Morgon i november

Som om någon släpper en container i backen. Snöröjningens traktor väcker mig. Dörren står öppen mot den inglasade balkongen och världen därutanför, som de senaste dagarna klätts i vitt, ett vitt som nu till varje pris skall bort. Traktorn dunsar skopan i asfalten en gång till och jag inser att det är lönlöst. Skall jag stänga dörren och avstå den sköna svala luften och istället försöka somna om i den artificiellt insusande, alldeles för varma och därmed, i alla fall i mina tankar, lite osunda?

Dörren förblir öppen. Mot traktorn. Och tankarna börjar snurra på det sätt de bara kan klockan tjugo i fem en novembermorgon. Virrigt. Brett. Allt vill få plats. Allt som gömmer sig längst in i vindlingarna. Allt som lagt sig ovanpå drömmarna, de kvardröjande sommarminnena, de ännu inte förverkligade förhoppningarna. Nu breder de ut sig. Tankarna om dagen. Kom ihåg! Glöm inte! Visst ja! Och middagen på lördag... vad skall jag hitta på, när dom kommer. Vad skall jag ha på mig, nä - inte på lördag - imorgon på anställningsintervjun. Inte för strikt, inte för slappt. Kavaj och skjorta. Kavaj och tunn tröja. Hur fräsch är den där merinoullströjan egentligen. Tvättas!? Visst ja - måste boka om tvättstugan till i eftermiddag om det går. Och hon skall få nytt jobb. Jaha - Den som har skall varda givet... och får bilden av Jeanette vid sitt skrivbord, med samma ramsa över sina läppar så fort hon tycker sig utsatt för någon orättfärdighet, verklig eller låtsad, och jag ler.

B snusar i sin ände av sängen. Jag tänder lampan och tar boken från sängbordet. Lika bra att läsa en stund. Ge sig in i Henry Perownes lördagsbekymmer, istället för att ägna mina egna en tanke. Han är på besök hos sin mamma, senildement på äldreboendet. På väg därifrån följer hon med honom till utgången med orden: "Här ute ser det bara ut som en trädgård, Moster, men det är faktiskt landsbygd och man kan gå i många kilometer. När man vandrar här känns det som om man blir upplyft, ända högt över disken. Jag kan inte klara alla de där tallrikarna utan borste, men Gud kommer at dra försorg om dig och se vad du skall få eftersom det är en simtävling. På något sätt kommer du att klämma dig igenom."

Tröst. Det finns någon som tänker virrigare än jag.

Väckarklockan på B:s sida ringer, och jag lägger ifrån mig boken och släcker lampan. För det är inte min frukostmorgon. Jag hör stöket ute i köksregionen, blundar och somnar om precis innan jag hör "Upp och hoppa! Klockan är snart sju."

Natten rinner ur mig på toan, jag tvättar snabbt av mig om händerna. Kollar om ögonen är öppna och går in i köket, till dukat bord, med tänt ljus, morgonvälling, hembakt bröd, god ost och juice.

Radion säger "risk för underkylt regn." Usch! Och nyheterna talar om koägg. Koägg!? Vad sa hon? Men hjärnan bryr sig inte. Visst ja. Det är föreläsning i eftermiddag. Mindfulness. Få se nu... var det klockan ett? Jo, bestämt!

B dukar undan frukosten och försvinner in i badrummet. Jag läser NSD och går in och bäddar, när B ropar hej och traskar till tandläkaren. Jag svarar med ett hejdå och fortsätter mina sysslor. Duschar, rakar mig och så fuktkräm, ansar ögonbrynen. Klär mig och sätter mig vid datorn. Åtta nya kommentarer på bloggen. Jag snabbkollar även min länklista.

Jag fixar en kopp kaffe.
Dagen går igång.


---