Symptom

Beredskap. Blir det den positiva sidan av den kris vi genomlever nu? En tid då vi inte kan ta saker för givet, inte kan bestämma riktigt allt, inte få allt vi vill. Då vi inser att vi egentligen har det rätt bra.

Jag har i alla fall hittat en trend. Nämligen i litteraturen. Nyligen läste jag en nyutkommen bok av Engström/Richert som heter Nattavaara. Den handlar om ett självständigt land här uppe i norr. Ett land som är dysfunktionellt. Folk flyr hit, och härifrån. Olika delar av f.d. Norrbottens län fungerar olika. Huvudstad i någon mån är Kiruna. Kuststäderna Luleå och Piteå är utplånade. Haparanda är finskt protektorat. Kort sagt: Allt är uppochnervänt. 

Just nu läser jag Jacob Lindfors Vinterpacket, som också handlar om ofärdstider, med maktkamper mellan det svenska försvaret och sammanslutningar av militanta grupper, främst i de norra delarna av landet. Det skymtar också igenom att det är ständiga kravaller i de flesta städerna. Rekommenderad bl.a. i Go´kväll, men jag är lite kluven.

Och vad dyker upp denna vecka i SVT:s Kulturnyheterna om inte ännu en dystopi. Skymningstid av Henrik Bromander. Se inslaget här. (Kommer ca 7 minuter in i sändningen.)

Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.

 Tro inte att lugnet kan infinna sig nu. När jag besökte bokhandeln härom dagen var ännu en aktuell titel störtskyltad i en av hyllorna där. Lockdown av Peter May. Den beskrivs såhär:

London är epicentret för en global pandemi, en stad i total lockdown och ett dödligt virus som krävt tusentals offer. En bok som Peter May skrev redan 2006 men som nu blivit kusligt realistisk i och med Covid-19 pandemin. Nyutgiven i svensk upplaga.

En femton år gammal titel alltså. Låter som att den är skrämmande aktuell.

Är det en slump med dessa teman. Är det pandemin som satt igång tankebanor om hur enkelt vår tillvaro kan ställas på huvudet? Kanske lär vi oss något också.

Ja, inte vet jag. Men onekligen intressant. 

*****