Det är inte utan att man börjar bli lite bekymrad. Åldersbekymrad, alltså. Hjältarna börjar tunnas ut, om man så säger. Eller hjältar och hjältar ... Lemmy från Motorhead var ingen bekant till mig. David Bowie i en välregisserad (åtminstone verkar det så) sorti. Han var väl inte min största idol. Inte ens idol. Men han har ju alltid funnits på något sätt, och gjort sina avtryck.
Och nu Kjell Alinge. Han har däremot varit en av mina trevligaste bekantskaper. De där hejdlöst roliga programmen Hemma hos. Musiken i Eldorado som han gjorde tillsammans med Lennart Wretlind. Sena måndagskvällar, om jag inte minns fel. Ofta låg jag till sängs och lyssnade.
I dagens DN får jag se, att Ola Magnell fyller 70. Va!?? Det blir lite extra chockartat, eftersom man inte hört något av honom på ett bra tag. Förmodligen föreställer jag mig att, om han skulle dyka upp, skulle han inte ha blivit ett dugg äldre, än han var då jag senast hörde något om honom. Han är väl inte heller min största favorit.
Men det är ju detta med att bli äldre. Har svårt att begripa det.
Men herrejisses.
Jag är ju bara 66.
I fem månader till.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.