Flytta jobben

Så här kan vi inte ha det. Det är samhällsekonomiskt vansinne.

Flytta jobben hit till Norrbotten. Ingen trängsel. God samhällsservice. Trevligt folk. Inga väderkatastrofer. Ingen snö. Bilarna håller sig på vägen, och tågen går rätt bra, faktiskt.

Förstår inte varför ni envisas där nere i syd.

*****

När jag sitter i fikarummet ...

.. och ser ut över gatulivet från andra våningen, ser jag bland annat hur de jobbar i en, sedan en tid, utrymd affärslokal snett över gatan.

- Där ska det bli apotek, berättar någon.

För tre år sedan hade vi ett (1) apotek i centrala Luleå. För tillfället har vi fyra stycken, varav två är väldigt nytillkomna. Och ett femte är alltså på gång. Jag kommer alltså att ha 5 apotek att botanisera i, inom 500 meter från min bostad. Plus att jag kan köpa enklare läkemedel på 5-6 livsmedels- och andra affärer på samma område.

Å jäklar, vad friska vi har blivit!

*****
Andra bloggar om: Avreglering, Hälsa, Dumheter

Nog märks det att ...

.. det börjar lacka mot en av våra största högtider. Det behöver man inte trängas på julskyltning i stan för att inse.

Vår vägskylt ute vid stugan är pyntad med girland, eller pimpad som man säger nuförtiden (Obs! "man". Inte jag!).


Och tomten har hängt ut både tofs och mustasch på vädring inför kommande arbetspass.
*****

Bara en bild

Novembers pensel målar med milda färger.
*****

Maskerad

- Är det något du saknar i ditt liv?
En gammal kvinna intervjuas om hur det egentligen är att vara i nittioårsåldern och pigg. Vilka mål har man.
- Jag saknar att jag aldrig fått vara på maskerad, svarade den gamla.
- På maskerad?
- Ja, då skulle jag klä ut mig till lussekatt och ha ett russin i naveln. Hihihi...

(Fritt hämtat från P1:s program "Kropp och själ".)

*****

Närbild

Jodå - Jag var uppe tidigt i morse också. Lovade ju igår att försöka fånga den ljusstarka "stjärna" som just nu står på himlen tidigt på morgonen och syns i sydöst tills solen går upp.

Den lyser så starkt att man får under- exponera nästan allt vad man kan och ställa in låg-låg "film-känslighet" vilket leder till lång exponeringstid. Sedan är mitt tele för kort, så jag har fått förstora en hel del.

Men nu ser man att den där strålkastaren (jo - man upplever den så i morgontimmen) är halv. Undrar hur stark den skulle vara som full.

*****

Vinterhav

Så har havet återigen blivit tillgängligt.

Isen ligger på fjärdarna. Inte riktigt överallt, men i alla fall vid vår strand.

Eftersom snön mer eller mindre lyser med sin frånvaro, ser man hur havet bökat och stökat, vänt och snurrat sig innan det kommit till ro. Precis som jag brukar göra.

Men havet gör det snyggare.





*****

Pärlor för s ...

.. kåningar!? En halv meter snö, lär ha dråsat ner där i natt. I Skåne!

Här har vi en skrämd och kuvad knapp decimeter.

Vad har skåningar gjort för ont, som så straffade bliver?

Var finns rättvisan?
De vill ju inte ens ha pärlorna.

Och jag börjar ana att mitt straff får jag, för att jag precis köpt nya skidor.
*****

Tidig morgon

Kvart över sex råkar jag titta ut genom sydöstfönstret och ser den stjärna som förmodligen markerar Betlehems BB. Vilken skylt! Ljusstark som ingen annan. Jag kan inte låta bli att ställa upp tubkikaren, som vanligtvis används för fåglar.

Häpen blir jag, när jag får in skärpan. Trots den exceptionella styrkan i ljuset är stjärnan (som alltså är en planet) bara halv. Hade den varit månen, hade den varit i nedan. Och jag undrar hur himla (häpp!) stark den skulle vara om den vore hel. Nu cirklar den, så att säga tillsammans med solen, så ur vår synpunkt kommer den förmodligen inte att bli hel.

Bilden är usel. Ser jag "stjärnan" imorgon, ska jag försöka med en bättre.


*****

På hemväg ...

.. från jobbet, träffar jag på Rudolf med anhang, som tycks oberörda av den arktiska kylan med köldeffekter nedåt 36 grader.

*****

Kampen går vidare II

Skammen breder ut sig. Och Ögonblick i norr kliver upp på barrikaderna ännu en gång, för att försvara julens traditioner. Rädda världen från uppenbara klavertramp. För att inte säga ren intelligensbrist.

Härom veckan presenterade jag ett antal flagranta felaktigheter i samband med krämarnas försök att sälja på oss så mycket som möjligt. Till exempel vill de nu att vi ska fira både sjunde och åttonde advent. Förmodligen för att de ska kunna starta julhandeln redan efter sommarsemestern de kommande åren.

Nu är det dags för nästa steg på månglarnas agenda.

De nästan fjäderlätta, skimrande och sfäriska julprydnader som varje intelligent människa benämner "pumlor", chikaneras även i år och degraderas till j*l*g*a*s*u*o*! (Jag skriver inte ut ordet i onödan, men det slutar på ...kulor.)

En kula är en rund massiv kropp. Om den är något så när stor, kommer den att ge granen ett ganska visset utseende på grund av den tyngd, som belastar den gren varpå kulan hänges. Ledsna granar är inte kul(!), kan man säga.

Att se den glädje en grankvist visar genom att glatt fjädra tillbaka till ett lätt och elegant uppåtsträvande läge, när man hänger dit en pumla, kan få en tårögd.

Nu tänker julkapitalisterna pungslå oss genom att introducera ännu en definition av kula. Visserligen inte julgrans- men väl julkula!

Studera denna bild. Den säger väl allt om intelligensen hos krämaren. De bör tas om hand. Sluten anstalt i ett antal år, samt tvångs- anslutning till Pumlans vänner.

Jag manar samtidigt till kamp.
Rusta för broschyrbränning!

*****

Ära och berömmelse

Jag trodde att någon spontant skulle berätta varifrån detaljerna i förra inlägget kommer.

Men ingen har dykt upp.

Så nu blir utmaningen den:

Berätta vad det är vi ser på bilden.

*****

Detaljer

Man kanske skulle bli grafisk formgivare.
Nå'n gång.
*****

Vem ska man tro på

Bilden nedan visar två uppenbara sakfel. Hämtade ur DN i söndags, och ur NSD i lördags.

Småsaker i de stora sammanhangen kanske.
Men jag undrar stillsamt.

Hur många galenskaper går man på, där man inte själv känner till det rätta?

(Klicka på bilden för bättre läsning.)

*****

Undrar vad som hände ...

.. men jag var på Spa i helgen och kom hem med en tvättmaskin. Med centrifug.

Jobbutflykten i fredags gick till Haparanda, om nu någon missat det. Inte för att jag har skrivit ut det så tydligt, men jag nämnde att hela gänget med respektive skulle dra en bit norr om Aten. En lång bit norr om Aten, kanske jag skulle ha skrivit. Haparanda ligger nämligen rakt norr om den grekiska huvudstaden.

Nåväl - Det var inte det jag skulle berätta om.

I helgen befann jag mig således på Sveriges östligaste punkt. Nästan. I alla fall den östligaste fastlandspunkten^*). Definitivt inte den mest kända ytterligheten i Sverige. Inte samma status som Treriksröset, eller Smygehuk. Till och med Svinesund är väl mer känt, trots att den västligaste i själva verket heter Stora Drammen.

Nåväl (Vilket bra ord, när man vill skapa en bra övergång!) - Det var ju inte det jag skulle berätta om.

På Sveriges östligaste punkt, som förstås ligger i Östsverige. mycket, mycket mer än Östergötland, Småland och Blekinge, som oftast får ståta med den benämningen, eftersom norra Sverige egentligen inte räknas till Sverige i så väldigt många sammanhang, om centralmakten får bestämma, vilket den har gjort alltsedan länsman var en glimt i mammas ögon, eller hur man nu säger.

Nåväl - Det var ju inte heller det jag skulle berätta.

En fin helg på spa-hotellet Cape East (Gissa hur det namnet kom till!) med gravad röding på mjukt tunnbröd med löjroms- och röktlax-mousse, och den bästa oxfilé jag smakat sedan sjuttiotalet. Kul sällskap, särskilt alla "respektive" som man inte känner så där väldigt väl. Respektivenas respektiven är man ju rätt van vid, så där har nyfikenheten kanske flagnat lite. Det blev barhäng. Dans för en del. God sömn. Men inte minst dagen efter.



Nu tänker du fula tankar, när du läste den där sista meningen. Erkänn!

Då ska jag berätta hur den var, den där dagen efter.

Vaknade tio över sju. Nyfikenheten tog överhanden och jag gick fram till fönstret för att beundra utsikten över den frusna Torneälven och Finland på andra stranden, bara 200 meter bort. Vacker morgon. Frostig. Rosagrå. Sådär som det blir när molnen är tunna och släpper igenom soluppgångsljuset.

Spa - Det betyder att man ska vältra sig i lyxiga behandlingar. Varma källor. Skön massage och annat förment hälsobringande. Jag tog den avskalade formen. Bastu och simtur. Det förstnämnda inomhus, det sistnämnda ute i det fria. Tio i åtta på morgonen, då du fortfarande inte ens hade tänkt vakna, dök jag smidigt i bassängen (nåja, klev ner i den, då) och dök elegant genom slussen (okej - jag slog huvudet i glasväggen en gång, eftersom jag flyter väldigt bra, när jag ska simma under vatten), och kom ut i den kalla friska luften. Mjuk musik hördes från högtalarna. Kände mig som på Island. Vi var tre personer sammanlagt i den poolen. Ingen trängsel alltså.

Ångbastu, Tornedalstortyr och en stund i den varma poolen uppe på taket. Sedan var jag mogen för frukost och det, som var det egentliga syftet med besöket. Jobb alltså. Studiebesök.

Nåväl - Det var ju inte.... ja du vet.

Hemåtfärd framåt eftermiddagen. Upplyft och på bra humör, rattade jag mot stugan.

Det var då tvättmaskinen slog till. I magen. Jag blev varm, febrig, och trött. Magen kluckade, pratade, porlade, blurpade, slurpade - kort sagt väsnades alldeles väldigt. Nej, jag mådde inte illa, ville inte kräkas. Men det är ändå fascinerande och känna hur det kan jobba därinne. Oj - nu vände trumman åt andra hållet. Oj - nu startade centrifugen. Men konstigt nog släppte den aldrig ut vattnet, eller något annat heller, för den delen. Den bara höll på. Hela kvällen, natten och så gott som hela söndagen. Lite frossa. Ibland lite smärta.

Idag, måndag, har jag jobbat, som vanligt. Pigg. Javisst. Men nu håller den på att förbereda en tvätt igen hör jag. Kanske inte en vittvätt, eller ens kulör. Men en ylledito i alla fall.

Jag trodde att spavistelser var hälsobringande.
Undrar vad det var som hände!?
*****

^*)Sveriges östligaste punkt ligger egentligen ute på en ö i Haparanda skärgård som heter Kataja.

Pris

I helgen har jag utfört en bedrift. Ett stordåd. Något som borde mana till efterföljd.

Jag är nog den enda människan på jorden, som med vett och vilja besökt en ort med ett IKEA-varuhus en bra bit norr om Aten, men på samma längdgrad ...

.. UTAN ATT GÅ IN DÄR OCH KÖPA NÅGOT!

Vad får man för pris?
Årets NI(x)KEA-buckla.
Finns den?
*****

Förväntan

- Å vad ska du ha på dig?
- Ja inte vet jag. Jag har ju inget. Usch.
- Kan inte du ta hit den där sprejen du hade förra gången.
- Ja, jag tänker då gå och köpa....
- Tror du vi hinner?
- Men guuu va snygg. Ska du ha den?

Studieresa och lite fest ikväll. Hela personalen, plus respektive ska iväg och lägga sig på Spa en bit norr om Aten ikväll. Vi anställda ska på studiebesök. Stämningen skruvas upp redan på förmiddagen.

Ekonomichef Hans tittar på mig och Micke.
- Vilken tur att vi killar är så grundsnygga. Vi behöver ju bara ta på oss kavajen. Sen är det klart.

*****

Åh tänk ..

.. att nu har han blivit ännu äldre.

Grattis på din dag.

Å du... Väck bloggen!
*****

Håll dig undan

Många av oss har väl upplevt glädjen av att stå nära ett husdjur. Själv har jag aldrig ägt någon hund, även om det var en dröm när jag var barn. Moster och morbror hade en snäll Peggy, som var det närmaste jag kom ett husdjur, med undantag av ett helt fantastiskt marsvin.

Hundar är glädje. Oftast. Bra och kravlöst sällskap. Roliga att busa med. Kasta bollar och idka dragkamp om något litet pipande plastdjur. Låta dem hämta pinnar ute i sjön och se den oförställda glädje de uttrycker när de bärgar hem "bytet" till stranden och ...mindre trevligt, blir alldeles särskilt sällskapliga när de mycket noggrant och effektivt ska ruska sig torra!

Nu har forskare studerat precis det där förfarandet. Hur gör hundarna?

Syftet med studien är att försöka imitera pälsdjurens skakande. Tekniken är ju väldigt effektiv. Kanske kan man använda samma teknik i tvättmaskiner.

Så se upp i tvättstugan!
Kanske träffar du en alldeles särskilt sällskaplig tvättmaskin där i en nära framtid.

Men du!
Glöm inte luddfiltret.
*****

Detta rapporterades om i Vetenskapsradion P1 i morse.

Sig själva närmast

Trafikverket har rapporterat om att "tågeländet" förmodligen kan bli ännu värre i vinter än den förra. Bristande underhåll av infrastruktur är orsaken. Brist på pengar.

Vår nya infrastrukturminister, Catharina Elmsäter-Svärd, konstaterar torrt

... vi har också ett gammalt skuldberg på för lite underhåll under kanske 15-20 år.

Därmed underförstått att det får den förra regeringen (före 2006) ta på sig skulden för. Frågan är om hon tycker att det ska förbli så, och att vi därför får vänta till ett regeringsskifte innan frågan tas upp igen. Det kändes så, när hon svarade i Rapport. "Det är ju inte vårt fel", kunde hon lika gärna ha sagt.

Och några pengar finns ju förstås inte.

Samtidigt rapporterar de statliga företagen rekordvinster, som tillförs statskassan. De företagen skulle nog regeringen helst vilja sälja, så att vinsterna går ner i privata fickor istället.

Tågresenärerna blir nog kvar på perrongen även i vinter.
Och nästa.
Och nästa.
Och nästa.

*****

Måndag morgon

Dagens två första uppdrag.

- Bert... N.N:s pass godkänns inte. Ambassaden anser att det är i för dålig kondition och kan spricka. Och han ska ju åka redan den 27:e... Hör med polisen om de kan fixa ett nytt.

Jaha - Det var det.

Sedan ett mejl:

Hej!
Vi har det bra i Australien. Saken där den att jag ahr fått en valp Kelpie (Jag sysslar ju med fårvallning som du kanske vet. Har du möjlighet att kolla vad det skulle kosta att flyga den till Sverige. Det måste bli någon gång framåt våren eftersom den behöver rabiesvaccineras först
Hälsningar

Jaha - Det var det.

Sysslolös blir man inte.


*****

Slö söndag ...

.. under en filt, med söndagstidningen, och radion som berättar om Mona Sahlins avgångsbesked.

Och medan medierna redan spekulerar om "varför", så säger jag "därför".
Något mera självklart i det här läget finns väl inte.
*****

Arktisk promenad

"Du har flyttat till fel del av Sverige!" Så sms:ar en kompis som vi träffar på vår runda idag, till sin dotter, som dragit till Stockholm. Och mamman är i detta fall urgöteborgska. Luleborna är verkligen ute och rör på sig sådana här dagar och även om man inte känner alla 75000 som bor här, så möter man många bekanta. Det är "hej" hit och "hej, hej" dit. En skön gemenskap.

Så nu vet du vad som gäller. Du som inte bor här nu, när havsisarna lägger och solen står lågt över en kall horisont. Ånga ur munnen, knarrande snö och stilla luft. Och röda kinder. November på sitt bästa humör.




*****

Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Arktis

Skört

Andra gången för mig. Torndedalsfestens avslutning blev inte riktigt samma upplevelse som i fjol. Kanske var det för att Willy Clay Band, Raj-raj band och Markus Fagervall då drog upp standarden till den proffsighet som årets upplaga inte nådde till.

Förmodligen var det så.

Några lågvattenmärken var tre damer, som kunde ha varit väldigt roliga om de hade haft distans till vad de gjorde, men nu blev det nästan bara fel. De borde satsa på humor och ironi istället. Kantelepojat fick aldrig chansen efter sitt inledande nummer, vilket var synd. Konfrenciererna som tydligen kastats in i sista stund och inte verkade känna till programinnehållet drog också ner. Riktigt taffligt!

Men visst fanns det höjdare också.

Tre världsklassiga sopraner, Carina Henriksson, Lisbeth Sandberg och Ann Sofie Ailovuo, som sjöng ur Krigsoperan/Sotaooppera, imponerade trots att det egentligen inte är "min stil".

Gruppen Surunmaa, var duktiga men nådde inte riktigt fram. Främst kanske beroende på dålig ljudmix. Ibland hörde man inte ens på vilket språk de sjöng. Folk, blues, americana är deras stil enligt dem själva. Och det stämmer.

Dragspel var mitt hatobjekt när jag var i halvvuxen ålder. Det var det värsta jag visste. Främst retade jag mig på den mesiga Melodiradion på den tiden, som hela tiden var tvungna att balansera utbudet, genom att slänga in Jularbo här och där, för att det skulle passa "alla".
Det gamla visdomsordet "Allt åt alla, blir oftast inget åt någon" var det som präglade utbudet i radion då.

Men då skulle ni ha hört ikväll. Två virtuoser hopkörda för kvällen; Frecka & Janne med hjälp av en spillra Raj-Raj band, Rolf Digervall visade var dragspelet ska stå. Sväng och rock med vemodsklang. I Melodiradion hade de aldrig platsat, vilket i detta fall är en högkvalitetsstämpel.

Reggae på meänkieli med The Meänland blev en spännande historia. Bra och medryckande. Rakt-upp-och-ner-musik, som går fram. För att inte tala om avvikaren (ja - från reggae alltså), Stings "Fragile". Ljuvligt snyggt framförd på meänkieli. Och vilken gitarrist!

Gruppen Jord. Alltid snyggt. Proffsigt och intressant musik. De fick avsluta konserten och satte en bra punkt.

Därefter blev hela Kulturens Hus en jättlik bar/pub/mingel-tillställning, där släktingar mötte varandra. Jag träffar gammal (nåja) kollega, numera kläddesigner, som bevakade den modevisning som bröt musikprogrammet. Fick också tillfälle att träffa The Meänland och berömma dem.

Kul avslutning på kvällen. Allt som allt god behållning.

*****
Läs mer om
Tornedalsfesten.
Krigsoperan/Sotaooppera.
Surunmaa.
The Meänland. (Tyvärr finns inte mycket att läsa om denna grupp.)
Jord.
Akenberg design.
Heart of Lovikka.
Carina Henriksson, Lisbeth Sandberg, och Ann Sofie Ailovuo. (De tre sopranerna.)

Andra bloggar om: Luleå, Tornedalen, Kulturens Hus, Tornedalsfesten, Norrbotten, Kultur

Live från Tornedalsfesten.

Paus med ett glas vin och massor av bekanta.

*****

När man är hund...

.. är det skönt att kunna dra sig tillbaka till sitt eget hörn i kökssoffan, när det är 70-årskalas i huset.


*****

Klockan är elva

Ut på stan och trängas. 70-årskalas på eftermiddagen, andningspaus, middag med vänner på Kulturens Hus, där vi sedan fortsätter kvällen med Torndedalsfestens galaföreställning.

Full fart.

*****

Om du känner för det ...

.. så kan du nu få lära dig den ryska nationalsången.

Varsågod! Det är bara att läsa texten och hänga med.



(Plankad från Annika.)

*****

Och så var det ...

.. fredag igen, med stress och möten, referensgruppsmöte med universitetet, god lunch, men faktiskt, en lagom arbetsfylld eftermiddag. Inga udda destinationer att utforska... jo, förresten Monrovia hör inte till det vanliga.

Hemåt, genom Idol-smyckad (!??) stad. TV4-jippon hela veckan. Tack och lov kan man avskärma sig, även om jag tänker glutta lite på kvällens delfinal, som sänds härifrån stan. Två vinare i handen. Vinst i vårt lilla vinlotteri (jo - jag vet att det är olagligt, men det struntar vi faktiskt i) på jobbet.

Det blir hemmahelg. När jag kommer innanför dörren efter jobbet, känner jag redan att det är god mat på gång. Men vad det blir får jag inte veta. Det tillhör traditionen i vårt hushåll. Hemligt, hemligt.

Finns något skönare än att få hänga ut uniformen på vädring och ta sig en efterjobbetslummer, för att sedan vakna till pigg och glad och med ny energi. Jag tackar mina gener för att det är möjligt för mig att snabbt somna in (1 minut), för att sova i ungefär tio minuter, och vakna av mig själv. Särskilt en fredag. Det är något som du kan avundas mig.

En whisky före maten. Gott.

Trevlig fredagskväll!
*****

Min dag

Jag har fått några undringar från olika läsare om vad jag egentligen sysslar med på dagarna.
- Hur ser din dag ut, undrade Elisabet en gång.

Alltså få du nu veta det. Här kommer några lösryckta anteckningar från idag.

Kommer lite försent till jobbet. Det är min stil, verkar det som. Jag har för nära till jobbet, bara två och en halv minuters promenad. Det gör att mina marginaler är små. Jag tycker ofta att jag hinner med mycket mer hemma innan jag ska iväg.

Då har mina kolleger redan loggat in och sitter och pratar med de första kunderna. Eller så pratar man om gårdagens teveprogram. Snart nog är jag också redo att möta kunderna. En sådan dag som idag, med snöväder som precis som vanligt överraskat alla utom oss, betyder trassel.

Medarbetare på Piteåkontoret ringer och vill ha hjälp att tolka en tvistefråga angående en bokning. En så kallad "history" nagelfars. När gjordes vad och vad gjordes när? Har vi gjort fel, eller är det leverantörens slarv? En "history" är ett dokument, som visar alla detaljer i en bokning. Varenda knapptryckning, nästan, är dokumenterad med tidpunkt och medarbetarsignatur. En liten bokning kan bestå av flera A4-sidor dokumentation kodad text.

Mina första kunder har strandat i Stockholm på grund av försening och jag får hastigt fixa alternativa resplaner för att de ska komma till sin destination. Det blir en hel del pyssel med det. Det skulle kunna gå snabbare om man inte hela tiden måste ta hänsyn till att kunden inte ska drabbas av onödiga kostnader. Det ansvaret vilar på oss, som jobbar här.

Halv nio tar jag arbetsfika, med information av en flygbolagsrepresentant. Det tar nästan en halvtimme.

Sedan har jag en stund där jag går igenom mejl och kollar läget vad gäller flyg- och andra kommunikationer i landet. Var finns det problem. Blir avbruten av ett par brådskande beställningar som kräver omedelbar insats. Kunden står redan på flygplatsen, bråttom, bråttom. Löser problemen.

Hinner även diskutera problem med en medarbetare om USA:s så kallade Secure Flight-rutiner, som svällt och innebär många fler skyldigheter för oss. Det förekommer just nu så många bud och motbud att det blir lätt virrigt med vad vi ska göra och hur. Gör vi fel, kan en resa bli avbokad rakt av, av flygbolaget.

Klockan kvart i tio går jag iväg för möte hos webbyrå för att diskutera nya lösningar för vår närvaro på nätet. Får beröm för vår Facebooksida. Tar åt mig, förstås. Särskilt när det kommer från proffs. Vi enas om en nytt möte, när de tre "förhörsledarna" fått klart för sig vilka krav vi ställer.

Mötet tar en timme och då är det dags för lunch. Det blir en stund för mig själv tills kollega Rigmor dyker upp med ännu en leverantörsrepresentant. Denna gång från RadissonBlu. Det blir alltså mer produktinformation.

Efter lunch tar jag hand om en del schemafrågor, ledighetsansökningar och andra rutinfrågor, innan jag sätter mig med chefen för att rapportera från morgonens möte med webbkreatörerna. Sorterar sedan bland den mängd informationsmejl som samlas hos mig för bedömning om det ska läggas ut på vår interna informationsblogg.

Men det är fortfarande lunchtider och jag får in en del beställningar och undringar från kunder.

Sätter mig sedan med vår Key Account Manager och går igenom vad vi ska ta upp på ett möte med en av våra framgångsrika företagskunder, som behöver hjälp att strikta upp sina reserutiner. Det gäller allt från råd till resepolicy till utseendet på våra fakturor.

Hinner med att ordna en resa Luleå - Rzeszów, innan det är dags att fixa några hotellbokningar i Linköping och sedan åka ut till kunden med reserutinerna ovan. Det blir ett timslångt möte.

Tillbaka på kontoret när klockan börjar närma sig halv fyra.

Får rapport om inställda flyg, där vi har resenärer. Lokaliserar dem och kollar att de blir omhändertagna av flygbolaget. Där behöver vi inte rycka in, men vi ansvarar för att marktransporterna till och från flyget ändras och anpassas till de nya restiderna.

En tysk forskare kommer in och vill att jag kollar hans visumhandlingar för Indien. Vi går igenom alla blanketter tillsammans och jag kollar passet och godkänner. Klart att sändas in till ambassaden.

Vid fyratiden ringer en kund, som vill till Shanghai om två veckor. Hemresa från Peking. Han vill ha ett förslag inom en timme. Hittar efter lite pusslande ett mycket bra alternativ och mejlar ett förslag. Tur och retur Luleå-Shanghai/Peking-Luleå exakt de dagar han vill och behöver för 6800 kronor. Samtidigt ringer jag honom och berättar vad han behöver göra för att få visum till Kina och mejlar över de blanketter han behöver. Vi kommer överens om att han ska komma in med kompletta handlingar imorgon, så att vi får skicka iväg det för visering.

Klar klockan fem och egentligen tid att gå hem. Men jag rensar mejllådan och lägger in lite leverantörsinformation i vår interna blogg. Den måste fyllas på varje dag.

Det här var ett axplock. Några "tomma" minuter finns knappt.

Men vid halvsextiden går jag hem.

*****

Tja - Varför inte

Gös med skaldjur och kaviarsås.
Dagens.

Inte dumt!
Alls!

*****

Hört

- Jag tycker det är så varma människor här uppe.

Två unga damer delar ett bord strax intill mitt på mitt lunchställe. De är uppenbart inte härifrån utan talar ren stockholmska.

- Jo, svarar den andra. Det tycker jag också. Det är asbra!

*****

Skönt med stöd

Bara lyckönskningar från medarbetarna.
Det känns bra.

Nu när jag tagit ett steg till.

*****

Pajaserier

I Burma har idag ett "val" genomförts. Det första i landet på 20 år! Manipulerat. Bland annat rapporteras att påtryckningar görs i vallokalerna för att folk ska rösta rätt. De "partier" som finns är starkt knutna till den styrande juntan på ett eller annat sätt. "Politikerna" sägs bland annat vara gamla pensionerade generaler, som hängt undan uniformen för att verka mera folkliga.

Hur kan de styrande ens inbilla sig att omvärlden ska gå på deras finter? Det egna folket är förmodligen betydligt intelligentare.

I USA har republikanerna gått starkt framåt i det senaste valet. En del beror på den s.k. Tea Party-rörelsens korståg från den extrema högerkanten. Förmodligen har de ett öga fastnaglat i bibeln också. Vetenskap är inget de gillar och än mindre litar på. Hellre gamla mossiga urkunder. Därför tänker de motarbeta alla förslag som skulle inskränka det omåttliga energislöseriet som amerikanerna är världsmästare på. Den kommande FN-konferensen i Mexico i slutet av november, lär visa vad USA egentligen vill, när det gäller klimatfrågorna.

Påven har också varit ute med sina pajaskonster i helgen. Den stora katedralen Sagrada Familia i Barcelona skulle invigas. Och naturligtvis passade han på att på oupplysta herrars vis ondgöra sig över aborter och homosexuella.

Ska man skratta eller gråta åt dessa små osjälvständiga och okunniga människor. Var kommer alla dessa farliga pajaser ifrån?

Skrattet befriar kanske bäst.
Men det fastnar lätt i halsen.
*****

Gammal bekant

På promenaden idag rådde tystnad. Den fina tystnad som snö innebär. Alla ljud dämpas och eftersom vinden var svag hördes heller inget brus i träden.

Plötsligt fylls luften av silverklockor.
- Sidensvansar, hinner jag tänka.

Men jag har fel. Det är korsnäbbar, som kommer i ett moln och slår sig ner högt uppe i en gran vid vägen.

Förra året såg vi inte till en enda korsnäbb. Därför var det extra kul att få besök av dem. Jag hoppas att de stannar i trakten. Trevliga och vackra fåglar.

Tyvärr hade jag inte rätt kamerautrustning med mig för att få bra bilder. Inte heller kan jag avgöra om det är större eller mindre korsnäbb det handlar om. Men bara för att du ska tro mig publicerar jag bilden ändå.

Utan att skämmas.


*****

Hoppsan

*****

Alla helgons mat

Gingravad reninnerfilé på rödlök, serverad med karamelliserad endive och balsamico.

Grillad fänkålskryddad lax med puy-linser och kakaocremefraiche.

Kaffe, glass.

Viner: Roodeberg till förrätt, Saint Clair Vicar's Choice Barrel fermented Chardonnay till huvudrätten.

Så blev det.
*****

När jag kliver ut på bron ...

.. i morgonrock och tofflor, för att traska ner till bastun, har ljuset plöstligt förändrats.

Det är precis när skymningen inträder. Ett varmblått ljus tar över från det grågrå. Jag blir stannandes där på bron sedan jag hämtat kameran. Men det blir inte länge. Några minuter bara. Sedan är allt grått igen.

Isen håller på att lägga en tunn hinna över havet. För första gången denna säsong.

Bastun lockar med sin värme. Vi blir där i någon timme.

När vi traskar upp mot stugan igen faller snön tätt, tätt, tätt på bar rygg.

Det känns uppfriskande.



*****

Tyst

Skogsvägen slingrar sig mellan granarna. Nattens snöfall knarrar under skorna. Några järpar skräms när vi närmar oss och flyger iväg ännu längre in i skogen.

Det är fullkomligt tyst, förutom de ljud vi själva är orsak till.
Och man vågar knappast harkla sig, eller tala högt.
Vi viskar.

Det känns mest naturligt.



*****

Även om jag gillar solsken ...

.. så finns det ett annat mysväder. Nämligen snögrått.

Det gillar jag.

Sådant är vädret idag.

Kritvit kall snö, djupt grå himmel, nästan vindstilla och doft av snö.
Mer snö utlovad.
Snögrått.

Halleluja!
*****

Norrbottensrap

*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Rap, Musik

Helgdagskväll i timmerkojan

*****

Lyx

Att jobba halvdag, är dubbelt! Visserligen är det en kort arbetsdag, men ofta nästan lika intensiv som en hel. Kunderna är forcerade. De vill också bli klara innan klockan ett, verkar det som.

På ett av mina förra jobb gick det så att vi fick avskaffa halvdagarna. För personalen. Kunderna släppte vi in till klockan 13, men sedan fick vi jobba kvar och reda ut allt fram till 17. Det blev så att säga någon form av "bankmodell". Du vet.. "vad i h...vete gör dom i banken efter tre". Jag vet!

Nåväl. Idag gick det faktiskt att avsluta någotsånär snabbt.

Snabbt hemåt. Precis som förra lördagen höll jag på att bli omkullsprungen av alla, som inte gjorde slut på pengarna då. Horder av människor drar omkring som täta vargflockar på jakt efter något att dra med sig hem. Skit samma vad, verkar det som.

En timme senare. I skogen vid havet.
Lyx.
*****

Lösning

Säga, eller tycka vad man vill om kungen; någon talare är han inte. Han verkar inte ens mediatränad.

Låt oss införa republik istället.

Då kan vi ställa högre krav på vår statschef.
Och kicka honom eller henne i baken, och ut från jobbet om det missköts.

*****
Andra bloggar om: Kungen, Carl XVI Gustaf, Monarki, Republik

Gamle trofast

- Varsågod, min käre man, sa ägarinnan till mitt stamhak när hon serverade mig den kakaopanerade laxen.
- Man, frågade jag.
- Ja herre då, skrattade hon.

Kanske har jag ätit lite för länge på samma ställe?

Perspektiv

Vi har en statsminister som har sänkt sin egen skatt motsvarande två KOMVUX-platser.

Jens Orback i debatt i P1-morgon idag.
*****

Oväntat

Två unga killar sitter och fikar en bit ifrån mig, där jag äter lunch. Roligt verkar de ha, även om jag inte förstår språket, eller ens vilket språk de talar. De sitter mitt i blickfånget, så jag märker att de snart är färdiga med sitt och ska lämna stället. De klär sig och går.

Kvar blir en ryggsäck.

Den står lite på sidan om, så jag blir lite tveksam. Kanske var det inte deras. Kanske är det någon som står i kön, som placerat den där som markering.

Kanske innehåller den en sprängladdning! Till och med den tanken dök upp, väldigt kort i min hjärna.

Genom fönstret ser jag att grabbarna står kvar utanför. De håller på att fippla med en mobiltelefon och blir där en stund.

Jag är klar med min lunch och förbereder mig för att gå några ärenden. När jag kommit ut på gatan går jag fram och säger:
- Ursäkta. Men glömde inte du en ryggsäck därinne?

Reaktionen blir så oväntad att jag blir helt paff. Inom bråkdelen av en sekund är jag omsluten av en hård björnkram och ett brutet "tack ska du ha".

Det värmde.
*****