Sammanfattning

Ut till Rånlandet bär det. Det är oändligt vackert hela vägen, med sol över vita vidder och skogar.

Väl på plats utfordrar jag djuren, dvs fåglarna. De behöver hjälp nu i kylan.

Sista helgen i januari genomförs ju den riksomfattande fågelräkningen. Eftersom vi inte var här i helgen missade jag att fullgöra den skyldigheten. Och nu är det försent.

Däremot kommer jag  att fortsätta med traditionen att under hela året inventera vilka arter som besöker oss vid stugan - vilka sorters fåglar som vi ser på, eller från tomten. 2018 var ett gott år med 52 noterade arter. Det är 10 fler än 2017, och 13 fler än 2016.

Här kommer hela listan för 2018.  Har du sett fler?

1. Svartmes
2. Talltita
3. Blåmes
4. Talgoxe
5. Nötskrika
6. Domherre
7. Gråsiska
8. Större hackspett
9. Skata
10. Tretåig hackspett
11. Trädkrypare
12. Bofink
13. Koltrast
14. Grönfink
15. Grönsiska
16. Orre
17. Ringduva
18. Bergfink
19. Lappuggla
20. Rödhake
21. Järnsparv
22. Rödvingetrast
23. Gulsparv
24. Björktrast
25. Svartvit flugsnappare
26. Morkulla
27. Sidensvans
28. Gök
29. Trädpiplärka
30. Lövsångare
31. Drillsnäppa
32. Trana
33. Grågås
34. Sångsvan
35. Ormvråk
36. Skrattmås
37. Fiskmås
38. Sädesärla
39. Gråhakedopping
40. Taltrast
41. Storspov
42. Dvärgmås
43. Järpe
44. Tornfalk
45. Spillkråka
46. Storskarv
47. Stenfalk
48. Kanadagås
49. Storskrake
50. Gräsand
51. Gråspett
52. Dalripa

Listan är i kronologisk ordning som respektive art har observerats.

*****

Och vi tänker ...

.. bege oss ut till stugan. 
 - Solen skiner ju, för sjutton!

*****

På hemväg ...

.. efter språkträningen passerar jag en isskulptur under tillverkning.

Spännande att få se vad det blir till slut.

*****

Tänk, om man ...

.. fått en krona per gång. Åttahundratjugosjutusenetthundraåttiosju stycken.

(Suck!)

*****

Den blinda fläcken

Skäms vi svenskar för svenska? Man kan ju undra. Jag gör i alla fall det.

Hör i kulturnyheterna att den norska filmen Blindsone (blindzon.) på "svenska" heter Blind spot.

Töntigt - ja, och rent barnsligt!

*****

Jaha

Då var denna tisdag förlupen. Utan några särskilda kännetecken eller överraskningar. En vanlig dag alltså, som de flesta dagar.

Lite varmare har det varit. Dubbelt så varmt som igår. Lite snöyra har pyntat stan i lite mera vitt. Inte mig emot. Vi har ändå långt kvar till det sedvanliga snödjupet.

Veckohandlar på Stora COOP. Det märks att det är tisdag. Det är rätt trångt mella  hyllorna. Moget folk fyller sina vagnar. Och faktiskt är det så även för oss, att vi inväntat tisdagen för att göra de större inköpen.

Men det går smidigt. Och resten av dagen blir det avkoppling. Dagens motionsmål nådde jag trots lugnet. Med råge till och med. Passet på gymmet  lägger god grund redan på morgonen och sedan  bygger man på undan för undan. 109% nådde jag utan större ansträngning.

Det känns fint.

*****

Lunchinutsikt

Lunchinsikt. Vegetariskt idag

Lunchutsikt. Obs färgbild

*****

Det skymmer

Dagens runda blev sen. Det bara blev så. Inte heller blev det någon istur, utan en sväng runt om i centrala stan.

Det är vackert när det skymmer. Den här tiden på året sker det mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen. Då, när det är lite naturligt ljus kvar. Men inte tillräckligt för att det inte ska lysa fint på och från alla fasader.

Här kommer ett axplock:

Del av Kulturens hus. Här lyser flitens lampor.

Längst till vänster Sveriges bästa hotell 2017, Clarion Sense. Sedan Strand galleria.

Norrbottensteatern. Två av stans bästa restauranger, bl.a. Bistron, där jag brukar luncha. Längst bort ligger Teaterhögskolan. En av nedgångarna till norra delen av isbanan syns här.

Stadshotellet. Tyvärr är det ståtliga taket och tornen borta efter den stora branden 1959.

Bostadshus i hörnet Hermelins- och Köpmangatan. Vid Floras kulle.

*****

Hur många gånger sväljer du ...

.. det som presenteras i media, utan närmare eftertanke. Litar på det som står där och drar dina slutsatser.

Det sägs att vi som är äldre är sämre på att ifrågasätta nyheter, artiklar, reportage etc., som vi ser, eller läser. Ungdomar är styvare i den grenen. Hur kommer det sig?

Själv försöker jag. Men jag ska erkänna att jag ofta beskärmar mig över något som jag läser, men tar det som fakta ändå. Jag kanske inte ids ifrågasätta, ids fundera över vad som är sant och inte. Får jag sedan veta att saken var felaktig, eller falsk, så bannar jag mig själv.

Däremot känner jag mig duktig, när jag ser felaktigheter där slentrian hos journalisten har sipprat ut i den text som jag läser. Det gäller då oftast saker där jag själv har kunskaper som jag litar på. Eller på sunt förnuft (Det är inte så sällan.).

Det händer också att jag påpekar felaktigheten till journalisten ifråga. Ett vänligt mejl. Ibland får jag inte någon somhelst respons, men ofta får jag ett svar med ett tack.

Kanske känner du till Tree Hotel i Harads. I samma by byggs ett "badhus" ute i älven. Mycket spektakulärt formgivet. Det ser ut som någon slags bobale. Arctic bath kommer det att heta. Det är ju mest internationella turister som man riktar sig till, medvetna om vem som bokar Tree Hotel. Det var som sagt ett stort reportage. Där hette badanläggningen genomgående "Artic bath". Jag kunde räkna minst 10 ställen där ordet fanns. I den stora rubriken och i texten. Det där ordet Arctic är tydligen knepigt. För det är inte första gången jag ser det felstavat. Journalisten brydde sig inte om mitt mejl.

Ajtte, som är ett samiskt museum i Jokkmokk, får alltsomoftast heta Attje (Nej, det är inte en nysning.), både i skrift och i tal .

Vår nya kulturminister råkade ju ut för en regelrätt storm, så snart hon utnämnts. Vår största lokaltidning påstod att hon hamnade i "stormens öga". Just den platsen är den lugnaste i en storm, så jag påpekade det för artikelskrivaren. Han återkom och tackade och vi kom till slut överens om att Amanda Lind själv, var stormens öga. Lugn och behärskad. Runt omkring henne var det dock rätt blåsigt.

Här kommer dagens exempel:

Fast man vet ju aldrig. Kanske blommar hyacinten ännu. Utanför bild. (Bild från NSD)

*****

Schlööösönda'

Inte blir det många knop idag. Sen och lång frukost. Så lång, att när en grannfru, som hyrt uthyrningsrummet ringer på och returnerar nyckeln och betalar hyran, möter hon oss i morgonrock, trots att klockan är över 11. Nåja - vi har snygga morgonrockar, så vadå? Hon misstycker inte heller utan ber om ursäkt att hon är så tidig.
 - Det är vi som är sena, säger jag.

Ut och röra på sig måste man ju förstås, trots allt. Termometern står som vanligt på 20 minus. Det börjar bli en vana. Inte bryter vi en annan vana heller, utan isen blir vårt val också idag. Sex kilometer blir det innan kaffet. Elvakaffet, som hos oss brukar inträffa halvett, blir idag halvtvå. Det går utför.

Och vet du ...? Sen blir det schlööösoffan, med skidor på teve.

Ja, det var min spännande dag hittills.

En gång Sveriges längsta bro. Den över Lule älv, som jag var med och invigde 1954. Bergnäsbron.

*****

Torsk ...

.. med knapertäcke av västerbottensost och rostad serrano. Jojo!

*****

Stan

Vi blir kvar i vårt urbana tillhåll den här helgen. Dels var jag på "Efterjulsfest" igår kväll. En tradition sedan några år. Före detta kollegerna kallar till knytkalas på vårt kontor i förorten. Inte för att det är så mycket förort, men det är i alla fall inte det kontor som ligger mitt i stan.  Här dukas massor med läckerheter upp i en buffé. Vi äter gott. Det är quiz (den här gången "vart-är-vi-på-väg-tema". Svårt! Jag vann inte. Och det var väl tur, för det var jag som donerat första pris; en av mina egenproducerade fotokalendrar.

Sedan blev det julklappsspel. Detta år om vin. Var och en hade med sig en flaska vin, som man var ombedd att berätta om. Varför man valde just det vinet. Varifrån det kom och vad det skulle passa till. Jag presenterade ett av de viner som jag hade provat på vår vinprovningsresa i Rhen- och Moseldalen i höstas. Jag visade också bilder från mitt besök hos vingården Georg Breuer.

Julklappsspelet är kul, men slutade med att jag gick hem lottlös den här gången.

Idag drog vi bara iväg på måfå ut i de 20 minusgrader som kännetecknat de gångna veckorna. Riktig vinter, alltså. Planen var att strosa lite på stan, se på folk, eventuellt stöta på bekanta, gå och fika.

Sol och svagt halo.

Men det blev inte riktigt så. Det är så svårt, när vädret är snyggt, att låta bli att går ner mot Södra hamn och solen som oftast lyser starkt där. Och går man ner dit, så kan man inte låta bli att gå ut på isen. Mycket folk ute. Väl påpälsade, för det svaga vinddraget från norr var bitande. Vi glodde på några utländska turister, som för första gången i sitt liv stod på skridskor. Stod var vad de gjorde. En ung man vågade nästan inte röra på sig. Det blev tveksamma steg femtom meter, sedan vände han om. De tog det med humor. En tjej lyckades något bättre, men bara något.

Vi går en bit längs ispromenaden och tvärar sedan upp och in mot centrum igen. Kaffesugna. Lönehelg - det märks. Massor av folk har tydligen shoppingabstinens. Kaféer är fulla. Där sitter våra stuggrannar och vinkar genom fönstret, men de har inte plats för oss. På ett annat fik lyckas vi slå oss ner med kanelbulle och en kopp. Sitter och glor på gatulivet någon timme, innan vi drar de 250 meterna hemåt.

Sparkering.

*****

Nä - man kanske skulle ta och tänka ... (Ny bok.)

.. på Slutet. Det är en bok, som jag hörde om, inte bara i radion, utan även i Go'kväll på SVT. Den lät så intressant att jag bestämde mig för att läsa den. Lämpligt nog fick jag den i julklapp.
 - Vet du om att den stod i "ungdomshyllan" på bokhandeln, frågade giverskan.

Nej, det visste jag inte. Men som jag skrev tidigare; don efter person.

Så nu i helgen börjar jag.

Läs mer om den. Klicka på boken här i högerspalten!

*****

Vart är vi på väg

Trodde du att det skulle handla om kvällens SVT-program? Nähäädu!

Om högljudda telefonpratare i offentliga miljöer. Om robotar och den verkliga världen. Om kvinnor som tar för sig.

Annika Sundberg, Helena von Zweigbergk och Calle Norlén når höga höjder i dagens Spanarna i P1.

Lyssna här. (Eller vänta till reprisen imorgon, lördag kl. 10.00.)

*****

Nyttigt

Det här behövs. Greta Thunberg håller tal på Världsekonomiskt forum i Davos.

Dagens nyheter 25 jan 2019

 
*****

Bra bok

Nyss avslutade jag en bra och fängslande bok.

Rekommenderas.

*****

Vampyrkväll

Idag delade jag gymmet med BC Luleå. Du vet; Sveriges bästa basketlag. Det var 2,10 metersherrar överallt.

En av deras "coacher" känner jag genom jobbet. Jag har en gång i tiden ansvarat för att laget skulle hamna på rätt plats i landet under tävlingssäsongerna. Ett rätt styvt jobb, måste jag säga. Han kom fram till mig där jag satt och gjorde magövningar.
 - Du ser pigg ut, sa han.
 - Jo, jag har just sprungit i 20 minuter på bandet, sa jag.
 - Bra!
 - Du ser inte så trött ut själv, sa jag.
 - Nej, jag har sovit så bra i natt. Jag brukar inte göra det när det är fullmåne.
 - Men det har ju inte varit fullmåne sedan i måndags.
 - Jo, den var rätt full igår också.
 - Jaha - är du varulv?
 - Nej, vampyr, sa han och skrattade.

Sedan berättade han att han häromdagen träffade en kille på bussen och som jobbar på Bishops Arms, puben uppe i stan.
 - Och det är så märkligt, hade han berättat. Men när det är fullmåne är det helt andra människor som kommer till puben. Folk, som aldrig annars är där.
 - Åhå, sa jag. Vad serverar de då?
 - Jag vet inte, sa baskettränaren. Men man kanske ska titta i kalendern innan man går dit nästa gång.

*****

Och inte trodde jag

Häromdagen läste jag en artikel i DN:s kulturbilaga, där en journalist rannsakade sitt mobilberoende. Det är väl en sak som vi alla skulle kunna kolla upp på något sätt. För visst har jag också ett "beroende". Det har ju börjat uppmärksammas i flera olika sammanhang. Jag ser också i stort sett dagligen hur folk håller på med sina mobiler.

Artikeln visade även vilka vägar man skulle kunna gå, för att kolla sitt beteende med mobilen. Om man bara vågar. Jag är en modig man.

Till höger ser du en uppställning från DN om vilka appar som finns att hämta hem. De fungerar på lite olika sätt; mäter olika beteenden. Jag bestämde mig för en som mäter hur många gånger per dag som jag så att säga slår igång skärmen för att kolla något. Hur många gånger tänder jag skärmen?

Journalisten hade exempel där han tittat 66 gånger, och jag tyckte det var oherrans mycket. Inte skulle väl jag ...

Nu, efter en veckas övervakning har jag aldrig nått så högt. Mitt rekord är 42 gånger under dygnet. Det var igår. I övrigt rör det sig om ca 30-35 gånger per dygn.

Men sedan har det ju också betydelse vad man gör med mobilen. Jag sitter inte och surfar 35 gånger under dagen. Jag tar ju rätt många bilder också, och då startar man ju kameran. Sådana tillfälle räknas ju förstås också.


Idag har jag kollat min mobil 30 gånger. Hittills.

Törs du kolla ditt beroende?

Berätta!


*****

Imponerande

Jag såg filmen om vår utrikesminister ikväll. 

Vilken imponerande jobb hon gör, Margot. Kul och intressant att få följa med som en fluga på väggen. Jag imponeras också över hur öppet allt visas. Undrar om vi i Sverige är lite av mästare på öppenhet i det politiska livet. Vi får inte veta allt. Men jag tror att vi får veta mest.

Se filmen, om du inte redan har gjort det.

*****

Soffläge ...

.. kan man kosta på sig, efter en lunch på stan.

I alla fall en stund.

Utsikt från kudden

*****

Chans

Nu intervjuas det, och spekuleras, och framkastas teorier i parti och minut angående den regering som Stefan Löfven presenterade idag.

Och jag kan inte säga annat, än att jag blir lite less. Det ska tolkas hit och dit och somliga tycker det är en bra sammansättning. Andra hånar den.

Men herregud. Ge regeringen en chans!

*****

Nya utsikter III

Helgens boställe i Vitsaniemi var ett stimulerande och spännande ställe. Namnet Arthotel förpliktar ju. Det handlar om konst, som sagt.

En skidåkare och ett glashus.

Vi bodde i Villa Tolonen. Där fanns en del spännande föremål och tavlor. Här ett par axplock.

Tyvärr har jag av misstag lyckats radera ett par stycken. Jag får reparera misstaget vid nästa besök.

Sparsmakad soffgrupp, där vi städat till lite inför avresan.

Del av "lobbyn"

Men receptions- och frukosthuset innehöll mer. I varje vrå och hörn, på varje vägg, hittade jag snygga, roliga och lite smått mysteriösa föremål. Hur många varv man än vandrade omkring i huset, hittade man något nytt. Och allt fastnade inte i kameran.  Här kommer ytterligare ett axplock.

Harar fanns det gott om

Kub

Samma kub som ovan. Den stod framför en stor tavla. Det tog ett tag innan vi insåg vad den tavlan föreställer.

Eftertanke. Keramikfat som kanske visar isbjörnens hotade livsmiljö.

Fin figur. [Fast det misstolkas väl förstås.( Nu får man väl metoo på sig.)]

*****

Precis som alla andra ...

.. kunde jag inte låta bli blodmånen.

Den blir inte bättre än så med mobilkamera och 21 minusgrader. I morgonrock.

*****

Nya utsikter II

Kallt och oändligt vackert. Så kan man sammanfatta vår helgvistelse i Tornedalen. Kylan endast utomhus, förstås. Vi bodde varmt och skönt i Villa Tolonen, ett av husen som tillhör Arthotel Tornedalen. Utomhus var det -20 - 25.

Hög standard i det gamla huset. Golvvärme, tip-topkök med all nödvändig utrustning. Snyggt badrum. Trevliga sovrum på övervåningen. Modernt och gammalt i en skön blandning.

Vi valde självhushåll. Kvällen ägnades åt diverse delikatesser. Italienska korvar, olika goda ostar. Alltifrån Gruyère till Skabram. Och goda viner.

Havsöring fick jag tillaga. Inköpt tidigare på dagen i en butik i finska Torneå. Håkan fixade en fin svamprisotto. Kvällen blev lång och trevlig.

Frukost "hyrde" vi av hotellet. Vi huserade själva i frukostrummet i huset intill. Där saknades inget. Det var iordningsställt och bara att plocka fram till en fin buffé. Kaffe, te, smoothies, ostar, youghurt, ägg (usch), hemgjord blåbärssylt med mera, med mera. Vi lät oss väl smaka.

Överallt i huset fanns detaljer som överraskade. Konst i varje hörn, på varje vägg. Det tänker jag återkomma till.

Framåt dagen tackar vi för oss och åker mot kusten igen. Vi stannar i stugan på Rånlandet. De andra åker hem till sina ställen.

Jag gör gärna om den här turen. Kanske i sommar, eller när konsthallen är ett faktum. Första spadtaget lär tas när tjälen går ut jorden.

Utsikt från vårt sovrumsfönster tidigt på söndagsmorgonen

Det ser utkylt ut, huset som innehöll reception och frukostrum.

Lånesparkar.

Kort stopp vid Kukkolaforsen. Här är det nära till Finland.

*****
Här kan du läsa mer. På engelska. De flesta gästerna kommer från utlandet.

Nya utsikter

Utflykt till Tornedalen. Goda vänner tar oss med. I byn Vitsaniemi har en kvinna som heter Gunhild Stensmyr ett konstprojekt på gång. En stor konsthall planerar hon på Torne älvs strand. Spaden sätts i jorden till våren.

Projektet har skildrats i en dokumentär som sänts i tre delar i SVT2 i höstas. Konsten att fånga en dröm.

Arthotel Tornedalen driver hon också. Fem gamla gårdar som renoverats till högsta standard. Där bor vi i natt. Och här har vi haft en ljuvlig kväll med god mat och många skratt.

Men nu blir det gonatt.

*****

Därborta ...

..i skogen har grannarna tänt ett ljus i mittersta fönstret.

 - Då vet ni att vi har kommit hem.

*****

Och det vi inte fixar ...

.. själva, fixar Håkan, vår granne. Han gillar att köra traktor. I alla fall på helgerna. Det är bara då han är hemma. Jobbar gör han 100 mil härifrån. Och då är det inte traktor som gäller. Då är han chef, i en kommun.

Till vägarna på området städslar vi en entreprenör, som rycker ut närhelst det har snöat någon decimeter.

Men Håkan tar hand om infarterna.

Tur att han finns.

*****

Sådär'ja

Då är gården skottad, liksom patio väst.

Fint väder. -15 och fullständigt vindstilla. Skön vinter.

Helgen kan börja.

*****

Jodå

Nädå, jag är vaken. Men torsdagar är den dag i veckan som jag har färst läsare (Ordet finns i SAOL.) så det är ju egentligen ingen idé att jag skriver något och berättar om livet i stort, eller i smått. Men jag gör väl det ändå'rå.

Kallt är det. Det biter i kinderna när det är 24 grader under noll, och dessutom blåser lite. Eller drar, snarare. Från norr. De promenader som görs är de mer eller mindre nödvändiga. Till gymmet, förstås. Det är ju torsdag.

Det märks också på stan, att det är kallt. Vid lunchtid, då vi travade iväg till Bistron för lunch med vänner, brukar det vimla av folk här i centrum. Men nu var det rätt tunnsått. Några gymnasieungdomar i tygskor och utan sockar. Ja, det var väl det. Kanske någon "fin" herre med rocken oknäppt och blå i ansiktet. Men mina funderingar kring det där känner du redan till.

Det blev faktiskt kött i form av en jättegod pannbiff på lunchtallriken. Hörde idag att genomsnittssvensken äter ett hekto kött per dag. Per dag! Och önskvärt är, om vi ska kunna överleva på denna planet, att vi går ner till 100 gram per vecka. Det kommer ju aldrig att gå.

Själv äter jag inga 100 gram kött per dag. Kanske 250 per vecka. Högst! Så det är någon som slafsar i sig mina portioner från de övriga dagarna tillsammans med sina egna hekton. Och jag förstår ingenting. Äter inte folk fisk? Det gör jag. Ofta. Givetvis också vegetabilier av olika slag. Dit räknas väl frukt också.

Men biffen var som sagt god. Kolakakorna till kaffet också. Det mesta är gott på Bistron.

Återstoden av dagen (man är ju litterär) består hittills av avkoppling. Vi:s temakryss blev nästan färdigt. Sammanlagt tre rutor är fortfarande tomma, då jag för mitt liv inte kan komma på vad svaret till "Vid räkning till tio" kan bli. Två bokstäver. Den första är K. Och korsande ord skall vara svaret på "Kokas innehåll". Fyra bokstäver och slutar på RD. Den andra bokstaven i det ordet är också den som ska avsluta K:et i räkningen till tio. Förmodligen är lösningen väldigt enkel. Men mina, eller våra hjärnors vindlingar hjälper inte till.

Alla råd välkomna.

Det blev en promenad till. Konsum, eller Coop, som det nu tänker heta. Internt i mitt huvud förblir det Konsum. (Statoil finns också kvar. Sörkel käj går definitivt bort. Tur att man inte tankar där.) Så redan nu kan jag räkna in mer än 10 000 steg, ja nästan 11 000.
 - Hur känns det Bert?
 - Näää, men det känns bra!

*****

Högt och lågt

Jag brukar lyssna till Ring P1 där man möter åsikter av alla de slag. Ibland trams, men ofta även vettiga och viktiga inlägg.

Idag hade vi ett mönsterexempel. Det var inringaren Elisabet, som läste lusen av släpphäntheten vad gäller barn och mobiler, ja även vuxna fick en släng av sleven.

Jag säger bara: Hon hade rätt. Till ungefär 167 procent.

Lyssna själv. Hennes inslag börjar ca 17 minuter in i dagens program.

Hela programmet var bra idag. Det fanns exempel på rena tramset också.

*****

Sitter och funderar

Imorgon har jag årets första träff med min "språkelev". Vi träffas en gång i veckan, om det passar, och pratar svenska. Han är iranier, som bott här i fyra år, men säger att han aldrig pratat så mycket svenska som efter att han träffar mig.
 - På jobbet (han är It-profil) pratar de bara engelska, säger han.

Det är kul att kunna göra en insats. Men ibland är det lite svårt att hitta på vad vi ska prata om. Vi har en hel del intressen gemensamt. Fjällvandring, kajakpaddling och en del annat friluftsartat. Men mycket av det där klarade vi av i våras, och höstas, när de två aktiviteterna var mer aktuella.

Nu har jag slut på idéer. Har du något tips?

*****

Det gäller ...

.. att vara alert och på tå när det nya året gjort sitt intåg. Annonsen publicerades i Norrländska Socialdemokraten den 04 januari 1919.

Enkel, rättfram och effektiv(?) reklam.

*****

Inget att skriva hem om

En så'n där vanlig tisdag. Då inget händer. Egentligen. Men det beror mest på mig själv. Förstås. Antingen är jag inte tillräckligt aktiv. Eller också är jag inte tillräckligt uppmärksam. Alternativt tycker jag bara att inget hänt. Men det har det ju.

Morgon på gymet. Lite mer folk än vanligt, men ingen bekant. Jo, en kollega till min pappa (Och lite till mig själv också faktiskt. Jag har jobbat på tidning en gång i tiden.), tog försiktiga steg in i omklädningsrummet, när jag var färdig med min session och var på väg att klä på mig.
 - Oj, det ser tungt ut, sa jag.
 - Jo. Jag har en neurologisk åkomma, sa han.
 - Ajdå.
 - Ja det kan man säga. Inte att det gör ont. Men det är besvärligt. Men träning är bra.

Hemma igen. Pip i telefonen.
 - Blir det nå'n lunch, löd frågan på messenger, från en kompis.
 - Visst. Vad sejs om en kul tur?
Det blev tyst från andra änden. Men till slut kom ett svar.
 - Okej. Klockan 11.30. Sejfilé på Kulturens hus. ;-)

Så blev det. Och just där verkar "halva bekantskapskretsen" hålla till emellanåt. Vi blev sittande rätt länge. Tyvärr måste jag också erkänna ett brott. Jag har ätit en semla. Jo! Jag vet att det är hemskt. Semlor tillhör februari. Men den var liten. "Härbakad minisemla" stod det på skylten där de små förföriska bakverken stod.

Lovar bot och bättring.

Men efter lunchen var det lugnt. En sväng på stan för nödvändiga inköp. Kaffe till extrapris - ja, du vet - och allt det där andra som behövs. A-fil. Ekologisk, givetvis. Basilika och timjan, tog slut vid gårdagens lasagnemakande. Viltfond, likaså.

Värmeljus (refiller, alltså - här köps inga aluminiumgrejer) blev det på nästa inköpsrunda på den där affären där man är oftare än på ICA. C O, alltså.
 - Lugnt såhär i januari, sa jag till killen i kassan, där jag var ensam kund.
 - Jo, här händer inte mycket i mitten av januari. Men pensionen kommer väl om några dagar och då blir det fart.
Jag var även på jakt efter halogenlampor. Har nämligen hört att de kommer att försvinna. Ett EU-direktiv. Vi har just sådana infällda i kökstaket i stugan. De har i och för sig hållit i 16 år, men jag vill helst inte byta ut hela belysningen, bara för att en lampa pajar. Jag tänker hamstra. Det var ju bara det att man måste veta exakt vilken typ av lampa man har, så att man inte köper fel. Så förutseende har jag inte varit att jag noterat det. Jag är för EU, men inte just nu.

Undrar vad som händer ikväll.

*****

Jo - det har snöat ...

.. en del, om än inte någon halvmeter, som förvarnats om. Hälften kanske. Och äntligen börjar stan se ut som den ska, såhär i januari. Ungar som förtjust hoppar i snöhögarna och utländska turister som tittar storögt och gärna skulle vilja vara med.

Jag är ute och kompletteringshandlar till kvällens middag som jag bjudit in min stockholmssyrra och svåger till. 

Världens godaste lasagne, ska de få.

Bara så du vet.

 

*****

Ny bok

På sängbordet ligger nu Stina Jacksons Silvervägen som lovordats i många sammanhang. Bl.a. utsedd till årets bästa svenska kriminalroman 2018.

Silvervägen är den väg som går från kusten och upp över inlandet mot norska gränsen, förbi Arvidsjaur och Arjeplog. Man hamnar så småningom i norska Bodø om man fortsätter ut mot Atlanten.

Klicka på bilden i högerspalten, om du vill läsa mer om boken.


*****

Det säkra ...

.. före det osäkra. Vi lyssnar till SMHI:s varningar om kraftigt snöfall. De har varnat för upp till halvmetern nysnö, med början i eftermiddag. Visserligen med brasklappen att det mesta kommer söder om Luleå vid kusten, men en halvmeter där, kan ju innebära 30 cm här på Rånlandet. Och vi vill inte bli insnöade. De flesta härute har fyrhjulsdrivna bilar, och klarar kanske ett par decimeter nysnö. Men det har inte vi, och den kontrakterade plogaren har flera sträckor än vår att ta hand om, så det kan dröja innan han hittar hit.

Det blir stan, alltså. Nu är jag ju ingen fan av SMHI:s prognoser, som ofta, ofta, ofta är helt felaktiga. Man tappar respekten för dem. Men vi vill inte riskera något, eftersom vi måste vara i stan imorgon. Har bjudit folk på middag.

Vi får se hur det blir.

*****

Rånlandet 13 jan kl. 0845

*****

Sol ...

.. på stranden.

*****

Tvättäkta

Frukost med Ring så spelar vi i radion.
- Och nu ska vi lååångt norrut. Hallå Arvidsjaur.

Vänd på Sverige!
- Nu ska vi lååångt söderut. Hallå Örebro.

Arvidsjaur ligger sydligare än Luleå. Det är lika mycket Sverige kvar norrut, som det är från Örebro och söderut.

Ränderna går aldrig ur.

*****

Janne tappade stinget

Den där stormen Jan blev det inte mycket av för vår del. Visst har det kommit vindbyar då och då. Och en(1) snöby som varade fem minuter hann vi uppleva på vår andra promenad genom skogen.

I övrigt har solen visat sig över havsisarna. Däremot har man inte kunnat komma ut på den. Havsnivån har stigit närmare 1 m över medelvattenstånd.

I skymningen får vi också njuta av nymåne över skogen.

*****

Ett mystiskt ljus ...

.. syntes över ön på andra sidan fjärden, sent igår kväll.
- Titta. Är det månen som är på gång där bakom diset, frågade jag.
- Det ser så ut.

Men ljuset över Jämtön (Det är väl bara en tidsfråga innan den heter Alwaysisland.) blev konstant. Någon måne syntes inte till.

Men så slog det mig att jag läst en artikel i gårdagens tidning, som berättade att en filminspelning i största hemlighet pågår på ön. Och inte vilken film som helst. En "världsstjärna" lär vara med. Det var alltså med största sannolikhet stjärnglans som spred sig över trädtopparna.

Nicolaj Coster-Waldau heter glitterspridaren. Jag har aldrig någonsin hört talas om honom. Än mindre vet jag vad som gjort honom så känd, att han skyddas av "säkerhetspersonal".

- De gör ingen press idag, blir svaret när tidningen försöker närma sig.

Men jag är förstås starstruck.

Herregud - en jämtöprofil!

Klicka för att läsa. ... Nähä - det funkade inte alls det. Hm!?
Källa: NSD

*****

Hoppsan

Frukost med ständiga rapporter om Janne.

Han har inte visat sig här, annat än som ett häftigt tryckfall från 1000 till 974 mm under nattens timmar. Någon vindil då och då, men inte mer. Än så länge.

När trycket sjunker stiger havet. En hel meter, som gör det omöjligt att ta sig ut på isen "torrskodd". Inte för att vi planerar någon utflykt, men vi hoppas att isen inte ska brytas upp alltför mycket nära land.

Och radion fortsätter att rapportera om tillståndet i Jämtlandsfjällen, i mellansverige.

Här i norr är det alltså rätt lugnt.

*****

Ut i det blå

 - Vi skiter i SMHI, och vädervarningarna, sa vi och fixade i ordning för att åka ut till Rånlandet.

Men först måste vi till Sunderby sjukhus för årskoll av njur- och levervärden. Min medicinering kräver det. En medicin  som tidigare på förmiddagen hävde en arytmiattack. Något som jag inte känt av på mer än ett år.

Besöket går smidigt. Jag får komma in 10 minuter före tid. Kollen tar sju-åtta minuter. Den finska sköterskan håller kvar mig en stund, eftersom hon spanat in ett armband som jag bär. Hon tyckte det var så snyggt och ville veta mer. Alltså fick jag ta hela den fina historien om det.

Efter en fika i sjukhuset kafeteria, där Benke suttit och väntat och träffat en skolkompis som han inte sett på 40 år, åker vi vidare till stugan.

Ut till tystnaden och fåglarna. Ser att grannen varit hos oss och sopat bron (förstukvisten). Snällt!

Inne är det bara 7 grader. Värmen kopplas på. Brasan tänds. Fåglarna får mat och vi får lunch.

Ute sänker sig norrbottensblå skymning.

*****