Jag - En återvinnare

Slöseri är inte min melodi. Vare sig eget, eller andras.

Därför sjunger vi återvinningens och sopsorteringens lov i det här hushållet. Praktiskt ordnat under diskbänken. Dessutom har vi en bra "sopstation" nere i det underjordiska garaget. Kompost, kartong, papper, brännbart, plast, metall, glas, batterier, lampor ... Allt i prydliga behållare.

För det mesta är det fullkomligt logiskt och därmed enkelt.

Men ibland går man bet. Som idag, när jag köpt en kabel hos Classe. I vanlig ordning var denna kabel konstfullt invirad och monterad i en hård plastförpackning. Förvånansvärt lätt att öppna, vilket inte brukar vara fallet. Normalt är de ihopsvetsade och fullständigt inbrottssäkra. Men denna gång föredömliga, och lätta att lägga i plaståtervinningen.

I den här förpackningen fanns också ett par kartongbitar. Dels med produktbeskrivning, dels som stöd åt den stackars kabeln, så att den inte skulle ha de obekvämt. Kartonbitarna var lösa och jag var precis på väg att lägga dem i kartongåtervinningen, när jag blev misstänksam.

Liten reva stjälper god tanke

Jag fick kämpa ordentligt för att åstadkomma ett litet märke i kanten, när jag försökte riva sönder produktbeskrivningen. Den visade sig bestå av plastbelagd kartong.(!!!????)

Var fabrikanten rädd att leveransen skulle hamna i vattnet, kanske. Skraj för att texten och varumärket skulle blottna upp i något okänt hav i någon fjärran ocean. Ja, inte vet jag. Men eftersom det var en kombo med både papp och plast kunde jag ju heller inte lägga den i plaståtervinningen.

Det fick bli brännbart. Får väl hoppas att brännanläggningen har rökgasrening och att energin gick åt till något vettigt.

Fan tro't!

*****
Uppdatering: Och idag förstår jag att någon läst mitt inlägg.

Idag - För tio år sedan ...

.. hände detta.

*****

Jul, jul, strålande jul

Eller?

 

***** 

Idog

Jag tycker väl att jag är en rätt bra odlare. I alla fall på hobbynivå. Intresserad av det mesta i naturen, har det också varit ett naturligt steg att ta. Så har jag chansen, så ....

Naturligtvis består odlandet mest av perenna växter runt stugan. Inte så mycket, men där finns en rabatt och ett stenparti. Ett par pallkragar finns också, där norrbottniska jordgubbar får sin fina arom, rädisor, spenat, ärter och lite annat hipp som happ och ätbart, ger oss lite tillskott till hushållet.

Hemma på balkongen blir det lite mer medelhavsmässigt, även om det som odlas där får följa med ut i skogen under sommarmånaderna om det inte är för stort och omfångsrikt för att frakta. Inomhus på fönsterbrädorna finns orkidéer, kaktusar och suckulenter.

Nej - Bilden nedan är inte kattgräs. Skulle det ha varit det, så vore det rätt misslyckat. Inte heller är det ett försök att odla prydnadsgräs för pyntning kring påsk. Det där är vad jag kallar en sandlilja. Idogt odlad från frö. Hämtade på en grekisk strand. Den ser ynklig ut, det medger jag. Särskilt som sådden ägde rum för snart fem år sedan. Alltså, de har stått där sedan hösten 2010!  Från början sytrådssmala gräsliknande strån. Några gånger helt nedvissnade, när de fått komma ut i solen på terrassen i stugan, men alltid envist återkommande. År efter år och kraftigare och kraftigare.

Man ska vara envis, om man ska få resultat.

Än en bit kvar.

*****

Ååååh - Vad det är roligt att få post.

En del post är pest

*****

Såhär i efterhand ...

.. har jag tittat på Skavlans intervju med Jimmie Åkesson. Skavlan skötte det snyggt. Presenterade konstiga yttranden från förr. Från herr partiledaren såväl som från hans anhang. Och så bad han om en kommentar.

SD-ledaren försökte slingra sig. Skavlan fortsatte snärja.

Detta har tydligen orsakat tittarstorm. Nättrollen är nära att spricka (synd att inte solen lyser lite mer) av ilska och påstår att intervjun var "orättvist hård".

Hur vet de det. Ser de någonsin någon annan partiledarintervju?

Betvivlas.

*****

Nå - Hur har det gått hittills ...

.. på denna för många svenskar så traumatiska dag? Tidsomställningen! Man darrar.

Kalla det gärna tjuvträning (även om jag går oskadd genom denna händelse), men jag har ju förtränat i Finland under en hel vecka.

Såhär gjorde jag: Tog en fulltankad bil (min egen), packade den med skidor och andra utförsåkargrejer, samt en mängd god mat, åkte ut på E4:an och styrde kosan österut. 13 mil senare var jag i Finland. De har en annan tid än vad vi har på den svenska sidan av Torne älv. De har, så att säga sommartid redan på vintern. (Och hör och häpna - De ställer ändå om en timme precis som vi idag. Häpnadsväckande, va!?)

Nåväl. Så fort jag passerat ovan nämnda landsgräns befann jag mig alltså utomlands och tvingades anpassa mig till deras vanor och förhållanden. Alltså ställde jag om klockan i enlighet med det riksfinska grunduret (Finns säkert nån'stans i Helsingfors.), för att inte behöva tänka så mycket på klockslag, räkna om osv. Det gick i ett nafs. Telefonen ställde om sig automatiskt.

När klockan visade lämplig sovtid gick jag till sängs i full förvissning om att ni i det gamla landet, säkert skulle stanna uppe en timme till. Men den timmen unnade jag er. Ni hade säkert kul. Det var ju en lördag.

Morgonen randades och jag vaknade prompt kl 06.30, precis som hemma. Jag hade ju sovit mitt vanliga antal timmar. Och att klockan hemma hos dig visade 05.30 (en söndagsmorgon.... huuuuu ) sket jag fullständigt i. Så fortsatte min vecka där borta, utan problem.

Igår reste vi hem. Klok som jag är struntande jag då i att ställa om klockan igen, eftersom jag sedan länge varit informerad om att sommartid inträder under natten till söndagen. Istället ställde jag om alla hemmavarande klockor till finsk tid (vilken hädelse) och framlevde alltså lördagskvällen i en annan värld. Fascinerande!

I morse var allt glömt. Nu på eftermiddagen kom jag på vad alla ni andra måste ha genomlidit under dagen, och sänder er en varm tanke i hopp om att det lindrar.

Och du..!
Det är helt okej om du väntar med sommarmöblerna.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Sommartid, Tidsomställning, Trauma

Hedrande

Tänk vad som kan hända, när man vänder ryggen till, och åker utomlands.

Kul! Men man vill ju inte skryta.

*****

En Västerbottengratinerad lax ...

.. får bli lördagsmiddag. En luftig gräddsås, lite ångad broccoli och röd paprika fick komplettera en enda mandelpotatis. Vi hade bara två här hemma.

 

Vinet heter Fairview,  en nya zeeländare av bästa kvalitet. Vi fick ihop ett glas var, från den slaktade boxen, som hängt med i över en vecka och imponerat på vännerna under finlandsvistelsen.

 

***** 

Än slank vi hit ...

Första gränspassagen i Pello

.. och än slank vi dit, och än slank ... Nej, sedan fick det vara bra. Men vi fick ta det försiktigt.

 

Det hade nämligen snöat under natten. Tung och blöt snö. Inte så farligt vid starten, men när vi kryssade söderut längs den finska gränsen blev det mer.

 

Dessutom hade vi planer på att åka över till Sverige redan vid Pello, eftersom Benke ville se hur det stod till i hans barndomstrakter.

 

Sagt och gjort. Vi passerade gränsen. Och i vanlig ordning tvingas vi konstatera; den svenska väghållningen är mycket, mycket sämre än den finska. Här låg vägen vit och oplogad. Bara hjulspår och elände.

 

Vi åker utomlands igen.

Färden kändes osäker, spårig och med stora svårigheter att se var på vägen man befann sig. För nära kanten, på fel sida mitten, eller......

 

Och efter fem mil beslöt vi att ta nästa möjliga överfart till Finland igen, för att fortsätta på den sidan.

 

Pust! Hemlandet igen. E4 var bar.

Där var det plogat och fint. Dessutom körde vi snart ikapp en plogbil, som fick eskortera oss och ett antal (ganska många) andra bilister som i lång rad körde vidare i lämpligt takt mot söder och Tornio och en tredje gränspassage där.

 

Sedan raka vägen hem.

 

 

 

 

 

 

*****

Husesyn

Så har vi tillbringat vår sista kväll här i Äkäslompo för den här gången. Och än en gång i matglädjens tecken. Skagenröra kompletterad med Kalix löjrom. Älgfilé med kantarellsås. Hemgjord tiramisu. 

Här fixar man saker enkelt i ett fantastiskt välutrustat kök. Hög standard. Det är det som utmärker de stugbyar som omger de finska skidorterna. Sverige har en hel del att lära även på detta område. 

Imorgon bär det av hemåt igen. Trettio mil, drygt. Ett stenkast i mina trakter.

Stämningsbild

Dåligt väder. Hård blåst gör vistelsen uppe på fjället helt värdelös.

Vi provade några åk, men hamnade snart i en liten kaffestuga där vi trängde oss in vid ett redan fullt bord. Mannen närmast var pratglad och trevlig och visade sig vara ryss från St Petersburg. Före detta basketspelare.
- Welcome to my city. It is very nice.
Vi lovade inget, förstås. Och särskilt med tanke på att jag förmodligen aldrig i livet tänker sätta min fot i det landet.

Vi kämpade oss hemåt istället. Obefintlig sikt.  Åkning nerför pisterna på känn.

Lugn eftermiddag. Någon fixar fika. Någon slumrar på soffan och en kollar nätet.

*****

Dagen

Så kom då den, snudd på, alldeles perfekta dagen. Finskt blå himmel horisonten runt, kritvit och vacker snö, och en gyllengul sol över alltihop.

Idag kunde vi också ta oss över till Ylläs Ski Resort, som den heter på klingande turistiska. Det är så att säga tvillingorten på andra sidan fjället. Dit var det omöjligt att ta sig igår. Många repor blev det. Förmodligen har vi åkt ett par mil under dagen. Det finns många små "hörn" att upptäcka i det här stora liftsystemet. 

På eftermiddagen tilltog vinden igen och trots sol kändes det som att den mer aktiva delen av dagen var över vid fyratiden.

Nu blir det bastu, med tankar om den förmodade, medvetna flygkraschen i franska alperna. En fruktansvärd handling. Massmord. Det får andrepilotens anhöriga leva med, liksom alla andra anhöriga.

*****

Finns det nå't ...

.. mer att äta? Vi har ju bara plockat fram rökt lax, renkött, serrano, ost, paprika, tomater, gurka, yoghurt, műsli, bröd ..... Kaffet kokar, liksom gröten och äggen ....

Nä, nu står vi oss nog.

Va? Finns det inge' mer?

*****

Onödigt

Var det verkligen nödvändigt med all blåst igår? Då ilade ju snösvansarna söderut med väldig fart i nordanvinden. Och vad hände då idag? Jo, då skulle all luft prompt tillbaka. Ännu fortare!

I de backar där vi nästan fick staka oss ner i motvinden igår, fick vi nu världens extraskjuts utför. Det gällde att hålla igen för att undvika diverse katastrofer. Ibland var även sikten obefintlig. Det som kallas flatljus, där man inte vet om det går uppför eller nerför och man åker "på känn". Men efter en paus kom solen tillbaka och förgyllde de sista åken för dagen.

Hemma väntar bastu, after ski och en god middag. Förhoppningsvis. Det är min uppgift för kvällen. Vojne, vojne.

*****

Gubbmorgon

Det blev sent igår. Eller rättare sagt, tidigt idag. Det nya kompisgänget lät vänta på sig till långt efter midnatt. Inte blev det ju bättre av att de tveksamt rullade omkring i trakten efter en adress, som inte finns: Kullankaivajanlenkki 164.

Till slut ringde de oss halvhängiga värdar.
- Nej, det är ju nummer 16, sa jag.
- Ja vi tyckte det var konstigt vi bara hittade 27.

In dråsade de med packning utan like. Skidsemestrar kräva många saker.

Vi piggnade förstås till. Det skulle ju berättas om färden hit och vi skulle rekapitulera vår vistelse här, och var är skidspåren, och hur är backarna, och vad kallt det är ...

Kylskåp fylldes på med kommande kvällars läckerheter. Det bäddades och donades; åts mackor, pratades och skrattades.
- Sent? Men ni gubbvaknar väl ändå?
- Givetvis, medger jag.

Så här ligger jag nu. Vaken sedan drygt en timme. Tittar ut och ser att vädret verkar bli fint.

Gubbvaken.

Från de andra rummen hörs inte ett knyst.

*****

Skiddag nr 2

Försåtsminerad! Det kan man säga att denna dag var. Solen sken.  Det var sex, sju minusgrader. Härligt, tänkte vi.

Men ack vad vi bedrog oss. Det blåste snösvansar över hela kalfjället. Kylfaktorn var hög och vi fick rusta oss med ansiktsmask. I alla fall en provisorisk. Man har ju buff. 

Inte heller gick det att åka över till andra sidan och områdets tvillingort. Vi trodde att det skulle vara lä där. Men sista och nödvändigaste liften var stängd. Och tur var väl det, för hade vi tagit oss över, hade vi sumpat chanserna att ta oss tillbaka igen, eftersom gondolliften stod stilla på grund av blåsten.

Men vi harvade på så gott det gick och tog paus två gånger med lite fika och en lättlunch. Snart nog var friskluftsbehovet täckt i alla fall och vi gav upp, och iväg hemåt igen.

En vända på affären för inköp av några smådetaljer för matlagningen. Behövde kardemumma och letade oss fram till kryddhyllan i den gigantiska matvaruaffären. Ingen sådan krydda fanns. Vi letade och letade, men de står ju i bokstavsordning och våra fyra ögon fann inget. Vi frågade en anställd, som sa 

- Jovisst. Kardemumman finns här borta.

Hon gick längst bort till slutet av skeppet på motstående sida från kryddorna räknat. Hur naturligt som helst, eller hur. Där bland bakgrejerna stod de vanliga kardemummaburkarna, exakt samma som vi är vana med hemifrån. Så nu vet du det; i Finland räknas inte kardemumma till kryddornas familj.

Kvällen fortsätter i lugnets tecken. Vi väntar sen, mycket sen avlösning i kompisgänget. Några har åkt hem. Andra kommer.

Äventyret fortsätter.

Rejäla snösvansar

Paus

*****

Gomorron Sverige

Upp'å'hoppa. Det finns många strider att utkämpa. Exempelvis mot bigotteriet som säger att vi ska vara rädda att säga ifrån, när det gäller mänskliga rättigheter, för att det skadar vårt  näringsliv.

Jag vill inte vara med om att få den stämpeln på mig, att tillhöra ett sådant samhälle.

Och nu ... SKANSKA!

Skämmes!

*****

På ett hak ...

.. nere i byn, som från utsidan ser ut mer som en vägkrog, eller långtradarstopp, blir vi positivt överraskade. Trevlig stämning, serviceminded personal och framförallt god mat till rimligt pris.

Jättegod skogssvampsoppa, rågbröd (av finsk modell) med vispat örtsmör.

Sedan ett grillat kycklingbröst, med örtrisotto, getost och rödbeta. Proppmätta tackade vi för oss och körde "hem". Körde, eftersom vår tillfälliga bostad, vår Arctic Villa ligger i ett område ett par kilometer ute i skogen räknat från byn. Och ja, servitrisen erbjöd en god alkoholfri öl för min del, när jag berättade att jag körde bil.

Nu sänker sig lugnet, och sängen känns lockande. Glöm inte att vi redan har "sommartid" i det här landet.

Och det är ju en hård dag imorgon också.

Förmodligen.

*****

Det vi inte fick ...

.. igår, fick vi igen med råge idag. Tidigt i farten med en rejäl frukost. Sedan iväg upp i pisterna. 

Solen strålade från en klarblå, finsk himmel, och de sju minusgraderna känds bara som friska fläktar i ansiktet. Inte för att det blåste, men av fartvinden, förstås. 

Det blev nästan lite mycket såhär första dagen. Fina och långa nerfarter med perfekt snö, lockar till låååånga och snabba körningar, där det inte stannas ens för att pusta. Nej, ner till slutet ska man på en gång. 

Låren började ömma framåt sena eftermiddagen och stretching kändes  extra nödvändigt,när vi så småningom kommit hem till vårt enkla tjäll. Det följdes av en rejäl slummer, en varm dusch och färd in till byn för en efterlängtad middag.

Inte har vi det så himla pjåkigt.

*****

Tidig morgon ...

.. med löfte om sol.

Älskar måndagar.

*****

Första dagen

Vi gjorde oss klara på morgonen efter frukosten och drog iväg mot backarna. Vi är i Äkäslompolo, en av de fina, berömda skidorterna i norra Finland. Denna har vi dock aldrig besökt förut.

Väl uppe vid skidområdet insåg vi att det inte skulle bli någon njutning uppe på kalfjället. Och här finns inget alternativ. Halv storm och kraftigt snödrev. Vi avböjer och åker hem till vårt eleganta tjäll istället.

Men vi måste ju ut och röra på oss i alla fall. Det får bli en rundtur till fots. Inte en människa ute. Den enda vi möter är en sprittande glad setter, som helst vill att vi ska stanna och leka. Vi gör det en stund, men traskar vidare mot vår Arctic villa (den heter så, vår boning) på Kullankaivajanlenkki nr 16.

I brist på after ski blir det after walk. Det går bra det också.

*****

Bytt land ...

.. bytt språk. Bytt vanor. Bytt tidszon.

Mer om det imorgon.

*****

Fikautsikt

After work ...

.. på jobbet är en vild historia.

*****

Nä - Man kanske skulle ...

.. ta och byta om och dra sig mot jobbet.

*****

Det blev märkbart tyst ...

Bilden visar läget för Luleå

.. när månen idag beslutade kasta sin skugga över oss här på jorden. Den lyckades ju inte helt, men här i norr täcktes till slut allt utom en liten skära.

Rätt mycket folk kantade sydväggstrottoarerna, och nere i södra hamnen radade fotografer av olika professionalitet upp sig längs kajkanterna.

Jag tillhör de mer blygsamma, vad gäller specialutrustning, och överlåter till de kunniga att dokumentera själva solskivan. Det var själva stämningen jag ville åt.

Ljuset blev märkbart avmattat när maximum nåddes. Men den lilla bit som blev kvar av solen var ändå bländande.

Någon kvart efter maximum, gick jag hemåt igen. Folk hade börjat skingras. Livet och ljuset började tillta igen.

Nu återstår vårdagjämningen. Den sker ikväll kvart i elva.

Sedan kör vi om er i söder. Vi i det mörrrrka norr.

 

När jag kom hem roade jag mig med att projicera solen genom en kikare, mot
ett vitt pappersark. Då hade månen påbörjat sin reträtt rätt ordentligt.

 

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Solförmörkelse

Ööh grabben ...

.. Trodde du att du är modern, va?
Någon slags föregångare av nå't slag.
Trendnisse???

Nä! Du ligger efter. Rejält.

Bilden nedan tagen 1973. Det är 42 år sedan.

Väx upp!

Herr Bodin solandes på altanen i föräldrarnas stuga iklädd ett relativt välvuxet skägg.
 

*****

Nu följer lydstaterna med

Oj, så sura de har blivit, gubbsen i Saudiarabien.

Nu har Förenade Arabemiraten följt efter och kallat hem sin ambassadör. Och Kuwait har uttalat sig negativt om Sverige också.

Konstigt nog var det ingen som hade protesterat inför Margot Wallströms tal på Arabförbundets möte i Kairo. Det var fritt fram för henne tyckte 31 av de 32 länderna i förbundet. Hon var ju inbjuden, bevars.

Kungen
(Bild: Wikimedia Commons)

Men se - Där satte storgubben stopp.

Och nu är väl småbröderna uppmanade att göra detsamma, kan jag tro.

Rent löjeväckande, totalt förutsägbart och logiskt, eftersom de förmodligen känner sig träffade av kritiken från Sverige. Surgubbar brukar reagera så.

Och nu kommer inga nya affärsresevisum att utfärdas av ambassaden i Stockholm.

Kan inte kalla det annat än barnsligt.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Saudiarabien, Surgubbar, Margot Wallström, Utrikesdepartementet

Hinner med en session ...

.. hos frisören också. Gör en paus mitt i jobbet, och går sedan tillbaka för en kompletteringstimme för att avsluta, innan jag går på lunch.

Normalt går jag på lunch klockan 11. Det är oftast lugnt och skönt på lunchställena då. Till en början i alla fall.

Idag blev det inte förrän efter klockan 13, vilket innebär samma lugn. Rusningen är över. Personalen pustar och putsar, medan jag äter min boeuf bourguignon. Ett franskt turistpar kommer in och får ett bord vid fönstret. Undrar vad de tyckte om borginjången. En av dem tog faktiskt bojabässen. De var nog lika överraskade som jag över den franska menyn som bjöds. Det är inte helt vanligt.

Dricker mitt kaffe. Går hem.

Och jobbar lite hemifrån.

*****

Planeringsmöte

Nya utmaningar på olika områden kräver förutseende, fantasi och en och annan god semla (som vår praoelev bjuder på).

Det handlar om sommar, det handlar om höst. Det handlar om nya kunder och nya rutiner.













*****

Å'så va're jobbdag

Tur att det är mulet.

*****

Afrikas blå ...

.. lilja omplanterad. Liksom citrusen (kumquat). Hortensian som jag fick i fjol somras av mina arbetskamrater håller på att reproducera sig medelst blomning. Ja - små knoppar åtminstone.  Den yppiga potatisblomman från stugaltanen har börjat grönska igen. Flitigt.

Vårbruket är igång.

Utsikten från min bloggarplats (den fasta alltså)

*****

Och där ...

.. åkte brödet ur ugnen. Det godaste. Med doft av råg, dinkel, graham och aprikos.

Vill du härma?

Recept finns under rubriken "Sidor" här i högerkanten. Det goda brödet.









*****

Brandfackla

Egentligen är jag lite skraj för det här inlägget, som jag nu (Kanske. Tvekar lite.) lägger ut. Rädd för att vara för provokativ. Okej - Men det måste man väl få vara ibland. Rädd för andras reaktioner. Ja - kanske. Skraj för att jag kanske är okunnig. Men det får jag väl ta, då. I de här sammanhangen är det så lätt att bli feltolkad.

Låt mig först betona att jag är för våra grundläggande rättigheter, mänskliga och andra. Åsiktsfrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och allt det där andra som borde finnas i varje land, som betraktar sig som en demokrati.

Det som får mig att börja knappra på tangentbordet är ett inlägg i dagens Ring P1. En man ringde in och ifrågasatte om det finns antisemitism i Sverige. Det gör det givetvis. Men det kanske tar sig lite olika uttryck. Inringaren tyckte inte det. Han var jude själv. (Han talade om att han hade judiska barn.)

Jag vet att det funnits en debatt om detta och att bland andra Jan Guillou i något sammanhang uttalat sig. Själv har jag varken deltagit, eller tagit del av den. Kanske har jag missat någon viktig beståndsdel. Men det hindrar förstås inte att jag själv kan, och får, ha en åsikt.

Du som varit med som läsare av min blogg, vet vad jag tycker om religion. Jag är inte troende, men respekterar de som är det. Med en förutsättning. Håll din tro för dig själv. Missionera inte mot mig och påstå att det du läst in någon gammal skrift gäller som någon slags sanning, som alla ska rätta sig efter.

Alltså blir jag lite frågande. Vem är muslim. Vem är kristen. Vem är hindu, eller buddhist? Och vem är jude. Oftast vet jag inte. Jag kanske träffar en av varje inriktning dagligen. Jag kanske till och med pratar med någon troende varje dag. Jag bryr mig inte. Varje människa är en människa.

Och med ovanstående konstaterat; ett visst missionerande sker ju så att säga med automatik, genom klädsel. Slöja, turban, kippa. Varför måste man till varje pris visa vilken tro man har? Slöjan möjligen undantagen, eftersom den är påtvingad på grund av religion, vilket egentligen borde vara förbjudet i ett demokratiskt land.

Men för övriga. Måste en jude bära kippa. Måste en sikh bära turban. Var och en har förstås rätt att bära vad som helst på sin kropp, möjligen hakkors undantagna.

Tro är privat. Punkt.

Det påstås också att judar planerar att flytta till Israel, för att de inte vågar vara kvar i Sverige. Kan man verkligen lita på att det är sant. Kan det verkligen vara bättre att flytta med sin familj till ett land, som med envis regelbundenhet idkar regelrätta krig mot sina grannar?

Då måste det vara riktigt illa ställt i Sverige!

Jag förstår nu att jag eventuellt trampar på en hel del ömma tår. Jag förstår också att jag saknar kunskaper om alla detaljer i de här sammanhangen.

Kan någon lära mig?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Religion

Det är en så'n dag idag

Prisa gud - för fönsterputsapparaten!

Fem rutor avklarade, nästan.

Dags för kaffe.

*****

Där fick man

Kolla vad som kom med posten idag! Så fort jag såg det i brevlådan sa jag för mig själv; Mian?! Vad kunde slände-/fågel-/naturexperten vilja mig?

Öppnade med darrande händer och konstaterade att jag anade rätt. Ur det snygga kuvertet trillade ytterligare ett litet kuvert. Med etikett. Den beskrev innehållet. Frön för MalabArspenat. Jo, A:t ska vara en versal, vilket har sin historia från Elisabets blogg. Kunde ju inte låta bli att mopsa lite, när jag såg att fröna i inlägget där var totalt felstavat; malaberspenat.

Så nu är spenatbehovet förmodligen i hamn i "staden där solen skiner mest".

Stort tack Mian (Mari)! Lovar att redovisa resultatet.

Nu återstår att se om denna exotiska växt tål den norrbottniska solen.

Hoppas!

Och alla kuvert och etiketter är givetvis tillverkade av Mian själv. Hon är så'n.

*****

Putin ...

.. har inte synts till i media på tio dagar. Det spekuleras i om han är sjuk.

Idag säger han i en förinspelad intervju att han funderar på att sätta sin kärnvapenarsenal i högsta beredskap för att säkra annekteringen av Krim.

Sjuk!??
Är det någon som tvivlar?

*****

I havsbandet

Helgvädret prålar, men tack och lov smällde det till och blev kallt i natt (-8) efter gårdagens onödiga EU-standardvärme (+10). Bra skare och inget vatten på isarna gjorde turen ut mot horisonten härligt frisk och mycket behaglig. 

Tillbaka på landbacken möts vi av fågeltjittertjatter i buskarna. Det börjar bli fart på dem nu, även om vi inte fått hit några flyttfåglar ännu. Men blåmesen ringer i sin klocka. Talgoxen pjuter på alla möjliga vis. Talltitor, svartmesar, grå- och grönsiskor håller på med sitt, liksom kråkor. Korpen låter också höra sitt vackra klingade läte. Nötskrikan är tack och lov tyst. Den lämnar mycket i övrigt att önska, när det gäller läte.

Och solen den steker över vita vidder. I stan rapporteras krokus i blom. Tro inte att ni är ensamma om det, sörlänningar!

*****

Kvällens huvudrätt

Citronrimmad torskrygg halstrad och serverad på en sallad bestående av blomkålscouscous, avokado, rädisa, rödkål, granatäpple och grönkålschips.

Vinet, ett högbetygsboxvin. Fairview Roussane Chenin blanc Viognier Grenache blanc. Inte smickrande. Men ett käftsmällssvin som passar till smakrika fiskrätter.

*****

Så börjar det ...

.. kvällas igen. Efter en osannolik marsdag med majvärme, som jag inte är odelat positiv till.

Jag drar igång och förbereder kvällens middag.

*****

Lättnad

I morse vaknade jag till en lite ovanligare dag. Av positiv karaktär.

För ungefär 20 år sedan började jag märka av ett märkligt ljud. Jag jobbade och bodde då borta på veckorna i hyrd lite villa. Möblerad. Ljudet hördes när jag släckt lampan för att sova.  Det här var i Arvidsjaur och omgivningen var lugn och tyst.

Jag minns att jag kunde vakna på natten; inte av själva ljudet, utan bara "sådär". Då kunde jag reagera.
 - Har jag inte stängt TV:n, tänkte jag. För ljudet var det där gamla bekanta högfrekventa pipet som dåtidens apparater hade för sig. Kommer du ihåg?

Snart insåg jag att ljudet fanns inne i mitt huvud. Tinnitus.

Det var till en början inget större besvär. Dagtid drunknade det i allt omgivande brus. Dessutom lär sig hjärnan att rationalisera bort det, om man inte funderar över det. Det är ungfär som en doft, eller lukt, som "försvinner" efter ett tag. Luktsinnet och hjärnan suddar ut det avvikande. Du känner aldrig doften från den cologne, eller parfym du själv har på dig, efter ett tag.

Tinnitus är i princip kroniskt och obotligt. Vill man ha hjälp består den oftast i att man får lära sig att bortse från den.

Under åren har min tinnitus förvärrats gradvis och dessutom inordnat sig enligt den klassiska ordningen; det är vänster öra som drabbas mest. Hela tiden har jag ialla fall kunnat jobba bort ljudet som ovidkommande, utan större besvär.

Men så kom ett skov för en tid sedan. Ljudet antog en ny karaktär. Fortfarande koncentrerat till vänsterörat, men nu med högre volym, betydligt högre, och med tendenser till att höras i hela huvudet. Det blev irriterande, ja mycket irriterande. Det överröstade i stort sett allt oavsett vilken omgivning jag vistades i.

Lite skraj har jag blivit. Ska jag leva med detta tjut i huvudet resten av livet? Någon kväll lekte jag med tanken att jag hugger av mig örat, som van Gogh. Fullt medveten om att det inte skulle hjälpa. Började till och med fundera på om man kunde få hörselnerven i vänsterörat avknipsad. Hellre halvdöv, tänkte jag.

Men så i morse märkte jag att något var annorlunda. Först förstod jag inte vad det var. Men så insåg jag att det var tyst. Helt tyst. Vågade nästan inte tro på vad jag upplevde. Nu har jag dock varit i farten stor del av dagen och tinnitusen är tillbaka på samma nivå som den hållit till på de senaste 10-15 åren, dvs hanterbar. Efter några månader med förhöjd nivå upplever jag det som normalt tyst, även om det inte är det.

Nu går jag istället och håller andan. Nä - jag kvävs inte. Men jag hoppas att detta tillstånd  blir det som jag får behålla.

*****

Se så vackert ...

.. den vita snön draperar sina mjuka drivor över nejden. Som gjort för en skidtur.

Jo, pyttsan!

Den här "vintern" har sydvindar sett till att glasera hela trakten. Snön är porslinshård och föga inbjudande. 

Kanske inlines?

*****

Klassiker

Vi landar i stugan när solen sänker sig under horisonten för denna dag. Denna utsikt är mot ostnordost. Det är alltså där den går upp imorgon, om allt fungerar.

Trevlig fredagskväll.

*****