Min tes håller

Stor andel lågtrafikerade vägar, är vanligt för oss, eftersom stugan i skogen vid havet ligger där den ligger.

Under sommaren bor vi i stugan mer permanent och ställer om papperstidningen hit. Det betyder att vi måste gå 2 km enkel väg för att hämta den. Det har jag berättat tidigare. En bra start på dagen. 

Oftast ser man inte en människa. Ibland träffar man kanske en hundägare på morgonrond.

Biltrafik är ytterst ovanligt. Men ... och det är detta min tes gäller och den har jag också berättat om förr - rätt som det är så dyker en bil upp och passerar. Min tes säger då: Möter man en, så möter man två.

Idag blev det så. På vägen hemåt kommer en bil emot oss och passerar. Det var morgonens första livstecken. Jag drog min ramsa i huvudet. 

Precis när bilen passerat ser jag ännu en uppe i backen, på väg mot oss. Det är nästan kusligt.  Och än värre är att en tredje dyker upp från en sidoväg och följer bil nummer två i hasorna.

Möter man en, så möter man tv ... tre. Därefter blev det trafiktomt och det enda mänskliga vi sedan träffar på är vår granne med sin hund.

Glad att min tes håller. Det finns någon kollektiv och undermedveten flockmentalitet hos oss människor.

Den vissr sig också i andra sammanhang. Kommer in på affären. Hälsar på kassörskan som sitter där och väntar på nästa kund. Jag plockar ihop det jag kom hit för och går för att betala. I kassan står fem personer i kö.

Känns det igen?

*****