Mmmmmm

 

Att avsluta middagen på restaurang Lapplandia i Riksgränsen, med en hjortronbavaroise är inte heller dumt. Blir man sedan bjuden på en god espresso i baren på exklusiva Hotell Meteorologen, så är kvällen fulländad.

Så blev det!

Det goda

Vilken dag! Vi kom ut lite sent, men det var det värt. Molnen dunstade snart bort i solen och vinden avtog. Resultat: Vindstilla, blå himmel, vit snö och livslust. Det blev skidor "på platten" idag. Platt och platt, men i alla fall.

Vi drog mot Vassivagge, mot samernas heliga fjäll Vuoddasreaida. Inte för att bestiga, men gärna vara nära. Fjället har omsusats av myten att det fungerat som ättestupa i gamla tider. Sant eller inte. Det kan jag inte verifiera.

Under en oskyldig hängdriva placerade vi oss, så småningom. Drack vår choklad, åt våra goda smörgåsar och njöt.



Skaren var fin, med ett nysnötäcke. Hela vida världen tillgänglig. Stilla, kylig luft. Absolut tystnad. Skoterterrorn når inte hit. Vassivagge är förbjudet område för fjällvärldens största gissel.

Sådana områden behöver vi fler av.

Hundrafalt fler!




*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Fjällvärlden

Utsikt

Här ligger jag och väntar på frukost. Någon har öppnat fönstret vid min säng. Friska fjällvindar får mig att dra upp täcket under hakan. En blå reva i molnen kanske vittnar om en fin dag, vad vet jag. Prognosen har inte varit alltför snäll. Det blir vad det blir.

*****

Ännu lockar snön

Lite halvdant väder möter oss, när vi öppnar korpgluggarna på lördags- morgonen. Vi tar en rejäl frukost och funderar över dagens aktiviteter. Slänga ut 310 spänn på ett dagkort, eller göra en tur, utan artificiella hjälpmedel.

Det blir pisterna i Riksgränsen som får känna på våra skidor. Vi hittar härliga offpistrutter längst bort i systemet. De är visserligen uppåkta, men det finns ett litet skikt mjuk fin snö ovanpå.

Lunch på Lappis, när vi äntligen lyckas få bord. Det är mycket folk och vi lyckas också komma mitt i rusningen, som vanligt. Men mätta blir vi. Just när vi sitter inne och käkar har solen den dåliga smaken att visa sig ordentligt. Det lyser fint över backar och fjäll.

När vi så småningom sitter i liften på väg upp igen, blåser det småspik och snöar. Och så blir det resten av dagen. Vi avslutar alltså strax efter tre.

After ski i sällskapsrummet. Nu träffar vi flera i gruppen, som vi inte sett förr. Men hur det än är så hittar vi gemensamma nämnare, bekanta, och det visar sig att ... "jaha - är det du det?"

Den lilla världen i den stora, gör sig påmind.

Allt är som vanligt.
---

Efter välbehövlig bastu skall det lagas mat. Ikväll är det jag, som står för det. Det blir chèvregratinerad sparris, repris, eller egentligen huvudpremiär på den thehalstrade laxen, och till dessert en marängtårta.

Livet skall levas, och det skall levas nu.




*****


Andra bloggar om: Norrbotten

Äntligen

Kebnekaiseområdet föreslås bli nationalpark. Det är triangeln Ladjuvagge-Vistasvagge-Tjäktjavagge som kommer att bli de yttre gränserna för parken.



Det är bra, att området får högsta skyddsklass. Området är unikt i Sverige och bör så förbli.



Ytterligare ett antal parker föreslås, i hela landet. I Norrbotten kommer även de befintliga Padjelanta och Sareks nationalparker att utvidgas.



Med all säkerhet kommer protester att höras. Den fria rörligheten för motoriserat friluftsliv begränsas ännu mer. (Läs skoteråkarna!) Men det här är nödvändiga åtgärder. De nya förslagen innebär att andelen skyddad natur i Sverige ökar med en halv procent!



Inte mycket att bråka om.

Andra bloggar om: Natur, Miljö

Vi drog norrut

Snön lockar fortfarande. Och eftersom Norrbotten oftast erbjuder ett par olika årstider samtidigt, så är det inget problem. Skidsäsongen kan förlängas till midsommar om man så vill.

Så nu har vi installerat oss, i Katterjokk, 2 kilometer från Riksgränsen. Ett jättegäng. Vi är tydligen 60 personer. Många känner jag, många fler lär jag väl känna efter denna helg.

Men nu väntar paltmiddagen.

Återkommer om jag inte drabbats av paltschwimmen.

*****

Ett litet språng ...

... ut i det okända, blir det idag.

Vi ses om vi ses.

*****

Brödet

Här kommer receptet till det goda brödet.

Du behöver en hel del ingredienser och ett rejält tålamod.




Så här gör du dag 1:


1½ dl russin
3 dl torkade aprikoser (ca 150 g)

Lägg frukten i blöt, och låt det stå i rumstemperatur ett dygn.

Fördegen blandar du snabbt av
1½ dl vatten
1,75 dl grovt rågmjöl
1,75 dl grovt grahamsmjöl
10 g jäst.

Rör ihop och låt stå i rumstemperatur ett dygn.

Dag 2


Nu är det dags för huvuddegen. Den gör du genom att blanda...

1dl matlagningsyoughurt
20 g jäst
2½ matsked honung
30 g smör, eller motsvarande mängd rapsolja
½ matsked salt
5 dl vetemjöl special, gärna fullkorn
3/4 dl durumvete, eller dinkelmjöl
1 dl rostade solroskärnor
1 tärnat äpple...

... med fördegen och den uppblötta frukten (vattnet skall du hälla bort).

Kör allt i 15 minuter i degblandare.
Sedan måste degen vila i 30 minuter.
Kör sedan degen i ytterligare fem minuter.
Dags för en halvtimmes vilopaus igen.

Sedan stjälper du upp degen på mjölat bakbord. Degen skall vara kladdig, på gränsen till ohanterbar.

Dela degen i tre delar. Mjöla in varje del och försök sedan buffa till dem som tre limpor i en långpanna med bakplåtspapper. För ihop kubbarna, så att de ligger tätt intill varandra.

Dags för jäsning i 1 timme.

Sätt ugnen på 250 grader. Men ställ ner värmen till 180 när du ställer in bröden. Grädda i mitten av ugnen i 40 - 45 minuter. Bröden blir mörkt bruna.

Låt dem sedan svalna under bakduk.
Därefter gärna vila över natten.

Dag 3.


Njutes i tunna skivor med ost, eller marmelad.
Lycka till!

*****

Populärt

Kommer just från nya jobbet. Där jag skall börja nästa vecka på onsdag, alltså. Ville bara passa på att träffa jobbarkompisarna lite mer i förväg, och framförallt den nyanställda, som jag inte träffat förr. Vi som skall jobba i team, tillsammans med ytterligare en person. Tre stycken blir vi. Det känns kul.

Och så bjöd jag förstås på fika. Det uppskattades. Hela kontoret, plus några till, ca 16 personer alltsomallt, lät sig väl smaka.

Sedan kan jag meddela att första massagetid är inbokad för mig den sjunde maj kl 10.45. En gång i månaden blir man ompysslad lite extra.

Den första juni skall vi på vinprovning och femrättersmiddag. En liten tradition som arbetsplatsen införde i fjol.

Rätt kul att börja jobba.

*****

Jag hinner till...

... sidan tre, innan det är min tur.











*****

Efter två dygns...

... bakande, är brödet klart att njutas.

Mmmmmmm....!









*****


Andra bloggar om: Mat, Bröd

Luleå, 25 april, kl. 22:40. Allt är lugnt.

*****


Andra bloggar om: Luleå

Våta drömmar

Oj, vad det hoppas jämfota idag. Ja - bland astronomer och andra rymdfreaks. Skålas gör det säkert också. Minsann.

Dagens glada nyhet är den att en ny planet upptäckts. En planet, som kan tänkas innehålla liv. Den håller en temperatur på mellan 0 och 40 grader. Rätt så angenämnt alltså. Dessutom förväntas den inneha flytande(!??) vatten. Härligt! Då kan man ju förvänta sig en bra barre att bo i. Och kanske pool därtill.

Snart fylls bostadsbilagorna i våra tidningar med frestande annonser. Återstår bara hur man skall klara visningarna. Det tar nämligen 20 år att åka dit, enkel väg. Förutsatt att man färdas i ljusets hastighet. Åker man fortare lär det väl svartna för ögonen, så då ser man inget i alla fall. Inte är det läge att åka hem och fundera heller. Nä - det gäller att bestämma sig, på stört, och ta bohaget med sig.

Fast det kanske inte behövs, när jag tänker efter. För vem går och tror att vi är ensamma i universum? Jag börjar nämligen ana varifrån Rusta får sina leveranser.

Så jag fortsätter nog att försöka skapa mig ett liv här på jorden.

Skål!

*****


Läs mer i DN idag.
Eller i SvD.

Andra bloggar om: Rymd, Planeter, Drömmar, Skräck, Design

Hållbart

Jaha - Då var det en dag igen. Häromsistens var det Jordens dag, Världsbokdagen, och tisdag. Och idag är det onsdag. Gott och väl så.

Men ligger det inte något annat och gnager ditt medvetande? Är det inget du glömt? Tänk efter. Onsdag, onsdag, onsdag...... 25 april, 25 april....

Jo, för tänk.... Idag är det Sustainability day. Hållbarhetsdagen. Jaha! Vad skall vi fira då. Att min sista mjölkliter i kylen har överlevt bäst-före-datum med ett dygn? Hm! Eller att däckbytarkillen anser att mina dubbdäck överlever även nästa vinter.

Men egentligen kanske man borde fira att man lever. Helt enkelt. Att man fortfarande är sustainable. Efter alla dessa år.

Nåväl. Firar gör man på sitt sätt i en av våra lokaltidningar. NSD har i sitt uppslag Livslust idag goda råd för hur man lever billigt, genom att laga maten själv.

Och nog verkar det hållbart, alltid.
Hållbar avveckling.




*****


Mer om Hållbarhetsdagen.

NSD Livslust.

Andra bloggar om: Miljö, Mat, Hållbar utveckling, Sustainability day

Du är vad du skriver

Det visste du kanske inte. Att du har fler än en storebror.

Det blir allt vanligare att företag kollar upp sina jobbkandidaters förehavanden på nätet, inte minst i bloggar, inför en anställning.

Ett förfluget skämt, en åsikt eller en obetänksamhet, kan bli en belastning. Rekryterare kollar anställda ur alla aspekter. Det gäller förstås i större utsträckning när det gäller högre chefer och andra ansvarsposter.

Detta skriver min facktidning Chef.

En rekryteringsexpert säger:

Kom ihåg att all information du lämnar om dig själv på nätet, på ett eller annat sätt finns där för evigt. Var försiktig och tänk strategiskt. Ett oaktsamt skämt, ämnat för dina polare kan hamna i ögonen på framtida arbetsgivare och affärskolleger.

Jag säger bara: Skall man förställa sig för att få ett jobb, så skulle jag nog inte vilja jobba för den chefen. Då är det väl bättre att man avslöjar sig redan innan, än att man avslöjas, när anställningen är ett faktum.

En feg chef, som bara vill ha medlöpare, är en dålig chef.
En chef som vågar, och bedömer dig efter kvalifikationer är tvärtom en bra ledare.

Du är vad du skriver.

*****



Tidningen Chef.

Andra bloggar om: Jobb, Chefer, Storebror

Och jag ser att ni är här...

... och spanar. "Inge' nytt har han skrivit". Men jag har haft det lite körigt på förmiddagen. Dels har jag förberedelser inför helgen. Dels genomgång av klädförrådet inför den stora dagen nästa vecka då jag tar klivet och inte är tillgänglig för arbetsmarknaden längre. Ja - börjar jobba alltså.

Jisses, så mycket som blivit inaktuellt bland jobbkläderna. Nytt, nytt, nytt..... Tur att jag har en bra leverantör, som vet, som kan mina storlekar, som vet vad jag gillar och som alltid har rätt.
"Du är en modig man", säger han. "Klart att du skall ha den där".
"Oooh", säger hans kvinnliga kollega. "Den där är ju sååååååå snygg."
"Okej'då", säger jag.

Och tusenlapparna ryker, någonstans på ett konto, som jag inte ser, eftersom jag betalar med kort.

Påfyllning av bokförrådet också. Fyra nya pocketböcker. "Betala för 3".

Penséer. 10 fina plantor för 75 spänn. "Tål -15", står det på skylten. Och jag vet. Det stämmer. "Har aldrig nå'nsin haft så välrotade exemplar", säger blomsterhandlare Hans, stolt.

Nu får jag återgå till matbrödsbakandet. Har lovat mitt specialbröd till helgen. Och en hel limpa till E och H. Plus limpor för hemmabruk.

Det är en del, när man är arbetslös.

*****

Är det mörkt hos dig?

Så är det inte här i Norrbotten.

Bilden fryst kl 21:30 cirka, och visar utsikten från Björkliden mot Lapporten och Abisko.

Vill du följa utvecklingen sekund för sekund, så kan du göra det här.

(Observera att tidsangivelsen i bildens överkant visar normaltid.)

*****

Andra bloggar om: Norrbotten

Osolidariskt

Nu tänker Lars Leijonborg avgå som chef för sitt parti.

Det låter väl vettigt att han går ner på halvtid.
Jag menar.... han är ju också utbildningsminister, med chefsansvar för ett departement.

För det är väl inte så att.........
Näe, så kan det väl inte vara.....
Att ministrar som är partiledare sitter och trycker på två heltidstjänster?
Och de skall tala om att skapa jobbtillfällen!

*****


Ministrar är inga bra chefer heller. Tror jag det. Deltidare och chef, låter inte trovärdigt.

Andra bloggar om: Lars Leijonborg, Folkpartiet, Chefer, Arbetsmarknad

Luleå 23 april kl. 14.28

 

Efterlysning

Är detta sant? Jag kan inte låta bli att dra på munnen. Första april? Nej, helt klart har vi hunnit lite längre. Vi skriver idag den 23:e ds.

STOPP heter ett ståtligt projekt. Ni hör väl.... PROJEKT, som skall få våra barn att hålla sig normalviktiga. Och naturligtvis har någon välbetald människa fått namnsätta spektaklet. STOPP, Stockholm Obesity Prevention Project. Jojo!

Det hela går ut på att man låter eleverna i skolan röra på sig mer, att man inte serverar chokladpudding och krämer som mellanmål, och slutat med godis.

När jag gick i skolan hade vi gymnastik 3 ggr i veckan, och var ute på rasterna och lekte. Godis fanns, men aldrig i skolan. Mellanmål fick man hemma - och inte var det chokladpudding. Det var en smörgås, eller ett äpple och mjölk. Jo, jag vet att ungarna numera är på fritids, eftersom ingen finns hemma på dagtid. Men vad skulle det hindra att vettig "mellis" serveras.

Men nu skall projektet STOPP genomföras.

Metoden kallas "ny"! (???)

Jag föreslår ett nytt ståtligt projekt.

Det skall heta TÄNK!
Och det kostar ingenting.

*****


Andra bloggar om: Hälsa, Fetma, Övervikt

Jag missade...

... tydligen att det var Jordens dag igår.

Men jag tänker inte skämmas.
De borde istället de göra, som inte inser att varje dag är jordens.

*****


Andra bloggar om: Miljö

Silver

*****

Brytningstid

Havsisen möter mig med kall, iskall nordan. Tårarna rinner och det är inte njutbart. Jag viker av upp mot berget istället och finner härliga torra klipphällar, med vrestallar och renlav.

Ett gammalt fältspatbrott gäckar fantasin. Här kunde Annika lägga ett lik. En bit längre bort har någon i verkligheten mött sitt öde. En snabb okulärbesiktning av omgivningen ger vid handen att det rör sig om en ren.

Marken glimmar av olika mineraler. Här i trakten finns också gamla marmorbrott, och här och var finner jag svart turmalin och bergkristall.

I nästan två timmar blir jag strövande här på berget. Nordanvinden når inte hit. Berget är torrt och varmt och jag sätter mig en stund i solen. En korp, svart som svartaste svart korpar sin mystiska sång i motvinden där ovanför mig. De verkar alltid ha så kul, korparna.

En sådan skall jag bli.
I nästa liv.









*****

Indigo

Kvällen slutar i midnattsblått med månen i ny. Venus lyser stark bakom träden till höger.

*****

Snabb middag

Middag blev det idag också. 20 minuters tillagning.

Thehalstrad lax på papayasallad med senaps- vinägrett.


Detta var en generalrepetition inför nästa helg, då jag lovat fixa denna rätt för några vänner. Justeringar kommer att göras. Mera lime, till exempel. Men annars var det bra.



Vinet kommer inte från samma företag som gör dammsugare. Det här var rätt bra. Lite mycket chardonnay för min smak. Jag hade hoppats att viognierdruvan slagit igenom lite mer. Smaken var lite för snäll nu. Men ett bra alternativ, trots det.

Desserten blev kaffe och gammal avocadoglass från i påskas. Denna gång med hjortron och svarta vinbär. Godkänt.

Kvällens bakgrund: Buddha bar V.

*****

Rånlandet, Råneå skärgård, kl 18:17

Havet ligger istäckt, medan skogen är så gott som snöfri. Nässelfjärilen flyger, trots kylan. Genom det öppna vädrings- fönstret hör jag hur ett par bofinkar håller på att sjunga ikapp. Nästan öronbedövande. I granarna försöker koltrasten att lägga sig i.

Och lyckas.

*****



Andra bloggar om: Norrbotten

Kluvet

Vad tycker jag om ekorrar egentligen? Intelligenta, näpna, kvicka, kul. Matvrak, boplundrare, bråkmakare, marodörer.

Vi har ett gäng i vårt grannskap. Upp till fem individer kan kalasa på vår fågelmat samtidigt ibland. Då går det åt frön. Jag lovar!

Ibland är de puts väck. Vi ser inte till dem på flera veckor.
Men då är de väl på rövarstråt någon annanstans kan jag tro.

Det kan vara rätt kul att studera dem. Hur den sociala rangordningen ställer till det i matkön, till exempel. Störst går först, tror man. Men det stämmer inte alltid. Ettrigast vinner.

Och ibland är irritationen stor. Kommer man ut på gården och går åt deras håll visar de klart och tydligt att man är ett oönskat inslag i naturen. Då sätter de sig käpprätt och slår med svansen mot tallegren, höll jag nästan på att skriva. Sedan blir man utskälld, efter noter. Då kan släktskapet med fjällämmeln anas. Men ekorren är fegare. En fjällämmel ger sig inte så lätt.




Just nu håller de på att byta den vackra grå vinterpälsen, mot en rödbrun variant. Inte lika lurvig, men ändå rätt vacker. Det sker olika på olika individer och i morse såg jag en som hade silvergrå kropp, rött huvud, och i morgonsolen en flammande röd svans.

De är nog rätt fina, ändå.


Andra bloggar om: Natur, Miljö

Och mitt i natten...

... när jag är på väg att släcka, några minuter efter midnatt, kliver någon på min bro. Två hörbara steg. Fantasin skenar förstås. Ensam i hela skogen, som jag är.

Ytterdörren finns bakom den där gardinen, som du ser på den sommaraktiga bilden från denna morgon. Men i mörkret är den inte så himla oskyldig att glänta på, för att titta ut. Till slut gör jag det ändå. Gluttar lite. Ingen där. Puh!

En sopkvast ligger däremot omkullblåst mot ljugarbänken.
Där hade jag min besökare.

*****

Ensam i hela världen...

... eller i varje fall i stugan. Vinden tjuter runt takskägget och håller mig sällskap. En nattfjäril svirrar kring utelampan. Det kan inte vara någon kul fredagkväll, när det är bara 3 grader. Själv har jag det åtminstone varmt.

Men vad jag förstår är jag enda människan inom en radie på 2-3 kilometer.

Och det tycker jag nog är bäst. Antingen vill jag veta att det finns folk i några fler av husen här ute. Eller också vill jag att det är helt tomt.

Det sistnämnda låter bäst.
Något mellanting vill jag inte ha. Inga vinddrivna existenser, som plötsligt knackar på.

Jag hoppas på god sömn.


*****

Fina fisken

Ibland fungerar det! Jag hade ju problem härom dagen med ett program som jag skulle ladda in från en CD. Men datorn vägrade i sten.
Jag vände mig till affären där jag köpt kameran. Naturligtvis funkade CD:n i deras dator, så jag blev uppmanad att gå hem och prova igen.


Samma resultat; skivan är oläsbar.

Ett mejl till Olympus support. Omedelbart svar. "Vad har du för registreringsnummer på skivan." Jag uppgav det.

"Okej - En ny skiva kommer med posten."

Idag kom den. Postad från Prag!

Och visst funkar den.
Givet!

*****

Storebror Google

Vi oroar oss över integritetsfrågor. Skall FRA få övervaka våra göranden och låtanden på nätet, i telefon och e-post. Diskussionernas vågor går höga.

Google ser också vad vi gör. Och registrerar. Du googlar och får rätt på det ena och det andra om det ena och det andra. Allt finns där. Även det du bloggat. Visst - Lägger man ut saker på en blogg, så bör man vara medveten om att det blir offentligt. Sökbart för var och en.

Blogger och därmed Blogspot ägs av Google. Jag använder verktyget för egen del. Det fungerar bra för det mesta. Så jag är fast. Och registrerad. Hos Google.

Nu kryper företaget närmare. Närmare mig. Enligt Dagens Industri har Luleåföretaget Marratech köpts upp av jätten.

Och frågan är: Blir världen större, mindre, eller bara lite mer skrämmande?

*****



Tina nosade upp artikeln.
Marratechs grundare bloggar själv, och kommenterar emellanåt hos mig.

Andra bloggar om: Google, Marratech, Luleå, Storebror, Integritet, FRA

Ingmar Bergman filmade aldrig i Norrland

Kan man bli annat än förundrad över den exotism, som svävar kring bergreppet "Norrland"? Främst från huvudstadsmedier, som någon gång vågar sticka näsan utanför tullarna.

Peter Stormare, bosatt i Los Angeles, är "tillbaka i Norrland" för att göra film. Han har dykt upp i Östersund, för att påbörja arbetet kring en filmatisering av Kerstin Ekmans manus Varg. Rubriken i pappersupplagan av DN lyder: Peter Stormare är tillbaka i Norrland, för att göra film om glesbygden.

Och visst är vi bra att ha till hands, när det stora okända skall besökas eller skildras. Det kittlar i magarna på svältfödda huvudstadsjournalister, som längtar vildmark, snöskotrar och mannekängande i Åres backar. I övrigt, bör vi helst inte finnas.

Ingmar Bergman tillbaka i Svealand, för att göra film om Mälardalen.^*)

Nej - Den rubriken lär vi aldrig få se.

*****


^*)För faktasökande huvudstadsjournalister upplyses härmed att den kände regissören är bosatt i Götaland.

Andra bloggar om: Film, Peter Stormare, Media, Exotism, Norrbotten

Är orange ocoolt?

Det slår mig plötsligt, där jag står och skär upp en apelsin, för att jag är sugen, att det varit ett ovanligt dåligt apelsinår i år.

Torra, tråkiga och obilliga.

Visst?

Tacksam för medhåll!
*****

Hahahahah...

Det kan dom glömma!

Sign.: Styv i korken, numera.

*****

Allt är inte guld

Förbluffad läser jag i pappers-DN, en annons som på två hela uppslag redovisar reklambranschens förnämsta bedrifter under året. Guldägget har delats ut. Tolv stycken, närmare bestämt. Ett för varje publiceringskategori, exempelvis TV-reklam, Internetreklam eller utomhusreklam.

Ett, säger ett bidrag känner jag igen. Det gäller kategorin design, där kampanjen för SVT:s produktion The Planet tog hem segern.

Övriga kampanjer, har gått mig helt förbi. Och jag är ändå en rätt allslukande mediekonsument.

Vad säger det om slagkraftig reklam? Eller är man lurad. Undermedvetet påverkad?

Eller, hemska tanke.... Guldägget, för inbördes beundran inom branschen?

Nä! Va?

*****



Dagens Nyheter fick ett silverägg. Den kampanjen vet jag att jag uppmärksammat.
SvD har mer.

Andra bloggar om: Guldägget, Reklam, Media

Möte med Tomas

Onsdag kväll. En skön avslappnad Tomas Andersson Wij på Kulturens Hus, lilla scenen. En ny bekantskap för mig. Jag har bara hört talas om honom. Bara gott. Salongen fullsatt.

Och visst var han bra! Han lockade fram oanade klanger ur sina gitarrer. Ensam på scen med sina texter. Klart angenämt. Att han dessutom hade intelligenta mellansnack, gjorde inte saken sämre. Fyra (eller var det fem) extranummer fick han klämma ur sig också innan vi var nöjda. Den konsert som skulle vara cirka en timme blev till nästan två. Rent. Avskalat. Snyggt.

Jag och A fortsatte till Invit, för att varva ner med ett glas vin och lite planering för våren och sommaren.







Vacker, kall kväll.
Med massor av värme.

*****

Andra bloggar om: Tomas Andersson Wij

Leende guldbruna ögon

En blick glömmer man sällan. Känner du dig iakttagen? Eller känner du bara igen dem. Ögonen?

Olle Eksell, som designat Mazettis moderna logotype har avlidit. Han skapade varumärket för Ögoncacao. Det dök första gången upp på förpackningarna 1955 och modifierades 1957, då pupillerna gjordes större.

Ögonen är i alla fall äldre. "Se med edra egna ögon att ni får Mazettis ögon!". Det var fabrikens uppmaning till folket att bara nöja sig med originalet. Det förekom tydligen att cacao blandades upp med annat, när det såldes i lösvikt. Allt för att tjäna extra pengar.

Hemma hos mig finns i alla fall en burk, som måste vara äldre än Eksells geniala påhitt. Hur gammal den är har jag ingen aning om. Inte heller hur den hamnat hos oss. Men den står där, på en hylla och betraktar oss i köket. Vem som ritat dessa ögon, har jag inte lyckats få fram.

Konstigt nog räknas Eksells logotype som den "klassiska". Man kan undra varför?

Å'du!
Glöm O'Boy!

























Andra bloggar om: Ögoncacao, Olle Eksell, Cacao

Läs mindre i SvD.

Drömmarnas land

Vapenlobbyn i USA beklagar att inte vakter och lärare var beväpnade. Då hade de kunnat förhindra massakern på Virginia Tech.

Virginia har restriktioner i sina vapenlagar.

Man måste vara 18 år gammal för att få köpa vapen.
Och man får bara köpa ett.
I månaden!

Det låter som ett fantastiskt land att se upp till, och beundra.

Fredsälskande.
Människovänligt.

Och bibeltroget.

*****



Andra bloggar om: Virginia, USA, Vapen, Vapenlobby, Fundamentalism, Idioti

Idag känner jag på mig...

... att alla mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse.











*****

Bråk

Halva dagen idag har jag bråkat. Varit sur, och arg. Vilken energi det tar. Och allt är datorns fel.

Skulle ladda in en nytt program från en CD. Det misslyckades. Jag gjorde om försöket flera gånger. Olika resultat varje gång. Ibland kunde skivan inte läsas. Ibland kunde den det. Halvvägs.

Till slut gav jag upp. Ingen installation kunde genomföras. Det gällde ett mjukvaruprogram från Olympus till min kamera. Får fixa en ny CD imorgon.

Men en sak hände i vilket fall. Alla ljudfiler låter som om datorn ville hosta. Skrovlig i halsen. Jag kände riktigt att jag ville hjälpa till att harkla, när jag skulle lyssna på webbradio. Klappa datorn i ryggen var ett annat alternativ. Men föga effektivt. Ytterst irriterande.

Till slut tog jag till den enda utväg jag känner till. Återställning av systemet. Jag är alltid lite skraj, när jag gör sådant. Det har hänt en gång förut. Men nu tog jag mod till mig och återställde datorn till det tillstånd den hade igår kl 19.

Och vips! Nu funkar det.

Gonatt.

*****

Ledig

Så konstigt det känns. Nu har jag varit arbetssökande i två och ett halvt år. Om två veckor börjar jag jobba igen.

Och först nu känner jag mig ledig!

Märklig känsla.

*****

Ännu ligger havet...

... bundet under is.


















Ännu väntar hon fiskaren.










Men ett öga har hon öppnat.
Och spanar.


*****