Det finns inga snabbfixar

Jag har följt SVT-serien Klass 9A även denna gång. Strategin är lite annorlunda än förra gången. Här koncentrerar man sig på lärarrollen på ett mer påtagligt sätt.

Det slår mig (om vi förutsätter att den bild som förmedlas är något så när riktig) att problemen i många av dagens skolor verkar vara knapert samarbete. De lärare som denna klass har begåvats med är inget lag. De är individualister.

En gång på 80-talet gjordes i min kommun ett lovvärt "experiment". Vissa lärare fick lämna sin skyddade värld och praktisera på andra arbetsplatser. Även vi på mitt jobb fick för någon månad en ny arbetskamrat. Inte hela dagar, men varje dag. Några timmar. En halvdag. Ja - Det hände nog också att praktikanten fick vara hos oss en hel arbetsdag.

Den lärare som kom till oss var en mogen yrkesmänniska som jobbat i skolan ett antal år. Ingen nyutexaminerad, alltså.

Hon blev helt betagen i hur en arbetsplats utanför skolan fungerade. Hon häpnade, förvånades, och berättade att hennes "värld" inte på något sätt såg ut som vår. Visst - Vi jobbade i helt olika branscher. En resebyrå kan aldrig bli som en skola.

Det hon fascinerades av var hur jobbet gjordes hos oss. Lagvis. Det var samarbete, en kedja av länkar som resulterade i en slutprodukt till kunden. Bara en sådan sak som att vi ibland hade morgonmöten, kanske fördelade uppgifterna mellan varandra, informerade varandra om vad vi pysslade med för tillfället, vilka uppdrag vi hade och så vidare.

Bara en sådan sak som att vi träffades över en fika på rasten, tyckte hon var fantastiskt. Så var det aldrig på hennes skola, sade hon. Och då var det vår tur att häpna.

Jag vet inte hur det gick för henne. Om det blev något resultat av hennes praktikperiod. Förmodligen var flera av hennes kolleger ute på liknande uppdrag utanför skolväggarna. Så man får väl hoppas att något hände.

När jag såg programmet idag, där ett planeringsmöte visades, kom mina farhågor tillbaka. Lärarna var individualister. De satt där visserligen tillsammans, men jag fick intrycket av att de helst inte ville det. Debattlusta noll.

I slutet av kvällens avsnitt fick vi följa ett föräldramöte. Där redovisades projektet och föräldrarna såg lätt förskrämda ut, när sanningen gick upp för dem. Deras telningar ligger illa till. I matematik klarar dessa nior inte ett prov ämnat för klass 7!

- De kommer att få det jobbigt, sa någon av de inkallade specialpedagogerna.

En förälder ställde en högst berättigad fråga. Ungefär såhär:
- Om det först nu händer något. Vad har då hänt de tidigare åtta åren?

Det är en hård dom. Inte bara över skolan. Hur intresserade och närvarande har föräldrarna varit?

De senaste åtta åren.

*****

Andra bloggar om: Skola, Lärare, Klass 9A, SVT, Pedagogik, Samhälle, Kunskap

Som jul

Efter att ha tillbringat en timme på stan med lunch kan jag bara konstatera att sportlov numera innebär att tusentals människor trängs i affärerna.

Shoplov!??

*****

Kan vi inte komma överens ...

.. om, att så här vill vi inte ha det.

Varmt, fuktigt, grått.
Det finns de som tycker att det är bra att kylan gett sig för andra gången sedan i november.
Varmt, fuktigt, grått.
Så blir det!

Sol och kyla är bättre.
Eller hur?

*****

Dessa förslö(s)ande ...

.. skiddagar. På teve, alltså!

Otur för Anja, som slog upp en gammal skada.

Det är segt att komma sig iväg ut. Och nu ska jag bara ta en liten paus från tevesoffan och hämta vatten. Annars kanske det inte blir något kaffe, och det vore ju verkligt förödande.

Tur att det är gråtrist väder med plusgrader. Samvetet får inte alltför många törnar.

Nu får vi hoppas på Osloresenärerna.

*****

Nåja

Persilje- och chèvrefylld fläskfilé i vitvinssky, serverad med fänkålssallad med röda druvor och ångad paprika.

Så blev det i kväll.

*****

Skymning

Känner mig rastlös. En vacker dag med sol och snö. Bara några minusgrader. Idealiskt vinterväder gör att jag ger mig ut på en liten promenad i omgivningarna i skymningen.

Vi är ensamma i vår del av världen den här helgen. Ingen annan stuga i området hyser folk. Märkligt en så vacker helg.

Skogen står tyst och snötung. Ibland suckar den till och släpper ett snösjok från en gren. En järpe sitter vid vägkanten och avvaktar. Förmodligen undrar den vad jag är för figur och beslutar förstås rätt snart att ge sig iväg in åt skogen. Denna vackra fågel är svår att komma in på livet.

Snart vänder jag tillbaka till huset.
Min tur att fixa middag.




*****

Dagens udda ...

.. resmål blev Roorkee. Jepp. Jag fick en beställning dit strax innan stängningsdags. Det blev lite att bita i och inte färdigtuggat. Det blir fortsättning på måndag.

Sedan hemåt genom blåsiga gator. Det har blivit ett fullständigt omslag i vädret. Efter en rekordlång högtrycksperiod med vindstilla, hade luften väldigt bråttom idag. Vart den nu skulle? Och milt. Det kändes ovant.

Snabb omklädning (tänk Clark Kent och Stålmannen) och iväg till stugan i skogen vid havet.

Och där rann stressen av.

Svår omgång av På spåret.
Halvdan Skavlan. Undrar vem som medietränat den där lilla grabben på slutet. Han som enligt mitt förmenande endast vill göra sig intressant genom att varken bejaka eller dementera att han var Michael Jacksons son. Vad hade varit enklare än att bara säga nej? Eller hade han ljugit då?

Vem bryr sig.

Fredag.

*****

Jaha

Rosépeppargravad lax, rökt röding och potatiskaka.

Gott.

*****

Värme

En liten mopsning har jag hunnit med idag. Det var hos Elisabet, som jag påstod att det är en myt att "2 grader i Sydsverige är som -30 i Nårrrrrland".

Det handlar om klädsel, hävdar jag, så jag skrev så här i hennes inlägg.

Det där med termobyxor verkar vara traumatiskt för folk söder om Mälaren. Hörde ett skräckblandat reportage av någon city-reporter från Stockholm, som hade besökt Helsingfors och upptäckt att damer där hade TÄCKBYXOR bevars! Hemska tanke.

Och så får man ideligen höra historier om att "ni däruppe i norr har inte samma kyla". Nä - det tror fasen det.

Vi har KLÄDER!

Luleå må ligga långt norrut. Men vi har kustklimat precis som alla andra kustnära ställen och alltså precis samma sorts kyla. Undantaget är februari-mars, då vårt friska klimat mer liknar det som finns i inlandet, då havet är helt fruset.

Jag går alltså inte på det där tjatet om att "30 minusgrader hos er är som 2 hos oss".

Jag fick ju mothugg förstås.
Men det höjer jag mig över.

*****
Andra bloggar om: Klimat, Väder, Norr, Söder, Myter

Återställt

Sådärja! Då har "sheriffen" gjort sitt. Alla gamla kommentarer finns på plats igen. Det tackar vi för.

Och passa nu på och fixa en egen kommentatörsrsprofil, så behöver du inte fylla i så mycket sedan, när du vill säga din mening. Lägg till din sajt också, så att vi alla får en enkel väg tillbaka till din egen blogg.

I mina kommentarsfält är det fullt möjligt att länka, lägga in bilder, eller annat kul som hänger ihop med din kommentar.

Välkommen!

*****

Ibland undrar man

Var' é alla?

*****

Ordning och reda

Som synes överst i min högerspalt är en sheriff inloggad. Han ska rota lite i min kommentarsfunktion och kommer eventuellt att kunna återställa alla gamla kommentarer, som finns kvar från förra bloggen.

Vi får se hur det går.

*****

Konstis?

Nej - Iskonst!

*****

Jag vet

Många tar sina fina hundar med på ispromenaden. En del får springa fritt och busa ute i snön och jag ser hur de njuter av friheten och vidderna. Andra går snällt i koppel.

Givetvis passar hundarna också på att göra ifrån sig. Det är fullt naturligt. De allra flesta hundägare plockar upp efter sina älsklingar med svarta plastpåsar.

Men så finns de där som måste ha vacuum i huvudet.
De kör in plastpåsarna med sitt innehåll i snökarmen på sidan av isbanan!

Jag såg en handfull sådana exempel.

Hur tänker man då?

• "Det där får någon annan städa upp".
• "Vi låter skiten flyta bort vid islossningen".

I så fall vore det faktiskt bättre att strunta i plastpåsen och låta naturen sköta det hela.

Jag måste verkligen ifrågasätta dessa hundägares intelligensnivå. Eller egentligen behöver jag inte det.

Jag vet på ett ungefär var den ligger.

*****

Andra bloggar om: Hundar, Hundägare, Intelligens

Mellan slalomåken ...

.. i VM sticker vi ut på isen för en promenad till närmaste ön, Gråsjälören. Vacker dag. Vindstilla, minus 16, sol.

Kommunen gör ett jättejobb med isbanan, som används för diverse kommunikationsmedel. Apostlahästar, skidor, spark, eller skridskor. Gångstråken går på sidan om blankisen. Men man kan inte låta bli kliva ut på den blanka ytan och fascineras av det mörka djupet. Isen verkar oändligt tjock. Långt ner ser man frusna bubblor och sprickor.

Vi har klätt oss alldeles för varmt märker vi. Snart får vi börja knäppa upp för att ventilera bort överskottet. Några pengar tog vi inte med oss, så vi blir utan våfflor ute på ön. Men vi tar av hullet, njuter av solen, och vänder så småningom tillbaka till fastlandet.

Då är vi glada för kläderna. Ett snålt, iskallt drag, visar att kung Bore ännu bestämmer. Det känns nästan som att vi ska förfrysa kinderna. Men det fixar sig.

Snart är vi hemma igen och bänkar oss med kaffe och svenskhopp. Och det går ju finfint. Jens Byggmark får äntligen in en fullträff och får silver.

Vilken härlig vintersöndag i en härlig vinterstad.
Och sommardito.

*****

Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Vinter

Ljust!

Vad händer?

Frukostens påtår tar vi framför teven. VM i slalom.

När de stora kanonerna åkt, har vi fyra svenskar bland de åtta främsta!

Va!?

*****

En artist var född i ...

.. Lidköping, en annan i Morgongåva, en tredje kom från Kallinge.

Och så var det en som var född i ... Norrland! (???)

Jo - Jag såg Melodifestivalen ikväll.

*****
Andra bloggar om: Kolonialism, Marginaliserande, Fördomar

Frostfritt

Det var med stor förväntan jag skyndade mig hem från jobbet på fredagen tio över fem. Hann hem, sova 10 minuter, klä om och var på plats på restaurangen lite före sex. Det var dags för ett oregelbundet återkommande inslag i livet sedan några år tillbaka.
Vinmakarmiddag.

Perelada hette kvällens vinhus. Spanskt. Ett litet distrikt norr om Barcelona, som lyckats få en rad utmärkelser i olika sammanhang. Det berättade värden, en norskspanjor. Javier hette han förstås och talade utmärkt norska.

Vi började direkt vid ankomsten med bubblet Castillo Perelada Brut Reserva. Gott och rätt snällt. 77219 på Systemet till ett pris under hundringen.






Snart bänkade vi oss vid middagsbordet, som hade ovanligt mycket bestick och ovanligt många glas. Varm och fin stämning. Castillo Perelada Brut Rosado (77288, 89kr) "med klar bringebärsaroma" passade bra till den tapastallrik som serverades som första förrätt. Ankleverpaté med inlagd rostad röd paprika, friterad kycklinglever med mild chilimarmelad, gambas al pil pil med vitlök och chili, samt citrongravad hälleflundra med rouille. Det blev mycket mmmmande och ojojojande kring de fyra små rätterna. Särskilt den där flundran och den där kycklinglevern vann mitt gillande. Och vinet stod ut bra mot allt, även om jag hade lite svårt att hitta den där hallonkaraktären. När förrätten var uppäten hittade jag den.


Sedan var det dags för lättrökt ankbröst toppad med rödvinsreduktion, serverad med svamprisotto. Här mmmmmmmmades det friskt också runt bordet. Castillo Perelada 3 fincas (72725, 89kr). God doft. Rund smak.

Huvudrätten bestod av lågtempererad hjortytterfilé (som smälte i munnen) med svartvinbärssky och rostade rotsaker. Två viner fick beledsaga den. GR-174, som för närvarande inte finns på systemet, var god, men inte något som fastnade. Det andra var Castillo Perelada 5 fincas som var lite rundare och med god doft.

Manchego, Monte Enebro och Hoja de Azul var de goda ostar som hamnade på tallriken därefter. Tillsammans med fikonmarmelad och honung. Vilka höjdare. Får, get och ko hade fått släppa till mjölken till respektive ost. Den förstnämnda ej så ovanlig i Sverige. De andra två mögelostarna vet jag däremot inte om de går att få tag på i handeln. Hoja de Azul lindad i lönnlöv under lagringen och Monte Enebro har fått skalet penslat med Roquefortmögel, som inte går in i osten, som var fräsch och frisk i smaken. Vinet hette Gran Claustro. Ett tungt, aromatiskt och långsmakande vin. Finns inte på Systembolaget.

Mätta och glada, ett väldigt surrande, ett "ja må hon leva" blev det också från den trettiohövdade församlingen. En ung deltagare fyllde tydligen år. Det var en varm och rolig stämning kvällen igenom

Avslut med kaffe och ett litet glas Grappa från Allegrini, som var förra vinmakarmiddagens värd.

Och inte kunde vi avhålla oss från att slinka in på Invit på vägen hem. Där var det också stämning, blandad publik, en del kändisar, bekanta och obekanta. Och jag råkade hamna precis vid en pratglad mjölkbonde på avveckling, som berättade allt om sitt nuvarande liv, efter att jag inlett med
- Oj ursäkta. Jag kanske står ivägen för ditt span, sade jag.
- Nej, för sjutton. Stå du där. Mitt ex. sitter därborta med en tjejkompis, och jag vill inte att hon ska se mig.
Sedan berättade han om mjölkbondens svårigheter, med låga ersättningar och andra bekymmer. Alla hans kor väntade nu kalvar och så snart de var födda skulle han sälja hela besättningen och satsa på sin grävmaskinsfirma istället.
- Jag är jäkligt bra på det, sade han.
- Hur djupt måste man gräva för att lägga en vattenledning, frågade jag.
Jag tänkte på hur vi eventuellt skulle kunna få vintervatten i vår stuga.
- Ja, jag gräver 2,5 m. Andra säger 1,80, men jag tycker inte det räcker, för att garantera frostfritt.

Kvällen avslutades en bra bit in på det nya dygnet. Vi traskade hem i vinterkölden. Det var 28 minusgrader. Men vi hade ju en del glykol inombords. Så det redde sig.

*****

Läs mer om Castillo Perelada.

Läs om fler vinmakarmiddagar. Och här är en till.

Lördagtidigeftermiddag

Hur i helsike kan solen skina in på vår vägg i köket som ligger mot norr?

Sådant kan man fundera på så här dagen efter en vinprovarmiddag som jag kommer att berätta om senare idag.

*****

Där vi jobbar

Så såg det ut i statistiken vid morgonfikat.

Tur att jag har varma kolleger.

*****

Mönster

Jag kan inte låta bli att se ett mönster i det som nu uppmärksammats angående hur vi ska ha det i vår natur framöver.

En räv som är bärare av den olycksbådande dvärgbandmasken har hittats i Sydsverige. En(1) räv!

Det märkliga är att det nu blivit ett ”problem”. Bara för att man hittat en smittbärande räv.

Här i norr lär vi ha allt fler och fler individer av mårdhund, även om jag själv inte stött på någon. Och detta sedan många år tillbaka och torde utgöra ett betydligt större hot än en enstaka räv i södra Sverige. Mårdhunden är ökänd smittbärare av dvärgbandmasken, men det har inte uppmärksammats särskilt mycket.

Men det är klart... Det som händer i kolonierna är väl inte så intressant för centralmakten.

(Även Leif har skrivit om detta.)

*****
Andra bloggar om: Mårdhund, Dvärgbandmask, Räv, Natur, Statens veterinärmedicinska anstalt

Varför

Varför gör jag en förändring av bloggen? Sven frågar i en kommentar i förra inlägget. Han har lite svårt för det bruna!? Men meningen är att det ska vara gråvinrött, om det nu finns en sådan färg. Hur ser det ut hos dig?

Den enkla anledningen är att jag var less. Jag behärskar inte all teknik för att justera den gamla bloggen som jag vill. Sen vet jag inte om jag klarar det med den nya heller.

På jobbet sköter jag en intern blogg (Nix pix - Den får du inte läsa.) som är gjord i "nya Blogger", och jag märker där att det går att göra mer på ett enklare sätt.

Jag hoppas också att bilder ska exponeras på ett snyggare sätt och i större format i fortsättningen.

Min förhoppning är att du ska trivas med det nya. Synpunkter är välkomna.

*****

Nja - Jag vet inte

Men nu har jag i alla fall tagit ett oåterkalleligt steg.

Och jag vet inte riktigt vad jag tycker.

Stilrent? Jo!
Snyggt? Javars!

Kul? Inte värst!

Klart? Definitivt inte!

Vad tycker du?

*****

Jag kom på en sak ...

.. med anledning av gårdagens lunchinlägg.

Den mesta fisk jag äter är faktiskt kaka-orullad.

Häpp!
*****

Dagens

Kakaorullad smörfisk , tryfflad savoykål med bacon, potatis och senapskräm.

Nå - Inte var det så dumt, inte.

*****

Vår i sikte?

När jag steg upp ur sänghalmen visade termometern på -29,5. Ute alltså!

När jag gick till jobbet visade den -28,6.

Det blir varmare och varmare.

(PS. För undvikande av missförstånd: Jag vill rakt inte ha bort vintern än på ett bra tag.)

*****

Tur att man kan vända sig om ...

.. då och då, när man står och lagar mat.

*****

Söndagsskolan

Att man vaknar av sig själv ungefär den tid som vardagsväckaren brukar ringa fast det är söndag, beror nog på att man sovit färdigt. Så enkelt är det.

Att sedan ha privilegiet att slå på radion och P1 och dåsa vidare kan inte nog underskattas.

Men oftast somnar man inte om.

Nyheterna är spännande. Och fem över sju kommer Språket, där jag idag fick bekräftat ett för mig känt fenomen. Unga kvinnor kan inte säga ö. Och det sprider sig.

Härom morgonen när jag skulle lyssna på väderrapporten fastnade jag vid meteorologens uttal av hur "snôfallet sprider sig ôsterifrån ôver ôstra Gôtaland och särskilt ôver Ôland." När rapporten var klar hade jag ingen som helst aaaaning om vilket väder det skulle bli. Eller "vâder", så att du unga kvinnliga läsare av denna blogg, ska förstå vad det handlar om.

De vidöppna ö- och ä-ljuden sprider sig epidemiskt i just denna folkgrupp enligt språkprofessorn i programmet. Han går till och med så långt att han menar att ö-uttalet (som ska vara öppet framför bokstaven r) håller på att bli ett a!

Intressant och oförklarligt.

Halv åtta kommer Vetenskapsradion med hur mycket kunskap och lärdom som helst. Och en halvtimme senare kommer Kropp och själ, som idag handlar om hur vi misshandlar livsmedel så att de blir mindre nyttiga, ja till och med onyttiga.

Om att folk heller inte kan hantera en sådan enkel sak som en disktrasa handlade ett annat inslag.

Klockan nio, när det programmet är slut, börjar den riktiga veckohöjdpunkten i radio. Godmogon världen. Världens bästa världsorienterande program. Men då sitter jag redan vid frukostbordet.

Det slutar två timmar senare då Klingan tar vid i P2. Världsmusik i vidaste bemärkelse. (Varldsmusik, alltså.) Utplockad och presenterad av Lennart Wretlind.

Tänk så mycket jag har lärt mig idag.
Bara idag!

Och du - Vad har du lärt dig?

*****
Andra bloggar om: Språk, Godmorgon Världen, Kropp och själ

Solkallt

Minus 27,6 i natt.
Vacker morgon.

*****

Förtrollande vinter

Den här vintern måste jag komma ihåg länge. Maken till mönstervinter har vi inte haft sedan.... ja jag vet inte när. Någon gång i min barndom kanske. Ganska gott om snö. Inte ett töväder sedan i början av november och nu, när solen börjar komma upp tidigt och ge trakten ett ögonbedövande ljus och man får komma ut på havsisarna på skidor, så står vintern nästan i klass med en bra sommar.

Och somrarna här brukar inte heller gå av för hackor.

Det enda jag saknar för att det ska bli fulländat är några grönrosagulsprakande vinterhimlar. Norrsken har vi inte sett den här vintern, ännu.

Det är bara att tacka och ta emot. Njuta av de fria vita vidderna. Den fullständigt vindstilla dagen. Höra skidornas frasande i fräsch, torr snö och låta alla tio minusgrader komma ner i lungorna.



En lätt missnöjd människa mötte vi på dagens färd. Han skymtade borta vid horisonten vid en orangesvarttransparent skapelse av stora mått. Och inte förrän vi närmade oss förstod vi vad det var.
- Hej, hälsade han glatt, och pysslade med en mängd linor och tampar.
- Hej, sa jag. Ja du har det inte så lätt idag.
- Nä. Jag trodde de skulle bli bättre. Det rapporterades 3,8 meter per sekund ute vid Larsgrundet.
- Men inte här, sade jag.
- Nej, inte här, suckade han.

Han var drakskidåkare. Och det är inte så enkelt, när luften står klar och helt stilla. Nu höll han på att packa ihop och ge upp för dagen.

Vi vände åter mot vår stuga i våra egna spår. Det går fort, när man slipper spåra. I skarven mellan havsisen och stranden ligger snön alltid djupare än ute på isen. Där sjönk jag igenom och segnade ner i bottenlös vadd. Och höll inte på att ta mig upp. Det fanns ju inget att ta stöd mot. Armen åkte rakt ner i ett intet.

En granne råkar se mig.
- Är du ute och gör snöänglar?
- Jo, sa jag bara för att slippa fler frågor.

Det tog en stund och en del akrobatik innan jag var på fötter igen. Backen upp mot stugan är ungefär 50 meter och det blev turens jobbigaste.

Kaffe, bulle, rånepepparkaka. Det smakar gott efter turen.

En skön dusch. En sömnstund. Och nu behöver jag bara vänta på middagen.

Jag är ledig ikväll.

*****

Vinterdöd

Redan innan det ljusnat ordentligt lade jag märke till att en liten fågel satt under fågelbordet och sov. Eller i varje fall , satt väldigt stilla.

Nu brukar inte småfåglar vara ute på nätterna. Då ska de sitta hopkrupna tillsammans under någon skyddande gren, eller i en holk. Den här stackaren hade alltså ett annorlunda beteende.

Döm om min förvåning när den satt kvar även när jag började stöka med frukost, då det hade ljusnat betydligt. Med huvudet instoppat under vingen ibland, satt den där helt öppet. Helt öppet för en eventuell rovfågel att nappa åt sig.

Vid ett tillfälle svirrade massor av småfåglar omkring den i jakt på mat från fröautomaterna. Ingen ägnade den stillasittande medfågeln något intresse.

Den var uppenbarligen sjuk, eller skadad, men kunde flyga. Ibland var den borta vid matningen på andra sidan huset. Men den kom tillbaka. Burrade upp sig och såg trött ut.

Döende, visade det sig.

Jag gick ut i kängor och morgonrock. Den hade dött som den satt. Böjde bara huvudet ner i snön. Fötterna indragna i dunet under magen.

Fridfull dramatik.
Ett gråsiskeliv är över.



*****

30 år

Det höll inte. Tack och lov! Allt gick sin gilla gång, trots herr envåldshärskarens ihärdiga och desperata försök att hålla sig kvar vid makten.

Dessa små män, som inte inser att det inte håller.
Att det inte fungerar att låta undantagslagar råda i 30 år.
Att man inte kan hindra folk att säga sin mening.
Som inte inser att det till slut jäser över.

Tunisiens lilla gubbe schappade först och flydde landet.
Egyptens motsvarande figur har rest till stugan i Sharm el Sheik, sägs det.
Där kan han väl stanna, tycker jag. Och ta de lugnt på ålderns höst.
Mogna och inse, vem han egentligen är. Var!
Att hans vilja inte var den allenarådande.
Att hans girigihet inte visste några gränser, vilket förmodligen trotsar all muslimsk grundtanke.

Att han lyckats vara misslyckad så länge.
Det måste kännas bittert.

Må han åtminstone ångra sig innan han lämnar detta liv.

Grattis Egypten!

*****

Nina Björk

Förra helgen glömde jag en sak.

Nämligen att tipsa om den här krönikan ur Godmorgon världen i P1.

Hur bra som helst.

*****

Ett stort tack till ...

.. damen i Antikrundan, som med kraft fastslog att det minsann "finns en stor mångfald" här i norra Sverige.

Det kommer förstås som en stor överraskning för många svenskar, som aldrig satt sin fot här i de norra landen.

*****

Hört

"Pii äjj jäjj äjj äll äjj".

Så kan det låta på mitt jobb.
Alternativt: "Papa Alfa Juliet Alfa Lima Alfa"

Spännande, va!?

*****

Glest

Så här skrev jag i en kommentar hos Knapsu, som lider av bloggtorka:

Känner igen det där med mellanrummen. I bloggen, alltså.
Det är nå't som går!
Tror jag.

Kanske är du vaccinerad mot svininfluensan, precis som jag. Så vi har nog drabbats av bloggolepsi.

Och det här inlägget blev ju någon sorts överkamning.
För syns skull.

*****

Spöke

Leif på Aerö, får ett felmeddelande när han besöker min blogg. Det ser ut så här:



Tacksam om någon mer, som får samma fel, kan tala om det för mig. Det går bra här i kommentarerna.


*****

En dag som alla andra

Hade konstiga drömmar i natt. Inga mardrömmar. Men heller inga med positiv klang. Jag kommer givetvis inte ihåg något, men de har ändå påverkat min dag, verkar det som. Den blev beige. En under-genomsnittet-dag. Inte trist. Inte kul. Den bara kom och for.

Nåväl - Efter långt jullov började jag gymma igen. Det gick bättre än väntat.

Sedan skrev jag ett långt brev för att uppdatera en gammal bekantskap om livet, som det levs här i norr.

Alltid något!

*****

Uppvaknande

Jag började fundera på ett uttryck, som jag egentligen hört i hela mitt liv, utan att reflektera. Bara accepterat. Det heter så.

Men idag vaknade tydligen söndagsfilosofen i mig. Det var när en radioröst gjorde en lätt sammanfattning av den gångna veckan och i slutet berättade att "Lena Nyman gått ur tiden". Avlidit alltså. Dött. Vilket förstås är tråkigt.

Men har hon gått ur tiden? Varför gör man det bara för att man inte lever längre. Vems tid.

Så länge man är ihågkommen av någon borde man väl finnas i tiden. Och förresten så gör väl både Astrid Lindgren, Oskar II, Kopernikus och Ansgar det också. Muhammed också, för den delen. Och Tuthancamon och alla heliga katter, som säkert omgav honom.

Inte går man väl ur tiden, bara för att man dör?

Visserligen lever man bara en kort tid.
Och död är man förmodligen väldigt länge.

Väldigt länge!
Är inte det tid?

Bilden visar en annan liten filosof, som jag fick mina sömndruckna ögon på så fort jag tittade ut från sovrumsfönstret i den tidiga morgonväkten. Förmodligen var den betydligt mer vaken än jag, den lilla sparvugglan.

*****

Nä - Det är väl bäst ...

.. att berätta vad det blev.

Latmanslax. Ett samlingsbegrepp för många rätter.

Den här gången blev den grekkryddad och serverades med gratinerad Västerbottensnorsk- torkadskinkrödlök och dragon- bulgur, plus en frisk citrus- och spenatsallad.
















Bakom tulpanerna brann brasan stilla.

*****

Nä - Det är väl bäst ...

.. att man börjar fixa dagens middag.

*****

Nä - Det är väl bäst ...

.. att man går ut och skottar lite.

*****

Och när regeringen ...

.. säljer ut våra gemensamma tillgångar skäms jag.

Den ger kortsiktigheten ett ansikte, med ett fult tryne.

*****

Att ta en fika . . .

. . tillsammans har fått en ny innebörd.

Tillsammans med vem, kan man undra.

*****

Det kom ett mejl

För 23 år sedan tillbringade vi en tre veckors semester på Kreta. Vi bodde enkelt på ett litet familjehotell i Agia Marina, någon mil väster om Chania.

Vägg i vägg bodde en ung tvåbarnsfamilj, som vi blev bekanta med eftersom vi hade markterasser vid samma husknut. Något slags "tycke" uppstod, trots ganska stor åldersskillnad. Deras barn var små, ett par år bara. Men vi hade så kul. Stillsamt kul. Inte så att vi hängde fast vid varandra hela tiden, utan för att vi träffades i stort sett varje dag, för att berätta vad vi gjort, för att ta en whisky i solnedgången, för att spela yatzy när ungarna somnat, för att bara sitta och prata på terassen, eller gå ut och käka tillsammans. Vi hade något slags allmänmänskligt, omedelbart och djupt intellektuellt utbyte av varandra.

Vi har aldrig träffats under alla dessa år sedan den gången. De bor på Västkusten. Men enstaka julkort har passerat åt båda håll. Så pass att vi hållit koll på varandras adresser i alla fall.

Nu hade Jerry städat "några lådor i tvättstugan i går och hittade bla ett julkort från 2006 med er mailadress så jag fick impulsen...", till ett långt och trevligt brev, där han berättar om familjens liv. VD-jobb i internationell storkoncern och nuvarande arbetslöshet. Barnen, som vi ibland hjälpte till att dra i barnvagn, har nu flyttat ut och är 25 år gamla. Frun har startat eget.

Och plötsligt svindlar det. Det som känns som igår svischar iväg på ett obeskrivligt sätt. Så länge sedan och ändå så nära.

Det var ett privilegium att få det där mejlet.
Perspektivet på livet förändrades.

I helgen ska vi svara.

*****

Så behövde jag inte ...

.. skriva det själv. Det gjorde Johan Croneman i DN så bra idag.

Och jag är ytterligt förvånad över allmänhetens medhårsstrykande attityd.

Märkligt!

*****
Andra bloggar om: Ingvar Kamprad, IKEA, Skenhelighet, Dubbelmoral, Hyckleri, Skattesmitare

Bland nyheterna i skuggan av ...

.. Egyptenkrisen märker jag

• .. att Stockholm går väldigt bra. Jobben hopas i stan i en mängd som man sällan sett maken till. Men var hopas bostäderna? Där har vi ett systemfel, som ingen vågar eller vill ta tag i. Decentralisera mera!

• .. att någon äntligen insett att bara 1,4% av de filmer som visas på Sveriges biografer kommer från annat håll än Europa och USA. Det systemfelet har Folkets Husrörelsen tänkt ta tag i. Det behövs. USA-dominansen är förförande, förödande, förflackande och förfärlig.

• .. att modellerna som visar kollektionerna från den uppmärksammade svenska modeskaparrörelsen är blekbeigea, anorektiska och uttråkade. Detta i ett inslag i kvällens Kulturnyheterna i SVT 1. Förmodligen skulle de passa utmärkt att spela i vilken film som helst. Som lägerfångar.
  

*****

När vi gick därifrån ...

.. hade också alla andra gäster gått.

*****

Snygg släng

Apropå regeringens tårar över det av Riksdagen minskade anslaget till regeringskansliet:

"Sen är det ju lite lustigt att 300 miljoner mindre till regeringskansliet får så fruktansvärt kännbara effekter medan 100 000 miljoner (Hundra miljarder. Min anmärkning.) i minskade intäkter till staten tydligen inte leder till några konsekvenser alls för välfärden."

Hos Knapsu.
*****

Det händer massor ...

.. av både det ena och det andra. Och jag har tydligen skrivkramp. Eller i alla fall en liten släng av det.

Nordafrika revolterar efter decennier av förtryck och fattigdom. Och jag undrar varför diktatorer inte begriper att de inte har något berättigande. Att det bara går åt ett håll. Till slut.

Ikväll har president Mubarak motvilligt insett att hans tid är slut. Visserligen gör han det lite fegt genom att dra ut på skeendet. Han avgår inte, men lovar att inte ställa upp i nästa val. Är han korkad utser han någon av sina söner till presidentkandidat och det skulle väl inte förvåna mig, egentligen.

I Tunisien har presidenten schappat och i Jordanien har kungen fått kalla fötter och avsatt hela regeringen. För i sistnämnda land är kungen hur populär som helst bland folket, men regeringen var tydligen oönskad.

Låt oss nu innerligt hoppas att de kloka folken i dessa länder inser att religion inte är den skapande och nydanande kraft de behöver.

Det har religionen aldrig varit.

*****