Snabbt kommer den till syrenen och väljer en blomma där den skickar in en snabel och slickar i sig nektar. Sätta sig - nä nä - det finns det inte tid till. Bättre är att hovra framför blomklasen. Vingslagen är många och därför blir vingarna oftast suddiga, när man bara använder mobilkameran. Å andra sidan är det ju egentligen så som vi med det mänskliga ögat uppfattar den.
Jag ser den varje år. Men denna sommar verkar den vara vanligare. Vi hade tre stycken samtidigt i vår syren igår.
4 kommentarer:
Å, du väcker förhoppningar! Jag har ännu aldrig lyckats få se den som fjäril, bara som larv. Det var i fjol och jag skrev några rader om det:
https://secondblogbyme.blogspot.com/2021/07/skymningssvarmaren.html
Hoppas nu på samma tur som du.
Vänliga hälsningar
Einar
Minns när vi var hos mamma i Argentina och hur små kolibris kom och letade nektar i dom färgglada klädnyporna på strecket! Nu ska jag hålla utkik efter dom här svärmarna.
@ Einar
Välkommen till min blogg.
Jag har haft lyckan av att få träffa både brunsprötad skymningssvärmare och tallsvärmare här på tomten. De är fascinerande varelser.
Lycka till i ditt letande!
@ Elisabet
Ja, de borde väl finnas i dina trakter också.
Skicka en kommentar