Växthistoria

Så var det dags igen. Den lilla krukväxten på balkongen, har beslutat blomma. Idag slog en knopp ut i full storlek. 15 centimeter i diameter.

Den har en fin historia. I flera led har den vandrat. Varit borta i många år och kommit tillbaka. Det här senaste exemplaret var ett litet skott för ett och ett halvt år sedan.
Här finns den också nämnd - ja, anmodern alltså. Eller mormorsmor?

Nu väntar många knoppar på att få visa upp sig. Och efter blomningssäsongen kommer vi att beskära busken till snyggare form. Den är lite spretig och betydligt högre än mina 182 centimeter.

*****

Inte nog med att ...

.. man får gå 4 km för att hämta tidningen. Sedan ska man gödsla med dagens guldvatten. För att sedan fortsätta med att rengöra regntunnan från diverse nedblåst skräp, rengöra fågelbadet och ställa in rätt tryck för irrigation av broccoliodlingen.

Först därefter får man frukost.

Puh!

*****

Dagens designpris ...

.. går till denna färggranna filur. En svårfångad gynnare som aldrig sitter stilla, utan rusar omkring. Förmodligen för att göra så mycket intryck som möjligt och visa upp sina färger.

Guldstekel heter arten.

Kröp till slut upp i mitt knä.

*****

Nödläge

Av en slump hittade jag en väldigt bra funktion i telefonen.

Om jag vill använda kameran behöver jag bara trycka två snabba på telefonens på- och avstängningsknapp.

Nu råkade jag trycka tre snabba tryck. Och vet du vad som hände då?

Jo, ett SOS-meddelande gick iväg till Benke. Bifogat var en bild på mig, men också en bild på den plats jag befann mig. Och när jag ser bilden på mig förstår jag att jag är i nöd. Allt helt automatiskt.

Det som också fanns i meddelandet var en länk till en karta där det markerats var jag befinner mig.

Lite skrämmande. Men samtidigt bra. Hur funktionen hamnat i telefonen vet jag inte. Men den får gärna vara kvar.


*****

Låter drönaren ...

.. flyga över broccolifälten. Det ser bra ut.

*****
Jamen - okej då. Det är jag själv som är drönaren och fältet är en pallkrage. Jag erkänner.

När Ögonblick i norr ...

.. griper in, blir det resultat. På väg till affären idag stannade vi till vid den vägkant som skövlades 2015. Rubb och stubb klipptes ner centimeterkort. Jag skrev till Trafikverket, i rätt ironiska ordalag.

Jag polisanmälde. Det gick vidare till Naturvårdsenheten på länsstyrelsen och blev året efter en fråga för NOA, Nationella operativa avdelningen hos polisen. Intervjuad i tidningen blev jag också.

Så vad blev resultatet? Jo, vägkanten klassas nu som artrik  och har blivit skyltad som sådan.

Nu står orkidéerna där. I tusental. Fläcknycklar.

På en sträcka av 100 meter, för den som vill beundra.

Och nog vore det bra om vi tog bättre hand om våra vägkanter. De behövs för den biologiska mångfalden.

*****

Annorlunda

Vaknar halvfem. Hjärtat går ojämnt. Och fort.

 - Jäklar, tänker jag.

Går upp och tar en dos betablockerare och försöker somna om. Det går inte.

Inser att morgonen är förstörd. Tabletten hade ingen effekt. Men jag avvaktar.

Äter frukost och tar ännu ett piller. Inget händer, så jag tar kontakt med vården. De tycker att jag ska åka till akuten.

 - Då får du bra hjälp.

Sagt och gjort. Jag får komma in ögonblickligen och blir uppkopplad. Läkare kommer snabbt och undersöker. Konfererar och kommer med förslag.

 - Elkonvertering.

Det låter så drastiskt. Jag blir ställd. 

 - Men, säger jag. Då måste man ju sövas. Blir jag kvar över natten?

 - Nej, då. Du kan gå hem vid sextiden, förmodligen.

Lite skakis blir jag. Starta om hjärtat, huvva. Men jag samtycker och får åka upp på hjärtintensiven och prepareras. Massor med folk inblandade, känns det som. Tekniker, läkare, sköterskor, narkosläkare - alla springer runt min säng och förbereder.

 - Det här går fort. Du kommer att sova högst en kvart. Under tiden gör vi det vi ska.

Narkosläkaren ger mig först syre. Så beordrar han sköterskan att spruta in sömnmedel i armen.

 - Märker du något?

 - Nej, säger jag.

 - Då har det inte hunnit upp till hjärn ...

Mer hör jag inte. Plötsligt sover jag. Hårt.

Och en kvart senare slår jag upp ögonen. Vad hände.

 - Ja, nu är det klart, säger sköterskan.

Alla apparater är bortplockade. Det är bara hon och jag i rummet.

Jag tittar på displayen. 55 slag i minuten - ja det var lite annat än de 140 jag somnade med.

 - Nu ska du få mat. Blir det bra med Janssons frestelse?

 - Det blir finfint, säger jag.

En timme blir jag kvar.

 - Nu får du gå hem.

Benke hämtar och vi är snart ute i stugan igen.

Som om ingenting hänt.

Och stort tack till alla trevliga, roliga och duktiga människor som fixade detta. Jo, vi hade kul också.

*****

Så hemskt ...

.. ful är den inte, vår senblommande syren.

Eller hur?

*****

En uppmaning

Hörni, dammsugarfabrikanter. Skulle ni inte kunna konstruera en dammsugare, som sprutar ut kalluft där bak, vid användning sommartid.

Då skulle jag inte behöva duscha två gånger samma dag, när jag städat huset.

Ett tips att ta vara på, Volta, Electrolux, Miele, Dyson med flera.

Kom bara ihåg vem som kom med idén!
Jag menar, med tanke på royaltiesutbetalningarna.

*****

Men jösses ...

.. vilken pratglad kille som dök upp idag. Det var sotaren, som anmält att han skulle anlända mellan klockan 8 och 10. Han kom sju minuter i. I tio, alltså.

Hela tiden som han var på taket pratade han med oss nere på marken. Beundrade utsikten, och frågade om något fanns till salu i närheten. Jodå - vi tipsade om två objekt, som han kollade när han var klar hos oss.

Och naturligtvis hörde han på Benkes dialekt att de förmodligen hade gemensamma bekanta. Så då blev det prat om det också. 

Tysta norrlänningar, du vet!

Själv har jag ju varit uppe på taket i olika ärenden genom åren. Mer eller mindre kryyypande längs stegarna.

Den här herren gick upp, som vore det vilken trappa som helst. Och ner.

Imponerande.

*****

Så nås jag av ...

.. en ny verklighet. Den verklighet som vi börjar inse blir annorlunda på grund av vad ett virus kan ställa till med.

21 av mina duktiga, kompetenta, glada kolleger möter en ännu bistrare verklighet; de är uppsagda från sina jobb. Det är halva arbetsstyrkan. Och räknar man in de fyra som blev uppsagda tidigt i vintras, blir det alltså mer än 50 procent.

Detta efter ett år med stor expansion och flera nyanställningar. Många nya fasta kunder tillkom 2019. Man satsade på nya lokaler i Luleå. För bara någon månad sedan flyttade man in till helt ny och fin arbetsmiljö. Modernt och snyggt.

Nu raseras mycket. En av de uppsagda medarbetarna har varit anställd i 22 år!

Det är bara stor sorg. Men om verkligheten rätar upp sig, finns kanske möjlighet att komma tillbaka.

Hoppas.

*****

Efter ett dygn i stan ...

.. drar vi till skogs igen. Visserligen var det rätt mysigt att se lite folk. Omväxling förnöjer. Luleå är en fin sommarstad, och semester- och permitteringstider får stan att gå i lite lugnare, lite mer tillbakalutad fason.

Sommar har vi så det räcker, enligt min smak.

*****

Bara en bild

Skvattramtider.

*****

Elefant

Ibland får jag besök. Inte bara av vänner och bekanta. Nej, ibland blir det av det mera ovanliga slaget. Som när världens minsta humla plötsligt visade intresse för mitt lillfinger och slog sig ner där för att smaka på ... ja, vad?

Det kan ha varit salt från de cashewnötter jag nyss slängt in i munnen.

Men alltså - titta på det där lillfingret! Lite gråare och man kunde tro att det var en del av en elefant.

Sveriges minsta humleart vilar på toppen av mitt lillfinger.

*****

Nog undrar jag

Jag är ju, som många vet ingen vän av överdriven konsumtion. Shopping, eller tjåpping som många föredrar att kalla det, är inte min melodi.

Vi byggde stugan i skogen vid havet för 18 år sedan. Då hade vi av naturliga orsaker många utgifter och råkade på denna lilla tvåsitssoffa mer eller mindre av ren slump något år senare. Där stod den i affären och såg ut att passa perfekt till vår patio ost, även kallad förstukvist för sörlänningar, bro för oss norrbottningar. Naturfärgad då. 

Vi slog till. Den kostade nämligen bara 199:- kronor. Jo, du läste rätt - etthundranittionio!

Nu har den stått där i 17 år. Dag ut, dag in. Vinter som sommar. En bra plats att vila på i skugga, dagar som denna. Funkar även som avställningsplats. Målad i stugrött. Nyss avspolad med trädgårdsslangen för att befrias från tallpollen. Enkelt gjort. Den väger väl sisådär 10 kilo och lyfts lätt ut på gräset för att ses över.

Jag hör att de, som inte är som jag - tjåpparna - ökar på sina nätinköp kraftigt i dessa tider. Så där kommer beteendet inte att hindras av ett sketet virus, verkar det som. Konsumera mera, är vad som gäller. Billigt billigt. Som den där soffan.

Jag har ett lite dåligt samvete för den kvalitetsprodukten. Jag undrar - hur mycket fick stackarn som tillverkade den?

*****

Nu börjas det

Premiär för tidningslunken. Som alltid efter midsommar. Jo, vi har lokaltidningen i pappersvariant. Men någon leverans till husknuten, eller ens till tomtgränsen kan vi inte förvänta oss.

Nej, det blir 2 kilometer till tidningslådan. Enkel väg! En lagom morronpromenad före frukost. Särskilt så'na här fina morgnar. Termometern står på 22 grader redan tidigt. Det räcker för mig. Men vi förväntas få bortåt, eller till och med över 30 de här dagarna.

Vägen är öde. Det är ju måndag och arbetsdag för de som inte har semester ännu. De har förstås redan skyndat iväg till sina jobb, när vi traskar iväg strax före klockan åtta.

Men när vi är nästan hemma igen möter vi en bil. Det är kommundirektören som stannar och pratar en stund innan hon åker vidare för att göra sista veckan före ledighet.

 - Kanske kan jag sluta på torsdag. 

Hon kan ju jobba kvällar där hon finns.

 - Bara det inte blir nå't möte på fredag. Man vet ju aldrig.

Hon kör vidare och vi går hem till frukosten. Några Skogsnätfjärilar gör oss sällskap i backen ner till oss.

*****

En av mina ...

.. favoriter i insektsvärlden är familjen blomflugor. Och då menar jag inte de där små svarta millimeterstora insekterna som ibland kommer med bananerna, eller krukväxterna från affären. Det är inte blomflugor.

Nej - jag menar de där vackra, fridsamma, hovrande blombesökarna, som nästan känns tama. 340 arter finns i Sverige. Olika modeller med ungefär samma beteende.

Vifta inte bort dem! Vinka åt dem istället.

Skogsblomfluga på stjärnöga.

*****

På solig terrass ...

.. serverades ikväll en snabbrimmad och halstrad lax, chèvre, miniatyrpotatis och bakad rödlök.

Jo, det blev gott.

*****

Skogsvandring

Vi har haft en liten tradition med midsommardagen de gånger vi tillbringat midsommar på Rånlandet.

Det är en vandring i ett naturskönt område som ligger på andra sidan av vår fjärd.

Så blev det i år, eftersom vi stannat "hemma" och firat i år.

Här går man i vacker skog på gammal havsbotten som stigit ur havet efter inladsisens avsmältning. Vi passerar stränder som ligger kvar där de alltid legat, men nu på runt 60 meters höjd över havet. Vi sitter på klippor och fikar. Klippor som för 6000 år sedan var kala skär ute i havet.

Men vi går också ner i svackor, där sjöar bildats. Här är det kända orkidémarker. 11 arter är noterade här. Bland dem den mytomspunna Skogsfrun som jag aldrig sett. Men den blommar - inte varje år - senare på säsongen.

Just nu är det guckuskon och nattviolen som står där på sjöstranden blandat med liljekonvalj, midsommarblomster och andra vanliga arter.

En vacker trakt.

*****

Skön dag

Som jag berättat tidigare, beslöt vi i år att fira midsommar för oss själva. Det gjorde våra traditionskompisar också. Vi som vanligtvis firar denna helg ihop, enligt fastlagt schema.

Men tiderna sa stopp detta år.

Det blev sillunch, förstås. Med liten snaps, förstås. Och senare på eftermiddagen ett mellanmål med löjromstoppade frökex och ett glas bubbel.

Till middag serverades grillade lammkotletter.  Det är dom Benke sitter och väntar på vid bordet på patio väst. Jag står vid grillen och fotar.

Resten av kvällen förflyter i lugnets tecken, förutom  ett rafflande avsnitt av Poldark, varefter det blir sängdags.


*****

Här pågår ...

.. sylt- och likörtillverkning. Jag blir lika förundrad varje år. För en månad sedan svedjebrände jag hela området. Sotsvart och tråkigt såg det ut ett tag.

Nu är det annat liv i luckan och humlorna hjälper till för att det ska bli bra skörd så småningom. 

Jag tänkte att de flitiga flygarna var av arten åkerbärshumla, men någon sådan finns inte. Däremot åkerhumla. Så den får det bli. De kommer närmast i utseende. De ville dock inte vara med på bild.

*****

- Det blir nog ...

.. ungefär som vanligt. 
En kvinna intervjuas angående midsommarfirandet. Hon är på väg ut till Grinda i Stockholms skärgård.

 - Vi blir väl ungefär tjugo personer som äter och festar, spelar kubb och dansar kring stången.
 - Hur tänker du med tanke på pandemin, då.
 - Nja vi håller väl avstånd. Och jag kanske har haft Covid, vem vet. Så jag oroar mig inte.

Nej. Hon skulle kanske tänka ett varv till, tycker jag.

*****

Kaffe ...

.. och korsord. Ljus tänt. Inte bara för mys. Ute åskar det och är mörkt. Ljuset behövs, även om vi befinner oss i årets ljusaste tid.

Och taklampan har vi tagit bort, som vi gör varje sommar., eftersom den inte behövs och ersätts med en luftig ljuskrona.


*****

Bara en bild

Skön, grön sommar.

*****

Man märker vart det är på väg ...

.. när man ser de fina presenter jag förärades idag, när jag fyllde 71 år och 1 vecka.

Handikapphjälpmedel. Tack Birgitta i Stockholm.

Nej, jag har inte drabbats av något drastiskt. Men jag måste medge att det blivit knepigare på senare år, att öppna flaskor och burkar. Egentligen tror jag

inte att jag har fått svagare nypor. Det är snarare förpackningsingenjörerna som visar fler och fler sadistiska sidor.

Nu hoppas jag bara på någon uppfinning som gör att man klarar att öppna exempelvis Clas-Ohlson-förpackningar utan fara för allvarliga skär- och sårskador.

Julklappstips.


*****

Dagens designpris ...

.. går till denna Rapsfjäril. En något annorlunda sådan. Den tillhör nämligen en underart, som normalt brukar hålla till i fjällen och inte här vid norrbottenskusten.  De rapsfjärilar jag brukar träffa på är mer vita i färgen.

Men den här var fin ändå.

*****

Blaha, blaha

En sådan dag, som inte innebär något överhuvudtaget. Vi har bestämt att åka in till stan, och så fick det bli.

Och här förflöt dagen utan att göra några somhelst intryck.

Det enda som fick mig sur var det där utslaget gentemot Preem, som fick preliminär tillåtelse att spoliera Sveriges Parisavtal. Ska vi nu få mera skäll av våra vänner i Europa. Först är de arga på oss för att vi inte har skött oss med pandemin. Och nu ska vi förstöra klimatet med en massa extra ton koldioxid.

Hoppas regeringen säger nej. Precis som den gjorde angående planerna på att bygga ut Arlanda med en fjärde bana. Jag förstår inte - London Heathrow som är en av världens största flygplatser har två landningsbanor. Arlanda har tre och vill ha en fjärde. Kusinen från landet tänker mopsa sig. Nej, det finns andra infrastrukturprojekt som hellre bör bli verklighet. Norrbotniabanan till exempel.

Tack och gonatt. 

*****

Nu kommer den där ...

Vitgult pulver överallt

.. tiden, då man får dammtorka allt utomhus en gång om dagen, om man är kinkig.

Det är den period som tallarna i skogen vill säkra släktet och hanarna sprider sin säd överallt i hopp om att något korn ska hitta en honblomma.

Ibland blir det irriterande. Så irriterande att man önskar en kraftig regnskur, som sköljer tallarna rena.

Men bara en regnskur. För vi vill ju ha finväder, trots allt.

En sak förundrar mig. När björken börjar blomma lämnas pollenrapporter i väderprognoserna. Och de drabbade allergikerna bävar.

Aldrig hör jag något om tallpollenallergiker. Hur kommer det sig?

*****

För ett tag sedan ...

.. fyllde jag 50. Det firades på främmande ort. Den lilla ön Folegandros i de grekiska Kykladerna. De vänner som åkte med dit, lovade jag att bjuda på middag på födelsedagen.

Vi bodde väldigt fint. En lägenhet på klippkanten i Chora, dvs stan uppe på berget.

Givetvis blev jag uppvaktad av vännerna på själva dagen, och bland presenterna fick jag tre figuriner. Av stearin. De föreställde mig, Benke och givaren, Birgitta. Tre käcka, levnadsglada figurer, som trots materialet de är tillverkade av, aldrig kommer att användas som ljus.

Middagen blev fin, på en liten taverna i byn. Så som jag gillar det. Två ytterligare vänner var också med. Och minnena kommer tillbaka varje sommar, när de tre figurinerna kommer fram.

Från vänster Birgitta, Bert och Benke.

*****

Säsongens första ...

.. murikkamiddag i den sköna kvällen. Fläskfilé, halloumi, äppelklyftor. Sallad på belugalinser, dressade med pumpakärnolja och en 10 årig, lagrad balsamico.

En australisk Cabernet Sauvignon, Shiraz kompletterade fint.

Allt serverat under parasollen på patio väst, till ackompagnemang av koltrast-, rödvingetrast-, lövsångar- och sångsvanesång.

Kan man ha det bättre?

*****

Dagens designpris ...

.. får den lilla myren en bit bort i skogen. Där vi i oktober eller november plockar tranbär.

Men just nu. Vattenklöverns domän.

*****

Med en bra kikare ...

.. kommer man närmare fågellivet.

*****

Nornajakt

Det var inte Urd, Verdandi eller Skuld vi var ute efter idag. Nej det var den lilla unika orkidé, som bara finns i de norra delarna av landet, och som står i blom en kort tid i juni.

Eftersom våren varit kall trodde vi att den skulle ha sin höjdpunkt i blomning just nu. Vi har annars träffat på den vissa år alldeles i början av månaden.

Men vi fick tji på en av de lokaler vi brukar besöka. Två utblommade exemplar var allt vi fann. Trist!

Harsyra, däremot, hittade vi. Och den är ju fin den också.

*****
Men vi har ju hittat den förr.

För en och en halv ...

.. månad sedan, låg fortfarande snöfläckar kvar i vår perennrabatt, som vetter åt öster.

Idag ser den ut såhär. Det är ligularia, trolldruva, aronia, daglilja, koreansk spirea och krollilja. Däremellan trädgårdsnäva och novemberljus. De två sitsnämnda syns inte på bilden. Novemberljus är min egen benämning på en meterhög växt med mörkt rödaktigt bladverk, som kommer upp sent och blommar i oktober med vita spiror. Om inte frosten hunnit ta den.

*****

Man kan ju inte bara ...

.. ägna sig åt lyx och lösdriveri i dessa tider. Försörjning är också nödvändig. Inte nu de rikedomar i form av penningmedel som pensionsmyndigheten öser in på kontot varje månad, utan mer matnyttiga saker.

Jag blickar ut över broccolifältet och ser att det börjat spira där. Ser fram emot de fina skördar som väntar. Lika bra eller bättre än det som gavs härom året.

Men i bakhuvudet har jag också fjolårets totala misslyckande. Det var då den beryktade kålmalen - den lilla obetydliga (i alla fall till utseendet) fjärilen, som invaderade i stort sett hela Norden, eller åtminstone Finland och Sverige. Den käkade upp allt vad broccoli hette. I grannlandet drabbades rapsodlingarna svårt.

Därför har jag nu täckt ägorna med nät. Vi får se hur det går med det.

Sedan är det förstås dags för skörd också. Granskott, denna rikliga c-vitaminkälla, som även kryddar en del maträtter med både färg och friskhet, måste skördas i rättan tid.

Innan de blir för stora. De passar särskilt bra till fisk. Då marinerar jag dem i limesaft och honung. Granskottsirap har jag däremot inte försökt producera.
Så ut och plocka.

Men kom ihåg! Allemansrätten gäller inte. Man måste ha egna granar eller en snäll markägare i närheten. En markägare som godkänner dig.

Sådär'ja. Nu känner jag mig rik.

*****

Lyx

Idag frukost på Öfre balkongen, Sky patio, balcon supérieur, eller vad du nu vill kalla den. Traditionell med fil, müsli, hjortron och kaviarmacka. Ja, téet var utbytt.

Trevlig torsdag!



*****

Inga småplättar

Ja, vad ska man tro?

Kusligt rätt fick jag i alla fall. Fast jag egentligen inte ville.

Och en stor besvikelse blev det.

*****

Dagens designpris

I många år har jag skådat fjärilar. Av alla sorter. Tosteblåvingen är en av de vanligaste av blåvingarna.
Men aldrig tidigare har jag fått se en hona av den arten.

Förrän idag.

Ingen toppenbild. Men försök själv, då!

*****

Det är svårt ...

.. det där med de norra delarna av landet.

 - Klass 2-varning utfärdad för Munnjoälven och Lanjoälven.

Och jag undrar - var finns dom älvarna?

*****

Varför denna brådska

I 34 år har mordet på Olof Palme, varit en olöst gåta.

Imorgon ska Palmekommissionen lämna en slutrapport, som väntas avslöja lösningen. Åtminstone enligt deras eget förmenande.

Varför ska vi då i dagens nyhetssändningar höra diverse teorier om vad som ska sägas imorgon?

Jag har de senaste åren upptäckt en ny yrkeskategori knuten till nyhetsmedia. Både i TV och radio.

 - Och nyhetsproducent var Svea Svensson.

Ja - där har vi det! Nyhetsproducenter sitter och producerar nyheter. 

Nå't ska dom väl göra.

*****

Tips

När Finland stänger gränsen blir det märkligt för de som bor och jobbar i Tornedalen. En gräns, som normalt inte är en gräns har plötsligt blivit ett hinder.

Se dokumentären När coronan kom till Tornedalen.

*****

Fridfullt

Solig måndag är vad vi vaknar till. Lat känner jag mig också. Och lite privilegierad. Förutom självkarantän har jag ju inte så mycket att klaga på. Lång frukost och kläderna på först vid elvatiden.

Men sedan lagade jag en automatisk dörröppnare i trapphuset. Den har gått sönder då och då, men jag har kommit på knepet, så att den kan funka igen. Särskilt känsligt eftersom granne Rickard, som använder rullator behöver använda den. Träffade senare vår ordförande och berättade att jag fixat dörren. Felet var tydligen rapporterat till någon extern tekniker. Det här blev billigare.
 - Fast jag kommer ju att kräva arvode, sa jag.
Fick ett skratt till svar.

Därefter möblerade vi innergården. På begäran.
En av de äldre damerna på gården lät undslippa den.
 - Tänk om någon kunde ställa ut möblerna där på övre terassen.
Benke råkade höra det, men sa inget.
Det fick bli en överraskning att de nu står där. Två olika sittgrupper med bord. Kompletterar de stora matgrupperna som redan stått ute på nedre grästerassen i flera veckor.

När det var gjort blev det runda ut mot Gültzauudden, där vi fick skåda förskolornas sommarblomsodlingar.
 - Ni måste gå och titta, sa en dam som precis kom därifrån.

Fridfullt simmade ett bläsandspar i den lilla dammen en bit bort. Häggen blommar överdådigt. Tror aldrig jag upplevt att vi har så mycket hägg här i innerstan. Stora, enorma träd fulla med blommor.

Snart kommer vi in i det brusande stadslivet igen. Det gör väl inte särskilt mycket skäl för "brusande" av känd anledning. Här råder också en sorts fridfullhet.



På den stora lokalbussterminalen har ett piano ställts ut. Fritt fram för vem som helst att klinka på. Men eftersom jag varken kan spela piano, eller väntar på bussen, så blev det inget.

Men precis innan vi passerade där hördes toner.

*****