Jag skulle aldrig vilja bo i en storstad. Jag har ju provat en period, då jag jobbpendlade i två år till hufvudstaden. Visst, där finns möjligheter i kubik, men jag tycker det är trevligare att, dels ha närhet till service (En flygbolagsrepresentant för det tyska flygbolaget Lufthansa besökte oss på resebyrån två gånger per år. Elisabet hette hon. Hon gillade att komma upp till Luleå då och då - för här kunde hon handla kläder. - Det är så enkelt här, sa hon.) och faktiskt, människor.
Idag, på hemväg från affären, träffade jag inte mindre tre bekanta på en sträcka av max 50 meter.
Först var det en kvinna jag träffade i Rüdesheim, Tyskland hösten 2018, där hon och hennes kompisar bodde på samma hotell som vi. De var cykelturister i Rhen-Moseldalen.
Sedan kom en bekant från fotoklubben, som jag var aktiv i på 60-talet. Glad och trevlig kille, men namnet har jag glömt.
Och nummer tre - min tandsköterska, Gerd. Ja, alltså sköterskan som jobbar med min tandläkare. Jag har inte gått och blivit tandläkare på gamla dar.
Alla hälsade glatt.
Händer sån't i Stockholm? Luleå är ju ändå inte en direkt liten stad med sina cirka 80000 invånare. Så det handlar inte om "byfolk".
Men så till chocken: På väg till affären kom jag att gå i bredd med två andra personer i tio meter. Mot oss kommer en gamnackad ung grabb med ögonen nere i mobilen och med raska steg. Jag var precis på väg att kliva åt sidan då han plötsligt, ungefär tre meter från oss tre, tittade upp och sa:
- Oj! Ursäkta, sa han och log.
Han gick åt sidan.
Helt förbluffad tänkte jag, att ännu är inte undrens tid förbi.
Och apropå det där ordet i rubriken; lagomhet. Jo - det finns, men har enligt SAOB, svenska akademiens ordbok inte använts sedan 1752.
Men nu!
*****
9 kommentarer:
Det är e x a k t det jag tycker så mycket om med Ystad. Allt ligger så nära och inom gångavstånd! Går jag på gågatan finns ju allt där, utom större livsmedelsbutiker och typ Elgiganten, men det är inte långt dit heller.
Oj, så mycket tid man sparar! Och så trivsamt med allt småpratet. Skönt att även herr Bodin glömmer bort namn ., det gladde mig lite. (eller mycket).
@Elisabet
Haha - vänta bara! Snart dyker namnet upp, bara jag slutar tänka på det.
Men det blir småstäder inuti de stora städerna också! Man blir stammis i affärerna och känner igen folk, och ofta sitter ungefär samma människor på de lokala pubarna och kaféerna.
Kontakten mellan grannarna i huset är dock tyvärr ett minne blott... utom den som bott närmast i decennier.
Sådär hade vi det också i vår sydfranska by. Det gick inte många minuter innan man hälsade och kanske pratade med någon. Alla hälsar dessutom på varandra i Frankrike så det var Bonjour precis hela tiden. Nu i Norrtälje - en stad av samma karaktär som Ystad - är det samma sak. Det är små kullerstensgator (med rosor utanför träfasaderna på somrarna), affärer, konditorier, uterestauranger och människor överallt. Många turister på somrarna men resten av året är det ändå en levande stad där alla är vänliga, man hälsar, pratar med hunden, kommer ihåg vad man heter (fast jag är som Bert, glömmer bort). Gångavstånd till banken, apoteket, sjukhuset (!), ICA, lunchmat om man vill det, systemet, klädaffärer - allt. Och vi har ändå sen två stora köpcenter i utkanten av stan med typ Elgiganten, Blomsterlandet och Mio. Fullservice i charmigt format!
Plus en timme till centrala Stockholm ville jag tillägga. Antingen med bil på motorväg eller tvåvåningsbussar med AC som kör var tionde minut i rusningstrafik in till Östra Station och hela tunnebanenätet.
@ Monet: Fast även jag har gångavstånd till 2 ICA och 1 Coop, bank och apotek och Systemet och en massa andra butiker - plus park och tolv minuter till Stadsbiblioteket!
Grattis till Norrtäljeboendet, där bor en kär kompis till mig. Verkligen hemtrevligt där, och likt min norska barndomsstad - så vi åkte dit tillsammans så att jag fick visa det!
@Annika B och Monet
Lagom är bäst. :-)
Ja en lagomstad är bäst. På samma gång som man kan vara bekant med folk så kan man försvinna i mängden.
För mig som jobbar på en vårdcentral så är det skönt att man inte är för bekant med folk. Eller att alla vet vem man är.
Luleå o min stad är ungefär jämstora.
@Turtlan
Bra storlek.
Skicka en kommentar