När jag började i skolan 1956 fick vi inga betyg. Inte förrän i klass 2! Men sedan blev det betyg. Terminsvis.
Det var en skala från A, som var det bästa, till C och till och med D, som var riktigt dåligt. Däremellan fanns många många graderingar; A, a, AB, Ba, B, Bc. Till det lades plustecken i bland. AB+ var alltså nära a, och så vidare.
Det systemet höll från småskolan till studentexamen. Utan större problem. Och skalan var inte ny, när jag började. Mina syrror som är 7 och 9 år äldre än jag hade samma metod.
Men sedan kom någon på att man skulle ha siffror istället. Och sedan kom någon på att man skulle ha bokstäver igen. A till F, tror jag. Och sedan kom någon på att man ska ha hieroglyfer. Egyptiska, kanske. Och sedan kom någon på att man ska dela upp allt. Kursbetyg. Och sedan kom någon på att utreda om man inte skulle ta och ändra systemet. Ämnesbetyg. Senast idag pratar man om en utredning.
Pust!
Blir det bättre? Enklare? Användarvänligt?
Jag tycker bara det verkar bli en enda röra, som ingen människa begriper sig på.
*****
2 kommentarer:
Vårt gamla betygssystem var ju BRA! Med alla nivåerna. Ordning och uppförande inte att förglömma - och det blev det skandal om man inte hade A. Jämt.
@ Annika B
Och tänk - jag har en känsla av att det som nu föreslagits bygger på ungefär samma princip. Bara andra bokstäver. Tänk om det var bättre förr?
Skicka en kommentar