tisdag, augusti 30, 2022

En loj dag ...

.. går mot sitt slut. Liksom augusti. En dag återstår till september. Tiden rusar, tycker jag. 

Snart är det väl jul.

Det enda jag åstadkommit idag, är att leva. Lunch med Lena, en f.d. kollega till Benke. Sedan rundvandring i stan, för motionens skull. 

Men så mycket mer blev det inte, så jag säger gonatt.

*****

2 kommentarer:

thord wiman sa...

Jo - nog är det ilande snabbspolning framåt vad beträffar det kalendariskt tidsmässiga alltid men första september runt knuten överraskar varje år.
Tur då att september är min favoritmånad före de andra elva favoriterna på dussinet.
Ett starkt naturintresse borgar hållbart året runt för detta.

Tilläggas bör att sensommar med höstkänning mycket tydligt är präntat också på sidorna i poesiböckerna.

"På hemväg mot hösten
strävar nu sommaren uppför
augustis backar
med ett melankoliskt leende i
sitt ansikte

Svalorna
(vilkas visum till varmare nejder
redan beviljats)
sitter i intima ressällskap
med kontinenter och hav utbredda i
sina knän
rådgörande om resrutten

Mnemosynefjärilen själv (överrumplad
av tidens flykt) ses sorglöst insomnad
bakom några kvarlämnade sädesskylar
ovetande om vindens tilltag att lösgöra ännu
ett oskrivet blad
i hennes memoarblock
låta det triumferande virvla och försvinna
i höstens rymd.

Bertil Bengtsson
Den inåtvände resenären, 1958

Bert Bodin sa...

@ Thord Wiman

Det finns mycket fint med september.

Tack för dikten. Mycket fin. Ja'du - en mnemosynefjäril ... det vore nå't.
Kände inte till denna poet.