Här är ljuset

Lågkonjunktur? Vikande arbetsmarknad? Allmän deppighet? Nejdå! Inte i Norrbotten. Här sviktar ingen ekonomi. Här investeras. Detta läser jag om i en stort uppslagen artikel i lördagens DN. (Finns tyvärr bara i pappersupplagan.)

Det finns tecken som tyder på att vi i norr halkar över den grop i konjunkturen som det övriga Sverige förväntas trilla ner i. Arbetslösheten är lägre än riksgenomsnittet. Haparanda/Tornio-området med sin kraftiga handelsexpansion, biltestverksamheten i Arvidsjaur och Arjeplog, Vattenfalls utbyggnad av Sveriges snyggaste kraftstation Akkats är några exempel. En blivande gruva i Pajala kommer att behöva 2000 personer i jobb. Pajala kommun själv har bara 7000 invånare.

Bruttoregionalprodukten per invånare i Norrbotten låg på nittiotalet över riksgenomsnittet. 2000-talets fem första år var däremot sämre. Men från mitten av 2005 har det bara gått uppåt och nu ligger vi långt över er andra. Detta tärande Norrbotten, som vi alltid fått höra om.

Nu gäller det bara att fixa till infrastrukturen, så att den står i paritet med behoven.

Se till att Norrbotniabanan byggs. Skyndsamt.
Då kommer Norrbotten att gå som tåget även i fortsättningen.
Och bidraget till det svenska folkhushållet förblir generöst.

*****


Andra bloggar om: Norrbotten

Bortalagat

Igår kväll blev det norrbottniskitaliensk sydafrikakväll. Läs om det där. Norrbottniskitaliensk Sydafrikakväll.

Waterford Estate, Stellenbosch var värdar för en vinprovning, som vi bevistade. God mat hör förstås också till. Så blir det ju när vår norrbottniskitalienska restaurang med det välkända namnet Tallkotten står för de mer fasta ingredienserna. Och precis som i fjol var vi ungefär fyrtio förväntansfulla bekanta och obekanta som bänkade oss vid de glasglittrande borden, efter att vi minglat och ätit snittar.

Det här var vad vi satte i oss med god aptit:

Tramezzini al sapore di mare - Snittar
Löjrom och räksnittar

Waterford Estate Sauvignon Blanc 2007 (Systembolagets nr 82874, 129 kronor)

Primo Piatto - Carpaccio di tonno - Förrätt
Tonfiskcarpaccio toppad med lime och olivolja samt ruccolasallad

Waterford Estate Chardonnay 2007 (Systembolagets nr 82878, 145 kronor) God och inte så smörig och saftig, som de flesta chardonnayvin försöker flörta med. På mig funkar det inte. Men som sagt, den här var bra.

Secondi - Grigliata di renna ai porcini - Varmrätt
Grillat renkalvinnanlår med porcinisås serveras med parmesanpotatiskaka

Kevin Arnold Shiraz 2004 (Systembolagets nr 6506, 169 kronor) Detta var kvällens favorit för mig.

Waterford Estate Cabernet Sauvignon 2004 (Systembolagets nr 81596, 169 kronor)


Varietá di formaggi - Osttallrik
Fem olika ostar; Frankrike & Italien

The Jem 2004
The Jem 2005

De två sistnämnda vinerna finns bara i restaurangsortimentet för 495 blanka kronor.

Varje rätt presenterades av den duktiga personalen och herrar vinproducenter turades om att berätta vad vi drack. Ett av vinerna var så "exklusivt" att det inte hade lanserats än, om jag hörde rätt. Men när det gör det, så kommer etiketten att skimra med London, New York och Luleå, som premiärorter.

Gott, uppskattat och sent blev det. Mina ögon fick inte stängas förrän två och en halv timme söndag hade förflutit. Men då hade vi förstås besökt både Invit och Bishops Arms också.

Trött.


*****


Andra bloggar om: Mat, Vin, Luleå

Skördetid III

På lingonröda tuvor.




En timmes plockande gav 12 liter.




Sedan följer några timmars terapi.




Siamesiska tvillingon.

*****

Vinnaren tar allt.

Spänningen låg under ytan. Sedan före sommaren har vi vetat att en av våra största kunder utvärderar vårt samarbete. Ny upphandling har gjorts. Trots att jag fick min fasta anställning för ett tag sedan, har oron funnits. Skulle kunden stanna kvar. Skulle mitt jobb finnas till, på allvar?

Igår fick vi plötsligt veta att beslutet skulle tas idag. Vi hade mycket att göra under dagen. Rätt stressigt faktiskt. Många akutfall. Det jobbades under tystnad.
- Nu vill jag veta, sade S, redan efter lunch.

Tiden går, och inget hörs. Kvart över tre ringer VD, som är på resa. Nej - hon vet heller inte besked, men berättar att ett mejl ligger i hennes dator. Ett mejl där svaret finns. I har lösen och får i uppgift att läsa mejlet. Hon smyger in på sitt rum uppenbart nervös. Kontoret blir fullständigt tyst, förutom hos T, som har fått besök av kunder.

Ett skrik. Tumult. Några rusar upp från stolarna och in i I:s rum. Indiandans och glädjerop. Ja! Vi tog det. Anbudet gick till oss. Med ensamrätt. Hurraaaaaaaaah. Spänningen släpper. Kunderna undrar vad vi håller på med, men får veta vad det handlar om.

Vilken lättnad. Hade det inte gått vår väg hade det blivit tal om personalminskningar.

Skumpan åker fram efter stängningsdags.

På måndag blir det ännu roligare att gå till jobbet.
*****

Ett stort mörkt moln som hängt...

.. över oss på jobbet, tungt som en sten, har plötsligt upplösts.

Champagne klockan 17!

*****

Och inget händer

Jag förstår inte.... Det händer ju ingenting.

Eller har jag blivit blasé?
*****

Jag ser att jag...

.. begåvats med en funktion, som jag avundats andra bloggare.

Det hände idag, när jag fick den nya versionen av Firefox.
Plöstligt finns möjlighet att prenumerera på kommentarerna här på bloggen. (Rss) Det har man inte kunnat förr.

Så varsågod klicka på lilla RSS-symbolen och få enklare översikt över eventuella svar på din kommentar hos mig.

*****

Splitter

Idag har Rysslands president erkänt de båda utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien självständiga. Två små länder, som vill stå på egna ben. Enligt Georgien är de båda länderna att betrakta som georgiska områden och hur det har gått till att de "hamnat" där de hamnat är förstås en lång historia. Allt var ju Sovjetunionen för inte så länge sedan. Några stora länder blir det inte. De har vardera mindre än 200- respektive 100000 invånare.

I Kaukasusområdet finns många små områden som inte verkar dra jämnt. Stridigheter och konflikter verkar ha varit vardag under århundraden i dessa bergiga trakter. Olika folkgrupper befolkar de olika områdena. Så olika att de inte kan leva tillsammans. De spekuleras nu också om hur Azerbajdzjan, som är ett stort (ca 8 milj) land i sammanhanget, ska kunna hållas enat.

Vad är en folkgrupp? Enligt Wikipedia är det en grupp människor som på ett eller flera sätt skiljer sig från andra grupper. Ett, eller flera sätt! Hur många individer det måste vara för att definieras som folkgrupp står ingenstans att läsa. En stad, en by, en släkt?

Nog är det väl märkligt att människor inte skall kunna existera sida vid sida eller sammanblandade bara för att man räknas till olika folkgrupper. För mig är det helt oförståeligt. Särskilt som de existerat i närheten av varandra i århundraden eller till och med årtusenden. Alla är ju människor. De förment mest intelligenta varelserna på jorden. I Sydossetien bor ossetier och ryssar, förmodligen. De kan tydligen hålla ihop. De verkar helt enkelt gemensamt vilja bli kvitt eventuella georgier, som bor i området.

Och vad säger att ryssar och ossetier kan hålla sams i längden. Kanske vill nordossetierna plötsligt ha ett ord med i laget och slå ihop sig med sina sydliga grannar och bli självständiga i landet Ossetien kort och gott. Vad säger Ryssland då?

Vilken soppa!
Finns det verkligen inget som kan reda den?

*****


Andra bloggar om: Ryssland, Georgien, Sydossetien, Nordossetien, Abchasien, Folkgrupper

Ögonvila

Råneå skärgård.

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Råneå, Skärgård

Några rekommendationer

Det finns några lokala bloggar som jag gärna läser. Det finns andra lokala bloggar, som jag sällan ens ägnar en tanke att läsa. Det är kanske synd. Kanske går man miste om något.

Norrbotten är landets mest bloggtäta län. Med undantag av Uppland, som slår oss. Så har det varit i ett par år nu. Vi i norr hävdar oss väldigt väl, för på tredje plats kommer Västerbotten och sedan Västernorrland. Först femma kommer Stockholmarna.

Nåväl. Det var inte det jag skulle bidra med, utan istället vill jag rekommendera två utmärkta fynd i den norrbottniska bloggmyllan. Välgödda och vältänkta.

Promenader och utflykter. Läs till exempel om städningens vedermödor ur ett mansperspektiv.

Nordlig utpost. Här handlar ett av de färska inläggen om tågresandets filosofi, eller kanske filisoferande.

Trevlig läsning!

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Män, Städning, Tåg, Filosofi

Rånlandet 23 augusti kl 23.16.

Utsikt från bloggarfönstret.

Gonatt!

*****

Joakim von Anka

Dagens osorterade rikedomar. En vacker spindel på djävulsspirean. Massor av blåbär. Vackert väder. En bedagad solros. Säsongens första svenska tunnskaliga och saftdrypande äpple. (Jämför trääpplena från Argentina, Sydafrika eller Nya Zeeland.) En god drink på rosévin (Mulderbosch) och Limoncello di Capri. Serranoknyten fyllda med chèvre och fikonmarmelad, serverade med röd mangold, ogadenmelon och honungsbalsamico. Grillad lax med ljummen mandelpotatissallad.

Kan man begära mer?

Nä!

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Sommar

Bajden

Härtill är vi bajsnödigt tvungna... Nu börjar höstens diarré från svenska medier. Jag har försökt värja mig. Men nu är det bara att gå under jorden om man skall komma undan.

Menar jag snart avsomnade OS?
Menar jag elitserien i hockey?
Menar jag FRA-frågan?

Nej - Detta handlar naturligtvis om något så superviktigt som en vicepresidentkandidat i USA.

Herr eventuellt blivande presidenten, Barack Obama, har utsett Joseph Biden till ännu mer eventuellt blivande vicepresident. Och nyhetssändningarna svämmar över. Vi kommer att få veta vad han gjort hittills i livet. Vad hans livspartner (för han är väl hetero, för guds skull?) heter. Hur länge han har jobbat i politiken. Vad han gjorde som ung. Hudfärg och ursprung. Försyndelser, knark- och spritvanor, snatterier.

Intresserad?
Inte ett smack!

Hur många amerikanska vicepresidenter har gjort något avtryck hos dig? I världspolitiken? Eller gjort intryck på dig? Möjligen Al Gore då, efter att han klivit av sin post.
Hur många amerikanska eventuellt blivande diton har gjort dito?

Men journalisterna kommer att Bidsa på sig av iver.

*****



Läs mer i bl.a. DN.

Andra bloggar om: Media, USA, Trams

Slut för i år

Rötmånaden slutar idag. Därmed även rötmånadshistorierna, hoppas jag.

Så nu kan vi få veta hur det egentligen har gått för svenskarna i OS.
*****

Återseende

Kvällens promenadrunda gick ner mot Södra Hamnen. Luleå Kommun har de senaste åren ordnat bildutställning på kajkanten, eftersom den inte kan användas till något annat. Hamnen är för grund. Vi har något som heter landhöjning i den här landsänden. (Skåne sjunker, har jag hört.)

Bilderna som visas i storformat är framplockade från stadsarkivet. I år har man ett tema som handlar om Luleå som sommar-, sjö- och badstad. Här har funnits ståtliga strandrestauranger, kallbadhus med mera. Numera borta. Men inte glömda, tack vare flitiga fotografer.

Titta på de tre nakenbadande systrarna Tegström. Själva fotografer i högsta divisionen. Undrar om de hade självutlösare på den tiden. Bilden torde nog ha väckt en del uppseende då.

Sen kommer jag till en bild som visar båtägare, stolt poserande i sina skepp. Och minsann heter inte en av båtarna Puck. Jag hajar till. Så hette ju morbror Jeans och moster Bojans båt. Kanske är det förre ägaren som tronar på den där bilden. Den båten tog oss ut i skärgården ibland. Jag minns den som vitmålad. Men det är med största sannolikhet samma båt! De där metallbokstäverna i namnet känner jag igen. Lite småkinkig motor, men trogen som en hund.



Faktiskt har jag också jobbat som styrman på den båten.
Jag har ju så väldigt många olika förmågor.

*****

Klickbara bilder, förstås!

Andra bloggar om: Luleå, Luleå skärgård, Båtliv, Sommar

Schyssta bananer

Idag hade jag tillfälle att få prata både formellt och informellt med en VD i livsmedelshandeln. Nämligen kooperationens. Under kaffepausen berättade han att Coop/Konsum i Norrbotten ligger långt före alla andra Coop/Konsum-enheter i Sverige vad gäller att jobba med närproducerat. Delegationerna från söder kommer i allt stridare ström för att lära.

Visst märker jag satsningen. Det har blivit stor skillnad bara det senaste året. Lokala matproducenter exponeras, märks och dominerar i vissa varusegment. Härlig inriktning, som visar en genomtänkt och bra, långsiktigt hållbar och miljöriktig satsning.

Jämför jag till exempel med konkurrenten ICA så är skillnaden mycket stor.

Vi pratade också om bananer. Inte lokalproducerade, men väl kravodlade. Hur kommer det sig att kravodlade bananer smakar så mycket bättre? Är det bara så man tycker, för att man vet att de är framställda på ett mer skonsamt sätt än de vanliga guleböjerna? Nej, sanningen är den att kravodlade bananer får mogna långsammare och inte är så hårt "drivna" som konventionellt odlade. Därför får de chansen att utveckla smaken bättre. Förmodligen även nyttigare, tänker jag.

- Men vet du, säger han. Även kravodlade bananer besprutas.
- Va! Nähä?
- Jo, de besprutas mot skadeinsekter.
Mina illusioner håller på att brista. Kan det vara sant.
- Men... varför.... och.....
- Ja, ja. Lugn, bara lugn. De besprutas med vitlöksvatten.

Pulsen går ner igen.

Bananbilden hittade jag på Wikipedia

*****

När jag går genom...

.. Stadsparken på väg till frisören möter jag Bengt Magnusson. Och jag är på väg att göra samma sak igen.

*****

Jag vill bara säga...

.. att har du missat BBC-serien "Den inre fienden" på SVT1, så har du också missat sju spännande kvällar de senaste nio.

Sista avsnittet gick ikväll.

Skyll dig själv.

*****

Du Sture...

.. som lämnat ett meddelande via min chattruta.

Jo, jag har också hört den varianten. Det lär gå enklare att rycka bort fodret då. Men jag låter det helt enkelt sitta kvar. Produkten blir inte lidande särskilt mycket ändå.

(Sedan kan ju ni andra fundera över vad det hela handlar om. Hehe!)

Samtidigt vill jag påpeka att chattrutan är absolut bäst att använda när det lyser grönt. Vill du lämna meddelande där, när jag inte är vid datorn, så glöm inte att bifoga din mejladress om du vill ha ett svar. Det hade Sture missat.

Annars finns min vanliga mejladress i profilen. Under "kontakt".
*****

Invånare på tomten

Några schyssta flugor och lite larv. De får helgens designpris.

Grattis!






*****

Skördetid II

Nu mognar de norrbottniska druvorna. I mängd. Klasarna hänger svarta, saftfyllda och vackra. C-vitaminbomber. (Hörde du, FRA? .....Bomber!)

Dags att skörda härligheten. Vi plockar och plockar och plockar under stekande sol. Känner oss som underbetalda franska vinarbetare. Svetten lackar. Vi bränner oss... på en brännässla.

Någon timme senare har vi en tioliterskastrull trekvartsfylld med rikedom. Från bara två buskar. Klara att rensa, vilket tar någon timme till. Minst. Sedan skall de sköljas från eventuellt skräp, spindelnät och annat.






Hemma i köket blir det syltkok. Härliga dofter.

Så blev det. Från ax till limpa, om du nu kommer ihåg "axet".



*****

Sjön suger

Efter en dag i kajak på glittrande fjärdar, med strålande sol och svaga vindar, krävs lite god mat.

Idag blev det ädelostfylld laxfilé, kryddad med hårdrostade sesamfrön och wasabi. Serverad på en bädd av blancherad purjo, smörade tomater och en rotsellerikompott.

I glasen La Gascogne par Alain Drumont Gros-Manseng Sauvignon 2007.

En gammal åkerbärsparfait hittades i kylen och fick duga som dessert.
I högtalarna hördet bland andra Amy Winehouse.

Ingen dum lördag.
Alls!










*****

Ont om blåbär?

Nä. Hurså?
*****

Ormbär

Visst var det ormbär. Rätt av Ingela, Torparfrun och så småningom Marianne.

Paris quadrifolia. (quadri=fyra, folia=blad). Då ser man att detta exemplar är ett praktdito. En Paris sexifolia, kanske.

*****

Rånlandet 15 augusti kl 12.53

Skördetid.








*****

Till dig...

.. som lystet slänger dig över Aftonbladet, Expressen och dylika människoförnedrande alster vill jag rekommendera ett litet enkelt program i SR P1.

Tankar för dagen. Ett femminuters program som kan handla om vad som helst. Men det manar alltid till eftertanke.

Lyssna på Tom Alandhs drapa idag, fredag.
Om du vågar.

Du kommer nämligen aldrig att läsa kvällspress mer. För din egen skull.

Jag slutade tack och lov 1976.

*****


Direktlänk till programmets hemsida.. Där kan du klicka vidare till programmet för den 15 augusti.

Andra bloggar om: Media, Kvällspress, Aftonbladet, Expressen, Kvällsposten, Edet kräpp
(Nej, förresten... Edet kräpp håller högre kvalitet än kvällspressen. Ber om ursäkt!)

Paradis, Paris, fyrklöver!?

Giftigt!

*****

Heder åt Ara

Jag minns Mexico City med den svarta handuppräckningen.

Jag kommer att minnas Ara Abrahamians medaljbojkott i Beijing.

Man gör det bäst vid prisutdelningen.

Är det som ett antal förståsigpåare säger, att brottningsvärldens domare är korrupta.
Då gjorde han rätt.

Heja Ara!
Du har mina sympatier.

*****


Andra bloggar om: OS, Ara Abrahamian, Brottning

Skog

*****

Alla pratar svenska

Hörde ett inslag i radion, som handlade om det våld som till exempel brandmän blir utsatta för, när de rycker ut i Malmös Rosengård. Stenkastning och glåpord från ungar/ungdomar. Märkligt fenomen.

Ett annat märkligt fenomen är språket.

Alla intervjuade myndighetspersoner talade bred skånska. Med skorrande r och allt som hör till.

Alla intervjuade ungdomar, ungdomsledare, lärare med ursprung i något annat land talar bra svenska. Tydlig och med en del typiska ordvändningar. Men med mycket tydliga, rullande tungspets-r.

SFI betyder tydligen inte Skånska För Invandrare.

*****


Andra bloggar om: Skånska, Dialekt, Språk, Språkinlärning, Svenska för invandrare

Regnkväll

Skönt att krypa in i bastun.

*****

Vem är du

Har du någon gång funderat över vem du är. Egentligen. Hur ser omgivningen på dig. Vem är du i deras ögon?

Ibland slås jag av tanken och börjar tänka efter. Hur uppfattas jag nu? Vem är jag för dem. Kanske särskilt i en omgivning där jag inte känner folk.

I vänkretsen däremot, hoppas jag att de flesta vet.

Identiteten är ju starkt kopplad till ens namn. Bert Bodin - Det är jag. Inget tvivel om den saken. Namnet hör till personligheten. Intimt hopkopplat. Även om jag undrade över mitt namn, när jag var liten och nästan skämdes över det, så har jag aldrig funderat på att byta. Jag tyckte det var så konstigt att ingen annan hette som jag. Inte en endaste unge hette Bert. Det var Lars, Jan, Krister, Bo eller Ingemar. Varför skulle jag heta Bert?

Nåväl. Man har sitt namn. Man blir det man heter, på något vis.

Numera är det tydligen enklare att byta sitt namn, än vad det var förr. Det är bara att fråga Skattemyndigheten och få ett godkännande.

Eller också konstrar man till det med ett extra H, eller byter S:et mot ett Z. Bhert Bodeehn, kanske. Är det jag? Blir jag en annan för att jag byter. Är de som byter, eller fiffar till sitt namn missnöjda med namnet. Eller med sig själva.

De allra flesta har fler än ett förnamn. I julinumret av tidningen VI fanns en artikel om just betydelsen av namn. Där föreslår man en liten lek, som nästan blir ett rollspel: Tag ditt andranamn och lägg till din mammas efternamn som ogift.

Vem blev du nu?

Med vänlig hälsning
Ove Wennström.

(Huh...!? Vem är det?)

*****

Tidningen VI:s artikel.

Andra bloggar om: Namn, Identitet

Hedersamt

Haha, vad glad jag blev, när jag lyssnade på Ring P1 i morse.

Bland alla foträta och vettiga röster dök plötsligt ett ganska kort inlägg upp. Ett riktigt vettigt. En dam, som av brytningen att döma var georgiska eller möjligen ryska, läxade upp den svenska journalistkåren för att de inte kunde säga "Tbilisi".

"Det finns ingen kartbok i världen, som visar ett land med en huvudstad som heter Tibblisi."
Ungefär så, sade hon.

Det är alltid kul att ha rätt.

Detta med anledning av mitt tidigare inlägg.
Skärpning, media!
Ni har till och med betalt för att säga rätt.

*****


Lyssna själv!

En sak är säker

När jag skrapat min trisslott inser jag att min framtid är säkrad.

Varje månad, i tre år, kommer noll kronor att utbetalas till mig. Det är vad jag vunnit.

I augusti 2011 kan jag köpa en ny lott igen.
*****

Här står den...

.. oorkidén, oängsyltan, obondrosen, omaskrosen, eller ostyvmorsviolen.

Här står den alltså. Rotparasiten och gladiatorskräcken; lejongapet av arten ögontröst. Liten och oansenlig tycker många. Men kolla vilket konstverk på nära håll. Det går inte av för hackor. Eller hur?

Grattis till Torparfrun, som om än något tveksam, ändå nämner den.

*****

Tibbbbe...

..lisi. Tibbbilisi. Tibblisi. Tiblisi. Georgiens huvudstad ger huvudbry. De senaste dagarnas konflikt i området har lärt oss att den finns.

Ryssland markerar. Georgien vill att Sydossetiens mestadels ryska invånare skall känna sig georgiska. Det funkar inte ens med tvång. Georgien har också visat intresse för NATO-anslutning och Ryssland känner hotet. Obefogat, tycker jag. Jätten Goliat mot lille David. Det borde kunna lösas på annat sätt.

Men tillbaka till huvudstaden. Inte en enda journalist i radio eller TV tycks behärska stadens namn. Inget av de exempel jag nämner är heller rätt. Men sådär låter det i media.

I en intervju med en svensk boende där fick jag min teori bekräftad. Staden heter TBILISI. "Här i Tbilisi..." Så sade hon.

Bilisi med ett T före.

Ska det vara så svårt?

*****


Andra bloggar om: Tbilisi, Georgien, Ryssland, Slarv

Jösse

Vi har fått en hyresgäst. Tror vi. Vinterns glada harar har förökat sig. Den här lilla krabaten tycks bo under vårt hus. Eller också kommer den bara på besök ett par gånger om dagen, bara för att vi har så goda groblad i grässlänten.

Trygg och lugn. Närmar man sig bara med försiktighet och pratar lugnt, så får man umgås en stund. Men det finns en osynlig gräns. Passerar man den så har man ingen kompis längre.
*****

Kom närmare

Helhet.


Detalj.

*****