Vissa dagar blir "vissa". Idag var en sådan. För ett par veckor sedan fick jag läsa en dödsannons i tidningen, som berättade om att en före detta kollegas man gått bort hastigt. Och alltför tidigt.
Idag var det tyvärr dags igen. En annan före detta kollega miste sin man, de sista dagarna i februari. 60 år gammal.
Och i torsdag begravdes en man till en systerdotter till B. Också han alltför brådstörtat.
Att livet är förgängligt gör sig mer och mer påmint. Det är väl naturligt när jag själv mognat till hög ålder. Det går undan.
-----
Men så fick jag en ny vän på Facebook. Nämligen en kusin. Kul. Vi har inte haft kontakt särskilt ofta. Senast för några år sedan.
Men nu blev det ett långt telefonsamtal, där han berättade att han var hemma hos sin pappa (Alltså en farbror till mig.) och förberedde för hans flytt till äldreboende. Farbror Inge är 92 och har varit en mycket aktiv man. Men nu sviktar det, och han behöver hjälp i vardagen.
Kusinen, som är sju år yngre än jag och bor i Stockholm, har efter vårt samtal också lovat att ta tag i utförsåkningen igen. Det har varit lite skralt på den fronten, tydligen.
Livet pågår, för många av oss. Det får man vara tacksam för.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.