Utsikt från ...

.. den pocherade lunchtorsken.

Den går inte av för hackor. Ja, utsikten, alltså.

Och fisken smakade bra också.

*****

Jaså!

  - Hela norra Norrland har först mulet, men ...

(SMHI i rapporten kl. 0855.)

Hur ska man kunna lita på prognosen, när de inte ens kan säga hur läget är i verkligheten?

*****

Så gick ...

.. en dag igen. En dag utan några särskilda kännetecken. Utan något särskilt att lägga på minnet. Så är det ju med många dagar. Och de måste väl få finnas de också.

Visst har jag fixat lite. Varit på ärenden på stan och haft språkträning med min adept, som berättade att han fått nytt jobb och ska flytta från Luleå. En stad där han trivts mycket väl. Men nu hade han fått ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. I april bär det iväg.

Men nog blev det en rätt passiv dag. Vintern har ju svikit oss å det grövsta. Det är nu plusgrader sedan många dagar, och med många grader. Idag cirka 6. Omgivningarna har blivit blöta, skitiga, och hala. Inte lockar det till längre promenader, precis.

Vi har flera gånger tänkt att det ska bli dags att ladda en termos med kaffe och vandra ut till närmaste ön Gråsjälören, när solen skiner. Men då har det blåst kuling, eller värre. Och nu har isbanans "trottoarer" förvandlats till skridskois. Inga lämpliga gångvägar längre. Det känns som att vintern är förlorad. I alla fall på snöfronten.

Vi som hade det så fint.

*****

Va'va're' ...

.. ja'sa! Hämtade just denna i brevlådan.


*****

Nya vanor

Jag vet inte hur du gör, men jag har en vana att spara på "gottepåsen" lite för länge i många fall. Gottepåsen består i det här fallet av en tidning, eller kanske främst, en tidskrift.

Jag prenumererar på en exklusiv skara magasin. Det är Filter, Vi, Utemagasinet, Turist och Vår fågelvärld. Ja, och sedan kvartalstidningen Camera natura, förstås.

Med glädje plockar jag upp dem ur brevlådan och myser vid tanken på att jag ska få bläddra i dem och njuta av innehållet. Men ... Så var det det där med att inte förhäva sig med en gång. Jag vill spara lite.
 - Jag tar den till helgen. I stugan. Det blir mysigt.
Så tänker jag, och lägger undan tidningen.

Det är bara det att godiset ligger kvar och lockar lite för länge. Nästan så att nästa nummer hinner komma (Jo, det har hänt.) innan jag ens har börjat bläddra i det förra. Hänger du med?

Det där har börjat irritera mig, så nu blir det nya vanor. Idag kom Utemagasinet nerdunsande i lådan. Och jag har redan läst det. Nästan. Med stor behållning. Det finns en del kvar att ta del av, men numret är åtminstone grundligt inventerat när det gäller intressanta artiklar, så jag vet vad jag vill läsa.

Nu ikväll när jag lägger mig för kvällen, tar jag itu med februarinumret av tidningen Vi. Imorgon lär väl marsnumret dyka upp.

Men det sparar jag väl till helgen.

Eller hur var det nu ... Hm?

*****

Elefanten i rummet

I rummet, eller åtminstone på väggen. Elefanten i form av en jättebild. Nja - inte på min vägg, för det fick jag inte. Inte heller skulle jag ha haft Hep Stars där. De var väl inte mina idoler, precis.

Det är knappt så att köksbordet räcker till.

Men den här bilden fyndade jag omedvetet idag, när jag besökte bokrean. Där hittade jag nämligen en flera kilo tung volym, som handlade om Bildjournalen. Den fanns hemma hos oss varje vecka. Det var syrrorna, som är nio respektive sju år äldre än jag, som prenumererade.

 
















Vilken härlig nostalgitripp. Här bläddrar man i gamla nummer och minns. Och längst bak låg den - elefantbilden - som Bildjournalen var ensam om att erbjuda till landets alla ungdomar.

Kul fynd för 99 kronor.

*****

Pirutte

Ibland gör man riktiga fynd. För 26,90 per kilo. Svenska var de också. Annars hade jag inte köpt dem. Svenska äpplen är nämligen godare än italienska, franska, eller från andra sydligare nejder. Det beror på att våra äpplen mognar under något svalare förhållanden.

Jag kunde förstås inte låta bli att fråga en medarbetare på Konsum om äpplena verkligen heter sådär.
 - Nej, nej skrattade hon. Hon som har skrivit den är nog inte så bra på piruetter.





*****

Kan inte låta bli

Förmodligen blir du less. Less på dessa litanior angående vädret. Eller klimatet.

Jag är i alla fall oroad.

Men jag vidhåller att de, som glatt tycker att slabb och slask (nu inne på femte dygnet) i februari månad i norra Sverige, är positivt, bör tänka ett varv till.

Om det nu finns några fler hjärnvindlingar att rota i. Jag menar, korkskallar är ju inte kända för det.

Och vår är det inte.

Vänta bara!

*****

Stormvarning

Solen sken, när vi vaknade. Plusgrader hela natten. Gårdagen bjöd på åtta stycken, med lite råge. Frukost serveras vid niotiden. Då har första varningen kommit: Stormbyar, underkylt regn utlovas av SMHI. Och ta mig rackarn så mulnar det rätt fort.

Vi beslutar att göra pinan kort och åka hem till stan. På snorhala skogsvägar (kände mig som en tvål i ett handfat) kör vi i krypfart, tills vi kommer ut på E4, som tack och lov är bar.

Väl hemma i stan tittar solen fram!
Himlen blir helblå.

Så var det med den prognosen.

*****

Jo

*****

Va?!!

 - Är detta februari, undrar jag stills ... nä, upprört, när jag får syn på termometern.

 - Kan det verkligen stämma?
Jag gör för säkerhets skull en koll på en annan av husets tre termometrar. Vi har dem i flera väderstreck.

Kan bara konstatera att det verkar stämma.

Ur led är vädret.
Tyvärr.

*****

Så blev det

Jodå. Det underkylda regnet kom, och glaserade trakten. Bilen hann jag evakuera till en mer fördelaktig plats, där det inte finns någon brant backe att ta sig uppför.

Så nu står den stackarn där i mörkret. Ensam. (Snyft!)

Snart var det fluffiga snötäcket glaserat.

Kvällen kommer med skreitorsk, citronkryddad grönsaksragu, och oliv- och dillslungad poatis toppad med skagenröra.

Vinet en gåva från min språkelev.

*****

Tänk hur det har blivit

Nu har vi suttit och vägt plus och minus för en helg i stugan. Förmiddagen har varit velig. Men nu har vi bestämt oss.

Vi behöver komma ut, för att titta till, om inte annat. Vi har dessutom tagit på oss brevlåde- och taksnöbevakning åt grannarna. De är på resa.

Dessutom har vi inte varit där på flera veckor. Fåglarna svälter. Krukväxterna slokar.

Varför tvekar vi, då? Jo - det är väderutsikterna; det nya klimatet som så påtagligt och snabbt visar sidor som var otänkbara när vi byggde huset för 16 år sedan.

Minus 21 idag på morgonen. Plus 7 imorgon. Och däremellan ett nederbördsområde som ska svepa över oss ikväll med snö och underkylt regn!

Vi kommer kanske dit. Men tar vi oss hem på söndag eller måndag?

Ingen vet.

Och SMHI  ska man väl lita på.
Eller?

*****

Musik musik

Så var det dags för årets första klassiska konsert. Nummer ett av fem inplanerade för året. Jag fick biljetter till samtliga i julklapp.

Byström, Saint-Saëns, Schreker och Poulenc stod på programmet ikväll. Byström kunde jag ha varit utan. Saint-Saëns med solisten Brusk Zanganeh, däremot - vilken virtuos. Han är känd för att lägga ner stor energi när han drar fram fiolen. Och det spritter i hela kroppen på honom, när han spelar. Två stycken spelar han, men blir inkallad för ett extranummer. Det har jag aldrig varit med om på en klassisk konsert förr. Men publiken tackade med stående ovationer.

Schreker- och Poulenc-styckena kom sist. Nja till det första - jodå till det andra och dominerande stycket, en symfoniuppbyggd halvtimmesskapelse.

Så blev det ikväll.

*****

Ska man behöva ...

.. byta bank nu igen? Egentligen har jag god lust. Men finns det överhuvudtaget någon bank, som har ett ofläckat rykte i dessa dagar? Jag undrar.

Hur känns det att jobba på bank; vara medarbetare i dessa kriminella organisationer? Det är också en fråga jag skulle vilja ha svar på. Maken till dåliga kundbetyg finns det väl nästan inga verksamheter som når upp (ner) till. Inte ens Post Nord, SJ, Försäkringskassan eller Trafikstyrelsen och 1177.se kan jag tro.

Törs man lita på att ens gigantiska pengafonder är värda något, när det blir dags att njuta av dem?

Många frågor.
Inga svar.

*****

Ockuperad

En vänligt sinnad makt har tagit över i stan. Det är en EU-medlem, så vi är inte så skrämda. Nederländerna översvämmar istället för att översvämmas, vilket är ett faktum med allvarliga konsekvenser. Senast 1953.

Holländare på ICA, holländare på lunchrestaurangen, holländare på stan, överallt hör man holländska i dessa dagar.

Det är för vår fina vinter de är här. Sedan flera år går nämligen det holländska skridskomästerskapen här i Luleå. Stort evenemang. Bortåt 500 deltagare. Idag var det premiär. Det första loppet startade i förmiddags i 18 minusgrader och sol. 200 km. Jo - 20 mil skulle de tappra deltagarna avverka. Det tar några timmar.

När vi kom ner på isen pågick medaljutdelningen som bäst. Jag hann nästan inte fram i tid för att få en bild. Ceremonin för damerna hann jag i alla fall få ett par bilder ifrån.

Nu fortsätter evenemangen under den kommande helgen, och sitter du inte i Amsterdam, Haag, Ijmuiden eller någon annan ort i Nederländerna (Hoofddorp, kanske) och tittar på tävlingarna i TV, så kan du i alla fall läsa lite mer om dem här.

Och morgonens start kan du bevittna här.

*****

Mellan ...

.. lunchen och språkträningen klämmer jag i mig dagens första(!) kaffetår och en Budapestbakelse.

Nå't ska man ju göra.

*****

Nyfiken

Jo - det har börjar röra på sig. De första rapporterna om presidentvalet i USA hösten 2020 har kommit. Bernie Sanders har kungjort att han tänker ställa upp igen.

Hörde också något litet korn angående EU-valet. Ett liiiiitet korn. Och det valet sker om några månader.

När får vi samma sorts intensiva bevakning av ett val, där vi själva har möjlighet att påverka, som vi får av invånarnas kandidater i småstaden Great Bluff i USA?

- Jag är inte så insatt, är ingen ursäkt längre. Nu är det bara så att du måste sätta dig in i EU-valet. Frågan är bara hur.

Vet du?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, Politik
#politik #eu

I väntan ...

.. på att frukoststöket ska resultera i, just frukost, ligger jag kvar och lyssnar på världen i form av P1.

Solen krånglar sig in på balkongen på något sätt och ritar grafiska bilder genom kumquatbusken och projicerar dem på gardinen.

Det var väl ett avancerat sätt att berätta att vädret är vackert idag.

*****

Spännande TV

Det behöver inte vara ryssen. Ingen annan fientlig makt heller, för den delen. Det behöver heller inte vara någon klåfingrig hackare som leker med oss.

I det här fallet är det solen. Vår livgivare kan nämligen ställa till det för oss. Så kallade solstormar drabbar jorden med ojämna mellanrum. Ibland märker vi inget. Andra gånger kanske det påverkar flygledningssystemet. Det hände för några år sedan.

Men en stor solstorm skulle kunna släcka hela landet. Det är 12 procent risk för att det skulle kunna hända, säger forskare.

Det handlar om programserien Nedsläckt land som började sändas ikväll. Två grupper, ovetande om varandra, får åka på "semester". Varje grupp är sex personer och de vet inget om experimentets utformning eller syfte.

Den ena gruppen inkvarteras i ett lyxigt, högteknologiskt hus på landet. Den andra i ett gammalt gårdshus i en liknande trakt.

Plötsligt går strömmen.

Lärorikt program. Nedsläckt land

*****

Läs mer om solstormar.

Några intryck ...

.. från en fin vinterstad inbäddad i vitt ludd. Helgens plus-slask förlåtet. Eventuellt.

Floras kulle

Nyaste skrapan i stan.

Del av Storgatan

*****

Nyhetsfloden

Varje dag följer jag så gott det går (och det går för det mesta utmärkt bra) vad som händer i omvärlden. Både den nära och den mer avlägsna. Det gäller ju att hålla koll.

Idag reagerar jag bland annat över två inslag i P1 morgon


Bokhandeln ökar. Det är ju glädjande. Och jag måste säga att jag också blir glad varje gång jag besöker en bokhandel här i stan och ser att det ofta är en liten kö till kassan.

Nu är det ju i och för sig den digitala varianten som ökar mest. Själv föredrar jag vanliga pappersvarianter. För jag kan läsa. Kanske kan man hoppas att ökningen vad gäller e-böcker betyder att fler med lässvårigheter, dyslexi, lockas in i skönlitteraturens värld.


Hemleveranser ökar. (Här hittar jag tyvärr ingen länk till inslaget.) Vi ids inte gå och handla längre. Men vi ids sitta framför datorn och beställa maten vi ska äta. Och få den hemlevererad. Ursäkta, men har det inte hela tiden klagats på livsmedelspriserna? Blir de lägre av att man slipper gå och köpa dem själv? Min teori är att det anses tjusigt att någon kommer hem med matkassen till dörren. Vi är ju sååå stressade och får inte ihop livspusslet annars.

Jag är nog den som hellre väljer broccolibukett eller korvbit själv.


-----

Det har förut aldrig hänt att jag lyckats ta mig igenom en krönika, eller ett debattinlägg som Lena Andersson varit mamma till. Men nu har det faktiskt hänt.

Denna gång handlar det om ett av ämnena ovan, nämligen den digitala världen gentemot den verkliga; den digitala skriften gentemot den tryckta.

Därför kan aldrig den digitala världen konkurrera med en papperstidning. Inte bara förstår jag vad hon skriver - jag håller dessutom med henne.

Framsteg? Jo - för henne.

*****

Har något hänt

När Ögonblick i norr griper in, tror man ju att något ska hända. Ett resultat av något slag.

Jag tog kontakt med två olika instanser, bara för att gardera mig, när det gällde den trasiga reklamskylten ute på gatan.

Givetvis förutsatte jag då att något skulle hända.
Jo. Något har hänt.

Skylten har nu tagit ett steg mot den slutliga förstörelsen. Glaset är krossat och ligger i en grönaktig driva i små, små skärvor nedanför.

Bra jobbat, kommunen, eller vem det nu är som ska ta tag i saken!

Det blir nog till att jaga vidare efter någon ansvarig imorgon.

*****

Snart i en verklighet nära dig

Orientexpressen, Rovos Rail, Blue train - tre mer eller mindre sägenomspunna tåg. Den förstnämnda saligen avsomnad, i alla fall i sin ursprungliga sträckning Paris - Istanbul.

Kanske inte lika ihågkomna är de svenska varianterna. Men igår blev åtminstone jag påmind, av ett reportage i lokaltidningen. Lapplands express och Dollartåget har rullat i mina trakter. Båda avsomnade. Men Dollartåget minns jag mycket väl. Det var det enda av de två varianterna som existerat under min livstid. Under min barndom i Kiruna hände det att vi promenerade ner till järnvägsstationen när Dollartåget skulle komma. Spännande var det, när det rullade in. SJ:s högsta standard. Både loket och vagnarna utsmyckade med girlanger.

Även favoritstället Katterjokk där vi tillbringade minst två veckor per år på turiststationen välsignades av tåget. Och där "bodde" vi ju 50 meter från järnvägen och gick alltid ut och vinkade till tåget, som inte stannade just där, men saktade in, som det ofta gjorde vid sevärdheter. Där stod vi och vinkade till lyxpassagerarna, som hade fina kupéer, bra restaurangvagn och salong för umgänge.

Det är nå't med tåg.

Vad som inte tas upp i reportaget är en annan variant, som också fanns förr. Kan tänka mig att det existerade på 50-talet. Det var Tåghem. Man kunde boka sig på ett tåg, som gick till någon turistort och parkerade där. Sedan bodde man i några dygn ombord på tåget. Gjorde utflykter. Åkte skidor eller vandrade i trakten.

I dessa dagar av ifrågasättande av vår idoga flygande, kanske det där är idéer att ta upp på nytt. Skulle du vara intresserad?

Om du klickar på bilden kan du nog läsa texten.

Katterjokk innan turistationen fanns. Den låg precis utanför bildens högerkant. Där stod vi och vinkade troget, när Dollartåget kom förbi.

(Klippen ovan är från NSD.)

*****
Här finns ett liknande ögonblick i mer eller mindre nutid.

Lördag

Inte blev det mycket av den här lördagen. Slätstruken, skulle jag säga. Åre-VM efter frukosten och sedan en runda på stan med en fika på Cupture, fiket i Kulturens hus, följt av en liten promenad med middagsfunderingar som resulterade i en sväng på ICA innan vi gick hem för att se andra åket. Grattis till Anna Swenn-Larsson som knep silvret. Jag tror det  blir vår enda medalj i detta VM. Killarna klarar det inte. Skidåkning verkar ha blivit en sport för duktiga kvinnor, oavsett alpin- eller längdåkning. I varje fall i Sverige.

Middagen då. Det blev urgod suovas på reninnanlår, västerbottenostgratäng och en mangosallad. Ett Amaronevin därtill.

TV med mellokatastrof. Skulle jag rösta fanns det inget att rösta på. Beige i kvadrat. Ser däremot Saknad - aldrig glömd. Bra skådisar, men lite rörigt.

Sängläge. Bok. Släcker. Somnar.

*****

Insikt- utsikt

- Det är på barnen man märker att man blir gammal.
Det var ett vanligt uttryck som man fick höra i barndomen, när familjen plötsligt träffade någon  bekant på stan. Någon som inte setts till på länge.

Ens föräldrar var kanske rätt så konserverade,  medan jag förmodligen hade genomgått den största förändringen sedan förra gången vi sågs.

Nu är det lite annorlunda. På ett par dagar har jag nåtts av inte mindre än två dödsbud. Båda i förtid, yngre än jag. Ingen av dem i den närmaste kretsen. Men händelserna sätter ändå spår. Det blir ett steg i livet.

Det är bland dödsannonserna man inser att man blir äldre.

*****

Återbruk

Fiffigheten når nya höjdpunkter. Kolla vilka finurliga fågelfröautomater jag råkade se i stadsparken. Populära, med flera pilfinkar, talgoxar och talltitor, tills jag blev för nyfiken och körde iväg dem.

Här har snusdosor och gamla mjölkförpackningar förvandlats för nya verksamhetsområden. Berömligt, skulle jag säga. Förmodligen är det någon privatperson som arrangerat detta och hade det varit dyra grejer hade de väl inte fått hänga kvar.

Återbruk är sååå 2019! Eller hur?

Eller återburk, kanske.

*****

Här hade vi ...

.. trott att vi skulle vakna till något kaosartat. SMHI har ju gått ut med varningar stup i kvarten, vilket bland annat har fått oss att skippa stughelgen. Vi bli kvar i stan. Benke har fått min förkylning också, så det bidrar också till beslutet.

Men vi trotsade varningarna i alla fall och gick ut i friska luften. Visserligen kvalmig, med plusgrader, men ändå. Inte blåste det heller något av den där stormen som förvarnats. Något regn kom inte heller. Himlen var djupt blå på förmiddagen, men när vi kom ut hade ett soldis lagt sig.

Någon särskilt rask framfart blev det dock inte. Det var på sina ställen glashalt. Det blev en runda ner mot hamnen, som sedan avslutades med en sväng upp i stan och fredagslunchrusningen. Vi rusar alltså hem för lunch.

Plusgrader och is gillar inte varandra.

*****

Nummer 5

Så var det dags för nedkomst igen. En minivariant, precis som 4:an. Vitgrön i tonen. Stilren.

Därmed har samtliga löften om blomning infriats för den här gången. Har aldrig tidigare varit med om något liknande.

Här står tre av dem på rad.

*****

Jag förstod att ...

.. jag skulle få ett straff. Vår skrivare till datorn har varit mer än lovligt trasslig och krasslig rätt länge nu. Flera år, faktiskt. Nya färgpatroner behövdes, vilket var omöjligt. Den sorten finns inte längre. Å andra sidan är patronerna ofta så dyra, att det knappt är lönt att byta.

Så nu måste vi köpa ny skrivare. Spanade in en snygg låda på CO. Modellen hette ENVY, vilket väl betyder avund. Det lät bra. Dessutom stod det en mycket trevlig prislapp på hyllan. CO klubbpris 499:-. Avgjort. Den tar jag.

I kassan ser jag att priset på kassakillens skärm är 799:-. Jag protesterar.
 - Nä'du. Det är klubbpris på den.
 - Är det?
 - Jo.
Han knappar vidare för att kolla.
 - Nej, jag ser inget klubbpris på den.
 - Men det står så på hyllkanten, hävdar jag.
Han skickar iväg sin chef för att kolla och får snart en bekräftelse på interntelefonen.
Jepp, jag får den för 499:-.
 - Tackar, tackar.
 - Det är nå'n som har glömt att skylta om.
 - Jaså - är det du?
 - Nej, tack och lov. Det där var troligen chefen själv.
Han skrattar.
 Jag har ännu ett trumfkort i jackärmen.
 - Tro nu inte att överraskningarna är slut, säger jag.
Jag hade nämligen en bonuscheck från CO på inte mindre än 180:-.

Det blev en billig skrivare.

Men sedan kom straffet. Förstås. Installationen. Du vet, den där företeelsen som måste göras enligt ritning eller instruktion. En instruktion som sällan stämmer med verkligheten och är skriven av någon med minusvärde på pedagogikbetyget. Jösses vilket jobb. Det tog sex timmar att få ordning på det hela. Det var nämligen en trådlös skrivare. Bra, för då kan man placera den var man vill. Där den är minst i vägen.

Det syns ju direkt att engelsmännen inte vill ha kontakt med oss övriga.

Den första hickan kom dock redan när jag packade upp skrivaren ur lådan och hittar en engelsk sladd?! Men ... pust .. det fanns en vanlig europeisk också.

Tillslut blev jag faktiskt klar och hade anslutit såväl våra smarta telefoner, som den stationära datorn till skrivaren. Trådlöst. Olika rutiner för varje typ av apparat och den svåraste att fixa var anslutningen från huvuddatorn.

Grattis till oss!


*****

Hallandsvinter

Vi betackar oss. Underkylt regn och blåst. Det verkar bli stadshelg.

(Nåja, Elisabet. Götalandsvinter, då.)

*****

När Ögonblick ...

.. i norr griper in, händer det ingenting. Eller ...?

Igår såg jag, och säkerligen flera hundra andra människor, att ljusreklamskylten utanför redaktionsfönstret (tjusigt, va? "Redaktionsfönstret".) håller på att dra sina sista suckar. Eller i vilket fall, allvarligt skadats.

Givetvis försöker jag göra något åt det. Men var börjar man? Vem äger skylten? Tänker att jag på de flesta liknande skyltar ser namnet JCDecaut, i stort sett var man än sätter sin fot i landet. Alltså googlar jag det företaget och finner att de inte har kontor här. Men - jag hittar en länk för felanmälan. Sagt och gjort. Igår, alltså. Någon bekräftelse har jag inte fått. Vilket inte är så konstigt. Det är många företag som inte håller koll på sina e-postlådor. (Justitieombudsmannen t.ex.)

Vems ansvar?

Men jag funderade vidare och ringde Luleå Kommuns gatukontor. Jodå - en vänlig dam försökte hjälpa mig, men visste egentligen inte var hon skulle för ärendet vidare.
 - Kanske P-huset Karpen, föreslog jag, den står ju på deras tomt.
 - Jamen, det är ju också kommunen, sa gatukontoret.
 - Då så. Då är det kanske ni som ska ta itu med det hela, försökte jag.
 - Ja, jag ska ta det med Johanna, så får hon ta tag i det imorgon.
 - Imorgon!? Då har den blåst sönder helt. Det blir ju oväder.

Längre kom jag inte. Idag på morgonen tittar jag ut genom biblioteksfönstret (ja, vårt eget bibliotek, alltså). Läget är oförändrat. Snön faller. Folk går förbi. Ingen reagerar. Nå'nannanismen råder.

*****

Nummer 4

I december lovade jag att återkomma med fler blommande orkidéer vartefter de presenterade sig.

Idag var det dags för en minivariant. Cirka 3 cm tvärsöver blomman på bredaste stället. Men ändå med snygga detaljer. Ytterligare sex knoppar väntar på den här plantan.

Klicka för bättre bildkvalitet.

Här hittar du säsongens tidigare bidrag.
*****

Man märker att ...

.. man inte hänger med i riktigt alla svängar.

Totalt okänt "namn". Inte ens hört det sådär i förbifarten.

Hm?

*****

Vintern ljuder ...

.. därute på morgonen. Sover med balkongdörren mot den inglasade balkongen på glänt.

Hör traktorer röja snö, för att det ska vara fritt fram för alla själar som jobbar att ta sig fram. Bor man, som vi, så mitt i stan man bara kan, får man acceptera en viss ljudbild. Men det är rätt tysta kvarter här, trots allt.

Höga rop tränger igenom. Förstår inte vad det är, först. Men snart förklaras det. Det är takskottare i farten. Nere på gatan står en man och varnar till skottningspaus, när folk måste passera in eller ut genom någon entrédörr. Det ekar mellan husen.

Snön faller tyst.

Två "ropare" står längre upp på gatan.

Bakom grönskan faller snön.

*****

Viktig läsning

Den här ledaren i dagens DN borde läsas av alla. Den handlar inte om politik. Men den handlar om vår framtid.

Varsågod!

*****

Nog kan man undra (II)

1 255 708 år. 

Enmiljontvåhundrafemtiofemtusensjuhundraåtta. År!

Så mycket tid ägnade mänskligheten åt att sitta framför datorn och titta på andra delar av samma mänsklighet, som spelar s.k. streamade dataspel.

Idag redovisades också en undersökning som klart visar att människor som i unga år är dåligt aktiva, lägger på sig övervikt och andra problem, i större utsträckning än andra blir beroende av sjukersättning i vuxen ålder. 

Någon som anar ett samband?

*****

Läs mer om dataspelandet.

Läs mer om sjukersättningsproblematiken.

Nog kan man undra ... (I)

.. vad det är för fel på ryska ledare, och det ryska samhället. Hur kan de få för sig att de ska styra över vad som skrivs i tidningar utanför sitt hemland.

Men det är klart; lever man i en totalitärstyrd stat med ambitioner att styra världen, så räcker väl hjärnvindlingarna inte så långt.

*****

Hur kan vi ...

.. ha det såhär? Kök ska ju vara helvita som ett sterilt rum på ett sjukhus, nuförtiden.

Man kanske skulle ta en kaffe med en kanelbulle och sitta och vantrivas en stund.

*****

Hur tror du ...

.. att man ska kunna låta bli att gå ut i den perfekta vintern. 8 minus. Vindstilla. Djupt blå himmel. Oändligt vackert.

Förkyld eller inte - jag känner mig ändå väldigt sugen på en tur ut på isarna. En spraydusch i näsan öppnar andningsvägarna, och jag känner mig redo.

Lycka för utländsk ung man. Att få göra en snöängel.

Det är inget jag ångrar. Så vackert, så upplyftande, så helande. Här kan man antingen titta på folk, som åker skidor, skridskor, cyklar, promenerar, eller lägger sig ner och njuter av att ligga i ren snö. (Sistnämnde var en ung utländsk turist.)

Jag, som hade tänkt att gå en kortare sträcka, vandrade på, filosoferande, mediterande, D-vitaminabsorberande, och fjärran från världen ändrade jag mer eller mindre omedvetet mitt beslut. Det blev den längsta rundan, undantaget närmsta ön. 7,7 km fick räcka.

Världen får man tänka på i parti och minut alla andra tider på dygnet - ja, undantaget natten då, tack och lov.

Jag älskar vinter. Riktig vinter.
Och sommar.

Solen söker sig genom de södra kvarteren.

Inofficiellt vägval ut till stora rundan.

Chauffören vinkade glatt, när han såg att jag fotograferade.

D-vitaminerna sprutade från alla håll.

- Varsågod och sitt. - Tack, jag tror jag väntar till en annan dag.

Skidor, skridskor, cykel, apostlahästar. Alla är välkomna.

*****

Vacker ...

.. morgon. Några dagar till. På torsdag ska det tydligen slaska med 5-6 plusgrader.

Grannen Eric är ofta ute och håller efter snömängderna. Här jobbar han med cykelstallets tak.

*****

Joho'odå

Den finns.

*****

Näsvist

Ligger på soffan i min mansförkylning (Kom det inte en forskningsrapport, som fastställde att våra är värst, i höstas? Måste kolla.) och gör ingenting.

Jo, jag läser lite förstrött i historiska blogginlägg, med stor behållning. Jag var nog lite bättre förr. Det måste åtgärdas.

Plötsligt dyker min övervakare upp, mitt i allt, och insinuerar (Okej, frågar.) vad jag har för mig. Jag avfärdar nyfikenheten med gott samvete.

Skulle jag?!
Jag är kränkt.

*****

Fram och tillbaka

En av uppgifterna, som åligger frukostmakaren, är att kolla läget ute på loftgången. Behöver den snöröjas?

Ibland är det nödvändigt varje morgon. Ibland flera gånger om dagen.

Idag var frukosten min uppgift. Men Benke tog på sig uppgiften att skotta, eftersom jag är förkyld och inte bör vistas ute i tofflor och morgonrock.




Först grovskottas det åt ena hållet. Sedan finsopas det åt det andra.

Fint blir det.





*****