Inte fasen ...

.. är det såhär rörigt i köket när det lagas mat i teve.

*****

En improvisationstorsk ...

.. blev det till middagen. Jag experimenterade hej vilt. Snabbrimmade torskrygg med röksalt (inköpt på Kreta) och kryddor. Stekte den varsamt med lök. Serverade med en ljummen sallad gjord på röda linser som sprinklats med citron och en liten liten gnutta socker (och salt vid kokningen, förstås) och blandades med en småbladig grönsalladsmix. Som liten "krydda" bifogade jag även skivor av alspånsrökt ryggbiff torkad i ugn till krispiga chips. (125 grader i 45-50 minuter.)

Det blev hur gott som helst.

Efter middagen som förresten föregicks av glögg (Tegner & son ekologisk.) blev det dessert med kaffe och julafton nummer två. Fick den senaste John-le-Carre-boken. Sedan fick jag något som jag verkligen efterlyst. Det var grönsakspåsar. Alltså en påse med fyra nätpåsar att använda när man köper grönsaker i lösvikt. Vi plastbantar ju. Påsarna kommer alltså väl till pass. Tre olika storlekar ingick. På varje påse sitter en flik där man kan fästa prislappen från kundvågen. Hur praktiskt som helst.

Bara man vill.





*****

Förberedelser

Såhär dagen före nyårsaftonen är det en del att stå i. Det gäller att planera. Den utlänska gästen upphämtad från Luleå Airport (som det numera heter officiellt), och en del nödvändiga kompletteringar för helgens matorgie gjorda. Det tar sin lilla tid.

Ska man sedan rensa avlopp så har man ju också en del att fixa. Men det går bra. Det gäller bara tvättstället i badrummet.

En sen sillunch ska vi väl också hinna med vid halvtvåtiden. Samtidigt, eller så snart det är överstökat vill vår gäst börja förbereda morgondagens dessert. Det står på hennes lott. Vi står för huvudrätten och förrätten kommer med två kockar från annat håll för att nyårsaftonsmiddagen ska bli lyckad.

Men ikväll är det jag som kreerar kvällens middag.

Och på balkongen håller tulpanerna att förbereda sig.

Alltid är det nå't.

*****

Luleå 29 december kl 17.07

Se så ljust och fint vi har det.

 
*****

Dramatik och lugn

På julafton kolliderade två bilar i en korsning på utfarten norrut från stan. En ung mamma, på väg från sina föräldrar, som hon träffat för att hämta julklappar till barnen, blev påkörd av en annan bil rakt i sidan och avled på plats. Smällen var våldsam och båda bilarna kastades 40 m åt varsitt håll. Detta i en korsning med trafikljus.

Den påkörande bilen kördes av en ung man, 18 år, som misstänks för drograttfylla. På inofficiella vägar har jag fått veta att han haft körkort i tre dagar och lånat bilen av sin pappa. En bil, som var av "värstingmodell". Med sig hade han två kompisar. Ingen av de tre i bilen skadades allvarligt.

Vems fel det var vet vi inte. Någon måste ha kört mot rött ljus. Men klart är att den påkörande bilen måste ha haft en alldeles för hög hastighet, om man betänker skadorna på den påkörda.

Outsägligt tragiskt. Barn som väntar hem sin mor, fick vänta förgäves på julafton.

Idag körde vi till stugan. Precis innan olyckskorsningen stoppades all trafik och vi fick vänta en kvart. Polisen höll på med en rekonstruktion av händelsen. Det fotograferades och funderades. En styrka på ett tiotal personer var på plats.

Snart fick vi passera korsningen. Vid cykelvägen närmast olycksplatsen stod många ljus och blommor.

Vintern är vacker just nu. Förhoppningsvis får vi behålla den. Ute vid stugan råder lugnet. Vi har inte varit här sedan tredje advent. Vägen i skogen var fint plogad, och likaså var det ända fram till vår förstukvist. Grannen Håkan, förstås.

Jag fyllde på fågelrestaurangerna. Glädjande nog hade de inte hunnit tömma allt sedan förra gången. Det fanns talg kvar, som svartmesarna fortfarande kalasade på. Dessutom hade den stora fröautomaten lite frön kvar. Tack och lov för skalade solrosfrön. De är dryga jämfört med oskalade.

Vi fixar lite till inne i stugan. Gör klart för vår nästa vistelse där. Nu är vi bara på tillsynstur. En promenad hinner vi med. Det är lugnt i "kvarteret" förutom det nyaste huset, där man ännu inte är klar med inredningsarbetet. Där lyste flitens lampa.

En annan lampa gick upp över Jämtön och lyste från andra sidan fjärden. Blå skymning.

*****

Nya ord

Så har vi fått 2017 års nyordslista. Vad ska jag säga om den? Jo, jag tycker nog att den var rätt trist.

Inte var det många ord jag själv använt som nya under året. Kanske fyra. "Metoo", "Viralgranska", "Fejkade nyheter" och "Alternativa fakta".

Övriga hade jag nog aldrig ens hört och än mindre använt själv. Men listan gör väl att man nu kommer att få höra de där orden då och då ett tag i framtiden. Sedan dör många ut. Det inser jag när jag ser tidigare års listor.

Ett ord som jag reagerade för var "dabba". Det beskrivs som att "göra en dansrörelse där man sänker huvudet mot ena armvecket och samtidigt höjer andra armen".

Jag har ofta dabbat mig. Inte på dansgolvet (Jo, förresten - Det kanske jag har.), men väl i livet i övrigt. En koll i SAOL visar också att ordet minsann inte är nytt. Att dabba sig är ju detsamma som att göra bort sig.

Så att ordet "dabba" finns med bland nyorden 2017 kan avskrivas som alternativa fakta.

*****
Här finns hela listan.
Och här finns mina kommentarer till ett par av tidigare års listor.

Lösningen

Mackapären är avslöjad. Gunnel kom med det rätta svaret. Se kommentarerna i inlägget.

Det ska bli spännande att se hur den funkar i praktiken. Det gäller att vara stadig på hand. Eller lösa det på något annat sätt. Jag har flera förslag.

*****

Måste få hjälp

I en språkgrupp på Facebook råkade jag idag in i en diskussion, där jag körde helt fast. Det handlar om "ja" eller "jo". Två av de som diskuterade, Nina och Maria, är födda och uppvuxna i de södra delarna av landet. 

Det är en hel del meningsutbyte även innan följande utdrag. Men Kim är den som ställt huvudfrågan: Kan man svara med "jo"?

 Kim:

-Du heter väl inte Kim?
-Jo det gör jag.

-Katter är inte fina.
-Jo det är de.

Men man kan ju även säga:

-Heter du Kim?
-Jo.

Eller blir det helt fel söderut?

Nina: Ja det låter väldigt "norrländskt" så att säga. Jag skulle svara "ja" i ditt exempel.

/Tredjegenerationsstockholmare delvis uppväxt även i Östergötland

Jag: Nu förstår jag ingenting, Nina. Skulle "ja" vara jakande och "jo" nekande? Eller vad menar du.

Nina:

I rikssvenska:
"Ja" är jakande.
"Nej" är nekande.

"Jo" är en form av nekande i meningen att jag försöker rätta dig eller visa att jag är av motsatt åsikt, såsom i mina exempel ovan.

Ett till exempel:
- Solen är gul.
- Nej det är den inte.
- Jo det är den visst det.

...till skillnad från:
- Solen är gul.
- Ja det är den.

Jag: Men skulle det bara funka i "Norrland" menar du?

Maria: Ja, är det rikssvenska svaret på sista frågan
Jo, det norrländska - vilket dessutom känns som ett helt obegripligt svar om man tänker rikssvenska.

Nina: Att säga jo istället för ja?

Ja men om en "norrlänning" kommer till Stockholm och säger "jo" till höger och vänster, så skulle jag nog tolka det på ett sätt med risk för att missförstå personen. Skulle en infödd stockholmare göra det, så skulle jag inte förstå vad hen håller på med.

Jag: Men hurra hurra för "jo", och för att ni sörlänningar äntligen lärde en norrbottning vad det betyder

- Solen är gul.
- Jo det är den.

Nina: Jag säger vad det betyder på rikssvenska. På dialekt får man säga vad man vill.

Om jag sade "solen är gul" och samtalskamraten svarar "jo det är den" skulle jag tro att hen missuppfattat mig och säger emot mig.

-----

Så långt meningsutbytet. Jag gav upp. Så nu vill jag fråga dig, som bor och helst är uppvuxen i södra Sverige vad du tycker. Kan "jo" missuppfattas för något annat än "ja"?

Om så är fallet, så har jag än en gång fått uppleva något omvälvande här i livet. Och sedan undrar jag hur många av mina arbetskamrater som helt missuppfattat mig, under de år jag jobbade i Stockholm, eller har haft kontakt med huvudkontor eller andra samtalspartner söderut.  

*****

Ibland tänker jag ...

.. att det är lika bra att vi som bor i den bättre delen av världen inte tillhör Sverige.

I alla fall inte i en Stockholmsjournalists lilla skrumpna omvärld.

En annan dag

Julvädret håller i sig. Det vill säga kyla, klar himmel och vindstilla. Så skönt.

Naturligtvis måste jag ut och testa julklapparna. Inte den grej, som jag berättat om tidigare. Den nöten verkar svår att knäcka.

Här är det lite mer jordnära grejer som testas. Nämligen mina julklappskängor. Sköna och varma. Dessutom väldigt dugliga på is. Alltså testade jag dem på riktigt underlag. Isbanan i Norra hamn. Det är den del av den långa banan som så att säga, är färdig. Det dröjer nog någon vecka till, innan alla kilometer är tillgängliga. Men den här delen av banan räcker gott.

Vi traskar på i kanten som lämnas till oss promenadörer. Men man känner isen under den packade snön på sina ställen. Och jag provade även att gå ut på själva skridskoisen utan att dratta omkull. Bra sulor.

Benke och spanjorer på hal is, tre skidåkare och en hund med Bergnäset i bakgrunden

Det gick nog bättre för mig än för den spanske skridskoåkaren som vi "körde om" (syns på bilden framför Benke.) tillsammans med hans, ävenså spanska sällskap, som gott och väl höll jämn takt med skridskoåkaren som hankade sig fram sådär som småbarn gör. Du vet när skridskorna liksom viker sig utåt. Det var ostadigt.

Tar iland vid Hälsans hus och går genom Hermelinsparken och Storgatan hemåt. Här möter vi horderna. Det kryllade av folk. In och ut ur galleriorna. Upp och ner för rulltrappor och rullbanor. Knuff och knök i entréerna. Jösses - Folk har ju fått sitta lugnt hemmavid i hela en och en halv, ja kanske två dagar nu, så man förstår ju att pengarna brinner.

Själv går jag till Clas Ohlson. Där är det lite folk, för de har inte mellandagsrea. Köper laddningsbara batterier och går hem till lugnet.

Hur orkar folk?

Norra stadsfjärden. Mjölkudden till vänster, Kronans skyline snett till höger och centrala stan utanför bildens högerkant.

*****

Jag tror ...

.. att jag kom på något som kommer att rädda mänskligheten, just när jag avslutat frukosten och skulle blåsa ut ljusen. I alla fall vad gäller energi. Ja, eller belysning i alla fall. Nu ska vi inte vara så petiga.

Men om man sätter ett ljus framför en spegel måste det väl bli dubbelt så ljust. Hm?!

Så om man speglar de "två" ljuslågorna i ytterligare en spegel blir det fyra gånger så ljust!

Hm, hm!

Och tar man då speglar och låter dem                reflektera ........

På med solglasögonen.

*****

En macka, Pär?

Frågan i rubriken skulle kunna vara befogad, såhär i juletider, då man gärna smyger till kylskåpet och skär sig en skinkskiva och lägger på en macka, och samtidigt har besök av någon som heter Pär. (Sån't händer i de flesta hem. Det är jag säker på.)

Men så är det inte i det här fallet. Istället handlar det om en mackapär. Jag lovade ju igår att presentera en sådan. Det handlar om en av mina julklappar.

Snyggt bosatt i diskret fodral som bara skriker "öppna mig", så kan man ju inte låta bli. Inte heller kan jag låta bli att dra dig vid näsan lite. Jag kom nämligen på att jag istället för att tala om vad det är, låta dig berätta.

Så vad är det jag har fått?
Bästa och rätta svaret vinner äran.
Och det vill inte säga lite.

Diskret fodral. Framsida och baksida av mackapären. Eller tvärtom. Nåja - Den har två sidor.

*****

Kulafton

Som vanligt sken solen idag igen. Sådär som den gör i den här stan ständigt.

Se så långa och ståtliga vi är.

Nä - Jag ska inte ljuga. Men de senaste dagarna har den varit så givmild den orkat med från sin flacka bana. Naturligtvis lockar det då att som vanligt ta en liten tur ut på havsisen. Det är vederkvickande och ger väl en D-vitamin eller två.

Julaftonen fortsatte i lugnt tempo. Några kompletterande inköp på COOP, som var nästan tomt på kunder,  vilket för övrigt gällde hela stan. Äntligen verkar hysterin ha lagt sig.

Vi njöt hemmets lugna vrå. Kalle fick sköta sig själv utan våra ögon. Vi såg bara någon inslag med de två julvärdarna, som inte gjorde något djupare intryck, där de dök upp mellan en del av de program vi såg under resten av kvällen.

Julklappar delades ut enligt sed. En per timme från klockan 19. Det blev bra saker. Guillous senaste ur 1900-talssviten. Behövlig förstärkning till strump- och socklagret. Ett par vinterkängor som jag gått och sneglat på, samt en mackapär, som jag ska presentera imorgon.

Nu blir det djupslummer tills imorgon.

Gonatt.

*****

Hörrni schlöskinkor

Gläds nu med mig som tillagat min skinka själv. I ugn! Här råder hyfs och stil. Här köps inga färdigkokta. Och griljeringen gör jag själv också. Kan du tänka dig.

Och kolla vilket härligt dopp-i-grytan-spad man får, när man ungsbakar. Vill man inte doppa bröd i det, så duger det att frysa in i små portioner och kan användas till såser i framtiden. Helt suveränt.

Men det missar du. Du som köpt färdikokt. Schlött!

Men god jul ändå'rå! (Men min blir godare.)

*****

Så traskar vi ...

.. iväg i den blå norrbottensskymningen. Mot mina barndomskvarter på Krongårdsringen. På gården står den gamla tallen kvar. Den minns jag från när jag var barn. Då hade den en stor björk som granne, men den har fått gå till björkhimlen.

På den gården bor min syster och svåger, i den taklägenhet som en gång var min första lya. Ombyggd sedan många år, men med all charm kvar. Det stora vardagsrummet med brutet tak. Sovrummet med sin mysiga fönsterkupa och köket med sitt takfönster. Nu ska de dessutom få balkong byggd till våren. Inglasad och med toppläge.

Och det är tradition att vi tittar in dagen före julafton för att få lite fika. Eller lite, och lite ... Jösses. Det är sju sorter minst. Det är gott kaffe. Det är prat i kvadrat. Det är en jättecharmig amstaff, som heter Kira. Så go och sällskaplig. Syrran och svågern är dagvårdare ibland. Just nu är Kiras matte på väg att föda barn, varför vovven får tillbringa både dag och natt på daghemmet.

Vi blev kvar ett par timmar. De liksom bara flyger iväg. Men hemma väntar en ugnsbakad skinka, som blev klar precis innan vi promenerade iväg. Den behöver tas om hand. Så man kan inte sitta och slöa bland flottyrringar, sandkakor, chokladrutor, eller vetekransar hur länge som helst.

Hemåt i vintern. Det är motvind. Friskt, men skönt.

*****

Inte bara ...

.. julmys. Man måste också bevaka omvärlden. Den uppför sig ju lite knäppt sådär i allmänhet nuförtiden.

Idag har nyhetssändningarna berättat att en forskare i Göteborg kommit fram till att Nordeas varumärke skadas av händelserna och skandalerna tidigare i höst.

Tänk! Jag hade utan forskarlön kunnat komma på exakt samma sak. Och att varumärket skadats är bara välförtjänt.

Forskaren, däremot, borde inte förtjäna så mycket publicitet, för sin förutsägbarhet.

*****

Om du nu vill veta ...

.. varför jag firar jul så har du en del av förklaringen i detta gamla inlägg. Det ställer en hel del gamla "sanningar" på huvudet. Fake new .... eh ..oldies, skulle man kunna säga.

*****

Och däääär ...

.. blev de nydanade julköttbullarna klara.
- Nydanade, undrar du.
Jo. De är gjorda på suovasrökt renfärs. Jag har aldrig provat förr.

Kryddade med rödlök, peppar, citron, ett uns kretensiskt röksalt och en knivsudd socker.

Provsmak gav högsta betyg.

*****

Arktisk promenad

När solen står som högst går jag ut på isen på Södra stadsfjärden, eller Gråsjälsfjärden som den egentligen heter. Det är härligt att ha tillgång till dessa vidder bara ett par hundra meter från hemmet mitt i stan.

Ännu har isbanan inte plogats. Det beror på att havsnivån har varit så varierande på grund av konstiga lågtrycksbanor. Ibland har vi haft över en meters variation under förvintern. Vilken is vill lägga sig till ro då?

Men folk längtar ut. Jag ser folk som promenerar, eller sitter och pimpelfiskar. Hundar springer fritt och njuter av det. Utländska turister står ofta kvar på stranden och fotograferar eller filmar. Kanske har de aldrig upplevt fruset hav, och vågar sig därför inte ut på isen.

Traskar hemåt så småningom. Dags för lunch.

*****

Julträff

Årets traditionsenliga julträff avnjuten. Så trevligt, och trivsamt. Mycket god öl. Lokala sorter. God mat. Trevlig stämning. Fullsatt. En och annan bekant som tittade förbi vid vårt stambord.

Försök till att komma överens om vart vi skulle resa för att åka skidor i vinter. Ja, förutom det vi gör på varsitt håll här i Norrbotten, alltså. Blir det Val Gardena i Italien, eller blir det Ruka i östra Finland. Men nu blir det kanske någon slags kombination. Tromsö i mars och därefter Levi, eller kanske Ylläs. vi får se hur det blir.

Julklappar växlades innan hemgång. Kramar och god-jul-hälsningar.
 - Vi ses till nyårsafton.

Jo, vi kom överens om att ses vid stadens jättefyrverkeri nere i Södra hamn.

*****

Lugna gatan

Här händer inte så mycket. Visserligen är det jul snart, och det innebär en del pyssel. Men vi håller det rätt begränsat, trots allt. Det är alltså inte så att jag flänger ute i butikerna högröd i ansiktet och hyperventilerar.

Julklappar inhandlade, jo. Mat införskaffad, jo, det också. Så nu kan vi bara ta det lugnt. Kanske läsa lite, fika, äta något gott. Vi börjar redan ikväll, då vi ska träffa det vanliga julgänget på puben. En tradition sedan flera år. Ja, det här blir åttonde året, ser jag, när jag söker i bloggen.

 Och apropå läsning och blogg så måste jag göra lite reklam för en nykomling i branschen. Bloggbranschen, alltså. Det är Bland dagliljor och olivträd som jag sedan en tid lagt ut i min blogglista.

Det är en klasskamrat till mig, från tiden i Kiruna, som tillbringar långa tider på Kreta emellanåt. Men nu är hon hemma i Sverige. Dock inte i den gamla hemstaden, vilket jag förstår att hon tycker är lite synd, eftersom hon gillar vita vintrar. Hennes man är också en skolkamrat till mig. Vi gick nämligen alla tre i samma klass en tid. Eva, som bloggerskan heter, hittade mig via Facebook och frågande lite trevande om det var jag, dvs den Bert hon kände till. Kul med återknuten kontakt.

Trevlig läsning i hennes blogg, som nu börjar hitta formen.

*****

Dessa inspirerande ...

.. väntrum! Jo, det gick bra med lokaltrafiken till sjukhuset som ligger mitt ute på vischan två mil från stan.

Men när jag anlände hit så regnade det underkylt igen. Hoppas lokaltrafiken funkar när jag ska hem.

Livet är spännande.

*****

Uppdatering: Besiktningen gick bra. Nu blir det inga fler uppföljningar, såvida inget utanför ramen inträffar. Fick större frihet med medicinerna. Kan eventuellt sluta med en av dem och bara ta vid behov. Jag får prova mig fram.

Ovanligt tyst

Så kom det ännu en gång, det nya fenomenet som kallas underkylt regn. Det slog till vid halvåttatiden ikväll och byggde in hela trakten i ett ispansar. Massor med bilolyckor, dikeskörningar med mera. Länstrafiken inställd resten av dygnet. Lokaltrafiken har stått stilla ett tag, men vissa linjer har man fått igång. (Hoppas det är klart till imorgon bitti, då jag ska ta bussen till Sunderby sjukhus för en uppföljningsundersökning.)

Ute är det så gott som folk- och trafiktomt. Det går helt enkelt inte att ta sig fram säkert. Tystnad råder.

*****

Hyfsning, tack

Kalla mig petig, men ibland måste jag få fundera över små och stora egenheter som dyker upp i livet. De är av varierande natur, men har oftast att göra med mänskligt beteende. Därför kommer här en liten redogörelse för det jag upptäckt på senare tid.

1. Folk kan inte prata i telefon. När jag hör inringare i olika radioprogram, undrar jag hur de stackarna håller kontakt med omvärlden överhuvudtaget. Det låter förskräckligt och ibland helt ohörbart. Programledare håller ibland god min, men säger också ifrån, när det blir hopplöst. Jag känner igen många symptom från min tid i arbetslivet, som innebar många inringare.
Några råd:

• Ta rätt på vilket litet hål det är, som är mikrofonen. Håll den i närheten av munnen. Inte bakom örat.
• Har du lurar och lös mikrofon. Köp en ny, om du köpt den för 29,90 på Rusta. Stå stilla, när du använder den, och håll mikrofonen någonstans i närheten av ditt talorgan.
• Släng, eller återvinn om möjligt (De flesta borde nog lämnas för förvaring av radioaktivt material.), bling-blingfodral (också de inköpta på någon skräpaffär), som inte är anpassat till just din telefonmodell. Jag har exempel på telefonörer som har tjusiga attiraljer som omger telefonen och som till och med täcker för mikrofonen. Jag förstod det en gång, när någon ringde och talade som bakom en mur. Jag bad vederbörande att ta bort fodralet. Vips blev rösten som en fjällbäck.  - Men tack, sa telefonören. Nu förstår jag varför så många har klagat.
• Gå undan från omgivande (o-)ljud. Idag hörde jag en inringare som samtidigt höll på att installera ventilationsanläggning. I plåt!
• Stäng av radion, om du ska tala i densamma. Rundgång är inte kul. Du klagar oftast själv, när det händer. - Jag hör mig själv hela tiden. Jotack, vi vet. 49 år av Ring så spelar vi borde ha lärt oss.

2. Bordsskick. Den senaste tiden har jag märkt att många inte kan äta med kniv och gaffel. Senast igår råkade jag se två program, där folk vid vissa tillfällen sågs äta. Samtliga vände gaffeln fel, dvs. använde den som en sked. Lägger den på tallriken och föser upp maten på den. När de sedan ska sleva in tuggan, måste de flaxa med armbågarna långt ut åt sidan, för att kunna "tippa lasset" utan att samtidigt kamma mustaschen, eller pierca näsan. Fult!

3. Skinktillagning. I hela mitt liv, jag lovar, har julskinkan alltid tillagats i ugn. Igår, när jag skulle köpa skinka inför det kommande blotet, fann jag kyldisk efter kyldisk efter kyldisk efter kyldisk med olika slakteriers produkter. Samtliga var kokta. Färdiglagade. En del var till och med griljerade.
Vad är det för dumheter? Slutligen hittade jag "ofärdig" skinka. Hela två stycken  undanskuffade i en liten kyl på sidan om. Ingen av dem passade egentligen. De var för stora. Men jag iddes inte börja byta affär, för att eventuellt hitta samma elände där. Kokt skinka. Jamen, du hör ju. Äckligt!


Sådär'ja.
Det var det.

*****

Guld och gröna skogar

Mingelparty på gården. Visserligen i partytält, men 15 minusgrader kändes ändå efter ett tag. Men alla grannar glada och det åts och dracks och pratades och lyssnades. Jo, det fanns gasvärmare också. Och vi är ju ändå rätt så vana.

Det var ett byggföretag som hade ställt till partyt. Det gäller våra balkonger. Hittills har under åren alla fixat sina inglasningar individuellt. Det har väl blivit lite si och så på vissa håll. Vi som var först för 26 år sedan har i alla fall varit nöjda med resultatet.

Men nu har det bestämts från styrelsehåll, att allt ska göras om. Från grunden. Alla balkonger ska få nya tjusiga inglasningar. Högteknologiska på alla sätt och vis. Det var det som demonstrerades. Massor av miljoner kommer det att kosta, så vi får väl hoppas att det som utlovats håller måttet.

Vi får se.
*****

Sjuårsrepris

Det finns företeelser, som är ständigt aktuella. Och ibland skulle jag vilja ha någon slags "metoo-rörelse" för det här angelägna ämnet. Det handlar om vilja.

*****

Äntligen anländ

Idag anlände 4,6 kilo kalendrar.

Varje år sedan något decennium, producerar jag en egen väggkalender. I stort format och med bilder som tagits under året. Mycket uppskattad i den vänkrets som får den som julklapp. Det händer ofta att någon av månadsbilderna är tagen just precis hos någon av dem, eller vid en händelse där de var med.

Ett exemplar kommer också alltid med i f.d. jobbets Efter-jul-party, där presenter ska satsas i julklappsspelet. Där bråkas det om den. Nästan.

Men .... Det är ju inte så konstigt.

Det är ju världens snyggaste!

*****

Kul besök

Ser att jag fått besök här på bloggen. En läsare från Kazan, som är huvudstad i Tatarstan. Det jag vet om det landet och den staden inskränker sig till namnen. Jag vet att jag under årens lopp ordnat resor dit för universitetsfolk. Det är allt.

Kanske du vet mer?

I vilket fall vill jag hälsa läsaren välkommen. Det får bli på ryska. Tatarstan har ett eget språk, tatariska, men där går Google bet. Det är ju dock en rysk delstat, så ... Добро пожаловать в мой блог.

Hoppas hen blev hjälpt av inlägget som sökts.

*****

På vägen hem ...

.. stannar vi till hos fiskhandlaren som förser oss med all den sjö- och havsmat vi överhuvudtaget äter.

Fiskbilen kommer med relativt jämna mellanrum och meddelar alltid sin ankomst via e-post. Såhär inför julen kommer han att finnas här i stan flera dagar i rad, ifall man skulle ha glömt något för julbordet. Vi är så trogna kunder att han saknar oss om vi någon gång uteblir, under de tider på året då han bara dyker upp en gång i månaden.

Kall kö. Minus 16 i den vackra skymningen.

*****

Dagens vackraste ...

.. utsikt. Den vanligaste. Vår väg ner till havet.

*****

Allt går igen - nästan

Jösses vad jag har sovit inatt. Det blev inte speciellt sent igår. Jag hade ju tänkt se "Hundraåringen som ...", men uppriktigt sagt tyckte jag att den första timmen var alldeles för seg. Det blev ett kort tryck på avstängningsknappen, en tur med tandborsten och en stund med Vi:s korsord innan sömnen tog vid.

Vaknade några minuter i sju, slog på radion och somnade om till kvart över åtta. (!)

Upp, eller egentligen, ner och fixa frukost. Det var ju min tur idag.

Tolv vackra minusgrader ute. Facebook påminner mig om denna dag i fjol och jag kan inte låta bli att jämföra dagarna.

Bilden visar till vänster 2016, till höger glöder dagens himmel.

Tredje advent.

Kommer hem ...

.. efter en trevlig glöggprovning hos nyaste grannarna. Vilka trevliga människor! Väldigt kul att lära känna dem lite bättre. Det är sådana där bekanta där det blir omedelbar kontakt. Trivsamt.

Vintra glögg var en ny bekantskap för mig. Den var god. Inte så söt.

Sedan hade vi Blossa romglögg. Riktigt dunder.

Dufvenkrooks och ytterligare en var också på tapeten, men då hade pratet och skratten redan fört oss flera timmar framåt, och det blev tid för oss att plumsa hemåt i snön.

Där stod tomtarna redan på parad. De hade vaktat huset när vi var borta, så allt var i sin ordning och vi kunde snart inta vår rödingmiddag.

Kvällen går vidare.

*****

En kort ...

.. promenad i den sköna vintern. Men visst känns det ändå fint, att vi har en koja att krypa in i, och ta oss en sillmacka och en eftermiddagsslummer, innan vi ska traska till stuggrannarna, som just ringde och bjöd in oss på glögg.

Det är ju jultider.

*****

Frukoststök ...

.. nere i köket. Jag har förmånen att ligga kvar och vänta på vällingklockan. Fast det blir hjortronfil, förstås.

Ute i TV-rummet glimmar ... Ja, vadå?

*****

Brottsplats Rånlandet

Äntligen en helg ute i fritidshuset. Det har ju varit lite sparsamt med dem den senaste tiden. En fråga på FB i vår samfällighets grupp om vägstatusen, besvarades snabbt med ett "välkommen".

Det var väldigt fina vägar. De två föregående helgernas isgator var borta. Nu fin och lagom skrovlig snöyta. Perfekt.

Vi kommer ut vid halvtolvtiden. Det är mulet och lite snö i luften. Men vndstilla. Bara några grader under noll. Det känns skönt. Inne i huset är det som planerat, dvs. åtta grader.

Benke tar hand om insidan av huset. Jag går ut och fixar med utsidan. Lite skottning. Den gammaldags tekniken att lägga trasmatta över vindrutan på bilen tillämpas här på landet. Kopplar också in sladdarna till motorvärmaren, så nu har vi bara att slå på strömmen, när det är dags. Vi har det så fiffigt att vi kan göra den inifrån huset.

Sedan är det dags för djurutfodring. Tack och lov har det inte tagit helt slut i fröautomat och talggaller. Då har vår frånvaro inte inneburit någon katastrof för småfåglarna.

Då upptäckte jag brottsplatsen. I den lilla rönnen hade jag en gång hängt upp en pinjekotte späckad med någon fröblandning. Den blev väldigt eftertraktad och när vi senast var här var den fullständigt tömd.

Därför fixade jag då en egen fröblandning på osaltat smör och hampfrön och späckade kotten på nytt. Den blev återigen ett eftertraktat matställe.

Men idag var hela kotten borta. Spårlöst. Bodins forensiska enhet försökte göra ordentliga undersökningar. Men lönlöst. Inga spår kunde säkras i den nyfallna snön. Kotten var borta. En närmare okulärbesiktning gav vid handen att kotten förmodligen slitits ner med kraft. Se den högra bilden. Kraftiga "klammer" har inte hjälpt, och slutsatsen blev att den i vilket fall inte bara ramlat från fästet.

Utredningen lades ner.

*****

En kväll ...

.. på klubben. Känns namnet bekant? Musikalen Cabaret i en fantastisk uppsättning på Norrbottensteatern.

Jag har sett den förr. Både på scen och film.

Tyvärr är den ständigt aktuell och jag hoppas att föreställningen fungerade som väckarklocka för några i publiken. Lägg därtill det som pågår i verkligheten. Nazister dyker upp på våra gator. Synagogor attackeras i Sverige.

Jag kände starkt obehag när jag såg hakkorsen på soldaternas armbindlar, även om det "bara" var teater.

Stark föreställning.

*****

Provar ...

.. nytt lunchställe. Nytt och nytt. Stället har funnits sedan 1925 som kafé. Metropol hette det och var välkänt för sina goda smörgåsar.

Nu omdöpt lite. Bar Bistro Café Metropol. Ny, men lite småkitschig inredning.

Tre varianter av dagens rätt erbjuds. Jag tog laxfilé med klyftpotatis och varma grönsaker. Fint serverat vid bordet.

En liten "förrätt" kommer in direkt. En sallad, bröd och kryddsmör.

Jag var på plats kvart över elva och det var mycket lugnt hela den dryga timme jag satt där. Diskret musik i högtalarna.

Kaffe kommer också på bordet. Starkt och gott.

Något stamställe blir det kanske inte. Men jag kommer gärna tillbaka. Kanske helst med sällskap med någon kompis. Passar bra för stilla samtal.

Det blev lite "ensamt".
I alla fall idag.

*****

Första tuggan ...

.. tagen i den testgräddning som genomförts under stor spänning i det bodiniemska köket. Det gäller förstås den årliga traditionen med att baka Rånepepparkakor.

Inget märkvärdigt med det, kan tyckas. Det sker varenda år den här tiden.

Men nu är det både ny ugn och ny teknik! Och det vet man ju hur det är med nya grejer. De funkar inte som de gamla vanliga. Utveckling blir ofta inveckling.

Så för ögonblicket står 40 kakor på gräddning i varmluftsugn. För testet utföll till stor belåtenhet.
Mmmmmmmmmmmmmmmm ...!

Nu är det bara att fortsätta rulla kulor. Och grädda. Och rulla. Och grädda ...

Perfekt!

*****

Jösses ...

.. vilket kul rabalder det blev över mitt inlägg på Facebook i morse. Det var när jag hörde ett inslag i P1 morgon om e-handeln.

Här är ett plock bland reaktionerna.

 

 

M skriver: Varför ska psykvården ta hand om tokerier som dessa? De har fullt upp med lidande människor. 😝😛

Bert Bodin har svarat · 1 svar

Jo. Men alla som dödshandlar på nätet måste få hjälp.

-----

 

 Ba skriver:Förstår inte riktigt varför du tycker det är fel att handla på nätet?Billigare och praktiskt tycker jag ,handlar inte ofta men framförallt böcker där jag tjänar massor

Bert Bodin har svarat · 1 svar

Du missar poängen. Varför ska det shoppas så in i döden. Varor (förmodligen rätt många helt onödiga) flygs med stor miljöpåverkan från andra sidan jorden. 150000 paket per dag!!! Böcker kommer nog inte därifrån. De kan dessutom återvinnas.

-----

 

Bj skriver: Billiga varor har en mörk baksida. De tillverkas av människor med usla löner, usla arbetsförhållanden och usla liv. För att vi ska handla billigt. Det som handlas billigt från Kina är förmodligen skräp med usel kvalitet som ska transporteras över hela världen med flyg. Dåligt för människor, dåligt för vår egen arbetsmarknad, butiker och miljön.

-----

A-C svarar: Därför att deras varor finns i våra klädes,teknikaffärer men har ett påslag på säkerligen 200-300%,därför handlas det direkt från Kina... vem/vilka ska bära ansvaret

Bert har svarat: Ansvaret ligger hos dig, om det är du som köpt en enda onödig grej. Så är det. Shopoholics behöver vård. Om psykvården ska ta hand om 5-6, kanske 9 miljoner svenskar, måste den förstärkas. Det ger ju arbetstillfällen, förstås.

E J har svarat: Det bedöms absolut inte ligga under psykvårdens ansvar. Hänvising till Socialtjänsten i respektive kommun. Behandlas oftast via gruppverksamhet Psykvården har allvarligare tillstånd att ta hand om än dessa.

 

B har svarat Bert nu får du sansa dig!,,,

A-C har svarat: om jag köper denna "onödiga" grej här eller online från Kina fraktas varorna ändå hit, dom ska ju till varuhusen

Bert har svarat:  Jovisst, A-C. Men behöver du alla grejer?

 

A-C har svarat: "Jag" blev det i svaret, men nej jag handlar inte från Kina , men vet många som gör det och tjänar mycket på det....Klart >SLut😉

 Bert svarar: Och riskerar alltså barnbarnens framtid. Läs Bjs inlägg här nedan!

Bj svarar:  Angående transporter så är det ju viss skillnad på välpackade containers och enskilda brev. Självklart förstår jag att man väljer att köpa billigt, har själv gjort det mycket tidigare som cd och dvd. Ofta sånt som var svårt att hitta här eller galet billigt. Men ibland får man ju tänka efter lite...

 

U skriver:  Ja jag förstår överhuvudtaget inte vad folk ska med alla prylar till. Man KAN inte ha användning för så otroligt mycket saker, hela tiden. Blir man lycklig om man drunknar i prylar? Är det det som eftersträvas?
Jaja, vad vet jag. Jag har nästan ingenting och handlar nästan aldrig något och jag är glad ändå, så mig är det nog fel på. :)

Bj skriver: Svenska handlare kan vi iaf sätta en viss press på att se till att deras produkter tillverkas under drägliga förhållanden. Att enbart se till priset är kortsiktigt. Självklart kommer produkter som tillverkas i Kina att kosta mer i Sverige. Ska ju transporteras hit först! Allt är dyrare här butiksytor, personal etc. Skapar arbetstillfällen, folk som betalar skatt, företag som betalar in moms etc.

H skriver:  Word! Bert Det är sjukt!

 

E skriver: Men varför utgå ifrån att alla redan har allt? Alla är inte i din eller min ålder Bert och vill väl också köpa om dom har möjlighet? Vi får också små, små paket från Kina, dom andra är från helt vanliga leverantörer.

Bert svarar: Men 150000 per dag? Det blir enmiljonsexhundrafemtiotusen försändelser fram till jul. Och varje försändelse kan innebära mer än en pryl. Var 6:e individ här i landet får tillgång till grejen. Oavsett ålder. Spädbarn eller 100-åring. Sedan vet vi, som sagt inte hur grejerna är tillverkade.

 

 

S skriver: Här är en rimlig förklaring av varför det är så otroligt många paket från Kina just nu. I botten finns ofta tvångsarbete eller barnarbete. Håller helt med dig Bert, helt sjuk handel!
https://kit.se/.../wish-ar-tokbilligt-men-nagon.../...

Wish är tokbilligt – men någon betalar priset

Shoppingappen Wish har tagit Sverige med storm och…

kit.se

 

B skriver: Bert det går åt mycket energi för dig att engagera sig och störa sig på att folk handlar på nätet .Lägg den energin på annat .Folk måste ju få göra som dom vill

-------
Ja, det var en del av de reaktioner jag fick. Min ståndpunkt är orubblig i det här sammanhanget. Och vilken det är, framgår av ovanstående.

Kul med lite debatt.

*****

På lätta fjät ...

.. ger jag mig ut i det vackra vintervädret. Om inte runt gård och stuva, så i alla fall svänger jag runt kvarteret och går till den enda tygaffär jag känner till här i stan. Olssons tyger.
 - Jag behöver en rulle Björntråd, sa jag.
 - ???
Den unga expediten ser undrande på mig, och jag förstår att hon inte vet vad jag menar.
 - Jo, jag ska laga ett klockarmband, så jag behöver något starkt, försökte jag igen.
 - Björntråd??
Hennes chef kommer inom hörhåll.
 - Jo, den heter inte så längre. Det var länge sedan. Nu är det "Extrastark". Det är Gütermann som gör den. Vilken färg vill du ha?
 - Svart.
 - Varsågod. Det blir 42 kronor.
Glad för att den i alla fall inte heter "superstrong", beger jag mig hemåt igen.

Solen når inte riktigt ner till min nivå, men skiner däruppe på takåsarna.






















 *****

Ett steg till

Jag förundras ständigt av hur vi konsumenter "luras" på olika sätt. Och jag har också ett par gånger ifrågasatt varors pris. Det kan gälla allmänt, eller i ett aktuellt fall kaffet.

Idag gjorde jag ett fynd. Jag fick tre paket för summa 79 kronor. Det lät ju bra. 26 kronor och 33 öre per paket, alltså. Men när jag kom hem insåg jag också att det var lite fusk med i spelet. I mars i år köpte jag två paket av Arvid Nordquists ganska goda kaffe. Det kostade 69 kronor. Och eftersom det var 500 g i varje paket, så innebar det också att det var kilopriset.

Sedan dess har jag heller inte köpt ett enda paket kaffe till så kallat ordinarie pris. Det har alltid funnits extrapris. Kanske har jag måst byta märke, och visst kan jag vara rätt kräsen vad gäller smak, men jag provar mig fram. Egentligen har jag inte träffat på någon riktigt dålig sort.

Jag accepterade alltså idag att köpa Gevalia. Ett "blaha-märke". Men efter rekommendation från Elisabet i Halland, så fick det bli så.

När jag lade in de nyinköpta paketen i kylen (för det är där de ska vara, sägs det) råkade ett paket så att säga kollidera med förra veckans fynd av Löfbergs lila. Tyvärr minns jag inte vad det fyndet kostade, men det var i alla fall 25 gram mer i det paketet. Se där! Nu är det nå't lurt igen.

Kilopriset för gevaliapaketen blir 61,95, så det blev ju billigare än exemplet med Arvids kaffe, ovan.

Men nog undrar jag vad kaffe kostar egentligen.

Och vem blir först med  nästa steg; 400-grammare, eller 375?
Det gäller att se upp nuförtiden.

*****

Typiskt

Här har jag gått och längtat efter att den fina snöborgen i Södra hamn ska börja byggas. Jag har ju ännu inte vågat ta det där beslutet om att åka i rutschbanorna där.

Men i vinter ska det ske! 

Det gällde tills nyss, då jag läste om katastrofen.

Så synd, men förväntat. Till saken hör ju också att klimatet ställer till det. De senaste decenniet har ju inneburit att både isdjuren i stadsparken och snöborgen, trots att vi lever i den arktiska regionen, inte får leva så länge. Den stora konsertigloon är också ett minne blott. Jag garanterar att för 20 år sedan kunde de existera från december till slutet av mars. Minst. Nu tar det slut i slutet av januari, vanligtvis. Slabb, slask och värme. Allt vanligare marodör, tyvärr.

Var ska jag nu åka kana?

*****

Luleå 12 dec 2017, kl. 12.23

*****

Traskar iväg ...

.. och tar en lunch på Bistron. Den finns i samma byggnad som teatern, och är det mycket folk i den mysiga bardelen får man sitta i teaterfoajén.

En god sej blir dagens tallrik. Mats Pontén hälsar med ett "hej", som vanligt när vi ses i vimlet. Och en stund senare hör jag "hej Bert" från ett bord lite längre bort. Det är stuggrannen Maria, som just är på gång att slå sig ner med en före detta kollega till Benke. Båda kommer fram och pratar en stund.

- Jo, vi kommer ut till Rånlandet i helgen. Men inte förrän på lördag, säger Maria. Vi var inte där i helgen. Hörde att det var isbana på vägarna.

Jag käkar klart så småningom och ger mig sedan ut i den snöyra som drar in över norra stadsfjärden. 

Man kan ju inte sitta på krogen hela dagen. Man är ju pensionär.

*****

Ljuvligt

Plötsligt som en blixt från en klar himmel börjar det storsnöa. Så himmelen var väl inte så klar, kanske.

Men ingen, ingen har sagt något om att det ska vara mysväder ikväll.

Så det är bara att tacka och ta emot. Bort regn och slask.

Välkommen vinter. Igen. Hoppas du stannar!

*****