Räddad

I oktober upptäckte vi den här lille gynnaren på ett fönster i stugan. Den verkar nämligen trivas alldeles utmärkt som gårdskarl/fastighetsskötare
/vaktmästare, eller vad den nu kan tänkas stå till tjänst med. För mig räcker det gott om den vill hålla oss lite sällskap.

Men igår fick jag mig en tankeställare. Kanske får h*n inte den uppmärksamhet h*n önskar. Kanske är h*n deprimerad över att inte bli fotograferad, att inte bli bekräftad på samma sätt, som den gången, då h*n fick visa upp sig på bloggen första gången.

Vi drack vin i lördags kväll. Var och en ansvarar för sina handlingar. Det är inte det. Men kanske skall man slänga eventuella slattar innan man går till sängs. Nu blev glasen stående vid diskbänken över natten, odiskade. Och då uppstår en möjlighet. Har man inte blivit ihågkommen, eller uppmärksammad kan ju livet te sig hårt. Det är lätt att bli deprimerad. Ta till spriten... värdfolket här i huset verkar ju ändå inte bry sig.

Inte vet jag vad den lilla sländan tänkte. Men plötsligt låg den där i diskvattnet, till synes död. De skira vingarna utbredda över vattenytan. Orörlig. Livet hade troligen passerat revy i det lilla huvudet och nu hade h*n frid.

Men så väcktes mitt riddarhjärta. Raskt fiskades h*n upp på en bit hushållspapper. Lite slak. Lite tufsig med vingar och känselspröt i oordning, som efter en häftig älskog. Inte ett liv.

Men hushållspapper är livet. Det visste du inte! Vätan sögs upp. Snart började jag se små mikroskopiska rörelser, ryckningar i ben, vingarna rättas till och läggs på plats längs ryggen. Och det tar inte lång stund förrän de långa känselspröten börjar putsas och sträckas i hela sin längd. En liten vacklande promenad längs hushållspapperskanten. En liten testflygning. Nähäpp! Såja - Ett försök till. Se där! Ända till fönstret.

Pigg och glad, återuppväckt och ompysslad.

Någon timme senare gör h*n även ett besök på övervåningen.
Allt är som vanligt.
Livet går vidare.


(Den där arten är alltså en slända av något slag. Jag har tagit rätt på vad den heter också, men det namnet har jag glömt. Däremot står det mycket riktigt att de gärna övervintrar inomhus. Så gärna för oss. Bor man i skogen, så får man väl ställa upp med vinterlogi för de behövande.)