Snart har värmen ...

.. stigit till behaglig nivå i stugan. När vi kom hit ikväll i minus 12, var det bara fyra grader plus inomhus.

Men det fixar sig alltså snart. Middagen är färdig redan från start. Lena N:s goda grekiska biffar. Donerade av henne vår andra olycksvecka. Jag fick också tillfälle att tacka henne för dem, då hon ropade fast mig på väg hem från jobbet. Jag har inte träffat henne på flera år, trots att hon är kollega till Benke och för länge länge sedan branschkollega till mig.

Teve för hela fredagskvällsslanten.

Ute skiner månen över istäckt hav, som en strålkastare. Högtryck och halv storm. Konstigt.

*****

Det närmar sig

Jag går min första längre promenad efter olyckan. Haltar lite ibland, när jag tar ut stegen för långt. Eller egentligen så långt jag brukar. Då protesterar svansen. Men jag kan gå fort istället.

Det blir en bra stund. Men jag träffar flera bekanta efter vägen. Anita och Marianne står och pratar i ett gathörn.
 - Var det ni!?? Jag läste ju om det.
Båda damerna blir förskräckta, efter att jag fått frågan om hur jag mår. Sådär i allmänhet, som man gör och alltid förväntar sig att svaret blir
 - Jotack jag mår utmärkt.
Den här gången blev det lite mer nyanserat när jag berättar.

Snart skiljs våra vägar och jag går vidare uppåt stan efter att ha tagit några bilder av ljusinstallationen på Floras kulle. Kvällen är iskall, trots sina bara 5-6 minusgrader. Det blåser nämligen rätt småfriskt. Så småfriskt att jag inte känner igen nästa bekanta som kommer emot mig. Hennes ansikte (hon går i motvind) ser lite ansträngt, hopsnörpt ut, och vi hinner passera varandra innan hon ropar fast mig.
 - Hej Bert, säger Nina.
Hon känner däremot till hur det är med oss. Jag får en kram och en hälsning hem.

Rätt mycket folk ute, trots en vanlig torsdagkväll. Restaurangerna lyser varmt ut mot Storgatan. Det ser trivsamt ut i stan. Sverigedemokraterna sitter väl hemma och kurar, för de vågar sig nog inte ut och möta vår verklighet.

Hemma bjuds jag på säsongens första lilla glöggmugg.

Det närmar sig.

*****

Att var tolfte människa ...

.. jag möter i vardagen, på stan, när jag äter lunch, när jag sätter mig i biosalongen eller på konserten, är beredda att rösta på Sverigedemokraterna, skrämmer mig.

Var tolfte!

Samtidigt känns det otroligt.

*****

Kundönskemål

Ur dagens mejlskörd:

Please send my SMS-ticket to my e-mail.

Häpp!
*****

Så var det dags ...

.. för en av våra nya traditioner igen.

Lite ovanlig, eftersom den inträffar två gånger per år.

Diskussionen om skolavslutningarnas vara i kyrkan eller inte.

Men sluta tramsa!

Förstatliga, eller kommunalisera kyrkorna. Låt skolorna hyra lokalen emellanåt, eller hyr ut till andra ändamål, konserter, möten, etc. Sedan kan man låta olika samfund hyra den dessemellan och leva ut sina fantasterier.

*****

Vilken njutning att se SD-ledaren ...

.. så fullständigt söndermosad, som han blev i programmet Hübinette ikväll.

Att han inte rann ut i avloppet, förvånar mig.

*****

Det är väl lika bra ...

.. att jag avbokar flygbiljetterna till Stockholm till nyårshelgen.

För jag råkade ha en kommersiell radiokanal på i bilen, som mellan varje låt mässade om det omfattande och tydligen fullständigt kaotiska vinterväder som av tonläget att döma kommer att utplåna huvudstaden.

*****

Så var den här dagen slut

Ja!

Så är det.

Utan att något särskilt hände.

Några resor till Delhi. En och annan till Stockholm. Ett par möten, som tog hela förmiddagen. Ett personalärende.

Det var det.

*****

Gruva

Dagen har gått åt till "gruvverksamhet". Skämt åsido. Vi har borrat efter vatten. Och vatten fick vi. I mängd. Inga problem med det i alla fall.

Nu gäller det bara att få in det i huset också. Alltså måste en grävmaskin ta sig in på tomten och fixa en djup fåra från borrhålet och fram till huset, där en rörmokare ska ta vid.

Tomten ser nu ut som ett slagfält. Tur att det är på "baksidan" av huset.

Närmast huset blev det tvunget att göras för hand.
Vi får se vad svanskotan tycker om det ikväll.

Men det är väl smällar man får ta och förmodligen är glad för vad det lider. När vattnet rinner i kranarna även på vintern.

Förhoppningsvis.

Vattengraven är djup och färdig när mörkret
bryter in.

Håkan gräver.

*****

Fukt

Höstdimma. Ingen havsis. Småfåglarna trängs i fågelmatningen, förutom trädkryparen som hittar insekter i barkspringorna.

Trots att det inte regnar droppar vatten från taket.
 - Träden gråter, sa en gammal samekvinna en gång, när hon ville berätta hur de hade det i byn. Vi hade besökt dem tidigare under hösten, och nu kände hon sig ensam.

Det är säkert lätt att få en sådan känsla, när "vintern" ser ut som en dåligt urvriden trasa.

Om man nu vore lagd åt det hållet.

Förstås!

*****

Så korkat

Näringslivsbasen Urban Bäckström visar prov på logikbrist i Ekots lördagsintvervju idag.

Han kommenterar socialdemokraternas intentioner att begränsa vinstuttag i skattefinansierade, privatdrivna verksamheter. Och då kommer kullerbyttan. Han hävdar att folk vill ha fler privata alternativ i skolorna och vården.
 - Skattepengarna räcker inte till, säger han.

Nä - Det tror väl jag det. Först sänker man skatterna med 80-100 miljarder. Sedan ska de pengar som finns kvar finansiera vinster, som kan placeras i skatteparadis på andra sidan jorden.

Häpp!

Återigen exempel på borgerlig cynism. Eller bristande matematikkunskaper.

*****

I väntan på vinter

Vi är ute i stugan i helgen. Lite förkortad visserligen, eftersom vi åkt ut först idag istället för fredag kväll.

Skönt att se något annat, efter fem veckohelger i stan. Två frivilliga och tre ofrivilliga.

Åkte ut i fuktigt novemberväder, där dagen inte riktigt vill vara ljus. Regntung sky, som ändå inte släpper ifrån sig dropparna. De verkar bara hänga där hotfullt i gråluddet. 4-5 grader över noll ger verkligen ingen trevlig vinterkänsla.

I stugan är det knappa tio grader, men vi har förstås varit förutseende redan när vi åkte härifrån sist och byggt en färdig brasa i täljstenskaminen. Bara att tända den, och skruva upp värmen på elementen, så börjar det kännas behagligt rätt snart.

Vintern får vi se på TV. Från Gällivare, bara 25 mil norrut och inne i landet, strömmar fina, vackra vinterbilder med snötyngda granar och fina skidspår. Glad att se divan Northug halka efter. Så osportslig är jag. Men han tar priset i negativitet. Han gillar inte ens att tävla i Gällivare "för dit kommer bara 10 personer för att titta". Jojo! Förmodar att han har synfel, för jag såg massor med folk.

Vinterdörrmattan fram, renfällen på pölen och fårskinnet i favoritfåtöljen.
Det är "vinter".

Konstgjord vinter kan vi ändå fixa här i stugmyset. Vi lär få vänta på den riktiga.












*****

Men nog tycker jag ...

.. att det var lite beige att Fredrik och Kristian var så usla på franska!

*****

Vi tog ...

.. grillad torskrygg med gratinerade briefyllda tomater, lökfylld bresaola och liten löjromssallad.

Vad tog du?

*****

Den som inte inser ...

.. att RUT-finansierad läxhjälp till skolungarna är till för att ytterligare segregera rika från fattiga, är allt bra blåögd, och förmodligen också blå i själen.

Borgerlig cynism i sin prydno.


*****

Ett litet framsteg

En femtedel av världens hajfångst står spanjorer och portugiser för. Glädjande därför att EU nu förbjudit s.k. finning, dvs att man hugger av fenorna på hajarna och slänger tillbaka djuret i havet. (Jfr.: Hugg av alla ben på en älg och lämna den sedan i skogen!)

Läs mer!

*****

Nu är klockan 17.00

Dags för den ädla surströmmingen med kollegerna på jobbet.

Trevlig torsdagskväll.


*****

Talgoxarna ...

.. pjuter, som vore det februari, när jag går till jobbet i novembermörkret.

Längtar snö.

*****

Idag tycker jag ...

.. att det var ovanligt mycket "uppåt väggarna " i nyhetssändningarna. Oftast med människan som orsak till eländet.

Israel - Palestina-konflikten. Där har jag egentligen slutat intressera mig. Konflikten verkar olöslig och så länge religion får styra, så blir det som det blir. Tänk att mänskligheten inte har lärt sig något trots tusentals år av lögner.

Lögner och religion går förmodligen hand i hand tillsammans med den nye EU-kommissionären Tonio Borg också. Tala om att vrida klockan tillbaka, när han blev godkänd som ny representant i EU-regeringen. Kvinnoförnedrande homofob med invandrarförakt. Mörkrädsla är ett svagt ord i sammanhanget.

Kineser med pengar vill ha hajfenssoppa. Hajar fångas, fenorna kapas och fiskarna kastas tillbaka levande ut i havet till en säker död. Utan fenor kan de inte simma. Det säger sig självt. Det är så fruktansvärt inhumant att man inte tror människor om att kunna uppföra sig på det sättet. EU väntas förbjuda hanteringen, som också praktiseras av spanjorer och portugiser. Skämmes!! Tusenfalt.

Svenska poliser kollaborerar med kriminella. Säger inte mer. Men det är konstaterat.

Det är svårt att se positivt på mänskligheten ibland.

*****

Årets julklapp

Hörlurar är det som handeln vill att vi ska satsa på i jul.

Jo - Vi ska alla gå omkring i vår egen lilla isolerade värld.
På gymmet.
I kassakön.
I trafiken . . .

Omvärlden tar vi in via Facebook.
Ty vi är ju sociala.

*****

Innan nu någon ...

.. akademisk institution drar igång ett dyrbart forskningsprojekt, kan jag redan nu meddela resultatet.

Allt av mindre sort, som tappas i golvet i ett badrum,
försvinner alltid in under badkaret.

Vsb.
*****


Läs även andra bloggares åsikter om Forskning, Rapporter, Forskningsrapporter

Man inser . . .

. . att klimatet redan har börjat barka åt skogen, när meteorologen i P1 påstår att ... "Norra Norrlands kustland får efter en kall och klar natt, mildare ..." och termometern i natt inte gått ner till mer än 0,4 minus.

Kall och klar natt! Jojo - ramarna förändras.

*****

Tack och lov

Mardrömmen kom av sig. I alla fall tills vidare. Här gick man med en molande oro inom sig att vårt största flygbolag skulle gå omkull.

Med en höst fylld av mycket arbete, ibland övermäktigt, med mycket övertid och stress, hade vi inte orkat med en situation där vår största leverantör plötsligt inte skulle fungera.

Jag tänkte på alla frågor från kunderna.
 - Hur gör vi nu?
 - Förlorar jag mina pengar?
 - Gäller min hemförsäkring?
 - Finns det några alternativ?

Det har funnits dagar i höst, då vi haft drygt 200 bokningar bara på en och samma dag. Tvåhundra stycken, bara på vårt kontor. Det funkar uppenbarligen, med lite ansträngning. Det betyder också att det teoretiskt skulle kunna bli 200 samtal med mer eller mindre kaotiskt innehåll på en dag, där alla kräver sin uppmärksamhet, sin rätt till hjälp.

Askmoln från Island hade i så fall varit en andeviskning.

Nu pustade vi ut istället. Kunde gå hem efter stängningsdags.
Ägna oss åt Sommarpratarna, Lykke och Homeland. (Fast själv avstår jag det sistnämnda. Jag tycker den historien borde ha kramats ur redan förra säsongen.)

*****

Det gäller att vara . . .

. . om sig och kring sig, om man vill ha cykeln kvar.


*****

Utsikt

Novemberfrukosten börjar lida mot  sitt slut.

I radion hudflängs de som hudflängas bör.

Min svanskota värker. B har kastat ena kryckan. 

På loftgången utanför fönstret ser jag hur ambulanssjukvårdare för en granne till ambulansen.

Utsikt.

*****

Protester

Äntligen har det börjat hända något. Jag har inget emot att gruvor etableras. Där det är lämpligt och med hårda miljökrav.

Norrbotten ser nu en gruvboom som aldrig förr.
Det ger jobb.
Det ger pengar.
Det ger sår, som aldrig läker.

Särskilt inte när pengarna, vinsterna, rinner iväg åt håll, där vi inte kommer åt dem. Ut ur länet och ut ur landet.

Sverige har nog den mest slappa gruvlagstifningen i världen. Det är därför som kanadensiska, australiensiska och andra bolag gräver guld just nu. Det de inte får göra hemma, gör de här.

Den nuvarande regeringen tittar blåögt på och hävdar den kortsiktiga så kallade arbetslinjen. Jobb är värda mycket för de som jobbar. Men de som jobbar bosätter sig inte här, utan flyger in och flyger ut, ungefär som till oljeriggarna i Nordsjön. Inkomsterna får de här, men skatten betalar de i sin egen kommun. Pengar som gruvkommunen aldrig ser röken av, men förutsätts bygga samhällsservice ändå.

Nu har ett nätverk bildats. De har möte idag. I maktens högsäte.

Det är hög tid.

För spåren på andra håll förskräcker.

Men tänk om det är försent.

*****

Idag tog vi mod till oss . . .

. .  och åkte ut till stugan för första gången efter olyckan. Vi har inte varit där på en månad, eftersom ingen av oss ha kunnat köra bil längre sträckor.

Men vi ville titta till huset invändigt och utvändigt, rensa kylen, vattna krukväxter och annat. Det såg rätt bra ut, trots allt. Ingen katastrof. Skönt.

Sedan är det så att vi håller på med ett projekt tillsammans med grannarna för att borra efter vatten, vintervatten, som vi saknat i våra kranar hittills. Vår sommarvattenanläggning är utmärkt, men när vintern kommer stängs den och vi får hämta vatten i pumphuset. Det är rätt tungt, även om vi från första början tyckte att det var helt okej. Man anpassar sig och fixar till det rätt praktiskt ändå, med pumpdusch, krandunkar och så vidare.

Men visst vore det skönt med vatten i kranen året om.

Sagt och gjort. Projektet sattes igång. Och naturligtvis ligger tidsplanen så att det ska ske just nu, när vi är indisponerade. Tack till grannarna som ställer upp och fixar, eftersom vi inte kan finnas på plats.
Går allt som det ska har vi vatten i huset till jul.

Novemberdagen är dunkel. På den tunna isen på andra sidan fjärden ligger ett trettital sälar och jäser. Men inte så länge. När vinden tilltar klirrar och klingar luften av sönderbrytande is. Det låter lite överjordiskt och mystiskt och kanske lite kusligt om det hade varit mörkt.

Vi lämnade platsen innan dess, och åkte hemåt stan igen, sedan vi fått kaffe hos grannarna.

Novemberisen ligger tunn

*****

Det var när vi . . .

. . upptäckte att quinoan som vi just ätit, hade dött för länge sedan, som vi undrade hur resten av kvällen skulle bli.













*****

Hur är det?

Läser ett inlägg hos Elisabet, som jag gärna lägger ut här.

Själv hade jag liknande funderingar på min egen blogg för sju år sedan.
Tiden går.

Har något förändrats?

*****

Med Eva . . .

. . på Kulturens hus.

*****

Apropå

Hellre språkrör än järnrör.

Tycker jag.

*****

Återseende

Redan när hon steg in genom dörren på vårt kontor tillsammans med min före detta kollega, tänkte jag: - Det där måste vara Bitte!

I så fall har vi inte setts på många, många år. Förmodligen fler än 50 och lite till. Hon var litet barn då. Bodde i lägenheten ovanför oss på Kronkan, Krongårdsringen 22.

Jag satt upptagen, hon gick vidare in till andra delar av kontoret.

Lite tveksam var jag trots allt. Men när jag sedan stötte på henne i korridoren undrade jag:
 - Ursäkta. Men vad heter du?
Hon blev lite ställd.
 - Jaa.... Jag heter
 - Bitte, avbröt jag.
Nu såg hon ännu mer ställd ut.
 - Men..... Det har ingen kallat mig sedan jag var litet barn, sa hon. Vem är du?
 - Är du alltså Bitte Ul..
 - På den tiden, ja. Det stämmer.
Jag presenterade mig. Berättade att jag var skolkamrat med hennes äldre syster och att vi bodde i lägenheten under hennes familjs på femtiotalet.
Hon brast i skratt.
 - Men hur kan du känna igen mig?
 - Jamen - Du är dig precis lik.
Hon skrattade.
 - Jaha. Ser jag ut som en bebis.
 - Nej, men du är lik din mamma.

Sedan pratade vi på. Det visade sig att hon bor i stan inte långt ifrång mig. Det gör också hennes syster, som jag gått i skola med. Hennes mamma lever också, några år över 80.

Jag minns också att jag och hennes syster någon gång lekte mamma-pappa-barn, där Bitte naturligtvis fick vara ungen.

Så nu är kontakten återskapad.
Mot det förflutna.

*****

Inte ensam

Glädjande att se. Det är Croneman och jag.

Och ett fåtal andra.

Kul att vara unik.

*****

Sakta framåt

Dagarna går, fyllda av arbete och "konvalescens". Men jobbet gör att jag håller mig igång på ett bra sätt. Tror jag.

Många funderingar bland personalen och bland kunderna med tanke på det läge som en av våra största leverantörer finns i för närvarande. SAS.

Törs man boka. Törs man åka. Hur blir det med min resa i jul. Får man boka av.

Oron finns. Själv har jag svårt att tro att SAS försvinner ut till höger. Inne i huvudet går ändå tankarna till hur det skulle bli om det blev ett faktum. I höst har vi haft dagar då vi på vårt kontor bokat över 200 resor på en dag. Man kan bara tänka sig hur arbetsbelastningen skulle bli om alla tjänsteresor plötsligt ska bokas om på andra alternativ.

Hemsk tanke, som får askmolnstiderna att blekna.

*****

Sjukt

. . . från mobilen

Här och nu

Sitter på min hårdaste stol för att klara svansen. Det funkar inte med soffan. Blåbärskakan uppäten. Påtåren slut. Bara slalom kvar. 

Vi hoppas på Myhrer.

*****

. . . från mobilen

Inlägget är också med i Elisabets "Här och nu-kampanj".

Uppdatering: Och det gick ju fint. Han vann. Dessutom hamnade Byggmark på tredje plats.
Vilket lag!

Lyssna själv

Suveräna Nina Björk, krönikör i bästa P1, säger sitt.

Och hon gör det bra.

Lyssna själv!

*****

Nördnivå

Vad glad jag blir när jag har rätt.  Den här gången gäller det det amerikanska presidentvalet.

Programmet Medierna i SR P1 tar upp det i slutet av dagens program. En journalist låter förvånad över hur svenska medier "rapporterar om saker på countynivå". En medieanalytiker, Mikael Lindqvist, undrar varför vissa redaktioner "publicerar fakta på en nivå, som inte ens kampanjstaberna på de olika sidorna i valet skulle kunna vara intresserade av". (Inte ordagrant, men nästan.).

Det är alltså ingen rim och reson i "vårt" intresse. Är vi beroende av USA så verkar inte svenskarna särskilt intresserade av att bryta det beroendet. Det skrämmer mig.
V.s.b.


Utdrag ur presentationen av programmet:

Tio USA på ett Kina i medierna
Aldrig någonsin har ett amerikansk val bevakats så hårt av svenska medier som i år. Det visar den undersökning som medieanalysföretaget Infopack tagit fram åt oss på Medierna. Sedan maj har det skrivits omkring 7 000 svenska artiklar om det amerikanska valet. Det är tio gånger så mycket som de som skrivits om valet av Kinas nya ledare. Är det rimliga proportioner? Reporter Tove Palén.

*****

Dagens . . .

. . frukost flyttas till teven.

Man vill ju se lite snö.

*****

. . . från mobilen

Försörjda

Vitlökspaj med oliver, blåbärskaka, älg, fetaostbiffar, kycklinggryta.... Allt detta och mer dråsade in på vårdhemmet Mörten i eftermiddags. Allt snyggt förpackat. Att ställa i frysen, i kylen, på spisen, eller direkt på bordet.

B:s kolleger står för ett antal middagar framöver.

Inte tackar man nej.

Nä - Ett stort kramkalas är de värda. Och mer.

Tack!

*****

På vårdhemmet Mörten . . .

. .  går livet sin gilla gång, med arbete långt in på kvällarna. Det ska inspekteras och bytas bandage, serveras morfin, med mera.

Om nätterna fladdrar Frankensteins monster förbi i mina drömmar. Eller var det moster?

Men jag är inte rädd.



Det ser fint ut. Agrafferna sitter där de ska och inget verkar infekterat.

*****

Återbesök på vårdcentralen

*****

Jag säger bara . . .

Det finns omtänksamma medarbetare.

*****

. . . från mobilen

I huvudet på en 10-åring . . .

. .  finns svaret på frågan:

Vilken sak är bäst på den nya lekplatsen?











*****

Äntligen

Nu finns ett lagförslag som går ut på att rattfyllerister ska bli av med sitt fordon, i tillägg till att körkortet dras in och eventuella andra straff utmäts.

Utmärkt!

Det har jag efterlyst i flera år. Det är så logiskt att man undrar varför det inte gjorts tidigare.

Hoppas det gäller för snö-/vattenskoter-/båtförare också.

*****

När jag går hem från jobbet . . .

. .  ser jag att träden längs gatan fått nya löv.













*****

En folkspillra

Så går cirkusen mot sin final. Om man får tro svenska medier kommer så gott som hela den svenska befolkningen att sitta uppe hela natten. Valvaka.

Men jag kan inte låta bli att fascineras. Hur fullständigt begeistrade vi måste vara över ett presidentval långt borta på andra sidan Atlanten.

Där genomförs idag ett parodiskt val. Ett val där 120 miljoner människor av ca 200 miljoner röstberättigade ska bestämma vem som ska bo i Vita huset under nästa fyraårsperiod.

Ett räkneexperiment:

• 120 miljoner människor = 1,71 procent av världens befolkning.
• Som prognoserna ser ut blir det jämnt. 50/50 nästan.
• 60 miljoner människor kommer att rösta på vinnaren.

0,85 procent av världens befolkning kommer alltså att bestämma vem som ska leda USA. Världens enda så kallade supermakt, med inflytande över en stor del av världen.

Finns det någon här i Sverige som anser att det är demokratiskt?

Finns det ingen här i Sverige som inser att detta är helt barockt?

Finns det några här i Sverige som skulle vilja ändra på det?
Jag hoppas det. För det är bara vi, och var och en av oss som kan, och bör, försöka tänka efter vad det är som vi sätter så högt. Vad det är som vi beundrar så ofantligt med USA. Ett gigantiskt u-land på många områden.

Låt föreställningen ta slut.
Låt clownerna gråta.

*****


Läs även andra bloggares åsikter om USA, Presidentvalet, Obama, Romney, Pajas

Tillbaka till jobbet

Första dagen efter en veckas konvalescens. Den börjar med ett besök på vårdcentralen för att ta bort stygnen i huvudet.

Distriktssköterska Karin tar hand om mig. Med gott mod griper hon sig an sin uppgift och det går bra till en viss punkt.
 - Här uppe är det liksom en kaka. Det är mycket möjligt att det finns fler stygn där, men jag vill inte gräva mer, utan tycker att vi avvaktar ett par dagar till.
Det lät som om det var en avgrund hon jobbade i. Men jag förstod.

De stygn som gick att ta bort, försvann. Resten får bli när sårskorpan trillat av för egen maskin.

Traskade iväg direkt till jobbet. Traskade och traskade.... Med försiktiga steg promenerade jag tillbaka till kontoret. Svansen ville inte, men hade ingen talan.

Välkomnades med öppna armar. Och frågor. Och ännu fler frågor.

Jobbet gick trots allt rätt bra. Jag fick stå upp och jobba ganska mycket. Sitta ibland. Bytte stol emellanåt. Blev trött. Tung i huvudet och trött. Alltså inte återställd.

Men jag går dit imorgon igen.
Det ska gå.

*****

Stilla dagar

Jag gör inte många knop i dessa tider. Kroppen kräver uppenbarligen sitt, vilket den tydligt visar. Vila och sömn.

I morse sov jag till halv nio, utan att ha vaknat en enda gång under natten. Det har nog inte hänt sedan tonåren. Det är ju i och för sig inte så länge sedan. Men ändå.

Revbenen börjar foga sig till sin ursprungliga uppgift. Men svansen är det värre med. Ont.

Jag tänker i alla fall gå till jobbet imorgon, efter att jag besökt vårdcentralen för att ta bort stygnen i huvudet.

Vi får se hur det går.

Nu går jag och lägger mig igen.

*****

SD

Varelser utan hjärna har minne, säger en ny forskningsrapport.

Synd att det inte gäller alla med hjärna.


*****

I goda vänners sällskap

Härlig kväll med god mat. Jag sov en del av dagen och fixade en middag som hette duga därefter. I alla fall tyckte gästerna om det.

Enkel och god.

Laxfilé i ugn. Kryddad med salt, peppar och öst med balsamvinäger och honung. Serverades med varm potatissallad, med svettig rödlök, purjo, vackra minitomater. Allt svängt i smör. En pestocremefraiche satte piff. Liksom färsk timjan och förra vårens granskott som frisk krydda.

Gott vin för de som fick dricka av medicinska skäl.

Vaniljglass med varma åkerbär avslutade.

Skratt, minnen, diskussioner.... och fler skratt.

*****