Innan jag kryper till kojs ...

.. går jag ut och ställer mig på terassen en stund för att andas kvällsluft. Luften är fuktmättad, men regnet har upphört. Det är ovanligt skumt för att vara maj.

Klara toner från en taltrast ljuder högt. En rödhake kvillrar lite hursomhelst på rödhakars vis. Och så ansluter lövsångaren med sin förutsägbara tonföljd.

Försommarkvällen liknar höst till utseendet.

Tur att fågelsången säger annat.

*****

Årets lataste ...

.. dag har snart passerat. Inte ett skapandes grand har jag gjort. Vädret har inte uppmuntrat till några större stordåd heller. Visserligen rätt varmt och fint på morgonen även om solen dolts bakom moln, men senare kom regnet. Ett lätt sommarregn, som strilat oavbrutet. 

Det blev soffan, fåtöljen, stolen, soffan igen ... Ja, du fattar. Läsning, lyssning, fika, mat. En liten inspektionstur ut på tomten. Kollat spenat-, ärt och rädisodlingen. Tittat till de nya skyddslingarna i stenpartiet.

Nåja. Snart får jag i alla fall en betydelsefull uppgift. Ut i regnet för att fixa tillbehör till middagen. Det är jag som "komponerar" den idag.

Det blir grillad och ugnsbakad torskrygg. Till det serveras jordärtskockspuré och de där tillbehören som jag var ute i regnet och införskaffade. Smörfrästa rallarrosskott. Goda som sparris med lite salt på. Nyttiga lär de också vara.

Sverigekaka, nybakad och hemgjord åkerbärslikör blir desserten som serveras med kaffet.

Inte så dumt med lata dagar, trots allt.

Västerbottenbakad torskrygg med jordärtskockspuré
 och smörfrästa rallarrosskott.

*****

Rånlandet 30 maj kl 0923

Nyrestaurerat stenparti som lidit hårt denna konstiga vinter. Varm morgon. Varmast i landet i stort sett i hela Norrbottens län nu på morgonen. 63 cm snö i Riksgränsenområdet.

Länet är fantastiskt.

*****

Och nu ...

.. håller havet på att ta slut. Det är extremt lågvatten här på Rånlandet för närvarande. Ihärdiga nordostvindar kombinerat med högtryck pressa vattnet söderut.

De där nordostvindarna känns som ett nytt fenomen, som de senaste fyra fem åren blivit förhärskande sommartid. Den vanliga sjöbrisen har inte en chans. Klimatförändring!??

*****

Lite skraj ...

.. känner jag mig såhär en vacker försommardag. Sol från klarblå himmel. Svaga vindar och en behaglig temperatur.

Men det är något som inte stämmer.

Jag ser inga humlor eller andra pollinerare som ivrigt brukar vara i farten såhär års bland blåbärsblommorna. Jo, vi har trots allt några områden kvar med friskt blåbärsris.

Men det är tyst. Någon enstaka förvirrad humla har vi sett i några veckor. Lätt räknade. Idag - Inte en endaste en!

Vad har hänt?

Ikväll visar SVT1 dokumentärfilmen Bieffekten som handlar om den världsomfattande bidöden. Den som hotar i stort sett hela vår livsmiljö. För så mycket betyder bina för vår försörjning. Tänk på det, när du irriterar dig på surrande insekter i sommar.

Om du nu träffar på någon.

*****

Gomorron

Det vete sjutton ...

.. om det här med kortveckor är så bra egentligen. Två och en halv dags jobb känns som en hel vecka. Allt blir ihoptryckt. Pressat.

Idag har jag alltså jobbat till ett. Eller skulle ha jobbat. För kunderna vaknade ungefär kvart i. Och då vet man hur det blir.

Nåja - hem kom jag ändå i vettig tid och fick åka till stugan i skogen vid havet. Njuta solsken och svaga vindar, god mat och den ljusa norrbottenskvällen fylld av orrspel från stranden.

Ledig i fyra hela dagar.

*****
*****

Middag i solen på terassen förstås.

Jaha - Det är så det går till

 - Det ska bli Sveriges mest lyxiga campus med snygga hotellrum, spa och sport. Studenter vill inte ha studentbostäder och pizza. De föredrar spahotell med sport. Och många tror att studenter vill studera. De vill ha kul, bli kära och sen få betydligt högre lön, säger Roger Akelius till Dagens Industri. 

Ovanstående är ett utdrag ur ett pressmeddelande, som handlar om att den stora hotellanläggningen Cape East. Haparandahotellet som varit utan verksamhet sedan restaurangen brann ner för några år sedan, ska restaureras tillsammans med Luleå Tekniska Universitet. Det ska bli ett campus för masterutbildningar för utländska studenter.

Luleå Tekniska universitet må vara en seriös aktör.

Men är Akelius det?

*****

Sommarvimmel på stan

*****

Bäddat

Varannan svensk röstberättigad, har skolkat, om man får tro den första prognosen.

Skamligt, är ordet.

 

Och förmodligen har de därmed bäddat för de främlingsfientliga och fascistiska framgångarna.

 

Eller var det så du ville ha det, soffliggare?

 

*****

Bara en bild

Herr svartvit flugsnappare poserar villigt.
 - Svartvit, undrar du. Den är ju gråbeige.

Jo, men den svartvita finns i en ljus variant. Inte att förväxla med den grå flugsnapparen.

 - Är det inte en hona då, blir din nästa fråga.
 - Nej. Den vita fläcken i pannan visar att det är en hane.

Vi har alltid haft bara den riktigt svartvita i vår närmaste holk. Kul med lite variation.

*****

Jag blev stoppad i dörren ...

.. när jag skulle fullgöra min demokratiska plikt och rösta i EU-valet. Man vill ju inte gå med dumstrut och skämskudde på stan imorgon. Blev ombedd att backa lite, och fick stå och prata med grabbarna som kontrollerade att man hade röstkort och delade ut kuvert.

Anledningen var att det var för mycket folk i vallokalen !!!

Vilken glädje.

*****

Åt skogen

 

 

 

*****

Gissa dagens förrätt

Bäva månde ...

.. skåningarna, ty fruktansvärda tider skola komma. Jag är då och då en drömmare. Ja, jag menar på natten. Perioder av ideliga, och lustigt bisarra drömmar, som kan handla om vad som helst. Hur jag än försöker att hålla dem i minnet till morgonen, så är det oftast helt omöjligt. De är utsuddade.

Men tidigt i morse hade jag en tydlig dröm, som jag måste berätta om. Mest för att jag känner ansvar för skåningarna. I drömmen var jag på besök där. Åkte runt och tittade på lite olika saker och naturen.

När vi kom till Malmö upptäckte jag något häpnadsväckande. Och "förgiftad" som jag är av närvaron på nätet, så var min första tanke att "detta måste jag lägga ut, både på facebook och bloggen". Jag började ta bilder. Av snön! Det låg nämligen tjockt med snö på stranden (Ribban, kanske.), och ändå vätter ju den mot syd i allra högsta grad.
 - Det här måste jag dokumentera, sa jag. Snö i Malmö den 2 juni!?

Varningen då?

Jo - När jag har sådär tydliga och ihågkomna drömmar ... Så brukar de slå in.

*****

Sommarkväll på Rånlandet

Ljummen luft. Vid stranden premiärkvillrar drillsnäppan.

Luleå 21 maj vid lunchtid

Uteserveringarna fylldes snabbt. Luleåsommaren är här. Säsonghögsta temperatur för Sverige, i Haparanda igår.

*****

Skrajsenhare

Den fånigaste fågeln som besöker oss ute i stugan är nötskrikan. Rätt vacker, med sina roströda toner avbrutna av grafiskt svartvitt och det rutiga blå.

 

Men, som sagt; skogens största fegskit. Inte särskilt lätt att fotografera. Varje rörelse, varje ljud, får den att ta till vingarna och högljutt flänga iväg in bland träden. Ofta räcker det att man syns i ett fönster. Eller att jag försiktigt, försiktigt vrider om låsvredet i terassdörren för att öppna och sticka ut ett kameraobjektiv. Det märkliga är att nötskrikans närmaste kusin här i världen är den trevliga och vackra lavskrikan. Vi har den inte i kustlandet, men den finns i de stora skogarna. Lavskrikan är ytterst social och kommer gärna fram för att hälsa och kan till och med äta ur handen på en människa. Åtminstone om man bjuder på falukorv. Men nötskrikan .... Nähäpp - Kan inte ens bevekas med nötter.

 

Den här bilden är alltså rätt unik. I alla fall i min produktion.

 

*****

Sårbart

Sedan igår eftermiddag har vi tappat all datortrafik på jobbet. Tungt. Vi som är så beroende av snabb och pålitlig kontakt med i stort sett hela världen sitter nu helt avskurna från omvärlden.

Mejl funkar inte heller. Ett intensivt och kreativt snickrande pågår nu för att få igång hjälpliga reserver. Men där finns en hel del säkerhetsgrindar att forcera.

Hjälplöshet är den förhärskande känslan.

Och allt detta på grund av en avgrävd kabel.

I Lidingö!!!

*****

Ett glas rosé ...

.. efter dagens ihärdiga jobb, med jordberedning, sådd, terassåpning, slyröjning på stranden, skurning av brosoffan, plantering av agapanthus och gamla påskliljor, och bergtallar, är vi värda.

Sommar och sol blev det.

*****

Dystopi en söndagmorgon

Gomorron från Rånlandet, som ännu väntar på sommarvärmen som lär husera på andra håll i landet. Visserligen har vi 15 grader varmt, men solen vill inte riktigt tränga igenom på allvar.

Kanske en bra dag att ta tag i tomtens alla behov - plantera, röja, gräva. Du kanske har samma planer.

Men först tycker jag att du ska lyssna på Göran Rosenbergs krönika i dagens Gomorron världen.  Här.


*****

Rånlandet 17 maj kl 23.07

Ljuset dröjer sig kvar.

*****

Lördag eftermiddag

När jag sätter mig ner i fåtöljen för att ta en liten fördrink innan middagen ser jag en liten prick långt ute på fjärden.

En säl simmade förbi för en stund sedan när jag satt och talade i telefon med en arbetskompis. Men den här pricken var något annat. Går ut på bron med stora fågelkikaren på sitt stativ. Riktar in den mot pricken och tar ett foto genom okularet. Med mobilkameran.

Och där fick jag storlommen. En av de vackraste och mest gåtfulla fåglar jag känner.

*****

Tror du ...

.. att det blir några blåbär i år? Det tror inte jag. I alla fall inte på dessa, av snöbrist köldsvedda områden.

Såhär ser det ut på sina håll.
Höstbrunt istället för vårgrönt.

Och det är så trist.

*****

Idag har inget hänt ...

.. förutom att jag jobbat med utbildningsplanering, och påbörjat en behövlig uppdatering av vår jämställdhetsplan. Vidare har jag gjort en del rätt stora uppdateringar på vår hemsida, för att möta kravet som ställs från Svenska Resebyråföreningen, och medverkat till att Piteåkontoret blivit snyggare. Men också ståjobbat i 4 timmar (vi har kampanj just nu), för välmåendets skull. Ätit lunch och varit hos frissan, har jag också hunnit med, samt passerat Stefan Lövén, liksom att köpa en 80 liters regntunna, 150 kg jord, kompostströ, två bergtallar, ett olivträd (som också planterats), samt taklasyr till innertaket på övervåningen i stugan, och fixat ett nytt månadssparande hos min pensionsförvaltare och bestämt att jag smyger igång pensionen i september. Dessutom slitit mitt nyfriserade hår över det faktum att jag inte lyckas skriva en grav accent i sosseledarens efternamn här ovan. Det går bara inte. Jo - nu funkade det plötsligt.

Så det var ju nästan inget.

*****

Fina anor

Att man är född, kan ingen tvivla på. Det börjar bli rätt längesedan också. Av sömmerske- och journalistsläkte är jag kommen. Ja - lite SJ också förstås. Eller egentligen rätt mycket SJ. Att vara statligt anställd innebar förr att man hade rätt hög status.

Min mamma föddes av SJ-föräldrar, nämligen banvaktsfamiljen Wennström i Kaisepakte 1914. Petronella Josefina och Johan Anton, hette hennes mor och far.

Nu läser jag i tidningen att den stuga mamma föddes i och bodde sina första tolv år i, minsann har blivit, ja nästan som ett slott. Stugan ska byggminnesmärkas.

Så visst blir det lite guldkant på stamtavlan nu.



*****



Här finns en minnestext över mamma och hennes födelseort.

Uppdatering: Stugan har aldrig varit i släktens ägo, även om jag kallar den för "mammas stuga".

Jaha

Kan du tänka dig att rösta på FI?

?

*****

Ramaskri

Äntligen har någon börjat vakna. I många år har jag insett att det håller på att gå åt skogen med skogen. För att inte tala om fjällen.

Nu, fyrtio år försent, har en utredning satts igång. Den syftar till att helt förbjuda det fria användandet av snöskoter och andra terrängfordon i vår natur. Inte en dag för tidigt, säger jag. Det är på tok att det har fått fortgå år efter år, decennium efter decennium.

Vilken gråt och tandagnisslan det ska bli. Oj oj oj. Förmodligen kommer det att hävdas att en hel "livsstil" kommer att kränkas. "Hur ska vi nu kunna ta oss ut i naturen?" Istället borde skoterentusiasterna ställa frågan "finns det någon natur att ta sig ut i". För som det ser ut på sina håll i markerna, så undrar man.

Sedan tycker jag att motorfantasterna ska besinna sig. De har själva bäddat för ett förbud. Missbruk leder ofta till bakslag.

Heja, Naturvårdsverket!

Grattis naturen.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Natur, Snöskoter, Snofed, Missbruk, Fyrhjulingar

Läs mer.

Så funkar det

I Blaiken, som ligger på gränsen till fjällen i Västerbottens inland, anlades en gruva för inte allför många år sedan.

2008 gick den i konkurs. De utländska ägarna drog hemåt och lämnade ett förfall. Sverige står där som en lam anka och låter det ske.

Sverige utmärker sig i världen genom att vara väldigt generösa mot vem det vara månde som vill komma hit och utvinna våra råvaror. En liten, liten, symbolisk avgift, får bolagen betala. Förra året fick staten in 300 000 kronor för samtliga gruvbolags vandalisering.

Nu står alltså gruvan i Blaiken öde. Miljön är förstörd  i närliggande sjöar och vattendrag. Jobben försvann. Ägarna likaså.

Trehundra miljoner kronor (300 000 000) beräknas saneringen kosta. En första etapp tar en tredjedel av summan. Staten får betala. De där 300 000, som kom in i avgifter räcker inte ens till att projektera saneringsarbetet.

Och staten - Vem är det? Jo, det är du och jag.

Nuvarande regering är överhuvudtaget inte intresserade av att ändra inriktning och börja intressera sig för att ta betalt av gruvbolagen.

Byt regering.

*****
Läs mer om Blaikengruvan.
Här finns en gammal artikel.


PS. Lika huvudlöst är det där kravet att den som bygger ett kärnkraftverk också ska stå för alla kostnader om reaktorn kraschar. Det kommer inte en staten att ha råd med. Så kravet är löjligt tomt.

Vårbruket är igång på allvar.

Krattning och svedjebränning ger snabbt resultat.

 

I skogen blommar 2010 års påskuppsättning. Precis som varje år, trots obefintlig omvårdnad. Varje år gräver jag ner de vissnande lökarna från påsken.

 

Tacksamma växter må jag säga.

 

 

 

 

 

*****

Man får vara beredd ...

.. på att få åskådare vid frukostbordet.

Eller också kanske det är en simpel fönstertittare.

*****

Rånlandet 11 maj kl. 00.53

Gonatt.

Salmalax ...

.. med rostad potatis och fänkålsäppelslaw och sparris.

Det blev Rånlandets middag idag.

På fjärden utanför simmar ett av de äldsta djurarterna vi har. Storlommen.

Vårkväll.

*****

Han var stor ...

.. och kraftig när han närmade sig. Jag har jobbat idag. När jag jobbar en lördag innebär det att jag sitter på privatreseavdelningen och tar emot kunder vid disk. Det gör jag ju inte vanligtvis.

Men nu var det så och jag kände mig rätt liten när denne store, unge man formligen tornade upp sig framför mig. Bedömde honom vara i 30-årsåldern, minst två meter hög och stadig.

 - Hej. Kan du hjälpa mig direkt, frågade han och spände ögonen i mig, inte ovänligt, men intensivt från det kalhuggna huvudet som endast hade en mörk mohikanrand över hjässan.
Tänk medlem av någon obskyr MC-klubb.
 - Jag hoppas det, sa jag, och försökte lägga fördomarna åt sidan.
 - Kiruna, sa han. På måndag.
Pust, tänkte jag. Inget värre.
 - Jag vill åka rätt tidigt.
 - Det första går 05.45, sa jag. Är du morgonpigg
Ett litet leende.
 - Nä fan.
 - 10.39 då, försökte jag.
 - Har du inget efter lunch?
 - Då blir det 13.12.
 - Det tar jag.

Jag bokade in och försökte hålla samtalet på en lättsam nivå. Varför skulle jag inte, förresten. Jag hade inga kunder som väntade i kö, så jag försökte prata lite allmänt med "jätten".
 - Jaha, Kiruna, sa jag. Vad ska du göra där?
 - Jag ska jobba, sa han.
 - Aha, sa jag. Ja, där finns det jobb.
 - Jo, sa han. Du visst kan man köpa bara enkel, för jag vet inte när jag kommer tillbaka.
 - Inga problem.
Det flöt på riktigt bra, och han fortsatte att prata, trots att vi egentligen var klara. Det visade sig att han egentligen var gammal Kirunabo, precis som jag själv.
 - Har du lyckats få någonstans att bo då. Det är ju svårt däruppe i dessa gruvboomens dagar.
 - Jo, fan. Jag bor hos morsan. Ja tills vidare, alltså.
Hans telefon plingade till och han tog fram den.
 - Va schysst! Är det här biljetten? Han såg glatt överraskad ut.
 - Jajamen, sa jag.
 - Så jag visar den bara för snubben ombord.
 - Jepp.
 - Du, förresten ... kan man ta cykeln med på tåget.
Jag såg för mig en tung motorcykel.
 - Nja, jag är lite osäker, sa jag. Men är det en sån där flashig, där du kan vika in pedaler och ställa styret snett, så att inget sticker ut i onödan.
 - Nä fan. Jag har bara en gammal rostig damcykel. Tänkte jag skulle ta med den, för nu har  dom ju flyttat stationen i Kiruna, så jag tänkte cykla till morsan.

Den trevlige unge mannen lämnade mig med ett handslag, när han hade betalat för sig.
 - Tack. Schysst service, sa han.

Så artiga är inte alla kunder.

*****

Sedan följde ...

.. Prokofjev och Nielsen. Två symfonier framförda av Oulo Sinfonia. Den förstnämnda en cellokonsert.

Prokofjev kan vara lite svår. Atonal, skulle jag vilja säga. Inte så mycket av de vanliga harmonierna. I alla fall inte i detta verk. Det är annat med hans "Romeo och Julia" till exempel.

Cellosolot imponerar. Hur kan en ung kille komma ihåg varenda ton under 45 minuter. Toner som visserligen hänger ihop, men där ingen igenkänning, inga repetitioner, inga "refränger" finns. Jag fattar det inte.

Men han kanske spelade fel mest hela tiden. Det skulle jag i vilket fall aldrig ha märkt.

Danske Nielsens symfoni följde efter paus. Här var det mer igenkänning.

Kvällen avslutar vi tvärs över gatan, där vi började. Ett glas vin.
Många gamla bekanta passerar.
Många glada bekanta.

På väg ut i vimlet.

Eller hem.










*****

Efterjobb

På Clarion Sense.

Kristian Anttila tar ton. Skön stämning.

*****

Arbetsmiljö

En kund ringer in, joggande, för att beställa en resa till Kristianstad. Flåset är inte så himla bra.

Nästa kund sorterar disk med fullt porslinsslammer, vilket låter väldigt njutbart via hans hands-free.

Den tredje vet jag inte vad han gör, för där hörs bara halva ord.

Det är det som kallas att leva i nuet, va!??

*****

För övrigt tycker jag att ...

.. nazister, högerextremister och vänsterditon kan ta varandra i hand.

De har mycket gemensamt.

Båda riktningarna är demokratihot och vittnar om grav okunnighet om det mesta här i världen.


*****

Kris

Ibland blir jag förbryllad över medmänniskorna som jag delar stad med. Riktigt häpen, faktiskt.

En vattenledning måste repareras. Den ligger mitt under en gatukorsning i centrala stan. Korsningen trafikeras bl.a. av lokalbussarna, som har en av de mer frekventerade hållplatserna i närheten.

På grund av de nödvändiga reparationsarbetena har man måst gräva upp ett djupt hål mitt i korsningen och därför flyttat busstrafiken till en parallellgata, dvs till en annan korsning 100 meter ifrån vägjobbet.

Bilisterna rasar. De kan inte tänka sig att förändra sitt "livsmönster" för denna lilla sak. Än mindre kan de tolka vägskyltarna. Det är i stort sett samma vägskyltar med lämna företräde och huvudled, som satt i den ordinarie korsningen som flyttats ett kvarter. För här har de kört i åratal och förmodligen aldrig sett trafikmärkena. Förrän nu, när de måste förändra sitt beteende en smula.

Jag tänker Ukraina. Jag tänker Syrien.

Och jag skäms över hur futtiga våra "problem" är. Men hur stora vi gör dem, utan att skämmas. Ja - I och för sig kan jag säga att jag skäms. Över medmänniskorna.

Två saker hävdar jag som nödvändiga åtgärder. Jag har gjort det förr, och jag gör det igen:

• Inför krisplikt (jfr den gamla värnplikten) för alla myndiga svenskar. Sisådär några månader på logement, där förmågan att anpassa sig, att ta hänsyn, att lära sig ta vara på sig själv kan tränas.
• Inför krav på ny uppkörning vid varje tillfälle då körkortet ska förnyas.

Och en tredje sak: Skäms!

*****

Jorå ... I februari hade jag ...

.. uppskattat det.

*****

Tårpilar

Inte kan jag säga att jag direkt "diggat" Weeping Willows, som hållit på "sedan 1900-talet", som sångaren Magnus Carlsson sa när han presenterade en låt från deras första skiva.

Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Kvällens konsert var bra. Enkel, stilren, lagom lång.

 - Vad är det egentligen för genre, undrar jag när träffar bloggarna Sven och Johan i foajén efteråt.
 - Nja, säger Sven. Lite Frank Sinatra ... Nej det är svårt.

Bra låtar. Men jag sitter och tänker på att de är rätt korta, med rätt avhuggna slut. Det är inte många jag känner igen, men några är bekanta.

Magnus Carlsson besökte ju Jills veranda i vintras. Jag hoppades på att bandet nu skulle göra en egen version av den hemlöse Doug Seegers låt Down to the river, från programmet. Men där fick jag tji.

Bra konsert!

*****

Bara en bild

*****

Funderingar från landkallen

Jag gillar våren. Tro inget annat. Men jag vill inte ha den i februari. För jag gillar vinter också. Och sommar och höst.

Idag gjorde vi en långpromenad på landkallen. För dig som kanske inte är bekant med det begreppet, kan jag bäst beskriva den som havsis som ligger på stranden och på botten närmast land. Landkallen är den is som sist försvinner efter islossningen och den är oftast väldigt bekväm att promenera på.

Den vinter som varit har varit allt annat än nöjsam. En, säger en kall period. Det är allt. Den var dessutom väldigt kort och väldigt kall med temperatur ned mot, och under, 30 grader. Lägg därtill märkliga stormar, regn, lika många plusgrader som nu, dvs 7-8-9 stycken under flera perioder, så förstår du att det där med snö, kunde vi också sakna.

Visst - Ett litet skrämt täcke har vi haft. Inte heltäckande, men på sina håll fläckvis. Hur denna så kallade vinter kommer att påverka resten av året vet jag inte. Men att den kommer att göra det är jag helt säker på.

Svårt med proportioner. Den där upprättstående "jordkakan" är drygt en meter hög.

Vi kan börja med vår strand. Den havsis som lade sig i början av vintern fick aldrig vara ifred. Storm (och då ska du veta att storm i den meteorologiska terminologin betyder mer än 25 m/s, vilket jag så gott som aldrig upplevt och inte heller i vinter.)  och vindar höjde och sänkte vattennivåerna i vår grunda skärgård. Isen lekte grävskopa och väghyvel längs stränderna och resultatet börjar nu synas på sina håll. Stranden är söndergrävd. Stora stenar har vänts på ända, och jord har schaktats än hit och än dit. Ibland har vi haft svårt att ta oss ut på isen och fått mer eller mindre klättra på isblock för att komma till framkomlig "terräng".

Att snön skyddar mot kyla är något som vi förutsätter. Jag har redan hört farhågor om hur växtligheten har klarat den blöta hösten, den töande vintern och den starka kölden. En trädgårdsmästare var orolig för perennaodlingarna. Jag behöver bara slänga en blick på den enda rabatt vi odlar som efter rensning såg ut såhär idag.

Inte mycket till liv. Jo, den lilla Aroniabusken som ännu står täckt för att haren inte ska äta upp den (Den är tydligen god.), ser ut att knoppas. Men i övrigt är det öken. De växtstöd som blivit kvar i marken går inte att rycka upp. Fastfrusna i ren is bara någon decimeter ner i myllan. Här brukar det spira rätt fort på vårarna. Här har det på sin höjd legat tio cm snö. Normalt brukar det vara en halvmeter eller mer.

Förmodligen har snöbristen även ställt till det på andra sätt ute i naturen också. Hur tror du att blåbärsskörden blir på de här brunsvedda plantorna, som har varit i stort sett utan snö hela vintern?
Inte ser det bra ut.

Det naturliga är att blåbärsriset smälter fram med frisk grönska i april maj.

Just den här fläcken är ingen isolerad företeelse. Jag ser  stora områden som ser ut som denna.

Nej - Låt oss nu få se fram emot en fin maj, en härlig och lång sommar och höst.

Sedan vill vi ha en rejäl och snörik vinter.

Inget tjafs.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Vinter, Årstider, Klimat

Solen börjar ...

.. dra sig ned bakom skogen i norr. Lämnar Rånlandet i ett rosa skimmer.

Haren har sin gång.
(Som Hemingway skrev.  Eller ???)

*****

Tyckte vi hade ...

..lite för lite moln.

Sagt och gjort.
Snabbt fixat.

*****

Någon har ...

.. pudrat trakten med florsocker i natt.

Gomorron.

*****

När jag kom hem ...

.. fick jag öppna paket. Ett gott sådant, serverat med ett nytt favoritvin. Mulderbosch Chenin blanc Steen op hout. Finns i beställningssortimentet på Systemet, till bra pris.

Paketet ... Ja, det innehöll goda grönsaker, oliver och lax. Chèvrebakad potatisstomp därtill.

Mätt.

*****

Det okända

Nej - Det är inget kvasiandligt TV-program det handlar om, men ibland tror jag på ödet. Eller på intuition. Eller på något annat undermedvetet. Eller kanske är det slumpen.

Jag har jobbat idag. Klämdag. Vi bor ute i stugan över helg(-erna), sedan i onsdags. Men idag var jag alltså tvungen att pendla.

Igårkväll när jag gick och lade mig, var det alltså dags att ställa väckarklockan, vilket inte är vanligt när vi inte är hemma i stan. Som väckarklocka använder jag min utmärkta gamla Nokiatelefon. Den slår dagens modeller på en punkt. Man kan ställa alarmet och stänga av telefonen sedan. Den ringer ändå. Dessutom har den en alldeles särskilt behaglig väckningston.Den ställdes på 06.00.

Fem minuter i sex vaknar jag. Inte av någon signal, utan helt av mig själv. Klarvaken!

Den absolut första tanken som slår mig är:
 -Jäklar, väckarklockan är väl inställd på vintertid.
Jag har ju inget SIM-kort i den telefonen, så den sköter inte omställningarna själv.

Mycket riktigt. Jag slår på och kollar. Den står på fem i fem!!!

Ställer alltså om den till sommartid och somnar om i fem minuter, då klockan snällt ringer. En snooooooze blev det också.

Sedan tog dagen vid.

*****

Vad har du ...

.. nu att se fram emot, som redan passerat det här stadiet och befinner dig i något som liknar sommar?

Hösten!??

Man ska inte ha för bråttom.

*****