Härom veckan skrev jag om att jag DX:ade i min ungdom. Man satt och rattade på radion hemma och hoppades få höra någon fjärran station.
Idag hade Nordnytt i SVT ett långt reportage om den lilla byn Parkalombolo i norra Norrbotten. Där samlas under vintrarna DX:are från hela Europa, för att lyssna på radio. Just nu är en hel grupp italienare där. Jag som trodde att jag var stenåldersmossig, när jag berättade om min ungdoms böjelser.
Till saken hör att Parkalombolo är lämpligt på grund av bra mottagningsförhållanden. Här får sydeuropeerna in stationer dom inte hör hemma.
Vilka entusiaster!
tisdag, januari 31, 2006
Märklig juridik
Sammanlagt 18 ungdomar från hela landet dömdes idag i Kiruna till varierande straff för narkotikabrott. Det är en av de största härvorna som nystats upp av Kirunapolisen, med hjälp av polismyndigheter från Malmö i söder till Kiruna i norr.
Det har handlat om omfattande distribution och försäljning av främst ecstasy.
De tre huvudmännen dömdes till 4, 3, respektive ett halvårs fängelse.
Det märkliga med domen är att den baserades på förmildrande omständigheter. Det var nämligen inte ecstasy i alla tabletter. Distributören hävdade under rättegången att han lurat sina kunder och skickat någonting annat. Något som, enligt honom, inte var ecstasy. Inget kunde kollas, eftersom allt sålts och inte kunde återfinnas.
Men hur i herrans namn kan det vara en förmildrande omständighet? Säljer man det som ecstasy, så är det väl uppsåt nog. Och straffet bör väl ligga i paritet med handlingens allvar.
Att kunderna är lurade, förmildrar inte.
Juridik måste vara möjligheternas konst. Men pedagogik får juristerna underkänt i. De får i alla fall inte mig att förstå logiken i detta domslut. Fast man börjar ju bli van.
Kanske KO får ta över och smiska upp grabbarna, när dom muckat.
Eller Sverker!
Det har handlat om omfattande distribution och försäljning av främst ecstasy.
De tre huvudmännen dömdes till 4, 3, respektive ett halvårs fängelse.
Det märkliga med domen är att den baserades på förmildrande omständigheter. Det var nämligen inte ecstasy i alla tabletter. Distributören hävdade under rättegången att han lurat sina kunder och skickat någonting annat. Något som, enligt honom, inte var ecstasy. Inget kunde kollas, eftersom allt sålts och inte kunde återfinnas.
Men hur i herrans namn kan det vara en förmildrande omständighet? Säljer man det som ecstasy, så är det väl uppsåt nog. Och straffet bör väl ligga i paritet med handlingens allvar.
Att kunderna är lurade, förmildrar inte.
Juridik måste vara möjligheternas konst. Men pedagogik får juristerna underkänt i. De får i alla fall inte mig att förstå logiken i detta domslut. Fast man börjar ju bli van.
Kanske KO får ta över och smiska upp grabbarna, när dom muckat.
Eller Sverker!
Bästa bilarna...
... finns i Norrbotten.
De sämsta finns i Västernorrlands län! 56% underkändes av Bilprovningen under 2005.
Skärp dig Dan!
De sämsta finns i Västernorrlands län! 56% underkändes av Bilprovningen under 2005.
Skärp dig Dan!
Det gick väl bra....
....trots att den sändes från landsorten. Filmgalan!
Lite avslaget verkade det i publiken. Men några hade väl rest långt. Från "världens centrum". Trötta, resdammiga.
Men nu tänker dom rycka upp sig. Visa det verkliga Sverige för utlandet. Det Sverige som består av tjusiga, stressade, lattesörplande, framgångsunder kring Stureplan (ja, det är en liten gatukorsning i centrum).
Nu är det slut med filmer från "korvkiosken i Trollhättan", som han sa, filmgurun, apropå Stockholms filmfond.
Ja - det blir nåt det!
Andra bloggar om: guldbaggegalan, filmgalan
Lite avslaget verkade det i publiken. Men några hade väl rest långt. Från "världens centrum". Trötta, resdammiga.
Men nu tänker dom rycka upp sig. Visa det verkliga Sverige för utlandet. Det Sverige som består av tjusiga, stressade, lattesörplande, framgångsunder kring Stureplan (ja, det är en liten gatukorsning i centrum).
Nu är det slut med filmer från "korvkiosken i Trollhättan", som han sa, filmgurun, apropå Stockholms filmfond.
Ja - det blir nåt det!
Andra bloggar om: guldbaggegalan, filmgalan
Kört
En allvarlig bussolycka. Folk kastas omkring, kläms, skadas, dödas. Två passagerare intervjuas direkt efter olyckan. I stort sett oskadda. Båda berättar att det hade säkerhetsbälte. Hur de hängde upp-och-ner. Men på plats. De kunde själva ta sig ur bussen.
Behöver man säga mer?
En annan säkerhetsaspekt som borde tas upp i bussar är busschaufförer, som pratar i telefon, även privat, och utan handsfree när de kör. Fruktansvärt nonchalant mot allt som handlar om säkerhet. Jag har varit med om det ett antal gånger, men aldrig sagt ifrån.
"Samtal med chaufför förbjudet under färd". Finns en skylt med den uppmaningen , så gäller det väl oavsett varifrån samtalet kommer.
Själv använder jag alltid säkerhetsbälte i buss, när det finns. T.ex. på långfärdsbussarna i Norrbotten, och efter kusten söderut. Det känns bra och märks inte mer än bältet i ett flygplan.
Och nästa gång jag ser en chaufför som pratar privat i telefon, oavsett utrustning, så kommer jag att säga till.
Du har heller ingen ursäkt att inte göra det.
Behöver man säga mer?
En annan säkerhetsaspekt som borde tas upp i bussar är busschaufförer, som pratar i telefon, även privat, och utan handsfree när de kör. Fruktansvärt nonchalant mot allt som handlar om säkerhet. Jag har varit med om det ett antal gånger, men aldrig sagt ifrån.
"Samtal med chaufför förbjudet under färd". Finns en skylt med den uppmaningen , så gäller det väl oavsett varifrån samtalet kommer.
Själv använder jag alltid säkerhetsbälte i buss, när det finns. T.ex. på långfärdsbussarna i Norrbotten, och efter kusten söderut. Det känns bra och märks inte mer än bältet i ett flygplan.
Och nästa gång jag ser en chaufför som pratar privat i telefon, oavsett utrustning, så kommer jag att säga till.
Du har heller ingen ursäkt att inte göra det.
måndag, januari 30, 2006
Är bilen helig - eller spriten
I höstas gick debattvågorna höga, efter några uppmärksammade fall, där rattfyllerister blivit dömda till löjligt låga straff. Även vid dödsolyckor. Straffen borde ligga i nivå med mord, eller dråp, tycker jag.
Tomas Bodström tillsatte en utredning, för att se över straffskalorna för dessa brott. Utredningen är nu framlagd och, som väntat, föreslås inga ändringar. Ofattbart! Straffskalorna anses riktiga.
Vad som händer nu, vet jag inte. Det är som sagt en utredning - inget är fastställt ännu. Kan det finnas en chans att man väger in lite förnuft också?
Eller skall vi i logikens namn sänka straffskalorna för de som mördar med kniv, snara, pistol eller gift?
Jag kan inte acceptera att en människa som med vett och vilja berusar sig, på alkohol eller andra droger, kör iväg med bil och dödar, skall anses som annat än dråpare, eller mördare. Straffet skall bli som för en sådan. Behandling, givetvis! Men också lång inlåsning, eftersom föraren är en livsfara för andra.
Sen får han/hon ha haft hur taskig barndom som helst.
Läs mer!
Tomas Bodström tillsatte en utredning, för att se över straffskalorna för dessa brott. Utredningen är nu framlagd och, som väntat, föreslås inga ändringar. Ofattbart! Straffskalorna anses riktiga.
Vad som händer nu, vet jag inte. Det är som sagt en utredning - inget är fastställt ännu. Kan det finnas en chans att man väger in lite förnuft också?
Eller skall vi i logikens namn sänka straffskalorna för de som mördar med kniv, snara, pistol eller gift?
Jag kan inte acceptera att en människa som med vett och vilja berusar sig, på alkohol eller andra droger, kör iväg med bil och dödar, skall anses som annat än dråpare, eller mördare. Straffet skall bli som för en sådan. Behandling, givetvis! Men också lång inlåsning, eftersom föraren är en livsfara för andra.
Sen får han/hon ha haft hur taskig barndom som helst.
Läs mer!
Ja - god smak har man ju alltid haft
I förra veckan skrev jag om tidningen VI och dess förtjänster.
Vad läser jag idag, om inte
Det är IDG, som berättar om detta idag.
Priset för bästa omgjorda tidning vanns i stor konkurrens. Bland bidragen kan jag se åtminstone två ytterligare tidskrifter, som jag brukar läsa/slänga en blick i.
Blick - jo, det har man ju .....
Vad läser jag idag, om inte
Det blev Östgöta Correspondenten och tidningen Vi som lyckades bäst med sina omgörningar förra året. I eftermiddags delade tidningsdesignbyrån A4 ut sitt Redesign Award 2006.
Det är IDG, som berättar om detta idag.
Priset för bästa omgjorda tidning vanns i stor konkurrens. Bland bidragen kan jag se åtminstone två ytterligare tidskrifter, som jag brukar läsa/slänga en blick i.
Blick - jo, det har man ju .....
Säkert har dom lön också
Hörde en viss herr Engstrand intervjuas i helgen, i samband med att lottningen för fotbolls-EM 2008(!!!) var genomförd. Visserligen var det bara kvallottningen, men ändå.
Då börjar reportern fråga om hur det kommer att gå för Sverige. Och herr Engstrand lägger lydigt ut texten.
Tala om intelligensbefriat.
Och så fullständigt ointressant!
(Uppdatering: Vad han sa? Ord, ord, och ord. Gissningar, spekulationer. Alltså ingenting!)
Då börjar reportern fråga om hur det kommer att gå för Sverige. Och herr Engstrand lägger lydigt ut texten.
Tala om intelligensbefriat.
Och så fullständigt ointressant!
(Uppdatering: Vad han sa? Ord, ord, och ord. Gissningar, spekulationer. Alltså ingenting!)
söndag, januari 29, 2006
På pottan
Nu har jag åkt dit. Ordentligt! Inte mindre än 1, 2, 3 (Kanske har jag inte upptäckt alla ännu.) bloggare har utmanat mig att skriva om mina ovanor. Vadå? Har väl inga såna!
Nåväl - Jag får väl rannsaka mig.
1. Jag märker ord. Är ordpolis. Oftast för mig själv, men ibland går det ut över andra. Till och med ordet "ovana" innebär ett frö till diskussion. Kan man ha en ovana? Själva ordet är en paradox. Är man ovan, kan man väl inte vara det så ofta att det blir en vana? Man kan definitivt ha vanor. Och själva ordet "vana" innebär att man gör något ofta, eller automatiskt. Nu är vi inne på filosofins höjder. Följande punkter listar alltså mina vanor. Dom dåliga!
2. Skjuter upp saker till "imorgon". Men det går alltid bra på slutet, så jag vet inte om det gills. Har jag ett skrivjobb på gång, så är jag alltid rädd att det skall gå åt pipan. Kommer inte igång. "Jag hinner", tänker jag. På något sätt jobbar hjärnan med det hela, så när jag väl sätter igång, är det klart i ett nafs. Men jag önskar att jag kunde vara annorlunda, vad gäller detta.
3. Dåligt självförtroende utåt. Men tycker egentligen att jag är världens bästa. Förklara det, den som kan!
4. Går krokig som en märla, när jag dammsuger. Verkar rädd att inte nå ner till golvet. Detta har jag skrivit om förut, som ett av mina vardagsmysterier. Trött i ryggen blir man.
5. Lagar mat utan recept, till goda vänners irritation. Inte för att det blir dåligt. Det blir alldeles för bra. Och då vill dom ha receptet. Det som inte finns. "Jamen, hur mycket salt skall man ta då?" - "Det märker du", säger jag. "Hur länge har du den i ugnen?" - "Tills den blir färdig", säger jag. "Hur vet man det?" - "Det ser man", säger jag.
Värsta sorten, säger vännerna.
Säkert har jag en hel del andra dåliga vanor också. Men det här är de enda jag delar med mig av.
Sedan skall man ju utmana någon också. Det blir dessa:
Nåväl - Jag får väl rannsaka mig.
1. Jag märker ord. Är ordpolis. Oftast för mig själv, men ibland går det ut över andra. Till och med ordet "ovana" innebär ett frö till diskussion. Kan man ha en ovana? Själva ordet är en paradox. Är man ovan, kan man väl inte vara det så ofta att det blir en vana? Man kan definitivt ha vanor. Och själva ordet "vana" innebär att man gör något ofta, eller automatiskt. Nu är vi inne på filosofins höjder. Följande punkter listar alltså mina vanor. Dom dåliga!
2. Skjuter upp saker till "imorgon". Men det går alltid bra på slutet, så jag vet inte om det gills. Har jag ett skrivjobb på gång, så är jag alltid rädd att det skall gå åt pipan. Kommer inte igång. "Jag hinner", tänker jag. På något sätt jobbar hjärnan med det hela, så när jag väl sätter igång, är det klart i ett nafs. Men jag önskar att jag kunde vara annorlunda, vad gäller detta.
3. Dåligt självförtroende utåt. Men tycker egentligen att jag är världens bästa. Förklara det, den som kan!
4. Går krokig som en märla, när jag dammsuger. Verkar rädd att inte nå ner till golvet. Detta har jag skrivit om förut, som ett av mina vardagsmysterier. Trött i ryggen blir man.
5. Lagar mat utan recept, till goda vänners irritation. Inte för att det blir dåligt. Det blir alldeles för bra. Och då vill dom ha receptet. Det som inte finns. "Jamen, hur mycket salt skall man ta då?" - "Det märker du", säger jag. "Hur länge har du den i ugnen?" - "Tills den blir färdig", säger jag. "Hur vet man det?" - "Det ser man", säger jag.
Värsta sorten, säger vännerna.
Säkert har jag en hel del andra dåliga vanor också. Men det här är de enda jag delar med mig av.
Sedan skall man ju utmana någon också. Det blir dessa:
Välkommen
Det kan kännas lite kymigt att komma ut till stugan en fredagkväll, efter att inte ha varit här på två veckor, och värmen varit nerställd till 7 grader. Men när man möts av denna eld, så går det an.
Men med äkta brasa i Tulikivi-kaminen har värmen snart nått mänsklig nivå. Till glädje för både oss och inneboende.
Lite dammig och smutsig, men pigg och rask.
Men med äkta brasa i Tulikivi-kaminen har värmen snart nått mänsklig nivå. Till glädje för både oss och inneboende.
Lite dammig och smutsig, men pigg och rask.
fredag, januari 27, 2006
Verklighetsfrämmande
89% av befolkningen i Sverige bor inte i Stockholm.
En tredjedel av de politiskt sakkunniga i regeringen, är födda i Stockholm. Det kan vi höra i ekosändningarna idag.
30% alltså.
Hur blir verkligheten då?
För oss.
De 89 procenten!
En tredjedel av de politiskt sakkunniga i regeringen, är födda i Stockholm. Det kan vi höra i ekosändningarna idag.
30% alltså.
Hur blir verkligheten då?
För oss.
De 89 procenten!
Newhouse och Håålstream förblindar
Casanova, Lasse Hallströms nya film recenseras i Kulturnytt i P1. Recensenten är betagen.
För hon har ju en "weak point" för Lasse Hallström. Men visst är filmen bra - underfundig och "witty", enligt henne.
Men så kul att hon fått se en riktig feelgood-film, för en gångs skull.
Töntar!
Svenskan - Språket utan officiellt land. Eller how det nu was.
För hon har ju en "weak point" för Lasse Hallström. Men visst är filmen bra - underfundig och "witty", enligt henne.
Men så kul att hon fått se en riktig feelgood-film, för en gångs skull.
Töntar!
Svenskan - Språket utan officiellt land. Eller how det nu was.
torsdag, januari 26, 2006
Nya rädslor säljer
Nu skall vi tydligen vara rädda för våra egna händer också. Träckspressen hade en löpsedel om våra snuskiga vanor.
Trams!
Handhygien är visserligen viktig. Men en normal människa behöver inte speciella bakteriedödande medel för att tvätta sig.
Snarare är det väl så att vi håller på att bygga upp en massa resistenta bakteriestammar, bara för att vi skräms av än den ena, än den andra intelligensbefriade kvällstidningen.
För några år sedan var det bakteriedödande rengöringsmedel för användning i köket. Sedan har vi triclosanbehandlade underkläder. Har väl aldrig hört något värre.
Resultat: Vi har flest allergiker i världen. Svenska barn är helt oskyddade, eftersom de aldrig har utsatts för några "farligheter", som triggat immunförsvaret.
Tvål och vatten, när man vaknat till på morgonen. Självklart!
Tvål och vatten, innan man äter. Självklart!
Tvål och vatten, efter måltiden. Självklart!
Tvål och vatten, om man smutsar ner sig. Självklart!
Tvål och vatten, när man varit på toa. Självklart!
Tvål och vatten, innan man går och lägger sig på kvällen. Självklart!
Se där! Där hade vi "hela listan".
Var det någon som inte kände till den innan?
Trams!
Handhygien är visserligen viktig. Men en normal människa behöver inte speciella bakteriedödande medel för att tvätta sig.
Snarare är det väl så att vi håller på att bygga upp en massa resistenta bakteriestammar, bara för att vi skräms av än den ena, än den andra intelligensbefriade kvällstidningen.
För några år sedan var det bakteriedödande rengöringsmedel för användning i köket. Sedan har vi triclosanbehandlade underkläder. Har väl aldrig hört något värre.
Resultat: Vi har flest allergiker i världen. Svenska barn är helt oskyddade, eftersom de aldrig har utsatts för några "farligheter", som triggat immunförsvaret.
Tvål och vatten, när man vaknat till på morgonen. Självklart!
Tvål och vatten, innan man äter. Självklart!
Tvål och vatten, efter måltiden. Självklart!
Tvål och vatten, om man smutsar ner sig. Självklart!
Tvål och vatten, när man varit på toa. Självklart!
Tvål och vatten, innan man går och lägger sig på kvällen. Självklart!
Se där! Där hade vi "hela listan".
Var det någon som inte kände till den innan?
Kolla in...
... tempen här i Luleå. Se högerkolumnen!
Plus 5 grader. Varmast i landet just nu. Som vanligt, skulle jag snart vilja säga!
Det är inte skönt. Det är inte vettigt.
Det är skrämmande!
(Uppdatering: Och i Nikkaluokta +8,4. Det är bara att resignera. Ingen vinter i år heller.)
Plus 5 grader. Varmast i landet just nu. Som vanligt, skulle jag snart vilja säga!
Det är inte skönt. Det är inte vettigt.
Det är skrämmande!
(Uppdatering: Och i Nikkaluokta +8,4. Det är bara att resignera. Ingen vinter i år heller.)
Riskfritt
En mugg mörkrostat, en bit mörk choklad. Ny sort med närmare 70% cacao och hallon.- Den där är god. Du kommer snart tillbaka, sa killen i affären.
Och visst. Det här är den andra.
Å du grabbar! Ingen fara att bjuda till sina kvinnliga kompisar. Dom tackar nej.
- Nej gu'så'äcklit. Mörk choklad.
Njut vidare!
Själv.
Dagens agenda
- Klipp, klipp frisör
- Lunch med gamla kolleger
- Rådgivning hos TRR
- Datafixning hos kunnig kompis
Första punkten avverkad.
onsdag, januari 25, 2006
Konstigt i Explorer
Har upptäckt att min blogg ser helkonstig ut i Explorer för tillfället (hoppas jag).
Det mesta av min högerkolumn är borta, närmare bestämt allt under rubriken "Hos andra just nu".
Vet inte hur länge felet har funnits, och har heller ingen förklaring.
I Firefox funkar det utmärkt.
Undersöker, men är jättetacksam om någon annan har någon aning om vad det kan handla om, och kan berätta.
(Uppdatering 3: Fixat! Av mig själv, minsann. Guuuu va'man kan!)
(Uppdatering: Det var nyhetsservicen från Nyhetsportalen.se, som inte funkade som den skulle i Explorer. Utredning pågår! Tills vidare kan bara Firefoxanvändare se nyheterna. )
(Uppdatering nr 2: Har nu upptäckt att innehållet i kolumnen hamnar längst ner på sidan i Internet Explorer. Där finns den komplett, för dig som vill, i avvaktan på att det hela rättar till sig.)
Det mesta av min högerkolumn är borta, närmare bestämt allt under rubriken "Hos andra just nu".
Vet inte hur länge felet har funnits, och har heller ingen förklaring.
I Firefox funkar det utmärkt.
Undersöker, men är jättetacksam om någon annan har någon aning om vad det kan handla om, och kan berätta.
(Uppdatering 3: Fixat! Av mig själv, minsann. Guuuu va'man kan!)
(Uppdatering: Det var nyhetsservicen från Nyhetsportalen.se, som inte funkade som den skulle i Explorer. Utredning pågår! Tills vidare kan bara Firefoxanvändare se nyheterna. )
(Uppdatering nr 2: Har nu upptäckt att innehållet i kolumnen hamnar längst ner på sidan i Internet Explorer. Där finns den komplett, för dig som vill, i avvaktan på att det hela rättar till sig.)
10000 besök
Grattis! Du på KSU Kärnkraft Säkerhet & Utbildning AB i Nyköping(?).
Du gjorde det tiotusende besöket på min blogg.
Äran vinner du. Inte dåligt!
Applåder!!!!
Och nu väntar vi bara på tacktalet!
Du gjorde det tiotusende besöket på min blogg.
Äran vinner du. Inte dåligt!
Applåder!!!!
Och nu väntar vi bara på tacktalet!
Enfaldens död
Finns det en bättre och snyggare tidskrift i landet än tidningen VI?Betvivlas!
Nya numret damp ner i brevlådan idag. Dilemmat är att man vill liksom suga på karamellen så länge som möjligt. Det första jag läser är alltså det som står längst bak. "Nästa nummer 23 februari". Alltså förhandstitten. Så långt bort! Hur skall jag klara mig.
Sen gör jag en snabb besiktning av tidningen.Ingen, säger ingen gör så snygga bildreportage. Eller kostar på oss läsare snygga och talande bilder på ett helt uppslag. För att inte tala om texterna. Innehållsrika, långa, insiktsfulla och rättstavade.
Tävling, någon gång då och då. Två personer hade lyckats klura ut jultävlingen. Två stycken! Då förstår man att det inte gäller tävlingstypenVar ligger Stockholm?
1. i Finland
2. i ugnsrengöringssprayen
3. i Sverige
Nej, tidningen förolämpar aldrig sina läsare.
Och jag bläddrar vidare, utan att läsa. Vill bara titta. Spara läsningen, tills det inte är så länge kvar till nästa nummer.
Nästa steg är stora korsordet.
Det är synd om dig, som inte läser den.
Du som börjar har mycket att upptäcka.
(Bilderna är som vanligt klickbara för originalstorlek.)
tisdag, januari 24, 2006
Luleå, nordens Aten
Klockan 19.00 ikväll hade...
Luleå +2
Aten +2
Ja, varför inte. Vi brukar ju följas åt på sommaren också.
Stockholm hade -2
Göteborg 0
Jönköping -6
Malmö -2
Luleå +2
Aten +2
Ja, varför inte. Vi brukar ju följas åt på sommaren också.
Stockholm hade -2
Göteborg 0
Jönköping -6
Malmö -2
Greetings fron the sunny city of Luleå, Sweden
Du sköna nya värld
Jag är lite skrämd. Inte så att jag går omkring och darrar av rädsla. Men det finns ett fenomen, som blivit extra påtagligt det senaste året. Eller möjligen de två senaste åren. Tiden går ju så fort.
Varför isolerar sig vissa människor från andra? Även i sociala sammanhang. På gator och torg, på fik, lunchrestauranger och i affärer. Och på gymet. Varför kapslar man in sig, som en snigel i sitt skal, eller kanske som eremitkräftan.
I Orwells 1984, eller Huxleys Brave new world (kommer inte ihåg vilken av dem det var) har det skrivits om det. När jag läste dessa böcker, långt före 1984, verkade det otroligt att det skulle kunna fungera. Men det gör det.
Visst har även jag gjort samma sak, många gånger. Hemma. I min ungdom. För att inte störa omgivningen, eller väcka mamma och pappa sena kvällar och nätter, när Emerson Lake and Palmer brakade loss på pojkrummet. Mina var stora och röda. Clarks tror jag de hette, hörlurarna.
Nu är de knappstora, liksom Mp3-spelaren, eller iPod:en som sitter i andra änden av snöret. Och finns överallt!
Det är detta jag talar om. Hur fler och fler avskärmar sig från yttervärlden och drunknar i musik. Det låter väl skönt, på sitt sätt. Men jämt, alltid, ständigt! På gymmet spelas musik i lokalerna, men det duger inte. Varannan människa har öronsnäckor också. Med någon annan musik. Hur låter det egentligen?
Själv skulle jag inte våga. Jag vill ha koll på omgivningen, inte bara med synen, utan gärna även ljudmässigt. Jag kan ge mig på att om brandlarmet går och det är allvarligt läge, så kommer det inte att hjälpa om man så har 20000 låtar i sin spelare. Ett antal liv kommer att gå till spillo.
Gissa vilkas?
Varför isolerar sig vissa människor från andra? Även i sociala sammanhang. På gator och torg, på fik, lunchrestauranger och i affärer. Och på gymet. Varför kapslar man in sig, som en snigel i sitt skal, eller kanske som eremitkräftan.
I Orwells 1984, eller Huxleys Brave new world (kommer inte ihåg vilken av dem det var) har det skrivits om det. När jag läste dessa böcker, långt före 1984, verkade det otroligt att det skulle kunna fungera. Men det gör det.
Visst har även jag gjort samma sak, många gånger. Hemma. I min ungdom. För att inte störa omgivningen, eller väcka mamma och pappa sena kvällar och nätter, när Emerson Lake and Palmer brakade loss på pojkrummet. Mina var stora och röda. Clarks tror jag de hette, hörlurarna.
Nu är de knappstora, liksom Mp3-spelaren, eller iPod:en som sitter i andra änden av snöret. Och finns överallt!
Det är detta jag talar om. Hur fler och fler avskärmar sig från yttervärlden och drunknar i musik. Det låter väl skönt, på sitt sätt. Men jämt, alltid, ständigt! På gymmet spelas musik i lokalerna, men det duger inte. Varannan människa har öronsnäckor också. Med någon annan musik. Hur låter det egentligen?
Själv skulle jag inte våga. Jag vill ha koll på omgivningen, inte bara med synen, utan gärna även ljudmässigt. Jag kan ge mig på att om brandlarmet går och det är allvarligt läge, så kommer det inte att hjälpa om man så har 20000 låtar i sin spelare. Ett antal liv kommer att gå till spillo.
Gissa vilkas?
Hotell Slümra
Hos David, läser jag om ett genialiskt förslag, för IKEA. En förståsigpåare har föreslagit att möbeljätten skall satsa på egna hotell i anslutning till varuhusen.
Förslaget är kul. Men samtidigt finns den gamla teorin, som kan avskräcka:
Allt åt alla, blir oftast inget åt någon.
En gång i tiden satsade biluthyrningsföretaget AVIS på motell, restauranger o.s.v. Kärnverksamheten, att hyra ut bilar, hotade till slut att bli en bisak och hela företaget höll på att gå omkull.
Men jag måste säga att förslaget till namn, Hotell Gäspa, är klockrent. Tänk er i USA, där man är barnsligt förtjusta i alla prickar och konstiga bokstäver, som man själva inte använder sig av. Glassmärket "Frusen Glädje", t.ex.
Förslaget är kul. Men samtidigt finns den gamla teorin, som kan avskräcka:
Allt åt alla, blir oftast inget åt någon.
En gång i tiden satsade biluthyrningsföretaget AVIS på motell, restauranger o.s.v. Kärnverksamheten, att hyra ut bilar, hotade till slut att bli en bisak och hela företaget höll på att gå omkull.
Men jag måste säga att förslaget till namn, Hotell Gäspa, är klockrent. Tänk er i USA, där man är barnsligt förtjusta i alla prickar och konstiga bokstäver, som man själva inte använder sig av. Glassmärket "Frusen Glädje", t.ex.
Tror jag gräver ner mig
Regn, i januari, för andra gången i år!
Luleå varmast i landet i morse kl 08.00, enligt SMHI.
Någonting är helfel.
(Uppdatering: All lokaltrafik ställs in på grund av vädret.)
Luleå varmast i landet i morse kl 08.00, enligt SMHI.
Någonting är helfel.
(Uppdatering: All lokaltrafik ställs in på grund av vädret.)
Skyll dig själv
Ett vinterfenomen i den här landsändan har högsäsong. Skoterstölder. En liga tros operera. Den specialiserar sig på nya, dyra snöskotrar, och sägs jobba på beställning. Avsättningen av den stulna skotern är redan säkrad. Lokaltidningarna fylls varje dag med tårdrypande historier om hur familjen har förlorat sin, eller i många fall, sina kelgrisar.
Det är inga billiga leksaker som folk håller sig med. 130 000 kronor är väl mer att betrakta som mellanklass.
Detta ger förstås polisen en hel del extrajobb. Rena slöseriet, enligt mig.
Slarv måste vara en stor del av anledningen till att så många skotrar stjäls. Här berättas om olåsta skotrar, i olåsta garage, ibland uppställda på lastvagn färdiga för transport. Tjuvarna kan oftast leverera komplett, med kodade nycklar och allt.
Nej, låt polisen istället ägna kraft åt brott mot ansvarsfulla drabbade. Innan utredningsarbetet av en skoterstöld sätts igång, bör ägaren åtminstone kunna presentera snöskoterns startnyckel och ett låsbart garage utan synliga tecken på inbrottsskador.
Övriga bör mötas av samma meddelande som de flesta. - "Utredningen läggs ner."
Det är inga billiga leksaker som folk håller sig med. 130 000 kronor är väl mer att betrakta som mellanklass.
Detta ger förstås polisen en hel del extrajobb. Rena slöseriet, enligt mig.
Slarv måste vara en stor del av anledningen till att så många skotrar stjäls. Här berättas om olåsta skotrar, i olåsta garage, ibland uppställda på lastvagn färdiga för transport. Tjuvarna kan oftast leverera komplett, med kodade nycklar och allt.
Nej, låt polisen istället ägna kraft åt brott mot ansvarsfulla drabbade. Innan utredningsarbetet av en skoterstöld sätts igång, bör ägaren åtminstone kunna presentera snöskoterns startnyckel och ett låsbart garage utan synliga tecken på inbrottsskador.
Övriga bör mötas av samma meddelande som de flesta. - "Utredningen läggs ner."
måndag, januari 23, 2006
Koma eller pigg
Miljöförstöring
Grattis Luleå! Så har även vi begåvats med ett riksmedium till. Som berättar om ett rån i Sundbyberg, en misshandel i samma kommun, samt en man som drunknat vid Slussen. 
Och så har det snöat i Hudiksvall. Och i Uppsala blir det (eller var det. Det är frågan) -6 grader. 
Bra! Är det så kallt i nordliga Uppsala, hur skall det då inte vara i Norrland?Nej, jag vet att man inte syftar till att konkurrera med lokalpressen. Men vad säger Edet, Lambi, eller Serla?
Närkontakt
Vägen till jobbet. 16 mil mestadels genom skog. Här och där ett samhälle, en by, en gård. Efter Älvsbyn, Korsträsk och Vistträsk kommer en 5-6 mil lång sträcka utan nämnvärd bebyggelse.
Det är vinter och jag susar fram i 110 på den vita vägen. Ingen halka, för det är kallt. Nästan ingen trafik. Man möter en bil då och då. Vackra scenerier passerar. En renflock, tack och lov på ängen en bra bit ifrån vägen.
Solen skiner, men kylan gör att luften är fylld med små, små iskristaller som sveper in omgivningarna i ett isigt dis, som jämnar ut konturerna och får bergen, sjöarna och skogen att färgas i mjuka pasteller. Grårosa, vitt, grågrönt och isblått.
Vägen känner jag i minsta detalj. Har åkt här två gånger i veckan i närmare sex år nu. Varenda kurva, de flesta gupp, känner jag till. Viltspanarblicken påkopplad för att vara beredd om något skulle våga sig upp på vägen. Men var renarna brukar finnas känner man till.
Det är då det ibland inträffar. Var är jag? Hur långt har jag kvar. Plöstligt känner jag inte alls igen vägen, kan inte orientera mig. Inga kända orienteringspunkter vid sidan av vägen, inga igenkännbara kurvor.
Klockan på instrumentbrädan har plötsligt flyttat fram en kvart, eller tjugo minuter. Har jag passerat Åkroken? Vuotner? Eller Fjällbonäs? Jag vet inte. Så känner jag igen mig igen. Men har ingen som helst aning om hur jag kommit dit. Har inget minne av sträckan jag kört. Borta. Jag har varit helt borta. Men var?
En annan gång. En sommarförmiddag händer samma sak. Men denna gång reagerar jag på att motorn stannar, bara dör. Jag kopplar ur och låter bilen rulla. Det går ju rätt fort, och det är en lång nedförsbacke, så jag kommer rätt långt. Jag försöker få igång bilen igen, genom att lägga i växeln och så upp med kopplingen, handen på startnyckeln. Inget händer och slutligen rullar jag in till vägkanten. Lämpligt nog vid en parkeringsficka. Och jag vet inte var jag är. Känner inte igen mig. Mobilen har ingen täckning. Någon bil har jag inte sett på bra länge. Sitter bara och begrundar mitt öde och förstår att det någon gång kommer någon som kan hjälpa mig. Gör ett försök med startnyckeln. Bilen startar och jag kör vidare, som om inget hänt.
Senare, på verkstan, kan man förstås inte hitta något som kan förklara.
Det där hände då och då. Inte det där med motorstoppet, men den där känslan av att man varit borta. Vinter som sommar, i mörker och dagsljus och så småningom lärde jag mig ignorera det. Eftersom jag visste när jag startat, hur lång tid det tar att köra sträckan och när jag beräknas vara framme i Arvidsjaur, så kan jag räkna ut var jag befinner mig.
Men var jag varit under tiden, vet ingen.
Det finns andra, som delar mina erfarenheter.
Det är vinter och jag susar fram i 110 på den vita vägen. Ingen halka, för det är kallt. Nästan ingen trafik. Man möter en bil då och då. Vackra scenerier passerar. En renflock, tack och lov på ängen en bra bit ifrån vägen.
Solen skiner, men kylan gör att luften är fylld med små, små iskristaller som sveper in omgivningarna i ett isigt dis, som jämnar ut konturerna och får bergen, sjöarna och skogen att färgas i mjuka pasteller. Grårosa, vitt, grågrönt och isblått.
Vägen känner jag i minsta detalj. Har åkt här två gånger i veckan i närmare sex år nu. Varenda kurva, de flesta gupp, känner jag till. Viltspanarblicken påkopplad för att vara beredd om något skulle våga sig upp på vägen. Men var renarna brukar finnas känner man till.
Det är då det ibland inträffar. Var är jag? Hur långt har jag kvar. Plöstligt känner jag inte alls igen vägen, kan inte orientera mig. Inga kända orienteringspunkter vid sidan av vägen, inga igenkännbara kurvor.
Klockan på instrumentbrädan har plötsligt flyttat fram en kvart, eller tjugo minuter. Har jag passerat Åkroken? Vuotner? Eller Fjällbonäs? Jag vet inte. Så känner jag igen mig igen. Men har ingen som helst aning om hur jag kommit dit. Har inget minne av sträckan jag kört. Borta. Jag har varit helt borta. Men var?
En annan gång. En sommarförmiddag händer samma sak. Men denna gång reagerar jag på att motorn stannar, bara dör. Jag kopplar ur och låter bilen rulla. Det går ju rätt fort, och det är en lång nedförsbacke, så jag kommer rätt långt. Jag försöker få igång bilen igen, genom att lägga i växeln och så upp med kopplingen, handen på startnyckeln. Inget händer och slutligen rullar jag in till vägkanten. Lämpligt nog vid en parkeringsficka. Och jag vet inte var jag är. Känner inte igen mig. Mobilen har ingen täckning. Någon bil har jag inte sett på bra länge. Sitter bara och begrundar mitt öde och förstår att det någon gång kommer någon som kan hjälpa mig. Gör ett försök med startnyckeln. Bilen startar och jag kör vidare, som om inget hänt.
Senare, på verkstan, kan man förstås inte hitta något som kan förklara.
Det där hände då och då. Inte det där med motorstoppet, men den där känslan av att man varit borta. Vinter som sommar, i mörker och dagsljus och så småningom lärde jag mig ignorera det. Eftersom jag visste när jag startat, hur lång tid det tar att köra sträckan och när jag beräknas vara framme i Arvidsjaur, så kan jag räkna ut var jag befinner mig.
Men var jag varit under tiden, vet ingen.
Det finns andra, som delar mina erfarenheter.
söndag, januari 22, 2006
Hörde jag rätt
Någonstans i landet skall polisen få jobba med det dom skall. Nämligen ägna sig även åt s.k. vardagsbrottslighet. Hörde det på Ekot i morse.
Hur har någon kommit på något så fantastiskt? Har polisledningen börjat lyssna och "kundanpassa" verksamheten. Något som många andra verksamheter gjort i årtionden.
Otroligt!
Men skämt åsido. Jag tror att det är en mycket bra väg att gå. Vardagsbrottslighetens utövare (snyggt begrepp för tjuvar och annat bus, va?) börjar väl oftast med just den verksamheten, för att gå vidare mot grövre kriminalitet. Stoppar man på låg nivå, så förebygger man värre saker.
På dom bara!
Hur har någon kommit på något så fantastiskt? Har polisledningen börjat lyssna och "kundanpassa" verksamheten. Något som många andra verksamheter gjort i årtionden.
Otroligt!
Men skämt åsido. Jag tror att det är en mycket bra väg att gå. Vardagsbrottslighetens utövare (snyggt begrepp för tjuvar och annat bus, va?) börjar väl oftast med just den verksamheten, för att gå vidare mot grövre kriminalitet. Stoppar man på låg nivå, så förebygger man värre saker.
På dom bara!
Och kom ihåg...
... att det där ni just tagit ner ur fönsternischer och julgranar och lagt till vila i silkespappersklädda, fackindelade kartonger heter pumlor. Ingenting annat.
Det är nu fastslaget både i SR:s Språket och framförallt hos det här sällskapet för hävande av den kulturskymning, som verkar råda i andra delar av landet, beträffande detta viktiga bruksföremål.
Det är nu fastslaget både i SR:s Språket och framförallt hos det här sällskapet för hävande av den kulturskymning, som verkar råda i andra delar av landet, beträffande detta viktiga bruksföremål.
lördag, januari 21, 2006
New York, Luleå.... whatever
Timbuktu, mottagare bl.a. av priset Bästa manlige artist i kvällens P3 Guld-gala, kunde inte hämta sitt pris, eftersom han befinner sig i The Big Apple.
Han rapporterar därifrån att en bil brann på en bro där igår. Han såg det från sitt fönster.
Jag rapporterar att en bil brann här på Stationsgatan igår. Det hade jag kunnat se från mitt fönster, om jag tittat ut.
Bara så ni vet!
Han rapporterar därifrån att en bil brann på en bro där igår. Han såg det från sitt fönster.
Jag rapporterar att en bil brann här på Stationsgatan igår. Det hade jag kunnat se från mitt fönster, om jag tittat ut.
Bara så ni vet!
Kvällens förrätt
Tunnskuret torkat nötkött, från Norrbotten. Serverat med färsk späd spenat, granatäpple och tomatbalsamvinäger. Salt och peppar.
Kvällens övriga rätter förblir en hemlighet, eftersom ni alltid klagar på att ni blir så hungriga, alldeles för sent på kvällen.
(Pst! Men det var bland annat skaldjur.)
Samlade bilder
Nu har jag samlat ihop inläggen med mina bästa bilder sedan ett halvår tillbaka.
Länklista finns till höger.
Du är välkommen att botanisera och kommentera. Några har hört av sig och vill låna bilder. Det går oftast bra. Men jag vill gärna veta att du lånar först.
Även om bilderna är klickbara för originalstorlek, så passar de inte att använda direkt för t.ex. skrivbordsunderlägg. Jag skickar dig gärna en högupplöst bild ifall du är intresserad.
Trevlig tittning!
Länklista finns till höger.
Du är välkommen att botanisera och kommentera. Några har hört av sig och vill låna bilder. Det går oftast bra. Men jag vill gärna veta att du lånar först.
Även om bilderna är klickbara för originalstorlek, så passar de inte att använda direkt för t.ex. skrivbordsunderlägg. Jag skickar dig gärna en högupplöst bild ifall du är intresserad.
Trevlig tittning!
fredag, januari 20, 2006
Outgrundliga äro ....
... teknikens vägar. Digitalkamerabranschen är tydligen i kris. Eller har varit. Så kan man i alla fall tolka en artikel i senaste pappersnumret av Kamera&Bild.Där berättas trots det, att utvecklingen går framåt. Marknaden översvämmas av nya trendiga modeller, med extrafinesser. Förstås!
Det senaste geniala tillskottet i en kamera är TV-spel. Fyra stycken till och med. Det är en ny Fuji-modell, som begåvats med detta.
Tänk va....!?
Vad skall dom hitta på härnäst.
Vad blir nästa toppnyhet i kamerabranschen.
En kamera med inbyggd mobiltelefon?
Kom ihåg var du läste det först.
Mobiltelefoner kan inte kopplas till tumörer
Nej, varför skulle man vilja koppla sin mobil till en tumör?
Det vore väl bättre om dom kopplades till mobilnätet!
(Rubriken hämtad från DN idag.)
Det vore väl bättre om dom kopplades till mobilnätet!
(Rubriken hämtad från DN idag.)
Den som söker, finner
Blogga!, ropar en rubrik i dagens Norrbottens Kuriren. (Tyvärr kan jag inte länka direkt till artikeln, eftersom tidninges sajt inte har permalänkar.) Jag ger mig förstås i kast med den kompakta texten, som talar om bloggandet i allmänhet. Vad som hänt, hur det har hänt och vad som kommer att hända med bloggen som företeelse.
I pappersutgåvan av tidningen är artikeln uppslagen över ett helt uppslag, och ingår i konceptet Fredagsyra. Den är skriven i bloggform (journalister är märkbart fascinerade av vår form!) och skildrar skribentens vedermödor för att försöka greppa detta med bloggandet. I början (slutet) av artikeln får vi också tipset att börja från slutet, dvs nerifrån, för att läsa artikeln i bloggordning.
Vad hittar jag om inte detta:
Visst hoppar det till lite i glädjehjärtat.
Men samtidigt blir jag kritisk. Vadå - "får inte tag på Bert"??? I högerkanten finns det lilla ordet Kontakt i fetstil. Klickar man där så finner man min e-postadress.
Vidare tycker journalisten (okänd, eftersom artikeln inte är signerad. Tala om svår att få tag på!) att det är få, som bloggar i Norrbotten.
Tips: Leta här!
Blogwalk har utmärkt länsvis indelning av bloggarna. Den visar "Antal bloggar i länet: 35. Befolkning: 252 061. Det går 7 202 personer per blogg i detta län, jämfört med 7 819 för hela riket."
Och Blogwalk reflekterar endast de bloggar som finns registrerade på Var är du. En betydligt mera aktuell och uppdaterad källa, jämfört med Bloggportalen.se, som artikeln refererar till. Bloggportalen.se har ju, som vi vet, haft svårt att hänga med i registreringarna, eftersom det varit lite krångligare att anmäla sig där.
Nåväl - Det finns troligen ännu fler bloggar i Norrbotten än de bloggar som nämns ovan, alltså. Men redan dessa siffror skäms väl inte för sig, eller hur? Över riksgenomsnittet!
Vad kan man mer begära? Mindre förvirrande artiklar, kanske!
Tack till: Béatrice(som tipsade om min blogg), Monica på Luleå Tekniska universitet (som tipsade om artikeln), och du okände på Kuriren!
I pappersutgåvan av tidningen är artikeln uppslagen över ett helt uppslag, och ingår i konceptet Fredagsyra. Den är skriven i bloggform (journalister är märkbart fascinerade av vår form!) och skildrar skribentens vedermödor för att försöka greppa detta med bloggandet. I början (slutet) av artikeln får vi också tipset att börja från slutet, dvs nerifrån, för att läsa artikeln i bloggordning.
Vad hittar jag om inte detta:
Ringer upp Bea från Boden som bloggar nästan varje dag. Ungefär 20 läsare följer den regelbundet. Hon vill skriva av sig och få respons på funderingar ibland. Typisk dagboksbloggare alltså. ”Och hålla kontakt med familjen som inte bor här” säger hon och tipsar om några andra bloggar. ”Ögonblick i norr” är en som är bra. Får inte tag på Bert som skriver den.
Visst hoppar det till lite i glädjehjärtat.
Men samtidigt blir jag kritisk. Vadå - "får inte tag på Bert"??? I högerkanten finns det lilla ordet Kontakt i fetstil. Klickar man där så finner man min e-postadress.
Vidare tycker journalisten (okänd, eftersom artikeln inte är signerad. Tala om svår att få tag på!) att det är få, som bloggar i Norrbotten.
Tips: Leta här!
Blogwalk har utmärkt länsvis indelning av bloggarna. Den visar "Antal bloggar i länet: 35. Befolkning: 252 061. Det går 7 202 personer per blogg i detta län, jämfört med 7 819 för hela riket."
Och Blogwalk reflekterar endast de bloggar som finns registrerade på Var är du. En betydligt mera aktuell och uppdaterad källa, jämfört med Bloggportalen.se, som artikeln refererar till. Bloggportalen.se har ju, som vi vet, haft svårt att hänga med i registreringarna, eftersom det varit lite krångligare att anmäla sig där.
Nåväl - Det finns troligen ännu fler bloggar i Norrbotten än de bloggar som nämns ovan, alltså. Men redan dessa siffror skäms väl inte för sig, eller hur? Över riksgenomsnittet!
Vad kan man mer begära? Mindre förvirrande artiklar, kanske!
Tack till: Béatrice(som tipsade om min blogg), Monica på Luleå Tekniska universitet (som tipsade om artikeln), och du okände på Kuriren!
Associationer
Läser den lätt skruvade (lindrigt sagt), men alltid mycket insiktsfulla blogg som Dan i Sollefteå skriver, om hur tankar kan fara omkring, när de får fritt spelrum. Oftast har han fullständigt rätt i sina iakttagelser.
Såg en dokumentär igår kväll på Kunskapskanalen. Den handlade om flickor, som hela livet fått ta på sig rollen av en pojke/man. Av praktiska orsaker. Mansbrist efter släktfejder, krig och annat. I utbyte fick de leva ett "fritt" liv, med mannens alla privilegier. Kvinnligheten kvästes helt. Manskläder, mansarbete, mansumgänge på kaféet. En forskare hävdade till och med att naturliga kroppsfunktioner, t.ex. menstruation uteblev. Hormonella förändringar skulle alltså vara möjliga att styra, bara med beteendet.
De män (kvinnor) man fick se och höra var nu gamla, och levde fortfarande som män. Visst hade de fått alla privilegier som männen hade, utom ett. De kunde aldrig leva annat än i celibat. Det handlar om en företeelse som existerat, och faktiskt ännu existerar, i Albanien, Kosovo, Montenegro och Makedonien.
Mitt i programmet dansar tankarna iväg. Plötsligt börjar jag tänka på att jag, när jag var ung, sysslade med DX:ing. Tror det beror på den 50-talsstämning som programmet förmedlade. Pappa ledde in mig på den hobbyn, som bestod i ett oavbrutet rattande och lyssnande på kortvågsbanden på radion. Till mammas stigande otålighet. Hon kunde inte uppskatta det där pipandet, brusandet och tjutandet, som uppstår mellan stationerna.
Men där rattade man på. 19-metersbandet var bra. Likaså 25-meters. Allt för att hitta någon exotiskt klingande radioutsändning från en fjärran värld. Gärna på andra sidan jordklotet. Men för dessa godbitar var man tvungen att sitta uppe på nätterna, när mottagningsförhållandena var bäst. Alltså bestods endast pappa med den lyxen. En annan fick hålla tillgodo med mera näraliggande exotism. Europa, mest.
En dag hände det att jag fick in Albanien. Radio Tirana. DX:ing innebär att man lyssnar och noterar. Engelskspråkiga sändningar förstås, för det mesta. Men många länder sänder även på svenska. Sedan rapporterar man till radiostationen om vad man hört, när man hört det, och viktigast av allt; hur det hördes.
Man slog i tabeller och kodade. Fading, strong, disturbance etc. Sedan skickade man in rapporten. Det fanns särskilda kort, med vissa förtryckta uppgifter, som man kompletterade. Ofta hade man väl knappt adress, men på något sätt kom rapporten oftast fram.
Sen kom det svar. Tror det kallades QSL-kort. Dansandes ner i brevlådan, med konstiga frimärken. Ett tack för rapporten, ibland en liten present, en broschyr, eller något annat.
En gång deltog jag i en tävling i Radio Tjeckoslovakien. Vann minsann. Och priset det var en hel opera på LP-skivor. Tre stycken, som jag fick hämta ut, efter förtullningsdeklaration. Spännande för en 13-åring på den tiden, även om opera inte var min favoritmusik. Det var Brudköpet av Biedrich Smetana. Men jag minns att uvertyren satte vissa spår i mig. Men när sångarna började gala, tappade jag intresset.
Nåväl - Albanien var det. Jojomensan. Det kom ett svar därifrån också, på billigt papper. Landet var då ett mycket stängt och oåtkomligt land.
Jag kan ännu minnas hur det var adresserat:
Bodin, B Mr
Hjalmar Lundbohmsvagen 41
Kiruna
Isvec
Det där sista, Isvec, hade lite konstiga krumelurer, nån cirkumflex på s:et och en cedilj på c:et, eller något sådant. Och Mr var ju heller inte så dumt att få heta.
Det satte sig i minnet, och kom fram, när jag såg en kvinna i Albanien, som levde som man.
---
Länkar:
Dan i Sollefteå. Vardagliga funderingar kring intets olidliga storhet
Sveriges Television. Kunskapskanalen
Såg en dokumentär igår kväll på Kunskapskanalen. Den handlade om flickor, som hela livet fått ta på sig rollen av en pojke/man. Av praktiska orsaker. Mansbrist efter släktfejder, krig och annat. I utbyte fick de leva ett "fritt" liv, med mannens alla privilegier. Kvinnligheten kvästes helt. Manskläder, mansarbete, mansumgänge på kaféet. En forskare hävdade till och med att naturliga kroppsfunktioner, t.ex. menstruation uteblev. Hormonella förändringar skulle alltså vara möjliga att styra, bara med beteendet.
De män (kvinnor) man fick se och höra var nu gamla, och levde fortfarande som män. Visst hade de fått alla privilegier som männen hade, utom ett. De kunde aldrig leva annat än i celibat. Det handlar om en företeelse som existerat, och faktiskt ännu existerar, i Albanien, Kosovo, Montenegro och Makedonien.
Mitt i programmet dansar tankarna iväg. Plötsligt börjar jag tänka på att jag, när jag var ung, sysslade med DX:ing. Tror det beror på den 50-talsstämning som programmet förmedlade. Pappa ledde in mig på den hobbyn, som bestod i ett oavbrutet rattande och lyssnande på kortvågsbanden på radion. Till mammas stigande otålighet. Hon kunde inte uppskatta det där pipandet, brusandet och tjutandet, som uppstår mellan stationerna.
Men där rattade man på. 19-metersbandet var bra. Likaså 25-meters. Allt för att hitta någon exotiskt klingande radioutsändning från en fjärran värld. Gärna på andra sidan jordklotet. Men för dessa godbitar var man tvungen att sitta uppe på nätterna, när mottagningsförhållandena var bäst. Alltså bestods endast pappa med den lyxen. En annan fick hålla tillgodo med mera näraliggande exotism. Europa, mest.
En dag hände det att jag fick in Albanien. Radio Tirana. DX:ing innebär att man lyssnar och noterar. Engelskspråkiga sändningar förstås, för det mesta. Men många länder sänder även på svenska. Sedan rapporterar man till radiostationen om vad man hört, när man hört det, och viktigast av allt; hur det hördes.
Man slog i tabeller och kodade. Fading, strong, disturbance etc. Sedan skickade man in rapporten. Det fanns särskilda kort, med vissa förtryckta uppgifter, som man kompletterade. Ofta hade man väl knappt adress, men på något sätt kom rapporten oftast fram.
Sen kom det svar. Tror det kallades QSL-kort. Dansandes ner i brevlådan, med konstiga frimärken. Ett tack för rapporten, ibland en liten present, en broschyr, eller något annat.
En gång deltog jag i en tävling i Radio Tjeckoslovakien. Vann minsann. Och priset det var en hel opera på LP-skivor. Tre stycken, som jag fick hämta ut, efter förtullningsdeklaration. Spännande för en 13-åring på den tiden, även om opera inte var min favoritmusik. Det var Brudköpet av Biedrich Smetana. Men jag minns att uvertyren satte vissa spår i mig. Men när sångarna började gala, tappade jag intresset.
Nåväl - Albanien var det. Jojomensan. Det kom ett svar därifrån också, på billigt papper. Landet var då ett mycket stängt och oåtkomligt land.
Jag kan ännu minnas hur det var adresserat:
Bodin, B Mr
Hjalmar Lundbohmsvagen 41
Kiruna
Isvec
Det där sista, Isvec, hade lite konstiga krumelurer, nån cirkumflex på s:et och en cedilj på c:et, eller något sådant. Och Mr var ju heller inte så dumt att få heta.
Det satte sig i minnet, och kom fram, när jag såg en kvinna i Albanien, som levde som man.
---
Länkar:
Dan i Sollefteå. Vardagliga funderingar kring intets olidliga storhet
Sveriges Television. Kunskapskanalen
torsdag, januari 19, 2006
En stor och varm famn
Idag är jag extra lokalpatriotisk. Men jag kan inte låta bli att förvånas, när jag ser temperaturerna runt om i vårt vidsträckta län.
Kiruna -20
Jokkmokk -28
Gällivare -26
Vajmat -37,5 (!!!)
Haparanda -27
Pajala -29
Luleå -12
Uppdatering: Kan det vara på grund av vår gudfruktighet här i Luleå?
Kiruna -20
Jokkmokk -28
Gällivare -26
Vajmat -37,5 (!!!)
Haparanda -27
Pajala -29
Luleå -12
Uppdatering: Kan det vara på grund av vår gudfruktighet här i Luleå?
Drabbad
Ett citat från dagens Norrbottens Kuriren apropå att jobb flyttas från ett av företagets främsta produktionsområden. Från Jokkmokk till Uppsala:
Nähä! Men någon verkar oerhört drabbad...... Men av vad?
Empatilösiosis, kanske.
Den enda som vill kommentera flytten är personalchefen för Vattenfall Norden Lars Asplund. Han anser inte att personalen i Norrbotten är drabbad av flytten för de kommer erbjudas arbete i Uppsala.
Nähä! Men någon verkar oerhört drabbad...... Men av vad?
Empatilösiosis, kanske.
Bort från trängseln
Köpenhamn, London, Oslo, Göteborg och Luleå.Dessa städer är i nämnd ordning de som flest människor flyger till, från Arlanda.
Hit flyr dom.
Jag har full förståelse!
(Källa: Luftfartsverket)
onsdag, januari 18, 2006
Slumplunch
Går på Roasters. Jag är enda gästen, förutom en. Tar en lunch. Grillad sötpotatis och currycouscousfylld paprika med youghurt och rostad kummin.
Då dyker Billy från Belfast upp och ansluter, liksom Carmen från Barcelona. Det blir lite prat om senast lästa bok, sedda film, hörda konsert och lite annat. Robbie från Nelson NZ bjuder mig på en krämig cappucino. Jag blir presenterad för min engelsklärares fru, hejar på skribent från bl.a. Utemagasinet som jag inte känner, egentligen, och träffar snuvig Rigmor på vägen ut.
Sånt bara sker ibland en liten storstad.
Det gillar jag.
Då dyker Billy från Belfast upp och ansluter, liksom Carmen från Barcelona. Det blir lite prat om senast lästa bok, sedda film, hörda konsert och lite annat. Robbie från Nelson NZ bjuder mig på en krämig cappucino. Jag blir presenterad för min engelsklärares fru, hejar på skribent från bl.a. Utemagasinet som jag inte känner, egentligen, och träffar snuvig Rigmor på vägen ut.
Sånt bara sker ibland en liten storstad.
Det gillar jag.
Härliga tider, strålande tider
Jag är arbetslös. Så är det. Och det är inte kul.
Men nu är räddningen nära. I radio hör jag om en avhandling från Stockholms Universitet som konstaterar att arbetslösa som blir kallade till jobbsökarkurs, oftast tackar nej, och "börjar utbilda sig, eller tar ett jobb istället".
Ooooh! Om jag blott kunde bli kallad!
Undrar just vad jag skall utbilda mig till, eller vilket jobb jag skall ta!
Få se nu, (blädder, blädder, surf, surf)... inte det, och inte det, nä... i det heller, nja... kan jag få se på ett annat, tack, nej inte det......... men det där.
Det tar jag!
Andra bloggar om: arbetslöshet
Men nu är räddningen nära. I radio hör jag om en avhandling från Stockholms Universitet som konstaterar att arbetslösa som blir kallade till jobbsökarkurs, oftast tackar nej, och "börjar utbilda sig, eller tar ett jobb istället".
Ooooh! Om jag blott kunde bli kallad!
Undrar just vad jag skall utbilda mig till, eller vilket jobb jag skall ta!
Få se nu, (blädder, blädder, surf, surf)... inte det, och inte det, nä... i det heller, nja... kan jag få se på ett annat, tack, nej inte det......... men det där.
Det tar jag!
Andra bloggar om: arbetslöshet
tisdag, januari 17, 2006
Det där skall...
... jag skriva om i min blogg, tänkte jag när jag klev innanför dörren efter att ha varit på gymet. Sen åt jag lunch, och...
... vad det var jag skulle skriva om - det har jag totalt glömt bort.
Så nu blev det bara detta!
Känns det igen?
... vad det var jag skulle skriva om - det har jag totalt glömt bort.
Så nu blev det bara detta!
Känns det igen?
måndag, januari 16, 2006
Vardagsmysterier - 6
Ungefär 117% av alla korkar man råkar tappa i badrummet hamnar någonstans, där man helst inte vill leta.Varför?
Schtockholm, Schtockholm überalles
Polismyndigheten i huvudstaden har jobbat med ett projekt mot organiserad brottslighet. Det kallas Novaprojektet och redovisades i augusti 2005.
Stora framgångar noterades och tillskrevs Stockholmspolisen. Och projektet hyllades som ett föredöme.
Det var bara det att det var mycket luft i siffrorna.
Nästan hälften (15 av 36 st.) av de redovisade fallen hade lösts av lokala polismyndigheter ute i landet. Exempelvis i Kalix - långt från Stockholms länspolismästare Götblads långa arm.
Oftast är vi bra.
Ibland är vi bra att ha!
(Källa: DN)
Stora framgångar noterades och tillskrevs Stockholmspolisen. Och projektet hyllades som ett föredöme.
Det var bara det att det var mycket luft i siffrorna.
Nästan hälften (15 av 36 st.) av de redovisade fallen hade lösts av lokala polismyndigheter ute i landet. Exempelvis i Kalix - långt från Stockholms länspolismästare Götblads långa arm.
Oftast är vi bra.
Ibland är vi bra att ha!
(Källa: DN)
söndag, januari 15, 2006
Grundkurs IG
Funderar över den rådige busschauffören, som ingrep i en misshandel i Jönköping i helgen. Hur känner han sig nu?
Jag hoppas han är stolt!
Över sitt civilkurage.
Över att kanske ha räddat en människas liv.
Över att hans etiska kompetens vida överträffar hans chefers.
Hur tänker de, egentligen?
Inte alls!
Eller är de bara rädda för att få stå för rehabiliteringskostnader om chauffören hade skadats på något sätt.
Sådana här händelser spär på alla fördomar mot näriga företagsledare.
Hade de istället belönat sin medarbetare, hade de kunnat gå vidare med huvudet högt och ett välförtjänt gott rykte.
Avskeda bussbolaget!
Andra bloggar om: civilkurage
Jag hoppas han är stolt!
Över sitt civilkurage.
Över att kanske ha räddat en människas liv.
Över att hans etiska kompetens vida överträffar hans chefers.
Hur tänker de, egentligen?
Inte alls!
Eller är de bara rädda för att få stå för rehabiliteringskostnader om chauffören hade skadats på något sätt.
Sådana här händelser spär på alla fördomar mot näriga företagsledare.
Hade de istället belönat sin medarbetare, hade de kunnat gå vidare med huvudet högt och ett välförtjänt gott rykte.
Avskeda bussbolaget!
Andra bloggar om: civilkurage
Sjukskrivet
En miljon läkemedelsrecept förmedlas via apotekets datoriserade e-recept-tjänst.
Varje månad!
Var nionde invånare i det här landet får alltså medicin utskriven åt sig en gång i månaden.
Plus de som får vanliga manuella recept!?
Det låter.............. helsjukt.
Uppdatering: Den rätta siffran skall vara 1,2 miljoner recept. Det innebär alltså en receptutskriven medicin på var 7,5:e invånare i landet. Per månad!
Varje månad!
Var nionde invånare i det här landet får alltså medicin utskriven åt sig en gång i månaden.
Plus de som får vanliga manuella recept!?
Det låter.............. helsjukt.
Uppdatering: Den rätta siffran skall vara 1,2 miljoner recept. Det innebär alltså en receptutskriven medicin på var 7,5:e invånare i landet. Per månad!
När solen står som högst
Den 15 januari.Havet ligger vitt och fruset
Men pulsen slår därunder
Isen sjunger
fredag, januari 13, 2006
Rondellsjuka, fågelinfluensa och nu...
Har du råkat ut för trailerismen? Eller råkat ut för.... snarare retat dig på! Själv håller jag på att bli smått galen.
I SR P1 pågår varje morgon något som heter P1 Morgon. Ett utmärkt collage av dagsaktuella händelser, nyheter, kåserier och annat. Här kan SVT:s och TV4:s morgonsoffor ställas in i något fuktigt magasin, eller gå till någon återvinningsmarknad.
Om det inte vore för trailerismen.
Sisådär halv sju, när jag öppnat öronen så är det nyheter, vetenskapsnyheter... och sen börjar det.
För då kommer det en
- trailer för kommande program
- trailer för innehållet i kommande program
- trailer för nästa nyhetssändning
Men sen.... hör och häpna; en programpunkt
Tankar för dagen; allmänfilosofiskt lättsmälta visdomsord i fem minuter. Eller rättare sagt fyra! För si då skall det in en
- trailer för ett program i eftermiddag
- trailer för debatten som kommer efter sporten om 25 minuter
- trailer för Kropp och själ kl 10
följt av lite småprat med meteorologen från SMHI, som låter mer och mer stressad, för att han eller hon inte skall hinna med sin prognos under de utsatta minuterna. Men så kommer prognosen. Den tar 3 och en halv minut i rasande tempo, för man måste ju hinna med en
- trailer om innehållet i ekosändningen om 1 minut, och en
- trailer om innehållet i sportsändningen om en kvart, följt av en
- trailer om debatten som kommer efter sport om 20 minuter, samt en
- puff för Ring P1 kl 0920. Men nu är klockan 7:00.
Här kommer Ekot.
Man blir alldeles matt! Och less!
Det har hänt att jag av misstag stängt av radion när det kommer en trailer för ett program, som jag verkligen vill höra. Det är bara det att det är ingen trailer. Det är själva programmet!
Snälla - sluta! Ska man måsta bära in TV-sofforna igen?
I SR P1 pågår varje morgon något som heter P1 Morgon. Ett utmärkt collage av dagsaktuella händelser, nyheter, kåserier och annat. Här kan SVT:s och TV4:s morgonsoffor ställas in i något fuktigt magasin, eller gå till någon återvinningsmarknad.
Om det inte vore för trailerismen.
Sisådär halv sju, när jag öppnat öronen så är det nyheter, vetenskapsnyheter... och sen börjar det.
För då kommer det en
- trailer för kommande program
- trailer för innehållet i kommande program
- trailer för nästa nyhetssändning
Men sen.... hör och häpna; en programpunkt
Tankar för dagen; allmänfilosofiskt lättsmälta visdomsord i fem minuter. Eller rättare sagt fyra! För si då skall det in en
- trailer för ett program i eftermiddag
- trailer för debatten som kommer efter sporten om 25 minuter
- trailer för Kropp och själ kl 10
följt av lite småprat med meteorologen från SMHI, som låter mer och mer stressad, för att han eller hon inte skall hinna med sin prognos under de utsatta minuterna. Men så kommer prognosen. Den tar 3 och en halv minut i rasande tempo, för man måste ju hinna med en
- trailer om innehållet i ekosändningen om 1 minut, och en
- trailer om innehållet i sportsändningen om en kvart, följt av en
- trailer om debatten som kommer efter sport om 20 minuter, samt en
- puff för Ring P1 kl 0920. Men nu är klockan 7:00.
Här kommer Ekot.
Man blir alldeles matt! Och less!
Det har hänt att jag av misstag stängt av radion när det kommer en trailer för ett program, som jag verkligen vill höra. Det är bara det att det är ingen trailer. Det är själva programmet!
Snälla - sluta! Ska man måsta bära in TV-sofforna igen?
Trimma stoppuret
I USA är permobilmarknaden het. Ni vet, de där elektriska "rullstolarna" som är till sådan ovärdelig hjälp för många av våra rörelsehindrade.
Det är nu inte så att folk blir förlamade till höger och vänster. Nej, permobiler har nämligen börjat köpas av överviktiga. När man tänker USA, så förstår man att den marknaden är, om inte gigantisk, så i alla fall stor.
- Å du grabbar.... om vi hottar upp permobilerna, och kallar dem scooter, så kanske vi kan få vanligt folk att köpa en också.
Sagt och gjort. Enligt uppgift har nu allmänt lata människor visat köplust.
Genialt drag. Friska människor sätter sig i en permobil, blir överviktiga, och beroende.
Det är P1 Morgons reporter Sara Stenholm, som rapporterar från New York.
Plastikkirurgerna vädrar också morgonluft. Kvinnor önskar i större och större utsträckning att återställa mödomen. Eller är det männen, som önskar det?
I vilket fall som helst så ökar efterfrågan på denna tjänst. Kvinnor vill alltså uppleva att de är oskulder. Igen och igen och igen!
Tro inte att det är bundet till religiös tillhörighet heller. Nej, det är vita kvinnor i övre medelklass utan känd religiositet som är största kundgruppen. (Uppdatering: Tala om Desperate housewives!)
------
När kommer galenskaperna hit till vårt amerikafrälsta land?
Jag anar att jag måste ha ett stoppur med kapacitet att mäta hundradelssekunder.
Startar......... NU!
Det är nu inte så att folk blir förlamade till höger och vänster. Nej, permobiler har nämligen börjat köpas av överviktiga. När man tänker USA, så förstår man att den marknaden är, om inte gigantisk, så i alla fall stor.
- Å du grabbar.... om vi hottar upp permobilerna, och kallar dem scooter, så kanske vi kan få vanligt folk att köpa en också.
Sagt och gjort. Enligt uppgift har nu allmänt lata människor visat köplust.
Genialt drag. Friska människor sätter sig i en permobil, blir överviktiga, och beroende.
Det är P1 Morgons reporter Sara Stenholm, som rapporterar från New York.
Plastikkirurgerna vädrar också morgonluft. Kvinnor önskar i större och större utsträckning att återställa mödomen. Eller är det männen, som önskar det?
I vilket fall som helst så ökar efterfrågan på denna tjänst. Kvinnor vill alltså uppleva att de är oskulder. Igen och igen och igen!
Tro inte att det är bundet till religiös tillhörighet heller. Nej, det är vita kvinnor i övre medelklass utan känd religiositet som är största kundgruppen. (Uppdatering: Tala om Desperate housewives!)
------
När kommer galenskaperna hit till vårt amerikafrälsta land?
Jag anar att jag måste ha ett stoppur med kapacitet att mäta hundradelssekunder.
Startar......... NU!
torsdag, januari 12, 2006
Jag - en tunnis
Ett träningspass på gymmet. Det går sisådär, andra gången efter "jullovet". Mitt träningsprogram innehåller ett rätt stort mått frivikter. Alltså måste jag hålla till med dom stora grabbarna i friviktsrummet.
Men om man, som jag har chans att gå lite udda tider, till exempel mitt på dagen, så är det rätt lugnt där inne. Idag bara en medelstor kille, inte helt olik den där Ljungberg. Han såg ofarlig ut, så jag tog plats framför spegelväggen, letade fram mina 13,6-kilosvikter (jojo!) och satte mig ner för s.k. bröstpress. "Ljungberg" stånkade på med tre gånger så tunga hantlar, men jag tänkte att han har nog varit liten också, någon gång.
In släntrar en drygt enochenhalvmeterhög tjej, snygg, välproportionerad och tar plats vid sidan om mig. "Ljungberg" och jag bröstar förstås upp oss lite extra. Jag byter till 21,6-kilosvikter.
Tjejen griper till min fasa efter 23,8:orna och ger sig i kast med dem.
Mitt bröstande får ett snabbt slut och jag dryper iväg ur lokalen och tar magmaskinen i besittning.
Men nästa gång.... Då...hoppas jag ..att hon inte är där!
Men om man, som jag har chans att gå lite udda tider, till exempel mitt på dagen, så är det rätt lugnt där inne. Idag bara en medelstor kille, inte helt olik den där Ljungberg. Han såg ofarlig ut, så jag tog plats framför spegelväggen, letade fram mina 13,6-kilosvikter (jojo!) och satte mig ner för s.k. bröstpress. "Ljungberg" stånkade på med tre gånger så tunga hantlar, men jag tänkte att han har nog varit liten också, någon gång.
In släntrar en drygt enochenhalvmeterhög tjej, snygg, välproportionerad och tar plats vid sidan om mig. "Ljungberg" och jag bröstar förstås upp oss lite extra. Jag byter till 21,6-kilosvikter.
Tjejen griper till min fasa efter 23,8:orna och ger sig i kast med dem.
Mitt bröstande får ett snabbt slut och jag dryper iväg ur lokalen och tar magmaskinen i besittning.
Men nästa gång.... Då...hoppas jag ..att hon inte är där!
Inte bara räkningar
Idag var det kul att öppna posten.
Jag har lyckats vara på alerten. Och för det belönas man ibland. I det här fallet var det ingen tävling. Då brukar jag inte ens anstränga mig. Nej, nu gällde det att svara på en enkät om Björkliden som resmål.
De tio första enkätsvaren belönas.
Gissa om det kommer lägligt.
Grattis till mig!
Jag har lyckats vara på alerten. Och för det belönas man ibland. I det här fallet var det ingen tävling. Då brukar jag inte ens anstränga mig. Nej, nu gällde det att svara på en enkät om Björkliden som resmål.De tio första enkätsvaren belönas.
Gissa om det kommer lägligt.
Grattis till mig!
Varför har just vi...
... varmast i landet kl 10.00 en dag i mitten av januari?
Luleå +5
Malmö +2
Källa: SMHI, temperaturer Sverige
Luleå +5
Malmö +2
Källa: SMHI, temperaturer Sverige
onsdag, januari 11, 2006
Inflation
Konflikten om gaspriserna mellan Ryssland och Ukraina kallas i flera tidningar, i TV och radio för gaskrig.
Undrar vad befolkningen i den kurdiska byn Halabja i Irak skulle ha kallat det. 1988 dog 5000 personer under Saddams gaskrig där.
Hur många har kommit till skada i det nu aktuella 'kriget'?
Undrar vad befolkningen i den kurdiska byn Halabja i Irak skulle ha kallat det. 1988 dog 5000 personer under Saddams gaskrig där.
Hur många har kommit till skada i det nu aktuella 'kriget'?
Vardagsmysterier - 5
Hur kommer det sig:
- att 1 plusgrad smälter så mycket snö på så kort tid, när det tar 5 timmar för frysen att frosta av i rumstemperatur?
- att 1 plusgrad på vintern blir regn, när 4-5 plusgrader på hösten, eller våren, ger snö?
O.s.a. Genast.
- att 1 plusgrad smälter så mycket snö på så kort tid, när det tar 5 timmar för frysen att frosta av i rumstemperatur?
- att 1 plusgrad på vintern blir regn, när 4-5 plusgrader på hösten, eller våren, ger snö?
O.s.a. Genast.
Näe....
Nu regnar det igen!
Kan ni inte försöka hålla styr på era luftmassor, ni därnere i söder?
Måste ni skicka upp era sydvindar.
Är det bara för avundsjukan ni gör det. För att vi haft så fint vinterväder med ren, kall, vit jungfrulig snö rätt länge nu.
I så fall skall vi nog se till att ni blir utan sommar i sommar!
Det där var ett hot.
Kan ni inte försöka hålla styr på era luftmassor, ni därnere i söder?
Måste ni skicka upp era sydvindar.
Är det bara för avundsjukan ni gör det. För att vi haft så fint vinterväder med ren, kall, vit jungfrulig snö rätt länge nu.
I så fall skall vi nog se till att ni blir utan sommar i sommar!
Det där var ett hot.
tisdag, januari 10, 2006
Dags igen
Så har en bildad(?) kd-riksdagsman luftat sina unkna åsikter. Erling Wälivaara, jämställde igår i TV:s Nordnytt, homosexualitet med pyromani och kleptomani.
Dom förnekar sig aldrig, dom bibeltrogna.
(Uppdatering: Den här lilla notisen hamnade mitt i brödbaket nedan och 'kom bort' i jäsningen. Men den behöver jäsas om. Därför uppflyttad. Hörde även att den hamnade i Rapport också under kvällen.)
Dom förnekar sig aldrig, dom bibeltrogna.
(Uppdatering: Den här lilla notisen hamnade mitt i brödbaket nedan och 'kom bort' i jäsningen. Men den behöver jäsas om. Därför uppflyttad. Hörde även att den hamnade i Rapport också under kvällen.)
Så bakar man... (Del 3 - slutet)
Jäsning mellan hägg och syren.... nä, ja menar mellan Rapport och Aktuellt på rumstempererat ställe.225 grader. Den skall svettas lite.
Men tänk på att sänka tempen till 175 när du slänger in limpan i värmen.
35 minuter.Och mitt i upplösningen på Örnen, avsnitt 9, kommer förlossningen.
Mmmmmmmmmmmmmmm........
8 timmar efter start. Men med effektiv arbetstid ca 20 minuter. Resten är fritt för andra aktiviteter.
Ja! Så där enkelt är det. Nu är det bara att göra efter. Men börja nerifrån. Det finns inga genvägar.
Så bakar man.... (del 2)
Oooops! Så ser det ut 5 timmar senare. Dags att ta itu med själva designen.
Ids du, så kan du ju mjöla bakbordet lite.
Häll ut degen och forma den som du vill.
Är det helg, eller bröllopsdag eller nåt, kan du ju göra nåt mönster, rispa lite, eller så. Men man kan ju strunta i det också, om det är nå' bra på TV, som man hellre vill se.
På med täcket igen. Rast, vila några timmar till.Så här bakar man...
... gott matbröd mot alla regler.
Ta fram vad du hittar i mjölförrådet. I detta fall grahamsmjöl, dinkelmjöl och vetemjöl special.
Häll hela rasket i degbunken, så där på en höft.
Tillsätt nån deciliter rapsolja, ett paket torrjäst, en matsked salt och eventuell någon lämplig krydda. Jag hittade en skvätt yoghurt naturell i kylen. Den åkte också i, tillsammans med 7,5 dl kallvatten. Tjafsa inte med nåt 'fingervarmt degspad'. Det är bara fjompigt.
Kör igång apparaten.
Ta en kopp och en pepparkaka.
Det blir en deg. Jag lovar!
Släng en handduk över bunken, och glöm den.
Den spännande fortsättningen kan jag ju inte berätta ännu. Det måste ju jäsa några timmar fattar'u väl!
Ta fram vad du hittar i mjölförrådet. I detta fall grahamsmjöl, dinkelmjöl och vetemjöl special.
Häll hela rasket i degbunken, så där på en höft.
Tillsätt nån deciliter rapsolja, ett paket torrjäst, en matsked salt och eventuell någon lämplig krydda. Jag hittade en skvätt yoghurt naturell i kylen. Den åkte också i, tillsammans med 7,5 dl kallvatten. Tjafsa inte med nåt 'fingervarmt degspad'. Det är bara fjompigt.
Kör igång apparaten.
Ta en kopp och en pepparkaka.
Det blir en deg. Jag lovar!
Släng en handduk över bunken, och glöm den.
Den spännande fortsättningen kan jag ju inte berätta ännu. Det måste ju jäsa några timmar fattar'u väl!
Snett
Elva miljarder kronor.Smaka på det! Det är rysligt många slantar. 11 000 000 000 enkronor. Det blir en 22 mil(!) hög stapel, om nu någon skulle komma på idén att försöka.
Det är i vilket fall värdet av den elkraft som lilla Jokkmokks kommun skickar iväg över världen. Årligen.
Jokkmokk brottas varje år med sin budget. Man stänger samhällsservice. Drar ner, kapar, snålar. Ändå får man det inte att gå ihop!
Och statliga arbetstillfällen flyttas till Stockholm eller Uppsala.
Cirka 5600 invånare finns i kommunen. Varje invånare producerar alltså el för 1,9 miljoner kronor varje år. Tänk om pengarna fick stanna i kommunen? Tänk om statsmakterna lät det ske en enda gång. Vilken skjuts det skulle bli.
Kommunen vore i så fall bland de rikaste i landet.
Om man fick behålla pengarna ett år.
Gissa vart pengarna går istället!
11 miljarder, det är väl inte så mycket att bråka om.
En knapp fjärdedel av vad julklapparna kostade landets befolkning under november och december 2005.
(Bilden visar Kunskapens hus i Jokkmokk.
Lånad från kommunens arkiv.)
Lånad från kommunens arkiv.)
Andra bloggar om: jokkmokk
(Uppdatering: Befolkningssiffran och elprod/inv korrigerad. Se kommentar!)
Oj - vad snabbt det sprids
Idag är det riksnyhet att IKEA öppnar sitt nordligaste varuhus i Haparanda senare i år. Det första med entré från två länder.
Det verkar också vara en nyhet att Ingvar Kamprad tog beslutet om etablering mot styrelsens vilja. Men han såg möjligheterna.
Båda dessa fakta har varit kända i min landsända sedan början av juni 2005.
Nu har det nått både tidningar och radio i huvudstaden, 7 månader senare!
Tacka IT för det. Eller är det den vanliga vidsyntheten från riksmedia?
Tidigare inlägg om detta.
Det verkar också vara en nyhet att Ingvar Kamprad tog beslutet om etablering mot styrelsens vilja. Men han såg möjligheterna.
Båda dessa fakta har varit kända i min landsända sedan början av juni 2005.
Nu har det nått både tidningar och radio i huvudstaden, 7 månader senare!
Tacka IT för det. Eller är det den vanliga vidsyntheten från riksmedia?
Tidigare inlägg om detta.
måndag, januari 09, 2006
Immiga glasögon
När man bär glasögon är det rätt hopplöst att gå in på en affär så här mitt i kallvintern. Man blir minst sagt skumögd. Men hjälp finns.En flaska 'Fog Finish' för 118 spänn! Det måste väl göra susen. Bara att spraya på.
Kan även användas i dimmiga trakter. Ett lätt tryck på flaskan och dimman försvinner, som genom ett trollslag. Används mycket kring flygplatser.
(Uppdatering: Produkten har nu omvärderats. Det visade sig att den inte fungerade som tänkt. Glasögon blev ännu immigare, ja rentav helt ogenomskinliga. Och dimman på Kallax flygplats ville inte ge sig, hur mycket trafikledningen än försökte.
Men på grund av producentens kreativa läggning och att produktens namn kan tolkas annorlunda, kommer den nu istället att säljas med egenskapen att den gör kakelfogarna vita och fina. Fogfinish, alltså. En mycket modern produkt som även är
"smuts avvisande" och ej bör användas på "betong plattor". Mycket modern alltså, med särskrivning och allt!)
Kraftfulla åtgärder
Statliga Vattenfall funderar! Ekonomifunktionen i företaget är idag spridd på ett antal platser runtom i hela landet. Men nu vill man centralisera. Det gäller ungefär 150 jobb.
Åtta platser från Norrbotten till Götaland diskuteras. I min landsända har både Porjus, Jokkmokk, Arvidsjaur och Luleå nämnts.
Men enligt fackliga källor lutar det åt Stockholm, eller Uppsala!
Jaja, Uppsala är ju i alla fall norrut.
Radikalt, Vattenfall!
Andra bloggar om: Vattenfall
Åtta platser från Norrbotten till Götaland diskuteras. I min landsända har både Porjus, Jokkmokk, Arvidsjaur och Luleå nämnts.
Men enligt fackliga källor lutar det åt Stockholm, eller Uppsala!
Jaja, Uppsala är ju i alla fall norrut.
Radikalt, Vattenfall!
Andra bloggar om: Vattenfall
söndag, januari 08, 2006
Det stora vita
Nu
Snön faller och jag är stilla
Föll inte snön
skulle något annat falla, regn
eller det osynliga,
som faller
antingen jag vill det eller inte
Det är egentligen tiden
som faller
Den faller över mig
Jag är stilla vid detta fallande,
som är den verklighet
jag lever i
Det fallande
konstituerar den
Med sjungande ljud
faller de underjordiska kristallerna!
Den faller utan tyngd
Finner sin tyngd, lämnar den
frivilligt
Det finns ingen kamp,
inget skeende
bara tiden som faller och jag är stilla,
inte i mig själv
bara utom mig, ser den
svarta flingan
rakt underifrån, mot mig
Inte rör den sig Inte far den bort
Jag svävar Över den Kring den
Tag bort den
som tyngd i mig! Den strålar som vilt ljus
i allt det vita
(Göran Sonnevi januari 1963)
Snön faller och jag är stilla
Föll inte snön
skulle något annat falla, regn
eller det osynliga,
som faller
antingen jag vill det eller inte
Det är egentligen tiden
som faller
Den faller över mig
Jag är stilla vid detta fallande,
som är den verklighet
jag lever i
Det fallande
konstituerar den
Med sjungande ljud
faller de underjordiska kristallerna!
De faller uppåt Vita, svarta
genom taket, yr
genom väggar, under filten
där jag gömmer mig
genom taket, yr
genom väggar, under filten
där jag gömmer mig
Den faller utan tyngdFinner sin tyngd, lämnar den
frivilligt
Det finns ingen kamp,
inget skeende
bara tiden som faller och jag är stilla,
inte i mig själv
bara utom mig, ser den
svarta flingan
rakt underifrån, mot mig
Inte rör den sig Inte far den bortJag svävar Över den Kring den
Tag bort densom tyngd i mig! Den strålar som vilt ljus
i allt det vita(Göran Sonnevi januari 1963)
(Alla bilder klickbara för originalstorlek.
Och... jodå - det är färgbilder!)
Och... jodå - det är färgbilder!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)