Summering

Augusti till ända. Det finns många som anser att sommaren är slut, när semestern är över. Stackars satar, som har junisemester då. Jag försöker nog hålla mig till den meteorologiska definitionen. Minst 10 plusgrsder i snitt under dygnet. Det är sommar!

Så har vi det med råge ännu. Det blommar fint på sina håll och dagarna känns varma i den flödande solen som vi välsignas med. 

Den här sommaren har varit perfekt på många sätt och vis. Någon längtan till en medelhavssväng har inte känts. Ännu. Men när jag tittar tillbaka kan jag också konstatera att den varit märklig på andra sätt. Naturen har inte riktigt varit sig lik.

Några exempel:

Här hade jag fem amiralfjärilar vid ett och samma tillfjälle. I fjol!

• I juni hade vi nästan inga humlor. De brukar annars surra i mängd redan i slutet av maj.
• Fjärilarna har lyst med sin frånvaro. Bara enstaka individer av ett ytterst fåtal arter. Flera vanliga har inte synts till alls. Till exempel en sådan "banal" art som nässelfjäril. Inte en enda. En, säger en sorgmantel. Inga aurora, inga påfågelöga, inga svärmare. Underligt. 
• Härom dagen reflekterade jag över att jag inte sett en enda nyckelpiga. Vi som stadigt brukar träffa flera arter.
• Våra trevliga ödlekamrater har också varit frånvarande. Ödsligt, kan man kanske säga.

Listan kan göras längre, men jag stoppar där.

Jag skyller allt detta på den usla vintern som vi hade. Lite snö. Regn i februari, varvat med kyla. Uselt. Blåbärsriset köldsveddes, ja även lingonljungen och kråkbärsriset lyste rostbrunt hela sommaren på vissa ställen.

Låt oss hoppas på bättring. Sommaren är ännu här. Slutet på den, och hösten blir extra spännande för mig.

Trevlig sensommar!

*****

Det finns traditioner ...

.. som måste upprätthållas här på Rånlandet. Till dem hör att jullikören måste beredas "innan augusti månads utgång". Så säger stadgarna.

Idag upptäckte jag att gränsen var nära förestående och fick alltså ta tag i det hela.

Vi gör en, endast en exklusiv liter varje år. Alltid i samma butelj. Det betyder också att fjolårets likör måste bara urdrucken senast ovan sagda datum.

I år skedde det redan på augustis andra dag, då noga utvalda vänner tillbringade en helg här.

Så nu står årets brygd där. Och jag förmodar att den blir lika bra som tidigare år.

Längtar till jul.

*****

Och liksom på Rånlandet ...

.. skiner solen även på Husöy i Nordnorge.

Det berättar vännen Mats i ett insusande "vykort".

*****

Ny

Nädu - Söder om Härnösand finns den inte!

Det är den för god för.

Men på mitt frukostbord står den.

*****

Resultat

När kocken var klar vid spisen presenterade han lättstekt röding med rotsaksstomp och anjoviskesella.

En bra Bourgogne.

*****

En whisky ...

.. i väntan på middagen. Det sitter bra efter nyårsfirandet på jobbet i eftermiddags.

*****

Sevärt

Mitt förhållande till film på bio kunde vara bättre. Det är en sällsynt begivenhet i mitt liv. Det skyller jag SF:s grisiga monopol för. Plus det faktum att många går på bio för att sitta och snacka, käka popcorn och prassla med karamellpapper. En majoritet, faktiskt.

I vilket fall beslöt vi att ägna en kväll åt Ruben Östlunds Turist. Vi hamnade i en värld, som är mycket bekant för oss. En skidort i franska alperna i djupaste vinter. Filmad stundtals i förförande vackra och enkla scener, som gör att man drivs in i ett klaustrofobiskt psykodrama. Ett drama som handlar om tillkortakommanden. Och instinkt. Och insikt. Och oförmåga att kanske erkänna det.

Skickligt skruvat scenario. Bra skådespelare. Sevärd. Till och med popcornen fastnade i halsen på de ivrigaste storätarna. Det blev andlöst tyst i salongen ibland.

Se den innan någon amerikan gör en kopia.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om SF, Svensk Filmindustri, SF-bio, Turist, Ruben Östlund

Katastrofsuccén

Det är inte ofta som det bakas kakor i det här huset. Till jul - jo. Men inte annars.

Här bakas en och annan bulle och enhel del matbröd. Men kakorna är sällsynta. Men vi gillar dem.

Idag fick hushållet ett ryck. Här ska bakas. Och det efter nytt och okänt recept. Mycket choklad, mixade havregryn, smör och sirap och annat mums. Raskt var smeten igång. Och sex deciliter vatten.

Men blev den inte lite väl lös, smeten.
- Jäklar. Det skulle ju vara 0,6 deciliter. Nollkommasex!
Vi öser av minst hälften. Sedan börjar vi räkna. På ingenjörsvis. Hur återställa proportionerna? Matte är inte vår starkaste sida. Det erkännes.

- Vi höftar lite, sa jag.
Och så breda höfter har nog aldrig synts förr i detta hem.

Till slut blev det en deg. Den fick nu vila, för den var nog rätt echaufferad efter vår behandling.

Och nu ligger kakberget där. Fula. Finns i olika storlekar och modeller.

Men goda. Jisses!

Katastrofgoda.

*****

Sommar sommar sommar

Visserligen hade vi en grå lördag som kändes höst. Men när man ändå ska jobba med "jordbruk" spelar det mindre roll hur vädret ser ut.  Bara det inte regnar småspik.

Tidigt i morse sken solen. Men det var före frukost. Sedan kom molnen. Väderrapporten spådde också regn och åska. Alltså hade vi inga större förväntningar när vi fortsatte med utejobbet.

Två timmar senare hade vi strålande sol.  Det blev till och med middag ute på terrassen. Vindstilla och varmt. Regnet och den utlovade åskan såg vi inte skymten av.

Hemfärd så småningom. Vid Persön seglar ett trettiotal tranor majestätiskt över vägen i kolonn. Där kom en förvarning om höst i alla fall.

Och nu ikväll kommer enstaka stora regndroppar. 

Det är bra för våra nysådda gräsmattor.

***** 

Konst på turné

Kommer du ihåg den lilla husbil jag träffade på under min fjällhelg.

Här kommer förklaringen.

*****

Vykort

Och så kom ett "vykort" från vännen Mats susande till telefonen.  Live från Treriksröset.

Jag kan bara konstatera att  han har bättre väderlycka denna helg, än den vi hade förra helgen.

*****

Paus

Jordbruket kräver en stunds paus då och då. Till exempel nu under lunchekots sändning, där man får mer än tillräckligt från omvärlden.

Två koppar kaffe, en bulle och ett kex.

Rena dumheter, politik och religiöst vansinne flyter förbi i radion, men stannar i mitt medvetande.

Känner snart att jag inte kan ta in allt. Skakar bara på huvudet och suckar.

Känner mig otillräcklig.

*****

Nä - Man kanske ...

.. skulle ta ett gympass idag igen.

13 ton kvar.

*****

Dagens besök på gymet ...

.. ägnades åt den nya innetrenden.

Det kallas Soilskotting.

Mycket effektivt.

*****

Vållande till annans död

En ekorre återfanns drunknad i  Bodin-Niemis regnvattentunna på Rånlandet på fredagskvällen.

Något uppsåt från ägarna har inte kunnat påvisas, men inte heller några spår av självmordsfunderingar har hittats.

Däremot  kan tunnägarna belastas för försumlighet. Den björkstam, som normalt står i tunnan för att finnas till hjälp om någon hamnar i den, fanns inte på plats. Detta är emot föreskrifterna.

De båda ägarna är förkrossade och säger att de aldrig någonsin sett ekorrar frekventera tunnan vid något enda tillfälle under de tolv år de tillbringat i trakten, vilket möjligen stärker självmordstankarna. Depressioner hos ekorrar har observerats den senaste tiden. Det anses  bero på att den varma sommaren gjort gran- och tallkottar torra och näringsfattiga.

Inget åtal har väckts. Tunnägarna har åtagit sig kostnad för, och att sörja för jordfästningen.

*****

Bara en bild

Brudborste och fräken

*****

Egentligen ...

.. bryr jag mig inte. Men undra kan man väl få göra. Jag gillar att sitta och ta det lugnt på min lunchrast. Förutom att äta sitter jag alltså helt stilla och glor på folklivet omkring mig. Om jag käkar ensam, förstås.

Det ger mig en välbehövlig paus och tid till eftertanke, vilket väl är meningen med en paus, om jag förstått det rätt. Eller till att blogga, som nu.

Men mest iakttar jag.

Nu till min undran för dagen. Det gäller folks klädvanor. Inte stil. Den får vara hur den vill. Men vad man av praktiska orsaker tar på sig vid varje tillfälle. Vi har haft en fantastisk sommar. Den mest fantastiska i Sverige om man räknar soltimmar. Nu i andra hälften av augusti har det vänt. Fortfarande rätt varmt med dagtid upp mot 20 grader. Men ostadigt med regn av skyfallsliknande störtfloder blandat med sol. Rena aprilvädret, skulle man kunna säga. 

Döm om min förvåning när jag på stan ser folk i dunjackor bredvid folk i shorts och t-shirt. Idag en ung grabb i dunjacka med huvan hårt åtsnörd kring huvudet. Visserligen är det "bara" 15-16 grader, men ändå. Och när det regnar ser jag folk som helt obekymrade går omkring lätt klädda, raka i ryggen, även när det är kallt. Andra hukar som märlor trots regnkläder. 

Och när det blir många många minusgrader möter jag ofta unga damer med jackan öppen för isvindarna, utan halsduk, utan vantar, utan mössa och i tygskor. 

Är det mig det är fel på? Jag klär mig efter vädret.

*****

Rivstart

Jag kan inte beskriva de första dagarna efter semestern som något annat än en riktig rivstart. En burnout, för att tala biltokigas språk. Jag tillhör inte den kategorin och gillar alltså heller inte en arbetsdag fylld av ärenden som inte blir färdiga, eftersom man hela tiden får ta tag i något nytt.

Övertid tre kvällar i rad gjorde att vi beslutade oss för något trevligt på onsdagskvällen. Middag på nya Savoy här i stan. En ganska positiv upplevelse. Personalen gjorde så gott den kunde och stack inte under stol med att de inte behärskade all logistik till hundra procent. Servitrisen visste inte vad dessertmenyns "Clafoutis" var för något.
 - Det är min första dag, sa hon. Jag måste gå och fråga.
Inget låtsaskunnande och skämmande för att hon inte visste.

Hon var uppriktig.
Det vinner i längden.

Vår delvis soliga dag, ja efter lunchskyfallet alltså, slutade i nytt skyfall.
Just precis, när vi skulle gå hem.

*****

Jäkla hallandsväder!

Färg

Men trots allt, så ger man sig ju ut i markerna även om det regnar och molnen ibland hänger i knähöjd. Några fjälltoppar fick vi aldrig se. Återstår markplan.

Sommaren har varit extremt varm och torr. Även här i norrbottensfjällen. Det märktes tydligt. Jag som vistats i trakterna i stor sett sedan 60 år minst en gång varje höst har alltid kunnat botanisera i blommande växter. Jag har varit med om blommande rönn på en fjällsida i augusti. För att inte tala om mängder av midsommarblomster. Men det var då det.

Nu började rönnen skifta färg. Mot rödbrunt. Björkarna var ännu gröna. De som hade blad, vill säga. I år har nämligen björkmätarlarven kalätit stora områden. Det är en naturlig del av björkens liv här uppe. Fjärilen hör till och kommer i skov. Björkarna återkommer nästa år, trots att de ser mer eller mindre döda ut där de står kala mitt i sommaren.

Några midsommarblomster sågs inte skymten av. Och den stolta tvåmetersblomman Fjälltolta (Cicerbita alpina) stod överallt utan sina blommor. De brukar annars ha sin högsäsong i augusti.

Men det finns ju annat att titta på.



Kvanne

Aldrig någonsin tidigare har jag träffat på vanlig ljung i fjälltrakterna.
 Men den här tuvan var också den enda inom synhåll.

Gråvide, blåbär, hjortron och kråkbär i skön blandning

Rallarrosen passar bra i landskapet. Eller hur?

*****

Vemod

Jag älskar fjäll. Skog. Skärgård. Staden. Tydligen har jag flera personligheter.

Men oavsett miljö, så kan jag alltid känna vemod, när jag bryter upp. Det kan gälla från stugan, som jag vistas mycket i. Det kan förstås även gälla en vanlig charterresa, som man måste åka hem ifrån.

Men det största vemodet är när jag lämnar fjällen. Märkligt. Men vistelsen där innebär tydligen mycket mer, än vad som syns. Vi har haft uselt väder och fått inskränka många planer varje dag. Molntäcke i knähöjd. Vi har inte sett en enda fjälltopp, utan hade utan vidare kunnat vara på Uppsalaslätten istället.

Ändå känns det alltid "fel" att lämna fjällen och åka tillbaka till stan. Kanske är det enkelheten. Stillheten. Renheten. Tankarna flyger fritt. Minimal påverkan från den yttre världen. Ingen TV, och få nyhetsuppdateringar från radion. Man filosoferar istället.

Uppbrottet innebär dock alltid en sorg.

Sista kvällen. Då passade solen på att visa sig för i stort sett första gången.

*****

På väg hemåt

Det finns husbilar ...

.. och så finns det HUSBILAR.

*****

Surväder

Vädret fortsätter att vara stabilt. Dåligt alltså. Regnskur på regnskur, blandat med mera regn. Solglimt i en kvart. Sedan regn. Och konstant dimma. Vi har ännu inte sett fjälltopparna runt omkring oss på vår tredje dag.

Så idag beslöt vi oss för att hålla till på "låglandet" där sikten åtminstone är acceptabel. Vi går den gamla rallarvägen söderut. Över färgrika hedar, genom ormbunksdjungler och gröna björkparker. Det är inte så mycket fjällkänsla, men får duga.

En god middag hos Ebbes väntar lite senare.

Ett av traktens snyggaste vattenfall

Även fjällstigar har raksträckor. Emellanåt.

Hönsbärsskörden lär bli fin i år. Vad man nu ska ha den till.

*****

Bara en bild

Livskvalitet ...

.. är att ligga på "kökssoffan" och se molnslöjorna dansa över Vassecohkkas branter.

Nyduschad och väldoftande efter dagens strövtåg, som lyckligt genomfördes i uppehållsväder. Det regnade kraftigt innan vi gick ut. Och det började regna kraftigt när vi mer eller mindre kom  tillbaka in på gården efter flera timmar.

Nu väntar i stort sett bara middag. Inga andra skyldigheter.

*****

Nya vyer - Nytt klimat

Idag har vi sträckt ut över i stort sett hela vårt län. Från sydost till nordväst. Från Rånlandet till Katterjokk. Från sommar till förhöst. 45 mil.

Anlände på eftermiddagen och installerade oss snabbt. Inte i tält, vilket är det vanliga när vi vistas i sommarfjällen. Men tidsbrist förhindrar långvandring. Dessutom är vi lite tveksamma till kvaliten på ett ben. Så det får bli dagsturer.

Nu hoppas vi bara på att vädret ska sköta sig. Frisk luft får vi i vilket fall som helst.

*****

Rånlandet 12 augusti kl 18.54.

Vår vackra fjärd. Så ser den ut, när SMHI spått kulingvindar "under eftermiddagen".

Kan SMHI vänligen också lämna en prognos över när eftermiddagen tros inträda. Tack.

*****

Krig på rikt

Kommer du ihåg tipset jag gav dig som handlar om en luleåpappa, som ställde krav på sina söner, när de ville spela ett datorspel.

Spelet går ut på att man befinner sig i en krigszon och bekämpar en fiende genom att använda våld.

Pappan tog helt sonika och åkte ner till Mellanöstern med sina unga pojkar för att de skulle få se hur en krigsdrabbad trakt ser ut i verkligheten.

Han skrev sedan ett långt reportage om resan i tidningen Filter. Sedan var cirkusen igång. Det blev TV och radio. Det blev press världen runt. Jag tycker Carl-Magnus initiativ manar till efterföljd. Eller åtminstone till eftertanke, när det gäller våldsskildringar och barn.

Spelbranschen tycker ju förstås i sin blåögdhet att de går fria.

Det tycker inte jag.

Läs alla inslag som skrivits i världen om detta. (Förutsätter tyvärr ett Facebook-konto.)

*****

Här står jag...

.. och spritar ärter. Har redan fått ut fem stycken.

Inte illa!

*****

Avvaktar

Det känns lite ovant.

Regn. Va??!

*****

Sommartradition

I stort sett varje sommar (fjolåret undantaget), sedan snart något decennium, har vi hyrt stuga ute i skärgården tillsammans med goda vänner. Ett veckoslut, ibland lite förlängt. Öarna i Luleå skärgård är många, 1312 stycken närmare bestämt. Men kommunen har uthyrningsstugor på ett fåtal av dem. Meningen är ju att lokaltrafiken ska kunna ta hand om transporten för gäster som inte själva har båt.

Denna sommar blev det Brändöskär. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men den ön har ett särskilt rum i mitt hjärta. Vacker och vild. Det känns ibland som att man är i fjällen. Karga berghällar och klippor. Sparsam vegetation åt ena hållet. Tät granskog och små tjärnar, åt ett annat.

En skyddad hamn med lång historia. Här ligger bebyggelsen i traditionell stil. En stuga - en tillhörande sjöbod. Det får inte byggas hursomhelst. Traditionen kräver rödmålat med vita knutar.

Solen lyser ohämmat, som den gjort väldigt länge nu. Värmen är medelhavsk, om det ordet finns. Så är det i år. Men vi har råkat ut för motsatsen något år också. Piskande regn, storm och mediokra temperaturer hör också till. Det får man ta.

Men i år var det alltså sommar med plus. Svettigt, rent av. Stugan ny och fräsch. Inte så stor, men

Tillfälligt paradis. Jodå - det finns fönster. Åt andra hållet.

tillräcklig för fyra personer. Ön har ingen elström, förutom den som produceras av solcellerna på gaveln. Det räcker för sänglampor, ljusramp över spisen, och naturligtvis uttag för mobilladdning. (Hur skulle det annars gå?) Nu är det ju ljust under många av dygnets timmar, så lamporna lyser bara efter sängdags.

Inget rinnande vatten. Bastu finns för bokning inne i viken, vid den lilla sandstranden. Vatten hämtar vi i pump. Gott och friskt. Grillplatser finns lite här och där. Det är bara att välja. Ved ingår.

Här äter vi gott eller vandrar omkring planlöst. Häpnar över den "grekiska looken" med uttorkade grässlänter, ja till och med björkarna har torra löv. Allt verkar överblommat. De vildrosor som jag brukar hitta här och där lyser med sin frånvaro. Det har varit osedvanligt varmt och torrt i sommar.

Tittar in till bekantas bekanta och blir bjudna på kaffe. Eller också sitter vi bara och tomglor. Stugan ligger högt. Nära det lilla 1600-talskapellet. Vi har full uppsikt över hela "byn" från vår uteplats. En bra bok, ett korsord. Prat, skratt och goda historier.

Vi åker gärna tillbaka.




Varma sommarkvällar.

Familj på simtur. Rigmor och Petter i bakgrunden.



Ingestans finns så snyggt enris, som i Norrbottens skärgård.



Åskan höll till inåt land, som sig bör.

 

Kapellet. Byggt 1774.

*****
Här hittar du ett annat Brändöskärstillfälle.

Så sitter jag nu här ...

.. med 131 bilder (ja - de som blev kvar efter den första grovsållningen) och försöker välja ut de bästa från min skärgårdsvistelse. Det är inte lätt. Och allt ska inte ut på samma ställe, utan det finns bilder av "skönhetstyp", som ska till bloggen; bilder av fenomen, som ska läggas på "förståsigpåarsajter", och det finns en och annan som passar på Facebook.

Har man inte jobb, så gör man sig.

Och det är ju trevligt, förutom att jag också måste planera för vidare äventyr i veckan.

Stressigt.

*****

Utanför ICA ...

.. har två män slagit sig ner, på medhavda stolar.

Vad de väntar på?

Tja - inte vet jag. Kanske är fruarna inne och handlar.









*****

Slöa dagar ...

.. i ytterskärgården. Vi gör absolut ingenting. Ja, förutom strövtåg över vackra klippor, på ljunghedar, eller genom den grandoftande skogen. Norrbottenssommaren håller ställningarna med slösande (nästan lite för slösande) värme och sol. I alla fall här ute på öarna.

Över fastlandet åskar det.

Det syns.

*****
P.S. Jo, vi äter gott också. Glömde nämna det.

Det här tycker jag du ska se

Luleågrabbarna som ville ha ett datorspel som handlar om krig fick gå med på ett villkor.

Pappa Carl-Magnus ville att de skulle se en krigsskådeplats i verkligheten och tar med dem till Mellanöstern.

Sönerna ställde inga krav på datorspel efter resan.

Se inslaget i Gomorron Sverige från idag den 06 augusti. Inslaget ligger ca 1tim 20min in i programmet.

*****

Dagens designpris ...

.. går till denna slända. Pudrad smaragdflickslända.

De'du!

*****

Sommaren mognar ...

.. och jag låter det bara ske. Klagar inte på värmen, förutom att den innebär att inget blir gjort. Men skit samma. Det går bra att bara sitta och glo också. Till exempel på motsatta sidan av huset. Där havet inte är.

Tänker på hur bra jag har det.

*****

En knapp ...

.. halvtimmes jobb, och julens likör är räddad.

Den kommer i och för sig att göras med fjolårets skörd, så detta år kanske det blir en och annan åkerbärsparfait också.

*****

Även spindlar ...

.. kastar skuggor.

*****

Myspys ...

.. efter god middag.

*****