- Vad gör du hela dagarna? Det är frågan jag ofta får nuförtiden, sedan jag ingått i det skrå där man har 6 månaders semester 2 gånger per år.
Jag tog en lång runda, dels för välbefinnandet och dels för ärenden. Härligt väder. Sol och kallt, när jag traskar iväg mot Coop Arena. Där, på parkeringen hittar man ibland
Sapmi ren och vilt Jokkmokk, som man gärna gynnar. Bra och närproducerat kött. Det enda röda kött vi äter. Men så är det ju också ekologiskt, utan att därför vara officiellt certifierat. Men vilt vandrande köttdjur, som lever på vad skog och fjäll erbjuder (Undantag finns, om nödutfordring behövts vid något tillfälle, när betet ligger fryst under oåtkomliga islager, vilket händer undantagsvis.) och smakar gudomligt, jämfört med dansk, tysk, eller någon annan antibiotikastinn, långtransporterad produkt.
Trevliga och pratsamma är de också. Tysta norrlänningar är en myt, som sörlänningar bara skapat och tror på för att de aldrig träffat någon. Tror jag då, att det blir tyst. Här kommer kunderna som gjort ordentlig inköpslista.
- Jag vill ha 6 kilo renskav.
- Tackar, något mer?
- Dottern hade ringt och beställt rökt renhjärta och gravad renfilé också. Det ska jag hämta.
- Jahapp, då ska vi se .... Jo, den beställningen har jag här.
Vi har ju en fast och mycket bra butik i stan också;
Biergo, som enbart har samiska produkter, men jag gillar att sprida mina inköp. Vill ju ha bra affärer kvar, så att Lidl håller sig härifrån.
Jag väljer en annan hemväg. Bara för variationen. Möter K-J. Känner inte igen honom under halsdukarna och kapuschongen.
- Nämen hej, säger han. Har du varit och jobbat?
- Nej, jag jobbar ju inte längre.
- Nähä. Tänkte att du varit ute på ert Aurorumkontor.
- Nix.
- Jaså! Men vad gör du hela dagarna.
- Ungefär samma som du, säger jag. K-J har också varit arbetsbefriad ett tag.
- Ja, jag går och tränar varje morgon på gymet där i badhuset.
- Varje dag?
- Ja, ledig lördag och söndag, förstås.
- Det låter hurtigt.
Vi språkar vidare om ditt och datt. Mediapolitik, stadsplanering, radhusisolering av den mänskliga sorten. Han är lite avundsjuk på att jag bor mitt i stan.
Går vidare in mot centrum. Kisar mot den lågt stående solen över stadskärnan. Det är vackert. Passerar torghandlare i centrum som försöker sälja glögg.
- Det har jag redan, säger jag.
- Men bulla då, frågar grannen, som har sitt utbud förföriskt placerat på bordet intill.
- Ja, dom ser ju goa ut. Jag tar två påsar.
- Tackar, säger han. Det är ju jultider, så det är gott om saffran i dom. 90 kronor, tack.
- Tar du kort, frågar jag.
- Nä - men du kan swisha.
- Det går finfint.
- Numret har du där, säger han och pekar på en liten skylt. Det är ett sån't där företagsnummer, så det går direkt in i kassan.
Traskar hemåt. Lagar lunch.
Dagen fortsätter. Och jag är inte sysslolös.
*****