Nu ska vi lära oss om svenska floder. Speciellt de där utomordentligt komplicerade älvarna som finns i norra Sverige.
Varje gång jag hör väderleksrapporten i dessa dagar, väntar jag med spänning på de varningar som utfärdas. Det gäller högt vattenstånd. Som du vet är det mer allvarligt än vanligt detta år på grund av att det funnits mycket snö, ordentlig värme, och kraftigt regn. Det ger en del vatten, som sedan ska transporteras ner mot kusten.
|
Spännande trakter.
|
Torne älv är nog relativt känd för de flesta. Gäller som gräns mot Finland. Det fick man lära sig i skolan. Men Torneälven går inte hela vägen längs gränsen, utan Muonio älv ansluter i Pajalatrakten. Den går längs resten av gränsen, ändå upp till Treriksröset.
Denna älv är ett problem. M U O N I O. Väderrapportörerna får denna bokstavskombination till häpnadsväckande varianter. Mujno. Eller Miuno. Och senast idag Miunio.
Alltså ... Vad är det som är så svårt? M uttalas m. U uttalas i många språk som slutet O. Och O uttalas istället som Å. MOÅ, alltså.
Och lägg därtill siffran nio. Lätt som en plätt.
På köpet lärde du dig nu att uttala den tyska staden Wolfsburg också. Ett namn som så gott som i 98 fall av hundra uttalas fel i framförallt sportsändningar. Vålfsborg, alltså. Prova sedan den finska staden Oulo, som ofta får heta Åjlo.
Sedan har vi ju förstås Lainio älv också. Den slutar också med en nia. Och LAI borde väl inte vara komplicerat. Härom dagen hörde jag Laonio. Det var programledaren i Ring så spelar vi, som utmärkte sig.
Lycka till, säger jag.
Sedan kan du ta itu med dikena Vischan, Leigan, Nishan och Ättran.
*****