lördag, oktober 31, 2009

Omstart

Dubbelhelg. Detta märkliga ord. Bara för att det är två röda dagar på varandra. Så är det till jul och påsk också, men de är inte särskilt dubbla.

Men kanske är den lite dubbel ändå. Jag tänker på att vi numera inkluderar en amerikansk genomkomersiell och enbart jubeldum sed, ihop med vår egen Alla helgons helg. En helg av stillhet och eftertanke. Fin. Var det tänkt. Kanske skulle vi lära våra barn den istället för skräck- och pumpatönterierna.

Efter en riktigt stressig halv arbetsfredag med i det närmaste panikslagna "oj - jag-måste-åka-till-Oagadougou-på-söndag-kunder", trodde jag lugnet skulle infinna sig. Den korta vägen hem från jobbet, efter lite övertidsjobb, visade allt annat. Staden var fullkomlig igenkorkad av shoppande pås- och paketbärare. Framför bankomaterna (Varför kan inte folk betala med kort?) rinlgade folk, som vore det dags för svininfluensavaccination. Det såg ut som gammelsovjetiska brödköer framför någon affär som just fått in två limpor.

Jag slinker in på blomsteraffären och får en kölapp med svindelhögt nummer. Men det går förvånansvärt effektivt, trots det.

Hemma och pustar i en kvart, innan det är dags att uppvakta 95-åringen. Går ner i garaget och kör iväg... Trodde du, va. Bilen suckar uppgivet och vägrar starta. Batteriet har behagat ladda ur. Som tur är finns två grannar där nere och kan med förenade krafter ge oss en puff. Bilen spinner igång med sin vanliga mjuka Audi-ton.
Nu är vi försenade. Batteritrubblet får vänta.

Planerna är att vi ska åka till stugan senare på eftermiddagen. Med en trilskande bil? Den startar med mycket stor tveksamhet och via macken, där vi köper ett nytt batteri, åker vi hem och packar stuggrejer. Jo - bilen startar med samma tveksamhet även denna gång, men tuffar på ända fram till lugnet. Med det nya batteriet i bagaget. Puh! Vi får fixa det imorgon.

---

Lördag förmiddag börjar det småregna. Jag ser en säl en bit ut från vår strand och fryser bara vid tanken på att vistas i vattnet. Den ser dock glad och lycklig ut, där den dyker längs säsongens första iskant 25 meter ut från stranden.

Jag håller mig inne ett tag till och sätter en surdeg. Det är nypremiär för säsongen. Det passar bäst på vinterhalvåret, tycker jag. Har hört att det blivit trendigt. Igen! Unga män står och bakar surdegslimpor i stugorna. Så är det. Själva grundsatsen började jag med i måndags.

Men sedan var det det där batteriet. Bäst att fixa det så fort som möjligt. Om det är någon gång jag är beredd att ta till verkligt plågsamma påtryckningsmedel, så är det när jag öppnar en motorhuv och skall fixa något. Jag riktigt ser bilkonstruktörens sadistiska hånleende, när han ser hur vi försöker lossa och lyfta ur det gamla batteriet.

Det är nödvändigt att demontera halva motorrummet för att man med böjd rygg ska kunna lyfta upp en 12-kilosklump ur ett hål, som egentligen är för litet. Det svärs inombords. Grannar kommer och följer skådespelet och ruskar på huvudet. Den konstruktör som står där och ler skulle få lida alla helvetets kval, plus en hel del mer. Because he's worth it. Långsamt och plågsamt skulle jag pressa ner honom i det där batterihålet tills han ligger där i botten. Sedan skulle jag pressa dit batteriet också och skruva fast det ovanpå honom, och stänga motorhuven.

Nåja - Nu går bilen igen. Ytterligare delar plockades ur. Gården såg ut som en bättre bilfabrik. Det nya batteriet kom på plats och bilen monterades ihop igen. Och lördagseftermiddagen kunde ägnas åt brödbak, bastu och en stoooor älgstek i ugnen. Allt samtidigt. Lugnet återställt.

I morgon blir en ny spännande dag.
*****

Försök lyfta ur en 20 cm bred 12-kilosklump ur ett hål som är 18 cm brett på bredaste stället. Det skapar oanade aggressioner. Instruktionsboken säger: Byt batteriet.

fredag, oktober 30, 2009

Mamma Ina fyller 95 idag



Hon har firats med kaffekalas och presenter.

Hon gladdes åt de kort hon fått från vänner och bekanta i landet.

*****

torsdag, oktober 29, 2009

Se på lilla Lennart

Vilket röj! Ett hårt gympass för trumhinnorna. Härliga rytmer. Glädje och dans.

Vem är då Lennart?

Tja - det får du berätta.




*****


Andra bloggar om: , ,

onsdag, oktober 28, 2009

Vykort i tiden

Hej! Skickar ett foto taget från balkongen i tromsö. Idag besök på polaria ett marint upplevelsehus typ. Regn på fm men nu tittar solen fram. Ha det från a och m.
(MMS-meddelande vid lunchtid idag.)


-----

När jag besökte Tromsö i juni för att fira födelsedag, gick solen aldrig ner. Nu visar den sig bara en tumsbredd ovan fjällen i söder och från den 15 november är det polarnatt som råder. Det lär vara en alldeles särskild upplevelse. Eventuellt får jag också uppleva den. Planerar ett midvinterbesök i mørkertia, om möjlighet ges.


*****

I luften

- Kan jag ta två Niklas på aset?

A. på mitt jobb, ställer en helt berättigad fråga.
Den här gången blev svaret ja.

*****

tisdag, oktober 27, 2009

Urk

Tänk vad man kan upptäcka spännande saker ibland.

Idag har jag till exempel upptäckt en källa, som jag inte visste fanns.
Nu vet jag.
Och vill helst inte upptäcka den mera.


*****


Andra bloggar om:

Till dig som tror att SR P1 är alldeles ...

.. outsägligt trist och tråkigt.

Idag är det disdag.

.. sa' meteorologen.

*****

söndag, oktober 25, 2009

Samtal

- Hej. Hör du vem det är?
Rösten är sig lik.
- Nämen hej. Jo, jag hör vem det är. Klart och tydligt, svarar jag.
- Jag måste ju höra hur det är med er. Har försökt ringa flera gånger, men får aldrig något svar.
- Kanske ringer du på helgen, när vi inte är hemma, säger jag. Men nu har du ju hittat mobilnumret.
- Jo, det var Jeanette som kom på att hon hade det. Men hur är det då. Är allt bra?
- Jajamensan. Bara fint, svarar jag.
- Få se, var jobbar du nu?
- Det är samma gamla bransch som alltid. Det går inte att slita sig. Fast nu jobbar jag ju åt vår värsta konkurrent, förstås.
- Nåja - det går väl bra det också.

...

- Nå men du själv då. Mår du bara fint, frågar jag.
- Inga större problem här heller.
- Bor du kvar i Skelleftehamn?
- Jo, jag är på besök här uppe hos sonen. Men jag kör tillbaka om någon timme.
- Jaha. Och du har fått vara frisk.
- Jo faktiskt, svarar han.
- Ja, du gör väl dina armhävningar varje morgon, frågar jag.
- Det kan du skriva upp. När jag vaknar ställer jag mig i brygga i sängen. Och så räknar jag till hundra. Sedan lyfter jag benen i fyrtiofem graders vinkling och håller upp dem tills jag räknat till hundra. Sen blir det armhävningar på golvet. Så är jag redo att möta dagen.

Vem som ringde? Det var min chef från för länge länge sedan. Våra vägar skildes 1987. För 22 år sedan, alltså. Han heter Uno och blir 90 i mars.

*****


Andra bloggar om:

Svenskarnas sneda natursyn

En ny rovdjurspolitik är på väg i Sverige. Meningen är att besluten om hur naturen ska förvaltas ska läggas närmare folket. Det låter fint och demokratiskt och därför låter det också tilltalande. För jägare, och rovdjurshatare i allmänhet alltså.

Men så tilltalande för fauna och flora är det inte.

Vad jag menar är att djur och natur inte känner gränser. Istället för att splittra vår omgivning i småbitar och låta småpåvar med varierande kunskap och vilja att se de stora sammanhangen bestämma, så borde vi istället ha en nordisk rovdjurspolitik. Eller åtminstone Fennoskandisk, eftersom det är en någorlunda sammanhållen naturlig enhet med låg befolkningstäthet.

Konsekvenserna nu, blir ju förmodligen att vi i Norrbotten skjuter bort alla vargar som naturligt vågar sig in från Finland. Här är vi ju sjukligt skräckslagna för björn, varg, järv och lo. Hur ska då Sydsverige någonsin kunna bygga upp en stam? Vargarna simmar väl inte över från södra Finland, eller Baltikum?

Svenskar har en mycket märklig inställning till naturlig balans i markerna. Jag tänker på länder i Sydeuropa, som har betydligt tätare befolkning och betydligt fler rovdjur i sina marker. Det verkar fungera bra.

Hur kommer det sig?

*****


Läs även hos Stefan Tornberg.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Lätt som en plätt

Inte kan jag förstå vad det är som är så krångligt med att vi går över från sommartid till vintertid, eller normaltid, som det egentligen heter.

Men folk verkar aldrig lära sig hur de ska göra.

Det finns ju en massa tumregler att följa. Den där med trädgårdsmöblerna är väl den vanligaste. Du vet - på hösten ställer man in trädgårdsmöblerna .... osv.

Och då tar man fram alla sina klockor och ställer in dem också.

Hur svårt kan det vara?

*****


Andra bloggar om: , ,

fredag, oktober 23, 2009

Kan man bli annat ...

.. än djupt berörd av Lisa Nilssons och Björn Eidsvågs musik i kvällens Skavlan?

Inte jag, i varje fall.


*****

Vid fikabordet

- Och en som jag känner fick så ont i axeln av sprutan. Han kunde inte sova på vänster sida på 4 nätter.

Att vaccinera eller inte vaccinera, det är den dagliga frågan.

- Ja, och hur ska de som är gravida göra?
- Vore jag gravid skulle jag vaccinera mig.
- Men tänk efter. Inte kan det väl vara så kul att ha en unge i magen, som har ont i axeln.
*****

torsdag, oktober 22, 2009

Här står jag ...

.. och fräser pilgrimsmusslor.
För det måste man ju ha om man bjuder på Gustav V:s festfisk. Rödspätta gratinerad med Västerbottenost och grädde i vitvinsfond.

Herregud. Det är ju ändå torsdag bara en gång i veckan!
















*****

Kan TV så kan väl jag

Råkade falla över ett gammalt inlägg från 2005. Tänk vad bra jag var på den tiden!

Alltså lägger jag ut en repris. Precis som på TV.

*****

onsdag, oktober 21, 2009

Inte blev det något ...

.. av onsdagen heller. En helt vanlig onsdag bara. Jo, jag kom förstås i tid till jobbet, vilket är ovanligt. Jag bor nämligen för nära. Klockar jag hur lång tid det tar för mig att gå (Jag går till jobbet varje dag.), så stannar klockan på 2.27. Minuter och sekunder alltså.

Räkna ut vilka marginaler man har då! Oftast kliver jag ur duschen sådär nio minuter i åtta på morgonen. Snabb tillfixning och så iväg. Och jag kommer oftast in till kontoret klockan 08.01, då man egentligen ska vara redo att ta emot det första samtalet. Nu är det inte så väldigt ofta som kunderna är så morgonpigga, men det händer. Särskilt om de har råkat ut för något problem på sin nyss startade resa, eller om de befinner sig i en annan tidszon.

Idag räddade jag tillvaron för en som hade tagit på sig fel jacka på väg till Stockholm på ett kundmöte. Han ringer mig från en lånad telefon på Arlanda dit han nyss anlänt och berättar:
- Jo, plånboken och mobilen ligger i jackan som hänger där hemma. Kan du fixa en taxi till Sundbyberg. Jag har ju inga pengar.
Givetvis fixar man det mesta. Kunden kunde genomföra sina möten utan ett öre på fickan, men vågade inte stanna kvar över natt, utan åkte hem samma dag.

Eller kunden som missat planet borta i Chile och nu undrade hur han skulle komma hem. Hemresebiljetten förfallen. Vi ordnade det också.

Men sådant är ju vardag för oss.
Bara en vanlig onsdag.

*****

tisdag, oktober 20, 2009

Och måndagen gick ...

.. liksom tisdagen.
Utan att något speciellt hände.
Men sådana dagar måste väl också få finnas.

Så att guldkornen kan vaskas fram.

Kanske blir onsdagen något alldeles fantastisk.
Förmodligen.


*****

söndag, oktober 18, 2009

Kom an

Mumsfilibabba. Spenatpannkaka med chèvre och svarta vinbär, serverat med blandsallad med råskurna rödbetor och röd quinoa.






Som dessert: en hutt tran.

Nu klarar jag nog A(h1n1).









*****


Andra bloggar om: , ,

lördag, oktober 17, 2009

Hösten är inte dum

Vid frukosten i morse kom jag på mig själv med att sitta och stirra på den ångslinga, som så elegant sökte sig ut ur pipen på tekannan. Så skönt att äta sen frukost långsamt. Inte en tanke på resten av dagen.

Så här när hösten kommer kan man kosta på sig det. Inget gräs som ska klippas, inget ogräs rensas. Bärskörden bärgad, kajakerna vintrade. Det enda vi kom på att göra var att såga och klyva lite ved. I en timme. Sedan blev det som vanligt elvakaffe vid halvett-tiden.

Skön promenad i solskenet. Havet som en spegel. Det verkar förbereda sig för isläggning. Men fram till dess får vi behålla sångsvanarna. De är nästan de sista flyttarna. Ett sympatiskt drag, tycker jag. Och ännu mer omtyckta som de första återkommande vårfåglarna. Så fort något litet vattendrag visar en vak i mars, så finns de här igen.



Dagens slummer på soffan, fick ett abrupt slut för mig. En hackspett körde rakt in i rutan med en smäll, och jag insåg omedelbart vad som behövde göras. Fram med akutlådan. Som så många gånger förr. Hacke satt helt groggy på altanen och blinkade chockat mot mig. Men han beslöt sig för att piggna till, innan jag ens hade närmat mig. Skönt.

Min middagsjour. Inga vinkokta makaroner idag. Det blev grillad lax med rostad serrano, gräddkokta palsternacksspån och purjolök, karamelliserade kumqats och rostade solroskärnor. Rätten behöver lite justeringar för att bli riktig bra. Till nästa gång blir det succé.

Desserten stod Glenn Strömberg för.

Det var den lördan det.


*****

Avundsjuk, jag är så avundsjuk

- Efter två år arbetslös fick det vara nog.
Damen som ringde till Sven Melander i Ring så spelar vi, berättade att hon flyttat från Norrland (suck!) till Göteborgstrakten.
- Här finns det ju jobb. Och här finns kläder att köpa.

Ååh, finns det sådana paradis!

*****

fredag, oktober 16, 2009

På fikarasten

- Äter ni aldrig makaroner och korv, hemma hos er?
Samtalsämnet kring fikabordet har halkat in på vad vi ska äta i helgen.
- Jodå, säger jag. Senast i tisdags.
- Jaså och med någon god sallad till, förstås.
- Givetvis. Babyspenat och avocado. Och makaronerna kokar vi aaaalltid i vitt vin.

*****

Säger inget mer

torsdag, oktober 15, 2009

Inte bara Coat Al's

Här kommer fler töntigheter.

På affären på andra sidan gatan från "skyltaffären" så började idag "Mid season sale 50%". Och någon "Urban" är också inblandad, tillsammans med "Love". Undrar om de är lyckliga.

Vilka tröttmössor!

*****


Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, oktober 14, 2009

Tänk om det hade funnits ...

.. fem modiga politiker till.

*****


Andra bloggar om: , ,

Klassiska våningar



Så ser en mängd skyltfönster ut här i Luleå i dessa dagar. Förmodligen är det samma sak hos dig. Jag vet ju vilken affär fönstren tillhör. Men vad menas?

Handen på hjärtat... Hur stor del av de förbipasserande tror du det är, som förstår vad det står på de gigantiska skyltarna? 98 procent, 50, eller 3. Kan du själv tolka budskapet, rent bokstavligt?

Varför i herrans namn ska vi pryda våra skyltfönster med stora engelskspråkiga skyltar? Skäms vi för vårt eget språk. Riktar de sig till en internationell publik. I så fall är det lite fel säsong åtminstone här i stan. Turisterna är inte så väldigt många i oktober. Är det affären som vill imponera med sina kunskaper.

Egentligen borde jag gå in och fråga vad som menas. Jag kan ge mig på att ingen enda anställd - jag lovar - kommer att kunna svara på frågan vad det står på skyltarna.

Har affärskedjan kanske blivit uppköpt av någon utländsk jätte. Eller är det en svensk butik som satsar på att expandera utomlands. Coat Al's?

*****


Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, oktober 13, 2009

Va'va're'ja'sa'

Har ni fått nå'n snö än? Stockholmare!

Det har inte vi.
Allt är som vanligt.
Stockholm är före oss.
För tionde året i rad.

*****

måndag, oktober 12, 2009

Hur är det fatt, egentligen

Tidigare i år har vi hört att ungherrar badar i badhus, med kalsingarna på. Det är nämligen viktigt att visa vad man har för kalsongmärke. Imponera på brudarna.

Idag (ja, jag har även hört det förr) har Ekot i SR rapporterat att ungdomarna rekommenderas att inte tvätta sina jeans. (Ja, det är försäljarna som ger rådet.) Det görs intervjuer på stan, där jeansbärare stolt redovisar att "jag har inte tvättat de här jeansen på två år"! Att tvätta jeansen anses förstöra slitningen och passformen. Så är det med bomullsbrallor som kostar mer än tusen kronor. De tål inte tvätt! Vilket fullständigt uruselt betyg åt tillverkarna. Man ska vädra dem rena. Eller lägga in dem i frysen, om man vill "ta död på bakterierna".
– Det är väl inte mest för bakteriernas skull man gör det utan för lukten som man vill bli av med litegrann. Jag kommer att fortsätta med det.
Så säger en säljare i en butik.

Så himla bra! Man kan slänga ut tvättmaskinen. In med kalsingarna, sängkläderna och skitiga handdukar bland glasspaketen och fläskfilén över natten bara. Så praktiskt. Tyst och utan besvärande tvättmedelskostnader.

Kan man ställa in disken också?

*****


Läs mer!

Andra bloggar om: , , , ,

Bara en enkel fråga

Vad innebär uttrycket "i stormens öga" för dig?

Berätta!
*****

söndag, oktober 11, 2009

Flera repriser


Oktober är tranbärets månad. Naturligtvis ger jag mig ut på jakt på den lilla myren någon kilometer från smultronstället. Precis som varje oktober. Solen bländar. Luften är kall.

Myren är frusen. Mossan krasar under fötterna. Och jag ser inte ett bär. Massor med tranbärsljung, men vad hjälper det om inte humlorna varit i farten i rättan tid. Jag är precis på väg att ge upp. Då ser jag en blodröd droppe i mossan. Och där en till, och ännu en. Plötsligt är tuvorna beströdda med bär. Det är typiskt för tranbäret. Oftast halvt gömt. Man får verkligen slita för att få ihop en liten skörd. Men det är det värt.

Vackra, lätt transparenta rubiner fyller snart hand efter hand. På en knapp timme har jag fått ihop en halvliter och traskar hemåt med mitt kap. Tiden blev för knapp. Jag får gå ut nästa helg igen. Om inte annat, så för den vackra myren, eller för att återigen få se sångsvanarna på väg livligt trumpetande.

Det är lyx.


*****
Andra bloggar om: , , ,

Repriser

Åren går. Det är det inget tvivel om. Men trots att livet innebär en massa kringelikrokar, så börjar man känna igen mönster. Saker och ting upprepas år efter år. Visserligen med lite variation, men ändå.

Nu har oktober dykt upp igen. Det är Dobidoo på fredagar, Körslaget och Idol, som sedan kommer att avlösas av På spåret, Stjärnor på is och Let's dance. Och sen blir det Melodifestivalen i all oändlighet till Ernst tar vid framåt sommaren... Så där håller det på, år efter år efter år.

Sedan har vi en annan naturlag. Nobelpristagarna. Där dyker fullständigt okända författare upp. Häpna fredspristagare korade av häpnadsväckande norrmän. (I år med extra allt, när det gäller häpnad. Jag fattar nada.)

Sedan har vi de vanliga helgerna, som dyker upp sisådär var sjunde dag. Idag har det varit söndag. Och naturligtvis har jag vaknat upp i stugan vid havet, som vanligt. Precis som förra, och förrförra, och förrförrförra (nej, förresten - då vaknade jag i en annan stuga. Hoppsan!)

Det är bara att inse att livet består av repriser i väldigt hög grad. Döm om min förvåning när jag tittade ut mot fjärden i morse och där fick se årets skrakdrev. Händer varje höst. Vet du inte vad ett skrakdrev är? Låt mig då berätta.

Varje höst drar de mänskliga hanarna (ibland är också en och annan hona tillåten) ut på älgjakt. I stora skaror svämmar de över skogarna i sitt dödliga uppsåt.

Så gör även Storskrakehanarna. I tusental samlas de för att idka fiskafänge. I morse var det alltså dags för årets begivenhet. På vår fjärd hade massor av storskrakar samlats för att skrämma fisk. Det är nämligen det som är meningen. Skrakarna simmar på rad och drevar ihop fisk, som de på givna signaler från herr skrakhövdingen plötsligt dyker efter och får sig ett skrovmål. Över det hela svävar även måsarna, för att snylta. Det är ett fascinerande skådespel. Tyvärr gick det av stapeln lite för långt ute på fjärden i år. Svårfotograferat, alltså. I litteraturen finns beskrivet att dessa fiskeorgier kan samla bortåt tiotusen skrakar. "Vårt" drev var ett par hundra meter långt. Inte tiotusen, men ett par tretusen kanske. Imponerande.

Och det här blev ett av de mest förvirrade inlägg jag skrivit.
Jag lovar att det inte ska gå i repris.


Klicka på bilden så ser du "svansen" på årets skrakdrev i Rånefjärden.


*****
Andra bloggar om: , , , , ,

lördag, oktober 10, 2009

Tjuvläsning

Här är kortets baksida. Farmor och farfar på resa i mörka november (förstår inte varför) skickar kort till "Gossen Berth" (det där h:et vet jag inte varifrån de fick, men de stavade alltid mitt namn så.) och berättar om sin resa till Dalarne. Åttonde november 1955, står det på poststämpeln. Jag var sex år gammal då.

Intressant att notera är att de förutsatte att vi hade snö här hemma i Luleå i november. Jo - det var ju vinter på den tiden.


Klicka på bilden, så kan du läsa lättare.

Kortets framsida? Det föreställde "Gamla läroverket. Falun."


*****


Andra bloggar om: , ,

torsdag, oktober 08, 2009

Det här vykortet ...


.. dök upp ur gömmorna hos min mamma i veckan

Nu får du utmaningen att berätta varifrån det kommit. Det är svenskt.
Du kan vinna äran.


*****

Helvete

Idag lider jag med min branschkolleger på SAS-kontoret här i Luleå. De fick igår en kalldusch av sin företagsledning. Den arbetsplats de jobbar på ska försvinna, splittras, dra från stan. Naturligtvis till sydligare nejder. Där lönerna är högre, bostäderna få, och trängseln på kommunikationer är betydande. Förutom en liten del, som ska förläggas till Örnsköldsvik!???

Flygbolaget har haft sin verksamhet här i mer än 50 år. Luleå ligger högt, högt på listor över viktiga destinationer i SAS-nätet. För något år sedan låg staden femma på en lista över de destinationer som de flesta svenska tjänstresorna går till. Före Luleå låg Frankfurt, London, Köpenhamn och någon ytterligare storstad i Europa.

40-45 anställda vaknar idag till ett limbo. En tomhet. En enda fråga; vad händer nu? Jag var med om exakt samma helvete för några år sedan, när min arbetsplats försvann. Mattan under fötterna rycks undan brutalt.

SAS-kontoret här i Luleå har servat hela landet med bokningar. Det är förmodligen här du hamnat, om du ringt SAS för att ordna din resa. Dessutom har den absolut mest kompetenta supportstyrkan för oss återförsäljare funnits här. Alltid till hands, när vi råkat ut för bryderier, när vi gjort misstag, eller en av våra kunder råkat ut för problem i Beijing, Ängelholm, eller Paris.

I det här fallet undrar man hur företagsledningen resonerar, förutom att de, liksom alla företagsledningar har missat att verksamheter nuförtiden kan finnas långt ifrån huvudkontor och fungera bättre, än vad fallet skulle vara om allt klumpades ihop. Ett vitalt och kreativt företag bör har flera perspektiv, flera vinklar att se saker och ting ifrån.

Här är det istället skygglappar, som gäller. Allt är som vanligt.

Det är dags att vända på Sverige.

*****


Läs mer om reaktionerna hos NSD. Kuriren.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, oktober 06, 2009

Trippeljobb

Efter att min mamma flyttade in på äldreboende i maj, fick jag hjälpa henne att skicka in diverse ansökningar. Till exempel ansökan om bostadsbidrag, som hon har rätt till.

Alltså skulle jag vara tvungen att kopiera självdeklaration och saldobesked från årsskiftet, samt uppgift om hyra. Kopiorna ska skickas med. Precis som jag gjorde i januari.

Men se, så gjorde jag inte. Jag lämnade bara uppgift om hyreskostnaden och skrev på "Övriga upplysningar" i blanketten att "FK:s beslut från januari i år 2009, baserades på de uppgifter som fortfarande gäller. I övrigt har bara bostadsadressen förändrats. Bifogar hyresavi för denna."

Det dög. Ett nytt beslut kom.

Men nu har hon uppmanats ansöka IGEN! För tredje gången i år. Och inga förhållanden har ändrats, sedan sist. Men ska man gå efter instruktionerna så ska kopior på senaste självdeklaration och ekonomisk status från årsskiftet 2008-2009 bifogas, liksom hyresavi, eller -kontrakt. Jag har god lust att bara skriva "Se ert eget beslut från juni 2009. Inget har förändrats."

Försäkringskassan klagar ofta på att de är överhopade med jobb. Men nog verkar det som att det skulle kunna rationaliseras på sina håll.

*****


Andra bloggar om: ,

Språkpoliser är vi allihopa

Dagens roligaste inlägg hittar du hos Annika Bryn.

*****


Andra bloggar om:

måndag, oktober 05, 2009

Dagens höjda ögonbryn

Regeringen föreslår en lagskärpning, som gör föräldrar ansvariga för de sattyg deras barn ställer till med.

Tänk - det trodde jag ingick i föräldraskapet med automatik, sedan urminnes tider. Med eller utan lag. Men definitivt med etik och logik.

söndag, oktober 04, 2009

Luleå 04 okt kl 22:09


Men se det snöar.
Men se det snöar.
Det var väl roligt.
Hurraaa!



Visserligen blötsnö. Men ändå!

*****
Andra bloggar om: , ,

lördag, oktober 03, 2009

Höstvinter

Nog kom vintern snabbt i år. Det är den tredje oktober och vi har brått att få saker och ting i stugan i god vinterordning. Vattnet har frusit i ledningarna (Vi har än så länge bara sommarvatten indraget i huset) vilket är det tidigaste under alla de år vi varit på plats här.

Kajakerna åkte upp för gott. Havet ligger blankt och solen skiner med full styrka. Men termometern vägrar krypa lägre upp än några streck ovanför nollan. Vi hade -6 grader i natt. Det syns. Frosten ligger glittrande i terrängen mest hela dagen på skuggsidorna. Hustaket är vitt, tills solen når fram. Det känns märkligt att vi för precis en vecka sedan satt ute i bara mässingen efter bastun på kvällen. Det skulle inte låta sig göras ens mitt på dagen idag.

Vi fixar ved. Har hur mycket som helst att ta vara på, men det tar tid. Det sågas och huggs, sorteras och travas. Men det är härligt att vara ute i den friska, klara luften. Hör att det är oväder i söder. Här är det som sagt helt stilla. Inte en luftrörelse. Korpar flyger och låter höra sina märkliga läten, som vore det vår. Två sångsvanar sveper trumpetande på låg höjd över tomten.

Jag fixar middag. Det blir currygrillad lax, serverad med lime- och tryffelwokade rotselleriflingor, små delikata rånlandspotatisar, oliver och rödlök. Enkelt och gott och med ett fantastiskt vin. Tillfällig gäst på Systemet. Skynda att fynda!

Månen, som ikväll är ännu vackrare än i går, behåller jag för mig själv.


*****


Andra bloggar om: , , , ,

Jag hittade ett inlägg ...

.. hos Nya Äventyr, som jag härmed vill vidarebefordra åt dig.

Jag har skrivit på.
Du kan göra det via loggan under "Aktuellt hos dig och mig" i min högerspalt.

Nya Äventyr hittar du här.

*****

fredag, oktober 02, 2009

Istället för att sitta där ...

.. som i en "konstlad månes sken", går jag ut och lyssnar på ingenting. För ingenting finns där att lyssna till.
Jo - en svag viskning, från någonstans. Vet inte varifrån. Kanske bara från mitt inre. Kanske blodet i mina ådror.

För ute är det tyst.
Alldeles tyst.
Och månen betraktar mig.
Den okonstlade.



Jo, jag vet att bilden är oskarp. Men hur gör man, utan stativ? Jag tycker den duger ändå. Men egentligen tycker jag att den är bättre så här. Inte så perfekt. Precis som jag.

Och förresten ... Vem skrev "uti en konstlad månes sken"?

*****

Bara en bild



Septemberhav.


*****


Andra bloggar om: , , ,

torsdag, oktober 01, 2009

Ett steg i rätt riktning

Tänk att jag för en gångs skull får berätta en glad nyhet. I och för sig handlar det om en tråkig sak. Men ändå.

Idag är det den första oktober. Då träder en ny och mycket logisk lag ikraft. Det handlar om snöskoterförare, som inte kan sköta sig. Sådana finns det alldeles för många av, och jag har många gånger undrat varför vi är så fullständigt handfallna över att ta tag i problemet.

Men nu blir det andra bullar. Från och med nu ryker förarbeviset från den som inte klarar av att hålla sig till regler och förordningar. Och dessutom (Här vore det på sin plats med stoooooort och sprakande fyrverkeri.) konfiskeras skotern!

Det har jag faktiskt efterlyst i många år. Jag har aldrig kunnat förstå att det inte kunnat genomföras förrän nu. Detsamma borde gälla för bilförare, båtförare... ja alla fordonsförare.

Nu gäller det att ta fler steg åt samma håll.

*****


Andra bloggar om: , , ,

Glassigt


När jag slänger en blick ut genom kontorets hörnfönster blir jag alldeles glassyr.

*****

Matk. . . ja'menar makt

- Vad vill du äta nästa vecka Bert?

Det är skönt att vara stammis.
*****