Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
onsdag, februari 28, 2018
Trodde väl aldrig ...
Men hos SVT Nyheter?
Alltså - var finns nu de där Canada Goosejackorna som brukade åka på runt Stureplan, i slutet på augusti förr i tiden?
*****
Elva år senare
Man får väl vara glad för det lilla. Att lagstiftningen kommit ett litet ynka steg på vägen. Tidigare har man tydligen inte kunnat åtala för liknande aktiviteter.
Själv har jag efterlyst just detta sedan länge, och första gången gick jag till och med ett steg längre. Men det var ju nyss, om man betänker att detta handlar om juridik.
*****
tisdag, februari 27, 2018
Filmtajm
Den handlar om förälskelse med problem. Eller inte. Fast, jo - det gör den. Vacker, lågmäld och hudnära. Men framförallt filosofisk och poetisk.
Så tyst som det var i biosalongen under de dryga två timmarna har jag sällan varit med om. Något litet skratt då och då på grund av igenkänning, kanske.
Fascinerande också att det talas engelska, italienska och franska bland rollfigurerna. Men det känns helt naturligt. Ja, till och med tyska vid ett speciellt tillfälle.
Rekommenderas.
*****
måndag, februari 26, 2018
Bra ledare
Visst skulle jag kanske uppskatta att kunna rådfråga vården om någon liten åkomma. Men inte skulle jag ju lita på att den läkare som eventuellt frågar mig och svarar och kanske till och med skriver ut receptbelagd medicin.
De jag möjligen konsulterar är de som finns på sajten 1177.se. Där blir jag så att säga uppknuten till min ordinarie vårdgivare, som kan se till att jag får hjälp med att träffa en läkare om det skulle behövas.
Det här "nätläkeriet" ger jag inte mycket för, även om jag aldrig provat. Men någon tjänar förstås pengar på det. Annars skulle det inte finnas. Frågan är om det blir billigare för samhället. Eller som i parallellfallet apoteken. Det skulle ju bli så fint och bra att ha apotek i varenda gathörn, precis som pubar i England. Vi har ju blivit så rasande friska det senaste decenniet. Eller hur?
Och medicinen blev dessutom billigare ... eller hur var det nu ... hm? Om det har jag skrivit tidigare.
Nätläkarna har skapat en livsfarlig vårdmagnet
*****
söndag, februari 25, 2018
Jobbet forsätter
Det betyder att hela landet ska få minusgrader, minusgrader och ingenting annat än minusgrader.
Alla nyhetssändningar har påpekat detta. Katastrofen är utanför dörren för detta bortklemade folk.
Då kan jag berätta en sak. Det kallas vinter. Inträffar vanligtvis varje år under månaderna november - april.
*****
lördag, februari 24, 2018
Kvällens drink ...
.. blir en varm glögg gjord på Muddusgrund med lingon, tranbär, blåbär och gin.
Muggarna ett par fula souvenirer från en resa 2014. Men de funkar och håller glöggen varm länge.
Vi hann ...
.. också med en minitur ut på de arktiska vidderna. Det bet lite i kinderna, som det ska göra. Rödrosiga kom vi hem till fika med god äpplesockerkaka.
Då beslutade vi oss också för att ta ledigt resten av dagen. Ja, egentligen bara jag, som är middagsbefriad. Jag kan sjunka ner i soffan med en bok, efter duschen.
Jag läser Jan Guillous 1968. Mera faktabok än skönlitteratur. Den senaste i hans 1900-talsserie. Den har en starkt dokumentär prägel. Bra som påminnelse om närhistoria. 1968 tog jag studenten. Det var oro i världen och i Europa. Precis som nu.
I radion P2 och Klingan. För de som vill höra bättre musik än Mello. Om du vågar.
Sådär'ja.
Nu är det snart bara att ställa ut loungegrupperna.
Endast 30 kvadrat kvar att skotta från altanen.
Det går undan.
*****
Natten blev ...
.. kall. Inte för att vi märkte det under dunbolstren (Nåja - syntettäckena, då.), men på morgonen hade termometern dalat till 27 minusgrader!
Vi, som litat någorlunda på SMHI och planerat efter deras utsagor för helgen, som sagt 15-20.
Att skotta altanen känns inte så aktuellt.
Det får bli något annat istället. Elda i kaminen, kanske.
*****fredag, februari 23, 2018
Bistro Rånlandet ...
.. serverade ikväll en varsamt stekt ramslökstorsk, med mandelpotatis, rostad svartkål och frasig bacon. En sötsur sås därtill.
Och vinet: La Gascogne par Alain Brumont, Gros Manseng Sauvignon blanc. Ett av våra favoriter.
Jo. Det var gott.
*****Välsignad vare ...
.. denna vinter. Vilken förmån det är att få njuta den. Gott om snö. Krispig luft. Bländande solljus.
Tänk att vi fått en sådan, efter den usla inledningen i november. Allt är förlåtet.
Nu börjar vintern på allvar, med skidutflykter, kaffetermos, apelsinskalande på en solig klippa.
Beklagar alla ni, som inte får uppleva detta.
Livskvalitet.
*****När vi ...
torsdag, februari 22, 2018
Full rulle II
Det borras i betongen. Med rejäla grejer. Telia drar ett nytt nät, och ny teknik kräver tydligen mer kringelikrokar än det gamla nätet.
Nåja - det blir nog bra. Jag är inte så nöjd med ComHem. Telia blir faktiskt billigare.
Två ovanligt sociala unga killar, berättar villigt om vad de gör. Vill gärna visa och förklara. Skämtar och skojar.
- Jodu. Nu ser vi snart in i ditt badrum.
De borrar precis i gränsen mellan badrummet och trapphuset.
- Tur att jag har duschat redan efter träningen, sa jag.
Vi pratades vid en stund då jag gav mig iväg till gymet på morgonen. De önskade mig lycka till.
När jag kom tillbaka kunde jag inte låta bli att kommentera.
- Va!? Har ni inte hunnit längre?
- Nej, det är en del att fundera över, sa den ene av grabbarna.
- Jamen, då förstår jag att det tar tid, sa jag.
De skrattar.
- Du, sa den ene åt sin kollega. Kanske vi ska leta fram en ännu större slagborr. Så det låter lite mer. Då kanske gubben blir tyst, säger han och nickar åt mitt håll.
- Hm, sa jag. Nu går jag hem och funderar på ett svar.
*****
Full rulle I
Jag funderar hur de klarar sig. Det är minus 20 grader. Visserligen sol. Det biter riktigt i kinderna när jag vänder mig mot den lilla vind som dock finns där. Har man den i ryggen är det riktigt skönt, för solen värmer. Men, men ... Skridskoåkarna måste ju åka i motvind ibland, även om banan slingrar sig lite hit och dit.
Inte så mycket folk som tittar på. Men det är ju vanlig vardag, så det är nog inte så konstigt. Mer blir det förstås i helgen, då fler lopp ska köras. Dessutom ska det bli lite mildare.
Förra året var det plusgrader och regn. Det här är behagligare. Vi pratar om det, en lumparkompis och jag. Han känner igen mig. Jag känner igen honom.
- Och ändå är det 50 år sedan vi muckade, säger han.
En bra stund blir vi stående och pratar om livet och om tävlingarna. Han har själv jobbat inom kommunens fritidsförvaltning och har en del före detta kolleger här, som hjälper till med arrangemangen.
Jag är inte riktigt klädd för att stanna särskilt länge. Jag skulle ju bara ut och äta lunch. Jovisst - jag har långkalsingar i merinoull, så det duger rätt långt. Men hade jag haft täckbyxorna på så hade jag stanna längre i solen.
Heja Holland!
Heja Luleå!
Än så länge får prispallen bara göra tjänst som fikabord. |
*****
onsdag, februari 21, 2018
tisdag, februari 20, 2018
Skräck och fasa, eller
Där har man, eller vill man, på äldreboenden börja använda en robot som duschar åldringarna. Och det möter ett väldigt rabalder.
- Va!? Ska en robot duscha mig. Näääe!
Men snälla ... Vad är en robot? Förmodligen skulle de som kommit upp i åren tycka att det vore rätt skönt att slippa ha en människa eller två i badrummet, när man ska rengöra sin lekamen. Att få gå in i den inrättning, som enligt beskrivningen låter som en form av bubbelbadkar med vattenmunstycken som kan komma åt alla skrymslen på kroppen. En duschkabin som ger helkroppsdusch, alltså. Utmärkt. Kanske kan man sitta i en skön stol och låta sig "besprutas". Idealiskt.
Så tänk efter lite. Vad skulle du välja?
Jag vet inte, men när man säger robot, så verkar de flesta tro att det är den här som ska ta hand om dig. Bild från Pixabay.com |
Själv ställer jag in min kaffemugg i diskroboten. Härligt, tycker jag. |
Tack för dansen - men nejtack
Denna förmåga är förvärvad, vilket är lite trist. Här travas paradoxerna på varandra. Men anledningen till mitt "drömliv" (som jag egentligen har, om man bortser från det som sker nattetid), är den medicin jag äter för mitt livliga hjärta. Bipacksedeln berättar om biverkningar. Jag känner inga sådana. Men så var det det där med drömmarna. Jo - mardrömmar kan man råka ut för. Det står inget om roliga, fantasirika diton. Det är den kategorin jag har.
Klockan 03.23.37 känner jag, förutom att jag är vaken, att hjärtat dansar polska, eller var det mazurka i bröstet. Det dansar inte speciellt bra. Rytmen är totalt bortstoppad någon annastans i kroppen. Arytmi. Grrr.
Det var längesedan jag hade det, men symptomen känns igen. Trevligt är det inte. Men heller inte särskilt farligt, enligt flera läkare. Det beror på att hjärtat i grunden är friskt. Inga fel på klaffar, eller kärl. Inget vatten i hjärtsäcken. Jag visste inte ens att man har en hjärtsäck. Inte heller förstorat hjärta.
Men i vilket fall. När arytmin inträffar är det väldigt obehagligt. Jag går upp och tar en tablett till av den medicin jag får dubblera om det behövs. Så småningom somnar jag om, även om hjärtat fortsätter sitt disco. Men om jag ligger på ett speciellt sätt känns det inte så mycket.
Morgon. Väckarklocka. Frukost. Ingen förbättring. Ska jag åka in, eller? Jag tar ytterligare en tablett. Inget resultat. Benke åker till jobbet. Jag går och lägger mig på soffan och läser DN för att skingra tankarna. Dåsar bort en stund. Sedan vaknar jag och tänker att jag måste ju i alla fall duscha.
Kvart över nio messar B för att höra hur jag mår. Jag står mitt i rakningen. Och jippieeeeee. Två minuter tidigare gick hjärtat och satte sig på sin plats igen, som den panelhöna det kan fortsätta att vara. Allt normalt. Det känns omedelbart. Benke lugnas och säger att han då kan gå till gymet. (Han får göra så'nt på arbetstid. Gratis!)
Nu satte jag mig vid datorn. Klockan är 10 ungefär. Puls 64. Regelbunden.
Till hjärtat säger jag: - Bjud inte upp någon fler gång, tack. Jag dansar inte med vem som helst.
*****
måndag, februari 19, 2018
Blåmåndag
Under sina verksamma år ägnades helgerna åt utflykter på havet, förstås. Semesterperioderna likaså. Men mönstret hängde i ett bra tag, även sedan de gått hem från jobbet för gott. Ända tills ...
- Men herregud! Vi kan ju åka ut på tisdag om vädret är bra.
- Jovisst. Att vi inte har tänkt på det.
Fem glada herrar från Pensionsmyndigheten hade öppnat rådgivningsbyrå i hamnen. |
Skrinnare utrustar sig. |
Några försöker bärga middagen |
Solen värmde skönt i de tio minusgraderna, men det var lite värre när vi vände tillbaka mot stan igen. Det var kall, mycket kall, men svag vind. Det sved rätt ordentligt om kinderna. Röda som äpplen var vi, när vi så småningom kom hem till lunchen. Åtta kilometer visar stegräknaren. Det hade kunnat bli betydligt längre. Vi gick ju bara halva den upplogade banan.
Det var ju ändå bara måndag.
Vi hade tyvärr ingen skaffning med oss. Det såg annars väldigt trevligt ut för husse och vovve. |
Långt därborta till höger om domkyrkan, ligger hemmet. |
*****
Här kan du läsa mer om Gråsjälören.
Läs om de holländska skridskotävlingarna.
söndag, februari 18, 2018
Dessa söndagskvällar
Inte är det bra för hälsan. Det är Rapport. Det är Så ska det låta. Och Bron.
Därefter kommer Hard sun, följt av Akuten.
Inte nyttigt. Men ...
*****
Solen försöker
Välplogat i fiendeland |
lördag, februari 17, 2018
Världens tråkigaste
Det är bara att ställa sig i köksregionen och skapa.
Innan vi lurades iväg på villospår. |
*****
Sådär'ja
Nu är det bara 80 cm kvar ner till altangolvet. Undrar om det blir klart till påsk. Annars får vi sitta i snön. Det går det också.
Men nu ser vi i alla fall ut från köksfönstret. Alltid något.
fredag, februari 16, 2018
Allt går igen
Ligger på soffan och filosoferar. Tittar ut över rummet och inser att det är snyggt.
Och att det är en del furu, som så många hatar, bryr jag mig inte om.
Den nyligen avslutade Stockholm furniture and light fair visar att furu och andra träsorter är på stark väg tillbaka.
Tji fick ni!
*****
Länk till mässan.
torsdag, februari 15, 2018
Vernissage
En bråkdel av arkivet |
Jösses vad mycket bilder det finns lagrade i lådor och album. Tror knappast de är färre än vad som nu finns i datorn, mobilen och på andra digitala lagerplatser.
Jag började det idoga arbetet. Och tiden flyger förstås iväg. Timmar gick. Där hittar jag foton på händelser och människor som jag mer eller mindre glömt bort. 70- och 80-talet är ju trots allt en bit bort, hur hemskt det än låter.
Så nu öppnar jag utställningen.
Förmodligen är detta en bild på en mormor i Tuolpukka |
Bloggaren i juletid för 25 år sedan. En av New Yorkjularna på Park Avenue. |
Blivande bloggare på pakethållaren. Stolt moder och fader på gården i Kiruna. |
Pappa var duktig på blyertsteckning. |
Tyvärr har jag inte lyckats hitta några fler bilder från Tuolpukka. Än!
*****
onsdag, februari 14, 2018
Fullt upp
Men idag fick jag alltså chansen, då den visades på Folkets Bio under eftermiddagen. Fast jag vet nog nästan inte vad den handlar om ändå. Men den fängslade i hela två och en halv timme. Märkligt.
Lite "Roy Anderssonsk" bitvis, där bilderna får tala för sig själva. Och jag gillar ju Roy Andersson.
Vad tyckte du?
----------------
Hem för en kort paus och lite mat, innan det var dags för nästa evenemang. Konsert med New Tide Orquesta (Jo. Det är rättstavat.). Jag fastnade för dem för 10-12 år sedan, då gruppen hette New Tango Orquesta.
Här handlar det om drömsk, symfonisk, svepande, snabb, intensiv och uttrycksfull musik. Så man blir tårögd. En sättning med fiol, cello, basfiol, musettedragspel och piano. Det var vad som behövdes för att ge oss en fin musikupplevelse. Så kallad "nytango".
- Grät inte ni?
En dam som sitter vid bordet intill (Det var restaurangsittning, ett vinglas på bordet.), vänder sig mot oss och frågar.
- Jovisst, sa jag. Och jag tänker nog köpa en skiva.
- Säljer de här, frågar hon.
Det blev två skivor. Man fick nämligen extrapris om man köpte två. Och då ingick förstås också en pratstund med de trevliga musikerna, som nu fortsätter sin turné. Imorgon finns de i Umeå. Och i april spelar de i Wilmington, Delaware, USA. De är nämligen mer välkända utomlands än här hemma.
*****
Här finns smakprov.
Grattis
Det är Pensionsmyndigheten som insett att man inte kan skapa nya arbetsplatser i den redan överfyllda storstan i syd. Med bostadsproblem. Med trafikproblem. Med hybris. Nu går det lika bra att sköta ärenden från en annan plats i landet.
Och de har ju goda exempel. Jag tänker på t.ex. Facebook, som har sin enda ickeamerikanska datahall, eller -hallar (De är gigantiska.) här i stan. Tullverket har också sin datacentral här sedan 1989, och det har bara gått finfint. De expanderar också, förresten. Det finns fler exempel.
Så se och lär! Vi har plats. Och kompetens.
*****
Grattis Moskva
Första ...
tisdag, februari 13, 2018
Tji fick dom
För det första kan jag inte förstå att det är tillåtet att sitta kvar, om man lämnat det uppdrag som man valts till. Folk har röstat på dig för att du tillhör det eller det partiet. Men när du väl kommer in, så står du inte för partiets idéer och ståndpunkter. Det blir ju på så sätt ett svek mot den som valt dig.
(Värst i den vägen är en kommunpolitiker i Piteå, som härförleden bytte parti (!) från S till SD. Tala om svek.) Men detta förfarande är tydligen tillåtet.
Nu tänkte sig dessa politiska vildar i Riksdagen att de skulle vilja ha ett riksdagskansli, precis som de politiska partierna har. Men se - där fick de nobben.
Tack och lov finns det lite rim och reson på sina håll.
*****
Känslig typ
På väg hem från Konsum kände jag plötsligt ett gigantiskt "hugg" i vänsterfoten.
- Aj!
Och så började jag halta.
Men eftersom jag inte ville dra uppmärksamhet till mig, och få en massa välmenande människor att komma fram och fråga om det kan vara till hjälp, ringa 112, eller erbjuda skjuts, så linkade jag diskret vidare hemåt. Det var ju trots allt bara ett par hundra meter kvar.
Smärtan gnagde och gnagde. Dessutom flyttade den på sig, för att på så sätt förödmjuka mig så mycket som möjligt. Jag var ju också behängd med tunga matkassar, vilket inte gjorde saken bättre.
När jag kom hem beslöt jag mig för att ta itu med missdådaren. Tog av mig skorna och började leta. Och leta. Och leta tills jag slutligen hittade det klippblock som hade beslutat bosätta sig i mina skor. Ockupera, kan man säga.
Jag fick upp det och naturligtvis skulle brottslingen dokumenteras. Det brukar man ju göra innan domen utmäts och faller.
Blocket dömdes skyldigt till misshandel och trakasserier på allmän plats och fick sedan tillbringa sin tid i "brännbart" i sopsorteringen.
För förbrytarregistret. Samt för information till dig, ifall någon like skulle framträda. |
*****
Vilken tur ...
Varför jag överhuvudtaget tittade i tablån för den kanalen, måste bara vara ett bevis för min spanarförmåga. Jag är ju språkpolis.
Akta dig!
*****
måndag, februari 12, 2018
På kvällskvisten ...
Mer om Thomas Öberg.
Haffad
En storvuxen man tittar åt mitt håll, där vi står i olika köer på Konsum. Han har skägg, stor parkas, pälsmössa, och jag känner inte igen honom.
Men vi blir klara samtidigt och då har han skalat av sig runt huvudet, och knuffar lite i mig. Han hade nog insett att jag inte känt igen honom. Då ser jag att det är Robert.
- Men hej, säger jag. Man känner ju inte igen dig under alla mössor.
- Det är ju vinter, säger han.
Egentligen är vi inte närmare bekanta. Men vi ses någon gång då och då på stan. Han jobbade som undersköterska på mammas äldreboende. Och han var hennes favorit. Kanske var det hans sydeuropeiska brytning (han är serb) hon gillade, eller det faktum att han ofta bjöd upp henne till dans, när han kom in i hennes lägenhet, i full visshet om att hon satt i rullstol mest hela sin sista tid. Men ändå.
Jag frågar var han jobbar nu. Det visar sig att han fortsätter på samma bana och nu jobbar på äldreboendet Örnen mitt i stan.
- Man måste ju jobba, säger han.
- Inte jag.
- Inte?
- Nä - jag är ju pensionär.
Han ser lite fundersam ut.
- Är det verkligen så, frågar han.
- Jepp.
- Jamen då får du njuta av livet.
- Tack. Det ska jag göra.
Vi skiljs åt utanför butiken.
- Kul att ses, och vi ses igen, säger han och går åt sitt håll.
Sådär oss grabbar emellan.
*****
Längtar du ...
Söndag den 18 februari har du som bor eller befinner dig i Stockholm en chans att förbättra din livssituation. På Fotografiska.
Välkommen.
(Och du - Vi har ett Östermalm vi också.)
*****
Guld
Inga problem. Förstklassigt. Gled in tio minuter före utsatt tid. En grundlig genomgång.
Och så var bilen godkänd för ett år till.
WHOPEEE! Guld till oss.
Fast jag hade förstås inte väntat mig något annat.
*****
Hur långt har du ...
Men jag vet ju hur det slarvas. Säkert i min närhet. Det finns förbättringsmöjligheter. Och det gäller förstås främst på det personliga planet. Rätt många slarvar; skiter i att sortera; sorterar fel; bryr sig inte om sina barns framtid. Av lättja, eller av ren okunnighet.
Sedan har vi ju våra så älskade storstäder. Tänker kanske främst på Stockholm, där man i alla fall inte i innerstan sorterar komposterbart. Det enda som läggs separat någonstans verkar vara tidningar. Allt annat läggs i "brännbart", även om det inte är det.
Idag kom Luleå kommuns bra guide på området. Den har vi haft förr, men nu är det en ny upplaga. Hur bra och hur enkelt som helst att rätta sig efter.
Hur har du det i din kommun?
Klicka för läsbarhet |
Klicka för läsbarhet |
söndag, februari 11, 2018
Berätta
Uppdatering: Jag kom på det själv. David Cameron.
Grannens hund ...
Därför smyger han ibland runt vårt hus och vädrar och vädrar.
- Men varför hänger de min mat så högt upp, tänker han.
Simba blir utan. Och grannen tycker det är bra.
Våra småfåglar tycker också att det är skönt när inga lejon smyger omkring fågelautomaterna.
Och för att hålla Simba borta från gården och låta fåglarna få lugn och ro, har vi nu skaffat egen hund.
En timid sort, som inte oroar. Och inte äter den talg heller.
Zombie, som vår vovve heter, håller mest till nere vid bastun. Simba ryser. |
lördag, februari 10, 2018
Bjuden ...
.. på god röding med potatispalsternacksbroccolistomp.
Och en god Riesling från De Bortoli.
Var?
Bistro Rånlandet förstås.
Det var ...
.. när jag kände mig lite hurven, som jag hittade min sköna ullslipover inköpt på rea i en affär belägen i Torontos stora underjordiska shoppingcenter mitt i stan, när jag var där 1996.