Privilegium

Juni är över för denna gång. Det är bara att konstatera att sommaren rusar fram. Hur man än gör, så går tiden. Talesättet om att "tiden går fort, när man har roligt" stämmer förstås. Tydligen har jag roligt jämt.


Visst har jag det bra. Stor frihet att göra vad jag vill. Ett välavlönat jobb. Rätt bortskämd, när jag tänker efter. Inte under barndomen, kanske. Men jag har varit förskonad från tragedier, och hoppas förstås att livet fortsätter så.

Skall man skämmas? Eller bara njuta.

I London hopas orosmolnen.

*****

"Och varmast...

.. i Europa har det idag varit i Kazachstan."

?!

(SMHI:s meteorolog i kvällsrapporten tio i tio.)

*****

Rånlandet 29 juni, kl 23.13

*****

Så går det...

.. när man sköter sig.

Då kommer ens närmaste kollega, som skall gå på semester med en flaska vin och en kram. Önskar trevlig sommar och tack för att jag hjälpt henne komma in i jobbet.

Det kändes bra.

Behöver jag säga att jag trivs på jobbet?
Bra stämning. Många glada skratt. Ni skulle bara höra våra fikaraster.

*****

Det var inte utan ...

.. att det kändes lite som höst, när jag körde in till jobbet i morse.
*****

Semestern närmar sig

De som lägger ner mest pengar på semestern är stockholmarna, medan norrlänningarna är snålast.

Enligt en undersökning lägger genomsnittsfamiljen i Sverige ner 14000 kronor på sommarsemestern.

Jag råkar få in enfaldens mästare, Radio RIX på hemväg från jobbet. Enfalden förstärkt med Aftonbladet, som står för nyhetssändningarna i kanalen. Citatet är hämtat ur just en sådan.

Uttalandet är ovanligt plumpt. Vad kan man annars vänta sig från medievärldens soptunnor?

Orsakerna till sakernas tillstånd får man förstås inte veta något om. Fritt för egna slutsatser alltså.

• Huvudstadsborna är beredda på att satsa allt, för att fly.
• "Norrlänningarna" däremot, trivs och semestrar gärna hemma.

Men sanningen är nog snarare den att pengarna finns i större överflöd i Stockholm. Lönerna är högre. Något som det också arbetas för att övriga landsdelar skall bidra till genom skatteutjämningssystemet. Det målet har klart deklarerats.

För övrigt tycker jag att både Radio RIX och kvällspressen kan få semester.
För evigt!

*****

Andra bloggar om: Semester, Media

Rensa

Vilka dåliga bilförare det finns. I mängder! Och de verkar föröka sig med svindlande hastighet.

Vi har flyttat ut till stugan för sommaren och jag pendlar till jobbet varje morgon. Egentligen borde jag föra statistik, men den skulle bli alltför dyster. Bortser jag från fortkörarna, så är det blinkers och rondeller som verkar föra med sig de största problemen för de flesta bilisterna. Privat- eller yrkestrafik spelar ingen roll. Det är fullständigt genomuselt.

I en rondell, där jag blev stående kom 7-8 bilar från motsatt håll och gjorde vänstersväng. Inte en enda använde blinker. Jag var flera gånger på väg att köra in i rondellen, eftersom jag antog att de skulle fortsätta rakt fram. I en annan, där jag också skulle svänga var jag den ende i en rad på fem bilar, som hade hittat den där lilla spaken, som är så användbar.

Sen skall vi bara inte tala om vilka varianter av filkörning som grasserar i just rondeller.

Nej - Fram för omprövning av körkort. Vart femte år. Det skulle antingen rensa ut ett antal förare, eller få dem att skärpa sig. Som det nu är, är slappheten alltför utbredd.

Men att föreslå något sådant är väl förstås hets mot folkgrupp.
Genast skulle några ställa sig upp och skrika om kränkning och förlorad integritet.

*****


Andra bloggar om: Trafik, Bilism, Bilförare

RUSTA dig för livet

Jag har för mig att jag läste om någon undersökning häromsistens, som underkände betydelsen av ljusterapi. Ni vet i sådana där vita rum, där man likt spöken får sitta och bli pigg.

Men utvecklingen går framåt.

För bara 149 spänn.
Helt otroligt!

*****



Andra bloggar om: Utveckling, Teknik, RUSTA

Perfekt

Vilken precision!
En klarblå himmel. En varm sol. En stilla vind.
Hela helgen.

Nu på jobbet.
Mulet och väntan på regn.

*****

Gult

*****

Gästerna har åkt

Då blir det till att äta rester.














*****

Mot natt

Huset tystnar. Från nedervåningen hör jag någon borsta tänderna. I rummet intill bläddrar någon i en bok. Gästerna finner sin ro, liksom jag. Ute skiner solen. En hund skäller. Det är grannens Lukas, den glade spanieln.

En härlig dag har gått. Med sköna stunder i solen. Lugn och avkoppling. Samtal och diskussioner. Kaffe och äppelkaka. Två envisa svalor har försökt bygga bo på vår bastubro. Vi vill inte ha dem där, så vi sätter upp nät. Surt börjar de snegla på bostadshusets balkong. Men vi sätter stopp, även där. Svalor är trevliga, men de skitar ner något fruktansvärt. E, som är socialsekreterare försöker anvisa annan bostad. Ladan föreslås, eller bastuns sida. Inget duger. Vi får till slut sätta upp ett nät även på balkongen. Glada är de inte, svalorna.

Bastu på eftermiddagen. Skönt. En slummer medan gästerna fixar hela middagen. Det stökas i köket. Jag hör det fast jag sover. Det är ett vilsamt surr och slammer. Inget, absolut inget, behöver jag hjälpa till med. Allt sköter gästerna om.

Ett glas svalt vin på altanen. Havet har legat fullständigt stilla idag. Myggorna har tagit slut. Vi sitter kvar länge efter maten. Lyssnar på taltrasten. Hör hur en granne åker ut med båten för att vittja sin mjärde.

Sommaren är ljus.
Svalorna svirrar, men gör inte anspråk på bostad hos oss.




*****

Och midsommaraftonen...

... kom och gick. Med sillunch,

med sång, med jordgubbar, champagne och löjrom.


















































Med rödvinsmarinerad fläskfile och ädelostnektariner direkt från grillen i den ljusa kvällen.

Och det blev natt och det blev morgon, den andra dagen.

*****

Dagens bristvara

Tro inte allt som sägs i riksmedia.

Moln ser vi inte till här idag på midsommaraftonen.
Men de kan ju vara rätt vackra.

Trevlig midsommar!
*****

Åhå!

Åsa har fått nytt jobb. Dyker upp i Aktuellt.

Undrar hur många gånger man blivit satt på plats av henne?

*****

Elchock

"Strömming, vem vill ha strömming?" B:s man har landat ett halvt ton(!) i natt. På fritidsfiske. Nu vädjar hon till oss kolleger att vi skall förbarma oss. Och det gör vi förstås.

Nåja - Jag tar väl en hundradel.
Strömming är gott!

*****

De kallar mig Rain man

Sol och vackervädersmoln.

Men man kan ge sig den på att när jag skall cykla iväg på lunch... Då regnar det.
Likaså, när jag skall hem för dagen.

Men när jag sitter här på plats, och någon gång då och då råkar slänga en blick ut mot fjärden, så inte är det regndroppar, som får den att glittra.

Vad har jag gjort för ont?

*****

Jaha...

Visst hickar man till, när ens F-secure plötsligt meddelar "systemändring" i din dator. Det gjorde i alla fall jag nyss, när ett varningsmeddelande dök upp. Naturligtvis började jag genast forska efter orsaken. Meddelandet talade ju om risker och fientliga program, som plötsligt kan ha installerats.

Gjorde för säkerhets skull en rensning.

Sen hittade jag en liten upplysning om att det var Google, som hade hittat på något. Och nu förstår jag. Min blogg har blivit svensk.

Redigeringsrutan, alla ledtexter, alla flikar...

Alla talar svenska.

*****

Och...

.. cykeln skall cyklas
snapsen skall handlas
maten skall ätas
degen skall jäsas och
laxen skall vändas.
Jämkningsbeskedet till Yvonne.
Kort bloggning om sakernas tillstånd.

Allt hinns.
Ibland.

På lunchrasten.

*****

I roslingens tid

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Natur

En filosolisk fråga

En sval men solig morgon. Himmelen är himmelsblå. Vad skulle den annars vara. Frukost på altanen. Fågelsång och humlesurr. En och annan geting.

Fil, müsli, the, grekiskt lantbröd, ost, juice. En skiva Jokkmokkskorv, den basturökta, prisbelönta. Jo - SM-guld förra året.

Solen är stark. Urstark. Ozonhålet vidöppet. Man känner nästan hur det bränner.

Och jag vet att jag ställt frågan förr. Men inte fått något nöjaktigt svar. Varför blir filmjölk dålig efter fem minuter i solen. Jag menar inte att den blir varm. Det är inte det. Det är smaken som förändras. Den blir fadd och konstig, och man stressar i sig sin tallrik, utan att få känna den fina syrliga smaken, som är så god. Särskilt en sommarmorgon.

Så nu vill jag veta, vad det beror på. Den bästa av läsekretsar får komma med svaret. Kom igen! LindaLotta borde vara sakkunnig på området. Men även andra är välkomna med teorier. Och har ni aldrig upplevt fenomenet, så prova en gång, så förstår ni vad jag menar.

Filosoli - en smakfråga.

*****

Fest

En bra fest innehåller det mesta. Tal, presenter, god mat, dryck, skratt och tårar. Allt det där fyllde vår fredagskväll. Undrar om vi inte sjöng också. En puss fick jag. Och dansade gjorde vi bestämt. Väldigt bra dessutom, minns jag. Någon bjöd på vin och en Grönstedts gled ner tillsammans med kaffet.

Sent blev det. Solen gick både ner och upp över norra stadsfjärden.



*****

Här förbereds

Rena uppbrottsstämningen råder på jobbet idag. Fest ikväll. Oj, vad det diskuteras. Om vad som skall hända. Hur man skall klä sig. Vad vi får för mat.

Det enda vi vet är att samling sker klockan 18 här på kontoret.

Sedan vet vi inte mycket mer, än att vi skall vara klädda för restaurangbesök.

Det räcker för mig.
Spekulationer lönlösa.
Det blir som det blir.

Överraskning är roligast.

*****

Luleå, lunchtid 14 juni.

Den cajungrillade laxen satt fint, tillsammans med tagliatellen i basilikasås. Grafikermicke är mitt sällskap även denna lunch. Vi pratar om ditt och datt. Allt från lumparminnen till kriminalvård och midsommarfirande.

Robbie bjuder på en mäktig cappucino, som jag låter glida ner och lägga sig som bomull ovanpå laxen, innan jag tackar för mig och skall gå. Då springer jag på Tina, bloggerska, som utbrister "skall du gå nu, när jag kommer?" "Ja, man har ju ett jobb att sköta nuförtiden", säger jag. Hon påstår att hon sett mig ute i förorten igår kväll. Men jag var inte där, och vi kunde konstatera att jag har en dubbelgångare. Kusligt!

Min lunchrast är nästan slut, men jag kan inte låta bli att stanna till och lyssna på en kvartett grabbar som spelar så fantastiskt bra. På de minuter jag står där hinner de med jazz, Den blomstertid nu kommer, ett klassiskt stycke och lite till. Hur duktiga som helst. Träffade en bekant, som genast skulle hyra dem till ett kulturevenemang på länsmueséet. Kvartetten kom från Kulturskolan.

Visst kostar det en slant att käka ute på luncherna. Men tänk, så mycket man får för de extra slantarna, jämfört med dem som sitter med en Dafgårds uppvärmd i mikron i jobbets lunchrum.

Jag är dessutom säker på att ens egen inspiration och arbetslust ökar av ett ordentligt avbrott från jobbet.


*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten

07:58.17

Ha! Idag lyckades jag.

*****

Nyvaxat

Till och med garagetakets grova betong speglas i lacken.

*****

Tidsstudiemannen

Jag är inte särskilt morgontrött. Vaknar ofta före väckarklockan, som för säkerhets skull ändå är ställd på 06.32 ungefär. De dagar jag har frukostansvaret (dvs varannan), så serveras denna tillsammans med två färska dagstidningar sisådär tio minuter i sju.

Gott om tid, eftersom jobbet ligger sju minuter bort om jag låter de långa slanka rasbenen ta mig dit. Tre minuter tar det om jag nyttjar stålhästen, vilket är det vanliga.

Men jag kommer nästan alltid lite försent. En till två minuter över kliver jag in, svettig och med stirrande blick. Försöker smyga, vilket är lönlöst. För med god uppsikt över entrén sitter redan C, J och A och spänner ögonen i en, samtidigt som de försöker se ut som om de suttit där en bra stund, inloggade, lätt relaxat effektiva (jo, så kan man vara.). Ett "gomorron" får man i alla fall.

Nu vet jag att det är en sanning med modifikation. En gång har jag nämligen kommit cirka två minuter tidigare till jobbet. Och då har det varit tomt. Haha - Där kom jag på dem.!

Nåväl. Inte desto mindre är det lätt irriterande att jag alltid lyckas ha marginalen på fel sida om klockan åtta. Vet inte hur jag skall bära mig åt, men det verkar finnas någon sorts tidskonstant inbyggd i mitt huvud, som styr. Obarmhärtigt och fel.

Kanske måste jag börja ställa väckaren på 06.30 och komma exakt.
Eller skall jag dra till med 06.27.
Och vinna rejset.
Vara först!

*****



Matilda i sitt fikarum, verkar vara av samma skrot och korn som jag.

Och kom för guds skull ihåg...

.. att du måste deklarera din reskassa i tullen, när du åker på semester efter den 15 juni i år.

Nej, det är inte första april!
En ny bestämmelse har kommit från EU.

10 000 får du ta med dig, utan att skämmas.
Men har du mer, kan du bli straffad, eller få pengarna kvarhållna, om du inte erkänner.
Om du reser utanför EU, förstås.
Och har reskassan i Euro.

*****

Dessa fantastiska föredömen

Kantig ledarstil, oförmåga att inspirera medarbetarna och ovilja att satsa på ny teknik och nya tjänster, kostade Telia Soneras vd Anders Igel jobbet.

Man kanske skulle hitta på lite rackartyg på jobbet. Så kan man dra sig tillbaka i lugn och ro, sedan.

*****

Klockan 16.45 idag...

.. tog jag så mitt första kliv in i mitt 59:de år.

Bilden är dock från ett annat tillfälle.

*****

Luleå, 10 juni kl 18:43.

Med huvudena fyllda av bus.




*****

Helgens kryp

De här två typerna träffade jag under helgen.


Även en gurkspindel har sin skugga.



















Aurorahannen fångade jag vid ett av de sällsynta tillfällen då den överhuvudtaget sitter stilla. Det är första gången jag lyckas, trots ihärdiga försök. Men har man en växt av korsblommig typ att spana vid, så ökar chansen. Här sitter den på sandtrav.

Annars är han mest ute och jagar honor. Rätt desperat, ser det ut som. Ofta får de fly från uppvaktningen.
*****


Andra bloggar om: Fjärilar

Det finns alltid en anledning...

.. att fira. Till exempel en fin kväll. Att vi röjt stranden från ilandfluten vass, eller lagt om en gräsmattebit, som aldrig velat ta sig.

Alltså tar man sig cognacslöjrom på Vistträsktunnbröd, till ett glas bubbel. Och därefter en härligt fänkålskryddad, halstrad lax, på tryffelpotatis med dragon och honungsslungad broccoli.


Dessert blev det ingen. Mest beroende på att grannarna kom förbi och ville ha kaffe. Så fick det bli. I den vackra kvällen hördes fest från långt bort, där ett antal ungherrar (i fyrtioårsåldern, enligt initierad källa) sjöng (nåja) i högan sky. Det hörs bra över vindstilla vatten.
*****

Siesta

Att få ta en eftermiddagsslummer i ett sommarvarmt hus, med dörrar och fönster öppna mot koltrastkonsert och lövsångardrill, är en ynnest. En hund skäller i fjärran. En båt surrar förbi på viken. I övrigt är allt tyst och varmt.

Att dessutom också veta, att jullikören står och förbereder sig alldeles själv, ute på dikeskanten, lugnar sinnet.

Slummern fylls av drömmar.


*****



Andra bloggar om: Norrbotten, Åkerbär, Landskapsblomma

Rånlandet 08 juni, kl 23.36

Jag går ut på bron och riktar kameran mot bastun och fjärden. Solen har just gått ner. Himlens ljusvita speglas i havet. En nyfälld björk är styckad för att bli bastuved till hösten.






Juninatt blir aldrig av
Liknar mest en daggig dag
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav

Harry Martinsson, Cikada 1953

*****


Andra bloggar om: Sommar, Norrbotten

Få se nu....

Sitter och lunchpratar med grafikerMicke. Jag kallar honom så i brist på annat. Vet inte vad han heter mer än Mikael. Var han jobbar vet jag också. Om ditten och datten snackar vi. Kommenterar det mesta värt att kommentera här i livet. Det har bara blivit så. Lunchkompisar, stammisar emellan.

Det blir lätt rätt länge man sitter där. Förlorar sig i en diskussion. Världsläget är inte avhandlat på en kvart.

"Avhandlat" borde däremot en del annat vara. Jisses - Jag hade ju en lista hemma med grejer jag skulle fixa under lunchen. Men vad var det? Viktigt vet jag.

"Mat? Systemet? Nya skor?" Micke slänger ut en del ledtrådar, eller garnstumpar i hopp om att jag skall nysta upp vad det gäller.

"Nej", säger jag. "Det var viktigt! Viktigt, wiktigt, whiktigt... Whiskyglas! Eureka!"

"Grattis, från djupet av mitt hjärta", säger Micke och bugar.

"Å så var'e tandtråd och hudkräm." Se där, alla tre grejer på plats.
Slurpar i mig sista kaffeskvätten, och sen iväg.

Tio minuter senare vinglar jag iväg mot jobbet, med kassen på styret. Kryssar mellan examensyra tjejer i ovant höga klackar och ungherrar i första kostymen. Blombuketter. Föräldrar på stan. Massor. Jag tänker att de nog borde finnas här lite mer under andra tider på dygnet också.

Anländer lyckligt till jobbet.
Glasen hela.
Man har ju hjälm.
*****

Då var det klart

"Vi tar bara det vanliga krafsandet", säger han.
"Jaha - Vad bra", säger jag.

En halvtimme senare är jag 1380 kronor fattigare.

Undersökning 765
Panoramaröntgen 402
Förebyggande åtgärder av mindre omfattning 345

Det där sista kostar ungefär lika mycket som mina frisörbesök, som också kan betecknas som "förebyggande åtgärder av mindre omfattning". Men frisören går jag till var femte vecka. Det blir 3500 spänn om året.

Då får man vara glad åt tandläkarräkningen.

(Undrar just om jag skulle börja ta fotvård också? Massage har jag ju redan, via jobbet.)

*****

Kvällens skörd...

... bärgas från balkongens citruslundar, när dagens hetta byts mot nattens svalka.
*****

Livet brusar vidare

Idag kurs. Hela dagen.

Undrar vad jag har att lära mig.
Jag, som redan kan allt.

Hm!?

*****

Jakten på Nornan...

.. gick vidare idag. Nu hade vi fått en sakkunnig beskrivning på var vi skulle kunna hitta den. Det visade sig att vi varit på exakt samma plats i söndags. Men då visste vi inte att det var rätt ställe.

Nu visste vi.

Men inte hjälpte det! Ingen endaste norna kunde skymtas. Vi gick omkring i blåbärsriset, tittade under granar och bakom stubbar. Nix - inte en enda. Och nu är det nog bara att ge upp för det här året. Den blommar inte så länge, nämligen. Månadsskiftet maj-juni är den rätta tiden. Resten av sommaren är den anonym. Med sitt enda blad, som skall samla näring inför nästa års blomning.

Belöning fick vi i alla fall.



*****

Janteland

Idag firar vi nationaldagen. Eller hur? Man kan aldrig få för många tillfällen till att fira. Så det är bara att sätta igång.

Ut med flaggan, ät en sillunch, sjung nationalsången om du kan den. Annars kan du ta Idas sommarvisa, eller Hard rock hallelujah. Spelar roll. Bara du firar.

Jag blir så innerligt trött på folk som intervjuas i radio och tidningar om vad de skall göra på nationaldagen. Oftast blir svaret "inget". Nähä. Mähä! Ligga i soffan och slöa, surfa på nätet och beställa hem sprit, spöa hustrun/maken, shoppa (nej, visst ja. Det kanske är stängt.), tvätta bilen.

Vi har väl inget att fira. Allt är ju bra elände. Lika bra att vara likgiltig. För allt! Det är enklast. Då slipper man engagera sig.

Nej, ryck dig i kragen. Festa loss. Köp åtminstone en glass. Vi har ett bra land att fira idag. Ett land som är unikt. Läste förresten en artikel i gårdagens DN, som refererar en undersökning om hur vi har det i våra nationer. Sverige visar sig på styva linan i många sammanhang. Positiva, för det allra mesta. Vi är mest miljömedvetna, vi har störst jämlikhet mellan könen, vi är mest toleranta mot invandrare med mera, med mera. Undersökningen är inte gjord av svenskar, om du nu trodde det.

Kort sagt. Ut och fira, att landet lagom som flyter av mellanmjölk och honung, är det mest olika landet i världen, enligt undersökningen.

För tids nog blir man lik.
Och det är inte kul.
Har jag hört.

*****


Läs om undersökningen i DN.

Andra bloggar om: Nationaldagen, Sverige

Luleå 04 juni kl 21.33 - 22.17

*****

Bortglömt

När fick du dig en riktig schmåla'ned'i senast? När hörde man överhuvudtaget ordet, förra gången.

Jag hade glömt det, eller åtminstone inte använt det förrän i kväll, då ett kex råkade hamna i tekoppen. Då smakade jag på det igen. Ordet.

Ibland ger en livet små, små upplevelser.
Som nu!

*****

Är det inte det ena, så är det det andra

Ibland ställer man till det. Det gjorde jag i fredags. Vår lilla speciella arbetsgrupp på jobbet fick en ny "telefonsvarare" installerad. Nuförtiden är det ju bara ett program i en dator, placerad i något undanskymt, låst utrymme som ingen människa någonsin sett.

Nåväl - Den där skulle ju aktiveras, när jag skulle gå hem för helgen. Givetvis gjorde jag helt och hållet som jag blivit instruerad. En särskild knapp på min telefon skulle tryckas in och lysa rött. Funkade finfint. Ja, alltså... knappen lyste, men en testringning visade med all tydlighet att någon telefonsvarare inte alls tänkte säga att vi hade stängt. Den ville inte säga något alls.

Då började jag fippla, göra om operationen, med olika förutsättningar. Tänkte att jag måste ha signal i mitt headset, när jag tryckte på den där knappen.... Nä - det funkade inte. Istället dök ett meddelande upp på min telefondisplay. Och som vanligt är de ofta rätt obegripliga. Jag är ingen dumming, när det gäller datorer och instruktioner. Jag läser alltid felmeddelanden och försöker tyda vad de innebär. Här var det ingen idé. Inget kunde förstås. Plötsligt hade jag programmerat om hela rasket.

Idag, när telefonerna började ringa, så hördes bara ett litet pip. Dessutom kom alla samtal till mig. Bara till mig. Inte nog med det.... Samtalen kom direkt i mitt öra. Jag behövde inte ens "lyfta luren". Det sade "piip" och så hade jag en människa där, som började prata.

Larmet till teleoperatören går. Som vanligt dyker han upp bara tio minuter senare. Här har vi service. Han konstaterar vad jag sysslat med, skrattar och säger att det var skickligt gjort att gå förbi alla fällor och lyckas med det jag gjort.

Men nu är allt fixat.

Idag när jag gick hem, glömde jag naturligtvis att starta svararen.

Så var det med den finessen.
Det kallas förträngning.

*****

Expedition Norna och gjuse.

Calypso bulbosa. Så döpte Linné vår nordliga orkidé. Vi kallar den Norna. Speciell för nordliga latituder. Den södra halvan av Sverige är inget för denna skönhet.

Vi gav oss ut på nornajakt idag på förmiddagen. Till kända tillhåll för den. Den finns lite varstans i granskogarna. Gärna lite mörkt, gärna lite fuktigt. Det är nu den blommar. I slutet av maj eller början av juni, kan man få se den. En enda blomma på en slank stängel. Ljusröd. En främmande gestalt bland blåbärsris och mossa.

Men vi fick tji. Fick nöja oss med harsyra.

En sväng förbi fiskgjusarnas våning, högst uppe i den smalaste tallen i trakten. De har hållit på att bygga ut och bygga på i flera veckor nu. Vi har kunnat observera framstegen och förstått att det snart är dags för äggläggning.

Men idag fick vi tji. Inte ett vingslag fick vi se. Fick nöja oss med en gulsparv.

Så kan det vara.

Lite surt!




Men solen sken.
Alltid något.








*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Sommar

Vem bryr sig

Vaknade till katastrofnyheter. Har al Quaida slagit till? Terrorattentat i Köpenhamn? Mänskligheten utplånas? Håller jorden på att gå under?

En fotbollsmatch, och ett överförfriskat fyllo fyller nyhetssändningarna till löje.
Herregud, vad är det fråga om?
Stora pojkar leker - på allvar!
Pseudohändelse i kvadrat.

Jag går ut på morgonens första inspektionsrunda på tomten. Solen kastar sig över mig och allt i min omgivning. Ännu är dagen frisk. Dagg i gräset, dagg i blåbärsriset. Sådant brukar annars höra sensommaren till.

Grönsnabbvingen svirrar runt och landar på ett krokusblad. Den visar bara baksidan av sina vingar. Vanligtvis klart smaragdgröna. Denna lite blek. En liten art. Kanske är kroppen 15 millimeter lång. Max!

En ordentlig fotosession beviljas. Jag tar 15-20 bilder, innan den vänder ryggen till och lyfter för nästa uppdrag. Kanske är den på friastråt. Kanske bara ute och söker näring. Den uppsöker helst växter med lågmäld framtoning. Inga flashiga färger, inga förförande dofter passar denne herre. Här är det enkla vanor som gäller.

Inte bryr han sig om "katastrofen" i Köpenhamn heller.

Där är vi väldigt lika, han och jag.



*****


Andra bloggar om: Fotboll, Fjärliar, Proportioner

Så blev det då sommar

För tre veckor sedan gick jag längs stranden vid Rånefjärden. Då låg ännu landkallen rätt tjock och höll för mig. Landkallen är den del av havsisen, som blir kvar på stränderna, långt efter det att havet ligger öppet.

Idag, tre veckor senare, blommar det på samma ställe. Tio dagars slösande sol har gjort verkan. Nu går det undan. Mellan hägg och syren är oftast utan "mellan" här i Norrbotten. Allt sker samtidigt! Ljuset, det ständiga ljuset, får växtligheten att fullkomligt tappa sansen.

Det gäller att ta vara på den tiden.
Att lägga den i en särskild liten hjärnvindling.
För den är skön att ta fram, nu och då.
Särskilt då.



*****

För sextio år sedan...

.. förändrades världen. Det var då Seargent Pepper startade sitt band. Eller åtminstone lärde dem spela.

It was twenty years ago today
Sgt. Pepper taught the band to play
They've been going in and out of style...

Den första juni 1967 kom LP:n ut. Fyrtioårsjubileum idag, alltså. Jag har skivan i min samling. Ömt bevarad, men numera sällan spelad. Tyvärr. Säkert köpte jag skivan den första dagen den dök upp i butiken. Jag stod och valde. Skall jag ta mono, eller stereo. Min skivspelare, en gammal Luxor, kopplad till hemmets radio, klarade ju inte den nya tekniken. Rädd att förlora några nyanser, några toner i musikflödet, fick det bli monoinspelningen.

Den vände uppochner på det mesta inom musikvärlden, med sina genialiska låtar, med sitt klassiska slutspår "A day in the life", där till och med sluttonen blev omtalad.

Vågar man säga, att aldrig senare, har musikvärlden blivit så omtumlad, som då?

Jo - Det vågar man!

...But they're guaranteed to raise a smile

*****


Andra bloggar om: The Beatles, Beatles, Musik

Ännu rycker det...

.. i dinosauriernas kroppar.

*****

För bara en månad sedan

Jag har tagit av mig skidorna och går på skaren längre upp på sluttningen. Snön är så hård att man lätt skulle kunna cykla på den. Om man nu skulle komma på den idén.

Vuoddasreaidda, fjället i bakgrunden, är enligt sägnen ett heligt fjäll, för samerna. Redan som barn fascinerades jag av historierna om hur fjället använts som ättestupa. Förmodligen skrönor, men fantasin kom förstås i rörelse.

Det här är alltså kända trakter, kända dalgångar för mig sedan länge. Jag var här första gången i 2-3årsåldern. Och jag söker mig gärna dit, gång på gång. Olika årstider. Vuoddasreaidda står där, mäktigt och bastant.

Beständighet. Förgänglighet.

Två motsatser.
Berget står för det första.
Jag för det andra.

Och inget av dem vill jag vara utan.

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Fjällvärlden

Fredag eftermiddag

Genom fönstret ser jag bilar, bilar, folk, motorcyklar på rad. Folk verkar vara på väg hem från sina jobb. Vädret är strålande. Sol från klarblå himmel. Så har det varit rätt länge här nu. Lövsprickningen, sommaren har gjort sitt intåg med stil. Allt är utslaget. Häggen och syrenen knoppas.

Helgen tas ofta ut lite i förskott. Så aldrig hos oss. På den här arbetsplatsen sitter man till klockan 17. Punkt!

Och jag undrar hur sjutton jag skall få tag på tak över huvudet för 250 personer.
I Stockholm.
I september.
Kunden väntar besked.

Utanför glittrar fjärden i solskenet.
Och trafiken rusar vidare.

*****