Heta Luleå

Luleå i finsällskap. Jojo!

Enligt en undersökning som refereras i branschtidningen Stand By, så går 45 procent av alla affärsresor i Sverige till Stockholm. Inte så överraskande kanske. Stockholm fullkomligt ääääälskar att suga åt sig allt. Löst och fast.

Mer blygsamma 5 procent av alla affärsresor går till Luleå. Men det är inte så blygsamt ändå, när man ser på det sällskap staden då har hamnat i. Barcelona med 6, Paris som Luleå, och Frankfurt/München med 4 procent av svenska affärsresenärsbesök.

Att Borlänge inte finns med på listan, är kanske inte så konstigt. Men var finns t.ex. Malmö, Linköping, Norrköping, Sundsvall, Umeå och andra, så kallade expansiva områden och regioner?


*****


Källa: Stand By

Evig rötmånad.

Vi har hört det förr. Ja, jag har så gott som hela mitt liv hört historier om hur det "går till" när man bygger hus. Eller rättare sagt, hört historier om hur det inte borde gå till. Byggbranschen verkar behängd med skrönor och myter om svinn, byggfusk, karteller med mera. Mer och mer sanna tycks det.

Rapporter om utveckling som går bakåt, duggar tätt i dagarna. Det är byggfusk och experiment om vartannat. Hus möglar. Fasader spricker. Ventilationsanläggningar som aldrig blir rätt. Och det sker i nya hus.

Vad är det för fel med byggbranschen? Något grundläggande måste det vara. Och ingen verkar göra något åt det. Det blir en skandal. Räfst och rättarting utlovas av näringens företrädare. Sedan verkar man skaka av sig ansvar och nyvunna kunskaper och fortsätta som vanligt. Tills nästa larm kommer. En evig cirkelrörelse.

Nu senast är det tjusiga Hammarby sjöstad i Stockholm, som får fuktskador. Samma fenomen väntas dyka upp här i Luleå på nya bostadsområdet Kronan. Två högstatusbyggen, där priserna både för insats och månadsavgifter inte tillhör de lägre precis. Snarare tvärtom. De säljer på exklusivitet. Hög standard i lägenheterna. Fina lägen med vackra omgivningar.

Snygg yta - Det är väl det som räknas! Vi betalar. Sköna slantar försvinner snabbt ner i byggföretagens kassalådor och till direktörernas bonusprogram.

Ansvaret för kvaliteten flagnar som bortborstade mjäll från byggmästarnas kavajer. I samma takt som fasaderna.

Och så får vi som bor i husen betala.
Igen!

*****



DN har skrivit ett flertal artiklar de senaste dagarna.
28 maj.
29 maj, 1, 2, 3, samt NSD.

Andra bloggar om: Byggfusk, Sjuka hus, Mögelhus, Kortsiktighet

Va' fin du är...

.., sade en av stamgästerna (en farbror i min egen ålder) på lunchstället, till mig idag.
-Vitskjorta å' allt.

Ibland behövs så lite.
För det där "å' allt", begriper jag inte vad det var.

*****

Skrattar gott...

.. åt en recensents ord i dagens tidning:

Det är svårt att inte le åt de medelålders kvinnor på första raderna som hysteriskt skakar rumpa och skriker rakt ut då Idol-vinnaren tar av sig till linne.

Jojo.
Tanter kan!

*****



Hela recensionen finns att läsa i NSD.

En ny dag

Frukost avklarad. Tidningsläsning och dusch likaså. Jag står i köket och packar kanelbullar från gårdagskvällens bakning. Skall ta med till jobbet och bjuda.

Från köket ser jag genom sovrummet ut till balkongen.

*****

Luleå, Stationsgatan 28 maj, kl 21:36

*****

Parasiter

Mitt lunchställe är populärt. Inte bara för mig. Men när man går och äter strax efter klockan elva (Jo, jag är hungrig då, trots bra frukost.) så är det aldrig problem att få plats, eller bli utan mat. Det vill säga under "vintersäsongen".

Nu minsann kan det vara kö ut på gatan, av "hungriga" gäster, när man kommer sin vanliga tid för att avnjuta en lunch under avkopplande former. Nu duger det att komma och trängas, bråka om salladsbesticken, och knuffa bort oss vinterstammisar, som håller stället flytande, när vädret inte är lika tillmötesgående.

Nu är det bara solen på uteterassen de är ute efter. Att se och synas är huvudsyftet, där de sitter och sippar på någon liten latte och en focaccia.

Jag tycker att de kan krypa tillbaka till sina hålor.
Eller käka lunch efter klockan 14.

*****

Plötsligt slog det mig att Blenda hade namnsdag....

.. igår. Och så rekapitulerade jag hur vädret var i lördags och i fredags.

Välkommen till Norrbottens kustland i sommar.

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Väder

Motorsågsmassaker

Ny röjsåg har införskaffats. En riktig "Rolls". Idag skulle den invigas. Vi har en skogstomt och den är väldigt produktiv, om man säger så. Små björkslynglar, sega sälgrackare och en och annan rönnslampa, dyker upp här och där, varje år. Sådant tolereras inte. Dessutom låter vi vissa grässorter växa sig höga och vackra under sommaren och de behöver slås ner, nu på våren (eftersom man "glömde det" i höstas).

Bruksanvisningen var, som bruksanvisningar brukar vara. Rätt värdelös, alltså. Små tillbehör, muttrar och brickor, pinnar och skruvar. Vi skulle nämligen byta till ett slytrimmerhuvud, sedan vi tagit det grövre med sågklingan. Tålamodet sätts verkligen på prov vid dessa tillfällen.

Men till slut, satt allt på plats, och det var bara att köra.

*****

Miljöförstöring

Tomas i Blomstermåla har läst löpsedlar. Liksom han, så förundras även jag över kreativiteten på dem.

Uppfinningsrikedomen är stor, brukar man säga.

Här är det precis tvärtom. Enklaste, billigaste (i många avseenden), och det mest betydelselösa material, finner sin offentliga papperskorg på blaskornas löpsedlar.

Hoppas de självdör! Eller åtminstone erkänner att de inte är tidningar längre, utan distributörer för sopor och gamla Bond-filmer.

Och ja - Jag vet!
Ingen, absolut ingen av er läser skräpet.

*****

Majkväll

Dagens jobb på tomten är över. Skottkärran står kvar i väntan på en fortsättning imorgon. På balkongräcket hänger badhandukarna på tork efter duschen.








Vi sätter oss till bords med en äppel- och honungsglacerad, grillad karré och ett gott vin.











Kvällen är den första riktigt ljumma. Vinden obefintlig. En taltrast pratar enträget om och om igen om olika saker. På taltrastars vis.



Solen sänker sig mot horisonten. Kvällen stillnar. Blå skymning.





*****

Karl gräver ett dike

Kommer du ihåg? Räkneexemplet från skolan. Där Kalle gräver ett dike och är ytterligt exakt. Han gräver nämligen en halv meter per halvtimme. Inte mer, inte mindre. Och hur länge tar det då innan han grävt fyra meter?

Idag har jag grävt. Slitsamt. Hårdpackad grusyta, sedan stenig Smålandsteg. En del av gården, närmast husets entré skall bli perennrabatt. 60 cm djupt skulle det också vara. När jag satte spaden i gruset första gången med all den kraft jag kunde uppbåda, så tänkte jag - det här går aldrig.

Spadspetsen sjönk ner ungefär en halv centimeter. Sen var det stopp!

Nytt försök. Samma resultat. Det var i detta ögonblick jag började förtvivla. Fyra meter lång, en meter bred med en lätt ökning av bredden i ena änden (1,5 m), minst 60 cm djup. Så skulle rabatten se ut. Det här skulle ta tid.

Nu vet jag svaret på matteexemplet ovan. Jag har facit.

Det tar hela dagen!

Fast jag heter ju inte Kalle, förstås.
Kanske är det förklaringen.

*****

Önskan

En kvinna gick i skogen när hon plötsligt snubblade över något, som visade sig vara en oljelampa.

Hon gned på den och en ande kom fram.
- Får jag tre önskningar nu, frågade hon.

- Nej, svarade anden. Pga dåliga tider, devalvering, global konkurrens och sånt skit får man bara en önskan nu för tiden. Nå, vad ska det vara?

- I så fall vill jag ha fred i mellanöstern, sa kvinnan och halade fram en karta. Se här, de här länderna ska sluta slåss med varandra.

Anden kastade ett öga på kartan och utbast:
- Men jösses, damen. De här länderna har ju fajtats i tusentals år. Kan inte göra något åt det. Jag är bra, men inte så bra. Önska något annat.

Kvinnan tänkte.
- Jag har aldrig lyckats träffa rätt man. En omtänksam och älsklig man, hänsynsfull och som kan laga mat och som står för hälften av hushållsarbetet. Är trogen och en bra älskare och inte tittar på sport hela tiden. Kort sagt, en idealisk livskamrat.

Anden var tyst en stund och suckade.
- Få se den där jävla kartan igen.......

*****

Luleå, 24 maj kl 20.33

Norra hamnen badar i solljus. Den nya hamnpromenaden, som håller på att färdigställas, kommer att bli populär i sommar.

*****


Andra bloggar om: Luleå

Jaha...

SAS strejkar.

Då får man veta att man lever.

*****

Enäggsbanan

I godan ro stod jag och skivade banan till gröten. Visserligen var just denna lite tjock och knubbig, men morgongruset i ögonen hade inte hunnit sopas bort, så först reagerade jag inte.

Men sedan blinkade jag till, och såg. En dubbelbanan! Två i samma skal.
"Tag två. Betala för en."

Lillkameran snabbt apterad för dokumentation.

Till vänster: Normalbanan.
Till höger: Tvillingbanan.



Undrar vad Linné skulle ha sagt.

*****


Andra bloggar om: Natur, Nycker, Slump, Siamesiska tvillingar

Luleå 23 maj kl 18.57

Sommaren står för dörren.

*****

Ute och cyklar

Jag har stor respekt för våra trafikregler. Försöker så gott jag kan att följa dem i alla lägen. Håller mig till exempel på höger sida av vägen, "där så är möjligt", som det stod i någon gammal vägtrafikförordning för länge sedan.

Även när jag cyklar är jag trogen de allmänna och lokala förordningar som gäller. Allt i tron på att trafikmiljön då blir bäst. Cykeldårar finns det gott om. Det är välbekant. Och jag vill inte räkna in mig i den kategorin.

Och vem möter jag på cykelbanan i stram majestät, promenadcyklande, med stora mörka solglasögon tittandes på omgivningen, om inte kommunstyrelsens vice ordförande. Rakt emot mig, oskyldige lunchcyklist, och en annan laglydig medborgare.

Vi, min medtrafikant och jag, fick i sista stund slänga oss över på fel sida av cykelbanan för att undvika kollision.

(V)ice ordföranden seglar (v)idare, helt omed(v)eten om den hotande situationen, (v)an som han är att hålla till (v)änster, därigenom förmodligen manifesterande sin motvilja mot högertrafikomläggningen i september 1967.

*****

Frustration

Microsoft Office 2007.....

Jag säger bara....

.........................Grrrrrrrrrrrrrrr!

*****

Kanske något för...

... Hallandsåsen. Ta dit en grävare från koppargruvan i Aitik. Gräv ett dike genom åsen. Det går nog rätt geschwint med en
43-kubiksskopa.

Däcka över diket med ett tak.

Där har ni er tunnel!

*****



Länkarna ovan går till NSD:s bildspecial. Imponerande maskiner handlar det om. Kolla särskilt bild nr 8 och 9.

Ny nisch för Sverige

Vi svenskar anser oss ligga i framkant. Ofta tror vi att vi är världsbäst. Det kan gälla musik (tänker exempelvis på hysterin kring The Ark, nyligen), välfärd, eller miljövård.

Länge låg vi långt i utvecklingen när det gällde IT. En dator i varje hem, bredband åt alla i landets alla vrår. Företagen kunde erbjuda sina anställda förmånliga villkor om de skaffade dator hemma. Vi lärde oss massor för fritiden, och blev dessutom duktiga på att använda datorn i jobbet. Det uppskattade arbetsgivarna.

IT-branschen blomstrade. Arbetstillfällen skapades. Vi blev världsmästare ett tag och steg raskt till toppen av de listor som rankade datormognad bland världens länder.

Nu har regeringen slagit till. Nya regler gör det inte längre attraktivt att erbjuda, eller att bli erbjuden hemdator.

Men det är klart. Vi kan ju inte vara bra på allt.
Nu skall annat prioriteras.

Sverige skall bli bäst på att skura.

*****


Läs även ledaren i dagens NSD.

Hoppsan

Ja, ja... Då var man i smöret igen.

*****

Så himla dumt...

.. är det ju inte med ett glas rött, en god ost och några kex, på söndagskvällen.

*****

Paradiset

Igår skrev jag om aprilväder i maj, som mer liknade höst. Idag är det aprilväder, som mer liknar sommar. Solen lockas fram och skiner från en klarblå himmel. Växterna blir glada och ystra och växer så det knakar. De har ju bara väntat på värme. Vatten har de fått i mängd. Ljus likaså.


Solen lockar även fram huggormen. Detta ståtliga exemplar kom ringlande mitt över tomten, över vårt stenparti och försvann skyndsamt, när den såg att den skulle fotograferas. Den här var stor. I alla fall tyckte jag det. Välnärd på sork, förmodligen, för vi har knappt sett en enda gnagare, förutom harar, sedan snön smälte. Jag uppskattade det här exemplaret till att vara 60-70 cm långt.

Huggormar blir större, ju längre upp i norr de lever. Sveriges största lär hittas utanför Jukkasjärvi.

Nåväl. De är förresten fridlysta, liksom alla vilda ryggradsdjur här i Sverige. Skicka igelgotten på dem, om ni har någon till hands och vill bli av med orm.

Men en orm måste ju också få finnas.

I paradiset.

*****



Jaha - Nu åskar det också.



Andra bloggar om: Norrbotten, Vår

Höst

Ute är det halv storm. Regn, vått, mörkt. Skall detta kallas vår? Inga löv syns ännu. Tack och lov sjunger fåglarna, annars skulle man börja tro att man är i oktober istället för maj.

Vår strand är helt ödelagd ser vi nu. Förra helgen låg ännu landkallen tjock. Vinterns hissande med vattenståndet på grund av alla märkliga sydliga stormar, har verkligen ställt till det.

Isen har schaktat upp stora vallar av sand och vattenväxter, dragit med sig söndermosade grenar och annat från strandvegetationen och kräkts upp allt som en gråbrun massa. Stranden ser ut som en dåligt plöjd potatisåker. Eller nästan som om moderna skogsmaskiner gått fram där. Mycket jobb ligger framför oss, om vi skall få någon ordning där i sommar.

Igår var det sol och fint. Men det var den enda dagen på länge. Jag vet inte när jag upplevt maken till aprilväder, så här sent på säsongen.

Ikväll hade jag tänkt laga något vårlätt till middag.
Det får nog bli en bastant gryta istället.

Sedan får vi väl sätta oss och berätta spökhistorier för varandra, medan vi lyssnar på vindens knak i husgavlarna och tjutet i skorstenen.

Det måste vara regeringens fel.

*****

"Hi Bert, how're you doin'..."

... och jag tappar helt koncepterna där jag står i kassan på Clas Ohlson och skall knappa in kortkoden. Och naturligtvis blir det fel.
- Ja, så där blir det, när vackra flickor kommer och stör, säger kassakillen.
- Haha, jo.
Det är C, som jag inte sett, eller träffat på länge. Mörkögd spanjorska, med glimten i ögat och perfekt engelska. Vad annars. Hon undervisar ju på universitetet i Barcelona i vanliga fall.

Så står vi där och pratar och hindrar andra kunder vid varubandet och min superförpackning med arbetshandskar och hennes batterier och nya städmopp snurrar på och blandar sig med nästkommande kunds stegmätare, CD-romskivor och vinkelhake.
- My best to B (hennes pojkvän), säger jag, för jag måste rusa vidare. Det skall handlas lite kompletteringar till helgens mat, innan jag kan ta bilen ut till stugan och den väntande middagen där.

Sedan träffas vi i kön på Konsum också, men har lärt oss att inte stå ivägen, den här gången.
- For how long will you stay this time, frågar jag.
- Another two weeks from now.
- Well, let's arrange something.
- Sure. We're free most of the time.

Och så skiljs vi igen och jag tänker, att nu måste det bli av att bjuda ut dem till stugan på en middagshelg.

C och B är långpendlare och bor tidvis i Luleå, tidvis i Uppsala, Belfast och Barcelona. C jobbar dessutom i Falun ibland. Inte lätt att fånga sådant umgänge.

Jag går vidare i mina ärenden. Men snart är jag klar och tar bilen ut till skogen igen. Sol, vind, fågelsång. De två första svalorna sveper skickligt förbi mitt framför bilen, farligt nära. En svala gör ingen sommar - men två.

Kanske.

Ikväll är jag gäst hemma. Drink före maten serveras nästan genast, när jag sjunker ihop i soffan. Den goda laxen under knäckigt cashewtäcke smakar fint, lite senare.

Bestulen på min dagliga slummer, blir jag skönt dåsig av vinet.

Kvällen blir tidig, trots att det är den första, riktigt ljusa, med klar luft och solen bara en liten bit under horisonten, så här års.

Rödvingen sjunger.

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Möten

Som Clark Kent...

... susade jag in mot stan i min röda cabriolet av sedanmodell. Vädret var stilla och lugnt. Trafiken likaså. Befolkningen ligger pressad mellan två helger och sussar. Det är klämdag.

16 minuter och 27 sekunder före jobbstart kör jag ner i underjordsgaraget hemma. Låser bilen och springer spänstigt uppför de fyra trapporna till våningen. Jag tar in tidningarna och posten i den tomma lägenheten. Stugpaltorna av. Duschat hade jag redan gjort. Frukost åt jag på landet. På med representativa kläder, en sista styling, knyta skorna, på med hjälmen, väskan över axeln. Check: Mobil, kamera, plånbok, cykelnyckel, hemnyckel... Go!

Två minuter före åtta, sitter jag på jobbet.

Stålmannen.

*****

Allt är lugnt

Jaha - här sitter jag i sängen och bloggar. Huset i övrigt är tyst och stilla. Det är bara jag som är vaken. De andra, som är lediga i morgon har knoppat in redan. Själv skall jag upp tidigt och åka in till stan och jobba.

Men dagen blev lugn. Inget inspirerande väder. Grått och tidvis lite regn och blåst. Utetimmarna blev inte många. Ett litet stänk av dåligt samvete för min slöhet fanns ett tag. Men det gick snabbt över.

Gratulerad på födelsedagen blev jag också. Tror jag. Det kom ett SMS med gratulationer från Ti & To. Det är bara det att jag inte alls fyller år nu. Det är nästan en månad dit. Nåväl. Hågkommen är skönt att vara.

Men nu..... - Väckaren ställd.

......................................... Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

*****

Helgdagsmorgon

Nu först, när klockan börjar närma sig elva på förmiddagen, åker morgonrocken av och kläderna på. Så är det ofta här, i stugan i skogen, vid havet. Lång frukost. Skratt och trams. En sväng ut på altanen för att lyssna på fågelkonserten och spana om solen möjligen kan komma fram.

Glaskross och dammsugning har också ingått. Radiomorgon från Lulstan och några rutor i ett korsord som får smaka på blyertsen.

Det blir nog slött idag.

Om jag får bestämma.
*****

Får jag någonsin veta?

Han hade noterat att hon inte behandlade honom som en sjukling - tvärtom tycktes de ständigt smågnabbas och hon lät honom gärna passa up på henne genom att hämta kaffe.

Alltså - Vem serverar kaffet? Jag blir inte klok på den där meningen, hämtad ur min sängbordsbok, nu på morgonen, när jag vaknat alldeles för tidigt och inte kan somna om.

Inte undra på att den legat där så länge.

Ute regnar det.

*****


Andra bloggar om: Språk, Stieg Larsson, Kaffe

På huvudet

Ibland blir man historisk. Sådär utan att egentligen anstränga sig. Helt passivt, alltså. Och vetenskapen får maka på sig, eller åtminstone omvärdera hittills kända, och hittills helt ovedersägliga fakta. Jag vet inte vad ovedersäglig betyder egentligen, men det låter bra och jag tycker det passar.

Jag har nämligen gjort en upptäckt. Eller två.

Hör här! Någon gång i vintras kopplade jag in en digitalbox i stugan, för att kunna ta del av den omvärld, som i övrigt är helt osynlig från min utkikspunkt i skogen. Och bevisen började genast visa sig. Jag tänkte att det kanske berodde på att den egentliga övergången inte hade skett ännu. Att det jag såg var en yttring av något tekniskt fenomen, som skulle justeras i och med att övergången till digitala TV-sändningar blev definitiv. Det skedde i måndags, då den gamla analoga, pålitliga sändaren uppgraderades. (Hm!)

Alla har vi en gång lärt oss att ljudet går med en hastighet av ca 330 meter per sekund och ljuset 330000 kilometer på samma tid. Det är en hiskelig skillnad.

Tekniken är dock underbar. Den utvecklas ständigt. Och nu har jag upptäckt hur långt det har gått. Kvällen har nämligen ägnats åt TV. Och faktiskt SVT 1 hela tiden. Det började med Rapport, följdes av Vädrets makter, Mitt i naturen, Robin och slutligen Extras, med suveräne Ricky Gervais som framgångstörstande birollsinnehavare i mer eller mindre pinsamma situationer.

Och det är i slutet av sistnämnda program, som jag inser vad som hänt. Ljud och bild går inte ihop!
Det som är mest revolutionerande är att ljudet kommer före bilden. När Ricky tystnar, står han fortfarande under bråkdelen av en sekund och rör på munnen. Som en fisk i ett akvarium.

Inser du vad det betyder?

Världen, som vi hittills känner den, ställs på ända, med huvudet ner och fötterna upp. Massor av kända fakta måste omvärderas, formler skrivas om och människor skickas på omskolning.

Ljudet går fortare än ljuset!

Kom ihåg var du läste det först.

*****



Den andra upptäckten då, undrar du. Ja - Den är inte lika revolutionerande, förstås. Den är så att säga upptäckt förr. Nämligen att all teknisk utveckling inte ovedersägligt (Se där - Nu dök det där tjusiga ordet upp igen.) leder till förbättringar. Men det visste vi ju redan.

Andra bloggar om: Digital-TV, Utveckling

Dagen har kommit

Jag har beslutat mig. Droppen som fick bägaren att rinna över, kom under helgen. Närmare bestämt i fredags.

Helt oskyldigt sitter jag och läser en bokrecension skriven av Jonas Thente i DN^*). Jag blev alldeles skakis, alldeles ställd. Jag inser att det här inte håller längre.

Jag tänker komma ut!

Det går inte att hålla hemligt längre. I många år har jag försökt släta över min läggning. I alla år, faktiskt. Kanske har jag inte insett allvaret, inte trott att det var så viktigt. Men nu inser jag det.

Jag är kartfetischist! Liksom Jonas Thente har jag en svaghet för att titta på kartor. Ibland kan jag bli helt förlorad bland ekvidistanser, trigonometriskt bestämda höjdpunkter, eller tecknen för fornminnen och bäckvad. Låter fantasin skena, får bilder i huvudet av hur det ser ut på sluttningarna av Bahkkabahukcohkka, eller i skogarna vid Manson. Planerar och står i. Där borde man gå.... Undrar hur stenigt det är bakom den där bäckkröken.

Inte visste jag att vi är en folkgrupp. Kanske bara Jonas och jag. Men ändå.

Akta dig för att häckla oss!
Du kan åka dit för hets.

*****



^*)Jonas Thente recenserade ett bokverk med kartor från tidigt 16-1700-tal. Det är väl inte riktigt min grej. Jag vill ha mer aktuella blad.

Andra bloggar om: Kartor, Geografi, Jonas Thente

Regn, regn, regn

Oj - Snart är elen gratis.

Sanna mina ord!

Mums för små mygglarver är det också. Blött och smaskigt.
Resultatet visar sig väl om någon månad.
Undrar om man kan utvinna energi ur deras surrande.
Då är saken biff.

*****

Reset. Starta om.

Besinning, eftertanke och nystart. Det är dags för ledningen för Sveriges Radio att ta rodret och styra tillbaka till farleden igen. Nu finns chansen, då Peter Örn sagt tack och adjö.

Omgöring för omgörings skull, blir sällan lyckat. Och det är minst sagt förvånande att högt kompetenta har kunnat ta till grepp, som mera liknar uppgifter för PR- och reklamfolk, för att förändra allmännyttans radio. Att locka yngre lyssnare till P1, "den talade kanalen", genom att tramsa till det, och flytta talade program (t.ex. Naturmorgon) till P4, ger bara utslätning. Det resulterar i att lyssnare istället försvinner.

Är det så svårt att förstå att nischade kanaler lockar mer. P1 lockar yngre människor när de blir äldre. Det är bara att vänta. Att anpassa kanalerna till yngre, är bara förnyelse för dess egen skull. Någon kvalitetsförändring till det bättre kommer inte på köpet.

Allt för alla, blir oftast inget åt någon.

Visst skall kanalerna förändras.
Utveckling och fördjupning är attraktivt.
Kanske inte när trettonåringen blir fjorton.

Men snart nog.

*****



Både DN och SvD har mer.
Andra bloggar om: Peter Örn, Sveriges Radio, SR, Medier

Hacke eller Hacka

När vi byggde vår stuga var det ett krav att vi skulle ha ett fönster att titta ut genom, när man står och diskar. Så blev det!

Visst är utsikten fin? En större hackspett.

Men nu kommer dagens uppgift. Är det Hacke, eller Hacka Hackspett som sitter där och funderar?

Först rätta svar, med motivering, ger ära och berömmelse.



*****



Andra bloggar om: Natur, Foto

Det ska va' ....

.. tvärrandigt i vår.

Bara så ni vet!

*****

Inte jag, inte jag..... Nej, för guds skull. Vill inte!

Lägg ner skiten! Det är ju uppenbart att flera länder skickar så dåliga bidrag som möjligt, bara för att slippa ta hand om finalen nästa år.

Tänker på Ukraina (som höll på att åka dit i alla fall), Storbritannien och Frankrike, (sällsynt usla), plus majoriteten av övriga bidrag. Det blir inte mycket kvar.

Stackars Serbien, som nu tvingas finansiera spektaklet nästa år, och kämpa för att inte vinna igen.

*****



PS. Serbien var värdiga vinnare, trots allt.

Krypsäsongen börjar

Årets första bärfis klev villigt upp i min hand, när jag röjde på tomten. Intressant varelse. Fredlig om man inte stör den alltför mycket. Den tar väl hand om sina barn och skyddar dem vid angrepp. Luktar illa gör de om de blir hotade, nypta, eller någon fågel försöker äta dem.

Eftersom jag är snäll av naturen, så har jag aldrig någonsin fått känna på den försvarsmetoden.

Bärfisarna räknas till skinnbaggar, eller läderbaggar. Skölden är, i motsats till vanliga skalbaggar, mjuk. Den täcker heller inte hela vingens längd, utan skyddar främst "motordelarna". Flyga kan de, men vill sällan.

Vinkar till publiken gör de oftast med vänster känselspröt.
Precis som på bilden.



*****

Nära skjuter ingen hare

Ett snabbt besök i skymningen. Ser haren genom fönstret, där jag sitter och bloggar. Släcker lampan och tar fram kameran. Fotograferar genom fönstret. Ljuset är svagt och jag hinner inte justera kamerans inställningar utan skjuter av ett par försök.

Inte gick det så bra. Men jag ville ändå visa en hare i färd med att byta dräkt. Från vinter till sommar. Huvudet är i stort sett "färdigt". Öronen har liksom inte hunnit med, och inte heller kroppen i övrigt.



Och inte sitter den still många sekunder heller. Jag hoppas den kommer tillbaka imorgon, när förhållandena är bättre.

*****

Fredag

Arbetsveckan börjar lida mot sitt slut. Bara en sista rush, en paus och en slutspurt. Det är en del hyss, en massa problemlösning, många skratt.

Till eftermiddagsfikat kommer G:s man upp på kontoret. Han har bakat. Vitchokladtårta med jordgubbar och vispgrädde.

Inte blir stämningen sämre av det.
Jobbet går som smort. Och klockan fem får vi gå hem.

*****

Varde ljus

På tisdag blir det mörkt.... eller ljust.. eller hur man nu skall uttrycka det. Då släcks nämligen ljuset.

Luleå Kommuns gatukontor har tagit det ypperliga steget, att helt släcka all gatubelysning mellan 15 maj och 01 augusti.
Den behövs inte!

Varför man inte kommit på detta tidigare, begriper jag inte. Även om det en mulen kväll kan bli lite skumt, så räcker nattljuset mer än väl.

Men hur skall det gå med säkerheten? Småtjuvar och annat knytt, kommer ju att få högtidsstunder. Nähäpp! Så funkar det inte. Övertorneå, som inte haft gatubelysning under hela den gångna vintern har haft en markant minskning av kriminaliteten. Tjuvar och kriminella är nämligen inte ljusskygga. Bara fega och mörkrädda stackare.

Så fram för mer mörker!

Att Luleå Kommun beräknar tjäna 150000 på kuppen, är ju en god sak. Att man dessutom sparar miljö, är ännu bättre.

*****

Alltså - Det där med VM...

... i ishockey.

Vem bryr sig?

Förr i tiden stannade Sverige under VM-veckorna. Folk tog till och med ledigt från jobbet för att titta, om matcherna gick på dagtid.

Nu - bara en gäspning.
I alla fall från mig.

Förresten. Är vi ens med?

*****


Andra bloggar om: Hockey-VM, VM, Hockey

Jobblunch

En av fördelarna med mitt jobb, är att man får träffa mycket folk. Trevligt folk! Jobbluncher är heller inte så pjåkigt.

Idag blev det tjälknöl, med vidunderligt god sås.

Och vackra lokaler, även om de inte är i min smak.

*****

Kysk

Traskar till jobbet. Snöblask. Gråkallt. Därborta ligger havet, men det syns inte i dimman. Vid övergångsstället får man passa sig för att stå alltför nära trafiken, när man väntar på grönt. Det stänker.

Sju minuter har jag att gå. Det räcker!

Björkarna knoppas och vill så gärna. Nu är den tid, då första värmepust skulle få grönskan att explodera. För ljuset finns. Snart dygnet runt.

Men våren håller på sig.
Släpper inte till.
Majtrist brunvår.



*****


Andra bloggar om: Vår

Ge apan i dig en chans.

Det klarnar. Dimmorna lättar. Ledningarna kopplas ihop igen. Egentligen är det helt fantastiskt hur ryggmärgen förmått lagra rutinkunskaperna under två och ett halvt års arbetslöshetsperiod.

När jag satte mig på jobbet för precis en vecka sedan, kändes det rätt osäkert. Skulle jag lyckas få fram de där handgreppen, som bara fanns där förr. Där tanken direkt omsätts till koder, som blixtsnabbt förs över till händerna och ner på tangentbordet.

Och visst är det så. Det funkar! FXP, AD, RU, GGSUR, SI, RC, MDS, MUF, HAS3-2/AR-D/ZP-75600, jodå allt finns där, någonstans kring svanskotan.

Och hjärnan tar istället hand om det viktiga.

*****

Tjurigt

Det mullrar i gruvorna i malmfälten. Men inte av sprängsalvor. Arbetarna strejkar för högre lön.

De har inte fackets odelade stöd. Naturligtvis sympatiserar inte LKAB:s företagsledning heller.

Facket vill förhandla. Gruvarbetarna strejkar. Företaget vill inte förhandla, så länge strejk pågår. I varsin hörna går de där och blänger.

Var är pappa?

*****


Andra bloggar om: Gruvarbetarstrejken, LKAB, Malmfälten

Deppigt

Massage! Härligt. En halvtimme i händerna på någon, som kan sin sak. Lugn musik, dämpad belysning.

Det var säkert tre-fyra år sedan som jag senast lade mig på bänken för en knådning. Men här på min nya arbetsplats kommer det att bli en gång i månaden. Inte dumt!

Så idag var det dags. Allt stämde. Den lugna musiken, den dämpade belysningen och de vana händerna. Det trycktes, det gnoddes, det gnyddes och knådades.

Sedan kom domen. Alla de där snygga musklerna, som man med idog träning vunnit genom åren, och som man tänkte att hon, massösen, skulle imponeras av...

... visade sig vara knutor.

Ridå!

Med tungt huvud gick jag tillbaka till mitt skrivbord.

*****

Unga män...

... är de, som oroar sig minst för klimat- och miljöförändringar, enligt en ny undersökning.

Tror jag det!

Småpojkarna håller förstås hårt i sina leksaker: BMW:n och snöskotern.

*****


Andra bloggar om: Miljö

Nära

*****

Segt

Förra helgen var det full vinter. Skidan slant och solen sken. I alla fall stundtals, men då rätt rejält. Skidsäsongen avslutades för min del i trakterna kring Riksgränsen. Inte träffade vi på vare sig Gérard Dépardieu, eller hans motspelerska Charlotte Rampling. Men deras medarbetare i filmprojektet Babylon, stressade förbi här och där, när vi besökte Hotell Riksgränsen.

Denna helg går i enkelhetens tecken. Ute i stugan, vid kusten. Våren är definitivt här, men den är seg. Ingen värme att yvas över, ibland rätt grå moln och idag även en rejäl regnskur över den svartnande havsisen. Krokusen blommar. Det är brunvår. Vi har alltså två typer av vår här. (Och då räknar jag bort vårvintern, när snön ligger kvar och är brukbar.) I ett inlägg igår berättade jag om den blå våren. Det där speciella ljuset, när solen gått ner och himmelen färgar av
sig på allt. Brunvåren är däremot dagens vår. Ingen grönska, förutom det vintergröna. Gammalt gräs, torra fjolårslöv och upptorkade och nysladdade skogsvägar. Men jag är glad att jag är här. Stan är hemsk i början av maj. Bara blåsig och dammig.

Fåglarna är galna. Sjunger långt in på kvällarna. Temperaturen kryper mot noll.

Jag fixade middag ikväll. Kaffemarinerad kycklingfilé med torkad, rökt skinka, på dragonrostad kålrot. Jo, det blev gott. Chilenskt på flaska. Indomita. I bakgrunden Pergolesis, Stabat Mater.

Inga kändisar här heller, förutom i Stinas program, som fick en chans ikväll. Tydligen har hon hörsammat kritiken. Greppar inte över så många gäster längre. Kvällens fascination var Ebba von Sydow. För mig ett tomt skal. Eller åtminstone helt felanvänd intelligens. Inte kunde hon gå som en mänsklig varelse, för då hotade klänningen, eller vad det nu var hon hade på sig, att korva sig upp i trosnivå. Och snacket innehöll ett stort antal "-tecken. Du vet, med båda händerna i luften. Att försöka göra ytlighet och floskler till seriös journalistik.... Nej, det biter inte på mig. Det är bara att beklaga. Inte mig, utan de, som ser henne som ett föredöme. Tänk om!

Börje Ahlstedt var programmets andra diva. Bitchig, surrig och rätt plågsam. Duktig skådespelare. Men är han någonsin sig själv. Eller måste han spela även den rollen?

Nu har kvällen lidit mot natt, och precis som igår, stiger jag ut på verandan och andas. En lom hörs utifrån fjärden. Orrarna dansar på.

Och rödvingen tystnar inte än på ett tag.





*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Vår, Ebba von Sydow, Börje Ahlstedt

Exotism

Lördagmorgon med Lisa Syrén i Ring så spelar vi, som pratar barnspråk med äldre man i Ritsem "vid foten av Akkafjället".

Att han heter Valkeapää i efternamn blev för svårt. "Valkatä" fick han heta.

Men det var väl inte så noga.

Han bodde ju vid världens ände och det var väl bara fint att vi hade telefonförbindelse ääääända diiiiit.

*****

Blå vår

Kust. Isen ligger halvrutten i innerfjärdarna. Längre ut ligger vattnet blått och blankt. Vårkvällen är kall. Nollgradig. Skymningen har precis börjat. Den blå timmen, mellan solnedgången och ljusmörkret. Nu när inte ens natten är släckt. Nu, när livet tar ny fart i naturen.

Långt därute på isen spelar orrarna, precis som varje år. Ett urljud. Mystiskt. Rullande, pärlande, sjungande. Vi ser inte fåglarnas dans. Men vi inser att den finns där.

Inåt skogen sjunger rödvingetrasten, som alltid, när den blå våren kommit. Som alltid, när de andra fåglarna tystnat för kvällen.

Ett djupt andetag.
Det pillrar i näsan.



*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Vår, Ljusa nätter

Efterfrågad

Tre dagar. Sedan helg. En smakstart för mig. "Vad roligt att du är här", sade A-K spontant, när vi skrattade åt någon vits, som jag finurligt vräkte ur mig. Visst känner jag mig lite rostig, lite skakig, och lite onyttig. Fråga, fråga, fråga... besvära. Det känns inte alltid bra, men är ju tvunget. Jag, van, arbetserfaren, livserfaren, känner mig smått ivägen.

Men jag har redan "varit" i Bryssel och Tallinn, rett ut ett litet mysterium åt en kund och börjat skissa på nytt material, som skall användas i offert- och bekräftelsesammanhang.

Kvart över elva får jag ett SMS. Det kommer från Robbie på mitt lunchställe.
"Var är du? Du måste komma hit idag. Du är saknad."

Hur många har den sortens direktreklam i mobilen?

Livet är rätt bra.

*****

Toaletten finns till höger

Jaså - Där gick ni bet. Ser ni den lilla, lilla pappersflärpen till höger under hållaren. Den lilla pappersbiten är ibland helt omöjlig att få tag på där man sitter. Man får famla efter papperet, som ibland till och med försvunnit in bakom täckelset helt.

Hade istället toaletten varit placerad till vänster i bild, så skulle det ha sett ut på detta sätt. En lång och fin tamp att ta tag i, dra ut och riva mot den tandade kanten närmast dig själv.

Enklare än att flytta toalettstolen, är att sätta i rullen åt rätt håll.

Att det skall det vara så svårt?!

Medhåll önskas!

*****


Andra bloggar om: Toaletter, Logik, Tankebrist

När getterna flyttat

Skogsbruk liknar mer och mer vandalism. Så kallade skördare åker runt och kapar ner allt, som sträcker sig ovanför mossnivå. Det värdefulla virket tas om hand. Resten får ligga och ruttna. Kalhyggenas tid är verkligen inget från ett mörkt förflutet.

Ett äldre par får sitt sommarställe totalförstört av kortsiktiga skogsägare. Ett föräldrahem, som varit den fasta punkten, den sista länken till förfäderna. Jag förstår deras förtvivlan. Det hus, som tidigare låg i ett vackert skogsbryn, finns nu mitt ute på en stubbåker. Sveaskogs jobbare har inte ens dragit sig för att kapa träd på tomten.

Men någonstans vaknade miljöomtanken hos skogsarbetarna, trots allt. Det träd, där fågelholken satt, har kapats strax ovanför holkens tak. Man ville inte beröva en stackars bofink dess bostad. Tänka sig!

Den holken kommer att förbli tom. Outhyrd.

Kanske något för skogsbrukarnas getter att flytta in i.
Sina gamla värdar verkar de ju redan ha lämnat.
Och det är inte utan att jag förstår dem.

*****



DN har artikeln.

Andra bloggar om: Miljö, Skogsbruk, Sveaskog, Att inte ha getterna hemma

Luleå 02 maj, kl 12.37. Utsikt från skrivbordet

*****


Andra bloggar om: Luleå

Uppgift

Pappersrullen i den här hållaren är felvänd. Det är tyvärr en alltför vanlig företeelse på offentliga ställen.

Åt vilket håll finns själva toaletten? Till vänster, eller till höger om hållaren. Det är frågan.

Det blir din uppgift att klura ut, med hjälp av ovanstående ledtråd och bilden, medan jag bekymmerslöst går mitt nya liv till mötes.

Bara svar med position och motivering välkomna.
Lycka till!
*****

Hemma igen

Jag börjar känna saknad, redan på hemresan, när jag ser de allra sista glimtarna av fjällen i bilens backspegel.

Gammal kvinna, som en gång i DN berättade om
sin livslånga fascination för fjällvandring.

(Bilden visar Gorsacohkkas västra förtopp.)

Andra bloggar om: Norrbotten, Natur

Snömos

*****

Sköna maj

Majbrasan och sångerna fick vara för oss. Det regnade. Vi stannade inne och njöt grillat i kubik. Gänget fixade en fin kolbädd ute på gårdens stora grill, som producerade den ena godbiten efter den andra. Många samlades i pangets stora sällskapsrum, där allsången tidvis var bedövande och kvävande. Några entusiaster såg till att häftet togs om gång på gång på gång.

Vi kurade nere i köket hos E och H. Sju personer. Lagom. Och precis som när vi hade middag "hemma" i vårt kök, så samlades delar av de sångtrötta ibland kring vårt bord. Alltså hade vi full koll på vad som hände i byggnadens alla hörn. Stämningen var hög. Skratten många, maten god och historierna faktiskt rätt trovärdiga, om än fantastiska. Det är precis som det skall vara.

Några tappra drog i alla fall iväg till brasan i Riksgränsen. Traditionsenligt fackeltåg på skidor nerför Branten en timme före midnatt (Det blir större effekt, om man gör det sent. Det är för ljust, tidigare på kvällen.), för att tända elden. Tal, sång och regn. Uppslutningen var skral.

---


Vi hade tidigare på dagen gjort en jobbig skråfärd längs Vassecohkkas nordvästflank, för att ta oss till Geargevaggi. Här hade vindarna under vintern slipat bort den fina snön och låtit omotiverade regnperioders skador komma i dagen. Isigt, med andra ord. Nåväl - Utflykt blev det i alla fall. Vädret mulet och lite gråkallt. Humöret på topp. Man har inte roligare än man gör sig. Hört det förr?

Då fick du höra det igen.

*****


Andra bloggar om: Valborgsfirande, Majbrasa, Norrbotten