lördag, december 31, 2016

Ja vad ska man säga ...

.. om det snart gångna 2016? Ett oroligt och rätt omskakande år på flera sätt. Kanske inte personligen, men rent allmänt.

Hemska krig, tragiska terrordåd, många dödsfall bland kändisar som följt genom livet, och tyvärr även bland vänner.

Kanske är vår clownskräck befogad. Trump och Putin. Europa håller på att rämna. England går sin egen väg. Ungern och Polen går bakåt vad gäller civiliserat uppträdande.  Det är pajaserier i Turkiet. Sverige är bråkigt på många sätt.

Kan vi inte enas om att tillsammans göra 2017 till ett bättre år?

Snälla!

Gott Nytt År.

*****

fredag, december 30, 2016

Historier och historia

8 plusgrader känns helt fel såhär på årets näst sista dag. Men det är lika varmt hemma i norr (I alla fall 6.), så det är väl bara att vänja sig och beklaga den klimatkatastrof som otvivelaktigt närmar sig, med konsekvenser som vi troligen inte kan överblicka.

Besöker syster Inger och svåger Leif för ett brakfika och glögg på eftermiddagen. Alltid kul att träffas, även om det händer rätt ofta nuförtiden. Besöken i gamla hemtrakter är många både vinter och sommar. De är också de enda jag känner, som har åkt på kryssning till Luleå. Helt plötsligt stöter jag på dem på lunchrasten.
 - Jo, vi tog en kryssning hit för skoj skull.
(För dig som inte vet går det kryssningar från Stockholm med Birka lines, längs kusten norrut, med strandhugg här och där.)

Det blir mycket surr och prat om det mesta. Hinner avverka lumparhistorier, såväl som prat om svenska interneringsläger under andra världskriget. Det fanns ett beryktat, Storsien, i skogarna kring Kalix där kommunister, anarkister och även alltför radikala sossar spärrades in av säkerhetsskäl, då de ansågs för sovjetvänliga.

Syrran berättade också om en situation från barndomen då hon var på väg hemåt och en man skrämde henne på skämt vid spårvagnen, (På den tiden hade vi spårvagnstrafik i Kiruna.) som passerade utanför huset där vi bodde.
Hemkommen berättade hon livfullt:
- Ja han var stor och hade svarta kläder. Han såg ut som en kommunist.

Flera timmar blev vi sittande, men insåg plötsligt att det nog var dags att dra "hemåt" till vår värdinna. Middagen väntar. Tunnelbanan var tom, vilket förvånade oss, en fredag strax efter fem.



*****

Allt ska skötas ...

.. och göras snyggt. En del har det som jobb. Och tur är väl det.

Goförmiddag, med ett ögonblick i syd.


*****

torsdag, december 29, 2016

Går till sängs ...

.. i mitt tillfälliga sovrum. Det är inte ofta jag delar rum med en kakelugn.

Utsikt från kudden

*****

Extra julafton

100 mil hemifrån. På grund av tidsskillnaden blev det julafton igen. (Vi är ju lite snabbare av oss där i norr.)

En bok jag läst mycket om och gått och sneglat på, senast igår på en bokhandel hemma i Luleå, låg i mitt paket från Birgitta. Så perfekt!

Så påbörjas vårt traditionsenliga nyårsfirande som innebär ett huvudstadsbesök vartannat år.

Alltid lika trevligt.



*****

onsdag, december 28, 2016

Så nås jag av ...

.. ett sorgebesked på eftermiddagen. Goa, glada M fick sluta sina dagar igår kväll, efter en 1½-årig sjukdomsperiod.

Vi har visserligen inte umgåtts särskilt ofta de senaste åren. Senast var väl under en skidvecka vintern 2014 i Äkäslompolo/Ylläs, då vi hade trevligt i oväder och sol. Hon och hennes man har bostad här i stan, men också på Västkusten och i en fin stuga här i trakten. Inte så ofta hemma, alltså, då båda är pensionerade.

M har varit med i bekantskapskretsen sedan 1975, då hon värvades av en annan kompis, att följa med till Val d'Isère i de franska alperna. Vi gjorde flera resor tillsammans till olika alpländer och i olika kompiskonstellationer. Ofta gäng på 6-7 personer. En gång bara hon och jag, då vi hoppade på en sista-minutenresa direkt från Luleå. Vi damp ner i München och meningen var att vi skulle till österrikiska Ischgl.
 - Men vi har inga lediga hotell i Ischgl, sa reseledaren som mötte oss. Ni får välja något annat.
Vi diskuterade en stund och kom fram till att Sölden hade vi aldrig besökt.

Där fanns ingen snö, vilket är en bra förutsättning för skidåkning. Vi kajkade omkring på en glaciär en dag, men fick ta lift ner till byn. Vi reklamerade hos reseledningen och även om det var en sista-minutenresa, så har vi rätt att komma till den ort som specificerats vid beställningen

Dagen därpå blev det taxitransport de 14 milen till vårt tilltänkta mål. Vi blev inkvarterade på ett bra hotell med halvpension 25 meter från närmaste lift. Hur bra som helst. Dessutom fanns det snö i massor. Här trivdes vi gott. M träffade gamla barndomskompisar från Gällivare. Vi åkte skidor över gränsen till Schweiz och köpte tax-freevaror där i en ort som heter Samnaun och som inte har vägförbindelse till sitt eget land utan transferering via Österrike. Därav skattefritt område.

Det blev en trevlig vecka. Kostade under tusenlappen och bjöd på äventyr in i det sista, då vi missade flyget hem på grund av att vägen till München begravts i en lavin. Det löste sig.

Ja - vi har varit med om en hel del. Men nu är det definitivt över, sedan hennes sambo ringde i eftermiddags och meddelade att den senaste sjukhusvistelsen sedan början av december, nu slutat i att hon somnat in.

Frid över dig M.

*****

tisdag, december 27, 2016

Apropå dragningskraft

Jag brukar ju någon gång då och då kolla vad jag har för besökare på min blogg. Ganska kul att se att jag har läsare runt hela vår jord. Jag kan också i vissa fall se, hur eller vad de sökt för att komma hit. De använder ju google, eller någon annan sökmotor.

Men den senaste tiden har jag blivit lite konfunderad, eftersom jag fått fler och fler besök från Ryssland. Det är väl inget fel med det, men de kommer alltid via en rysk sökmotor. Dessutom söker de alltid inlägg där det finns någon snygg bild, eller så.

Idag hände det igen. Den här länken ledde till mig:
http://yandex.ru/clck/jsredir?from=yandex.ru%3Bsearch%3Bweb%3B%3B&text=&etext=1283.DVJVwYtM1UNzgsWhWXb86be-MrOiZO2JvaNdutR3VGXvoyk4aAddj0le2UFdcQj1.58de55805915139087ab8b419586f2ad0654454d&uuid=&state=_BLhILn4SxNIvvL0W45KSic66uCIg23qh8iRG98qeIXmeppkgUc0YLeQVNu7TCjFWhspMNrg36Y&data=UlNrNmk5WktYejR0eWJFYk1LdmtxdFF5RG10ZnJidkdwNzlhREdZVmMzVXpFMmVHb3U4YkZtNXpGN1ZjZ0pzWENaa19Lc3pCaDc2a3liWktaUDRoNmxLUlNhOXVybUctbWhod1FMd1h3MExFTVVDTlRIN0hndUk2M29XdHo2dVprTDI5U0pXeUh5MHUwdFJWUnRmOWF6SGhaTFlqS09xTg&b64e=2&sign=3cbf3285d27e4bbc6c01c373e9f346cb&keyno=0&cst=AiuY0DBWFJ7IXge4WdYJQYuwSQLovbTTcwifOx6Tj1KNOD0NmA0T5A9pmnvXo_bXgX9UW7GVORCoLjvftFUGQ--IMqiBLA_UPGkpmhohML6vs-UYSXSL-f6LC8ElBG-D2paehTVZk1Z5SdYe3aOT92DjBSc5wPgn&ref=orjY4mGPRjk5boDnW0uvlrrd71vZw9kp5uQozpMtKCUrYE_V40103iuchiHZjMJQXusWBocHbu0TQiqVufuSbuWLRm2Xvi4-F98-w8j3hYoWm2d7LCGZEGUAy0cYC_gGXlz8PglArK8&l10n=ru&cts=1482847042395&mc=5.37167122736

En användare i Moskva var det, som hade sökt. 

Och, som sagt de sökningar som görs visa yandex.ru leder oftast till inlägg hos mig som har enbart bilder i sig.

Undrar om det är någon som använder dem i andra sammanhang?
Hm!?? Ska nog forska vidare.

*****

Vanlig tisdag

Nog kan jag väl få en kaka, va?
Fantastiskt väder. Ut i den lilla sol vi ser såhär års. Andas frisk vinterluft och röra på benen.

Vi gör två expeditioner idag. En kort och en lite längre. Den senare till syrran för att ta igen det julfika som normalt brukar äga rum dagen innan julafton. I år funkade ju inte det, eftersom jag fikade efter vård på akuten istället.

Nåväl. Det går ju bra vilken dag som helst, när man inte jobbar. Och det gör varken vi, eller syrran och svågern. Ja - De har ett "dagbarn" i form av 11-åriga Kira, en amstaff med det godaste hjärta man kan tänka sig. Väldigt god och snäll. Vill gärna vara nära. Vill gärna ha en kaka. Vill alltid sitta med, antingen under, vid, eller med huvudet på bordet. Oerhört kontaktsökande och vill helst ligga i ens knä.

Kontaktsökande av annat slag råkar vi ut för på hemvägen. Förstår inte vad jag utövar för dragningskraft på japaner, men i närheten av järnvägsstationen tar en ung kille och tjej kontakt.
 - Do you speak english, frågar han.
Jag kan inte neka. Engelska är mitt bästa andraspråk. (Ja, det finns ett tre till, men de kanske ligger på tredje och fjärde och femte plats.)
 - Where can we catch a taxi. We have missed the train bound for Kiruna, säger han lite desperat.
 Efter lite interna överläggningar ringer jag ett taxibolag. Tänker att en taxi kan köra ikapp tåget i Boden.
 - Jag har inte en endaste bil ledig, så är det brådis, så funkar det inte, sa ett av taxibolagen.
 - Okej, men tack ändå.

Vi ser ett annat bolags taxi köra ner till stationen för att lämna av folk till ett annat tåg och springer ner dit och förklarar situationen.
Jo - Hon kan nog lösa det hela.
Tacksamma tar de två ungdomarna i hand. Vi önskar lycka till och gott nytt år, och hoppas på att de hinner med tågen från Boden.

Undrar du vad som drar japaner till vår del av världen, såhär mitt i vintern, så är det norrskensjakt. Särskilt unga par jagar efter det vackra skenet, då det sägs ge lycka till unga älskande. Så nu vet du varför vi har turistsäsong även nu.


*****

Vilken lättnad

Så dök det upp, äntligen. Kvittot på att jag fullgjort min plikt. Betalat högre skatt än de som arbetar och dessutom betalt in restskatten.

Var trygg!


*****

Luleå. Gryning.

Hör om hur det förflutnas gudinna Urd rumsterat i sydligaste Sverige i natt.

Humöret verkar ha varit något blidare än förväntat trots allt. Jag hör hur en husägare fått delar av huset under vatten i helsingborgstrakten. Tänker att stadsplanerare kanske borde ta hänsyn till de nära förestående klimatkonsekvenserna och avstå från att låta folk bygga och bo 20 meter från havet, vilket var fallet i reportaget.

Här i norr är det lugnt. Som vanligt. Snöröjningen har jobbat bra i natt. Det hördes. Det var det gångna dygnets  största "katastrof" för vår del och väckte oss flera gånger.

Dagen blir lugn.


*****

måndag, december 26, 2016

Har man nu inget ...

.. annat för sig, och det har man ju inte, så kan man fixa en laddning rödlöksmarmelad.

Häpp!


*****

Springan ...

.. under dörren till köket skvallrar om att det kanske är frukost på gång.

Jag ligger kvar under täcket och väntar.


*****

söndag, december 25, 2016

Surkart

En gång i tiden bestämde jag mig för att aldrig mera kommentera läget i konflikten Israel - Palestina. Konflikten känns både olöslig och lite smått löjlig. Som småbarn som bråkar. Men med mycket allvarliga konsekvenser.

Men inte kan jag låta bli att tycka att Israels regering nu tar steget över gränsen och agerar skitsura över att de inte får bygga sina bosättningar på ockuperad mark.

Som småbarn reagerar de.

Att bygga på mark som man inte äger ... Det är väl självklart att man inte får göra det. Visserligen har de ju tillämpat detta ändå genom åren. Med USA:s och andras goda minne. Men nu tycker inte USA att de ska få göra det längre. De har inte sagt nej, men de har låtit bli att svara, vilket gjorde att avslaget kom i FN:s säkerhetsråd.

Bra! Israel måste få finnas. Men de ska väl också uppföra sig som vuxet folk.

Inte som curlade 9-åringar.

*****

Juldagsexpedition

Vi startar mot norr. Förbi Kulturens Hus och ner mot Norra hamn. Det är friskt, rätt kallt och lite vindrag emot oss. Snabbt blir vi rödrosiga och beslutar att ta en genväg mot Hälsans hus och ner mot älven och solen.

Rundar udden och går under bron mot Bergnäset (Den jag var med och invigde tillsammans med Prins Bertil 1954, och fick en grön "kaninballong".) och vidare mot Södra hamn.

Luleborna är ute och traskar på isen. Pimpelfiskar eller åker skidor. Överlyckliga hundar hoppar och skuttar fritt, eller rullar sig glatt i snön. Också vi lämnar hamnpromenaden och går ut på isen. Vilken fantastisk tillgång detta är. De stora vidderna.

Några japanska turister, ungdomar står uppställda för fotografering. Fotografen vill egentligen vara med på bilden och frågar raskt mig om assistans.
 - Of course, säger jag, och killen ställer sig lycklig mellan de två snygga tjejerna.
 - Smile, uppmanar jag, och de lyder.
Jag tar en bild.
 - One more, ber de, och höjer armarna i luften.
Jag tar några bilder till.
De granskar resultatet och godkänner.
 - Thank you very much, säger killen.
 - You're welcome, säger jag.

Vi skiljs åt. De går utåt på isen, vi går in mot land och hemåt, men drar en extra runda i det vackra vädret innan vi till slut hamnar framför fikabordet hemma, med en laxsmörgås till första kaffetåren, och en rånepepparkaka och en bit saffranskrans till påditon.

Lyssnar på Olof Wretlings fantastiska "Vinter i P1" och får oss många skratt och en hel del eftertanke.

Juldagen fortsätter.































*****



lördag, december 24, 2016

Inte lätt

"Ändå är det inte julafton i dag för att det känns som julafton, utan det känns som julafton för att det är julafton, och det är julafton även om det inte känns så."

Lena Andersson i ännu en totalt obegriplig drapa i Dagens nyheter på julaftonen. Om snöröjning.

Citatet ovan är det enda som jag begriper, även om jag inte förstår vad det har med det totala sammanhanget i artikeln att göra.

Men det är ju inte första gången jag inte begripit det Lena Andersson skriver. Vi har nog inte samma hjärntyp.

*****

Julafton

Ett par ärenden på stan. Jag går ut i snöyran. Ett nytt vackert och vitt täcke har brett ut sig över gator och grus. Det är så trivsamt.

Trots att affärerna ännu är öppna, lyser kunderna i stort sett med sin frånvaro.

 - När får du gå hem då, frågar jag killen i kassan på Clas O.
 - Kvart över två har vi arbetstid till, säger han.
 - Men god jul då, säger jag.

Vi är ensamma, åtminstone inom det synhåll som ges från kassorna.
På vägen ut möter jag min ekonomichef (Ja, från det jobb jag lämnade i somras.)

 - Är du ute och julhandlar, frågar han.
 - Jo, egentligen är det den här dagen man ska göra det, svarar jag.
 - Rätt! Inga köer.

Jag vandrar hemåt. Det är tyst och lugnt.





*****

Julaftonsmorgon

Första, och enda frukost serverad. Morgonjulklapp öppnad. Bra grejer.

Nyheterna vittnar om busväder; blåst i söder, blåst och regn i mitten, blåst och yrsnö här i norr. För egen del hoppas jag att det förblir så. Snö, alltså. Men det är på gränsen, för termometern ligger på någon decimal under noll.

Världens snyggaste femlitersglasburk pryder vår köksbänk. Innehåll: Pumlor och ljusslinga.

De'du!

God jul.


*****

fredag, december 23, 2016

Sunderbyn revisited

Så slog den till igen, arytmin, eller förmaksflimret. Jag satt vid köksbordet och kände plötsligt hur hjärtat började slå kullerbyttor i bröstet.

Avvaktade ett tag. Tog en dos medicin extra, som jag fått rådet att göra. Men inget hände.

Det var bara att åka till akuten. Som vanligt vänligt mottagen och träff med läkare. En ung rumän den här gången. Han föreslog en ny metod, som de tillämpat några månader bara. "Brinner bäst" hette den inte, men det lät så.

När jag väl fått plats på hjärtintensiven och inkopplad enligt konstens alla regler, släpptes det nya preparatet in i kroppen.  Sköterskorna var också spända på att se om det skulle funka.
 - Det här tar bara 11 minuter, när vi väl kör igång. Du kommer förmodligen att känna metallsmak i munnen och när rytmen blir normal kommer du att nysa. Vet inte vad det beror på, men så har det varit för de flesta.

Sju minuter tog det. Då blev allt normalt i ett nafs, utan vare sig plåtsmak eller attjooo. De blev nästan lite besvikna, och skojade om det.

Behandlingen skulle ändå fortsätta alla elva minuter. Sedan väntade två timmar bevakning, innan jag skulle få åka hem, så Benke och jag satt där i mitt sjukrum och tittade på På spåret, blev serverade fika med limpsmörgås och kaffe, skinka och ost. Ingen nöd gick det på oss, även om vi blev lite less.

Hemma igen vid 23-tiden. Kommer att bli kallad till cardiologen för att få råd och en ny sorts medicin, som jag ska kunna använda, när arytmin sätter klorna i hjärteroten nästa gång.

*****

50 år

Julträffen blev trevlig. Förstås.  Det brukar den ju alltid bli. Förstås.

Men i år blev den lite tillskruvad, eftersom vi tänkte göra en liten kupp. En av deltagarna; en av de sex mötesdeltagarna har fyllt 50 under året. Vi hade inte chans att uppvakta honom då, men fann nu ett tillfälle att ta igen vår försummelse.

Pubträffen blev alltså lite annorlunda, då jag, efter den första ölen, och den överraskade 50-åringen, tänkte beställa mat, fick veta att det inte skulle bli något av. Vår mat skulle serveras på ett annat ställe. En annan restaurang.

Vi hade nämligen beställt bord på Luleå nyaste tillskott på kroghimlen. Bergströmska gården. Trots namnet en italiensk restaurang. Namnet kommer från den fastighet den är inrymd i. En vacker gård mitt i stan. Menyn bestämde vi i förväg och den överträffade våra förväntningar. Så himla trevligt. Den italienske hovmästaren blev förtjust över att några av oss behärskade hans språk. Servicen blev inte sämre av det, om man säger så.

En krog vi gärna besöker igen. Vi var nog de sista gästerna att lämna stället, efter all god mat, alla goda viner, och alla trevliga och bekanta gäster, som också råkade vara där samtidigt. Gamla kolleger till mig. Gamla grannar till oss. Andra kända och okända, riksspelman Svante och operasångerska Katarina.

Julklappar utväxlades. En flaska gott vin tillsammans med en bok med utvalda artiklar ur tidskriften ICON. Jo, där 50-årsjubilaren var rikt representerad.

Hemåt vid midnatt genom lugna gator, och efter många kramar med tillönskan om god jul.



*****

torsdag, december 22, 2016

Få knop

Precis när frukosten var avdukad, tidningarna lästa, morgonrocksskrotandet var klart och jag var på väg in i duschen vid halvelvatiden (!!!), kom jag på att jag lovat ut mig på lunchdejt. Hoppsan.

Det blev lite bråttom, eftersom lunchen skulle intas sisådär vid 11.15-tiden enligt överenskommelse. Frukosten var ju rätt nyss nersvald. Fast å andra sidan, nog var det några timmar sedan. Två i alla fall.

En god wallenbergare blev det. Lunchstället var välbesökt. Många bekanta. Många God Jul-hälsningar. Där kom Mats, Anders, Rigmor, Daniel, Lundbäcks och många fler.

Vi var fyra som blev sittande en bra stund. Skönt att inte ha någon julstress. Det finns alternativ. Det enda som hände efter att vi lunchat färdigt, var att gå hem och baka en saffranskrans och ta en eftermiddagslur.

Lite fika med rånepepparkakor. Lite korsord. Lite läsning.

Men nu, framåt kvällskvisten bär det iväg på julträff. En tradition, där vi är ett gäng på sex personer som alltid brukar ses dagarna före jul på puben. Utväxlar julklappar och surrar några timmar. Ikväll blir den dock lite tillskruvad.

*****

onsdag, december 21, 2016

Det ringer på dörren ...

.. och där utanför står grannen med en vinare i handen.
- Kan du hjälpa mig med den här, frågar hon.
- Trevligt, säger jag.
- Nja. Jag kan inte få upp den. Det är det som är problemet. Syrran kommer på liten  förjulsträff, och vi brukar alltid ta en slurk glögg.

Hon räcker över flaskan och jag börjar brottas med den. Brottas är ordet, för det här är ingen enkel match. Jag provar handkraft. Förstärker med handduk för att få bättre grepp; tar disktrasan. Inget hjälper. En tång från verktygslådan blir nästa steg. Nej, den räcker inte heller till. Skruvkorken sitter där den sitter och vi skrattar åt eländet.

Jag gör fler tappra försök.  Under tiden berättar hon (vi har båda samma efternamn) att brevbäraren tidigare idag hade funderat över varför hon bor där och maken (jag, alltså)i en annan lägenhet.
 - Varför har ni två lägenheter i huset?
Vi bor dessutom nästan vägg i vägg. Det är bara ett trapphus emellan.
Hon förstod först inte vad han menade, men insåg till slut. 
 - Haha. Nej, jag har varit gift med en tremänning till Bert, men det var längesedan. Vi är inte ens släkt. 
Brevbäraren blev nöjd. Mysteriet löst.

- Nä, den här får du nog gå tillbaka till Systemet med, säger jag och ger upp.
Hon tackar för den hjälp hon fick.
- Vi får väl strunta i rutinen det här året då, säger hon uppgivet, och vi säger hej.

Jag återgår till att rulla älgköttbullar.

*****

Det jobbas



*****

tisdag, december 20, 2016

Årets upplaga

Nu är de släppta. Årets rånepepparkaksproduktion slutförd.

Återstår gör bara, att äta upp dem.

Det brukar funka rätt bra.

Vill du smaka? Varsågod. Recept finns i högerspalten.

*****

Den trettionde ...

.. november skrev jag om programmet Konstnärsdrömmen och de nästan rasistiska tongångarna där.

Idag läser jag om samma sak i tidningen ETC. Så bra!

Man jag var först. Hm!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Usch

Decembermorgon!??

Så fint, att vi lagom till jul omfamnas av en unken pust från sydväst. Igår kväll med strilande regn. 

Idag på morgonen med klar, svart, men stjärnbeströdd sky, som normalt borde innebära åtskilliga köldgrader den här tiden på året.

Usch!

Och den religiösa terrorns unkna pust når oss från Berlin och Ankara.

Ska man krypa ner under täcket igen?


*****

måndag, december 19, 2016

söndag, december 18, 2016

Men alltså ...

.. Har du inte masat dig till en av mina favoritstäder här i världen ännu? Det är synd och skam. Vacker, gammal, modern, häpnadsväckande och intressant.

Du kan ju börja med att följa med Lena Haglund (Hon som gör så fina reserapporter i Gokväll i SVT.) till stan. Kanske får det dig att ta steget själv.

Här hittar du hennes tips.

Och här har du mina rapporter därifrån.

För att inte tala om två andra städer värda besök. 

Sådär'ja. Då har du lite att stå i, tillsammans med allt övrigt julstök. Men det är bra med en paus ibland.

Rapportera till mig, när du är klar med uppgifterna ovan.

*****

God Jul från Schweiz

Så kom traditionsenligt årets Schweiziska julhälsning från Lena. Hon, som är syster till en kollega till mig; en kollega som jag känt sedan första klass i småskolan. Hänger du med? Vi hängde ihop rätt mycket, jag och kollegan. Sedan följde hans systrar med (jo, de är tvillingar) på köpet, så att säga. Det var ju väldigt liten åldersskillnad också, så det funkade bra.

Med årets julkort kom inte bara chocklad. Där låg också ett foto, som visar Lena och jag i en hammock i Näkna utanför Norrköping. Bilden tagen 1969. Jag har just fyllt 20. Lena 18 lite senare på sommaren. Kollega Janne, skolkamrat från ettan, och numera kollega, tog bilden.

Och märkligast är: Vi har inte förändrats ett endaste dugg sedan dess.

Tack Lena med familj. Önskar er en God Jul och ett kommande Gott Nytt År. Jag vet ju att du brukar vara här och läsa min blogg. 

Som om det vore igår ... Ja, eller i somras, då.

*****

lördag, december 17, 2016

Vi ger oss ut ...

.. på havsisen som nu öppnar oanade ytor  för vandring eller skidåkning.

Isen känns bättre än på många år. Det är inga problem att ta sig ut. Något som ett par år i rad varit fallet, när nyisen brutits upp gång på gång på grund av en jo-joande havsnivå med skillnader på mer än metern. Formliga isberg har varit jobbiga hinder att ta sig över.

Men inte i år. Tack för det, vädret. Håll dig i skinnet!

Vi upptäcks av grannens lånehundar Simba och Harry. De fick syn på oss därute och kom springande i god fart. Men lite fega var de. För när jag vände om och sprang emot dem, blev det tvärstopp. Harry vände om. Simba tittade förvånat på den modige man, som vågade närma sig. Men då kom matte ut på gården och ropade, och då var vi inte intressanta längre.

Efter ett par kilometer gjorde vi helt om och gick hemåt mot det väntande elvakaffet. Alltmedan solen gick upp - eller ner, bakom en udde lite längre ut. Rödblommigheten fick två ansikten.





*****

Kommentarer

Fick ett mejl angående kommentarsfunktionen i bloggen. Det var Annika som hade svårigheter att åtminstone få säga God Jul, men misslyckats.

Nu vill jag gärna höra om fler råkar ut för samma problem. Min kommentarsfunktion är inställd för största möjliga öppenhet. Inga kontroller, inga spärrar är inlagda.

Och jag gillar kommentarer.

Mejla mig gärna, om du inte kan göra dig sedd på annat sätt. Min mejladress är också föredömligt enkel: förnamn.efternamn och sedan telia.com efter at-tecknet.

Välkommen!

*****

Vilken natt

Sovit uruselt. Ett flimrande hjärta. Dubbel medicindos hjälpte inte.

Huvudvärk. Långa vakenperioder. För varmt. För kallt.

Men någon mer eller mindre medvetslös timme blev det trots allt.


Tur att jag inte har dåligt morgonhumör, som kronan på verket. Det blir nog en bra dag ändå om jag lägger manken till.

*****

fredag, december 16, 2016

Spårning, tack

Med osviklig precision och enligt fastställd tidtabell, tycks det, anländer den så kallade vinterkräksjukan till vårt land.

Själv har jag aldrig drabbats av farsoten, som får skolor och andra arbetsplatser att stänga och sjukhus att höja beredskapen. Tydligen är det så att en del människor har en inbyggd immunitet. Andra har den inte.

Starkt smittsam är den också. Det räcker att man känner lukten av en uppkastning för att riskera att smittas, enligt en epidemiolog som jag hörde intervjuas i morse.

Jag vet att jag ställt frågan förr. För tio, femton år sedan hörde man väl aldrig talas om den. Jo, det fanns något som kallades maginfluensa. Men den var väl inte så aggressiv. Någon enstaka person här och där drabbades.

Så varifrån dyker denna åkomma upp. Var har den sin "hemvist", egentligen?

Någon som vet?

*****

I radion ...

.. hör jag hur programledaren i P1 kämpar med sin egen dialekt.

- Och nu ska vi pvata om vintevkväksjukan ...

*****

torsdag, december 15, 2016

Om granarna firar jul

Har du tänkt på hur det skulle vara om det vore tvärtom här i världen.

*****

Populärt

Nu har den kända isbanan på Luleås fjärdar öppnats. För promenad, skridsko- eller skidåkning, eller för att cykla. Jag går förbi på en liten avkrok på hemvägen från lunch på stan och är inte riktigt klädd för att ge mig ut på någon längre expedition. Men jag har ju bra utsikt från hamnpromenaden.

Därute står ett tält, och en bil. Något är på gång och när jag kommer hem kan jag på nätet läsa om att det är ett holländskt TV-team som håller på att spela in program för en vetenskaplig serie. Den handlar om skridskoåkning. Två nybörjare ska åka 20 mil i ett "maraton". Det väntas ta 14 timmar av åkande på banan.

Förutom det kommer en del av de holländska skridskomästerskapen i vinter att förläggas just hit. För här finns de isar, som numera ofta är historia på kanalerna i Nederländerna, där tävlingarna normalt äger rum. Men skridskor är fortfarande jättestort i landet, så det vill man inte vara utan.



*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bra lur

Först vill jag säga att det här inte handlar om reklam för någon särskild telefon. Jag vet vad jag har för typ och vet att den är bäst.

Nej. Det här handlar om hur du ska undvika att hamna i en bubbla, hur mycket du än vill leva i en. För det vill tydligen väldigt många. Särskilt de så kallade faktaresistenta. De som tror att alla medier ljuger, utom de som passar in i deras egen tankevärld. Alla andra är ute efter en. Och luras, ljuger, manipulerar.

De faktaresistenta struntar därför i att läsa tidningar (usch och fy för etablerade och korkade journalister köpta av storföretag), lyssna på radio (Nä, public service är bara kommunistpropaganda. Alla som jobbar där är minst vänsterpartister.), eller se på SVT (Se parentesen om public service.)

Istället lever de för att skapa sina egna nyheter och sina egna sanningar i sociala medier. Att använda Facebook som "nyhetskälla" ... Jo, det går väl bra, om man är intresserad av katters beteende, eller dumma invandrare, som bara kommer hit och tar våra jobb, och vår välfärd. Då klickar man på gilla-knappen, och sätter ett avtryck i en så kallad algoritm, som alla sociala medier är utrustade med.
 - Aha, tänker algoritmen. Den här snubben är intresserad av .... (vad det nu vara månde) ... Det ska jag komma ihåg, så att jag kan visa honom alla inlägg om det.

Så travas det på i algoritmkällaren och bubblan är ett faktum. Inget från den yttre världen göre sig besvär. Inget från den yttre världen besvärar. Bara mina egna tankar om sakernas tillstånd syns. Och förstärks, och förblindar.

Det är farligt, tycker jag.

Idag hörde jag ett tips. Visserligen från en journalist i public service, så det är väl förkastligt, förstås. Men ändå; här kommer det.

Klicka "Gilla" på allt! Allt som hamnar i ditt flöde, oavsett om du tycker om det eller inte. Då lurar du algoritmen. Den blir förmodligen totalförvirrad. Resultatet blir så småningom att du får signaler från alla möjliga håll och synvinklar. Jobbigt!??

Jo, men tillvaron är invecklad. Den behöver kanske vecklas ut.

Kallas utveckling.

Kolla! Chemtrail.

*****

onsdag, december 14, 2016

Där dök den upp

 - Äntligen, tänkte jag. Lite orolig hade jag börjat bli, eftersom leverans hade utlovats till den 06 december. Men såhär nästan 10 dagar senare fanns den att hämta på Konsum; 2017 års snyggaste kalender. Egenproducerad, förstås.


*****

Jag är rätt bra ...

.. på geografi. Det hävdar jag med bestämdhet. Var alltid intresserad av det i skolan och blev tidigt "kartnörd". Jag blir också rätt störd över folk som i frågesportsprogram i TV inte verkar veta ett dyft om världens fysiska utseende.

Förutom den vanliga geografiboken, hävdas att en annan bok ingick i barnens undervisning om Sverige. Nils Holgerssons underbara resa. Jag kan inte säga att vi fick läsa den; än mindre användes den som undervisningslitteratur. Kanske är det därför jag är så okunnig om handlingen i den. (Jag tror ändå att jag sett en filmatisering någon gång för länge sedan.)

Men man lär sig mycket av korsord. Det hävdar jag också bestämt. Så den där gåsen Akka, som Nils flög omkring med, och som blivit en symbol för Skåne, är en myt. Aldrig har jag sett någon illustration av de förmodligen hundratals jag har sett, där Nils flyger på en örn. Jag var tvungen att börja googla, när jag fick in svaret på frågan om vem som bar Nils norrut. Det blev Örn.
 - Va, tänkte jag. Nu har väl korsordsmakaren snurrat till det för sig, i alla fall.

Men tydligen gjorde han det den lille Nils. "Främst örnen Gorgo (etappen Stockholm-Kebnekajse, eller ungefär en tredjedel av hela resan ..."), fick jag läsa på en sajt som beskriver så kallade faktoider, dvs fakta som vi inte riktigt har koll på, eller har förträngt.

Men den sajten skulle nog behöva lite geografikunskaper. Skulle sträckan Stockholm - Kebnekajse utgöra en tredjedel av hela sträckan från Skåne till Lappland. Nä - snarare två tredjedelar. 1300 km, gentemot 660.

Men, som sagt. Alla löser inte korsord. Alla har inte lärt sig.




*****

tisdag, december 13, 2016

Luleå 13 december kl 16.23






*****

Giftigt

Det finns några som borde känna sig rejält lurade nu. Innan DDT*) tillträtt i USA, lovade han att störta etablissemanget. Det gillade hans väljare.

Nu väljer han generaler, storbolagschefer och andra höjdare till sin administration.

Etablissemang!??
*****
*)Den Där Trump. I likhet med insektsmedlet borde han förbjudas.

Vad gäller?

Sa inte SMHI redan igår att det skulle snöa idag?

Jo!


*****

måndag, december 12, 2016

Fellänkat

Upptäckte att jag råkat länka fel i det här "kändisinlägget". Men nu är det rätt.

Och rätt ska ju vara det, eller hur?

*****

Nästan avslutad

Frukost halv nio till halv tio en måndag.

Det är lyx.


*****

söndag, december 11, 2016

Så blev min natt

Lördag kväll. Jag traskar iväg genom stan strax före klockan sex. Folk strosar trots det kyliga vädret omkring. Kanske kommer de från en eftermiddagskonsert, eller också är de, liksom jag, på väg till fest. Jag ska nämligen träffa mina före detta arbetskamrater på en bar för en drink. Sedan bär det iväg till hemligt mål för resten av kvällen. Så brukar det gå till när vi har julfest. Och jag är förstås inbjuden, trots att jag inte jobbar kvar.

Har man mysiga arbetskompisar så blir det trevlig fest. Efter barbesöket promenerade vi iväg i samlad tropp. Chefen först och ekonomichefen längst bak i kön, för att bevaka att ingen kom på efterkälken. Vi visste ju inte var vi skulle, så det var bäst att hänga på med alla andra. Alla kontor var med, så vi var en försvarlig samling. Inte alla 45 personer, men kanske 35.

Så blev det mat. Inte julmat, utan mer italieninspirerad buffé, på en festvåning, lämpligt belägen mitt i stan. Jag hade 350 meter hem efter att ha skrattat, umgåtts, blivit officiellt avtackad, fått julklapp, och dansat, dansat, dansat. I år fick vi ett presentkort, som dels gav pengar till välgörande ändamål, men även en liten gåva till oss själva. En så kallad "powerbank" fanns också med i tomtens paket. För att inte tala om avgångspresenten! En stilig gryta, som genast orsakade krav på att bjuda på middag.

Det blev sent. Mycket sent. Det ser du av mitt aktivitetsarmbands (förra årets julklapp från företaget) rapport. Natten lugnade ner sig efter klockan två, då jag föll i drömlös sömn.

Men en sak är säker; jag behöver inte anstränga mig särskilt mycket under resten av dagen. Har redan uppnått 84% av mitt aktivitetsmål. Och det mesta skedde, som synes mellan 0030 och 0200. Det var dans, dans, dans, dans, dans ..........




Le Creuset. Jo, jag tackar!

*****

lördag, december 10, 2016

Och grabbarna kämpar ...

.. i en av mina favoritbackar i Val d'Isère.

Lite avundsjuk blir jag ju, förstås.


*****

Det är ...

.. nästan så att jag skulle vilja inter into the link, för att se vad som döljer sig där.

Men bara nästan.

Så det blir istället raka vägen till papperskorgen (Varför heter det så, förresten?) efter skräppostregistrering.


*****

fredag, december 09, 2016

Julpynt

Sparsamt, sparsamt julpyntas det i hemmet. Ingen julgran, inga girlander, inga julgardiner.

Men den här sparsmakade julbocken får åka fram i köksfönstret. Nio centimeter i strumplästen, om nu bockar har strumpor. Tillverkad av min mamma i pensionärsträslöjden.

Och inga gävlebor törs jag bjuda hem.


*****

Motion, inköp och möte

 - Vad gör du hela dagarna? Det är frågan jag ofta får nuförtiden, sedan jag ingått i det skrå där man har 6 månaders semester 2 gånger per år.

Jag tog en lång runda, dels för välbefinnandet och dels för ärenden. Härligt väder. Sol och kallt, när jag traskar iväg mot Coop Arena. Där, på parkeringen hittar man ibland Sapmi ren och vilt Jokkmokk, som man gärna gynnar. Bra och närproducerat kött. Det enda röda kött vi äter. Men så är det ju också ekologiskt, utan att därför vara officiellt certifierat. Men vilt vandrande köttdjur, som lever på vad skog och fjäll erbjuder (Undantag finns, om nödutfordring behövts vid något tillfälle, när betet ligger fryst under oåtkomliga islager, vilket händer undantagsvis.) och smakar gudomligt, jämfört med dansk, tysk, eller någon annan antibiotikastinn, långtransporterad produkt.

Trevliga och pratsamma är de också. Tysta norrlänningar är en myt, som sörlänningar bara skapat och tror på för att de aldrig träffat någon. Tror jag då, att det blir tyst. Här kommer kunderna som gjort ordentlig inköpslista.
 - Jag vill ha 6 kilo renskav.
 - Tackar, något mer?
 - Dottern hade ringt och beställt rökt renhjärta och gravad renfilé också. Det ska jag hämta.
 - Jahapp, då ska vi se .... Jo, den beställningen har jag här.

Vi har ju en fast och mycket bra butik i stan också; Biergo, som enbart har samiska produkter, men jag gillar att sprida mina inköp. Vill ju ha bra affärer kvar, så att Lidl håller sig härifrån.

Jag väljer en annan hemväg. Bara för variationen. Möter K-J. Känner inte igen honom under halsdukarna och kapuschongen.
 - Nämen hej, säger han. Har du varit och jobbat?
 - Nej, jag jobbar ju inte längre.
 - Nähä. Tänkte att du varit ute på ert Aurorumkontor.
 - Nix.
 - Jaså! Men vad gör du hela dagarna.
 - Ungefär samma som du, säger jag. K-J har också varit arbetsbefriad ett tag.
 - Ja, jag går och tränar varje morgon på gymet där i badhuset.
 - Varje dag?
 - Ja, ledig lördag och söndag, förstås.
 - Det låter hurtigt.

Vi språkar vidare om ditt och datt. Mediapolitik, stadsplanering, radhusisolering av den mänskliga sorten. Han är lite avundsjuk på att jag bor mitt i stan.

Går vidare in mot centrum. Kisar mot den lågt stående solen över stadskärnan. Det är vackert. Passerar torghandlare i centrum som försöker sälja glögg.
 - Det har jag redan, säger jag.
 - Men bulla då, frågar grannen, som har sitt utbud förföriskt placerat på bordet intill.
 - Ja, dom ser ju goa ut. Jag tar två påsar.
 - Tackar, säger han. Det är ju jultider, så det är gott om saffran i dom. 90 kronor, tack.
 - Tar du kort, frågar jag.
 - Nä - men du kan swisha.
 - Det går finfint.
 - Numret har du där, säger han och pekar på en liten skylt. Det är ett sån't där företagsnummer, så det går direkt in i kassan.

Traskar hemåt. Lagar lunch.

Dagen fortsätter. Och jag är inte sysslolös.


*****

torsdag, december 08, 2016

Dåligt

I förra veckan berättade jag om mysteriet med julgransbelysningar och mitt misslyckade inköp.

Jag skickade ju ett mejl till företaget som importerar och säljer belysningen. Dels till själva företaget och dels till VD:n för samma företag. Sakligt redogjorde jag för vad som hänt, utan att låta alltför negativ.

Hej!
Köpte en laserlampa för utomhusanvändning. Röd och grön belysning skulle enligt era fina ord sprida sig på upp till 50 kvadrat.
Installerade och testade. Först inomhus. Det gick fint. Sedan utomhus, med resultatet att de röna försvann och de röda först var starka och fina, men efter någon timme falnade de.
Lämnade tillbaka till butiken med reklamation och fick en ny.

Resultatet blev detsamma. Den gröna färgen lyser med sin frånvaro, om man så
säger. 

Enligt produktbeskrivningen ska belysningen fungera i temperaturområdet " -26 - +35". Den första testades i - 5, den andra i -7.
Någonting i era löften är inte att lita på. 

Jag emotser ert svar med  förslag/tips på åtgärd.
Med vänlig hälsning
Bert Bodin

Såhär en vecka senare (snart) så har företaget inte ens behagat bekräfta att man fått mejlet. Än mindre svarat, förstås.

Det tycker jag är rätt uselt. Eller hur?

*****

onsdag, december 07, 2016

Jaha - Kändis igen

Nordegren och Epstein är ett av mina favoritprogram i SR P1. Lyssnar så ofta jag kan. Av en slump, faktiskt, råkade jag höra mitt namn nämnas i dagens upplaga. Jag lyssnade inte särskilt noga, men hajade förstås till.

Den senaste tiden  har det pratats en hel del om den sorgliga historien som beskrivs i den gamla 50-talslåten Vildandens sång. Härom dagen (eller kanske igår) kom det fram att fakta inte stämmer i det gamla örhänget. Den make, som blir skjuten i sången inför sin maka och barnen, bör inte ha varit där alls. Andhannar brukar inte stanna kvar för att ta hand om sin avkomma, utan ger sig iväg på nya äventyr så snart barnen är kläckta.

Jag kunde ju inte låta bli att komplettera fakta (via Facebook) om fåglars leverne och påpeka att faktafel även kan hittas i Hej mitt vinterland, med Lena Conradson från 1963. Där sjungs om att bofinken sitter i granens topp och sover.

Skulle inte tro det. Bofinken är en flyttfågel och bör nog inte sitta och sova mitt i vintern.

Om detta berättas det i dagens program. Och här har du gårdagens inslag om vildanden.

*****

Jag vet inte ...

.. vad jag ska berätta; skriva om. Det händer ju inget. Eller är det kanske så att det händer alldeles för mycket. Jag kan inte sålla, bland massor av tokigheter och fåtaliga roligheter som finns. Det är jag faktiskt mer och mer benägen att tro.

Det behövs bara att jag öppnar ögonen på morgonen, så rasar världen över en. Tyvärr är det mest tokigheter. Det är egentligen ett alldeles för svagt ord. Tyvärr är det mest hemskheter - Så ska det vara!

Är det inte krig och flyktingproblematik, jordbävningar, eller rasisttroll som går i taket när ett barn ägnar sig åt en av de mest populära traditioner vi brukar ägna oss åt, så är det klavertrump.

Ska man isolera sig och navelskåda istället. Gömma sig under en filt?

Nja ... Man kan ju i alla fall glädja sig åt att lärare och elever lyckas bättre i den senaste Pisa- och TIMSS-undersökningen. De visar i vilket fall på ett trendbrott.

Bra jobbat!

*****

tisdag, december 06, 2016

Nä - Det är väl bäst ...

.. att jag börjar fixa Världens godaste lasagne. 

Jag har ju bjudit folk på middag.

*****

Igen

Himmel så mycket himmel det blivit här på bloggen den senaste tiden. Men det är ju så svårt att inte dela med sig av de färgspel som visas upp varje klar dag såhär års.

Men om du vill, så är det ju bara att låta bli att titta.

(Fast nu ser jag, när jag går tillbaka bland inläggen, att det inte är så himla många himlar ändå.)


*****

måndag, december 05, 2016

Glädjande ...

.. om än väldigt yrvaket. Vår landsbygdsminister sitter hemma i Karungi och kommer på saker.
Det läser jag i morgonens lokaltidning. 

Nu får vi se om det också får effekt.

Apropå detta, som jag skrev för en tid sedan.

*****

söndag, december 04, 2016

Vägen hem

Vi gjorde nog rätt. Avfärd mot stan redan efter frukost. Tät snörök och kolonnkörning. Till och med efter att plogbilen körde åt sidan och släppte fram den kö, som bildats.

Det gick i 60 - 80 km/tim, jag var först i kön. Och ingen körde om mig. Nä. Alla låg snällt kvar bakom och på föredömligt avstånd, trots tvåfiligt. Berömvärt.

Ja - Givetvis kom det en "irriterad" förare och la sig 5 meter bakom mig. Han kunde inte köra om förrän vi var nästan i stan. Men då! Givetvis en BMW-förare. De har ju något slags syndrom.

Alla andra skötte sig finfint.


*****

Grått

Nattens kyla ned mot -20 har nu på morgonen blivit 15 grader varmare. Fin yrsnö från himlen. Det har utlovats upp till 20 cm idag.

Det blir tidig avfärd hemåt med tanke på eventuella trafiksvårigheter. Främst snörök.


*****

lördag, december 03, 2016

Bistro Bodin ...

.. serverar ikväll suovas med gräddkokt vit- och grönkål och mango. Dessutom en krämig potatisgratäng.

Zensa primitivo blev drycken för kvällen.
"Coltivato e imbottigliato nel rispetto di natura."

Gott!


*****

När solen står som högst


Skönt att ha fått iväg ett brev till firman som importerar rödgröna illusioner. Med testresultat. Då får vi se vad som händer.

Därefter långa rundan. Det är lite kallare idag. Minus 12, men i stort sett vindstilla. Det är oändligt vackert. Solen står lågt här i arktis, men om tre veckor vänder det. Jag klagar inte och blir inte påverkad av mörkret, som till stor del är en illusion. Snön, nu när den äntligen har kommit, lyser upp.

Sedan har vi det där förunderligt blå norrbottensljuset.

*****