söndag, februari 28, 2010

Det inre försvaret

Sverige ligger mer eller mindre lamslaget under ett tjockt och vackert snötäcke. Åtminstone låter det så i media. Tåg ställs in. Pendlare tar sig inte till jobbet. Det är kris, kris, kris. Och framförallt KAOS!

Det yttrar sig bland annat i vissa fullständigt huvudlösa mänskliga reaktioner, där man ger sig på servicepersonal av olika slag. Om inte fysiskt, så verbalt. Ut med vreden bara, hur fruktlöst det än är. Kanske är det mänskligt.

I veckan kom en undersökning, som visar att svensken har fjärmat sig från naturen. Man har ingen "vardaglig kontakt med skog och mark" som Anders Tapper, chefredaktör för tidningen Turist, skriver i sin senaste ledare.

Egentligen verkar svensken ha tappat kontakten med det mesta som ligger utanför stadens inglasningar, uppvärmda trottoarer, eller bilens skyddande bubbla.

Att väder kan ställa till det, utan att någon människa kan rå för, eller påverka, tycks glömt. Det har vi sett denna vinter, som påtagligt visat hur oförberedda vi är. Hur okunniga, hur sårbara. Stormarna Gudrun och Per blottade också brister. Inte bara i infrastruktur utan också hur människor togs på sängen. Jag minns tydligt det unga par, som byggt ett hus långt ute i den Småländska skogen utan någon alternativ möjlighet till uppvärmning. Man hade bara eluppvärmning, och höll alltså på att "frysa ihjäl" därute ödemarken.

Jag har en idé. Skicka svenska folket på tvåveckors obligatorisk utbildning i överlevnad. Då tänker jag inte på att man ska bo i tält i snön och äta lavar och tallbarr. Nej, jag tror att många skulle må bra av att få en orientering i hur man klär sig i kyla, att ha ett extra gaskök hemma, eller en så enkel sak som att laga mat av riktiga råvaror. Att acceptera nuet kunde de få hjälp med, av en terapeut.

Det kunde bli en utmärkt uppgift att ge till försvaret.

Glöm värnplikten.
Inrätta krisplikten.

*****

Äntligen har ...

.. vintern blivit normal.

Det tog tid i år.

*****







Andra bloggar om: , ,

lördag, februari 27, 2010

fredag, februari 26, 2010

Ute faller snö

Det är fredagkväll efter en lite rörig arbetsvecka, med många trevliga avbrott.

I stugan har vi precis fått upp värmen till behagliga 20 grader, från de blygsamma 6, som huserade här, när vi anlände.

En enkel middag, kaffe, mörk choklad.

Och fullständigt förbryllad blir jag över hur allvarligt en del verkar ta, att Sverige inte lyckades i skidskyttestafetten. Enligt Jonas Karlsson i Vinterstudion vill många se Mattias Nilssons huvud på ett fat. Till dem skulle jag vilja säga att de verkar ha det själva. Huvudet på ett fat, alltså. Och det passar nog bäst där.

Stor jordbävning utanför Japan.
Tsunamivarning utfärdad.

Det mesta är som vanligt.

*****

Praliner



*****

Dagens

Skäddafile under frasigt täcke, och en liten hjortronpannacotta. Vem säger att skåningar äter bäst?

*****

Torsdagskvällen ...

.. fortsatte. Försäljningsframgångar firades.

Det blev mingel, med Serrano, Gruyère, Kumminkex, Parmesan och italienska korvar.

Sedan en carpaccio på hälleflundrarygg, med liten sikromsklick och blomkålspuré.

Hängmörad ryggbiff med rotfruktskaka, och persiljemousse.

Valrhonachokladmousse med åkerbärsparfait och marängrulle.

Undrar vad man får ikväll?

*****

torsdag, februari 25, 2010

onsdag, februari 24, 2010

En matbit ...


.. till guldstafetten är aldrig fel. En femrättersmeny sitter särskilt bra.

Och jag åt allt.



*****

Mat igen ikväll ...

.. Ja och fest också.

Har bara blivit medbjuden.
Vet inte så mycket om vad det handlar om.
Avsmakning... nå'nting.
Invigning.. nå'nting.

Men eftersom jag då slipper tvättstugan så ställer jag väl upp.

*****

Strömming . .

. . med parmesanstomp. Gott!

*****

Med ett leende ...

.. på läpparna kom alla till jobbet idag.

Förmodligen var de glada att gå hit på morgonen.
Och sedan frös det fast.

-28, sol och blåst, var det på min korta promenad.
Jag log hela vägen.

*****

tisdag, februari 23, 2010

Utmärkt dåligt exempel

Stordrift är inte alltid lönsam.

Det visas med all önskvärd tydlighet.

Att klumpa ihop jobb i storstäder dit folk ska åka för att tjäna sina pengar är helt fel modell.

Jag tänker på hur det nu ser ut kring Stockholm, och förmodligen också Göteborg (som vi inte märker så mycket av känd anledning, hopklumpad mediavärld.) med folk som kämpar för sitt levebröd, strävandes genom snöstormarna på perronger och busshållplatser.

Problemen är inte alls så stora kring mindre städer.
Decentralisera mera.

*****


Andra bloggar om: , , , , , ,

Vykort

Här ska vi sova i natt,
hälsar syrran och svågern.

(Hon ser inte så värst glad ut, tycker jag.)
*****

Hur står det till med gamla Sverige

I en branschtidning hittar jag följande intressanta drapa om landet där väder är en överraskning.

Sverige utsågs härom veckan till Europas näst sämsta järnvägsland, av en europeisk trafikorganisation. I och för sig en klar förbättring, för i maj 2007 var vi klar jumbo. Kul va!?

Miljöpolitiken är tydligen inget som styr. Ingen vågar.

Trevlig läsning!

*****

måndag, februari 22, 2010

Ljudligt skräp

En några år gammal yrkeskategori irriterar mig. Den har "utvecklats" starkt på sista tiden och tyvärr är det mer eller mindre ett otyg.

Förr fanns ljudtekniker. De spelade in och spelade upp. Bra! Man ska göra så att folk hör vad som sägs i teve och radio.

Nu - Ljuddesigners, bevars. Som vill höras. Bara höras. Märkas. Ta över.

Såg ett sammandrag av nattens OS-hockeymatcher för en stund sedan. Där hade någon självförhärligande snorvalp (jo, jag har fördomar) med nytt jobb gått loss så det stod härliga till.

Matchljud, med hesa fredrik, med publik hördes förstås. Det hör till. Ganska högt, visserligen, men ändå. Kommentatorernas röster hördes också. Givetvis. De ska vara där, men hördes ibland med svårighet. För dessutom hade valpen lagt till extra ljud, effekter, smällar, tutningar. Plus musik med sång över alltihop. Det hela blev en enda röra. En kakafoni, som bara var pinsam.

Och jag vet inte om du lagt märke till det. Men så fort Vinterstudion visar en skylt (Det kan röra sig om kvällens kommande tävlingar.), så lägger man på en "ljudmatta". Varför det?

Du ljuddesigner - ta ledigt!
Lek någon annanstans.
Resten av ditt liv.

*****

söndag, februari 21, 2010

Glad att jag slipper diska

Grillad pilgrimsmussla med örtskum.
Ravioli fylld med pecorino och salsiccia.
Rökt ankbröst med apelsinsky och polenta.
Lågtempererad hjortfilé med pancettakompott, serverad med porcinorisotto.
Gorgonzolacheescake med färska fikon och fikonmarmelad.

Det där var vad vi fick äran att äta på lördagskvällen. Vinhuset Allegrini var denna gång värd för årets första vinmakarmiddag, tillsammans med Restaurang Tallkotten. Ett femtiotal entusiaster delade upplevelsen.

Sex olika viner presenterades och fick ackompanjera den goda maten. Presentationen sköttes av Marilisa Allegrini med personlighet och imponerande kunnighet. Men det kanske inte är så konstigt, då hon lever sitt liv på vingården.

Allegrini Soave till första förrätt.
Allegrini Valpolicella till raviolin.
Mediterra till ankbrösten.
Brunello och Amarone till hjortfilén
Corte Giara Recioto Valpolicella ledsagade desserten.

Behöver jag säga att det var gott? Jag försäkrar.
Men desserten var lite för mäktig för mig.

Tack till Jan Jäderberg, som arrangerar. Det här var nog den bästa vinmakarmiddagen hittills.

Och jag slapp diska.
Men trött idag ändå.
Av någon outgrundlig anledning.



*****


Bilden på Marilisa Allegrini olovligen lånad från en av vinhusets broschyrer. Övriga foton är mina egna.

Mer om vinhuset Allegrini.

Här finns fler middagar.

lördag, februari 20, 2010

Crossovermenu

Cajsa Warg, Bullens och Kalles.

Helt fantastiskt.
Prova!

*****

Jag törs inte ens visa bild

Minus 26 på promenaden. Som vanligt skiner solen från en knallblå himmel. Luften är kall och stilla, inte en endaste vindpust.

Så har vi det.

Hur har ni det?

*****


Andra bloggar om: , ,

Avgaserna har väl gjort sitt

- Aaaldrig hört talas om. .. sa skoteridifantasten om Rembrandt, i Ring så spelar vi.

*****

fredag, februari 19, 2010

I den kalla kvällen ...



.. går jag hem från jobbet och stöter på ett nytt konstverk en bit bort på Storgatan.

Jag tar en bild. Går hemåt.

Och svischar ut till stugan.

*****


Andra bloggar om: ,

Snillen spekulerar

Trötta när slutet på arbetsveckan närmar sig, brukar fredagseftermiddagens fikarast bli därefter. Den spårar ur.

- Har någon provat den flygplanstypen, frågar jag
- Jo, jag har åkt den till Göteborg, berättar M. Den är fin. Skinnsäten. Två rader på ena sidan och en stolsrad på andra sidan och toalett bak.
- Toalettspak!!? A ser totalchockad ut.
(Det är nu det börjar bära iväg.)
- Jo, säger M. Man sitter kvar, drar ner brallorna och drar i toalettspaken, vid behov.
- Och allt försvinner ner i tanken. Det blir bränsle. Biogas, säger jag. Ekologisk flygtrafik. Kravmärkt.

*****

Expedition Luleå

Italienska turister driver omkring och låter sig förbluffas.
-24 och snål vind.

"Var har vi hamnat?"

*****

torsdag, februari 18, 2010

Gud är inte kommunpolitiker

Så har vi då sett ännu ett exempel på okunnighetens triumfer när det gäller svenskar och natur.

Nordanstigs kommunpolitiker har röstat igenom ett förslag som ska göra deras härad till vargfri kommun. Jag häpnar och skrattar hejdlöst. Det är tydligt att kork har en väldig flytförmåga. Obesvärade av fakta och det levande livet, seglar gubbarna på dumhetens hav och det vore en välgärning om de gick på närmaste grund. Utan möjlighet att bogseras därifrån.

Det är tydligt att fullmäktige, som leds av en socialdemokratisk politiker, har inspirerats av alliansregeringens förvrängda uppfattning av hur natur ska skötas och förvaltas. Bara det är en kullerbytta värd att uppmärksamma.

Att sedan inte begripa att natur inte kan, och framförallt inte ska styras, vittnar om en teknokratisk hjärnas begränsade förmåga att se de stora sammanhangen.

Det som behövs är en övergripande miljö- och natuvårdspolitik, som inte begränsas till kommuner. Inte heller till län eller ens landsgränser. De nordiska länderna, utom möjligen Danmark utgör en naturgeografisk och biologisk enhet, som gemensamt bör se över och vårda sin natur och miljö.

Det är inget för småpåvar i Nordanstig.
Det är inte ens något för Gud.

*****


Läs även DN.

Förutom artikeln i DN har Hanne Kjöller en alldeles briljant liten kommentar på ledarsidan:

Att slåss mot demoner
Det finns inga kända vargrevir i Nordanstig. Kommunen har aldrig haft problem med vargar som korsat länsgränsen eller angripit boskap. Icke desto mindre beslutade fullmäktige i veckan efter en motion av Sven-Erik Sjölund (S) att Nordanstig ska bli landets första officiellt vargfria kommun. Ska man skratta eller gråta? Rovdjurspolitiken ligger inte på kommunal nivå. Lika lite som Nordanstig kan avskaffa myggen eller monarkin kan den bestämma över vargstammen. Och hur hade fullmäktige tänkt upprätthålla beslutet? Med bemannade gränsposteringar? Eller kanske vallgravar?




Läs om Nordanstigs kommun.

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, februari 17, 2010

Luleå 17feb, lunchtid.



Hisnande vacker arbetsplats.


*****


Andra bloggar om: , ,

Impad

Jisses... Här har någon okänd beundrare i Cambridge Ontario (Kanada), verkligen läst sig igenom min blogg. Den där listan fortsätter och fortsätter. Besökaren har bläddrat i månadsarkivet i stort sett varje månad sedan 2005.

Du okände!
Välkommen till min blogg.

Kul om jag kunde få en kommentar också. Du behöver bara säga hej.

*****

Torsk . . .

. . kan serveras med finess.
Grönt potatismos till exempel.

*****

tisdag, februari 16, 2010

Valfrihet

Att köpa ny bil har sina poänger. Givetvis hoppas man på att få en bra, säkrare och miljövänligare bil än den gamla tioåriga. Utvecklingen går kanske framåt på vissa områden här i världen trots allt.

Men att bestämma sig är marigt. För att inte tala om hur själva köpprocessen går till. Jag vill titta på en bil, provköra, kolla på prestanda och på priset. Sedan bestämmer jag mig. Men icke, sa Nicke. Så funkar det inte. Istället uppmanas man att gå in på en webbsida och "göra sina val".

"Den här bilen kostar 189 000 kronor"
- Oj, det låter bra, tänker jag.
"Vill du välja färg? Det kostar 8000:-"
- Aha. Hm... Okej, blå.
"Blå ingår inte i standardfärgerna. Blå kostar 12000:-"
"Vill du ha ratt?"
- Ja, tack.
"Bra val. Pris 4320:-"
"Önskas säten och hjul?"
- Eh. Ja givetvis!
"Okej - 48340:-"
"Handskfack? 2300:-"
"Solskydd? 1800:-"
"Öppningsbara dörrar? Hur många? Jaha fyra! 56000:-"

Sådär håller det på, och till slut kostar härligheten över 300 000:-

- Hm..., harklar jag mig. Säljer ni LADA? Eller Trabant? Eller jag kanske skulle ta en cykel. Har ni så'na?


*****

Ont ont ont

Och allt jag hör från vardagsrummet, när jag står och fixar semlorna i köket är "AJ AJ AJ AJ AJ...... AJ AJ AJ AJ AJ AJ...... ". Det måste vara skidskyttemedaljerna som faller på TV-kommentatorernas ömma tår.

*****

Förlåt mig, ty jag har syndat.

Idag är den första (observera första) dagen som man får äta semlor.

Enligt tradition får man därefter äta semlor varje tisdag (observera tisdag) under de följande tre veckorna. Viss dispens kan ges under hela mars.

Jo - jag är ytterst medveten om att jag fallit för frestelsen vid ett alltför tidigt datum i år. Men det var under grupptryck, resfeber och allmän förvirring. Dessutom var bakverket i fråga så starkt överdimensionerat att jag omöjligtvis, med bara min syn kunde avgöra att det var förbjuden frukt.

*****

måndag, februari 15, 2010

Nostalgi

Ledaren i dagens DN efterlyser VDN-märkta politiker, enligt rubriken. (Det enda jag hann läsa i morse)

Jag antar att det handlar om röstköpet som uppdagats i helgen.

Men hur många kommer ihåg VDN?

Själv tycker jag att de kan Krav- och miljömärkas. En falk i pannan, kanske.

*****

söndag, februari 14, 2010

Blodplättar ...


.. med stekt bacon och nykokt lingonsylt.

Mmmmmmm!

*****

När endast kroppsspråket hjälper.

Jag är inte de stora gesternas man. Det erkänns. Visst rör jag säkert händerna när jag berättar något. Det gör man väl omedvetet. Men vi svenskar är väl inte kända för att prata med kroppen, i samma utsträckning som Medelhavets folk.

Men nu har jag kommit på en idé.

När man går sin promenad, vinter som sommar, händer det så gott som alltid (idag vid två tillfällen) att man blir halvt ihjälskrämd av något tokcyklist, som från ingenstans dyker upp i rasande fart och kör om en på 2 dm avstånd. Ingen förvarning, ingen förståelse. Många cyklister är verkligen trafikens rötägg. Jag hoppas de inte kör bil på samma sätt.

Finns det inte ringklocka på styret, längre? Och om det gör det; varför används den aldrig?

Varje gång det där händer, så brukar jag försöka höja min röst och "ryta till", men till föga nytta. Jag tänker också på vad som kunde hända om jag tar ett litet snedsteg ut till höger, eller halkar på en liten isfläck och vinglar till bara lite, lite. Då blir jag massakrerad. Och förmodligen cyklisten också. Min hämnd kommer så att säga ögonblickligen.

Men tillbaka till min idé.

Jag ska börja gestikulera, när jag går där i samspråk med min promenadkompis. Är jag ensam kan jag alltid låtsas att jag talar i mobilen med handsfree (det är ju tillåtet att agera byfåne, och gå och prata för sig själv, nuförtiden). Och gestikulera vitt och brett. Min förhoppning är att jag ska slänga ut en arm precis när en sådan där cyklistdåre tänker passera. Förmodligen kommer jag också att ha en batong instucken i ärmen. Rätt över näsan hoppas jag träffa. Pang! Säga "ojdå" och bara gå vidare.

Så se upp du tvåhjuling! Du kanske blir av med ett näsben framöver. Det är bara att välja.

*****


Nu ska ingen tro att jag inte cyklar själv. Det gör jag. Jag har ringklocka och jag kör om gående med stor respekt och efter att jag 20 m innan klingat i den lilla klockan. Det finns kanske fler, som kommit på samma briljanta idé som jag, så jag passar mig noga.

Andra bloggar om: , ,

Efterfest . . .

. . eller nå't. En riksdagsman, en chipsfabrikant, en Himalayafarare och en teveproducent . . . Här finns mångfalden.

(Och va' himla kul det ser ut... haha.)

*****

lördag, februari 13, 2010

Fest



*****

Fika på stan . . .

. . ett måste.

*****

En helt ledig ...

.. lördag i stan. Vad gör man då? Äter frukost, förstås. Båda morgontidningarna lästa. Småplockar lite här och där. Kör den nya miljövänliga disktrasan i mikron. Bäddar. Tittar ut på den gnistrande vintern medan jag lyssnar på Spanarna i P1 för att få ett hum om hur framtiden kommer att te sig.

Men sedan är det bara att sätta fart. Här ska köpas ny miljövänligare bil (Nåja - titta på en i alla fall.), fikas på stan, och gås på fest ikväll.

Det räcker väl!

*****

fredag, februari 12, 2010

Epidemi

Det måste vara något som går. Inte svinflunsa, eller kräksjuka. Något annat.

Idag kom en kollega till jobbet och berättade engagerat om hur hon varit inbjuden till mitt hem. Jag bor i lägenhet, mitt i stan. Ett hus byggt enligt den standard som rådde på 80-talet. Högst ordinär standard alltså.

Nu hade hon i alla fall blivit inbjuden till min vinkällare, i lägenheten. Denna vinkällare var av det mer avancerade slaget, med teglade väggar, perfekt temperatur och massor, massor med dammiga flaskor. Jag plockade fram flaska efter flaska och höll en liten föreläsning. Vi smakade och njöt av de goda vinerna. Från en vägg fylld med utdragbara lådor plockade jag fram de allra mest utsökta ostar, och andra tilltugg naturligtvis passande till respektive vin....

Ja, min kollega hade drömt detta. Och mest förvånad var hon över att vi i en bostadsrätt hade en sådan fantastisk källare.

Också jag själv har haft ovanligt många rika drömmar på sistone. Det vet jag precis i det där ögonblicket då jag vaknar, men snabbt märker hur drömmen falnar. Så är det för det mesta. Bara den som gav mig fysiska men häromsistens (den där jag hoppar tresteg) kommer jag tydligt ihåg. Och den här rätt snabba ögonblicksbilden för någon vecka sedan.

Något slags virus är det som drabbat mig och min omgivning. Drömmarna står som spön i backen. Det är länge sedan drömfrekvensen var så hög, som den är nu.

Undrar vad det beror på. Upplever du något liknande? En drömvåg.


*****

Och här får du en bonusdröm:
Vad sägs om detta praktexempel från 2005? Mitt första bloggår.

Andra bloggar om:

Varannan svensk ...

.. känner rädsla för att gå ut i skogen. Där kan ju, bevars, finnas vilda djur.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Så långt har det gått att hälften av vår befolkning är så okunnig om natur.
Då finns inte mycket hopp.
Lika bra att asfaltera hela rasket. Och plötsligt inse att vår egen art är värst.

Det blir ett bryskt uppvaknande.

*****



Läs mer!

Andra bloggar om: , ,

Sisådär en halvtimme ...

.. efter sluttid, kommer chefen in.
- Oj, vad många som är kvar här då. Så ovanligt!
- Jo, särskilt en fredagkväll, säger jag.
- Jamen, trevlig helg då, sade hon och gick.

Och där satt vi.

*****

torsdag, februari 11, 2010

Torsdag

Halvrörig dag på jobbet. Trots att torsdagar brukar vara de "lugna" dagarna. Men får man en ny dator, så blir det aldrig riktigt så att arbetet flyter som det brukar. Blir dessutom tekniken bakom datorn förändrad, så känns osäkerheten större.

Och sen snöade det i New York också. Attans. Övertid.

Tur att jag bjöds på middag efteråt. Lättgrillat reninnanlår med svartvinbärssky, svamp och en god chèvrekräm till rotsakerna. Goda vänner var med och delade en fyllig Bordeaux därtill.

Torsdagkväll.

*****

onsdag, februari 10, 2010

Jag kan inte låta bli ...

.. att återigen få ifrågasätta "sporten" golf.

Jesper Parnevik har fått ont i ryggen och kan tvingas avbryta sin karriär. I kvällens Sportnytt i SVT2, berättas om detta. Under inslaget visas bilder på "idrottsmannen" spelandes golf, rökandes cigarr.

Det är ett ädelt och tjusigt sällskapsspel, det där.

*****

Lodjurens oår

Så har det återigen blivit dags för utrensning av rovdjursstammen. Den här gången är det lodjuren som står på tur att rekordjagas. Och tyvärr ska de flesta skjutas här uppe i norr.

Finns det någon människa i Naturvårdsverket som verkligen står för det där ledet "vård" i verkets namn? Någon som kan säga att "nu får det vara nog".

Själv anser jag att vi ska ha balans i hela landet. Vi ska ha varg, lo, järv och björn i naturen. Och inte att förglömma, även i renskötarland. Det finns en myt som alltid odlats. Den om att samerna lever med naturen. Den myten tycker jag att vi ska skrota. En gång för alla.

Här i Norrbotten har vi inte ens vilda rovdjur i nationalparkerna! Det är en skam, och naturligtvis en eftergift till renskötseln.

Och ingen kan få mig att tycka att man moderniserar näringen genom att ta bort naturliga inslag i miljön. Den sortens "modernisering" bär åt fel håll.

Istället bör inriktningen vara att driva renskötsel i större samklang med miljön. Även om det blir jobbigt. Förmodligen har tanken säkert redan dykt upp bland förutseende renägare. Först då skulle man kunna kalla rennäringen ekologisk.

Tänk att kunna säga det med stolthet!

*****


Andra bloggar om: , ,

tisdag, februari 09, 2010

Två bord bortom ...


.. min sejrygg med hummersås, sätter hon sig, till synes lite småfrusen, med en stor latte special.
*****

måndag, februari 08, 2010

Inte nog med att vi ...

.. jagar bortslarvade mobiltelefoner. Som i lördags.

Nu är vi på jakt efter ett par byxor också.

"Åsa meddelar att någon har gått hem med hennes överdragsbyxor i förra veckan av modellen CRAFT, kan alla kolla sina byxor."

*****

Tänk ...

.. vilka fantastiskt vackra namn det finns.

*****

söndag, februari 07, 2010

Bara en bild



Trygghet.


*****

Det blev en fin söndag




Glimrande vackert vinterväder. 10-12 grader kallt. Nysnö. All snö är förresten ny i år, vilket gör det lite vanskligt att försöka ge sig ut på skidor i skogen. Snön bär inte, utan man hasar runt i blåbärsriset. Skidorna man tog på sig, när man startade, syns inte till förrän man kommer hem igen.

Men idag drog vi ut på havet, där det är lite enklare att ta sig fram. Här är snön nämligen vindpackad.

Sol och vida horisonter. Näst fjällen är detta den vackraste av omgivningar, när det gäller skidåkning. Även stämningen, den inre, är lik den som infinner sig på en fjällsluttning. Frisk luft kittlar näshåren. Det är nog det enda jag tror att näshår kan vara bra för. Kittling.

Snart kommer man in i en jämn och fin lunk på väg ut mot öarna. Märkligt nog är vi totalt ensamma på isarna idag. Vi ser en (1)snöskoter som en liten prick långt, långt borta mot horisonten. Det är allt. Vi känner oss lite förundrade över folktomheten, men den stör oss inte. Kanske har alla dragit iväg till Jokkmokks marknad.

Räv har raskat, älg har traskat. Vi korsar deras spår många gånger. Man undrar vad som får dem att ge sig ut på fjärdarna, där nästa land ligger kilometervis bort.

Trötta och nöjda kommer vi snart hem till stugan igen.
Till eftermiddagsfikat.

*****

Utsikt från morgongröten



*****

lördag, februari 06, 2010

Och där ...














.. stod den plötsligt på bordet. Vintermiddagen. Plötsligt och plötsligt... Nja, det tog en slummer och en whisky först innan det hela serverades.

Långsamstekt, apelsinklädd fläskfilé, med himmelskt lättbakade rotsaker och skogschampinjoner.

Vinet med det krångliga namnet var en Gran Reserva från 2006. Den stod sig väl till.

*****

Skönt är ...

.. att få krypa under en filt i soffan. Slumra lite till ljudet av att någon står i köket och fixar middag. Buddha Bar i högtalarna.

*****

En klackspark

Lyssnar till nyheterna idag. Denna exemplariska vinter, som välsignat hela landet, sätter sina spår. Särskilt på SJ:s diton. Det går knackigt för "hela folkets järnväg". Både penninga- och trafikmässigt.

Folk är irriterade över att kollektivtrafiken inte funkar. Förseningar på tågen och bussar som inte kommer.

Vad gör Svensson då? Jo - h*n ger sig på personalen på SJ och bussbolaget. Med okvädningsord, utskällning och till och med fysiskt.

Men jösses. Vilka lågvattenmärken i psykets skvalpvatten.

Slappna av! Jorden går inte under för att konduktören står och nödbromsar. För det är väl det du tror att han gör. Eller att lokföraren försovit sig. Låt livet ta en spännande vändning någon gång. Se det från en avslappnad sida. Det blir så mycket enklare då.

Du bor inte i Haiti.
*****

Världen är liten

Så har jag då jobbat lördagspasset klart och rest i stort sett jorden runt. Virtuellt.

Bromma, Västerås, Adelaide, Ormoc, New York, Cypern, Nilkryssning, Ishotellet i Jukkasjärvi, ...... Dessutom assisterat för att spåra en förlorad mobiltelefon ...

Som sagt! Här varierar arbetsuppgifterna och snart räcker jorden inte till.

Men stugan på Rånlandet duger bra den också.
Dit åker jag nu.
IRL.

*****

Ute skiner solen ...

.. ser jag, när jag tittar ut genom kontorsfönstren.

Och här sitter jag.

*****

torsdag, februari 04, 2010

Varför blir det alltid så här



Köksklockan tickar mot 23.

Och surdegsbrödet har nätt och jämt börjat jäsa.



*****

onsdag, februari 03, 2010

Gråa hår

Jag har blivit med Facebook. Halvt frivilligt. Men jag behöver en kurs.

Någon som ställer upp?

Jag vill inte ha frågan "Vad är det du vill ha hjälp med", för det vet jag inte. Att något så ostrukturerat, ologiskt och fullt av trams och konstigheter har blivit så omåttligt populärt är något som förundrar mig.

Ställer jag en fråga rakt ut i FB-röran, angående en funktion eller hur man gör i ett visst fall, så är det sällan någon som berättar. Förmodligen kan ingen svara, för ingen verkar riktigt veta vad de håller på med. Inte ens när jag frågar fysiskt, dvs någon som ständigt fäjsbokkar och pratar vitt och brett om hur kul det är. Oftast tittar de bort, eller ger ett undvikande svar. "Njae jag vet inte riktigt. Jag tycker inte det fungerat så bra på sistone". Men kul är det, försäkrar de.

Jag vill hitta kärnan.

Vet du var den finns?

*****


Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, februari 02, 2010

En riktig soppa

Hittade tre övergivna och något rynkiga rödbetor i kylen. Fyra mandelpotatisar pockade också på uppmärksamhet, medan morötterna låg där, självsäkra och saftspända.

Skalade och klyftade rödbetorna. Skalade potatisarna och morötterna.

Allt i en mixer, tillsammans med en halv liter grönsaksbuljong. Körde allt till en halvslät massa. Sedan ner i en kastrull för att sjuda.

Pressar en apelsin av god kvalitet och häller saften i soppan. En skivad vitlöksklyfta får också åka med. Skummar soppan ordentligt, så att den riktigt mörka färgen kommer fram. Kanske behövs lite mer vatten.

När soppan sjudit i 10 minuter, blandar jag i några klickar Philadelphiaost och en halv deciliter crème fraiche, som vispas ner i soppan tillsammans med en matsked olivolja. Peppra och smaka av. Tillsätt eventuellt mera salt.

Serverade det hela med en klick crème fraiche och utväxten från en gammal rödlök som låg och skräpade oanvändbar.

Mörkt bröd med en grevéost passar bra till.


*****



Det går ju förstås att göra soppan med helt färska och fräscha råvaror också. Men nu var det lite skåpstädning. Vi slänger alldeles för mycket mat i Sverige.

Andra bloggar om: , ,

Kvinnogrisigt

Birgitta Ohlsson(fp) har utsetts till EU-minister idag.

– Vi lever år 2010, ingen kvinnlig politiker ska behöva välja mellan att vara politiker och mamma. Jag är gift med en modern man som stöttar mig.

Så sade hon när hon intervjuades i Ekot kl 1545.


Tänk om det istället skulle ha varit så här:

- Vi lever år 2010, ingen manlig politiker ska behöva välja mellan att vara politiker och pappa. Jag är gift med en modern fru som stöttar mig.

Mansgrisigt?

*****


Andra bloggar om: , , , ,

... Å' så skjuter man vargarna

Tre händelser av samma slag blir en trend. Det är den princip som bland andra utmärkta Spanarna i P1 hävdar. Kan man inte redovisa tre exempel för sitt påstående, så är det ingen trend.

Men idag hände det. Hos Gert Frost med bloggen (Oh,genomtänkt) hittar jag det första exemplet.

Exempel två valsades runt i TV härom sistens.

Och för att fullborda kravet; här är tredje exemplet.

Se upp för det där lilla lammet, eller hästkraken du träffar på nästa gång. Och blänger inte den där hamstern hemma i barnens rum lite lömskt på dig?

Något är på gång.

*****

Hur man nu ser det


Exil.
Utstött.
Inmyst.
Förkyld.

Snösvansar från fjälltop... eh.. taken.


*****

måndag, februari 01, 2010

Korrekt

Rättstavningsprogram är ofta rätt roliga. Och i och för sig rätt märkliga ibland också. Men man ska inte förakta det där röda strecket under vissa ord. Att kolla med en högerklick kan ge trevliga effekter.

Som när jag fick för mig att kolla vilka förslag som gavs, när jag skulle ändra Vretlind till Wretlind, efter Leifs påpekande om felstavningen i ett inlägg från igår.

Alltså: Firefox tycker inte att man kan heta Vretlind utan föreslår istället alternativen Lindstedt, retlighets, överretlig, eller blindskär. Vem skulle vilja heta Blindskär? Jaja - hellre det än Blindstyre, kanske.

Nåja. Nu ändrade jag till det dubbelve, som Herr Wretlind rätteligen har rätt till för att inte bli överretlig. Det tyckte rättstavningsprogrammet inget vidare om heller. Samma alternativa förslag dök upp, plus Blindskrift. Man undrar ju.

Persson, Andersson, Johansson, Bernadotte, Smeder och Mjölnare går dock bra. Inga anmärkningar där. Lundberg, Nilsson, och förstås Svensson, passerar också nålsögat. Har man däremot av någon anledning kommit på grön kvist och beslutat ändra sitt namn därefter, Grönkvist, så åker man dit igen. Grötkvist, blir det snustorra förslaget.

Vad får jag då för förslag till mitt eget namn, Bodin?







Jamen kolla... Det stämmer ju!


*****


Andra bloggar om: , , ,

Skyller på brorsan

Hemma och krasslig. Skit också! Lämnar kompisarna på jobbet i sticket. De som är så få idag, eftersom jag gett en kollega ledigt också.

Det är brorsans fel.

- Du har väl ingen bror, hör jag dig förvånat utbrista.
- Nä, men andra har, säger jag.

Den person som hade glömt ploga vår infartsväg i stugan i förra veckan, vilket tvingade mig, med en lätt förkylning skotta femtio meter väg fri från 30-40 cm nysnö plus en mer än halvmeterdjup vinddriva någonstans mitt på, var en bror. Eller är.

Ordinarie snöplogaren i byn hade opererat knät och således anlitat brorsan för att ploga vägarna. Men instruktionen om vår lilla väg hade missats.

Så här sitter jag.
Med huvudet fullt av mer än hjärna, om man säger så.

*****