Klipphängaren

Som utlovat ska jag nu berätta om det som oroat oss hela veckan sedan i måndags.

För en tid sedan märkte vi att golvvärmen i badrummet i fritidshuset hade lagt ner sin verksamhet. Det var iskallt. Vi fick rätt snart ett lugnande besked.
 - Det är förmodligen bara termostatreglaget som pajat. Jag kan byta ut det vid tillfälle, sa vår elektriker.

När vi stängde och åkte hemåt den helgen var vi mycket noga med att tömma alla aggremanger som kunde innehålla vatten. Det visade sig dock att vi förbisåg en del detaljer.

I måndags var vi och tittade till stugan, efter en period då det varit 30 minusgrader och mer. Då upptäckte vi ett fatalt fel. Vi hade stängt dörren till badrummet. Det var ju det vi absolut inte skulle göra. Förmodligen gjort med automatik, en ryggmärgsreflex. Nu var den stängd och ingen värme från det övriga huset hade gjort sig gällande därinne. Det var med stor bävan jag gläntade på dörren och gick in.

Toaletten var bottenfrusen, både i skålen och i cisternen. Men inget hade spruckit. Tack för det.

Återstod ett sluttest. Det bestod i att vi satte igång vattenanläggningen. Tur det. Eller otur.
Från duschtermostaten/-reglaget kom en vass stråle vatten. Via taket och ner på mig. Jag blev totalt nerduschad och stod förmodligen paralyserad i ett par sekunder innan jag förmådde mig att slå av vattenanläggningen och därmed få stopp på regnet. Jäklar, det har frusit sönder. Det blir till att kalla på rörmokare. Jobbigt. Man vet ju hur hantverkare fungerar vad gäller tidspassning och sådana saker. Vi är ju inte här och väntar varje dag precis och på helgen vill de säkert inte höra talas om jobb.

Men så slog det mig; vi avvaktar. Kanske det sprutar vatten bara för att det är is i mackapären. Sagt och gjort. Vi ställde upp värmen ett par snäpp i hela stugan och såg till att dörren till badrummet stor på vid gavel, när vi åkte mot stan igen.

Den där saken har malt i huvudet hela veckan. Får vi inte ordning på det, kommer vi inte att kunna använda vårt vintervatten överhuvudtaget. Det blir till att återgå till gamla rutiner med vattenhämtning i pumphuset. Nåja. Vi har ju klarat det i många år, så varför inte ....
Innan vi åkte ut i förmiddags snurrade tankarna i min hjärna.
 - Kanske kan man byta den där mojängen själv. Rörtång och annat finns ju i verktygslådan, och ett duschreglage kan man väl köpa någonstans.

Det första jag gjorde är vi kom hit idag var att kolla hur den där mojängen var monterad. Det var då den trevligaste upptäcken denna vecka uppdagades. En rörskarv hade gått upp. Ett rör på undersidan av termostaten var inte anslutet. Inte underligt att vattnet sprutade upp i taket och ner på mig, när vi testade förra gången.

Vips åkte verktygslådan fram och rörmokarbert fixade det hela på tio minuter, högst. Satte igång vattenanläggningen. Inget läckage någonstans. WC-stolen hade också tinat upp och fungerade precis som vanligt.

Vilken lättnad! Vi föll i varandras armar och gratulerade oss till att turen stått oss bi.

Varför rörskarven lossnat har jag ingen förklaring till. Med tanke på att den var rätt knepig att få till, så verkar det hela näst intill spöklikt.

Och sådant har ju hänt förr.

*****