Och JA - vad vore livet och jordens magnefika härlighet utan fåglarna - rakt intet.
Koltrasten, verkligen en skönsångsförmedlare av rang, påkallande en intensivt djup och omkringgripande känslostämning. Man bara tvärt fryser fast, stannar upp. Öronen och absolut alla sinnen (kända som okända) vidgas som det känns, gränsöverskridande.
Lyssnaren införlivas i en (eller flera) särskild känslomässig stämning (en stänk av paradiset) som även (mycket) är framträdande i Cat Stevens tidlöst vackra sång "Morning has broken" (1971), som jag oavsett sammanhang alltid tycks landa i, återkomma till.
("Blackbird has spoken")
Här kan man kvittra kompression: All vidunderlig vår och försommarstämning i endast två svindlande rader - Bravo!
Och jag vill tro att människan genomgår en liten metamorfos, växer och mognar något i själen vid varje lyssnande tillfälle, blir lite mindre navelskådande och mer omkringtänkande, mjukare, klokare, ser det som för framtiden är viktigt före det oviktiga som vi tidigare och nu med begapning mest tycks uppehålla oss vid. Eller bara lär sig att acceptera livets gång måhända, som det nu en gång för alla ändå är.
4 kommentarer:
Så fint! Sjunger in helgen som vi väl får tro blir riktigt vacker i hela landet. Så helt underbart med lite sol idag. Ha det fortsatt bra.
@ Monica
Detsamma till dig.
Tjusigt Bert! Ja, den du!
Och JA - vad vore livet och jordens magnefika härlighet utan
fåglarna - rakt intet.
Koltrasten, verkligen en skönsångsförmedlare av rang, påkallande en intensivt djup och omkringgripande känslostämning. Man bara tvärt fryser fast, stannar upp. Öronen och absolut alla sinnen (kända som okända) vidgas som det känns, gränsöverskridande.
Lyssnaren införlivas i en (eller flera) särskild känslomässig stämning (en stänk av paradiset) som även (mycket) är framträdande i Cat Stevens tidlöst vackra sång "Morning has broken" (1971), som jag oavsett sammanhang alltid tycks landa i, återkomma till.
("Blackbird has spoken")
Här kan man kvittra kompression: All vidunderlig vår och försommarstämning i endast två svindlande rader - Bravo!
Och jag vill tro att människan genomgår en liten metamorfos, växer och mognar något i själen vid varje lyssnande tillfälle, blir lite mindre navelskådande och mer omkringtänkande, mjukare, klokare, ser det som för framtiden är viktigt före det oviktiga som vi tidigare och nu med begapning mest tycks uppehålla oss vid. Eller bara lär sig att acceptera livets gång måhända, som det nu en gång för alla ändå är.
@ thord wiman
Ja du ... Tankar för dagen i P1 nästa för dig.
Tack för att jag fick se manuset i förväg.
Skicka en kommentar