*****
lördag, augusti 31, 2013
Ocurlad
Nu rivs den gamla fina järnvägsstationen i Kiruna. Den har stått där sedan 1915. Den hann inte blir 100 år innan gruvan hann ifatt den. Den gigantiska stadsflytten rycker närmare. En ny, provisorisk järnvägsstation finns en och en halv kilometer längre norrut i stan.
Jag har väl inte några speciella minnen kring stationen förutom ett. Det var 1954, när vi flyttade till Luleå för första gången. Jag var fem år och tyckte väl att det var lite märkligt att vi skulle bo någon annanstans. Men som det barn jag var hängde jag bara med.
Den dagen som avfärden skulle ske, följde grannarna med till järnvägsstationen för att säga adjö. I väntsalen satt vi och väntade på att tåget från Narvik skulle komma in för att sedan ta oss söderut. Våra grannar var Berta Bengtsson och hennes barnbarn Margit, min bästa lekkamrat. Hon bodde hos mormor Berta eftersom hennes egen mor dog i barnsäng.
Precis när tåget var på ingång fick jag en present. Det var en låda Bygg-i-plast och en hel femkronorssedel. Båda förorsakade stora ögon på mig. Bygg-i-plast var föregångaren till LEGO. Femman var ovikt och så alldeles nytryckt ut. Jag minns det som om det vore igår.
Sedan var det tack och hej för denna tid. Vi visste ju inte då, att vi skulle komma tillbaka sju år senare.
------
Men så blev det. Pappa blev chef för NSD:s lokalredaktion i Kiruna 1961 och flyttlasset bar norrut igen. Jag började sexan och tyckte det hela var bara spännande.
Vi tillbringade alltid minst två veckor i fjällen varje år. En vecka på hösten och en vecka på vårvintern. Sportlov existerade inte, bara påsklov. Men då var det så dyrt att hyra något, att min pappas lön inte räckte till. Vi fick hålla tillgodo med en vistelse utanför högsäsong. Ofta var skidveckan förlagd till slutet av april, eller början av maj. Alltså var det bara att försöka begära ledigt från skolan. Det gick alltid bra. Jag fick själv fråga klassföreståndare, rektor och gympalärare om lov.
En gång skulle vi ha ett viktigt svenskaprov mitt i den där veckan. Det var ju lite knivigt förstås. Men jag lovade att komma hem och skriva provet. Så jag fick ledigt. Och vi åkte iväg till Katterjåkk, som vanligt.
Det var inte utan att jag kände mig rätt vuxen, (jag var 13) när jag var tvungen att kliva på tåget och åka hem till Kiruna efter en av skiddagarna. Tåget gick på sen eftermiddag och jag var hemma i stan på kvällskvisten. Steg av vid Kiruna station och traskade hemåt i den ljusa vårkvällen. Ensam. Det var inte tal om att mamma eller pappa skulle följa med. Väl hemma fixade jag korv och makaroner och tittade på en skräckfilm i TV innan jag kröp till sängs.
Dagen efter travade jag till skolan och fixade provet med glans, varefter jag gick till järnvägsstationen, köpte en korv av tanten med den rullande varmkorvsvagnen som alltid fanns på stationen vid varje tågankomst och avgång. Hon kallades för någonting i stil med Korv-Helga och var en institution i många, många år. Sedan tog jag tåget tillbaka till den övriga familjen.
Lovet kunde fortsätta.
*****
Jag har väl inte några speciella minnen kring stationen förutom ett. Det var 1954, när vi flyttade till Luleå för första gången. Jag var fem år och tyckte väl att det var lite märkligt att vi skulle bo någon annanstans. Men som det barn jag var hängde jag bara med.
Den dagen som avfärden skulle ske, följde grannarna med till järnvägsstationen för att säga adjö. I väntsalen satt vi och väntade på att tåget från Narvik skulle komma in för att sedan ta oss söderut. Våra grannar var Berta Bengtsson och hennes barnbarn Margit, min bästa lekkamrat. Hon bodde hos mormor Berta eftersom hennes egen mor dog i barnsäng.
Precis när tåget var på ingång fick jag en present. Det var en låda Bygg-i-plast och en hel femkronorssedel. Båda förorsakade stora ögon på mig. Bygg-i-plast var föregångaren till LEGO. Femman var ovikt och så alldeles nytryckt ut. Jag minns det som om det vore igår.
Sedan var det tack och hej för denna tid. Vi visste ju inte då, att vi skulle komma tillbaka sju år senare.
------
Men så blev det. Pappa blev chef för NSD:s lokalredaktion i Kiruna 1961 och flyttlasset bar norrut igen. Jag började sexan och tyckte det hela var bara spännande.
Vi tillbringade alltid minst två veckor i fjällen varje år. En vecka på hösten och en vecka på vårvintern. Sportlov existerade inte, bara påsklov. Men då var det så dyrt att hyra något, att min pappas lön inte räckte till. Vi fick hålla tillgodo med en vistelse utanför högsäsong. Ofta var skidveckan förlagd till slutet av april, eller början av maj. Alltså var det bara att försöka begära ledigt från skolan. Det gick alltid bra. Jag fick själv fråga klassföreståndare, rektor och gympalärare om lov.
En gång skulle vi ha ett viktigt svenskaprov mitt i den där veckan. Det var ju lite knivigt förstås. Men jag lovade att komma hem och skriva provet. Så jag fick ledigt. Och vi åkte iväg till Katterjåkk, som vanligt.
Det var inte utan att jag kände mig rätt vuxen, (jag var 13) när jag var tvungen att kliva på tåget och åka hem till Kiruna efter en av skiddagarna. Tåget gick på sen eftermiddag och jag var hemma i stan på kvällskvisten. Steg av vid Kiruna station och traskade hemåt i den ljusa vårkvällen. Ensam. Det var inte tal om att mamma eller pappa skulle följa med. Väl hemma fixade jag korv och makaroner och tittade på en skräckfilm i TV innan jag kröp till sängs.
Dagen efter travade jag till skolan och fixade provet med glans, varefter jag gick till järnvägsstationen, köpte en korv av tanten med den rullande varmkorvsvagnen som alltid fanns på stationen vid varje tågankomst och avgång. Hon kallades för någonting i stil med Korv-Helga och var en institution i många, många år. Sedan tog jag tåget tillbaka till den övriga familjen.
Lovet kunde fortsätta.
*****
Det blev slyröjning ...
.., långvedssågning och klyvning för hela slanten. Svettigt i den starka solen. Men skönt när det är gjort.Jo - Och så började vi med fågelmatningen också. Premiär för ny "flashig" automat. Vi får väl se hur den faller i smaken hos de små. De får i varje fall färdigskalade solrosfrön. Lyx för små fröätare.
*****
Sensommarmorgon med ...
.. en frukostsstund på förstutrappen och utsikt över bastun och sädesärlorna, som obekymrade över den kommande flytten trippar omkring på taket. Nu gäller det att bestämma vad jag ska hitta på idag. Blir det röjsåg, eller ved-dito? Eller ingetdera. Solen skiner från molnfri himmel och vinden är nästan obefintlig.
Men först måste jag diska. Och lyssna på utmärkta Spanarna i P1.
Ibland får man inte bestämma.
*****
fredag, augusti 30, 2013
Rivstart
Det är ju fredag. Kundpanik.
- Har ju glömt . . .
- Måste iväg . . .
- Tappat passet . . .
- På måndag . . .
- Fullt!? Nä, hur kan det vara det . . .
- Inget hotellrum. . . Obama? . . . Men han ska väl inte bo där?
*****
torsdag, augusti 29, 2013
Livet som resebyråtjänsteman ...
.. är rätt variationsrikt. Tro inget annat. Vi ska ju ha breda kunskaper om flyg, tåg, hyrbilar, inreseformaliteter, vaccinationer, strejker och konflikter, och om den soligaste stranden. Det där sista gäller inte mig, eftersom jag uteslutande arbetar med fasta företagskunder.
Men hotell bör vi kunna. Även de som finns här på stället. För vi har ju många kunder, som vill komma hit till Luleå också. Fler och fler faktiskt. Enligt Swedavia (som förvaltar alla statliga flygplatser i landet) så är Köpenhamn, London, Helsingfors och Göteborg fyra av de populäraste destinationerna från Arlanda. I nämnd ordning.
Det är bara det att bland de där trevliga städerna saknas den som ligger på tredje plats.
LULEÅ!
Givetvis vill vi veta vad vi säljer. Alltså gjorde vi idag ett studiebesök på det storhotell som byggs i samma kvarter som jobbet. Ett rätt imponerande bygge.
På med hjälm och stadiga 44:or. Och sedan var det rundvandring i på alla nio våningar. Trappor upp och trappor ner. Hissarna är inte klara. Byggdammet ligger tätt på sina ställen.
Men vi får en bild av vad stället har att bjuda, när det öppnar den 02 december.
Hur ska de hinna få det klart?
*****
Men hotell bör vi kunna. Även de som finns här på stället. För vi har ju många kunder, som vill komma hit till Luleå också. Fler och fler faktiskt. Enligt Swedavia (som förvaltar alla statliga flygplatser i landet) så är Köpenhamn, London, Helsingfors och Göteborg fyra av de populäraste destinationerna från Arlanda. I nämnd ordning.
Det är bara det att bland de där trevliga städerna saknas den som ligger på tredje plats.
LULEÅ!
 |
| En del av NEX inspektörstrupp |
På med hjälm och stadiga 44:or. Och sedan var det rundvandring i på alla nio våningar. Trappor upp och trappor ner. Hissarna är inte klara. Byggdammet ligger tätt på sina ställen.
Men vi får en bild av vad stället har att bjuda, när det öppnar den 02 december.
Hur ska de hinna få det klart?
 |
| Utsikten från hörnrummen är det inget fel på |
 |
| Snyggt rum. Visnings"exemplar" |
 |
| Spa!!?? Jo - 400 kvadrat. |
 |
| Snygg mosaik i badrummen |
*****
På väg från vårdcentralen
.. passerar jag ett bortglömt hus. Mitt i centrala stan.
(Förresten ... Det heter inte "vårdcentral" på nysvenska. Det heter "hälsocentral".)
*****
(Förresten ... Det heter inte "vårdcentral" på nysvenska. Det heter "hälsocentral".)
*****
tisdag, augusti 27, 2013
Jag tycker det är så fantastiskt ...
.. med vilken förmåga som moderaterna lyckas undvika en av de mest springande punkterna när det gäller utländska gruvbolags skövling av svenska naturtillgångar. Den att de bolag som ska gräva vårt "guld" naturligtvis ska betala för sig.
Det var helt patetiskt hur en representant för partiet i kvällens Aktuellt påpekade det viktiga i att vi "istället för att bygga järnvägar av kottar och grenar" måste ha järn och därmed gruvor. Till vilket pris som helst. Att hon sedan verkar tro att de utländska gruvfirmorna skulle donera järnet till uppbyggnad av vår infrastruktur, vittnar om en förfärande naivitet. Skrämmande!
Tänk - Jag trodde att många affärsmän tillhörde den borgerliga skaran och behärskar det där att "göra affärer". Men det är förstås så, att de tillgångar som finns i kolonierna bara är till för rovdrift. Kan det bara hålla lokalbefolkningen lugn något decennium, så kan man skjuta upp frågan om långsiktig hållbarhet.
Ty kortsikt och kvartalskapitalism är ledorden.
Är det modellen för Sverige?
Byt regering!
*****
Det var helt patetiskt hur en representant för partiet i kvällens Aktuellt påpekade det viktiga i att vi "istället för att bygga järnvägar av kottar och grenar" måste ha järn och därmed gruvor. Till vilket pris som helst. Att hon sedan verkar tro att de utländska gruvfirmorna skulle donera järnet till uppbyggnad av vår infrastruktur, vittnar om en förfärande naivitet. Skrämmande!
Tänk - Jag trodde att många affärsmän tillhörde den borgerliga skaran och behärskar det där att "göra affärer". Men det är förstås så, att de tillgångar som finns i kolonierna bara är till för rovdrift. Kan det bara hålla lokalbefolkningen lugn något decennium, så kan man skjuta upp frågan om långsiktig hållbarhet.
Ty kortsikt och kvartalskapitalism är ledorden.
Är det modellen för Sverige?
Byt regering!
*****
Hemma på gården . . .
*****
söndag, augusti 25, 2013
Lättjans lov
Alltså - Idag har jag gjort ingenting. Noll. Absolut loj, slapp, men inte direkt likgiltig.
Jo - Frukost fixade jag. Men sedan helt ledig.
I och för sig har jag ju klappat en ödla.
Och det slår mig nu att jag iakttagit blomflugornas parningsrit.
En av parterna hovrar med ett intensivt surrande (det hördes på lång håll) ovanför sin tilltänkta. Gör sedan ett par störtdykningar ner på sin nektarsökande partner. Det går snabbt - en hundradels sekund, så jag kan inte tro att det är själva parningen. Verkar föga njutbart i så fall.
*****
Jo - Frukost fixade jag. Men sedan helt ledig.
I och för sig har jag ju klappat en ödla.
Och det slår mig nu att jag iakttagit blomflugornas parningsrit.
*****
Nedkomst
Nu har jag fått det bekräftat. Den gravida ödlan som jag fotograferade i början av månaden, har nedkommit med en cirka sex centimeter lång ödleunge.
Det konstaterade vi, när vi satt och tog en drink före lördagens middag. Jag hade bara mobilen tillgänglig. Därav det rätt undermåliga fotot på mamma och barn.
Men den lille visade sig mer villig till fotografering idag.
Sedan ska jag väl inte berätta hur jag fick den att posera. ... Eller jo! Jag visslade som till en hund. Tro det eller ej. Då kom den upp ur en springa i altanen.
Vi tittade på varandra jag och B, men konstaterade bara att det funkade. Lite knäpp får man vara.
Det är bara nyttigt.
*****
Men den lille visade sig mer villig till fotografering idag.
Sedan ska jag väl inte berätta hur jag fick den att posera. ... Eller jo! Jag visslade som till en hund. Tro det eller ej. Då kom den upp ur en springa i altanen.
Vi tittade på varandra jag och B, men konstaterade bara att det funkade. Lite knäpp får man vara.
Det är bara nyttigt.
*****
 |
| Lät sig till och med klappas lite försiktigt. |
lördag, augusti 24, 2013
Rånlandets bistro ...
Givetvis serverades allt på patio väst i den ljumma kvällen, där solen försvann bakom skogen, men värmen stannade kvar.
Fin sommarkväll.
*****
Kolonin Norrbotten
Det pågår en konflikt. En bland många. Och just den jag tänker skriva om här, är inte på långt när så allvarlig som de vi dagligen ser i hemska bilder från, i Egypten och Syrien.
Gállok (Kallak på svenska), fem min väster om Jokkmokk, ute i ingenstans. Mer eller mindre väglöst land. Här pågår en manifestation med aktivister som försöker hindra att området förvandlas till gruva.
En gruva skulle ge Jokkmokks kommun 400 arbetsplatser sägs det. Det gör att många invånare gärna vill se en satsning. Fyndigheten sägs räcka 15 år.
Men sedan då? Då lämnar troligen gruvföretaget platsen med ett stort sår. För ingen ska inbilla mig att de städar upp och fortsätter att värna miljön i evärdeliga tider. Att tro det är bara blåögt.
Den här konflikten mellan olika intressen har delat befolkningen i två läger, för och emot.
Turismen ger en del jobb. Rennäringen likaså. Dessa arbeten försvinner förstås till en del. Samerna anser att om gruvan blir verklighet, så får de inblandade samebyarna lägga ner verksamheten eftersom gruvan kommer att ligga mitt i de leder som renarna använt för sina årliga förflyttningar från skog till fjäll. Nedärvda i generna och omöjliga att ändra.
Det här är en lokal konflikt. Men den är också ett tecken på ett uppvaknande. Norrbotten vill naturligtvis ha ersättning för de rikedomar som plockas upp ur jorden. För närvarande är den ersättningen noll kronor. Det är den stora konflikten av vilken Gállokkonflikten är gott tecken, anser jag.
Många fnyser åt aktivisterna och menar att det är "proffs-bråkmakare". Hitresta från andra håll i landet. "De har inget här att göra".
En ung man i Luleå intervjuades i radio, innan han var på väg att köra till platsen för att ansluta sig. Han sa något klokt apropå tillresta aktivister.
- Det är samma sak med gruvbolaget. De kommer från England.
Läs också Åsa Petersens "huvudet på spiken-krönika" i en av våra lokaltidningar.
*****
Gállok (Kallak på svenska), fem min väster om Jokkmokk, ute i ingenstans. Mer eller mindre väglöst land. Här pågår en manifestation med aktivister som försöker hindra att området förvandlas till gruva.
En gruva skulle ge Jokkmokks kommun 400 arbetsplatser sägs det. Det gör att många invånare gärna vill se en satsning. Fyndigheten sägs räcka 15 år.
Men sedan då? Då lämnar troligen gruvföretaget platsen med ett stort sår. För ingen ska inbilla mig att de städar upp och fortsätter att värna miljön i evärdeliga tider. Att tro det är bara blåögt.
Den här konflikten mellan olika intressen har delat befolkningen i två läger, för och emot.
Turismen ger en del jobb. Rennäringen likaså. Dessa arbeten försvinner förstås till en del. Samerna anser att om gruvan blir verklighet, så får de inblandade samebyarna lägga ner verksamheten eftersom gruvan kommer att ligga mitt i de leder som renarna använt för sina årliga förflyttningar från skog till fjäll. Nedärvda i generna och omöjliga att ändra.
Det här är en lokal konflikt. Men den är också ett tecken på ett uppvaknande. Norrbotten vill naturligtvis ha ersättning för de rikedomar som plockas upp ur jorden. För närvarande är den ersättningen noll kronor. Det är den stora konflikten av vilken Gállokkonflikten är gott tecken, anser jag.
Många fnyser åt aktivisterna och menar att det är "proffs-bråkmakare". Hitresta från andra håll i landet. "De har inget här att göra".
En ung man i Luleå intervjuades i radio, innan han var på väg att köra till platsen för att ansluta sig. Han sa något klokt apropå tillresta aktivister.
- Det är samma sak med gruvbolaget. De kommer från England.
Läs också Åsa Petersens "huvudet på spiken-krönika" i en av våra lokaltidningar.
*****
Oår
Inte hade jag nåt för att byta ut den gamla jorden och sätta nyzeeländsk spenat.
Det som har funkat så bra andra gånger.
Det blir nödvinter. Uppenbarligen.
*****
Kylig natt med . . .
. . bara sju grader. Men nu har drygt tio tillkommit, och det blir frukost i solen med fjärden som utsikt.
*****
fredag, augusti 23, 2013
Tänk att jag ...
.. lyckats installera och konfigurera ett trådlöst nätverk i stugan.
Så nu vajfajas det för fullt från datorn och telefonerna.
Men som vanligt går inte bruksanvisningen för installationen att förstå. Man får pröva sig fram och använda sunt förnuft istället.
*****
Så nu vajfajas det för fullt från datorn och telefonerna.
Men som vanligt går inte bruksanvisningen för installationen att förstå. Man får pröva sig fram och använda sunt förnuft istället.
*****
Det finns ett speciellt förhållande ...
.. mellan Luleå och Göteborg. Göteborgare som flyttar hit trivs gott. Det verkar vara något med kynnet. Och vi lulebor gillar Göteborg.
Eller också beror det bara på att Göteborg ligger så nära. Där nere i slutet på Smedjegatan.
*****
Naturligtvis börjar fredagen ...
.. som alla andra fredagar. Med strul och märkliga frågeställningar som ingen hittills råkat ut för. Någonsin!
Ty, som sagt; fredagar är det kollektiva medvetandets sammanbrott.
*****
Ty, som sagt; fredagar är det kollektiva medvetandets sammanbrott.
*****
torsdag, augusti 22, 2013
Augustikväll i stallet
Så åkte vi då iväg till den middag vi fick inbjudan till. En bit utanför stan i en liten by, som jag inte visste existerade. Vägen hade vi fått beskriven för oss och vi skulle stanna vid en fin Norrbottensgård.
Där möts vi av Magda, pakistansvenskan från igår, och hennes värdinna Inger och en holländsk keeshond. På ett trädgårdsbord står två jätteskålar med nyplockade kantareller.
Gårdens gamla stall är restaurerat och vi får stiga in som den andra omgång gäster som någonsin har fått sitta där. Hedrande. Fantastiskt fint, med många lustiga detaljer. Ett rejält gästabudsbord av råplank.
Mat, skratt, vin, och hemgjord simma (om du vet vad det är). Vi berättar minnen och goda historier. Vi får höra om livet i Lahore. Hettan på sommaren, då termometern sällan stannar på "bara 40 grader" på dagarna, strömavbrotten varannan timme, men också lyxen av att ha en husa som lagar frukosten. Det är kontraster mot den miljö vi sitter i nu.
Vovven ansluter när den vill ha sällskap. Husets herre likaså, efter att ha varit ute och kört sin MC i den fina kvällen. I gårdens renoverade bagarstuga bor också en doktorand vid universitetet. Hon skriver en avhandling om "Vibrerande kroppar i vattenvirvlar" och berättar om det. Vi ser ut som fågelholkar. Men jag lyckas imponera genom att ställa min fråga.
- Men då måste man väl ta hänsyn till kaosteori också?
- Javisst, sa hon.
Och menigheten gapade ännu större, och tycktes tänka - Va!? Begriper Bert detta.
Så småningom måste vi börja tacka för oss, trots att historierna inte på långa vägar är slut. Till exempel den om att det bor fem björnar i trakten och att en varit synlig vid gårdens garage. Där, precis där borta bakom den stora granen.
Fullmånekväll.
*****
Där möts vi av Magda, pakistansvenskan från igår, och hennes värdinna Inger och en holländsk keeshond. På ett trädgårdsbord står två jätteskålar med nyplockade kantareller.
Gårdens gamla stall är restaurerat och vi får stiga in som den andra omgång gäster som någonsin har fått sitta där. Hedrande. Fantastiskt fint, med många lustiga detaljer. Ett rejält gästabudsbord av råplank.
Mat, skratt, vin, och hemgjord simma (om du vet vad det är). Vi berättar minnen och goda historier. Vi får höra om livet i Lahore. Hettan på sommaren, då termometern sällan stannar på "bara 40 grader" på dagarna, strömavbrotten varannan timme, men också lyxen av att ha en husa som lagar frukosten. Det är kontraster mot den miljö vi sitter i nu.
Vovven ansluter när den vill ha sällskap. Husets herre likaså, efter att ha varit ute och kört sin MC i den fina kvällen. I gårdens renoverade bagarstuga bor också en doktorand vid universitetet. Hon skriver en avhandling om "Vibrerande kroppar i vattenvirvlar" och berättar om det. Vi ser ut som fågelholkar. Men jag lyckas imponera genom att ställa min fråga.- Men då måste man väl ta hänsyn till kaosteori också?
- Javisst, sa hon.
Och menigheten gapade ännu större, och tycktes tänka - Va!? Begriper Bert detta.
Så småningom måste vi börja tacka för oss, trots att historierna inte på långa vägar är slut. Till exempel den om att det bor fem björnar i trakten och att en varit synlig vid gårdens garage. Där, precis där borta bakom den stora granen.
Fullmånekväll.
*****
onsdag, augusti 21, 2013
Och vem kliver in genom dörren ...
.. på jobbet på eftermiddagen, om inte Magda Besman, 42. Som från ingenstans, och säger "Hej".
Det där är inte hennes rätta namn utan en "pseudonym". (En av hennes kolleger gick under namnet Cylinda Korridor.)
Boendes i Lahore sedan många, många år så blir man ju lite paff. Det är ju inte nästgårds precis. Men varandes från "Glommers", kanske man får räkna med ett och annat besök. Det är länge sedan sist. Sju år, närmare bestämt.
Magda är en gammal kollega till Benke på det jobb där Benke fick jobbet som Maud Olofsson sökte. Jojo - Det har hänt en del under åren. Svindlande historier.
Nu tittade hon in, som sagt. Jag bjöd henne på kaffe i fikarummet och vi pratade ditt och datt en stund. Och så bjöd hon in oss på middag imorgon. Då får vi prata gamla minnen från Majbritts (så heter hon egentligen) luleåtid, när hon bland annat träffade sin man, som så småningom lockade henne till Pakistan.
Det ska bli trevligt.
*****
Det där är inte hennes rätta namn utan en "pseudonym". (En av hennes kolleger gick under namnet Cylinda Korridor.)
Boendes i Lahore sedan många, många år så blir man ju lite paff. Det är ju inte nästgårds precis. Men varandes från "Glommers", kanske man får räkna med ett och annat besök. Det är länge sedan sist. Sju år, närmare bestämt.
Magda är en gammal kollega till Benke på det jobb där Benke fick jobbet som Maud Olofsson sökte. Jojo - Det har hänt en del under åren. Svindlande historier.
Nu tittade hon in, som sagt. Jag bjöd henne på kaffe i fikarummet och vi pratade ditt och datt en stund. Och så bjöd hon in oss på middag imorgon. Då får vi prata gamla minnen från Majbritts (så heter hon egentligen) luleåtid, när hon bland annat träffade sin man, som så småningom lockade henne till Pakistan.
Det ska bli trevligt.
*****
tisdag, augusti 20, 2013
Låt oss hoppas ...
.. att den svenska vänsterflanken i politiken (S, MP, V) såg på Rapport ikväll.
– Vi vill höja inkomst- och förmögenhetsskatterna för de fem procent rikaste i landet och få pengar till investeringar i utbildning, fler daghem och infrastruktur.
Så sa de tyska socialdemokraternas ledare i ett tal idag.
Heder åt den som vågar göra till synes impopulära åtgärder till nödvändigheter.
Den svenska beigea politiken borde förpassas till glömskan tillsammans med borgarna.
Vi lever inte av shopping allena.
Även om många tycks tro det.
*****
– Vi vill höja inkomst- och förmögenhetsskatterna för de fem procent rikaste i landet och få pengar till investeringar i utbildning, fler daghem och infrastruktur.
Så sa de tyska socialdemokraternas ledare i ett tal idag.
Heder åt den som vågar göra till synes impopulära åtgärder till nödvändigheter.
Den svenska beigea politiken borde förpassas till glömskan tillsammans med borgarna.
Vi lever inte av shopping allena.
Även om många tycks tro det.
*****
måndag, augusti 19, 2013
Kvalitet
En av de bästa böcker jag läst. Två gånger. En fängslande tegelsten. Lars Saabye Christensens Halvbrodern. Kommer som TV-serie med början ikväll.
Jag kan bara säga - se den!
Eller läs boken.
-----
Och jag tror det blir en lång TV-kväll. För efter halvbrodern börjar en ny serie som verkar intressant. Top of the lake.
En serie skapad av Jane Campion, du vet, hon som gjorde filmen Pianot.
Den blir kanske också sevärd. Jag tänker då ge den en chans.
Var dessa serier går??
På kvalitets-TV, förstås.
SVT1
*****
söndag, augusti 18, 2013
Det är inte utan ...
.. att jag kan tänka mig Vänsterpartiet, när jag hör de angelägna frågor Jonas Sjöstedt tar upp i sitt sommartal.
Verkligen vettiga ståndpunkter, angående vinster i välfärden och att vi ska ta bättre betalt för våra naturtillgångar i norr. Höja avgiften för malm från 0,2 promille (!!!) till 10 procent av malmens värde. Och pengarna ska naturligtvis tillfalla gruvkommunen. De där promillena är ju fullständigt huvudlöst tänkande. Måste vara en Moderat som kommit på det.
När jag sedan läser att Reinfeldt vill införa ett femte jobbskatteavdrag, så är det bara att ta sig för pannan. Infrastrukturen förfaller, skolorna går på knäna, sjuksköterskor har vi inte råd att betala. Hur tänker en borgare egentligen. Eller... Det kan de ju bara inte göra. Tänkte inte på det.
Byt regering!
*****
Verkligen vettiga ståndpunkter, angående vinster i välfärden och att vi ska ta bättre betalt för våra naturtillgångar i norr. Höja avgiften för malm från 0,2 promille (!!!) till 10 procent av malmens värde. Och pengarna ska naturligtvis tillfalla gruvkommunen. De där promillena är ju fullständigt huvudlöst tänkande. Måste vara en Moderat som kommit på det.
När jag sedan läser att Reinfeldt vill införa ett femte jobbskatteavdrag, så är det bara att ta sig för pannan. Infrastrukturen förfaller, skolorna går på knäna, sjuksköterskor har vi inte råd att betala. Hur tänker en borgare egentligen. Eller... Det kan de ju bara inte göra. Tänkte inte på det.
Byt regering!
*****
Tidsresa
Igår gjorde jag en tur till det förflutna. Med en tidsmaskin av märket Audi och några goda vänner. Trots hot om bistert väder, startade vi från Ängdalsro, där vi tillbringat fredagkvällen med god mat och prat, vid halvelvatiden på lördagsförmiddagen.
Via Piteå (där vi upptäckte att de också hade förlorat sig i en annan tid. Mobiltäckning saknades helt. - Men de har väl något eget system, sa jag. Piteborna är ju kända för att göra allt schalva.) åkte vi till Glommersträsk och passerade sporthallen Flåsbodan (Jo - det står så på fasaden.) innan vi kom på att vi skulle svängt höger i korsningen före samhället istället för vänster, och fick alltså vända. Men det var en liten avvikelse bara. Det bistra vädret råkade vi ut för. Häftigt regn och trombliknande vindar duschade bilen
Snart bar det iväg på mindre och smalare vägar. Ut i de djupa skogarna. Förbi vackra skogstjärnar, för att så småningom skymta byn Gallejaur. Det var målet för dagen. Regnet avtog tidvis och vi såg hur molnen ljusnade emellanåt.
Byn är kultur- och naturreservat och ligger vackert belägen på sydsluttningen av ett 475 meter högt berg. Växtligheten är frodig och jag kan tänka mig att snösmältning och vår, kom jämförligtvis tidigt för den här trakten. Nedanför sluttningen ligger en fiskrik sjö. Husen är byggda av material från platsen. Högväxta granar finns det gott om. Livet var nog, trots allt, hårt och arbetsamt. De sista som lämnade jordbruken här gjorde det så sent som i början på 90-talet.
Det är en fascinerande miljö, som bevarats. Husen är aldrig ombyggda, förutom att man under någon trapp smugit in en toalett, eller gjort ett litet "modernt" kök av något som liknade en pigkammare. Byn hålls nu i skicka via en stiftelse. Verkligen värt ett besök. Jag kommer att återvända, för att om inte annat kika mer på naturreservatet. Kanske kan jag bjuda en lavskrika på korv. De gillar sån't.
*****
Läs mer om Gallejaur
fredag, augusti 16, 2013
Blå kväll
Det märks att sommaren går mot sitt slut. Skymningen kommer och färgar alltet i den blå färg som bara skymningar kan.
Vi sitter i stugvärmen med en dörr öppen mot havets brus. Trots allt är kvällen ganska ljum. Ett lågtryck är på väg in över oss.
Morgondagen får visa vilka aktiviteter vi kan ägna oss åt då.
Planer kanske måste ändras.
*****
torsdag, augusti 15, 2013
onsdag, augusti 14, 2013
En vanlig dag
Venedig, Hongkong, Monrovia, Borlänge, Kalmar, Bolzano, Seoul. Lite av varje, alltså. Förutom en del personalärenden och annat administrativt. När klockan slog en halvtimme innan stängningsdags hade vi 67 ärenden kvar att avsluta. Men det fixade sig. I alla fall så pass att det skulle vara lugnt till imorgon.
En trevlig lunch hanns också med. Från mina förrförra jobb, på American Express Corporate Services och dessförinnan Nyman&Schultz och SJResebyrå (Sistnämnda var Sveriges största flygförsäljare på sin tid!!) har samlats i en Facebookgrupp, som träffas någon gång då och då för att äta lunch. De som kan komma kommer. Anspråkslöst och trevligt. FB är bra på det sättet. Någon tycker det är dags och lägger ut ett datum. Sedan är det bara att ansluta. Alltifrån pensionärer till flygande personal från SAS, som vi jobbat med någon gång... Gott och blandat.  |
| Det märks att vi blivit äldre. Det pratas sjukdomar. |
En bra dag. Sommarkänsla. Efter jobbet kan vi inte sitta hemma utan drar ut på stan och hamnar på Bistron nere i Norra hamnen. En lammfilé, respektive halstrad abborre sitter fint tillsammans med ett gott vin. Avslutar med en dubbel espresso och en chokladlakritsmousse med färska bär.
Kvällen är ljum och som gjord för att slinka in på puben. Men innan dess tittar vi in på lite olika ställen för att se om vi hittar någon bekant. Växlar några ord med trevlige Adam som jobbar på CG:s, men går vidare.
Det blir Bishops Arms till slut. Lagom med folk. Många turister. Trevligt.
Vardag med guldkant.
*****
tisdag, augusti 13, 2013
En läsvärd kommentar
Mitt inlägg om förskingring härom dagen och som handlade om friskolorna, fick en bra kommentar. Den förtjänar att läsas av fler.
*****
Är det något som kan reta upp mig till vansinne så är dessa friskolor. Hela Lunda-stad är nedlusad med dessa. Den ena värre än den andra. Om man ser det från min vardag kan jag bara säga, Elevhälsovården i dessa skolor är under all kritik. Vet inte hur många huvudlösa rektorer jag pratat med under årens lopp. Beteenden och symtom hos barn och ungdomar nonchaleras. Allt hänvisar de till "olika takt i mognad och utveckling". Nu är jag inte vän av att övertolka avvikande beteenden etc hos elever, men det är synnerligen graverande att man i vinstsyfte inte har fungerande Elevhälsovård. Det sitter även hårt inne för de ansvariga att "hyra in" skolpsykolog, skolsköterska. Man drar på det så länge man kan för det är gudbevars så dyrt att betala för tjänsten Jag kan bli så in-i-helvete förbannad när jag träffar föräldrar och barn som kämpat och bett om hjälp. Många viktiga år går till spillo där eleven inte har kunnat göra sig själv rättvisa.
Skönt såhär i semestertid att gå-i-gång och få adrenalinpåslag hälsar bettankax
*****
Vad i helvete
- Halv tolv, suckade damen utanför Nordea uppgivet och ljudligt, när jag gick förbi på väg till jobbet strax före åtta.
Det var en äldre kvinna, lite uppklädd. Jag fick en känsla av att hon kommit från någon by utanför stan för att göra ett ärende på banken.
- De öppnar nog klockan åtta, tänkte hon säkert innan hon tog dagens enda förmiddagsbuss in till stan.
Jo - pyttsan!
"Vad i helvete har dom för sig i banken före lunch?"
Var det inte så Hasse och Tage sjöng en gång i tiden.
*****
Det var en äldre kvinna, lite uppklädd. Jag fick en känsla av att hon kommit från någon by utanför stan för att göra ett ärende på banken.
- De öppnar nog klockan åtta, tänkte hon säkert innan hon tog dagens enda förmiddagsbuss in till stan.
Jo - pyttsan!
"Vad i helvete har dom för sig i banken före lunch?"
Var det inte så Hasse och Tage sjöng en gång i tiden.
*****
Detta blev morgonen . . .
. . då kumquatträdet så balkongen slog ut sina väldoftande blommor.
Hundratals.
*****
måndag, augusti 12, 2013
Förskingring
När ska friskolevansinnet ta slut. Konkurs. Mer än 1 000 000 000 kronor i sjön vid den senaste. Elever lämnade i sticket mitt i sin utbildning. Kommunen får ställa upp som räddningskår.
Alltså - Hur någon kan påstå att det är en bra idé, begriper inte jag.
Jag hade för mig att förskingring är straffbart.
Har man ändrat på det?
*****
Läs även Knapsus inlägg i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om John Bauer, JB, Konkurs, Skolkonkurser, Friskolor, Vansinne, Regeringen, Avreglering
Alltså - Hur någon kan påstå att det är en bra idé, begriper inte jag.
Jag hade för mig att förskingring är straffbart.
Har man ändrat på det?
*****
Läs även Knapsus inlägg i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om John Bauer, JB, Konkurs, Skolkonkurser, Friskolor, Vansinne, Regeringen, Avreglering
Norbergianblue tog hem segern
Visst var det en trampört, som jag fotograferade härom dagen.
Det kom ett förslag på vad det kunde vara och det var rätt.
Även om det inte var någon tävling så gratulerar jag norbergianblue.
Trampörten är minimal diskret och lätt att förbise. Det gröna bladet uppe till höger i bild är 7 mm långt. Blomman är alltså bara några millimeter i diameter.
*****
Det kom ett förslag på vad det kunde vara och det var rätt.
Även om det inte var någon tävling så gratulerar jag norbergianblue.
Trampörten är minimal diskret och lätt att förbise. Det gröna bladet uppe till höger i bild är 7 mm långt. Blomman är alltså bara några millimeter i diameter.
*****
Det mysko paketet
Härom veckan fick jag en avi om att jag hade paket att hämta. Förbryllad funderade jag över vad det kunde vara, eftersom jag inte beställt något.
Paketet hade dessutom Samhall i Umeå som avsändare, vilket inte skingrade några funderingar. Jag drog alltså slutsatsen att det hela måste vara ett misstag och lät paketet gå tillbaka till avsändaren.
Någon dag senare slog det mig.
- Jäklar. Det kanske var en vinst!
Hade jag inte för en tid sedan deltagit i en fototävling hos Norrmejerier. Det företaget ligger också i Umeå.... Hm...!?
Alltså tog jag mod till mig och skrev ett mejl, förklarade situationen och undrade om det möjligtvis var Norrmejerier som hade skickat paketet.
Det kom ett svar. Jakande. Pia, som hon hette, lovade att returnera paketet än en gång tillbaka till mig.
Idag kom det.
*****
Länk till krukmakaren.
Paketet hade dessutom Samhall i Umeå som avsändare, vilket inte skingrade några funderingar. Jag drog alltså slutsatsen att det hela måste vara ett misstag och lät paketet gå tillbaka till avsändaren.
Någon dag senare slog det mig.
- Jäklar. Det kanske var en vinst!
Hade jag inte för en tid sedan deltagit i en fototävling hos Norrmejerier. Det företaget ligger också i Umeå.... Hm...!?
Alltså tog jag mod till mig och skrev ett mejl, förklarade situationen och undrade om det möjligtvis var Norrmejerier som hade skickat paketet.
Det kom ett svar. Jakande. Pia, som hon hette, lovade att returnera paketet än en gång tillbaka till mig.
Idag kom det.
 |
| Fyra exklusiva, handdrejade frukostskålar. Ingen dålig vinst. Värdet beräknas till närmare 1200 kronor. Det blir exklusiva frukostar i fortsättningen. |
*****
Länk till krukmakaren.
söndag, augusti 11, 2013
Så var det slut
Jisses så fort sommarledigheten har sprungit iväg. Det känns lite sorgligt.
Jag har i och för sig ett trevligt jobb med fantastiska kolleger. Men jag vet att kommande höst kommer att bli hård och stressig och det känns inte så kul.
Det får bli som det blir och man får göra det bästa av situationen.
Nu börjar semeftern.
*****
Jag har i och för sig ett trevligt jobb med fantastiska kolleger. Men jag vet att kommande höst kommer att bli hård och stressig och det känns inte så kul.
Det får bli som det blir och man får göra det bästa av situationen.
Nu börjar semeftern.
*****
Storleken har ingen betydelse
Jag har ju inte haft någon Blomsterkoll här på bloggen i sommar. Mest för att jag inte varit på alerten och fotograferat så många blommor.
Men här kommer en liten nöt. Välkommen med förslag.
Här har du ett knippe gamla blomsterkollar.
*****
Men här kommer en liten nöt. Välkommen med förslag.
Här har du ett knippe gamla blomsterkollar.
*****
Heja SMHI
Igår: Norra Norrlands kustland och inland; täta moln och regnskurar.
Ja - Säkert var molnen täta. För något regn släppte de inte ifrån sig. Och dessutom såg vi inte till dem.
Idag: Norra Norrlands kustland och inland; regnskurarna upphör.
?????
Kommentar överflödig.
-----
Som kuriosa kan nämnas att dagens prognos vid sjutiden på morgonen talade om södra Skåne som uppenbarligen inte skulle få samma väder som sin nordliga hälft.
Norra Norrlands kustland och inland torde rymma 15 hela Skåne!
Heja SMHI - Ni går som vanligt från klarhet till klarhet, det vill säga: Fel, felare, felast.
*****
Ja - Säkert var molnen täta. För något regn släppte de inte ifrån sig. Och dessutom såg vi inte till dem.
Idag: Norra Norrlands kustland och inland; regnskurarna upphör.
?????
Kommentar överflödig.
-----
Som kuriosa kan nämnas att dagens prognos vid sjutiden på morgonen talade om södra Skåne som uppenbarligen inte skulle få samma väder som sin nordliga hälft.
Norra Norrlands kustland och inland torde rymma 15 hela Skåne!
Heja SMHI - Ni går som vanligt från klarhet till klarhet, det vill säga: Fel, felare, felast.
 |
| Igår och idag |
 |
| Igår och idag |
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)