Att tiderna blir ljusare råder inget tvivel om. En vår är i sikte. Men jag behåller gärna vårvintern ett tag till.
Vårfåglar har börjat dyka upp. Inte för att jag vet vad insektsätare ska hitta för mat, men tydligen klarar de sig bra, trots djup snö. Alltså har koltrasten visat sig, för första gången i år. Liksom bofinken och ringduvan. Märkligt nog, eller kanske inte, på nästan samma datum som i fjol. Det fascinerar mig. Ja, bofinken var 3 dagar "försenad". Koltrasten och ringduvan något tidigare än vanligt.
Kul är det i vilket fall.
*****
2 kommentarer:
Det är mer än kul, det är rent av underbart ,-)
Jag brukar känna på mig när staren kommer. Det gjorde jag inte i år, men vilken glädje när han satt där uppe på tv-antennen (som jag gullbett pv att INTE ta ner) och siiirlade så fint! Eller sädesärlan. Och igår när jag satt ute, hörde jag ... herr Gransångare. Han hade inte schwungen på hela melodin, men nästan.
En hackspett hörde jag också.
Vilken glädje!
@ Elisabet
Kanske är det tur att vi beslutat att inte dra bredbandskabel till stugan. Då får vi ha antennen kvar. 😉
Skicka en kommentar