Dr Doolittle igen

Det var inte bara fjärilar som fick min omsorg idag. En liten fågel brakade in genom den öppna altandörren, blev förvirrad och körde huvudet i en ruta när den skulle vända ut igen. Avsvimmad föll den ner på matbordet.

Akutlådan åkte förstås fram. Fågeln var av okänd sort, men jag hade inte tid att göra annat än att lägga ner den i den specialinredda lådan och lägga locket på. Det är den bästa behandling en dånad pippi kan få. Mörker och värme.

När jag efter tjugo minuter skulle försöka ta upp fågeln ur lådan (Jag ville göra en närmare besiktning, för att bestämma art.) så misslyckades jag totalt. Jag gläntade på locket och förde in handen. Men se då hade den lilla kraken stoppat ut huvudet i en annan ände, buffade upp locket och svirrade iväg med blixtens hastighet. Jag hann inte ta personnummer och kan nu inte skicka räkning.

Men jag tror det var en trädlärka. Rätt sällsynt på våra breddgrader, men jag vet att vi har ett eller två par i närheten.

Nåja - Huvudsaken var ju att hon blev kurant.
Jag tror hon var gravid. Och inga ägg blev kvar i lådan.

*****


Andra bloggar om: Fåglar, Natur

Märkeliga saker hända

Idag var jag med om något som jag aldrig upplevt förut. Förmiddagen var behagligt varm, cirka 22-23 grader, och vi kunde jobba med att röja stranden inför sommaren. Vinterns is har misshandlat vår lilla strandsträcka extra hårt i år. Djupa hålor har bildats. Stora mängder vass har flutit iland. Och hela Rånlandets fallna löv verkar ha spolats iland hos oss och bildat en tät och tjock matta över den lilla sandstranden.


Det var ett styvt jobb att fixa det. Men resultatet blev ganska bra. Nu gäller det bara att hålla efter.

När vi var klara var det dags för elvakaffet. Det vill säga det kaffe som serveras kl 12.30 ungefär. Så blir det alltid hos oss.

Ute på altanen satt vi. Plötsligt gick solen i moln och en iskall vind drog in. Snabbt sjönk temperaturen till ungefär 18 grader och med den kalla vinden blev det nästan otrevligt att sitta kvar. Men vi är ju härdade, så vi stod ut. När kaffet var avdukat och vi skulle ta itu med fler uppgifter märkte vi hur vinden tilltog. Det ruskade ordentligt i träden.

Men det märkliga var att det nu kändes som att stå i en fön. På 30 - 40 minuter steg temperaturen 12 grader! Det blev närmare 30 och till och med lite däröver. Det var bara att ställa in alla jobbaktiviteter och sätta sig i skuggan och slappa. Inte så dumt det heller.

Tolv grader på 40 minuter. Det måste vara rekord för min del. Jag kan inte minnas någon liknande händelse i mitt innehållsrika liv.

Tur att man har välisolerad stuga!

Kan du?

*****


Andra bloggar om: Väder

Räddad

Vaknar och sätter mig upp i sängen. Möts av en vit liten fjäril som kommer fladdrande mot mig.
- Hej du, sade jag och försökte fånga in den.
Fjärilen fladdrade vidare medan jag fumlade på mig morgonrocken.
Lugnt kommer fjärilen fladdrande mot mig igen och jag kan lätt fånga in den mellan mina händer. Där inne i mörkret och värmen blir den helt lugn. Det är en nattfjäril, som ju egentligen söker dagro.

Jag bär ut den på altanen och parkerar den på skuggsidan av en stolpe.

Där förblir den sittande, med solskenet runt hörnet.

Med gott samvete, kan jag ägna mig åt frukosten.




*****


Andra bloggar om: Fjärilar, Natur, Foto

Lördag kväll

Ljum luft. Sol och fågekvitter. Givetvis grillar vi kvällens middag. Marinerad fläskfile, avocado- och äppelsallad med grillad halloumi.

Vi sitter ute till långt in på kvällen för att dra ut på sommarens första riktigt varma dag. Rosévinet sitter fint. Vi funderar och spekulerar. Ska vi bygga ut altanen i sommar?

*****

Att som stolt och...

.. högrest grässtrå, bli kallad ogräs, måste kännas mycket kränkande!

Men detta oerhörda sker, gång på gång, just i detta nu i Bodins och Niemis stuga i Rånlandet.

Skrämmande!

*****

Rånlandet 29 maj kl 23.40

Snart midnatt. Ljus midnatt. Hav och himmel i pastell. Rödvingen och taltrasten tävlar om uppmärksamheten. På avstånd spelar orrarna. Från grannen hörs glada röster och musik. De har fest.

Morkullan drar sin stråt. Bevakar sitt revir i ett ständigt patrullerande.

Dagen somnar in i väntan på nästa.
Med löfte om högsommarvärme.

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Sommar

Ännu finns vinter

Fjällräddningen var i helgen tvungna att rycka ut för att leta bortkomna skoteråkare i de svenska fjällen.

Jag har inte mycket till övers för motorburen trafik i orörda vildmarker. Dels för att det stör och dels för att det tar fram det sämsta hos somliga människor. Det borde förbjudas. Totalt!

Här handlar det om en grupp herrar (oftast är det sådana) som på skoter planerade att köra från Ritsem till Riksgränsen. Start på söndag. Mål på måndag. De kom inte fram.

På tisdag efterlystes de av anhöriga och räddningsaktionen drog igång. Fjällräddning, polis, helikoptrar. Snön är svår, isarna svaga. Det värsta befarades.

En vedertagen rutin för alla fjällfärder är att man lämnar en färdplan. Och avviker man från den, så bör man försöka meddela sig med någon och berätta om vad man beslutat.

Nu hittades de. Mycket välbehållna. Sittandes i en bastu och njuta, totalt borta från världen. De hade inte ens åkt halvvägs av den sträcka som planerats. Och hjärnan hade de kopplat bort, kanske hade de lämnat den hemma. Eller också var den omtöcknad av skoteravgaser. I STF-stugan i Sälka satt de alltså i godan ro. Telefon finns i rummet intill.

De ansågs att de har fjällvana. Hur man kan anse det när de inte ens klarar det basala, övergår mitt förstånd. De framstår hellre som mindre vetande.

Räddningsinsatsen kostnadsberäknas till 150 000 kronor. Vinterns största pådrag.

Jag hoppas de tre får skotrarna konfiskerade.
Och betalar fjällräddarnas utryckning ur egen ficka.

*****


Andra bloggar om: Snöskoter, Miljöbovar, Fjäll, Natur, Egoism

Alltså....

Jag tyckte föregående inlägg var kul.

Var det ingen annan som tyckte det?

Men det är klart. Jag har ju konstig humor.

*****

Det mesta var stängt...

.. den där dagen, när vi behövde köpa lite mat, i Ponta Delgada. Där firades ju São Christo hela veckan. Men stora köpcentret skulle enligt alla vara öppet även på helger. Visst hade vi sett att det fanns en stor mataffär där.

Sagt och gjort. Vi tog bilen.

Jodå - Där låg den, Maxmat-affären. Öppet var det också. Vilken tur!

Fast det var ju inte byggmaterial vi skulle ha, förstås.



*****


Andra bloggar om: Varumärken, Förvillelser

Azorerna - Kulturlandskapet

Byn Sete Cidades i sin krater.

Furnas-kratern.

Europas enda teplantager finns här.

Den gröna ön. Ilha verde. Så kallas den ö som jag besökte. Så hette även den biluthyrningsfirma vi anlitade. På slingriga men utmärkt bra vägar drog vi ut med vår Ford Focus. Lättkörd som en leksaksbil.

Landskapet är bedövande vackert. Så det blir mest "vykort" när man skall försöka återge det. Här lever man av jordbruk. Kött, mjölk, ost är det som produceras. En gång livnärde man sig på apelsinodling. Men i mitten av 1800-talet drabbades ön av "apelsinpest" och träden dog ut. Man tog aldrig upp odlingarna igen, eftersom smittan levde kvar. De enda citrusträd man ser är små enstaka trädgårdsodlade. Ön är också känd för sina ananasodlingar.

Korna är lika många som människorna, alltså 130 000. Tur att de inte klumpar ihop sig i "kostäder". De verkar istället tycka om att ströva rätt fritt på de illgröna ängarna. Men kossorna finns nära bebyggelsen. Precis på baksidan av en stormarknad i stan såg jag tre kor, som låg och idisslade.

São Miguel består av vulkaner. Stratovulkanerna är tre giganter. Utslocknade och kollapsade sedan lång tid. Två av dem, Sete Cidades-kratern och Furnas-kratern är bebyggda. Där lever och bor folk, som brukar jorden på olika sätt. Dels är det mycket bördigt, och dels lockar man turister med bad i heta källor och vattenfall. Sete Cidadeskratern är så stor (ca 12 km i omkrets) att där finns flera kratrar i kratern. De stora kratrarna finns dels i väster och öster. Mellan dem finns ett antal konvulkaner (jag räknade till 7-8 stycken), som är små och konformade. De har alltså inte kollapsat.

Byarna ligger tätt och ofta sammanväxta. De flesta ligger utmed kusterna. Undantaget är kraterbyarna.


(Klicka gärna på bilderna och bli överraskad!)

*****
Andra bloggar om: Azorerna, Portugal, Resor

VG

22 minuter senare: 820 kronor tunnare plånbok.

Ett år till nästa gång.

*****

Jaha...

Då sitter man här. Ett år har passerat. Tandläkaren väntar. Om en stund. Aj!

Azorerna - Människorna

Den största ön i gruppen, São Miguel, har 130000 invånare. Jordbruk, fiske och turism är huvudsakliga näringsgrenar. Antalet turister är stigande. Men någon massturism tror jag aldrig blir aktuell. Här finns i stort sett inga stränder. Klimatet är inte särskilt solvänligt, även om det är behagligt varmt. Den som åker hit är mer intresserad av natur, lugn och ro. Även invånarna verkar gilla det. Livet verkar avslappnat.

Religionen spelar mycket stor roll. Kanske är det så det blir i samhällen, som ligger isolerade. Under min vecka på ön firades São Christo, dvs Kristi himmelsfärd. Man börjar redan lördagen och söndagen innan och firar hela veckan. Det är festivaler, processioner, helgontillbedjan och olika riter som fyller dagarna. Givetvis festar man också. Glada fyrverkerier smäller man också av några kvällar. Det största av dem var en orgie av effekter. Jag har i alla fall aldrig sett något liknande. I tjugo minuter fylldes himlen. Stockholms småpuffar under Vattenfestivalen kunde nog ha hälsat hem, om det hade försökt tävla.

Vänligheten är stor. Hjälpsamheten likaså. Många talar utmärkt engelska. Trafiken är intensiv, men lugn. Och villigheten att släppa fram varandra är faktiskt häpnadsväckande. Det gäller både medbilister och fotgängare.

Visst finns plumpar i protokollet. Narkotikan har fått visst fäste på ön. Den skylls främst på emigranter som misslyckats borta i väster (Många azorer har sökt lyckan i USA och Canada under årens lopp.) och kommit tillbaka utblottade, för att åter söka framgång i hemlandet. A-laget sågs vid ett av torgen.

Men kriminaliteten är för övrigt mycket låg. Kan det också bero på det isolerade läget. Det är inte så lätt att försvinna, om man gjort något fuffens.

Lunchrast

Parkerad

Dagis på utflykt

På sin vakt

Böter












































*****
Andra bloggar om: Azorerna, Portugal, Resor

Ja - Vad trodde du?

*****


Andra bloggar om: Luleå, Storstäder

(Klippet hämtat ur DN Söndag 24 maj.)

Azorerna - São Miguel, Ponta Delgada

Ponta Delgada är huvudstad för hela ögruppen. Namnet Azorerna, eller Açores betyder "hökarna". När ögruppen upptäcktes var de enda rovdjur som fanns där stora fåglar, som man trodde var hökar. Öarna döptes därefter. Nu var det inte hökar utan vråkar. De finns kvar där än idag. Alltid svävande ovanför fält och berg. Jag har aldrig förr sett så många vråkar på en vecka.

Men nu gällde det staden. 30 000 invånare. Men den upplevs mycket större. Vackra hus. Smala gator, ofta smyckade. Ju fler vita kalkstenar i gatubeläggningen, desto förnämare adresser.













*****


Andra bloggar om: Azorerna, Portugal, Resor

Ni som varit hemma i ...

.. Sverige den senaste veckan. Vart tog svininfluensan vägen?

*****


Andra bloggar om: Svininfluensa, Hysteri, Media

Hur gör man

Rörmokare och VVS-montörer, eller kanske -konstruktörer måste ständigt gå omkring med leenden på läpparna. De tänker förstås på alla medmänniskor, som dagligen konfronteras med deras "verk". Eller missdåd, som jag skulle kalla det.

Kolla in det här maskineriet på bilden till höger! Nej - Det är inte det inre av ett maskinrum på en nybyggd atlantångare med gammal teknik. Inom rederibranschen har man kommit längre och där sitter operatörer och tittar på data- skärmar istället. Nej i rörmokar- branschen har utvecklingen stannat på Titanicnivå. Bilden visar ett relativt nybyggt, svenskt hotellbadrum.

Var börjar man. Lite tvekande petar jag missmodigt på någon detalj, bara för att se vad som händer. Nåja - Här sitter ju en rejäl handdusch, så det är ju bara att greppa den, rikta den från sig och vrida på alla reglage och dra i alla handtag. Riskfritt!

Den övre grova ratten ger inget resultat. Det måste vara någon sorts huvudreglage till hela husets värmesystem, eller nå't. Jag provar den där lilla öglan längre ner. Se där. En lagom liten stråle rinner ur kranen ner i karet. Nu gäller det bara att få rätt temperatur och med någon liten mojäng få vattnet att istället ta vägen till det där duschmunstycket. Jag drar i den där lilla knappen ovanför kranen, så brukar det ibland fungera. Då är det i stort sett bara att kliva i badkaret. Sagt och gjort. Och så drar jag i knappen. Nähä - man ska trycka på den. Okej!

Jag hör hur det börjar gurgla någonstans där bakom kaklet. Duschmunstycket förblir torrt. Men plötsligt... Från ett totalt oväntat håll skickas nålvassa och synnerligen iskalla strålar med stark kraft ner över mitt huvud och kropp. Jag försöker titta upp, med risk för ögonskador. Jo - Där uppe i taket sitter ett litet ilsket munstycke. Minimalt.

Under skrik, som säkert kan avlyssnas i hotellets reception (Där jobbar säkert något rörmokaravlat ättelägg, som har till uppgift att rapportera till högre instans i släkthierarkin.), utan syn, försöker jag komma åt något reglage där under och bakom de elakartade nålregnet för att stänga av. Tack och lov blir vattnet så småningom varmare, vilket gör att paniken lägger sig mer och mer. Och när även kallsuparna hostats upp blir istället uppgiften att försöka få de nu skållheta strålarna att dämpa sig.

Så där håller det på en bra stund.
Jag bara undrar: Kan man inte placera reglagen på motsatta väggen?
Eller åtminstone på väggen intill.
Med bruksanvisning!
Och varningstexter.

Sadister!
Det där hånleendet lär ni få lägga av med så snart mina advokater hör av sig.


*****

Utslängd

Efter dryga fem timmar över mestadels öppet hav, med enstaka oljeplattformar, och en tjugo minuters landkänning tvärs över Skottland, dimper vi ner mitt i Atlanten. På en liten ö, 15 km bred och cirka åtta mil lång, São Miguel. Den det är ändå den största i ögruppen Azorerna. "Den gröna ön", Ilha Verde.

Jag kände mig långt ifrån allt. Azorerna består av nio öar, men avstånden mellan dem är långa. Från São Miguel ser man vid klart väder bara en av grannarna, Santa Maria. Övriga öar ligger för långt borta. Obruten horisont åt vilket håll du än tittar utåt havet. Det är bara att acceptera att man är där, ensam på öde hav. Men tillsammans med 135 000 São Miguelaner. Plus lika många kor.

Det bästa med öar är just att de är "greppbara". En liten värld att utforska. Man behöver inte fundera över vart man ska åka, vad man ska se. Det är bara att åka runt. Du kommer tillbaka till utgångspunkten på ett eller annat sätt. Och nästa dag kan du välja en annan riktning och göra nya upptäckter.

Jag tänker här inte göra någon dag-för-dagskildring, utan väljer istället att berätta allmänt om ön och ögruppen. Den upptäcktes 1427 av portugiserna. Inga urinvånare fanns, och portugiser är de enda som befolkat öarna. Det strategiska läget har dock inneburit försök till angrepp av andra nationer under århundradena. Både kineser och araber har velat komma hit. Bland andra.

Jordbruk har varit den dominerande näringen. Öarna är bördiga. Klimatet milt året om. Aldrig riktigt kallt och aldrig någon hetta. Vi fick veta att 27 grader är en toppnotering. Några och tjugo upplevde vi, men även bara tolv grader vid ett annat tillfälle. Vädret skiftar ofta. En dag kan innehålla både strålande solsken och hällande regn och storm. Vindarna kan vara kalla på höjd, medan kusten har behaglig värme.

Landskapet är bedövande vackert. Vulkaner präglar topografin och högsta punkten ligger strax under 1000 meter över havet. Tropisk växtlighet i täta djungler växlar med karga bergssidor och trakter som mera liknar Irland, med betande djur, stengärdesgårdar och små byar. Ponta Delgada på sydkusten är hela ögruppens huvudstad. Azorerna är till stor del en självstyrande provins.

Trots att mycket känns pittoreskt, så är Ponta Delgada en modern stad med bra infrastruktur. Bussar, flyg, och en intensiv fartygstrafik. Vi valde att hyra bil några dagar. Vägarna är väldigt fina, om än mycket smala och slingriga, när man kommer upp i bergen. Men trafiken är lugn. Här hjälps man fram i en korsning, om det stökar till sig. Ingen tutar! Gångtrafikanter har oinskränkt företräde. Och det fungerar verkligen. Till och med bussarna stannar, om chauffören ser att man tänker ta sig över gatan. Här har vi svenskar massor att lära.

Min vistelse varade bara en vecka. Men jag hann ändå se stora delar av ön. Visserligen bara en sniff på ytan. Jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka.

Så fort jag fått mina bilder i ordning, kommer jag att presentera några av dem här på bloggen. Tills vidare får du hålla tillgodo med bara en.

Från den största vulkankratern Sete Cidades. Östra São Miguel.

*****
Andra bloggar om: Azorerna, Resor, Portugal

Från en sommar...

.. till en annan. Ganska lik den senaste veckans, faktiskt. Ungefär samma temperatur, samma molnighet... ja, det är faktiskt lite soligare här hemma. Åtminstone idag.

Från avkoppling och frånkoppling av alla händelser i hemlandet till hemkomst med häftigt uppvaknande till livets väsentligheter; Carolas kamerastöld och Viktorias "hemliga kravlista". Vojne, vojne.

Ankom Luleå på förmiddagen idag och upptäcker att den lilafärgade björkskog vi lämnade för en dryg vecka sedan, nu står läckert sprödgrön. Det har exploderat.

Snabb uppackning. En rask inköpsrunda. Mat för helgen, inflyttningsblomma till mamma, som passat på att flytta in i ny lägenhet på fint äldreboende under veckan. Besök hos henne under tidig eftermiddag och sedan till stugan. Nu sitter jag här och tittar ut över ett lika blått hav, som den senaste veckan.

Tack för alla roliga och insiktsfulla kommentarer och undringar. Visst var det Azorerna. Matilda i Sydney tog det på teplantagen. Europas enda. Grattis till henne. Sedan fyllde ju Jan S på med ytterligare förnumstigheter i sann förvissning om att han hade rätt. Bra försök, men han började med Kreta.

Jag kommer med utförligare rapport vad det lider.

*****

På väg att...

.. lyfta mot Sverige. Hemma i Luleå imorgon.

Akterseglad

Du får ursäkta att bilderna är av usel kvalitet. Men så blir det när det enda man har är en enkel mobil att blogga från. Varje bild försöker dock förmedla ett litet ögonblick. Kanske också en och annan ledtråd.

Det aer paa dessa vaegar..

.. som man inser att en ratt i bilen aer bra att ha.

Det svaenger.

*****

En Negroni...

.. i hotellbaren före middagen är aldrig fel.

Vilken kväll

Efter dagens tur, styrde jag 'hemåt' på numera rätt kända vägar mot hotellet vid den gamla marinan. Kvällen kom. Vi blir bjudna på middag av födelsedagsbarnet. Grillade ostron. En god oxfilet, två desserter. Vänligt bemötande av personalen. Med humor och professionalitet.

På nordsidan ...

.. av den största vulkanen breder teodlingarna ut sig i prydliga rader. Här odlas Orange Pekoe, Pekoe och Broken Leaf. En regnskur drar in från norr, och vi drar ner till den södra kusten.

Tidigt...

.. på morgonen kliver jag ut på balkongen. Solen dröjer bakom ett envist dimmoln borta vid berget. I hamnen leker sju delfiner.

Dagen...

.. var den varmaste hittills. Fukten steg i ångande slingor från marken under trädormbunkarna. Tack och lov blev det svalare högre upp på vulkanens sluttningar.

Pohutakawa...

... kallas den här blommande busken av urbefolkningen maorierna. Nya Zeeländarna kallar den "julträd". Kanske för att de blommar vid jultid, dvs. vår midsommar. Ännu är det ju en månad kvar till dess. Då lär alla träd stå i överdådig prakt. Nu är det bara enstaka klasar som gått i blom.

Torsdag eftermiddag

Nya vyer

Dags för lunch, efter en tidig morgonrunda. Ja, som du förstår är jag inte hemma. Långt ifrån. Skönt att vara ledig. En hel vecka till.

Onsdag kväll

Det är något märkligt...

.. med bloggen. Ibland får jag upp inläggen från i söndags, som de senast inlagda. De två inläggen från tidigare idag, finns inte med. Men om man laddar om sidan en gång till, så funkar det.

Konstiga saker händer.

*****

Alla dessa...

.. människor, som passerar. Vilken mångfald. Där går Marris mamma med sin sambo. Där går Micke med sin fru. Två djupt beslöjade damer, en transvestit. Damen med rullator hjälps av en gatubyggare förbi de värsta hindren.

Alla på väg.
Undrar vart.

*****

Saker på G

En hel del saker, som kräver min odelade uppmärksamhet för tillfället försiggår i dessa dagar. En del på jobbet. Annat på fritiden.

Jodå! Bloggen kommer att uppdateras.
Men det blir förmodligen en hel del rätt korta inlägg en tid framåt.

Några små livstecken.
Eller kanske livstycken.
Fragment framgent.

Där fick jag till det, va!?

*****

Logik

Så ska apoteken säljas. Det ska bli så bra, så bra. För då kommer några utländska storkedjor att tjäna kosing på oss, istället för att vi skattebetalare gör det.
Det känns ju mer rättvist.

Eller hur?!!

*****

Rånlandet 10 maj kl 15:56

Säsongens första åskväder drar in från inlandet, men stannar precis vid kusten. Tur är det. För "om det åskar över havsisen, blir det en kall sommar", säger gammal visdom.

*****

En liten blick..

.. åt fotografens håll, innan det bär vidare.
- Här ska sökas mat.
Och fru.
Och bostad.
Inte har jag tid att sitta här tills han behagat ställa in skärpan.

*****

Rånlandet 09 maj kl 22.08

Jag går ut bakom husknuten för att försöka fånga det vackra himmelsljuset. Hela dagen har det regnat. Det har varit höstmörkt ända tills nu, då en liten glipa visar sig någonstans bakom skogen i norr. Ljuset ändras snabbt och jag hinner inte få med mig stativet. Nu gäller det att vara stadig på hand.

Ett par exponeringar hinner jag göra innan jag sänker kameran för att göra några inställningsjusteringar. Då ser jag i ögonvrån att jag har åskådare. Ett litet spöke sitter absolut stilla och stirrar på mig i dunklet vid några granar. Jäklar att jag inte hann få med mig stativet. Mörker,teleobjektiv och handhållen kamera är inget drömläge.

Men några bilder blir det.

Håll till godo.



*****

Är det inte sommar ...

.. ute, får man väl göra lite sommar inne.

Blåbärskall fil.... Nä, kylskåpskall fil, ska det väl vara.

"Med blåbär och kylskåpskall fil..."
Vem skaldade?

*****

Och redan när vi går ...

.. till sängs, rodnar himlen i nordost i väntan på den nya dagen.

*****

Maj

Jo. Det har börjat lysa lite lite lite grönt i vissa gräsmattor. Sälgen blommar och vinbärsbuskarna knoppas. Vi är i slutet av brunvåren.

Första halvan av maj är ingen kul månad här i norr. Snön har försvunnit och lämnat marken öppen för full insyn och frostnätter. Sällan någon skön syn innan vårdräkten åker på. Naket, brunt och lite dammigt. Stan är ful även om kommunen i år har varit riktigt duktiga på att städa och sopa upp all sand och grus som använts för att skapa halkfria gator och torg under snöperioden. I år är centrum särskilt härjat av ombyggnad, med uppbrutna stenläggningar och grävarbeten. Det putsas. Kostas på. Man får ta det som det är i år. Men maj och november är i vilket fall årets två svarta får.

Så går man där och höjer blicken istället. Ser ljusa himlar snart sagt dygnet runt, och hör fågelkonserterna. En och annan krokus sticker upp bland blåbärsriset runt stugan i skogen, dit vi som vanligt flydde efter jobbet idag.

Andra glädjeämnen finns också. Mamma, som efter sin stroke i julas, blivit isolerad i sin lägenhet på grund av en besvärlig trapp, kan nu se lite ljusare på framtiden. En liten bostad på det äldreboende som hon helst önskar, kan bli tillgänglig inom kort. Det känns tryggt för oss anhöriga, och roligt för henne. Att mamma skulle ha blivit sittande inne hela sommaren på grund av att hon inte tar sig upp för trappan till sin lägenhet, skulle inte lämna oss någon ro. Nu får hon chansen till mer rörlighet igen, och mer kontakt med den yttre värld hon annars fått betrakta genom sin teve hela vintern. Det kommer att göra gott.

Det blir ett av äventyren i vår.

*****

Ruggigt

Luleå, lunchtid. Stan ser hemsk ut. Normalt hade ni sett en grönskande boulevard, men nu är alla träd längs stora gågatan nerhuggna. Allt ska göras om. Här måste tyvärr alla sådana jobb göras under sommarperioden. Synd för alla turister. Och trist även för oss.

Men det blir fint.
Till slut!

Idag knäppte EU-parlamentet...

.. sina respektive regeringar på näsan, genom att underkänna det s.k. telekompaketet.

Det var väl bra!

Är det viktigt att rösta i EU-valet den sjunde juni? Bestämma vem som skall representera dig i parlamentet.
Eller tänker du strunta i det och låta regeringarna, inklusive EU-kommissionen styra ditt liv.

Du väljer.

*****

Går man och äter...

.. lunch klockan elva, får man nästan hela stället för sig själv och kan läsa tidningen i lugn och ro.

Och ingen enda kollega...

.. lade märke till att jag hade "nya" glasögon idag. Ingen enda! Här anstränger man sig för att vara snygg och tilltalande. Det har man inget för bland sina, till majoriteten kvinnliga medarbetare!

Nu hade jag egentligen ett par gamla glasögon, eftersom mina ordinarie och mera disajnade (av Johan Lindeberg) var på renovering. Jag skall få ny styrka i glasen. Synen har blivit bättre med åren.

Så har jag det.

Och nåde mig om jag inte råkar lägga märke till en liten hårslinga som ändrat nyans, eller längd (ca 1,77 cm, eller så) på någon arbetskamrat.

Då är man inte värd en kopp kaffe ens.
Eller ett gem.

*****


Andra bloggar om: Jämställdhet

Rensning

- Du ser inte ut som jag tänkt mig.
- Nähä. Är det negativt eller ska jag bli glad.
- Ta det positivt.

Jag är hos dietisten. Aldrig hade jag väl tänkt mig något sådant. Jag, med ett BMI på 21-22. Hälsokontroller är bra. På mitt jobb är vi 50-plusare berättigade till en besiktning varje år. Mitt kolesterolvärde är lite för högt. Så läkaren tyckte att jag skulle ta chansen. Han remitterade mig.

Själv tycker jag att jag äter bra. Tänker på vad jag sätter i mig och är noga med att äta varierat. Men jag tyckte nog också att det skulle bli intressant att höra vad jag skulle kunna ändra på, för att minska det dåliga fettet i mina kärl.

Där satt jag alltså nu och redovisade måltid för måltid vad jag brukar sätta i mig. Vilket pålägg jag har på frukostmackan. Vilka grönsaker jag äter och hur mycket frukt.
- Äter du korv?
- Jo, men bara de magraste.
- Leverpastej?
- Samma där. Magert och närproducerat. Lever är bra järnkälla.

Punkt efter punkt prickas av och den unga specialisten nickar och säger att allt ser ju bra ut.

- Men kaffet, frågar jag. Hur är det med kaffet. Jag dricker nog en fem, sex koppar per dag.
- Näe. Filterbryggt kaffe är ingen fara. Det ska möjligen vara kokkaffe. Men det kan jag inte tänka mig. Det är ju ändå så små mängder.

Vi hittar inget, som kan vara särskilt ohälsosamt för mig. Men jag får ändå med mig material som berättar om nyckelhålsmärkning. Kanske kan jag också motionera lite mer med att promenera. Jag tränar en del på gym och håller mig igång på olika sätt, men visst kan jag vara lite mer målmedveten. Det är bara att försöka.

Och Bregott med havssalt. Kanske är det bara att säga adjö till det också, även om det bara står på bordet på helgerna. Så fruktansvärt gott. Lyx.

- Nej, det behöver du inte. Man måste unna sig också.

Sa dietisten.

*****

Bara en bild

Lite snygg formgivning kan man alltid vila ögonen på.

*****

Apropå...

.. inget, så är det just så. Inget. Noll. Nada. Rien. Nichts.

Jo det förstås. Solen har skinit. Snön har smultit. Rabatten gödslats. Rödbetorna planterats. Havsisen ruttnat. Taltrasten sjungit.

Det var det.
I stort sett.

*****


Andra bloggar om: Inget

Lördagen avslutades ...

.. med goda grannar ute på isen. "En föredömligt staplad brasa" tändes och spred vackert ljus. Månen gjorde också en insats.

Orrarna, längre ut på fjärden, spelar i kapp med knastret från brasan.

Vi står där och filosoferar över livets små gåtor. Till exempel över vilken låt Flash and the pan är kända för. Något svar gavs ej.

Och jag glömde googla.



*****