
Tyvärr kände jag inte till att sparkstöttingarna var utplacerade redan. I fjol dröjde det lite längre innan de fanns på plats. Det blev därför till en liten utmaning att försöka få fart på medarna, eftersom jag inte utrustat mig med broddar. Men det funkade rätt fint ändå, och det blev en fin tur. Nästa gång drar jag nog ut till närmaste ön, Gråsjälören.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Vinter, Sparkstötting
Åhh, det är så trevligt med isbanan och sparkarna! En riktig höjdpunkt på vintern ��
SvaraRaderaJag längtar efter soliga dagar i februari-mars-april.
RaderaDen som kläckte idén om isbanan borde få medalj. Och en enloge till företaget som ställer ut sparkarna och folk som låter dem vara kvar/hela. Fin tradition nu.
SvaraRaderaJo, det är glädjande. Tänker också på att våra isdjur, saliga i åminnelse, aldrig någonsin blev vandaliserade. Gäller även älgen Mooses, på Köpmantorget.
RaderaSå genialiskt!
SvaraRaderaOch mycket populärt om man inte, som vi, var ute en vanlig vardag. Lördagar och söndagar är det svårt att få en spark.
RaderaLängesedan du själv sparkade, Elisabet?