.. kommer gästerna. Det blir soppkök ikväll. Enkelt och gott. Nästan vegetariskt. Mycket surr. Goda viner. Kaffe och cognac.
Så blir det.
*****
lördag, januari 31, 2015
Om en timme ...
.. kommer gästerna. Det blir soppkök ikväll. Enkelt och gott. Nästan vegetariskt. Mycket surr. Goda viner. Kaffe och cognac.
Så blir det.
*****
Här är det du söker
Emellanåt brukar jag titta igenom min besöksstatistik för att se varifrån mina läsare kommer. Det är rätt trivialt för det mesta, men ibland hittar jag lustiga saker.
I morse klockan 06.56 har någon letat följande i sökmotorn bing:
"det finns en plats pa borden var solen aldrin ler"
En något mysko begäran. Sökaren har alltså hamnat hos mig, av någon anledning. När jag själv lägger in samma söksträng hittar jag massor av annat, men inte Ögonblick i norr.
Nu råkar jag känna igen det där och kan ana att det är något annat som efterfrågas. Hoppas du kommer tillbaka, för här är det du söker. Varsågod!
*****
I morse klockan 06.56 har någon letat följande i sökmotorn bing:
"det finns en plats pa borden var solen aldrin ler"
En något mysko begäran. Sökaren har alltså hamnat hos mig, av någon anledning. När jag själv lägger in samma söksträng hittar jag massor av annat, men inte Ögonblick i norr.
Nu råkar jag känna igen det där och kan ana att det är något annat som efterfrågas. Hoppas du kommer tillbaka, för här är det du söker. Varsågod!
*****
Jul igen?
Hade anledning att ta mig ut på stan för ett litet ärende. De riktigt nödvändiga inköpen för den kommande middagen med goda vänner (en så kallad köksmiddag) klarades av redan på förmiddagen, i lugn och ro. Goda brödbutiken likaså.
Men det blev ett litet ärende till lite senare på dagen. Döm om min förvåning. Stan såg ut som om det vore jul igen. Massorna vällde fram, proppade igen butiksentréerna, rulltrappor och rullband fraktade folk både uppåt och neråt i gallerian Smedjan. Jag gick själv, vilket gick smidigare. Det finns ju manuella (eller heter det peduella) trappor också. Där är man ensam.
När jag var färdig med mitt försökte jag ta mig ut genom huvudingången, en karusellport. Dit var det KÖ! Jag lovar. Både inifrån och ut och utifrån och in. Vad i herrans namn. Och folk tränger sig in i den med resultat att den stoppar upp. Ideligen.
Nä - Jag vände om och tog bakvägen.
Jag vet att det är så kallad lönehelg. Men måste man tömma kontot för det. Tömdes det inte inför julen, med en månadslång januariklagan som resultat?
Hur orkar du, stackars, stackars människa?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Shopping, Kommers, Tillväxt, Slöseri, Miljöförstöring, Hysteri
Men det blev ett litet ärende till lite senare på dagen. Döm om min förvåning. Stan såg ut som om det vore jul igen. Massorna vällde fram, proppade igen butiksentréerna, rulltrappor och rullband fraktade folk både uppåt och neråt i gallerian Smedjan. Jag gick själv, vilket gick smidigare. Det finns ju manuella (eller heter det peduella) trappor också. Där är man ensam.
När jag var färdig med mitt försökte jag ta mig ut genom huvudingången, en karusellport. Dit var det KÖ! Jag lovar. Både inifrån och ut och utifrån och in. Vad i herrans namn. Och folk tränger sig in i den med resultat att den stoppar upp. Ideligen.
Nä - Jag vände om och tog bakvägen.
Jag vet att det är så kallad lönehelg. Men måste man tömma kontot för det. Tömdes det inte inför julen, med en månadslång januariklagan som resultat?
Hur orkar du, stackars, stackars människa?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Shopping, Kommers, Tillväxt, Slöseri, Miljöförstöring, Hysteri
fredag, januari 30, 2015
Färgglad torsk
Dagens middag blev en improvisation som så ofta. Rimmad torskrygg, snabbt halstrad och serverad på en gräddtomatröra. Dragonslungad mandelpotatis, limebrässerad fänkål och grillad minipaprika.
Jo - Det blev gott.
Men inte så snyggt.
*****
Inställt
Snälla stuggrannar ringer. De varnar för att åka ut till Rånlandet idag. Vägen är oframkomlig. Visst - De som bor där permanent har tagit sig till jobbet med nöd och näppe och ringer mig, när de är på väg hem.
Göran plogares utrustning har inte riktigt orkat med att röja all den snö som kommit. (På vissa hålla har det tydligen dråsat ner en halvmeter på ett dygn. Inte på Rånlandet, dock.) Vägen är smal och vår nerfart är oplogad.
- Det är som att köra i ett djupt dike mellan plogvallarna, säger Lena.
Ingen möjlighet att mötas. En annan entreprenör har beställts, men kan inte göra något förrän tidigast imorgon, rapporterar en annan granne.
Det får bli stan i helgen. Det är uppenbart.
Bara att ta itu med torskryggen, som ska rimmas, och fixa till en festlig fredagmiddag.
*****
Göran plogares utrustning har inte riktigt orkat med att röja all den snö som kommit. (På vissa hålla har det tydligen dråsat ner en halvmeter på ett dygn. Inte på Rånlandet, dock.) Vägen är smal och vår nerfart är oplogad.
- Det är som att köra i ett djupt dike mellan plogvallarna, säger Lena.
Ingen möjlighet att mötas. En annan entreprenör har beställts, men kan inte göra något förrän tidigast imorgon, rapporterar en annan granne.
Det får bli stan i helgen. Det är uppenbart.
Bara att ta itu med torskryggen, som ska rimmas, och fixa till en festlig fredagmiddag.
*****
Det finns ljuspunkter
Det visar sig att vi i Sverige (Man törs inte skriva "vi svenskar" längre, med risk för att bli kallad rasist.) är världsmästare på ett nytt område.
Under 2014 ökade våra köp av ekologiska matvaror med 38 procent! Inte dåligt. Det är alltså världsbäst.
Själv försöker jag bidra så mycket det går. Ekologisk mjölk, grädde, filmjölk är självklara i vårt kylskåp. Grönsaker också, så långt möjligt. Bananer, förstås. Man vill ju ha de godaste. Och de ekologiska smakar mer. Jag lovar.
På köttfronten (som hos oss inte är så stor) har vi förmånen med ren- och älgkött. Tala om ekologiskt. Kött från den vanliga butiken köper vi kanske 4-5 gånger per år. Och då närproducerat.
Många anser att det är för dyrt att hålla den här linjen. Jag kan förstå det, men tycker att det är viktigt att vi alla som kan, köper mer. Kanske leder det till ökad konkurrens och en utjämning av priserna på sikt. Några snabba fix finns nog inte. Och visst bryr jag mig om priset. Är det för stor skillnad mellan eko och annat, så köper jag oftast inget av just den varan. Som den fänkål jag lade på vågen och tryckte in den ekologiska varianten på displayen. 37 kronor! Nej - den fick bli kvar i butiken. Den gången köpte jag istället vanlig fänkål.
Många andra bryr sig inte. Överhuvudtaget! Det ser jag exempel på nästan varje gång jag handlar. Lite medveten kan man väl vara. Svenska äpplen till exempel. Betydligt godare än att köpa kinesiska. Eller holländska, som ofta smakar vatten.
Svårt är det inte. Det gäller bara att tänka.
Många kan det. Fler och fler, som sagt.
*****
Läs även en artikel i DN om detta.
Under 2014 ökade våra köp av ekologiska matvaror med 38 procent! Inte dåligt. Det är alltså världsbäst.
Själv försöker jag bidra så mycket det går. Ekologisk mjölk, grädde, filmjölk är självklara i vårt kylskåp. Grönsaker också, så långt möjligt. Bananer, förstås. Man vill ju ha de godaste. Och de ekologiska smakar mer. Jag lovar.
På köttfronten (som hos oss inte är så stor) har vi förmånen med ren- och älgkött. Tala om ekologiskt. Kött från den vanliga butiken köper vi kanske 4-5 gånger per år. Och då närproducerat.
 |
| Ekolök, dito lime, och en förtappad fänkål |
Många andra bryr sig inte. Överhuvudtaget! Det ser jag exempel på nästan varje gång jag handlar. Lite medveten kan man väl vara. Svenska äpplen till exempel. Betydligt godare än att köpa kinesiska. Eller holländska, som ofta smakar vatten.
Svårt är det inte. Det gäller bara att tänka.
Många kan det. Fler och fler, som sagt.
*****
Läs även en artikel i DN om detta.
 |
| Tänkvärt |
Luleåmorgon
En knapp skollinjal. Det blev den snömängd som föll under torsdagsdygnet. 27 centimeter för att citera officiell statistik. SMHI varnade för 50 - 70 cm. Det hade varit kul att få vara med om. Men det här är heller inte fy skam. 83 fluffiga centimeter är den ackumulerade sanningen.
Och snöröjarna får bra betyg över lag. Folk kommer till jobbet med några undantag, bland annat vår granne ute på Rånlandet, som sitter fast och väntar på Göran med plogen.
*****
Och snöröjarna får bra betyg över lag. Folk kommer till jobbet med några undantag, bland annat vår granne ute på Rånlandet, som sitter fast och väntar på Göran med plogen.
 |
| Stationsgatan vid halvåttatiden. |
*****
torsdag, januari 29, 2015
Rådande läge - Eller katastrof
"Ingen reklam, tack. Men gärna samhällsinformation". En sådan skylt har vi på brevlådan, för att så långt möjligt hindra att den fylls av allehanda skräp.
Det fungerar bra. Med ett undantag. Smygbilagorna i dagstidningen.
Idag trillade inte mindre än två, eller var det tre bilagor ut, när jag hämtat in dagens skörd av den förväntade och prenumererade nyhetsskörden. Två av fripassagerarna var riktigt tjocka. Båda med så kallade "sportbutiker" som avsändare. Den ena på 24 sidor, den andra 24. Stort format. Färg. Måste ha kostat massor att producera. (Och det slår mig nu att de brukar komma ett par gånger i månaden.)
Sida upp och sida ner. Prylar, kläder, prylar, dopingmedel, prylar, kläder, valla, prylar, pjäxor, skidor .....
Min pappa brukade på sin tid beskärma sig över reklamen (som på den tiden var blygsam) och påstå att man inte ska köpa sådant som annonseras mycket. "De är förmodligen svårsålda", sa han, med undermeningen att det inte rörde sig om bra grejer.
Det är nästan så att jag får samma känsla, när jag ser dagens hårresare.
Men så faller blicken på en vara på näst sista sidan i en av pamletterna.
Ett specialtält att användas vid isfiske, förstår jag.
Hm ... "Golvmått 175x175 cm".
Aha!
"Ingen reklam, tack. Men gärna samhällsinformation."
Där har vi det!
*****
Det fungerar bra. Med ett undantag. Smygbilagorna i dagstidningen.
Idag trillade inte mindre än två, eller var det tre bilagor ut, när jag hämtat in dagens skörd av den förväntade och prenumererade nyhetsskörden. Två av fripassagerarna var riktigt tjocka. Båda med så kallade "sportbutiker" som avsändare. Den ena på 24 sidor, den andra 24. Stort format. Färg. Måste ha kostat massor att producera. (Och det slår mig nu att de brukar komma ett par gånger i månaden.)
Sida upp och sida ner. Prylar, kläder, prylar, dopingmedel, prylar, kläder, valla, prylar, pjäxor, skidor ..... Min pappa brukade på sin tid beskärma sig över reklamen (som på den tiden var blygsam) och påstå att man inte ska köpa sådant som annonseras mycket. "De är förmodligen svårsålda", sa han, med undermeningen att det inte rörde sig om bra grejer.
Det är nästan så att jag får samma känsla, när jag ser dagens hårresare.
Men så faller blicken på en vara på näst sista sidan i en av pamletterna. Ett specialtält att användas vid isfiske, förstår jag.
Hm ... "Golvmått 175x175 cm".
Aha!
"Ingen reklam, tack. Men gärna samhällsinformation."
Där har vi det!
*****
onsdag, januari 28, 2015
Händelser i vatten
Jag kunde inte tro det. Men det är sant. Inte bara strumpor försvinner i tvätten.
Idag var ett påslakan puts väck, när maskinen tömdes. Jo - Borta! Då kan man väl stå ut med en och annan udda strumpa, eller hur.
Fortsättning lär följa.
*****
Nu har jag haft åsikter igen
Ibland kan jag inte hålla tyst. Det behöver inte vara i några allvarligare sammanhang, eller handla om existentiella frågor på liv och död.
Men låt mig säga att jag ofta funderar. Och av funderingarna uppstår frågor. Kanske vill jag ha svar på dem, även om de är oviktiga. Jag vill bara veta hur någon annans funderingar går.
Idag slog jag upp tidningen och möttes på ett av uppslagen av en gigantisk bild (Det blir vanligare och vanligare, tycker jag.) av en dörr. Vad säger den bilden? Mig säger den inget mer än att det är en dörr. Lite själlös och ful är den väl också. Väcker ingen nyfikenhet, och inte heller är den estetiskt särskilt tilltalande.
Artikeln den illustrerar handlar om förskingring. (Häpp!)
Vidare i tidningen hittar jag en bild av Kirunas nya stadskärna, och jag undrar om det inte är felstavat. Stadsstjärna, ska det förstås vara. Eller ?? Men så ny är hon väl inte, framgångsrika Kristina Zakrisson, beslutsfattare i Kiruna kommun. Inte tycker jag att hon genomgått någon mejkåver heller.
Får vi se den då, tänker jag. Jo, minsann. Under artikeln visas en bild av ett hus. Visserligen lite spektakulärt, men verkligen inte ett helt centrum. Bilden är liten och förskrämd och ser artificiellt uppförstorad ut.
Sedan fortsätter det:
Men låt mig säga att jag ofta funderar. Och av funderingarna uppstår frågor. Kanske vill jag ha svar på dem, även om de är oviktiga. Jag vill bara veta hur någon annans funderingar går.
Idag slog jag upp tidningen och möttes på ett av uppslagen av en gigantisk bild (Det blir vanligare och vanligare, tycker jag.) av en dörr. Vad säger den bilden? Mig säger den inget mer än att det är en dörr. Lite själlös och ful är den väl också. Väcker ingen nyfikenhet, och inte heller är den estetiskt särskilt tilltalande.
Artikeln den illustrerar handlar om förskingring. (Häpp!)
Vidare i tidningen hittar jag en bild av Kirunas nya stadskärna, och jag undrar om det inte är felstavat. Stadsstjärna, ska det förstås vara. Eller ?? Men så ny är hon väl inte, framgångsrika Kristina Zakrisson, beslutsfattare i Kiruna kommun. Inte tycker jag att hon genomgått någon mejkåver heller.
Nej. Artikeln handlar om stans nya kärna. Faktiskt. Den ska ju flyttas under stoj och glam och bli något alldeles fantastiskt.
Får vi se den då, tänker jag. Jo, minsann. Under artikeln visas en bild av ett hus. Visserligen lite spektakulärt, men verkligen inte ett helt centrum. Bilden är liten och förskrämd och ser artificiellt uppförstorad ut.
För att återgå till mina funderingar så kunde jag förstås inte låta bli att kontakta tidningen och fråga hur de tänkte. Jag var väldigt modern. Jag använde Facebook. Och tro det eller ej; jag fick svar.
Såhär såg skriftväxlingen ut:
Hej NSD!
Är bildjournalistik väldigt komplicerat?
Är redigering en vetenskap?
Prenumererar jag på en stängd dörr?
Var kommer alla dessa halvuppslagsbilder ifrån?
Var ska hon stå, exakt, fru Zakrisson?
Är bildjournalistik väldigt komplicerat?
Är redigering en vetenskap?
Prenumererar jag på en stängd dörr?
Var kommer alla dessa halvuppslagsbilder ifrån?
Var ska hon stå, exakt, fru Zakrisson?
Sedan fortsätter det:
Norrländska Socialdemokraten
Hejsan! Tack för dina synpunkter. Bildjournalistik kan vara fullkomligt briljant och lyfta en tidning. Ibland kan det dock vara svårt. Som när man ska bildsätta en förskingring från en myndighet. Därför blev det nu en på myndighetens fasad. En inte helt optimal lösning. Men en verklighet som vi fick förhålla oss till.
När det gäller bilden på Kristina Zakrisson; rubriken syftar mer på komplementbilden längre ner på sidan.
Med vänlig hälsning, Henrik Danielsson, planeringsredaktör
När det gäller bilden på Kristina Zakrisson; rubriken syftar mer på komplementbilden längre ner på sidan.
Med vänlig hälsning, Henrik Danielsson, planeringsredaktör
Hej! Tack för svar. Men borde inte bilden av myndighetsfasaden istället vara av samma storlek som bilden av Kiruna centrum, dvs en spaltbredd, eller så. Och bilden från Kiruna centrum borde kanske täcka ett och ett halvt uppslag med en bild som visar hur centrum kommer att se ut enligt skisserna? Kristina Zakrisson har vi sett förr. Vad är nyhetsvärdet av hennes bild? Med vänlig hälsning Bert
Norrländska Socialdemokraten
Hej igen! Vi ville visa att förskingringen hade ett stort nyhetsvärde och lät därför – trots det digra bildmaterialet – nyheten ta stor plats. Rätt eller fel? Vem vet. Det är oavsett vilket väldigt kul med synpunkter. Det håller oss på tå. Och förhoppningsvis bättre.
När det gäller Zakrisson och nya centrum så vet jag inte hur tänket gick riktigt. Men jag gissar att redigeraren kände att det inte gick att dra stort på den lilla bilden? Jag vet tyvärr inte. Hälsningar Henrik
När det gäller Zakrisson och nya centrum så vet jag inte hur tänket gick riktigt. Men jag gissar att redigeraren kände att det inte gick att dra stort på den lilla bilden? Jag vet tyvärr inte. Hälsningar Henrik
Jag lovar.
Vad har hänt
Misshandels"sporten" MMA firade triumfer i helgen. Det skrev jag om i måndags. Där nämner jag också att jag skrivit om detta förr. Jag etiketterade också noga, för att följa reaktionerna på mitt inlägg.
Inget hände! Jo, en kommentar från Turtlan. Vad övrigt är, är tystnad, som Shakespeare brukar säga.
Annat var det förr, där detta inlägg orsakade den största storm jag varit med om på bloggen. 400 läsare under den kvällen. Kommentarer i massor, i alla möjliga och omöjliga kanaler. Jag blev kallad både det ena och det andra.
Det rann av. Jag tog inte åt mig ett dugg. Det var stor underhållning.
Men nu, som sagt ...
Vad har hänt?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Sport, MMA, Genus, Våld, Sadomasochism, Misshandel
Inget hände! Jo, en kommentar från Turtlan. Vad övrigt är, är tystnad, som Shakespeare brukar säga.
Annat var det förr, där detta inlägg orsakade den största storm jag varit med om på bloggen. 400 läsare under den kvällen. Kommentarer i massor, i alla möjliga och omöjliga kanaler. Jag blev kallad både det ena och det andra.
Det rann av. Jag tog inte åt mig ett dugg. Det var stor underhållning.
Men nu, som sagt ...
Vad har hänt?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Sport, MMA, Genus, Våld, Sadomasochism, Misshandel
tisdag, januari 27, 2015
Oj
Sa hon "en halv meter"? Bestämt gjorde hon det, meteorologen i Rapport ikväll. Det handlade om ett snöväder som ska dra in till helgen. Och när hon sa det viftade hon med handen uppåt mina trakter.
Ska vi få en halvmeter snö. Ytterligare!
Njae - Med snöstormen Juno i klart minne (det var ju idag), som enligt vädermyndigheterna i USA skulle ösa på med närmare en meter i New York, vilket stängde stan i förebyggande syfte, kan jag inte heller tro på vår svenska motsvarighet.
Det bidde ju knappt en tumme over there.
Att vi skulle få en hel vante här, känns otroligt.
Men gärna för mig. Spelar ingen roll.
Är det vinter ska det vara vinter.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Vinter, Snö, SMHI, Norrbotten, Luleå
Ska vi få en halvmeter snö. Ytterligare!
Njae - Med snöstormen Juno i klart minne (det var ju idag), som enligt vädermyndigheterna i USA skulle ösa på med närmare en meter i New York, vilket stängde stan i förebyggande syfte, kan jag inte heller tro på vår svenska motsvarighet.
Det bidde ju knappt en tumme over there.
Att vi skulle få en hel vante här, känns otroligt.
Men gärna för mig. Spelar ingen roll.
Är det vinter ska det vara vinter.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Vinter, Snö, SMHI, Norrbotten, Luleå
måndag, januari 26, 2015
Nog kan man undra
Jag har tagit upp det förr, men kan inte låta bli att kommentera saken igen.
Det handlar om MMA. En, av vissa kallad sport, men av mig kallad misshandel. Misshandel som underhållning. Våld i sin äckligaste och mest imbecilla form.
I helgen gick en så kallad match mellan två entusiaster. Den gick mitt i natten (Vi talar skumrasktimmar, vid tvåtiden.) i Stockholm. Matchen varade i drygt två minuter!!? Sedan var det klart. Misshandeln fick inte fortsätta. Och det var väl bra med tanke på hur utgången hade kunnat bli.
De två deltagarna har förstås varit införstådda. Har gett sig in i detta frivilligt, kan jag tro, även om det förmodligen finns pengar i bakgrunden. Vem som tjänar mest, slagskämparna eller arrangörerna är nog rätt klart.
Evenemanget lockade 30000 (trettiotusen) åskådare! Jag häpnar. Fullt friska? Jag tvivlar.
Killarna på mattan är förmodligen sadomasochister. Vad publiken lider av vet jag inte, men nog är det någon form av psykisk defekt.
Detta är något som visas i Sportspegeln i SVT. Kommenteras och analsyeras och viftas bort.
En av mina vänner kommenterar i ett Facebookinlägg:
Idag har man diskuterat våld ur en annan synvinkel. En undersökning visar att "Killar med stereotyp syn på kön löper större risk att bli våldsamma"
Jag undrar: Har vi inte det samhälle vi förtjänar?
*****
Läs mer på SVT Sport
Läs mer om killar och våld.
Läs även andra bloggares åsikter om Sport, MMA, Genus, Våld, Sadomasochism, Misshandel
Det handlar om MMA. En, av vissa kallad sport, men av mig kallad misshandel. Misshandel som underhållning. Våld i sin äckligaste och mest imbecilla form.
I helgen gick en så kallad match mellan två entusiaster. Den gick mitt i natten (Vi talar skumrasktimmar, vid tvåtiden.) i Stockholm. Matchen varade i drygt två minuter!!? Sedan var det klart. Misshandeln fick inte fortsätta. Och det var väl bra med tanke på hur utgången hade kunnat bli.
De två deltagarna har förstås varit införstådda. Har gett sig in i detta frivilligt, kan jag tro, även om det förmodligen finns pengar i bakgrunden. Vem som tjänar mest, slagskämparna eller arrangörerna är nog rätt klart.
Evenemanget lockade 30000 (trettiotusen) åskådare! Jag häpnar. Fullt friska? Jag tvivlar.
Killarna på mattan är förmodligen sadomasochister. Vad publiken lider av vet jag inte, men nog är det någon form av psykisk defekt.
Detta är något som visas i Sportspegeln i SVT. Kommenteras och analsyeras och viftas bort.
En av mina vänner kommenterar i ett Facebookinlägg:
Och så jämför man med skador i andra sporter som hockey och alpint. Skillnaden är monumental! De sporterna går INTE ut på att medvetet misshandla sin motståndare. De här är en vidrig "sport" som borde förbjudas och stoppas omedelbart. Det är inget som borde vara en del av ett demokratiskt och humanistiskt samhälle.-----
Idag har man diskuterat våld ur en annan synvinkel. En undersökning visar att "Killar med stereotyp syn på kön löper större risk att bli våldsamma"
Jag undrar: Har vi inte det samhälle vi förtjänar?
*****
Läs mer på SVT Sport
Läs mer om killar och våld.
Läs även andra bloggares åsikter om Sport, MMA, Genus, Våld, Sadomasochism, Misshandel
Luleå, 26 januari. Förmiddag.
Ute råder yrväder. Snöstorm!, finns de nog många som säger. Även urbaniserade norrbottningar. Men de har nog aldrig varit med om en. Det blåser. Jo - visserligen. Men medelvinden i skrivande stund är 9 m/s, vilket är långt ifrån storm. Klassas möjligen som frisk vind, som till sjöss kallas bris.
Men visst är jag glad att jag inte behöver vistas utomhus mer än frivilligt. Det finns andra som har det värre.
*****
Men visst är jag glad att jag inte behöver vistas utomhus mer än frivilligt. Det finns andra som har det värre.
 |
| Asblomman, Majas kaktus och den frösådda sandliljan från Kreta, som kämpar på fjärde året för att bli stor, tackar nog sin vårdare. |
*****
söndag, januari 25, 2015
Till forskningen
Så har jag bidragit till vetenskapen som alltid denna helg i januari. Vinterfåglar inpå knuten heter den undersökning som görs varje år av Sveriges Ornitologiska Förbund, eller Birdlife Sweden, som är det nya namnet. Fint ska're'va'. Det går ut på att man ska räkna hur många fåglar av samma sort som man ser vid sin fågelmatning och rapportera in det högsta antalet vid en och samma tidpunkt.
Först noterar man en individ. Sedan fyller man på om man ser fler av samma sort. Man plussar inte, utan man måsta ange antalet individer som man ser samtidigt. I min rapport blev det domherrarna som dom-inerade (Obs. vits!) med tolv stycken som damp ner och för en stund plockade åt sig det som andra sprättat ner på marken. Domherrarna är lite klumpiga och har svårt för fågelmatsautomater.
Resultatet rapporterar jag in på nätet till sofnet.org
Där kan jag också se hur min lista ser ut jämfört med alla andras. Och min avviker starkt i och med domherrarna. Den vanligaste arten i fjol var talgoxen och så ser det ut att bli idag också. Räkningen fortsätter även imorgon, måndag. Men då är inte jag med.
*****
Utsikten ...
.. från ett av våra köksfönster lovar en fin dag. Ska vi ta skidorna ut på havsisen, ut till öarna? Eller bara våra fötter på vita skogsvägar.
Inget bestämt. Först måste jag lyssna färdigt på Godmorgon världen och fixa nödvändiga hushållssysslor.
Sen får vi se.
*****
lördag, januari 24, 2015
Flathet
Lyssnade till Ekots lördagsintervju med vår inrikesminister (??? Har vi en så'n, och varför?) där det diskuterades om hur man skulle kunna hindra svenskar att åka och strida för t.ex. IS.
Ett sätt att försvåra vore att dra in passet för de som visat intresse för att enrollera sig i terrorverksamhet.
Svenska pass är väldigt attraktiva på en illegal marknad, eftersom vi svenskar har nyckeln till flest länder utan restriktioner, jämfört med andra.
Nu visar det sig att det inte är några problem för dig eller mig att ta ut pass, efter pass, efter pass bara man skyller på att man förlorat det. Så gott som inga restriktioner.
Därför funderas det nu över att man ska kunna begränsa den möjligheten.
Funderas!!!! ?
Det är väl bara att bestämma. Slå klubban i bordet, så är det avklarat. Folk som "tappar" fler än ett pass per år har förverkat sin rätt till fler inom minst fem år framåt.
Tycker jag.
Allt annat är bara flathet.
*****
Alltså - Nu vill jag att ...
Nu vill jag att det ska se ut såhär vintrigt till ... tjaa - efter påsk! Lite sol kan förstås få synas.
*****
- Har du ...
.. beställt beskärning, Benke?
Nej - det förnekas bestämt. Men någon har uppenbarligen gjort jobbet oombedd.
Det är våra ölandstokar framför sydaltanen (patio syd, östra för initierade) som någon har tyckt blivit för stora och resliga.
Men tack för att du inte gjorde som förra gången, käre arborist. Då du kapade en del av dem jäms med marken.
*****
fredag, januari 23, 2015
Kära boråsare
Jag förstår er ångest för att bli övervakade på era gator. Kommunen har satt upp ett antal sensorer för att kolla in hur ni virrar omkring i stan. De vill se ett mönster.
Men ångesten är obefogad. Dels är ni förmodligen kartlagda redan. Ni har ju varit rätt duktiga på att visa det via alla sociala medier ni är med i.
Ett litet tips i all välmening. Den nya kartläggningen sker genom wifi-teknologi. Handen på hjärtat ... Varför springa omkring med wi-fi inkopplad på mobilen, när du är ute och shoppar eller svirar i vimlets yra?
Lätt som en plätt kan du förvirra övervakarna. Sätta myror i huvudet på statistikerna.
Lycka till.
Å du ... Det lönar sig att sätta sig in i tekniken innan man accepterar den.
*****
Förfallet är nära
Det har ibland hänt att jag på någon utrikesdestination, i någon mysig stad eller by sett någon hasa iväg längs gatan i tofflor och morgonrock. För att köpa bröd i närmaste bageri, eller kanske cigaretter.
Även jag har ibland gjort det ena av det där, det vill säga, hasa iväg och köpa bröd. Tobak har aldrig varit aktuellt.
Men det har aldrig varit aktuellt att göra det i morgonrock och tofflor. Trots att jag tycker det ser så mysigt, vardagligt ut. Vem bryr sig.
Nej, så fort jag ska kliva utomhus, så är det i kläder som man normalt har på sig när man går ut. Sommar såväl som vinter. Lämpligt klädd, som det heter.
Idag hände det otänkbara. Släpandes runt i mys- eller mjukbrallorna hela förmiddagen tänkte jag
- Varför ska jag behöva byta om, bara för att gå och handla? Herregud, ingen kommer att bry sig om det här i stan. Ingen kommer att lyfta på ögonen.
Sagt och gjort.
*****
Även jag har ibland gjort det ena av det där, det vill säga, hasa iväg och köpa bröd. Tobak har aldrig varit aktuellt.
Men det har aldrig varit aktuellt att göra det i morgonrock och tofflor. Trots att jag tycker det ser så mysigt, vardagligt ut. Vem bryr sig.
Nej, så fort jag ska kliva utomhus, så är det i kläder som man normalt har på sig när man går ut. Sommar såväl som vinter. Lämpligt klädd, som det heter.
Idag hände det otänkbara. Släpandes runt i mys- eller mjukbrallorna hela förmiddagen tänkte jag
- Varför ska jag behöva byta om, bara för att gå och handla? Herregud, ingen kommer att bry sig om det här i stan. Ingen kommer att lyfta på ögonen.
Sagt och gjort.
 |
| Fast jag drog ju täckbyxorna över förstås. Vad trodde du? |
*****
torsdag, januari 22, 2015
Sveriges skam
Igår en bra krönika av Maja Hagerman i DN. Idag hennes dokumentär i samma ämne. Vårt gemensamma förflutna i någotsånär nutid.
Rasbiologiska institutet i Uppsala, där professor Herman Lundborg fick råda ohämmat med sina sjuka tankar och inspirerade de tyska nazisterna, låter som en ond saga. Tyvärr är den sann.
Det är inte utan att man känner samma kalla vindar i dagens Sverige. SD, (eller RSD; Rasistiska Sverigedemokraterna, som jag vill kalla dem), har samma ideologi, samma märkliga behov som professorn att dela in folk i olika kategorier. Smarta och undermåliga. Inte baserat på vetenskap, utan på kroppsmått, utseende, och i Maja Hagermans film, landsända.
Att höra historierna om hur herr Lundborgs anhang kom resande som fina herrar (och damer med för den delen), och blev mottagna av gästfria samer. Människor som han utnyttjade, utan att berätta syftet, känns djupt i mig. Vad som fick människor att gå med på galenskaperna är svårt att säga. Men auktoritetstro och lång tids kolonialt inflytande gjorde säkert sitt. Här fanns ju heller inte tillgång till media på något sätt, jo - en och annan radio i någon by, kanske.
Skolornas lärare var väl heller inte från trakten, och hade förmodligen samma missionerande inställning. "Vildarna skulle tämjas".
Hur kunde han få hålla på, rasistprofessorn? Som så klart hävdade att svensken skulle gå under om man beblandade sig med samer och tornedalingar. Hur kunde han få sprida sin dynga och bli internationell kändis på området?
Till råga på allt, som en stor hycklare genom att gå och bli kär i en kvinna av den där undermåliga sorten, som han dessutom skaffade barn tillsammans med, trots att han hade fru professorskan därhemma i Uppsala. En son som älskarinnan, sedermera sekreteraren, tvingades lämna ifrån sig, men som professorn tog till nåder sedan frun avlidit.
Efter pensionen tog andra över på institutet och vände den rasbiologiska inställningen i en mer mänsklig riktning, när en socialdemokratisk chef tillträdde. Någon klok människa insåg vartåt det hade börjat barka - hur nära nazism Herman Lundborg var och han tvingades bort från institutet.
Nej, vi ska inte tvätta bort detta ur våra medvetanden. De ska hellre dras fram ännu mera i ljuset och synas ordentligt, som den skam det varit.
Inte glömmas. Det är det alldeles för aktuellt för.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Rasbiologi, Herman Lundborg, SD, Nazism, Kolonialism, Norrbotten, Västerbotten, Samer, Tornedalen, Rasism, Hyckleri, Sapmi
Rasbiologiska institutet i Uppsala, där professor Herman Lundborg fick råda ohämmat med sina sjuka tankar och inspirerade de tyska nazisterna, låter som en ond saga. Tyvärr är den sann.
Det är inte utan att man känner samma kalla vindar i dagens Sverige. SD, (eller RSD; Rasistiska Sverigedemokraterna, som jag vill kalla dem), har samma ideologi, samma märkliga behov som professorn att dela in folk i olika kategorier. Smarta och undermåliga. Inte baserat på vetenskap, utan på kroppsmått, utseende, och i Maja Hagermans film, landsända.
Att höra historierna om hur herr Lundborgs anhang kom resande som fina herrar (och damer med för den delen), och blev mottagna av gästfria samer. Människor som han utnyttjade, utan att berätta syftet, känns djupt i mig. Vad som fick människor att gå med på galenskaperna är svårt att säga. Men auktoritetstro och lång tids kolonialt inflytande gjorde säkert sitt. Här fanns ju heller inte tillgång till media på något sätt, jo - en och annan radio i någon by, kanske.
Skolornas lärare var väl heller inte från trakten, och hade förmodligen samma missionerande inställning. "Vildarna skulle tämjas".
Hur kunde han få hålla på, rasistprofessorn? Som så klart hävdade att svensken skulle gå under om man beblandade sig med samer och tornedalingar. Hur kunde han få sprida sin dynga och bli internationell kändis på området?
Till råga på allt, som en stor hycklare genom att gå och bli kär i en kvinna av den där undermåliga sorten, som han dessutom skaffade barn tillsammans med, trots att han hade fru professorskan därhemma i Uppsala. En son som älskarinnan, sedermera sekreteraren, tvingades lämna ifrån sig, men som professorn tog till nåder sedan frun avlidit.
Efter pensionen tog andra över på institutet och vände den rasbiologiska inställningen i en mer mänsklig riktning, när en socialdemokratisk chef tillträdde. Någon klok människa insåg vartåt det hade börjat barka - hur nära nazism Herman Lundborg var och han tvingades bort från institutet.
Nej, vi ska inte tvätta bort detta ur våra medvetanden. De ska hellre dras fram ännu mera i ljuset och synas ordentligt, som den skam det varit.
Inte glömmas. Det är det alldeles för aktuellt för.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Rasbiologi, Herman Lundborg, SD, Nazism, Kolonialism, Norrbotten, Västerbotten, Samer, Tornedalen, Rasism, Hyckleri, Sapmi
onsdag, januari 21, 2015
Och så tycker jag ...
.. att du ska läsa Maja Hagermans krönika i DN idag.
Den ställer kanske en del av dina begrepp på huvudet.
*****
Den ställer kanske en del av dina begrepp på huvudet.
*****
För trettionde året ...
.. hittade jag idag årets isdjur i Stadsparken. Själv har jag inte en chans att komma ihåg alla skapelser som kommunen, och främst Hans Englund vid Parkförvaltningen skänkt oss lulebor varje vinter.
Kanske blir det den sista. Jubiléet får en lite dålig bismak av att Hans inte tänker jobba mer med denna konst. Det beror på att han inte klarar hanteringen. På grund av kylan, som automatiskt följer med jobbet, som tärt hårt på hans händer. Så nu lägger han av.
- Men jag är gärna mentor om någon vill ta vid, säger han.
Låt oss hoppas. Vi har ju en annan iskonstnär i stan Tim Linhart, som bygger iskonsertsalen sedan några år. Han gjorde en snygg tiger på Köpmantorget härom året, även om den är en liten putte i jämförelse med årets bäver.
I fjol fick isskulpturen i stadsparken (en igelkott) ett ovanligt kort liv. Efter tre veckor hade klimatförändringarna gjort sitt. I början av Hans Englunds karriär stod skulpturerna tre månader i snitt.
Låt oss hoppas på en riktig vinter, för en gångs skull.
Fler av de senaste årens isdjur hittar du här.
*****
Kanske blir det den sista. Jubiléet får en lite dålig bismak av att Hans inte tänker jobba mer med denna konst. Det beror på att han inte klarar hanteringen. På grund av kylan, som automatiskt följer med jobbet, som tärt hårt på hans händer. Så nu lägger han av.
- Men jag är gärna mentor om någon vill ta vid, säger han.
Låt oss hoppas. Vi har ju en annan iskonstnär i stan Tim Linhart, som bygger iskonsertsalen sedan några år. Han gjorde en snygg tiger på Köpmantorget härom året, även om den är en liten putte i jämförelse med årets bäver.
I fjol fick isskulpturen i stadsparken (en igelkott) ett ovanligt kort liv. Efter tre veckor hade klimatförändringarna gjort sitt. I början av Hans Englunds karriär stod skulpturerna tre månader i snitt.
Låt oss hoppas på en riktig vinter, för en gångs skull.
Fler av de senaste årens isdjur hittar du här.
*****
Det är svårt ...
.. att inte träffa på vatten när man går ut och tar sin dagliga stärkande friskluftstur. Må vara att det under denna tid av året är fruset vatten. Men stans centrum ligger på en halvö, ja nästan en ö, för det dyker upp en fjärd inte bara söder, väster och norr om citykärnan, utan även österut, även om sistnämnda inte är av den storslagna typen.
Fjärden väster om stan är inte någon direkt fjärd heller, utan bara den mäktiga kilometerbreda Luleälven.
Det är i vilket fall populärt att gå runt halvön. Bilfritt till största delen. Dessutom nyttjar vi lulebor gärna havsisarna också. Lätt tillgängliga från hela innerstan.
Mig lockade inte istur idag. Det är 24 minusgrader och en svag, men isande nordvind. Jag tänker på dem som i raska steg promenerar därute med vinden i ryggen. De ska förmodligen vända hemåt någon gång också. Lätt att förfrysa sig i den kylfaktor som temp och vind gifter ihop sig till.
*****
Fjärden väster om stan är inte någon direkt fjärd heller, utan bara den mäktiga kilometerbreda Luleälven.
Det är i vilket fall populärt att gå runt halvön. Bilfritt till största delen. Dessutom nyttjar vi lulebor gärna havsisarna också. Lätt tillgängliga från hela innerstan.
Mig lockade inte istur idag. Det är 24 minusgrader och en svag, men isande nordvind. Jag tänker på dem som i raska steg promenerar därute med vinden i ryggen. De ska förmodligen vända hemåt någon gång också. Lätt att förfrysa sig i den kylfaktor som temp och vind gifter ihop sig till.
Vackert är det i vilket fall.
Tycker jag.
- Vad gör du ...
.. hela dagarna, Bert. Det är en fråga jag ofta får numera.
Det enkla svaret: Allt som jag tidigare gjorde på kvällstid, förstås.
Men det är klart ... Jag läser, skriver (den där succéromanen där ni alla kommer att vara med), lyssnar på radio, promenerar, tränar på gymmet, tänker, förfasar mig över tillståndet i världen, lagar lunch, städar, och en del annat. Rätt pressat alltså.
Sedan kan jag inte sticka under stol med att jag emellanåt också har dialoger via mejl med kollegerna på jobbet i diverse frågor. Det kan ta en del tid, faktiskt. Men det är skönt att kunna göra det hemifrån.
Kort sagt: Jag lever.
*****
Det enkla svaret: Allt som jag tidigare gjorde på kvällstid, förstås.
Men det är klart ... Jag läser, skriver (den där succéromanen där ni alla kommer att vara med), lyssnar på radio, promenerar, tränar på gymmet, tänker, förfasar mig över tillståndet i världen, lagar lunch, städar, och en del annat. Rätt pressat alltså.
Sedan kan jag inte sticka under stol med att jag emellanåt också har dialoger via mejl med kollegerna på jobbet i diverse frågor. Det kan ta en del tid, faktiskt. Men det är skönt att kunna göra det hemifrån.
Kort sagt: Jag lever.
*****
tisdag, januari 20, 2015
Nu är det dags
Så har snöskotertrafiken visat sitt rätta ansikte igen. Jag kan inte förstå hur en grupp människor kan få våldföra sig på natur på andras bekostnad. För nu är det även vi tänkande invånare som får vara med och betala dumheterna.
Isarna har varit som de har varit vid norrbottenskusten i år. Luleå kommun jobbar idogt för att vi vanliga, med hjärnor som folk, kan komma ut på havsisarna till fots, på skridskor, med spark, på skidor. Kort sagt med frisk luft och motion i tankarna istället för bensin. Mildväder och sydvindar med åtföljande kraftiga havsnivåvariationer har förstås ställt till det.
Tyvärr finns det alltför korttänkta utan förnuft och utan kompetens att bedöma vanliga fysikaliska förhållanden. De kör ofta snöskoter. Det är helt klart.
Höj priset på skoterbränsle. Rejält! Minst det femdubbla mot idag. Minst!
Inför starka restriktioner på var man får köra.
När någon tas på fel sida om lagen ska naturligtvis snöskotern beslagtas och skrotas. Eventuella körkort, även för bil, dras in en period.
Nu är det dags!
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Snöskoter, SNOFED, Snöskoteridioter, Natur, Hänsyn, Miljö
Isarna har varit som de har varit vid norrbottenskusten i år. Luleå kommun jobbar idogt för att vi vanliga, med hjärnor som folk, kan komma ut på havsisarna till fots, på skridskor, med spark, på skidor. Kort sagt med frisk luft och motion i tankarna istället för bensin. Mildväder och sydvindar med åtföljande kraftiga havsnivåvariationer har förstås ställt till det.
Tyvärr finns det alltför korttänkta utan förnuft och utan kompetens att bedöma vanliga fysikaliska förhållanden. De kör ofta snöskoter. Det är helt klart.
Höj priset på skoterbränsle. Rejält! Minst det femdubbla mot idag. Minst!
Inför starka restriktioner på var man får köra.
När någon tas på fel sida om lagen ska naturligtvis snöskotern beslagtas och skrotas. Eventuella körkort, även för bil, dras in en period.
Nu är det dags!
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Snöskoter, SNOFED, Snöskoteridioter, Natur, Hänsyn, Miljö
måndag, januari 19, 2015
Han som kortade kriget
The imitation game går på biograferna sedan i fredags. Den handlar om Alan Turing som lyckade klura ut tyskarnas kodspråk under andra världskriget. Han gjorde det delvis med en egenhändigt konstruerad maskin, som nog får betraktas som föregångare till datorn.
Tyvärr upskattades inte hans personlighet, och det sägs att han tog sitt liv nio år efter krigets slut. Andra tror att han blev mördad.
Se filmen. Den är stark. Välgjord engelsk kvalitet.
*****
Tillfögafallen
 |
| Visst är den snygg? |
Vi har fallit tillföga. Köpte en platt-TV igår. Jo! Vår 26 år gamla (eller är det 27), men i och för sig fungerande TV av märket NOKIA (!!), har börjat bli lite för liten för vår synförmåga.
Med skräck och fasa vandrade vi genom det stora varuhusets stora TV-avdelning och såg G I G A N T I S K A femkvadratmetersskärmar uppställda på rad och i långa led. Svängda som gamla cinemascopedukar, eller flata. 66-tummare ska man ha nu, minst, om man ska vara inne. En sådan skulle få vårt vardagsrum att se ut som något annat än ett vardagsrum. Vi har heller ingen möjlighet att ställa TV:n längre bort än ca 2,5 meter från soffan; än mindre är vi särskilt intresserade av att studera Mats Knutssons eventuella pormaskar, så vi kryssade oss vidare genom skogen av skärmar som skymde sikten mot mindre och nättare apparater. Var fanns de? Spanande och spejande hittade vi tillslut en obskyr liten avdelning där 32-tummarna lite skrämt stod och blinkade.
En kvart senare gick vi ut med en apparat av känt märke. Puh! Lätt och ledigt med ett fast grepp under armen (Tänk dokumentportfölj!) bar jag upp den från garaget till lägenheten. De är ju betydligt lättare än sina tjocka släktingar. Ställde den lite diskret åt sidan och ägnade istället tid åt annat en bra stund. Redan hade ju ångesten satt in. Installationsångesten. Men någon timme senare och med mat i magen skred vi till verket.
Jag kan inte säga att det var skitenkelt. Jag kan heller inte säga att jag hade någon som helst hjälp av bruksanvisningen. Tvärtom. Den berättade allt annat om diverse finesser, som jag inte har ett dugg intresse av. Men att sätta igång apparaten .... Där fanns ingen beskrivning att få. Som vanligt, med dagens bruksanvisningar, alltså.
Men man är ju klurig, så jag gick till verket med hur jag trodde att det skulle göras. Vi fick en bild. Och ljud. Men jag kan inte säga att jag är klar med installationen ännu, ungefär ett dygn efter att kontakt och antennkabel sattes i. Bildkvalitén var lite av en besvikelse, men efter att ha rådgjort med "han Kjelle", han med "Company:t", så bytte jag till uppgraderad antennsladd och har nu fått optimal kvalitet. Vill jag ha bättre, måste jag tydligen installera något kort och förhandla med ComHem. Det tänker jag inte göra. Än.
Invecklingen går framåt.
Och vi skäms inte längre.
*****
Ett av Sveriges vackraste ...
.. hus får bli mitt lunchställe idag, där jag träffar betydande Sorselebo (En av de två jag känner.) samt känd luleådito, som jag förhör om skidköp och Kåbdalishelg, innan jag irrar vidare i teknikens labyrinter, tillfögafallen sedan gårdagen, men beslutsam att utreda för att uppnå största tillfredsställelse.
*****
söndag, januari 18, 2015
Vackra stad
De hotande plusgraderna höll sig i schack igår. Den allra finaste vintertiden börjar nu, om än lite tvekande.
Normalt har vi en sju kilometer lång isbana ut mot närmaste ön. Men den segslitna hösten, de elaka sydvindarna som lekt jojo med isarna, har gjort att banan bara kunnat öppnas på norra, inre Stadsfjärden.
Men man kan ju hålla sig på land också. I alla fall en stund. Picknick på kajen, där kommunen ställt ut sittgrupper med eldstad. De brukar vara utplacerade på isen och så blir det väl tillslut. Förhoppningsvis.
Vi gör en lång runda på nästan två timmar. Träffar bekanta. Jag fick också agera beställningsfotograf. Morfar och mormor ville skicka bilder från sin sparktur till barnbarnen i syd.
När vi närmade oss land igen hade solen tyvärr gått i moln och det blåste en del, till glädje för vissa.
Rödblommiga kommer vi hem till fikat.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Vinter
Normalt har vi en sju kilometer lång isbana ut mot närmaste ön. Men den segslitna hösten, de elaka sydvindarna som lekt jojo med isarna, har gjort att banan bara kunnat öppnas på norra, inre Stadsfjärden.
Men man kan ju hålla sig på land också. I alla fall en stund. Picknick på kajen, där kommunen ställt ut sittgrupper med eldstad. De brukar vara utplacerade på isen och så blir det väl tillslut. Förhoppningsvis.
Vi gör en lång runda på nästan två timmar. Träffar bekanta. Jag fick också agera beställningsfotograf. Morfar och mormor ville skicka bilder från sin sparktur till barnbarnen i syd.
När vi närmade oss land igen hade solen tyvärr gått i moln och det blåste en del, till glädje för vissa.
Rödblommiga kommer vi hem till fikat.
 |
| Picknick i det vita |
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Vinter
lördag, januari 17, 2015
Att vara hemma i stan ...
.. en sällsynt helg, ställer till en del bryderi. Visserligen av i-landskaraktär, men ändå.
Vi nyttjar ju vårt fritidshus året runt. Flyttar mer eller mindre dit under somrarna och under övriga säsonger är det företrädesvis helgernas boning. 30 grader kallt spelar ingen roll. Vi gillar att vara ute i tystnaden i skogen vid havet.
Där följer dagarna en rätt fastställd agenda. Frukosten är väl det som mest påminner om hur det ser ut även i stan. Förutom eldning i den bastanta täljstenskaminen då.
Och det är sistnämnda som sedan styr närmaste sysslorna. För utearbete lämpliga kläder tas på. Ved ska hämtas. Fåglar ska matas - och en och annan ekorre också, verkar det som. Det kanske ska skottas lite, eller fyllas på olja i facklorna som brinner så fint på kvällarna.
Sedan går man och skrotar i de där "lämpliga kläderna" mest hela dagen, eller åtminstone till eftermiddagsduschen. De har fått hänga på även på den sedvanliga skogsrundan.
Men fräsch och nyrengjord tar man sig på sig något slappt ur det något mer magra utbud av kläder som förvaras där i skogen. Det blir vad det blir.
Men här i stan .... Så fort frukosten trillat ner i tom mage, ska man in i badrummet och skrubbas. Och det är väl inga problem. Det följer ju också ett bestämt mönster.
Men sen börjar det. Vad ska vi göra idag? Vad händer? Vad ska jag ha på mig? Och jag går in i vår walk-in-closet (eg. klädkammaren), eller som många envisas tro att det heter, walking closet. (En sån vill jag inte träffa.)
Där bläddras mellan olika jeans, chinos, byxor, skjortor, tröjor, färger. För vi ska väl ut på stan, va??? Det ska fikas. Bland folk. Kanske.
Det är nu jag ångrar att vi inte åkte ut till skogen i alla fall. Trots det lite gråtrista vädret. Trots att vi bestämt annat, eftersom det var lite fest igår.
Ibland vill jag ha valfrihet. Frihet från att välja. Det får jag i stugan.
*****
Vi nyttjar ju vårt fritidshus året runt. Flyttar mer eller mindre dit under somrarna och under övriga säsonger är det företrädesvis helgernas boning. 30 grader kallt spelar ingen roll. Vi gillar att vara ute i tystnaden i skogen vid havet.
Där följer dagarna en rätt fastställd agenda. Frukosten är väl det som mest påminner om hur det ser ut även i stan. Förutom eldning i den bastanta täljstenskaminen då.
Och det är sistnämnda som sedan styr närmaste sysslorna. För utearbete lämpliga kläder tas på. Ved ska hämtas. Fåglar ska matas - och en och annan ekorre också, verkar det som. Det kanske ska skottas lite, eller fyllas på olja i facklorna som brinner så fint på kvällarna.
Sedan går man och skrotar i de där "lämpliga kläderna" mest hela dagen, eller åtminstone till eftermiddagsduschen. De har fått hänga på även på den sedvanliga skogsrundan.
Men fräsch och nyrengjord tar man sig på sig något slappt ur det något mer magra utbud av kläder som förvaras där i skogen. Det blir vad det blir.
Men här i stan .... Så fort frukosten trillat ner i tom mage, ska man in i badrummet och skrubbas. Och det är väl inga problem. Det följer ju också ett bestämt mönster.
Men sen börjar det. Vad ska vi göra idag? Vad händer? Vad ska jag ha på mig? Och jag går in i vår walk-in-closet (eg. klädkammaren), eller som många envisas tro att det heter, walking closet. (En sån vill jag inte träffa.)
Där bläddras mellan olika jeans, chinos, byxor, skjortor, tröjor, färger. För vi ska väl ut på stan, va??? Det ska fikas. Bland folk. Kanske.
Det är nu jag ångrar att vi inte åkte ut till skogen i alla fall. Trots det lite gråtrista vädret. Trots att vi bestämt annat, eftersom det var lite fest igår.
Ibland vill jag ha valfrihet. Frihet från att välja. Det får jag i stugan.
*****
fredag, januari 16, 2015
Viktig varning
Vi har begåvats med en gåva, bevars. En skål av känt märke. Exklusiv, stadig, och bra. Tung är den också. Behandlas med respekt. Säker för ugn, mikro, frys och diskmaskin. Lättrengjord och motståndskraftig mot repor. Hygienisk är den också.
Allt det där står, i det lilla informationsbladet som följde med. På engelska förstås - Skålen är ju gjord i Kina, så det får man väl tacka för.
Efter de där inledande lovorden kommer bannorna.
Finns det alternativa översättningar, tro? Jodå - "Dish" kan betyda anrättning också. Eller skål. Det är ju en skål, men varför skulle man inte få ställa den helt under vatten? Drunknar den? Kommer den att i panik börja sprattla för att komma upp och få syre? Det är nästan så att jag skulle vilja testa.
Garanti finns också, faktiskt. Men den gäller förstås inte om man har sönder den, använder den för kommersiellt bruk (?), eller för normal användning av produkten.
Men jag återkommer till den där nedsänkningen i vatten, och letar vidare i "dish-synonymerna". Och där har vi det.
En fullt förståelig restriktion: Lämna aldrig en pangbrud helt nedsänkt i vatten.
Nä - Le Creuset. Jag lovar!
*****
Allt det där står, i det lilla informationsbladet som följde med. På engelska förstås - Skålen är ju gjord i Kina, så det får man väl tacka för.
Efter de där inledande lovorden kommer bannorna.
- Använd ugnsvantar när du tar ut formen ur en varm ugn
- Sätt inte in en fryst form i en varm ugn. Tillåt formen vara med och värmas tillsammans med ugnen
- Låt formen svalna innan du tvättar den, eller sänker den i vatten
- För att ta bort envisa rester, låt formen svalna och fyll den sen med varmt diskmedelsvatten och låt den stå i 15-20 minuter. Använd plastborste eller svamp om nödvändigt.
- Never leave a dish fully immersed in water
Finns det alternativa översättningar, tro? Jodå - "Dish" kan betyda anrättning också. Eller skål. Det är ju en skål, men varför skulle man inte få ställa den helt under vatten? Drunknar den? Kommer den att i panik börja sprattla för att komma upp och få syre? Det är nästan så att jag skulle vilja testa.
Garanti finns också, faktiskt. Men den gäller förstås inte om man har sönder den, använder den för kommersiellt bruk (?), eller för normal användning av produkten.
Men jag återkommer till den där nedsänkningen i vatten, och letar vidare i "dish-synonymerna". Och där har vi det.
En fullt förståelig restriktion: Lämna aldrig en pangbrud helt nedsänkt i vatten.
Nä - Le Creuset. Jag lovar!
 |
| Ej simkunnig pangprodukt |
*****
Snösvängen
Hörni gubbar och gummor!
Ute och skottar nu!??
Jag var ute för mer än en och halv timme sedan.
Bara så'ru'vet.
*****
Prova själv
Vi har förändrat oss. Ja, inte nu alla "oss". Fortfarande lever ju vissa inskränkta korkskallar i medeltiden och med gamla vanföreställningar, stadfästa i någon obskyr skrift som ingen egentligen känner till ursprunget eller författarna för.
Men vi har gjort det. Förändrat oss, alltså. Öppna för intryck utanför och ovanför de "absoluta sanningar" som ovan nämnda skrifter föreskriver, och med självständiga hjärnor, har vi gjort en liten förskjutning i våra beteenden. Det gäller morgonvanorna. Eller egentligen kvällsditona.
Resultat: En skönare morgon.
Vi äter frukost! Jo - Det är sant. Vi intar ett av dagens viktigaste måltider. På morgonen! Häpnadsväckande, va! Jag förstår om många blir chockade.
- Nä, jaaag kan inte äta på morgonen.
- Nä, jaaag har inte tid.
- Nä, jaaag ooooooooooooorkar inte.
Men vi gör det. Uppstigning klockan halv sju. Frukost klar tio minuter senare. Ty vi har ju dukat redan kvällen innan. Där har ni det. Allt som kan plockas fram står där redan. Revolutionerande.
Så sitter vi där och samtalar. Läser tidningarna. Lyssnar i lugn och ro på nyheterna på radion. På radion. Guu, så retro! Och vet du vad ... Vi kollar även Facebook. Där åkte väl en och annan haka i bordet, va?
Lagom morgnad och med mätt mage, lämnar den arbetande hälften frukostbordet efter någon dryg halvtimme eller fyrtio minuter och intar badrummet . Gör sig klar och tar bussen till jobbet i samma ögonblick som jag låter min egen lekamen få njuta dusch.
Så börjar dagen.
Och för dig, som fattar nada av ovanstående: Det handlar om wellness.
*****
Men vi har gjort det. Förändrat oss, alltså. Öppna för intryck utanför och ovanför de "absoluta sanningar" som ovan nämnda skrifter föreskriver, och med självständiga hjärnor, har vi gjort en liten förskjutning i våra beteenden. Det gäller morgonvanorna. Eller egentligen kvällsditona.
Resultat: En skönare morgon.
Vi äter frukost! Jo - Det är sant. Vi intar ett av dagens viktigaste måltider. På morgonen! Häpnadsväckande, va! Jag förstår om många blir chockade.
- Nä, jaaag kan inte äta på morgonen.
- Nä, jaaag har inte tid.
- Nä, jaaag ooooooooooooorkar inte.
 |
| Som att komma till ett dukat bord |
Så sitter vi där och samtalar. Läser tidningarna. Lyssnar i lugn och ro på nyheterna på radion. På radion. Guu, så retro! Och vet du vad ... Vi kollar även Facebook. Där åkte väl en och annan haka i bordet, va?
Lagom morgnad och med mätt mage, lämnar den arbetande hälften frukostbordet efter någon dryg halvtimme eller fyrtio minuter och intar badrummet . Gör sig klar och tar bussen till jobbet i samma ögonblick som jag låter min egen lekamen få njuta dusch.
Så börjar dagen.
Och för dig, som fattar nada av ovanstående: Det handlar om wellness.
*****
torsdag, januari 15, 2015
Jag kan inte låta bli
Margot Wallström är inte välkommen i Israel. Det är tydligt, oavsett det diplomatiska spelet, som säger att det beror på det förestående valet i det landet, etc etc etc.
Israels ledning har surnat till och vill inte att hon kommer, eftersom "Sveriges och Irlands sätt att uppföra sig påminner om Europas eftergifter mot Nazityskland i Munchen 1938, när Europa övergav Tjeckoslovakien".
Well, för att prata irländska; Israel verkar också sedan länge ha hämtat inspiration från Tysklands sena 30- och tidiga 40-tal vad gäller expansionspolitik på andras landområden.
Det är dags att rannsaka sig själv, Benjamin.
Och gå vidare.
*****
PS. För att inte tala om korpral Björklunds envisa hävdande om att Sveriges erkännande av Palestina är "ett ensidigt ställningstagande för den ena parten i konflikten Israel - Palestina".
Helt oförståeligt.
Helt!
Israels ledning har surnat till och vill inte att hon kommer, eftersom "Sveriges och Irlands sätt att uppföra sig påminner om Europas eftergifter mot Nazityskland i Munchen 1938, när Europa övergav Tjeckoslovakien".
Well, för att prata irländska; Israel verkar också sedan länge ha hämtat inspiration från Tysklands sena 30- och tidiga 40-tal vad gäller expansionspolitik på andras landområden.
Det är dags att rannsaka sig själv, Benjamin.
Och gå vidare.
*****
PS. För att inte tala om korpral Björklunds envisa hävdande om att Sveriges erkännande av Palestina är "ett ensidigt ställningstagande för den ena parten i konflikten Israel - Palestina".
Helt oförståeligt.
Helt!
onsdag, januari 14, 2015
P N R
Att lyssna till nyhetsflödet blir lite extra spännande, när det handlar om begrepp och förhållanden som jag känner till i detalj. Särskilt när gammal kunskap låter som något helt nytt i journalistens eller reporterns rapportering.
I fyrtio år, minst har jag sysslat med något som i dagarna låter väldigt suspekt och storebrorsaktigt: PNR.
Begreppet har blivit aktuellt inte minst på grund av terrorhandlingarna i Paris. EU-funderingar finns på att "registrera flygresenärer i ett s.k. PNR-system". Detta i akt och mening att, så att säga få bättre koll på eventuell obskyr reseverksamhet utförd av möjliga terrorister. Världen runt.
Nu är det bara så att PNR är begreppet som vi använder dagligen, hundratals, tusentals gånger. När du ringer in och bokar en resa hos mina kolleger, eller (fy, fy, fy) på någon nätsajt, så upprättas en PNR, en Passenger Name Record. Den filen innehåller alla för flygningen nödvändiga uppgifter. Ditt namn, telefonnummer, e-postadress och i förekommande fall även din bostadsadress (Du kanske vill ha en flygtaxi från hemmet till flygplatsen.). Eventuella hotellbokningar, din hyrbilsbokning på resmålet och en del annat kan också finnas där. Du finns förmodligen i flera PNR:er redan. Skrämmande, va!??
Men hur skulle vi annars kunna hjälpa dig, när exempelvis oförutsedda händelser inträffar. Förseningar och annat. Då har vi enkel tillgång till detaljerna i din resa och kan hjälpa till med att boka om, justera hotellnätter etc. etc. etc. Hur skulle du annars kunna få en resplan i din mobil, eller utprintad på papper? Hur skulle vi annars kunna boka om dig till andra flygningar om du skulle önska.
Det som nu diskuteras är ett system där samtliga flygbolags PNR:er ska kunna sammanställas (Fråga mig inte hur.) till vettig information som skulle kunna kartlägga terrorister.
Men det är inte PNR-systemet, utan något helt annat.
*****
PS. En PNR:s flygsträckor behålls max 3 dagar efter att sista resdatum i bokningen är passerat. Därefter behålls hos oss bara uppgifter för eventuella frågor som dyker upp under det närmaste halvåret.
I fyrtio år, minst har jag sysslat med något som i dagarna låter väldigt suspekt och storebrorsaktigt: PNR.
Begreppet har blivit aktuellt inte minst på grund av terrorhandlingarna i Paris. EU-funderingar finns på att "registrera flygresenärer i ett s.k. PNR-system". Detta i akt och mening att, så att säga få bättre koll på eventuell obskyr reseverksamhet utförd av möjliga terrorister. Världen runt.
Nu är det bara så att PNR är begreppet som vi använder dagligen, hundratals, tusentals gånger. När du ringer in och bokar en resa hos mina kolleger, eller (fy, fy, fy) på någon nätsajt, så upprättas en PNR, en Passenger Name Record. Den filen innehåller alla för flygningen nödvändiga uppgifter. Ditt namn, telefonnummer, e-postadress och i förekommande fall även din bostadsadress (Du kanske vill ha en flygtaxi från hemmet till flygplatsen.). Eventuella hotellbokningar, din hyrbilsbokning på resmålet och en del annat kan också finnas där. Du finns förmodligen i flera PNR:er redan. Skrämmande, va!??
Men hur skulle vi annars kunna hjälpa dig, när exempelvis oförutsedda händelser inträffar. Förseningar och annat. Då har vi enkel tillgång till detaljerna i din resa och kan hjälpa till med att boka om, justera hotellnätter etc. etc. etc. Hur skulle du annars kunna få en resplan i din mobil, eller utprintad på papper? Hur skulle vi annars kunna boka om dig till andra flygningar om du skulle önska.
Det som nu diskuteras är ett system där samtliga flygbolags PNR:er ska kunna sammanställas (Fråga mig inte hur.) till vettig information som skulle kunna kartlägga terrorister.
Men det är inte PNR-systemet, utan något helt annat.
*****
PS. En PNR:s flygsträckor behålls max 3 dagar efter att sista resdatum i bokningen är passerat. Därefter behålls hos oss bara uppgifter för eventuella frågor som dyker upp under det närmaste halvåret.
Så ska det lå ... eh .. funka
Nog blir jag glad när jag ser hur den ofta så kritiserade hemtjänsten fungerar bra. Som i detta exempel, där hemtjänstpersonalen kan ta en liten svängom med kunderna. (Jag vägrar att kalla dem brukare.)
Inte blir det sämre av att just detta reportage handlar om min systers svåger och svägerska, eller min svågers syster och svåger (när jag tänker efter. Nåväl, det handlar om Elsy och David).
Hänger du med i dansen?
Här är länken till reportaget. Men jag anar att den kanske bara är synlig för prenumeranter. En del kan nog läsas om du klickar på bilden.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Hemtjänst, Luleå, Åldringsvård, Dans
Inte blir det sämre av att just detta reportage handlar om min systers svåger och svägerska, eller min svågers syster och svåger (när jag tänker efter. Nåväl, det handlar om Elsy och David).
Hänger du med i dansen?
Här är länken till reportaget. Men jag anar att den kanske bara är synlig för prenumeranter. En del kan nog läsas om du klickar på bilden.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Hemtjänst, Luleå, Åldringsvård, Dans
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)