Noll

Alltså.
Idag skriver jag ingenting.
Så då gör jag inte det.
Eftersom jag inte har något att skriva om.
Så då gör jag inte det.
Ingenting jag skriver idag.
Alltså.

Jo, förresten...

Nä!

Vidga vyerna

Sverige skall byggas om. Delas upp på nytt. En ordning som gällt i hundratals år håller på att ändras. Den så kallade Ansvarskommittén har idag lagt fram sitt förslag till hur landet skall administreras i framtiden. Gamla gränser kommer inte att gälla. Länen försvinner. Regionerna kommer.

Till försvar nämns oftast att de nuvarande länen/landstingen är för små, för att optimalt kunna utveckla sjukvård, kommunikationer med mera.

Två regioner har redan provat på den här formen av samarbete mellan gamla län, sedan 1997. Region Skåne (f.d. Malmöhus och Kristianstads län.) och Region Västra Götaland (f.d. Göteborgs-, Älvsborgs-, och Skaraborgs län.) Jag känner inte till hur lyckosamma dessa sammanslagningar har blivit. Vad jag vet är att Västra Götaland varit på tapeten många gånger med förskräckande rapporter om kaotisk sjukvård.

EU har också förespråkat större administrativa och mer självständiga regioner, som ett bra arbetssätt. Och där har vi väl också en knäckpunkt. Hur självständiga kommer staten att låta regionerna bli? Vad jag förstått så har Ansvarskommittén inte lagt några förslag om den viktiga detaljen.

Däremot pekas på att det hela är förslag, som skall diskuteras, stötas och blötas för att stimulera att regionerna växer fram underifrån, det vill säga från folket. Men röster finns också, som säger: Aja baja! Fixar ni inte det här själva, så kommer ni att tvingas in i en region. Senast 2014.

Låt mig få peka på ett par "underifrån" växande exempel. Norrbottens län är tillsammans med Västerbottens län med i det så kallade Barentssamarbetet. En region som omfattar hela Nordkalotten^*). Barentsregionen har fungerat mer eller mindre bra i hela 14 år. Tidvis oförsvarligt försummad av regeringen. Här bor sex miljoner människor, med sina speciella förhållanden klimatmässigt och geografiskt (stora avstånd).

Haparanda/Tornio är ett lysande exempel på hur samhällsnyttiga verksamheter kan samordnas till och med över nationsgränser. Polis, brandväsen med mera samarbetar nära. I Övertorneå/Ylitornio turas vårdcentralerna på respektive sida om gränsen att stå för jourverksamheten.

Bottenviksbågen är ett samarbete mellan kustkommunerna från Skellefteå till Raahe(Brahestad). Här ryms bland annat två universitet. Luleå Tekniska Universitet och Universitetet i Oulo(Uleåborg), delar av Nokias utvecklingsverksamhet, med mera.

Igår hopkopplades och invigdes ett höghastighetsnät mellan IT Norrbotten och Bredbåndsfylke Troms. Det lär vara Sveriges största och snabbaste regionala bredbandsnät och skall användas för samarbetet mellan Sveriges och Norges nordligaste län. Även här har sjukvården en stor betydelse. Universitetssjukhuset i Tromsö ligger betydligt närmare Kiruna, än vad sydliga Umeå gör. I Norge har man tydligen kommit längre än vad vi har vad gäller IT-baserade sjukvårdslösningar med undersökningar och diagnostik via fjärruppkoppling.

Samarbete över landsgränser och till och med utanför EU. Det kommer väl förstås Bryssel att snorka över, men det struntar vi i. Vi kanske inte vill kopplas ihop med resten av Norrland. Så trät vidare i övriga landet, med att jämka ihop er.

Vi i Sveriges mest internationella län, har redan börjat.

*****



^*) Nordkalotten består av de län som genomkorsas av polcirkeln, plus närmast angränsande.

Läs mer:
Fler inlägg på den här bloggen.
Ansvarskommitténs hemsida.
Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors försvarar förslaget i dagens DN.
Länstyrelsen i Norrbotten informerar om Barentssamarbetet.
Bottenviksbågens hemsida.

Andra bloggar om: Ansvarskommittén, Norrbotten, Mats Svegfors

Den här dagen...

.. som började så bra! Och så går man och skär sig, när man skall göra sig snygg.

Klart svimningsläge!
Eller hur Elisabet?
(Länken tar en stund på sig, eftersom alla "svimningslägen" skall laddas upp.)

Luleå 27 februari kl 08.27

Gym?
Ljugarbänk?

Ursäkta en okunnigs undran

En ung man blir "inbjuden" till en bekants lägenhet. Under vilken förespegling vet jag inte. Där väntar ett gäng grabbar, som börjar misshandla honom på olika sätt. Han slås med batong, han torteras med elpistol mot könsorganet, han avtvingas sitt bankomakort och kod, varefter några åker och tar ut pengar på hans konto. Pengarna skall anses som ett slags skadestånd, för en våldtäkt grabben påstås ha utfört. (Våldtäktsoffret har bekräftat att inget sådan har hänt.) Pengar hämtas ut i omgångar, eftersom det inte går att ta ut så stora belopp åt gången.

Fler män samlas/kallas till lägenheten. Av en "ledare" erbjuds en att knäcka knäna, en annan erbjuds att slå av näsbenet på killen. Han missar och slår handen i golvet och stampar då på killens huvud istället. Offret är medvetslöst. Misshandeln har pågått i över en timme.

Då lägenheten och männen stått under bevakning från polis en tid, kan de rätt så snabbt gripas. Bland annat har deras telefoner avlyssnats. De häktas och åtalas för grovt rån och grov misshandel. Sammanlagt 7 personer. Det anses att samtliga medverkande är skyldiga.

Efter rättegång släpps alla fria i avvaktan på dom. Att de släpps anses bero på att rätten inte kommer att anse att misshandeln är grov. "Jubel utbröt då tingsrätten försatte de sju männen på fri fot", enligt NSD.

Vad är det för fel på juridiken?
Och vad är grovt?


Andra bloggar om: Juridik, Brott

Luleå, 26 feb, kl 07.42

Andra bloggar om: Luleå, Snö

I ett hörn

Lördag kväll. Min lediga, denna gång. Sjunker ner i bästfåtöljen i stugan med ett glas vitt. DN:s söndagskryss från förra helgen är nästan olösbart, men ger hjärnan nya vindlingar. Det är jag säker på.

Brasan låter tankarna sväva iväg i obanad terräng, och jag återkallas till verkligheten av dofterna från köket, som smyger sig runt ryggstödet och in i mitt luktorgan. Magen knorrar. Jag plitar ner "PITEBO" i korsordet, just när jag blir bjuden till bords.

Suovas, med rostade rotsaker och en rosepepparsås. Det är svårt med vin till rökt mat, men Errazuriz Estate Pinot Noir, harmoniserade väl. En egenproducerad svartvinbärsconfit passade också utmärkt till den turkiska youghurten i desserten.

Nöjda efter maten drar vi oss upp på övervåningen och låter oss förundras över de dåliga bidragen i Melodifestivalen. Ingen var värd att gå vidare. Men bilden var fin, digitalsänd och allt, kvällen till ära. Installationen av boxen gick som hejsan. Gjort på en kvart. Högst. Jag är lika förvånad själv.

Där sitter vi i varm förnöjsamhet, tills ögonlocken börjar tynga.

Utanför faller snön.
Bortom gårdslyktan börjar världen.
Dit är det långt.

Ingen direktsändning

Andra bloggar om: Norrbotten, Skåne, Snö

Paus

Trevlig helg!

Rött är sött...

.. blått är flott, grönt är skönt, gult är .....

När lingonen börjar mogna så rodnar de. Vi tycker det är fint. En rodnande kvällshimmel gillar vi också. Och när gräset eller löven grönskar blir svensken lycklig.

När hösten kommer gulnar löven. Papper gulnar i gamla arkiv. Gulfläckiga är snödrivorna, där hundarna rastas. Trafiksignalen som slår om till gult, betyder stopp! Vem blir lycklig av gult?

Och vad skall jag säga, när kumquatbusken på balkongen nu i slutet av februari, står med årets skörd, som just börjat ..... gulna?!!

Blått är flott, grönt är skönt, gult är fint!

Ja - Det är ju det jag säger

Hur i herrans namn kan någon vettig människa anse att jobben skall ligga i Stockholm, när man ser detta som Utblick eller insikt har hittat? Det vittnar ju om att nöden är stor, när man accepterar ett sådant kyffe till ett sådant pris. Det borde vara olagligt att sälja som bostad.

Sätt stopp.
Nu!


Andra bloggar om: Bostäder, Stockholm, Elefantiasis, Olägenheter

Jag tror det när jag ser det

Idag har jag investerat i en digitalbox för TV:n i stugan. Det är ju dags för nedsläckning av det pålitliga analoga nätet i maj. Men jag tänkte vara ute i tid, för man vet ju aldrig hur det funkar.

Det lovas runt, men..... Nå - Vi får se. Den skall installeras i helgen.

Billigast möjliga box inhandlades. 379 kronor, plus 99 för en scartkabel.
Mer tänker jag inte betala för att se
- program som jag redan betalar licens för
- program som jag redan finansierat genom att konsumera de varor som marknadsförs där.

Försäljaren var en schysst prick, som gjorde klart att "inga problem kommer att uppstå, om du har en bra bild idag. Då är det bara att plugga in och titta. Och så får du de här extra kanalerna på köpet". Han pekade på en skylt, som visade att himmelriket skulle sänka sig över mig, med Kunskapskanalen, SVT24, TV6 "en jäkligt trevlig kanal" (eller var det TV8?), och AFTONBLADET. (!!!?)
"Kan man välja bort någon", frågade jag.
Han tittade bara på mig, utan ett ord.
"Nåja, jag tar väl den där då", sade jag med en ton, som skulle få honom att inse att det i varje fall inte var hans förtjänst att jag bestämde mig. Fast det var det. Men försäljare skall hållas kort.

Det här skall bli mig ett nöje.
Att se att det inte alls är att "bara plugga in och titta".
För jag har mina tvivel.

Och jag vill så gärna ha rätt.



Även Knapsu har funderingar.

Andra bloggar om: Digital-TV, Teknik, TV

Luleå, 22 februari 11:40 - 13:04

Lunch med A. Örtbakad abborre med pressad potatis och vitvinssås. En sväng till Kulturens Hus, för att lösa ut biljetter till konserten med Boban Markovics. Konsthallen visar Peter Dahl och Per Wennerstrand.

Även solguden Ra gör sig mer och mer påmind i huset.
Här med en snabbt förgänglig ljusinstallation i entréhallen.

Andra bloggar om: Luleå, Kulturens Hus, Peter Dahl, Per Wennerstrand

Kändis i stan

En av våra svenska världskändisar har varit här. Den 21 juni 1732 närmare bestämt. Under sin lappländska resa passerade han stan och övernattade. Då hade Luleå flyttat från det vi nu känner som Gammelstad sedan 83 år, och enligt honom själv, tyckte han att den nya staden låg på en steril ö i havet.

Innan han kom till Luleå bodde han hos Solanders i Öjebyn, Piteå gamla stad. Deras son var elev hos Linné. Daniel Solander fick förmånen att så småninom följa med James Cook på hans färder över haven. Att han var med, när Cook upptäckte Nya Zeeland är klart. Tänk om det till och med är så, att ögruppens första europeiska fotavtryck sattes av en pitebo.

Linné fortsatte sedan sin resa genom Norrbotten och Lappland och dokumenterade vad han såg. Han insåg att här fanns en värld, som få i det övriga Sverige kände till. Enligt vissa uppgifter var det inte bara blommorna på marken han beundrade. En kärlekshistoria någonstans i de lappländska fjällnära skogarna ryktas det också om. Inte så märkligt, kanske. Han var 25 år gammal, ogift. Herregud, han var väl bara människa. Han också.

Carl von Linné uppmärksammas på vårt sätt vid stadshuset i Luleå.
Istavlan är cirka 2,5 gånger 2 meter i storlek.
Norrbottens landskapsblomma åkerbär avbildas i isen.
Lapplands landskapsblomma är fjällsippan.
Linnean är Smålands landskapsblomma, men växer
i mycket stora mängder, långt uppe i fjällvärlden.

Läs mer om Carl von Linnés norrbottensbesök.

Jag hade tänkt länka till den officiella Linnésidan också. Men eftersom jag inte fick använda en av deras loggor, så blev det inget med det!

Andra bloggar om: Carl von Linné, Linné, Linnéjubiléet, Luleå

När det snöar i Skåne...

.. så hörs det!



Och här får ni färska bilder.

Genomskinligt

Visst är det lite märkligt, det här med Vattenfalls och andras smått sjukliga vurm för att man till varje pris måste finnas i Stockholm. Kan det verkligen vara av kostnadsskäl?

I så fall undrar jag varför Ulf Wetterberg, före detta verkställande direktör i Landstingsförbundet, gjort en utredning, där han föreslår att det kommunala skatteutjämningssystemet även ska omfatta höga lönekostnader. Pengar skall alltså överföras från "fattigare" kommuner till storstadsområden, eftersom lönerna är så höga där.

Först skall vi ute i landet föda, utbilda, och i övrigt försörja människor, som sedan skall fraktas till Stockholm. Och för att Stockholms stad (snörp) [det heter ju bevars inte kommun där] skall ha råd, vill de ha extra betalt från oss också.

Logikbristen firar onekligen stora triumfer ibland.



Läs mer i:
NSD från den 11 februari.
DN från den 19 oktober.

Andra bloggar om: Vattenfall, Norrbotten, Robin Hoodskatt, Skatteutjämning, Logik

Luleå 21 februari, kl. 12.52 - 14.07

Andra bloggar om: Luleå

Och trafikradion sänder...

.. på engelska över Norrbotten på grund av alla biltestare som rör sig här.

On road 95 between Arjeplog and Arvidsjaur there has been an accident about three swedish miles south of Arjeplog.....
eeeh... alltså ...
On road 95 between Arjeplog and....

Inget duger

Kommer du ihåg Freestyle. Nej, jag menar - Kommer du ihåg din freestyle? Den där bärbara kassettbandspelaren som spred sig över landet på 70-80talet. En sådan skulle alla ha. Och alla sådana apparater, oavsett märke eller tillverkare benämndes freestyle.

Folk som ute på resa i Singapore eller Hongkong stolpade glatt in i varenda elektronikbutik och skulle fynda. "Aj vodd like to baj ö fristajl" och bemöttes med stora frågetecken. Det var bara i Sverige som de hette så. I hela övriga världen var begreppet Walkman rådande.

Tack och lov för att vi nu fått efterföljare i mp3-spelare och ajjpådd. Dem är det inga svenskar som töntar omkring och frågar efter i utländska butiker, eftersom man snart får dem på köpet när man inhandlar ett frimärke.

Filmtitlar översätts, men bara ibland. The producers, av Mel Brooks, blev Det våras för Hitler, på svenska. Så lyckat att filmen även i engelsksspråkiga länder blev mera känd under namnet Springtime for Hitler, efter ett av sångnumren i filmen. (Egentligen ville också herr Brooks att den skulle heta så från början.)

Men vi har också dristat oss till att döpa om en amerikansk film till en annan amerikansk filmtitel. Tyvärr har jag inte lyckats hitta vilken det var, men det hände för något tiotal år sedan.

Inget duger.

Men nu till den egentliga orsaken till att jag skriver det här inlägget. Det handlar om övergången till digital-TV, som inom kort drabbar oss.

Kan någon nu levande människa förklara för mig att TV som sänds i kabel nedgrävd i marken kallas Kabel-TV?
Det är väl logiskt, tänker du.
Okej - Det kan jag gå med på.

Men varför kallas då de TV-sändningar,
som kommer högt ifrån våra 300-metersmaster,
genom luften till vår antenn,
för marksänd?

Svar önskas!


Andra bloggar om: Språk, Digital-TV

Idag vill jag.....

... aktualisera ett angeläget inlägg från februari i fjol.

Så var det dags igen.

Vattenfall förnekar sig aldrig. Inte heller verkar de bildningsbara. Nu vill Vattenfall Eldistribution AB flytta 90 tjänster från Luleå till, ja gissa, Stockholm. De vill "centralisera kompetensen till kompetenskluster", som chefen Lauri Virkkunen uttrycker det. Och visst vill han helst att den kompetenta personalen i Luleå flyttar ner. Givetvis! Kan någonting vara tommare än tomt, så är det just de orden. Och naturligtvis har han också förståelse för att alla inte kan flytta med, "även om det vore önskvärt". Det ekar!

Vill du, som bor i Stockholm verkligen ha dit ännu fler människor, som skall slåss om bostäderna (en sjundehandsetta med dusch i handfatet), om platsen på tunnelbanan till Råcksta, eller pendeln från Järna. Känner ni er så ensamma, beror det nog mer på kvaliteten än på kvantiteten. Kanske dags att göra något åt det då.

Om nu herr chefen tycker att kompetensen här är så god (Och det är den med all säkerhet!), så kan han väl istället flytta hit några okompetenta stockholmare, så att de någon gång i livet får lära sig något. Han är välkommen själv. Här skall han och hans kolleger finna goda livsutrymmen, bra och billiga bostäder och korta avstånd.

Samt ett sjujäkla kompetenskluster, när det gäller elproduktion och distribution.


Andra bloggar om: Vattenfall, Kompetens, Norrbotten, Luleå

Luleå, 19 februari kl 13:52

Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten

Nytt jobb?

Är det farligt att duscha?
Du svarar förmodligen nej på den frågan. Att hålla sig ren och fräsch kan väl aldrig skada, om det inte överdrivs. Men jag har upptäckt ett märkligt fenomen, som borde förbrylla världens forskare, och som visar att det kanske inte alltid är så bra. Om man inte är lika klurig som jag, förstås.

Jag håller koll på min vikt. Oftast kliver jag upp på vågen innan jag kliver in i duschen på morgnarna. Med ett BMI på 22 har jag ännu ingen anledning att oroa mig. Men man vet ju aldrig. Detta inträffade en gång i förra veckan, mest av en slump. Och genast började varningsklockorna ringa.

Av någon anledning steg jag upp på vågen även efter duschen den här morgonen. Och vad får jag se? Jo - Jag har gått upp i vikt!!! Bara två hekto, visserligen, men ändå. Jag vill betona att jag efter duschen torkat mig enligt konstens alla regler. Inte heller hade jag tvättat håret, så där fanns ingen källa till ökad massa.

Forskarinstinkten tvingade mig förstås att genomföra experimentet även nästa morgon. För att i någon mån provocera mina rön gjorde jag lite annorlunda. Jag blötte igenom håret ordentligt och handdukstorkade det noggrannt innan jag steg upp på vågen. Därefter duschade jag som vanligt, steg upp och torkade mig omsorgsfullt. Lät mig också "lufttorka" medan jag borstade tänderna. Därefter klev jag upp på vågen igen. Resultatet framgår av bilderna. Viktökning. Igen!

Hur kan det komma sig att man ökar i vikt bara genom att duscha. Borde det inte vara tvärtom? Borde inte avfall, gamla hudceller och dylikt försvinna ner i golvbrunnen och därmed göra mig lättare.

Det enda jag kan tänka mig är att man är så torr och tråkig, att man suger upp vatten genom huden. Som en tvättsvamp.

Idén slog mig genast. Skulle man kunna träna upp denna förmåga. Skulle man kunna avstå från att dricka några dygn, för att sedan kunna åka till någon översvämningsdrabbad trakt i sydsverige.

Och ta jobb som länspump?

Hör av dig med anbud!

Hålligång i skogen

Det är bara vintertid, som man har chans att verkligen förstå vad som pågår i skogen. Ständigt nya spår. Varje morgon kan man "botanisera" och försöka lista ut vem som har haft party under tidiga morgontimmar, eller under natten.

Näbbmusen har nog varit "på näbben" ordentligt och haft svårt att hitta hem.
(Bilden bearbetad för ökad kontrast, eftersom den togs i dåliga ljusförhållanden.)




Talgoxen har partat på vår altan. Vem minns väl inte fågeldansen?

Tack och hej

Så har vi sagt adjö till alpina VM i Åre. Ett lyckat och väl genomfört arrangemang på många sätt. Grattis till oss, får jag väl säga! 

Och förutom det måste jag också berömma SVT och André Pops till väl genomförda sändningar. Mannen som gett den randiga tröjan ett ansikte! Sponsrad av Expressen? Turistbyrån i Gränna? Eller ville han bara försöka
zebrá ut? 

Det fanns fler varianter. De som visas här är bara från de tre senaste dagarna. 



Andra bloggar om: VM, VM i Åre, SVT, Alpina VM

OBS! Färgbild

Jag tar paus.

Trevlig helg!

Fascination

Paris Hilton. Ett hotell i Paris, som jag ibland bokade kunder på under min resebyråkarriär. Bra förstaklasshotell.
Hilton stod en gång i tiden för lyx och flärd. Det var fiiiiint att bo där. En som bodde på ett Hiltonhotell var någon med pengar. Eller någon med tillgång till någon annans plånbok.

Glansen har väl flagnat en del genom årtiondena. Till och med våra små trogna Esso Motorhotell har ju funnits under Hiltons vingar en period, uppiffade till Scandic Hotels.

Men hotellkedjan Hilton har tydligen gått bra. Den har i varje fall försörjt ett antal människor på ett så bra sätt att de reproducerat sig. En liten del av ätten, har numera tagit över varumärket.

Paris Hilton är en ung dam, som tydligen flänger jorden runt och gör ...... just inget.... och tar betalt för det. Bra betalt också. Bara för att vara. Upp till en miljon dollar får man hosta upp om man vill titta på damen ifråga live.

Sjunger hon, dansar hon, skriver hon böcker, är hon skådespelerska? Inte vet jag. Jag har inte ens en aning om hur hon ser ut. Jo förresten. En aning har jag väl, och den aningen får mig inte att tänka på något positivt. Ingen förebild, direkt.

Men tydligen är hon helt fascinerande för massor av människor, som följer hennes steg dagligen och stundligen.

Hade hon varit lika känd om hon hetat Haparanda Stadshotell?

I programmet Stil i SR P1 idag var temat Paris Hilton, med utvikningar till packet kring Stureplan i Stockholm. Det jag hörde gjorde mig inte mer intresserad.

Enligt programledaren Susanne Ljung kan vi

... aldrig sluta att fascineras av personer som Paris Hilton.

Nej - Inte jag heller.
För jag har aldrig ens börjat.

Vad jag däremot kan fascineras av, är fascinationen och de uttryck den tar. I det här fallet ingen särskilt positiv och uppbygglig företeelse. Bara en födkrok för fröken Hilton, för Aftonbladet, Expressen och deras gelikar.

Att vara passionerat intresserad av något kan vara både lärorikt och roligt. I det här fallet är det varken eller. För vem kan tycka att de öden som Mae West Jayne Mansfield, Marilyn Monroe, Anita Ekberg, och nu senast Anna Nicole Smith har mött, är särskilt roliga. Inte heller verkar de lärorika. För ingen som bidragit till deras respektive öden (kanske du!!?) verkar ha tagit någon lärdom.

Det äcklar mig.



*****
Lyssna gärna till programmet. Hörvärd är också den intervju med Victoria Silvstedt, som ingår. Hon låter som en parodi... på en parodi.

Uppdatering: ab gjorde mig uppmärksam på att Mae West inte kunde räknas in i den där kategorin och jag inser nu att jag förväxlat henne med någon skandalstjärna, som jag nu inte hittar namnet på.

Andra bloggar om: Paris Hilton

En lysande framtid

Aah! Lovande.
Äntligen har någon förstått vad det skulle innebära att jag blev medarbetare och kollega.

Hm! Jag undrar vem.

Äntligen

Vår kulturminister skriver i en debattartikel i tidningen Resumé att hon vill EU-anpassa reglerna för reklam i TV. Istället för 10 minuter per timme, skall de kommersiella kanalerna få sända 12 minuter. I kommersiell radio, däremot, skall de få sända hur mycket reklam som helst.

Hurra - En kvalitetshöjning!


*****
Tidningen Resumé finns på nätet, men debattartikeln finns tydligen bara i den prenumererade nätupplagan.

Uppgiften om artikeln kommer från SR Ekot.

Andra bloggar om: Media, TV, Radio, Reklam

Har man hört på maken.

Blogger är utsett till bästa bloggverktyg. Det är ett test i PC World som visat det resultatet.

Lite svårt är det att tänka sig, så mycket som det har strulat på sistone. (Utom senaste veckan, då det har flutit på bra, förstås!) Tydligen har Blogger råkat ut för hackare och annat trams från sådana, som inte har annat för sig än att roa sig med att ställa till det.

Blogga på!



Testresultatet hittar du här.

Andra bloggar om: Blogger

Puh!

Tvätten avklarad för denna gång.

Pålitlig vän, eller

Det tog bara ett par sekunder innan skriket hördes. Han hade, som vanligt förutsatt att det skulle vara ledigt i tvättstugan. Det är nästan aldrig någon använder den, så här mitt på dagen. Han nynnar på en låt, när han stiger in. Den byts nästan genast av ångestvrålet som skakade väggarna. Sedan rusade han ut ur tvättstugan och kräktes i kaskader.

- Fy faan, sa en blek kommissarie vid åsynen. Väggarna var rödfläckiga. Obestämbara rester av något organiskt hade kletat fast här och där i hela lokalen. Tak, golv; allt var nersmetat. Han halkade till och tog stöd med ena handen mot väggen för att inte falla. Råkade sätta handen rakt på något hårt, som fastnade i handsken. Han tittade. Det var en tand. En lätt krossad, mänsklig framtand.

---
Jag har en lätt fobi för centrifuger. Har alltid haft. Inte så att den besvärar mig, eller att jag vägrar använda maskinen när jag tvättat. Men jag har mina betänkligheter.

Förr, det vill säga, när jag var barn, så var centrifugen blå. Bastant monterad i några konformade saker i betonggolvet. Locket var av glas, så man lockades ändå nära, för att titta och förundras över hur snabbt den snurrade. Ibland kunde den bli lite ojämnt fylld och skakade rejält vid start och stopp.

Och det är där mina betänkligheter dyker upp, när jag blir lite äldre och förståndigare. Sitter centrifugen fast? Ordentligt! Jag kan inte ens föreställa mig vilka krafter som 20000 varv i minuten kan ge sex kilo blöt tvätt. Tänk om den lossnar när den står där och darrar och vibrerar och låter, som ett tjudrat vilddjur. Tänk om den skulle börja kastas omkring i hela rummet, flyga runt och krossa allt i sin väg.

Det vill säga mig.

Var det min tand han hittade, poliskommisarie Hustvedt?


Andra bloggar om: Tvättstuga, Tvätt, Våldsam död

Träd fram ur skuggorna

Dags igen. Det är kul med kommentarer. För något år sedan skrev jag en uppmaning, som gav god frukt. Tänkte göra det igen.

Du, som står där i hörnet, bakom trädet, i skuggan; kom igen med dina synpunkter!
Tro inte att jag, som skriver här, och de som kommenterar tillhör någon hemlig klubb. Vi känner oftast inte varandra från det verkliga livet. Bara här på bloggen.

De gamla rävarna kan behöva lite stöd, lite mothugg och lite syre. Det blir bara roligare då. Och du, gamle kommentatör: Det här är ingen kritik till dig. Tro inte det! Du klarar konkurrensen. Det är jag helt övertygad om.

Så du där, på spanska solkusten (Murcia?), i Wien, på Skycom i Umeå, i Borlänge, på SCB, eller Larmia AB. Hör av dig. Bidra gärna.

Känn dig välkommen!

OBS Reklam

Idag fick jag hem en CD i brevlådan. Inte så konstigt, eftersom jag hade beställt den. Ett hugskott, som jag fick efter att ha lyssnat på Klingan i P2 i söndags. Nu har den gått ett varv i CD-spelaren. Första lyssningen är alltid lika spännande. Oftast har man kanske bara hört en låt från skivan innan. Så var fallet den här gången.

Men oj vad det fanns mycket här.

Där finns sång av Christian Walz, Robyn, Solo Cissokho, Titiyo och Johan Renk (duett), Daniel Bellqvist, Thåström, Theodor Jensen, Anna Ternheim, Andreas Mattsson, pitesonen Nicolai Dunger och sist men inte minst Freddie Wadling.

Totalt tolv låtar.
Inbjudande musik.

Inget fjäsk!



Klingan i P2

Andra bloggar om: Musik, Fläskkvartetten

För undvikande av.....

... alla missförstånd, ber jag härmed att få meddela, att jag haft fördragsamhet med er läsare intill denna dag, och ämnar att så ha, även imorgon, samt eventuellt alla kommande dagar.




Andra bloggar om: Alla hjärtans dag

Undrar om jag skulle ta.....

... renfilé istället?





Andra bloggar om: Miljö
Foto: Den övre bilden från Svenska Naturskyddsföreningens öppna arkiv.

Och vem skymtar där...

.. mitt i bild?

Och där!





Fler festbilder.

Luleå 13 februari, kl 08.09

Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten

Cykel

Det mesta går runt. Hjul. Jorden. Tankarna. Och en del andra företeelser. Undrar hur länge till som alla grabbar som går och väntar på att föda profeten Muhammed på nytt skall behöva vänta. Jag menar, så att de kan hissa upp brallgrenen åtminstone någon decimeter ovan fotknölarna. Snubbelrisken är uppenbar. Aldrig hade jag väl trott att Gällivarehänget skulle bli en sådan succé.

Men det var inte det jag skulle berätta.

Hela min uppväxt på femtio- och början av sextiotalet åkte vår familj iväg till fjälls. Ofta blev det den lilla fjällstationen i Katterjåkk, 2 km öster om det mer kända Riksgränsen. Det blev både vinter och höst.

På den tiden fanns inte ens radio i den trakten. Alltså inte ens en radiosändning från den enda kanal som då existerade hördes. Men i sällskapsrummet på övre våningen stod i vilket fall en radioapparat. En trådradio.

Så var det. Man kunde lyssna på väderrapporten, grammofonmusiken, eller kanske högmässan. (Ja, det sistnämnda var inte så aktuellt, förstås. Vi är inte så kyrkliga i min släkt. Men mamma blev ändå lite bestört när hon en regnig söndag upptäckte mig och min kompis spelandes kort, när ett par allvarliga damer och herrar satt vid bordet intill och lyssnade på högmässan. Mamma förpassade oss direkt därifrån. Men med ett fniss.) Radio sändes alltså över telenätet. Det var i alla fall utbyggt.

Det fanns från centralt håll klara ambitioner att bygga ut trådradion till avlägsna trakter av Sverige. Men tekniken hann tydligen ifatt, och Marconi kunde bli stilla i sin grav i full förvissning om att hans idé ändå var överlägsen. Radio skall sändas genom luften.

Men nu är vi tillbaka.

Marconi får antagligen ge upp. Lars Magnus Ericsson och Graham Bell tar över igen.



Läs mer om:
Trådradiosatsningen på femitotalet.
Guiglielmo Marconi.

Andra bloggar om: Radio, Marconi, Rundgång

Apropå skor

Den där lilla flärpen, som finns insydd i bakkappan...

Tänkt, förmodar jag, att användas som "tumgrepp" för att dra på sig skon.

Använder du den?

Gråmåndag

Absolut inget händer. Idag är det ett sådant där väder, som man tror skall vara för evigt. Det är jämngrått. Det snöar inte. Det är helt kav lugnt.

Stämningen känns tryckt, när jag går ut på en promenad. Kanske är det bara jag som känner så. Vädret påverkar. Domedagsstämning. Nästan. Det är som att det här vädret skall bestå. För evigt. Ett gäng kråkor sitter uppe i en björk; de är säkert tjugo stycken. Tysta. Absolut orörliga och tysta.
Absolut inget händer.

Det blir en lång vända genom Östermalm och Bergviken, innan jag vänder hemåt, kissnödig som en unghund men utan en stolpe i sikte. Jag möter inga blickar där jag raskt försöker komma inom hemmets väggar. Vill inte träffa någon jag känner. Vill inte stanna. Kniper.

Hemma. Av med kläderna. Ena skon får bli kvar. Rusar in på toan. Äntligen.

Men.... Absolut inget händer.

Jo. Till slut!

Och sen åker den andra skon av.

Efterfest

Alla var där. Det vill säga 150 personer, eller något sådant. Födelsedagsfest. Glitter, fnitter, Birgittor, han som sitter i justitie, läraren från Boden, polisen, smyckerskan från KH, delar av tornedalsakademien, Sparbanken Nord, V, C, Fp, Massa media, svängdörrar och jag. Och en hövding.

Det var drinkar och mingel, nya bekanta, gamla likaså. Och hon,.. va?! Och dom... nej vad kul! Inte visste jag att du...

Det var mat, det var tårta, det var dans, det var uppdrag. Och de nominerade är...

Twist, blues, country, lurviga ben och släta hjässor. Frasande siden och svängande höfter. Skratt, lite gråt, en och annan eftertanke.

Varmt. Luftning på trappan. Minus tjugo. Stjärnklart. Diskuterade uteblivna norrsken med M.

Allsång och Kalixälv, Hit the road Jack på meänkieli. Nästan.

Gubbröra och öl.

Sent. Taxi, delad.
"Vi börjar med Stationsgatan."
"Jag betalar."
"Nä, du betalade ju dit."
"Äsch!"
"Jo."
"Men ni betala' ju förra gången."
...
"Du får bjuda på lunch nå'n da'. Tack för ikväll. Gonatt och hej."
"Då måste du komma till Piteå."

Jag stänger taxidörren mitt i en slinga andedräkt därinnifrån.

Sover länge.

Törstig.





PS. Tack S och B! Och T och T (förstås)!

Lördagsfrukost...

.. serveras. Ger kraft för dagens
kommande strapatser.
Spanarna i radio.
Tidningarna på plats.

Jo, jag vet.

.. Sushi på Thairestaurang är helgerån.

Men det var gott.
Särskilt när man blir bjuden.

Oré oré...

.. oré Åré.
We are the champions,
we are the champions.
Åré Åré Åré Åré....


Andra bloggar om: Guld, Anja Pärsson, VM Åre, Vm

Moster Bojan

Någon har sökt min moster på Google. Någon i Dalarna. Undrar vem. Tre träffar får man. En pekar till mig.

Då kan jag meddela att moster Bojan, född 1913, inte lever längre.

Ifall du ville veta.

En ny skön soffa...

.. kanske man skulle skaffa sig. Hm! Ställa den sådär tjusigt mitt på vardags- rumsgolvet.
Så att man kan gå runt...
kolla in tavlorna....
utsikten genom de stora glasväggarna ut mot bukten...
Inte dumt!

Undrar om man kan bygga ut sitt vardagsrum.
Skulle behöva sisådär 40 kvadrat.
Till!


Andra bloggar om: Inredning, Tre rum och kök, 75 kvadrat.

Närma dig

Tulipanaros

Migrationsminister Tobias Billström menar idag att det är viktigt att vi tar väl hand om asylsökande.

Alla som kommer till Sverige har en plikt att se till att så fort som möjligt hamna i arbete.

Så nu skall vi inte ta ett jobb längre, vi som söker. Nu skall vi se till att vi hamnar i arbete.

Lätt att säga för en som inte sökt, inte tagit, knappast heller sett till, utan bara hamnat i arbete.
Ändå.


Andra bloggar om: Tobias Billström, Arbete, Hamnar, Hoppsan

Luleå, 08 februari kl 10:10. Kyrkogatan.

 

På väg hem från frisören.


Andra bloggar om: Luleå