Men det här var annorlunda. Kvinnoskrik. Rakt ut i luften. Desperat.
Jag går ut på balkongen. En kvinna kommer längs gatan, lite för lättklädd (men prydligt) för de 12 minusgrader som rådde. Inte berusad. I alla fall inte på alkohol. Men skriker för allt vad hon är värd.
- Dö. Dö. Dö ...., är de enda ord hon får fram, emellan de hjärtskärande skriken.
Och hon är envis. Fortsätter gatan fram. Hennes röst ekar länge längs gatan. Inga andra människor syns till. Jag ringer 112 och blir kopplad till polisen. De tar min berättelse på största allvar.
Förmodligen behövde kvinnan hjälp av psykvården. Någon form av sammanbrott var det.
Och jag hoppas det gick bra för henne.
*****
4 kommentarer:
Jag gillar att du reagerar. Långt ifrån alla gör det
Instämmer med föregående skribent.
@Monet
Jag har avårt att låta bli. Och hade jag varit klädd hade jag kanske gått ut och "skuggat" henne tills polisen möjligen dykt upp. Men jag var precis på väg i säng, när det hände.
@Elisabet
Se svar till Monet!
Skicka en kommentar