Fundamentalt

 

 

Skämmes Norrbotten

Här tror man förstås att man bor i den bästa av världar. Tills man slår upp morgontidningen. Miljön i hemlänet lämnar mycket i övrigt att önska. De friska sjöarna, de rika skogarna, de vackra vidderna är inte så mycket att skryta med, visar det sig.

Miljön har inte blivit blir inte bättre. Det visar Länstyrelsen i en rapport. Det finns mål uppsatta, vissa skall nås till år 2020, men andra skall vara uppnådda redan om 3 år! Det rapporten visar är att det knappast ligger inom rimlighetens ram.

Vad är det då som saknas? Bottenviken har god hälsa, jämfört med mamma Östersjön. Vi har ingen övergödning i jordbruket, och försurningen är låg jämfört med övriga landet. Förutsättningarna verkar ju bra. Men det är bara skenet. Ensidigt och omfattande skogsbruk utarmar naturen. Liksom annan råvaruutvinning, gruvor, älvutbyggnad med mera.

Att ens börja fundera på att tillåta uranbrytning, med allt elände det för med sig, borde vara straffbart. Och gnället om att vi har för många naturresevat och nationalparker känns också väldigt ihåligt.

Många orter i Norrbotten har lika dålig luftkvalitet som storstäderna i söder.
Trafiken tätnar. Bilar, snöskotrar, fyrhjulingar....

Vi har hört det förr. Vi måste börja avstå, och bygga vidare.
Bygga Norrbottniabanan. Utveckla regionaltrafiken. Tänka eko-turism.
Det är dags att sätta stopp och börja rätta till, alltså! Dags att börja ställa in sig på ändrad livsstil. Vi måste kunna se varandra i ögonen.

Så tänk efter, nu när väckarklockan ringer igen.
Och nåde dig om du så mycket som petar på snoozeknappen!




Hur mår ditt län? Klarar ni de 16 målen, som Riksdagen satte upp 1998? Berätta!

Läs mer!

Andra bloggar om: Miljö, Naturvård, Turism

Luleå - Årets kulturkommun

Nyss utnämndes min stad till Årets Kulturkommun i Sverige. För andra året i rad hedras en kommun i Norrbottens län med utmärkelsen. Gällivare var fjolårets vinnare.

Gratulationer emottages tacksamt.



Andra bloggar om: Kultur, Norrbotten

Har ni hört; Anders och Eva...

Idag har Anders namnsdag. Det är viktigt att veta. Och jag kan då konstatera att vi får en kall jul.

För när Anders slaskar, braskar julen. (Braska betyder att temperaturen ligger under fryspunkten.)

Egenligen så lyder ursprungsuttrycket "Anders braskar, julen slaskar". Men enkel logik säger ju att det även kan vara tvärtom. Eller hur?

I år hoppas jag verkligen att min version stämmer, för maken till blött och slask, som vi upplevt denna novembermånad, tror jag aldrig jag varit med om förr. Vill heller aldrig göra igen.

Sen blir man lite delad, när man grubblar vidare på det där. För en kall jul innebär ju nödvändigtvis inte en vit jul. Inte nuförtiden. Det är alltså fler variabler som måste stämma in. För när det snöar är det milt.

Denna jul kan alltså bli kall och grå! Hoppfullt, va?

Men lugnast är ändå att lita till vetenskapen. Vill du fördjupa dig i hur det egentligen ligger till, så finns det forskning^*) på förhållandet mellan Anders och Eva. Och när man läser den, så förstår man att det kan bli rätt mänskligt till jul. Lite hipp som happ, alltså.

Som livet.

Fast man vet ju aldrig hur kvinnor är.



^*) De smaskiga sidorna finns från sid 27 och framåt.

Andra bloggar om: Väder, Klimat, Miljö, Anders

Vad var det jag sa

Eftersom tid räknas i pengar, vill man spara på den. Idag presenterar Vägverket och NTF en rapport, som de kunde ha besparat sig jobbet med.

Där konstateras att fyra av fem lastbilar med släp och varannan buss, kör för fort. Man skiter i säkerhet, man skiter i miljön (på flera sätt). Man sparar pengar. Tror man.

I själva verket kostar fortkörningen 1,6 miljarder kronor i ökade bränslekostnader. Det får konsumenterna betala. Bonus får vi också. 470 000 ton extra koldioxid.

Privatbilister kör för fort, yrkestrafikanter likaså. Men både medhåll och mothugg dråsade in i kommentarerna till min post från i somras, där jag tog upp detta. Att lastbilar skulle vara försedd med någon slags hastighetsspärr, måste vara en myt, som vi härmed kan ta död på. Den fungerar i varje fall inte på 80 procent av fordonen. Dålig kvalitet på den spärren.

I vanlig ordning hade undersökarna kunnat fråga dig och mig och fått veta att detta var verkligeten.

Det hade blivit billigare.



Läs Vägverkets pressmeddelande.

Andra bloggar om: Trafik, Miljö

Dagens schema

I natt kom jag äntligen på en idé för mitt gästspel hos Jorun. Hon har bett mig om ett adventskalenderinlägg. Idag skall det levereras. Gissa vad jag har för mig just nu, förutom det här lilla livstecknet på min egen blogg.

I eftermiddag skall jag lära mig NVC. Nonviolent communication! "Om att förhålla sig till och kommunicera på ett sätt, som skapar positiva och icke-agressiva möten och relationer." Tänkte helt enkelt, att jag skulle börja blogga utan våld, sparkar och slag. Det blir, kort sagt, en lugnare framtid för dig.

Gomorron!

Tjugohundrasex?

Kära ICA Maxi
Vilken värld lever ni i?
Har ni inte kommit längre än så?

Efter gymet...

... går jag en promenad. Solen kämpar sig upp ett litet stycke. Himmelen är blå och lätt molnbeströdd. Sneda strålar över stan. Blå skuggor. Det är kallare idag. Precis sådär friskt, som jag vill ha det. Men fel finns. Östermalms trädgårdar har ännu friskt gröna gräsmattor. Snön är borta.

Nu är det också möjligt att närma sig Kulturens Hus. Det börjar bli invigningsdags. Biblioteket flyttar in. 7 kilometer böcker, säger tidningen. 15 kilometer säger Nordnytt på TV. Byggnaden imponerar. Först nu får jag perspektiv. Först nu får jag kontakt. Först nu förstår jag hur mycket jag saknat det!

Lunch på Roasters, som vanligt, höll jag på att säga. Idag med Anders, som ringde och stämde träff. Fiskgryta. Människor, värme och glädje. Här får man aldrig tråkigt. Pratar körsång med fru Wollter, som försöker övertala oss att börja. De saknar tenorer. "Jag är sopran", piper jag.

Robbie bjuder cappucino lyx, och Anders bjuder på chokladtryfflar med jordgubbe och chilipeppar.

En vanlig dag.

Omskuren från avvärlden

Ingen anslutning. Ingen kontakt med servern. Det går inte att ansluta till den aktuella sidan. Försök igen!

Klick!

Det går inte att ansluta till den aktuella sidan.
Försök igen!

Klick!

Äh – Jag startar om datorn, säkert något som hakat upp sig, bara.

Samma resultat! Och jag känner mig ställd. Totalt ställd! Så beroende har jag blivit. Tydligen!
Provar lite fult att hitta ett trådlöst oskyddat nätverk. Min kriminella ådra.

Inga trådlösa nätverk som är nära nog hittades.

Och ute ringer kyrkklockorna, från domkyrkan. Klockan åtta på morgonen! Är det krig, statskupp eller upplopp? Inget har jag hört på radions nyhetssändningar.

Ringer Telia 90200. En dator svarar.

Välkommen till Telia.

Pling plong

Här beskriver du ditt ärende
med egna ord
istället för att knappa dig fram.

Gäller det
… beställning
… fakturafrågor
… felanmälan

- felanmälan

Jag måste få veta lite mer om ditt ärende.

Gäller det
… telefon
… kabel-tv
… Internet eller e-post

- Internet

Gäller det
… uppringd anslutning
… bredband

- det gäller bredband

Bredband!? Är detta riktigt?

- ja

Knappa in det telefonnummer
som abonnemanget är knutet till

Knipp knapp knipp knapp knipp

Vi undersöker nu din anslutning.
Det kan ta någon minut.
Vi ber dig dröja kvar.

Tap taptap tap … med foten i golvet.

Vi har upptäckt
att du inte har
någon anslutning till Internet.

Jaså?

Felet bör vara åtgärdat
den tjugo åttonde nov emb er
tjugo hundra sex,

I år? Vad skönt!

klockan elva och tret tio.
Vill du ha ett SMS
när felet är åtgärdat?
Tryck 1.

Ett.

Tryck in ditt mobilnummer.
Avsluta med fyrkant.

Tryck tryck tryck tryck tryck tryck tryck tryck tryck tryck och fyrkant.

Ett SMS kommer att skickas till
det angivna mobilnumret
när felet är åtgärdat.
Tack och välkommen åter.

Jaha!


Och där får ni sitta och vänta.
Och undra.
Vad har hänt med Bert? Är han sjuk? Har han paus?
Herregud – all min intellektuella stimulans håller på att gå förlorad.

Händer vrids av oro.
Inget har hörts.
Ångesten kryper inpå.
Svetten bryter fram.


Visst?

Säg att det var så!
Pliiiiis…
Snälla.

Styrfel

I Köpenhamn är vi coola och begåvade. Så lyder en rubrik i dagens DN.

Artikeln handlar om Bo Kaspers Orkester, apropå att de genomför en spelning i Stockholm idag. De konstaterar också att de inte är speciellt populära bland kritikerna i hufvudstaden.

Högre popularitet tycks gruppen åtnjuta ute i landet och i utlandet. Såväl publik- som kritikermässigt.

Är det det vanliga snobberiet bland trendtomtarna kring Stureplan, som hellre sneglar på varandra än tar intryck utifrån. Stockholm jämför sig ju också hellre med Paris, London och Barcelona, än fjuttstäder som Köpenhamn.

Men som jag ofta hävdat: Det finns inget så provinsiellt, introvert och isolationistiskt som Stockholm.

Och därifrån skall vi styras.
Är det klokt?



Andra bloggar om: Hybris, Mindervärdeskomplex

Länge sedan

 

Lunch på stamstället. Urgod kycklinggryta med kantarellrisotto. A dyker upp. Vi har inte träffats sedan före sommaren, någon gång. Han brukar droppa in för en espresso då och då. Han frågar om han får slå sig ned.

Vi språkar om livet, om det som händer och det som hänt. Han berättar också att han lyckats med föresatsen att köpa ett hotell, tillsammans med sin fru. Sedan två månader driver han det. Rätt person på rätt ställe, säger jag, och han föreslår mig att slå till på Hotell Borgafjäll, i den västerbottniska fjällvärlden. Skapat av legendariske arkitekten Ralph Erskine har det alltid funnit även i mitt medvetande. Byggt 1956, tror jag. Originell utformning med skidbacke på taket. Det lär vara till salu, där det ligger mitt i ett skoterförbudsområde. A kommer från trakten och är helt övertygad om att det skulle gå bra. Drömma kan man ju alltid.

Efter lunch tar jag en promenad. Vintern känns plöstligt långt borta. Inte en snögnutta kvar inom synhåll. Vi som hade så mycket i början av månaden.

För första gången på mycket länge tittar solen fram. Jag går ner mot södra hamnen. Kisar och känner ljuset tränga in. Ett skarpt, lågt varmgult ljus.

En hälsning från vår livgivare.
Just när den står som högst.

 

Inte lätt tänka skriva rätt

En liten gobit, från Tiina, en av mina bästa lunchkamrater. Bland annat.

---
FN skickade ut en enkät över hela världen med uppgiften:
"Ge oss din ärliga åsikt om hur en lösning på bristen på mat i övriga världen ska se ut"

Det hela misslyckades.

Varför?

Jo:

*I Afrika visste man inte vad "mat" var

*I Östeuropa visste ingen vad "ärlig" betydde

*I Västeuropa visste ingen vad "brist" innebar

*I Kina kände ingen till begreppet "åsikt"

*I Mellanöstern visste ingen vad ordet "lösning" stod för

*I USA hade de inte hört talas om "övriga världen"
---

... och skrattet vill nästan fastna i halsen.

Blött, grått, gott

Fredagstrafiken är lugn, så där en timme före den ordinarie rusningen. På väg ut till stugan börjar det storsnöa. Dagen har annars helt gått i regnets tecken. Hastigheten på E4 dras ner till mellan 70 och 80 kilometer i timmen. I kolonn går färden. Ovanligt! Inte ens BMW-ägarna blåser förbi.

En klibbig, blöt massa täcker brotrappen. Knappt bortborstbar. Med oöverträffad frenesi vräker snön sig ner från en mörkt grå himmel, när jag packar upp ur bilen och bär in väskorna.

Snabbt höjer jag värmen på elementen och tänder en brasa.

Senare på kvällen, när värmen och ljuset fyller varje vrå, käkar vi gott. Ikväll enklast möjliga. Vedrökt fläskfile med en bulgursallad och rosepepparcremefraiche.
---


Lördagen bjuder lite med armbågen till en kort promenad. Dimma, vindstilla, tyst. Det enda som hörs är porlandet i bäckar och diken, som nästan överfylls. Visst! Blundar man så kan man föreställa sig våren. Och jag gillar det, verkligen. I april!
En eftermiddag på soffan, med en spännande bok. Jag har ledigt. Behöver inte befatta mig med något i matväg, annat än vänta på den, och äta. En fylld kycklingfile, rostade rotfrukter, en fin sås, och syrlig, färsk spenat.
---

Söndag med strilregn. Tänk att all den fina snön, den halvmeter vi hade för några veckor sedan, nu börjar sjunga på sista versen. Hårda vindar från syd. Havets vattenstånd gör hela stranden oigenkännlig. Kajakstenen, där vi normalt kliver i våra kajaker är helt under ytan och den är mer än meterhög. Vattenlinjen har klivit 10 meter närmare vårt hus och jag hoppas att skattemyndigheterna inte kommer och kollar min uppgift för fastighetstaxeringen. 75 meter till vattnet, ter sig mer än lovligt felaktigt just idag.

Efter en tjuvstart på adventstiden, med kaffe och saffranskaka, drar vi iväg hemåt i novemberskymningen.

Mörker.

Paus

Ha en stenlugn helg!

Bolagisera

I dagens Ring P1 föreslog en kvinna att kungahuset skulle bolagiseras.

Utmärkt idé!
Allt som inte är i allmänhetens intresse, borde väl vara föremål för näringslivet att sköta. På vinst eller förlust.

Cirkus Bernadotte Ltd, om man vill internationalisera.
Kalles catering. Specialitet: grodor.
Vickans presstjänst HB
Casino Royal AB?



Andra bloggar om: Kungahuset, Monarkin

Va-va, som iZac säger

Kommer det en ny Bond-film idag..... igen?!

Jo, de'ä premiär! Det sa'rom på radion. Men de var ju för nån månad sen, i filmkrönikan. Och förrförra helgen i Kulturnyheterna, och i fredas i NSD. Å DN recenserade en i förra veckan, och idag...

Vadå, samma? Ä're samma film? Har'om premiär på filmer varenda da'?
Casino Royale?
Hrmpf!
Den såg jag ju 1967!



Andra bloggar om: Bond, Film, Redan less

Torsdag - dags igen

SVT1 klockan 21.00

Dagens avsnitt handlar om djurens betydelse för vår omvärld. Klicka på bilden för att läsa vidare.

Rovdjur - Ja

En undersökning i norrlandslänen, plus Dalarna visar att en klar majoritet sympatiserar med statens rovdjurspolitik. 11000 personer har tillfrågats och 70 procent är positiva till rovdjuren. Detta rapporterar TT via Dagens Nyheter idag.

Ja - Vad hade vi annars trott?
Rovdjurshatarna är gapiga, men alltså rätt så få.

Vi andra kan också morra ifrån.
Grrrrr!



Andra bloggar om: Rovdjur, Rovdjurspolitik, Miljö, Naturvård

Angående min nya chattfunktion

Man lär så länge man lever.

Vill bara förtydliga.

Du ser den lilla chattrutan och skriver i den också.
Det hamnar i min MSN. Jag läser alltså inte på bloggsidan.
Jag ser också ditt namn/signatur, eller vad man nu kallar det.
Det vi chattar om kan bara vi själva läsa. För alla andra visar chatten upptaget, med gult sken i den lilla "lampan".

Så är det. Och det funkar finfint.

Årets bästa krog

Vill du äta gott. Riktigt gott. Då har jag ett förslag.

Årets bästa svenska krog har utsetts, av "tidningen för professionell matlagning tillsammans med restaurangguiden för Sveriges bästa bord"^*) rapporterar SR P4 Norrbotten.

Krogen ligger i Kattilakoski, Niskanpää i Tornedalen. Den heter Kattilakoski Gastronomi och är inrymd i en oerhört vacker byggnad på Torneälvens strand. Det är inte första gången krogen har fått pris.

Så ta E4:an till Haparanda. Sväng norrut, passera Övertorneå, sedan kan du börja spana på höger sida. Du kommer inte att ångra dig. Jag har nämligen provat, så jag vet vad jag pratar om.


^*) tidningarna finns ej tillgängliga på nätet, annat än för prenumeranter. De är framförallt branschtidningar.

Andra bloggar om: Mat, Gastronomi, Restauranger

Om värdet av matematik

Vaknar av att någon försöker slänga en hink vatten in på balkongen. Balkongdörren står öppen nattetid, så ljuden utifrån är tydliga. Tack och lov är balkongen inglasad.

Det är regn. I kaskader.

Jaha - Då var man vaken i vargtimmen igen. Och tankarna börjar snurra. Långt. Blir irriterad. Jag vill ju sova två timmar till!

När jag gick på gymnasiet, eller var det möjligen redan i realskolan, så tyckte jag att matematik för det mesta var tråkigt. Dödens trist! Vi hade dessutom världens tristaste och sämsta mattelärare, som inte gjorde något för att ämnet skulle bli mer intressant.

Min största triumf var, när jag lyckades lösa ett sannolikhetskalkylproblem, som inte ens läraren kunde. Vilken bubblande känsla det var, när hela problemet var uppkritat på svarta tavlan [som under min skoltid alltid varit grön!(???)], och läraren med förvånad min konstaterade att det var rätt.
"Det måste vara rätt", sade han.

Men inte ens denna seger ledde till ökat intresse från min sida. Matten kändes bara meningslös. Och luften gick fullständigt ur mina ambitioner att forsätta räkna ut hur stor chansen var att ett häftstift skulle ställa sig på spetsen om man tömde en hel ask över golvet.

När pubertetens alla hormoner rasade i kroppen var det ibland si och så med sömnen. Det var då jag kom på min geniala idé. Matematiken skulle hjälpa mig. Uttråkad över den, som jag var, skulle den säkert få mig att somna.

Sagt och gjort. Så fort jag kände att tankarna for iväg och började snurra, så där mitt i natten, försökte jag bara framkalla bilden av matteboken i min hjärna. Allt annat rensades bort. Det var supereffektivt. Särskilt när jag efter några nätters tränande kunde koncentrera mig på att bara se baksidan av boken. Den var helt tom och av grågrönbrun kulör. Ett säkert sömnpiller.

Och tro mig eller inte - Det funkade även inatt, ännu 43 år senare. Tala om gedigna uppfinningar!

Klockan ringde halv sju, och jag klev upp, pigg och rask, till en ny dag.

Gomorron!


Elisabet, gör tvärtom!

Ny direktchatt

Jag har bytt chattsystem, för lättare kontakt.
Nu sker uppdatering automatiskt.
Du behöver hoppa in i "plugoo-rutan" i min högerkant, skriva och skicka.
Lyser det grönt sitter jag på plats. Rött betyder att jag svarar senare.

Vi hörs väl?

Förstklassig

Ramlade över ett gammalt skolfoto. Varje höst kom Ulla-Britt Larsson med sin kamera, ställde upp den på sitt stativ och fotograferade. En bestämd dam, som inte fjäskade. Snabbt skulle det gå.

Fröken Hjärtstrand, mina första klasskamrater, min första skolhöst. Platsen var Norra Örnässkolan, Luleå. Året 1956. Året då TV:n kom till Sverige, även om vi i de norra delarna fick vänta fem år till. Ute i världen var det revolt i Ungern och krig i Suez.

Vi bodde på Krongårdsringen. Barnen var många och flera av dem som gick i klassen bodde i samma kvarter. Där finns Janne, som jag haft kontakt med hela livet och till och med jobbat tillsammans med och varit chef för.

Där finns Elisabeth, som jag då och då träffar på. Nu jobbar hon på SAS. Kent arbetade på SVT senast jag träffade honom. Han har inte fluga och hängslen nuförtiden, tror jag.

Berit, som sitter främst och längst ut till vänster var jag kär i. Obesvarat. Lisbet och Elisabet var gårdens bitchar, retades alltid. Carina har jag inte sett på säkert tjugofem år, men härom dagen såg jag hennes föräldrar, ett stiligt par, promenerande på stan. De känner igen mig och vi hälsar alltid på varandra. Carina dansade balett och gjorde mig en gång väldigt besviken, när hon skulle ha uppvisning för oss andra. Och så kom hon.... i trikåer. Förväntningarna var ju balettkjol och tåspetsskor. Hon dömdes ut direkt, av mig. Hoppas jag är förlåten.

Eva med den ljusa jätterosetten var den i klassen som först lärde sig simma. Jag var grymt imponerad.

Undrar var alla andra tagit vägen. Kanske känner du igen någon. Det vore kul om man kunde få veta.

Tom

Som en urkramad tub, ligger jag nu här och försöker fylla min kropp med substans igen. Vad sade jag? Hur uppfattades jag? Vad ville dom? Vad vill jag?

Samtalet/förhöret gick bra. Lättsamt. Men knepigt.

"Hur behandlar du en anställd, som kommer in på kontoret och gråter?"
"Vad skulle du göra om en kund vill pruta, och som annars hotar med att sluta anlita firman?"
"Du är 57 år. Hur länge tänker du jobba?"
"Berätta hur du tänker lägga upp en arbetsvecka."

Många frågor, många svar. Under nästan två och en halv timme. Det kaffe som bjöds hann jag inte med att dricka upp. Frågorna haglade. Kände mig som en politiker.

"Tala om för oss..."
"Vad vill du ha...."
"Hur skall din introduktion se ut om..."

Hur jag kom hem, vet jag inte riktigt. De tre milen från den trevliga norrbottensgård där intervjun ägde rum, gick i regndis.

Och inte vet jag vad som händer.
Inte vet jag hur de ser på mig.
Sikten framåt förblir dimmig ett tag till.

Där hjälpte inte nya vindrutetorkare!

Stolt

Har just genomfört den enda "reparation" man kan utföra på en bil av någotsånär nutida modell, förutom att byta däck, tanka och fylla på spolarvätska.

Jag har bytt torkarblad.

Och det är inte särskilt enkelt.
Faktiskt!

Händelselöst

Nu har Expressen hittat ett vapen, som användes vid något rån i Mockfjärd i Dalarna, som åtminstone jag har glömt. Genast drar spekulationerna igång. "Är detta mordvapnet, som ändade Olof Palmes liv?" Och Expressens ägare kan bara drömma om hur många sköna slantar detta skall inbringa.

Thomas Quick är oskyldig! Det också. Så nu skall JK utreda hur rättegångarna har gått till, efter att ha fått en utredning i handen som brottarlegendaren, numera advokaten Pelle Svensson har pysslat med ett tag.

Det händer för lite.

Vi får ta till gamla grejer och dra dem ett varv till.

Yngsjömördaren - Var det inte han som stal mina skidkläder ur förrådet härom året.

Undrar......

Räddad

I oktober upptäckte vi den här lille gynnaren på ett fönster i stugan. Den verkar nämligen trivas alldeles utmärkt som gårdskarl/fastighetsskötare
/vaktmästare, eller vad den nu kan tänkas stå till tjänst med. För mig räcker det gott om den vill hålla oss lite sällskap.

Men igår fick jag mig en tankeställare. Kanske får h*n inte den uppmärksamhet h*n önskar. Kanske är h*n deprimerad över att inte bli fotograferad, att inte bli bekräftad på samma sätt, som den gången, då h*n fick visa upp sig på bloggen första gången.

Vi drack vin i lördags kväll. Var och en ansvarar för sina handlingar. Det är inte det. Men kanske skall man slänga eventuella slattar innan man går till sängs. Nu blev glasen stående vid diskbänken över natten, odiskade. Och då uppstår en möjlighet. Har man inte blivit ihågkommen, eller uppmärksammad kan ju livet te sig hårt. Det är lätt att bli deprimerad. Ta till spriten... värdfolket här i huset verkar ju ändå inte bry sig.

Inte vet jag vad den lilla sländan tänkte. Men plötsligt låg den där i diskvattnet, till synes död. De skira vingarna utbredda över vattenytan. Orörlig. Livet hade troligen passerat revy i det lilla huvudet och nu hade h*n frid.

Men så väcktes mitt riddarhjärta. Raskt fiskades h*n upp på en bit hushållspapper. Lite slak. Lite tufsig med vingar och känselspröt i oordning, som efter en häftig älskog. Inte ett liv.

Men hushållspapper är livet. Det visste du inte! Vätan sögs upp. Snart började jag se små mikroskopiska rörelser, ryckningar i ben, vingarna rättas till och läggs på plats längs ryggen. Och det tar inte lång stund förrän de långa känselspröten börjar putsas och sträckas i hela sin längd. En liten vacklande promenad längs hushållspapperskanten. En liten testflygning. Nähäpp! Såja - Ett försök till. Se där! Ända till fönstret.

Pigg och glad, återuppväckt och ompysslad.

Någon timme senare gör h*n även ett besök på övervåningen.
Allt är som vanligt.
Livet går vidare.


(Den där arten är alltså en slända av något slag. Jag har tagit rätt på vad den heter också, men det namnet har jag glömt. Däremot står det mycket riktigt att de gärna övervintrar inomhus. Så gärna för oss. Bor man i skogen, så får man väl ställa upp med vinterlogi för de behövande.)

Inget mindre än en stor sensation

Adventstider stundar. Då ljusen skall börja gnistra och glimma. Då elljusstakarna skall blomstra i varje fönster, ställandes adventsljusstaken i skugga. Hos oss är vi ädla och låter mångfalden råda.

Ljusslingor för att pråla med är dock inget för oss. Inga med kulörta, eller blinkande monsterbelysningar, inramade fönster. Ingen lysande tomte på trappen. Ingen skär och gnistrande plastren. Nej, en liten sparsmakad slinga i en för ändamålet högst lämpad gran en bra bit från stugknuten får duga. Efter säsongen slut i vintras, togs slingan aldrig ner. Äh, tänkte vi. Det är ju snart jul igen! Och förresten - Så har jag sett att dom gör i stan också. Och i Nävvjårrk! Så varför inte på Rånlandet?

Igår var det dags att förbereda. Man vill ju kolla. Transformator kopplades in. Sladd drogs ut och täcktes med snö. Slingan justerades, efter att ha dråsat ner en kvistvåning här och där under vår- och höststormar.

Modigt greppar jag den lilla kontakten och för den till den livgivande sladden från huset och trycker till.

Det lyser! Det LYSER! Hela slingan tänds. Alla hundra lampor utom en.

Allt i livet är inte emot mig.


Andra bloggar om: Jul, Advent, Ljusslingor, Frustrationer

Ett vitt ark

 

Ett vitt ark
ett oskrivet blad.
Morgonen är tyst.
Som i en glasbubbla går jag
längs stranden.
Ingen vind.
Ljum luft.

Endast svaga penseldrag
visar novembermorgonen.

 

Lördag

Vi kom iväg på förmiddagen. Gråväder, dimma, någon plusgrad. Med spänning närmade vi oss byn, där vägen skulle vara framkomlig, med möda. Men det gick bra. Sen återstod vår skogsväg. 2 kilometer, smal och visserligen nyplogad. Men plusgraderna och regnet gjorde att ytan var mjuk och vartenda däckspår fylldes med snö och däcken blev till slut släta som persikor. Naturligtvis fastnade vi längst upp på det sista krönet. Där blev vi stående en stund för att lista ut hur vi skulle ta oss vidare. Backe, krön och sväng. Ingen bra kombination tillsammans med "mosad-banan-snö".

Men man är ju skicklig. Backade, tog sats (ja inte som en stockholmare med full gas, utan lugnt, lugnt på tvåans växel), körde rakt fram för att sedan överst på krönet göra en 90-gradare och in på vår sista vägsträcka. Hah. Det funkade!

Vår stuga ligger ner mot stranden och det var inte tal om att köra ner dit, med tanke på att vi hade tänkt åka hem också. Vi hade aldrig tagit oss upp för backen. Aldrig!
Det har inte hänt förut, att vi måst lämna bilen uppe vid pumphuset och gå sista biten. Men nu blev det så.

Eftersom vi inte varit här på två veckor, krävdes en hel del fysiskt arbete för att komma igång. Cementpackad snö blockerade hela bron. Det har alltså kommit mycket snö. Dessutom måste förrådsladan skottas fram. Tungt, blött, och jobbigt.

Nåväl! Efter en kaffepaus, byte av svettblöta kläder, så var det fler sysslor utomhus som skulle göras. Ett nytt fågelbord/-hus skulle på plats. Fröautomater fyllas. Och vi kunde konstatera att räven varit framme igen. En talgbollshållare stulen och talgstyckena som vi fäst med hönsnät och kraftiga hampasnören, ca två och en halv meter upp i en liten tall, var borta. Nät och allt! Klättrar rävar i träd utan grenar de första två meterna? Förvånansvärt!

Lugn eftermiddag. Det mörknar snabbt i november. Särskilt när dimman ligger tät. Naturen är tyst, förutom att det droppar från träden, och några talltitor som alltid finner anledning att kommentera.

Middagen blev baconlindad fläskfile fylld med blåmögelost och egentorkade körsbärstomater. Vinet, ett av våra standardrödingar. Sydafrikanska Porcupine Ridge, Merlot.

Kvällen blev kort.
Sömnen lång.

Paus

Trevlig helg!



(Varför bilden blev så där liten och knäpp, har jag ingen förklaring till. Hinner inte reda ut det nu.)