Egentligen är det väl rätt självklart att vi numera är kartlagda in i minsta detalj. Dessutom självförvållat. Orwells förutsägelser i sin
1984 är snart passerade.
Läser i senaste numret av Filter (Utmärkt tidskrift, för övrigt.) om otaliga exempel på hur vi snärjs in i kommersialismens garn på olika sätt. Snart nog vet varenda affär vad du brukar köpa, vilken storlek du har på stussen, vilken färg du gillar mest, eller vilken favoritglass du har.
De håller också rätt på var du finns, om du har din smarta telefon med dig och påslagen. Närmar du dig en butik som du handlat i förr, kan du få ett sms med ett specialerbjudande. Vem har inte fått sig tillsänt ett antal kuponger från ICA eller Coop, som ger dig rabatt på just de varor som du brukar köpa?
I gårdagens nyheter pratades det också om hur vissa företag nu får kritik för vilka fullständigt ovidkommande uppgifter de samlar in om dig, för att utnyttja i något sammanhang. Datainspektionen har börjat intressera sig för den verksamheten. Det blir bland annat ICA, Ticnet, Adlibris, IKEA och några till, som förmodligen får påhälsning.
Mer om det här.
Själv blev jag väldigt överraskad och lite skrämd, när jag under midsommarhelgen öppnade min surfplatta i den lilla orten Sorsele i Västerbottens inland för att leta en översiktskarta över området. Så fort jag lade in första bokstaven i sökfältet, S, dök Sabbatsbergsvägen i Stockholm upp som förslag. Först reagerade jag inte, eftersom jag till en början mest fascinerades över att Google mycket väl visste var jag befann mig och hade satt en "nål" på Sorsele. Sabbatsbergsvägen var en adress jag sökt i förra veckan
från min dator på jobbet.(!!!)
Jag blir alltså kartlagd, oavsett om jag använder datorn på jobbet, min dator hemma, min mobiltelefon, eller min surfplatta. Och allt kopplas ihop.
Vill jag det?
Vill du?
*****