Du sitter väl inte och blåstirrar...

.. på Idol i 4:an, när det går ett mycket bättre program i SVT1?!!

Nä - Tänkte väl.

Sixties.
Sevärt.
Hörvärt.

Så mycket glädje.
Så mycket igenkännande.
Så mycket betydelse för dagens musik.

Nutidshistoria, när den är som bäst.

*****

Baktankar

Kan detta vara sant? Idag ramlade nedanstående mejl in i min brevlåda. Jag var lite tveksam att öppna det, eftersom jag inte riktigt kunde tyda avsändaren. Man skall ju vara vaksam. Men eftersom jag har gått virusskydd och utmärkt brandvägg, så kollade jag.

Ett brev från Lars G Josefsson, vd & koncernchef Vattenfall AB. Visserligen adresserad till info@johannorberg.net, men jag ligger förstås som "hemlig" kopia-adress. Eller hur det nu gått till.

Jag dristade mig också till att klicka på den bifogade länken och hamnar i en proffsigt gjord hemsida med Vattenfalls logga och © .

Själv är jag mycket tveksam till Vattenfall och deras ambitioner för miljön. Det som de åstadkommit i bland annat Tyskland, deras skövlande av norrbottnisk natur och deras otyglade vinstintresse, ger sammantaget inte någon bra och ljus bild.

Min undran är alltså: Är det här en falsk kampanj? Ironi?
Någon som vet.

Du kan klicka på bilden för att läsa mejlet.

*****

Uppdatering: Inlägget censurerat av mig. Se kommentar från Tiina och Staffan!

Är det någon idé

Robert klämmer väl den här också.
Förstås!

*****

Var bara lugn

Vi har idag en bra riskkontroll, som gör att vi har kontroll över de risker vi tagit.

Så sade en talesman för Swedbank ikväll med tanke på finanskrisen.
Vederhäftigt och väldigt intelligent.
Dina pengar är trygga.
*****

Plötsligt inser jag...

.. att viktiga saker inträffat.

En meteorolog på SVT har klippt sig och skaffat linser.
Och Peter Jihde har fått en frisyr.

Inte all utveckling går bakåt.

*****

Lättjans helg

Här förberedde vi oss. Innesittarhelg i stugan efter en hård arbetsvecka. Utlovat var regn och storm. En bra bok, ett och annat TV-program. God mat. Trevligt sällskap.

Det stämde. Allt förutom vädret förstås. Av den stormen blev knappt en tumme. Lite frisk vind emellanåt, bara. Lite regn på lördag förmiddag. Det var allt. Solen lyste till och med.

Men vi hade bestämt oss. Inget jobb mer än det nödvändiga. Plocka in ved till brasan. Det var allt!

Resten var ren jäsning.

Skönt!

Jo, förresten. Jag tog två bilder också.






*****

Eureka

Jag tycker det är rent löjeväckande när privata banker skall räddas av staten, den så förhatliga i kapitalistkretsar.

Det som nu sker i det förlovade landet därborta i väster, måste väl vara en riktig näsbränna för alla marknadsliberaler. Skäms de? Eller rycker de bara på axlarna och fortsätter i samma anda.

Men det är klart... Staten är ju vi. Vi skattebetalare. Vi vanliga människor. Dvs marknaden. Ja! Där har vi det. Det är ju en marknadslösning.
*****


Andra bloggar om: Finanskris, Kapitalism, Liberalism, USA, Mjölk och honung

iZac inspirerade till detta inlägg.

Fjärran från vimlets yra...

.. avnjutes en sen lördagsfrukost i stugan. Den enda yra som finns här, är höstlövens snurrande i de friska vindbyarna.

Här inne är det lugnt.

*****

Så här var det

Min torsdag var lång. Jobbet börjar klockan åtta och slutar 18 timmar senare. Ledningsgruppsmöte. Punkter stöts och blöts i ett rasande tempo. Beslut tas. Andra skjuts upp. Mina punkter faller platt. Nä - Jag skojar. Det var blandad kompott.

Det var sång. Jo. Ekonomichefen som flytt till fjärran land, ringdes upp. Och vi bröt ut i hyllningskör. Han fyllde 50.




Kvällen innehöll avtackning. Tre avdelningschefer avtackades. De slutar inte. Men känner att de vill lämna över till andra. Två nya sparkades in. En var jag.

Maten.... Värd ett eget kapitel. Här kommer menyn:

- Ingångsdrink champagne. Tre "skedrätter" Pimiento fylld med tonfisk och balsamvinäger, älgpytt med kantarell, skinkmousse.
- Förrätten var (håll i er!) grillad pilgrimsmussla på honungsglaserade rödbetor, löjromsmousse med tunnbröd och Torneälvskräfta med Västerbottenost. (Inga signalkräftor här inte. Norrbottnisk flodkräfta - äkta vara.)
- Sedan kom huvudrätten. Suovasrökt rensadel, shiitakesvamp från Kirunagruvan, rostad miniatyrmandelpotatis från Tornedalen, gulbetor och persiljerotspure.
- Fransk Gruyère och spansk flerdjursmögelost, med tomatcitronmarmelad. Mmmmmm.
- Havtornskräm med björnbär, rostad mandel och persikoglass.
- Kaffe avec.

Sen gick vi vidare i luleånatten. Det blev fredag.

Hemska, hemska arbetsdagar.




*****

Hungrig?

Bilder från gårdagen kommer.

*****

Mänskligt

Ibland undrar jag om inte experter förblindar. Jag menar att vi litar för mycket på dem. Det är skönt att ha någon att luta sig mot, så jag kan slippa ta ansvar. Auktoriteter. Sådana gillar vi ju inte. Sådär lite generellt, eller hur jag nu skall uttrycka mig.

Men ibland är vi förvånansvärt flata.

Uppdrag granskning berättade ikväll om en kvinna, som berövats 11 år av sitt liv. Drogad till demensens yttersta gräns, bara för att hon hade epilepsi. Så långt att hon ansågs döende. Vårdpersonalen lyckades till slut överhuvudtaget inte få i henne den medicin som var föreskriven. Den medicin som flera olika läkare i olika instanser hade lagt till och lagt till och lagt till, utan att någon såg helheten.

Läkare litar man ju på. De är ju experter. Och medicin skall man ha. För allt!

Men där medicinen gick in, gick vettet ut. Och när medicinen inte gick in längre, gjorde vettet storstilad entré igen. Kvinnan tillfrisknade redan inom någon vecka och lever nu 74 år gammal ett nytt liv sedan snart ett år. Aktiv, klok, rörlig. Läser, shoppar, umgås. Men de elva gångna åren är borta. De finns inte registrerade någonstans i hjärnan.

Själv upplevde jag att en närstående, min farmor, råkade ut för ungefär samma sak. Men där insåg en läkare rätt snabbt vad som var på färde och rensade bland medicinburkarna. Farmor levde sedan till hon var långt över 90.

En annan tragedi är den i Kauhajoki. Den analyseras nu i minsta detalj. Ansvar utkrävs av regering och av polis. Med en nästan identisk tragedi bara tio månader tidigare, borde mer ha gjorts. Experter uttalar sig. Teorier blöts och stöts. Vad var anledningen. Kunde man se några tecken. Psykiatriker och psykologer intervjuas. Experter. Säger att tecknen är svårtydda. Och vi nickar och säger att så är det nog.

Så står vi där. Förblindade.

När jag var barn lekte jag med knallpulverpistol. Nåde mig, om jag råkade sikta på någon med den. Det blev omedelbara reaktioner från vuxna. Skarpa ord. "Så där gör man inte!" Inte ens i lumpen, fick man göra så.

Borde inte en normalt funtad polis, reagera med sitt sunda förnuft när ha ser videon. Den, där den uppenbart sjuke mannen riktar sitt vapen ner i marken, stirrar in i kameran och säger "You are the next" och skjuter tre skarpa skott.

Experterna säger "tecknen är svårtydda".

Jag säger: Skitsnack!

Skärp vapenlagarna. Inte bara i Finland.
Ställ högre krav på medicineringskontroll för äldre.

Ställ högre krav på föräldrar, allmänhet, dig själv, oss alla.
Reagera!

Det är mänskligt.
Alternativet är det inte.

*****
Andra bloggar om: Medicin, Vård, Kauhajoki, Experter, Sunt förnuft

Luleå 24 september kl 21.46.

Stadens ljus.

*****

Onsdag 24 september

Återigen en dag
då man förstår
att det finns mycket
man inte förstår.

*****


Andra bloggar om: Kauhajoki, Skolmassaker, Vapen, Vapenlagar, Våld, Våldsfixering
*****

Tänk...

Det var precis det här jag menade, när jag skrev det här.

*****

Bästa sättet...

.. att snabbt få svar i en telefonkö, är att lägga in en stor, hård karamell i munnen. Väntetiden förkortas med 99%.

*****

Höstens färger II

*****

Kommer du ihåg...

.. Lisa och Sluggo? Den gamla serien, som jag växte upp med och som numera bara känns töntig.

Här är det senaste porträttet på Lisa med sin "öronlappsfrisyr". Jag antar att hon hävdar aktualiteten i den fortfarande.

Vill du se henne i helfigur?
(Obs! Nakenchock.)


*****

Höstens färger

Bakom stugknuten.

*****

Kvällens krubb

Kycklingfilé (Varför blir det aaaalltid kycklingfilé?) i cashew- och tranbärstäcke, med vitvin och mango-currykryddad rotsakskompott, snabbkokt och isad purjo och tranbärsconfit.

Varför inte?!

Desserten kom liksom av sig. Grannarna knackade på och ville ha kaffe. Så det blev det. Med äppelkaka. Och ett glas vin.

Uppdatering: Recept finns bland kommentarerna.

*****

Musik under arbetet

Kvällens middagsförberedelser ackompanjeras av...



... som hunnit bli 21 år gammal. Ja, CD:n alltså.

*****

Stugan Rånlandet 20 sep kl 1356

Äppelkaka bakad.
Ved kapad.
Fönstret på norrgaveln laserat.
Rishögen bränd.
Kaffet urdrucket.
Äppelkakan uppäten. Mums. (Bara en bit, förstås!)
Gårdagens tidningar lästa.
Lyssnat på senaste nytt från Ulkojärvi närradio.

Vad skall jag nu hitta på?

*****




Ulkojärvi närradio

Andra bloggar om: Norrbotten, Rånlandet

Nu igen!

Hur mycket skall man tåla? Hur utnyttjad vill man bli? Vart skickar man räkningen? Detta skamliga stjälande, utan att källan anges. Dessa övertramp mot copyright. Eller idearight i detta fall.

Nu har de slagit till igen. Mot min blogg. Spanarna, i P1. I det här fallet är det Calle Norlén, som förbrutit sig; som inte frågat om lov; som skott sig skamlöst på min bekostnad. Jag får förstås inte betalt. Det får han. Var finns rättvisan?

Det måste bli ett stopp!

*****


Här är källan, som Calle snott från denna gång.

Här finns fler övertramp från spanarna.

Är statistik kul?

Jo!

Ägna 20 minuter och ren och skär underhållning.
Med mervärde.


Tack till Tiina, som tipsade.

Marge_II har också hittat korn.
*****

Fredag

Lunch med krämig hummersoppa.
- Du skulle ha sett. Kocken har stått flera dar och kokat fond, sade Ulrika, som äger stället.

Fredag kväll i stugan. Jag sitter och väntar på middagen. Min tur att slöa ikväll.

*****

Hm

Liten fredagsprovokation. Varsågod!

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen. Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

Citatet är hämtat ur en körkortsbok från 1920.

Den där sista meningen... Jamen det är ju så jag alltid gör.

*****

När jag som vanligt...

.. är sen på väg till jobbet. Då går det undan över Köpmantorget.
I regnet.
Under paraplyet.

*****

Nu vet du, slöfock!

Varför är det så svårt att komma iväg till gymmet. Varför tar det emot, när du skall ut och dra din sväng i motionsspåret? Hur många skäl kan du komma på för att slippa?

Apropå märkliga forskningsinsatser, rapporterar Vetenskapsradion i P1 idag att någon forskargrupp lyckats få anslag till att ta reda på om träningsvilligheten hänger ihop med förhållandet mellan längden på ring- och pekfingret. (!!!)

Hängde du med?

Förhållandet mellan längden på ditt ring- och pekfinger berättar om hur villig du är att motionera.

Tyvärr berättar radioreportern inget om hur förhållandet skall se ut, så det är ingen idé att du nu går ut och stirrar folk på händerna, om du nu skulle vara lagd åt det hållet.

Resultatet gäller tydligen även människor, även om forskningen gjorts på specialtränade (!!!!!) råttor.

Hur forskarna fått reda på vilket finger som råttorna använder för att peka med, eller på vilket finger de bär sina ringar, förtäljer inte historien.

Kanske läge för en ny forskarinsats.

*****


Länk till Vetenskapsradion.

Min mörka sida

Ikväll höll jag på att köra av vägen. I 110-kilometers fart. Hjärtat for upp i halsgropen. Blodet rusade och sekunderna efteråt kände jag mig mordisk.

Jag värnar livet. Föraktar dödsstraff. Försöker vara mänsklig i alla sammanhang.

Men den MC-förare, som med 200 km i timmen körde om mig, mellan mitträcket och bilen i ett enkelkörfält...

..skulle jag kunna vrida nacken av om jag fick chansen.

Jag hoppas jag aldrig får den.

*****


Andra bloggar om: Trafik, Idioter

Kommer just ifrån...

..gggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggg
gggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggg
gggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggg
gggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggg
ggggggggggggggggggggggggggggggggggggg

Så skönt!

Det borde alla kräva av sina arbetsgivare.
Vi råkar ut för det ett par gånger i månaden.
*****

Det måste vara skönt...

.. att ha någon,
som städar upp efter festen
och dessutom själv betalar
för att få göra det.

Hur dumma är vi, egentligen, vi som städar?

*****


Andra bloggar om: Finanskris, Kapitalism, USA, Världsekonomi, Skattebetalare, Staten

Jag sticker...

.. emellan med en bild från helgen. I vår skog hittade jag den här lille gynnaren. Inte så vanlig. Men jag träffar på den ett par gånger per år. Den är ganska orädd, men svår att fånga med kameran. Dels därför att den vill hålla till i mörka skogspartier, och dels sitter den inte stilla en endaste sekund. Kommer man för nära, så gömmer den sig på andra sidan trädstammen, precis som hackspetten brukar göra.

Men det här är ingen hackspett.

Varsågod! En liten utmaning.

Vad är det för fågel?

*****

Ibland...

.. händer det liksom ingenting. Tror man. Men förmodligen händer det massor. Det gamla uttrycket "Man ser inte skogen för alla träd", är nog en adekvat beskrivning på mitt usla liv just nu. Eller usla... Jag menar förstås mitt alldeles vanliga, ganska spännande liv.

Mycket att göra på jobbet. Ny arbetssituation. Nya kunskaper skall trängas in. Det är tufft, eftersom det är rätt fullt därinne i huvudet redan. Och inget betydelsefullt får ju trilla ut åt något annat håll.

Dagarna rusar iväg.
Snart är det säkert påsk.
*****

Äventyr

Hej. Jag är en 47-årig tjej från Västergötland. Jag läste din blogg om Tuolpukka och måste få berätta att jag också upplevt en resa dit som mitt äventyr. Det var sommaren -74 (tror jag) som jag fick åka med en bekant till Tuolpukka. Vi var där ca 2 veckor. Han jag åkte med bor i Göteborg och reser till Tuolpukka varje år.

Jag älskade byn och människorna. Jag hade kontakt med ett barnbarn till paret vi bodde hos i några år, men tyvärr rann den ut i sanden. När jag var där fanns det väg ända fram. Men vi besökte Viikusjärvi och den byn hade fått väg. Jag har tänkt mycket på både människorna och byn. Jag kommer ihåg källan som vattnet hämtades ur. Jag såg på Landet runt reportaget om att dom fått el till byn.

Av någon anledning har samer och deras kultur alltid intresserat mig. Jag har växt upp på en litengård som ligger ensligt, så leva nära naturen och vara ute det var helt naturligt för mig.

Hälsningar A O

Det mejlet damp ner i min brevlåda idag. Tack för det. Kul att mina inlägg väcker minnen även för andra.

Mitt eget äventyr i Tuolpukka skrev jag om i december 2005. Tiden går.
*****


Andra bloggar om: Samer, Norrbotten, Tuolpukka

Min söndag

Sov sött tills jag blev väckt till frukost.

Vädret grått. Högtryckgrått. Det betyder stiltje, bleke, blyhav. Inget händer.
Sälen på sitt grund gäckar oss.




Inget kan vara mer höstlikt än en myr. Passerade den här på vår skogsluff. Luften fylld av dofter. Svamp. Och något vaniljliknande. Tranbären är ännu inte mogna, men ser ut att bli många. Slutet på oktober är det nog dags för skörd.




Varför drog vi då inte ut med kajakerna till sälgrundet idag? Havet som ett golv.
Nej - Tyvärr hade vi andra golv att ta hand om. Grangolvet i stugan behövde en ny dressing. Oj, vad sådant tar tid. Flöda med olja. Stryk ut jämnt. Vänta tjugo minuter. Torka bort överflöd. Inte kan man göra hela golvet heller. Man får ta det i etapper, eftersom man måste nå in över respektive etapp och polera. Så det blir ett antal tjugominutersperioder.




Hemåt under sen eftermiddag. Hämtmiddag.

Ellis! Vad står det på skylten?



*****


Andra bloggar om: Söndag, Sälar, Sushi, Norrbotten

Stugan, Rånlandet 13 sep kl 23.17

Chattar med Knapsu om whisky.
Nattfjärilarna tittar på utifrån.

*****

Septemberlördag

Tänk att vi äntligen begåvats med ett högtryck värt namnet. I mer än en vecka har det parkerat över norra Norrlands kust, inland och fjälltrakter. Solen har flödat. Vindarna varit måttliga. Denna nåd gavs oss inte under hela augusti. Ej heller i juli eller juni.

Men det har blivit höst. Hur mycket solen än skiner är det så. På bara en vecka har naturen tagit färg av något annat än grönt. Gult, rött, guld och koppar.

Vi drog ut på sälspaning idag. Havet låg lugnt och fint. Tänkte oss en kortare tur. Ute på fjärden drog en sugande dyning som kajakerna surfade fint på. Lugnt och fint. Vi hann inte särskilt långt, förrän jag hör ett brusande ljud bortifrån horisonten. 10 minuter senare var havet rätt upprört, med vita vågkammar. Det är normalt inga problem, om det inte vore för kombinationen vita gäss och kraftig dyning. Det blev inte njutbart längre.

Vi beslutar vända hemåt igen i motvind och krabb sjö. Sälarna såg vi inte skymten av. Och givetvis lugnade havet ner sig, så snart vi närmade oss hemmastranden.

Nåja - Vi fick en bra tur i alla fall. Den berättigade sedan till skön bastu och en god middag.

Så blev vår lördag.

Hur blev din?

...givetvis lugnade havet ner sig, så snart vi närmade oss hemmastranden.

*****


Andra bloggar om: Kajak, Väder, Sommar, Höst, Råneå skärgård, Norrbotten

Vinnare...

.. om än något tveksam, (eftersom han svarar med en fråga) är korad.

*****



Här kan du läsa och lära allt om konceptet Buddha Bar, där musiken är en stor del. Fantastisk musik, från hela världen.

Och bakom stugknuten...

.. har några gjort upp.

Förmodligen med livet som insats.















*****

Restaurangmusik

Vilken?
--------

Uppdatering: Snygga initialer på detta album. Verkligen snygga! Och det är en typ av samlingsalbum, trots att någon protesterat mot sådana. Elisabet är också en stor fan.

*****

Hallå

Är ni kvar? Hallå. Hallååå...

Det blev ingen smäll, va!?

Hör av dig, så jag vet.

*****

Det här är det sista jag skriver...

.. kanske. Nej jag hade inte tänkt sluta blogga. Men nu blev det kanske så ändå. Jag talar om jordens undergång.

Sveriges forskare skall få mera pengar. Regeringen satsar fem glada extramiljarder. För vi skall ju ligga i framkant. Frågan är bara framkant av vad?

Häromsistens kom en rapport om att forskare upptäckt att man blir snarkare av att växa upp med hund. (!!!) Men alltså... Hur ställer man upp en sådan hypotes? Sitter man och funderar på sin kammare och tänker:
"Pjaaa ... vad skall jag hitta på nu då. Kanske skulle man ta och undersöka om hundar och snarkare har något samband. Min fru snarkar ju så förskräckligt. Det måste finnas en förklaring. Och hon hade ju hund, som barn."
Sedan sätter man sig ner och skriver till tänkbara finansiärer för sitt forskningsprojekt. Och ta mig rackarn kom det inte in pengar. Jojomensan.

Sedan har vi den där otrohetsgenen. Den som gör att män har svårt att hålla sig i skinnet. Hur kom någon på att börja gräva i det. Jag är förundrad.

Jo, jag vet. Människan har alltid drivits i att ta reda på saker och ting. Av nyfikenhet. Många upptäckter har förstås varit bra. Penicillin till exempel. Eller hjulet. Kineserna lär ha uppfunnit papperet. Undrar varför? Kunde de skriva innan dess, eller uppfann de skriftspråket efter papperet. Nej, de hade förstås huggit i sten, skrivit i sand, eller kanske på pergament. För inte uppfann de väl papper för att slå in presenter? Men tuschet kom nog till efter papperet. Tusch lär också ha uppfunnits därborta i öst.

Men, som sagt. Det här kanske blir det sista jag skriver skrivit. Idag, onsdag den 10 september i nådens år 2008, sätter människan hela jorden på spel. Forskare i Cern-laboratoriet i Schweiz (Tycker inte du, som jag att det finns en hel del konstiga institut i det landet. Titta på snart sagt varje schampoflaska, varje hudkrämstub eller dylikt. Nog sjutton har en schweizisk forskare blandat ingredienserna. Kunde det inte ha räckt med gökuret?) kommer då att försöka framkalla det som man tror var universums födelse. Det skall ske i en gigantisk accelerator, där man skall tvinga upp små partiklar i hastigheter som närmar sig ljusets, i en 27 kilometer lång tunnel byggd som en cirkel 100 meter under jordytan. Bara en så'n sak. Vem sjutton har bestämt att vi skall få reda på hur Big Bang gick till? Inte jag.

Men ni hör ju. De skall fixa en ny Big Bang. Trycka på "reset". Börja om från början med hela Universum, eller vad det nu blir efteråt. Suminuver, kanske. Vem vet? Kanske är det lika bra.

Så adjö och tack för den här tiden.

Men det som grämer mig mest, är att jag aldrig någonsin kommer att få rätt på varför franska badrum inte har golvbrunn. Det har jag funderat på. Länge.

Lite sent att söka anslag till den forskningen nu.

Poff!


*****


Andra bloggar om: Forskning, Cern, Vetenskap, Jordens undergång, Big Bang, Franska badrum

Upphittade

Vårt fritidshus ligger långt ifrån, inte ära och redlighet, men långt ifrån allt vad kommunal service innebär. Vägen ägs av oss själva, underhålls av oss själva. Vattenanläggningen likaså. Samt det vi lämnar efter oss i avloppet, utan att jag behöver gå närmare in på vad det är. Miljögodkänt enligt högsta klass är det i varje fall.

Men kommunen har hittat oss i alla fall, där vid vägs ände, efter sex år. Fantastiskt. Undrar om de använt Google earth?

Ett brev damp ner. Tekniska förvaltningen har vaknat.

"För en fritidsbostad skall renhållning finnas." Jo, det kan jag väl hålla med om. Vi har hela tiden komposterat i varmkompost, fraktat brännbart till soprummet hemma och återvinningsmaterial till centralen i Råneå en mil bort. Så nog har vi renhållit, alltid.

Två kilometer från oss finns sommartid två soptunnor. De är till för de sommarboende i trakten och står förstås mitt i "stugbyn". Alltså där de flesta trängs på små tomter, tätt tätt som i ett villakvarter.

Nu ville kommunen berätta att vi skall betala för den servicen. Som vi inte använder.

"Vi kommer att ansluta en grundavgift..."
Ansluta en grundavgift?

"Det finns flera intervall att välja mellan."
Oj, skall jag få bestämma något.

Jag ringde. För att jag inte förstod.

- Jamen vi tar hem soporna till sophanteringen hemma i stan och sorterar som duktiga medborgare. Här slänger man väl allt i samma behållare?
- Det där vill jag inte höra, sade damen på Tekniska. Du får betala enligt samvete.
- Men jag kan väl inte bestämma hur ofta de där tunnorna skall tömmas.
- Nej naturligtvis inte, sa damen. Men det är obligatoriskt.
- Jaha! Ja då vill jag ha tömning 3 gånger per sommar, för det är väl billigast.
- Ja, då noterar jag det.

Byråkraterna lever.

Och inte ett ord sade jag, om komposteringen.
För då hittar väl någon inspektör ut till vår avkrok i skogen och skall lägga sig i hur vi tillverkar prima matjord, av grönsaksavfall och gräsklipp.

Förmodligen vill inspektörn då ansluta en kompostavgift.
Jag menar...
Man kan ju inte undandra kommunen en chans att tjäna pengar.
På något de inte har utgifter för.
Nä - Det vore väl skamligt av oss.

*****


Andra bloggar om: Byråkrati, Språkbruk

Om förmiddagskocken...

.. på mitt lunchställe slutar för dagen och säger:
- Hej då, Bert. Vi ses imorgon,
när han springer förbi mitt bord och hemåt....
Ungefär som om vi vore kolleger.

Har man ätit för länge på samma ställe då?

*****

Det var ingen...

.. orkidé. Inte heller någon renljus, fjällstjärna, nordisk minikalla eller lusseblomma. Äppelblommor... ? Nu?? Maja!?? Den där biologilärarinnan du hade. Var hon behörig?

Det var vitklöver!

Grattis msgarbo!
*****

Svårt med nollorna

I morse spreds nyheten om att amerikanska staten tar över ansvaret för de två största bostadsfinansieringsinstituten i landet. Sådant måste stater göra, när privata företag missköter sig under ständig klagan på staten.

Nåväl - Enlig Ekot i radio skulle det röra sig om gigantiska summor som de amerikanska skattebetalarna skulle få stå för. 53 biljoner dollar. Det är lika mycket som den samlade produktionen av varor och tjänster i Sverige under 10 år. Det fick vi också veta.

53 biljoner dollar!

Nu var det inte riktigt så. Ett TV-inslag där en talesman för USA:s regering framträdde i en Rapportsändning och där fick vi veta vad det egentligen handlade om. Där fick jag höra det med egna öron, direkt från källan, så att säga.

Det var "53 billion dollars".

Alla någotsånär engelskkunniga vet att det betyder 53 miljarder. Alltså en tusendel av den summa som nämndes.

Hoppsan.

*****


Andra bloggar om: Språk, Media, Fanny Mae, Freddie Mac

Ja, vi tar väl en sista...

.. gissningsväxt för säsongen.
*****

Rånlandet, backen ner mot fjärden 07 sept, kl 18.38.

Vore det inte för rallarrosen
kunde man tro sig vara tillbaka
i midsommarnatt.

*****

Gourmettrenden fortsätter

Frukost de luxe.

Müsli med nyplockade åkerbär.
*****

Vad sägs om..

.. sesambakad kyckling, med fikonfylld rödlök och rostade rotsaker?













*****

En sillstrunt...

.. på en tunnbrödsbit, en liten snaps och öl, i solskenet på altanen.

Inte är det någon dum lördagseftermiddag.










*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Rånlandet

Starkt

Något som jag har svårt att förlåta min skola för, är den usla närtidshistorieundervisningen. Usla är egentligen alldeles för svagt. Den obefintliga, borde det heta.

Till och med femton år efter andra världskrigets slut var det tydligen tabu. Min kunskap om händelser som slutade fyra år före min födelse är så gott som obefintlig.

Tack och lov kan det repareras nu på senare år.

Norrbottens län, klämt mellan två krigsdrabbade länder med gemensam landgräns, har förstås varit skådeplatsen för både det ena och det andra under de år då tyskarna härjade som värst.

Idag kom jag av en slump att lyssna på en radiodukomentär av Gunilla Bresky, radiomedarbetare på Radio Norrbotten P4. Gunilla är fantastiskt duktig som skildrare av närhistoria. Både i radio och TV.

En gång i Arjeplog, handlar om de människor som offrade tid, liv och hälsa, för att hjälpa flyktingar över gränsen till Sverige. Fjällbor som ställde upp, i hårt klimat och med fara för eget liv.

Programmet gjordes 2005, men är ständigt aktuellt. Gripande, berörande och rörande. Och jätteviktigt.

Lyssna!

*****


För dig som hellre lyssnar via radion går det i repris 13/9 kl 20.03 och 22/9 kl 00.03.

Andra bloggar om: Radio, Andra världskriget, Historia, Gunilla Bresky, Norrbotten, Krig

Hyenor

Vad man får
och vad man bör.

Det är tydligen mycket svårt att greppa.

Sök vård!
*****


Andra bloggar om: Etik, Offentlighetsprincip, Pirate Bay, Psykvård
*****

Skivnöt

*****

Luleå 05 september kl 11.04. Jobbets bakgård.

När jag passerar ut genom personalingången på väg till lunch, inser jag plötsligt att jag jobbar i diplomatkvarteren.

Guuuuud så tjusigt!

*****

"Ta inte ut våra barn...

.. i skogen", vädjar en farmor via insändarsidorna i lokaltidningarna. Hon riktar sig till skolan. Rädslan för björn har satt klorna i farmor och säkert många andra naturfrånvända.

Men hon har fått mothugg. Flera andra farmödrar, mödrar och fäder har tvärtom vädjat till skolans personal att låta ungarna åka på utflykt.
- De behöver komma ut, är deras åsikt.

Jag håller med. Nog för att björntätheten ökat i länet och speciellt här i Norrbottens kustland, men att hindra barnen från att göra utflykter i skogen är bara ett uttryck för okunskap. En brist på vana att vistas ute på utets villkor. En ungskock i skogen skrämmer nog alla björnar på flykt. För en tyst ungskock existerar inte.

Förmodligen lever barnen betydligt farligare dagligen på väg till skolan, med tanke på alla omdömeslösa bilförarföräldrar som envisas med att skjutsa ungarna. Men rationalitet är inte alltid typordet för dagens naturfrånvända människoart.

Dessutom tror jag att björnrikedomen är lite väl överdriven. Traditionsenlig björnjakt har pågått i de förment björnkryllande markerna häromkring i fjorton dagar nu. Fem björnar har mött sina banemän. Och jag som trodde det bara var att gå ut och knäppa ett dussin då och då.

En tioårig skolpojke på utflykt i närheten av Kvikkjokk kom igår ifrån sin flock, eftersom han stannade till vid en myrstack för att äta myror. Han hade lärt sig att de är väldigt energirika. När han sedan skulle gena för att komma ikapp den övriga klassen gick han vilse.

Den pojken har en morfar, som berättat hur man uppträder i skogen och på fjället. Pojken berättar att han ätit blåbär och försökt ta det lugnt i väntan på räddning. Spara på sina resurser. Hela natten blev han kvar ensam i regn och nollgradigt väder. Hittade en grotta där han kunde krypa in och sova lite.

När ljuset återkom i morse gick han ut på ett öppet område för att han skulle synas. Det hade han också lärt sig. Snart hittades han av räddningspådraget och kunde med helikopter förenas med sin mamma, som kände sig glad och stolt över sin pojke.

Slutet gott, allting gott.
Och inte blev han uppäten av någon björn heller.

*****


Läs om pojkens äventyr i NSD, och Kuriren.

Andra bloggar om: Natur, Björn, Björnjakt, Civilisation, Norrbotten

Rensa fickorna

Jonte sitter vid frukostbordet och läser Hallandsposten när hans fru går
fram till honom och dänger en kastrull i huvudet på honom.

- Aj aj, varför gjorde du så där? frågar Jonte och gnider sin ömma skalle med handen.
- Jag hittade en lapp i din ficka igår med namnet Jennifer på, svarar frugan.
- Men kära vän, jag var ju på travet igår och hästen jag satsade på i tredje loppet var Jennifer.

Hans hustru tror på förklaringen och ber skamset honom om ursäkt.

Ett par veckor senare när han som vanligt sitter och läser sin morgontidning vid frukostbordet
går hans fru fram till honom och ger honom ett våldsamt slag med stekpannan i huvudet.

När han kvicknar till efter några minuter säger han med en svag stämma:

- Varför i hela fridens namn slår du mig på det där viset?
Hustrun stirrar på honom med en blick som kunde döda:
- Hästjäveln ringde igår!!

______


(Sådana historier, typ, cirkulerar här på kontoret då och då. Och alla har hört dem förr. Men inte jag.)

*****

Bränt barn

Hur orkar de, tänker jag, när jag hör föräldrarna på mitt jobb, som skjutsar barn till den ena aktiviteten efter den andra på kvällar och helger. Har de inget eget liv?

Det är fotbollsträning och hockeyträning och basket och dans och stallet och...... i en aldrig sinande ström.

- Min pojk tränar fotboll klockan fem och efter det har han tjugo minuter på sig att byta om till hockeyn.

Stackars barn.
Stackars vuxna.

Vart tog leken vägen?
Spontaniteten?
Fantasin?
Livet!

*****


Andra bloggar om: Curling

Jaha...

.. så har man bidragit igen. Till vad vet jag inte. Men en räkning fick jag på en rätt stor mängd hundralappar. I fjol. Från staten. I alla fall indirekt.

Nej, det var inte restskatten på 804 kronor, som jag fick räkning på i förra veckan. Men beloppet var i samma storleksordning.

Det gällde den nya trafikförsäkringsavgiften, som skall betala för sjukvården av trafikoffer. Den reformen blir inte av.

Men betalat har jag tvingats göra.
Till Borg och hans gelikar.

Tänk om man skulle ta och strunta i restskatten.

Kan de, så kan väl jag.
Konfiskera tillgångar, alltså.

*****


Knapsu har också skrivit om detta,
liksom andra bloggar om: Trafikförsäkring, Christina Husmark Pehrsson, Konfiskering

Anonyma bloggare...

.. skall förbjudas, tycker estniska EU-politikern Marianne Mikko och har kommit rätt långt i den processen.

Rädsla har många ansikten.
Fru Mikko visar bara ett.
Den förlorade maktens.

*****


Andra bloggar om: Bloggreglering, Åsiktsfrihet, EU, FRA-lagen, Tryckfrihet, Demokrati, Inkompetens

Fick ett tips av Robert...

.. som brukar kommentera här. Han föreslog att jag istället för att låta dig gissa växter skulle du få visa dina kunskaper om skivor istället.

Nå - Låt det då bli så!

Här kommer det första.



*****

Den där växthuseffekten...

.. som alla talar om. Även jag. Vart har den tagit vägen, egentligen?

Idag har vi den 01 september. Utomhuset känns mer som slutet av oktober. Två ynka plusgrader hade vi natten till igår. Inte någonstans ute på landet, eller i inlandet som inte påverkas av havsvattnets värme. Nej här! På centrumhalvön. Omgiven av varmt (Nåja. Relativt varmt.) vatten, som vanligtvis gör våra höstar långa och milda.

Två ynka grader!

Någon måste ha öppnat i växthustaket.
Stäng!

*****


Andra bloggar om: Klimat, Miljö, Sommar, Höst

Första dagen med nya...

.. tjänsten gick väl bra. Tror jag. Vet inte vad de andra säger om den saken. Mjukstart med det ena och rivstart med det andra. Det blev lite hektiskt framåt eftermiddagen. Och övertid.

Nu går vi vidare.

Få se nu.....?
Vad skall jag filura ut för någonting imorgon?
Hm!
Ska jag drämma till med... ?

Den som får se, lever.
Det är då ett som är sant.

*****

På motionsrundan...

.. hittar jag en av de nyuppsatta "minnesskyltarna" som kommunens parkförvaltning i sommar placerat ut. De står lite här och där och berättar hur det såg ut förr. Vilken verksamhet som bedrivits just på denna plats och så vidare.

Det är ett utmärkt sätt att lära sig lite lokalhistoria. Egentligen är det skrämmande att jag kan så lite om Luleås förflutna, förutom det jag själv kommer ihåg. Men på den tiden jag gick i skola fick vi bara lära oss Hallands floder (diken), Stockholms blodbad och Uppsala högar. Det som fanns norr därom beskrevs inte i några som helst läromedel.

Före 1954 fanns inte bron över Luleälven till Bergnäset. Vi var tvungna att ta den kilometerlånga färjeturen till moster och morbror, om vi ville hälsa på dem. Färjan hette Trafik (väldigt fantasifullt) och gick mellan stadsdelarna en gång i timmen.

Detta var den huvudsakliga infarten söderifrån till Luleå. Och om du klickar på bilden kan du kanske läsa att färjan fraktat både kungligheter och annat. Den fick även äran att hjälpa OS-facklan 1952 att stadigt brinna hela vägen till Helsingfors. I alla fall den lilla biten mellan Bergnäset och färjeläget nedanför lasarettet. Där står nu denna skylt.

1954 invigdes Bergnäsbron med pompa och ståt. Den var då Sveriges längsta. Prins Bertil skänkte glans.

Jag var fem år och fick en grön ballong i form av en kanin.

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, OS