Efter fyra härliga skiddagar i fjällen, utan annat ansvar än att ta vara på sig själv och sina kamrater, umgås, åka skidor, äta god mat och ett och annat glas vin, är det inte att undra på att jag tycker som den gamla damen jag läste en artikel om, där hon berättade om sitt fjällintresse och att "hon redan när hon såg fjällen tona bort i bilens backspegel, längtade tillbaka".
I brevlådan här hemma låg två brev. Det ena från kommunen. Slamtömningsavgift.
Det andra från skattemyndigheten. Restskatt.
*****
Uppdatering: Jo - Jag vet att det finns ett "syftningsfel" i ovanstånde text. Men för att en kommentar här inte ska bli meningslös, låter jag det stå kvar. Man ska vara rädd om kommentarer.
Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
torsdag, mars 31, 2011
onsdag, mars 30, 2011
Lyxmiddag - Igen!
Imorgon drar vi hemåt, mot stan och jobbet igen. Sista kvällen med decimerat gäng - En av oss har redan fått ge vika för kraven från omvärlden och tagit tåg och flyg mot huvudstaden för att sprida ljuset från norr.
Vi som är kvar har förmånen att få skåprensa.
Middagen blir alltså:
*****
Vi som är kvar har förmånen att få skåprensa.
Middagen blir alltså:
- Gravlaxsnittar på Falu rågrut.
- Ångad hälleflundra från Atlanten några mil bort. Men nu fräst i smör och serverat med havssalt, timjan och rosmarin, på bädd av isbergssallad och med rostade solrosfrön och crème fraiche.
- Lätt potatissallad med omstekt renfilé i bitar och färsk pepparrot.
- Fruktsallad med grädde. En gammal fin årgång portvin därtill.
- Kaffe.
*****
Omslag
Vår sista hela skiddag denna gång går i samma stil. Det är sol, även om den är lite disig och tar lite tid på sig att komma fram. Men vinden är snäll, vilket vill säga helt borta.
Vi njuter av åkningen, av skidornas skärande svängar utför branterna, av den friska luften och solens strålar.
En lätt lunch och sedan ut igen.
Men då har något hänt. Inte nere i dalen. Men väl uppe på fjället. Vindsvansar - Ett tydligt tecken på tilltagande vindar. Det känns ordentligt från 700-metersnivån och uppåt. Det blir otrevligt. Vi harvar på nere i skogsnivån, men tröttnar snart på bristen på utmaning och vänder åter mot stugbyn efter tre.
After ski och väntande middag.
*****
tisdag, mars 29, 2011
I skymningen ...
.. går vi upp till hotellet för en lyxmiddag.
Rökt renhjärta med lingonchutney och riven pepparrot till förrätt.
Därefter rödingfilé med kräftkorv och ångade grönsaker, och tryfflar med kaffe och cognac.
Jo - Det smakade. Gudomligt! Dessutom serverades allt av personal som var både kunnig, intresserad, professionell och med hög social kompetens. Det var en ren fröjd att bli serverad av dem. Detta var helt i klass med delvis upphaussade restaurang Meteorologen i Riksgränsen.
*****
Vad har jag gjort ...
måndag, mars 28, 2011
Fullständigt urkass
I min exil i norra Norrlands fjälltrakter, och dessutom de norrligaste av dem, vill jag bara meddela att min internetuppkoppling från den stuga som vi framlever vårt liv i är synnerligen undermålig.
Det verkar som att vår lya är i någon slags skugga. Det står nämligen en mobilmast cirka 300 meter från oss, men nere i dalen. Där jag befinner mig visar mobilen högst en (1) täckningspinne, och ibland blir den noll.
Så det är inte av nonchalans, som jag inte läser och kommenterar i era bloggar. Det är tidsbrist. Det tar flera minuter att ta fram den enklaste webbsida. Minuter som jag måste ägna åt annat. Skidåkning, matlagning, umgänge, livsnjutning och annat.
*****
Det verkar som att vår lya är i någon slags skugga. Det står nämligen en mobilmast cirka 300 meter från oss, men nere i dalen. Där jag befinner mig visar mobilen högst en (1) täckningspinne, och ibland blir den noll.
Så det är inte av nonchalans, som jag inte läser och kommenterar i era bloggar. Det är tidsbrist. Det tar flera minuter att ta fram den enklaste webbsida. Minuter som jag måste ägna åt annat. Skidåkning, matlagning, umgänge, livsnjutning och annat.
*****
Efter en sagolik dag ...
lördag, mars 26, 2011
fredag, mars 25, 2011
Jisses ...
.. vilket material SR, SVT, TV4sport, Viasat, Canal Plus med flera medieföretag skulle kunna ösa ur, när det gäller att rekrytera expertkommentatorer för hockeyslutspelet.
Bara kring fikabordet på mitt jobb fanns det en sju-åtta stycken idag.
Samtidigt.
Och säkert fanns det lika många till i fikaomgång nr 2.
*****
Bara kring fikabordet på mitt jobb fanns det en sju-åtta stycken idag.
Samtidigt.
Och säkert fanns det lika många till i fikaomgång nr 2.
*****
torsdag, mars 24, 2011
onsdag, mars 23, 2011
På ny krog
Testar Köpmangatan 16.
Hittills verkar det bra.
Uppdatering: Och det fortsatte. Trevlig kvarterskrog. Lugn atmosfär och trevlig betjäning utan tillgjordhet.
Vi åt laxknyten med mozarella och salami, som serverades med pressad potatis, grillad grön sparris och fint fint strimlad palsternacka som snabbfriterats.
Desserten blev en lingonparfait med havtornssås.
Hittills verkar det bra.
Uppdatering: Och det fortsatte. Trevlig kvarterskrog. Lugn atmosfär och trevlig betjäning utan tillgjordhet.
Vi åt laxknyten med mozarella och salami, som serverades med pressad potatis, grillad grön sparris och fint fint strimlad palsternacka som snabbfriterats.
Desserten blev en lingonparfait med havtornssås.
tisdag, mars 22, 2011
När man jobbar ...
.. med försäljning av tjänster, där lagret är världsomfattande och virtuellt och endast består av färskvaror, som kan plockas av kolleger på vilken plats på jorden som helst närsomhelst, så blir det stundtals väldigt stressigt.
Den senaste stunden har varat i tre veckor nu.
*****
Den senaste stunden har varat i tre veckor nu.
*****
måndag, mars 21, 2011
Idag kör vi om
söndag, mars 20, 2011
När jag tittar ut genom ...
lördag, mars 19, 2011
Frysen smalt ...
Jag har ju faktiskt inte ...
.. rapporterat från den fest som jag förvarnade om häromdagen.
Men det är en årligt återkommande personalfest, som omgärdas med mycket hysch-hysch. Det är en av våra säljgrupper som bjuder in. Man betalar grisen i säcken. Den kostar alltid olika, vilket beror på hur beloppet passar in i inbjudan, som alltid skrivs på vers.
Festen går alltid i hälsans tecken och man vet aldrig vad man råkar ut för. Ett hemligt tema gäller det också att räkna ut. Och det är inte så enkelt, särskilt som drinken klockan 17.56 (som är startskottet) som alla köar till i år visade sig vara en soppa (!!!), med kabanoss därtill. Hett i flera bemärkelser alltså.
Men det blev en liten paraplydrink också, innan vi ombads samlas ute på gården. Väl klädda. En promenad genom stan i lulekvällen. Mot Norrbottensteatern. Lilla salongen hyrd för oss, och skådespela fick vi göra själva. Ingen konst för mig, som faktiskt uppträtt i skolteater, på Berns stora scen och andra publika sammanhang.
Det var ingen konst för mina mindre erfarna kolleger heller. Här var vi alla rätt jämlika, för det handlade om dans. Inför en kritisk jury fick vi dansa zumba! I en hel timme. Med instruktör.
Sedan var det promenad tillbaka till kontoret, där det blev frågetävlingar, middag, och ännu fler tävlingar. Min grupp, Apelsinerna (Naranjas), utklassade övriga fullständigt. Vi krossade allt motstånd och kammade hem massor med priser, särskilt Sara som dessutom vann ett par individuella inslag.
Kul kväll. Det behövdes, som ventil till de stressiga veckor som vi haft på senaste tiden med ständigt övertidsjobb.
*****
Men det är en årligt återkommande personalfest, som omgärdas med mycket hysch-hysch. Det är en av våra säljgrupper som bjuder in. Man betalar grisen i säcken. Den kostar alltid olika, vilket beror på hur beloppet passar in i inbjudan, som alltid skrivs på vers.
Festen går alltid i hälsans tecken och man vet aldrig vad man råkar ut för. Ett hemligt tema gäller det också att räkna ut. Och det är inte så enkelt, särskilt som drinken klockan 17.56 (som är startskottet) som alla köar till i år visade sig vara en soppa (!!!), med kabanoss därtill. Hett i flera bemärkelser alltså.
Men det blev en liten paraplydrink också, innan vi ombads samlas ute på gården. Väl klädda. En promenad genom stan i lulekvällen. Mot Norrbottensteatern. Lilla salongen hyrd för oss, och skådespela fick vi göra själva. Ingen konst för mig, som faktiskt uppträtt i skolteater, på Berns stora scen och andra publika sammanhang.
Det var ingen konst för mina mindre erfarna kolleger heller. Här var vi alla rätt jämlika, för det handlade om dans. Inför en kritisk jury fick vi dansa zumba! I en hel timme. Med instruktör.
Sedan var det promenad tillbaka till kontoret, där det blev frågetävlingar, middag, och ännu fler tävlingar. Min grupp, Apelsinerna (Naranjas), utklassade övriga fullständigt. Vi krossade allt motstånd och kammade hem massor med priser, särskilt Sara som dessutom vann ett par individuella inslag.
Kul kväll. Det behövdes, som ventil till de stressiga veckor som vi haft på senaste tiden med ständigt övertidsjobb.
*****
Vi kanske ska ta och ...
.. frosta av frysen, nu när vädret är grått, mesigt men lite blåsigt.
Sagt och gjort. Men långt ifrån färdigt.
Det är då de första blåfläckarna på himlen visar sig.
*****
Sagt och gjort. Men långt ifrån färdigt.
Det är då de första blåfläckarna på himlen visar sig.
*****
torsdag, mars 17, 2011
Och snart blir det fest
Samling för drinkar i växeln kl 17.56.
Sedan vet vi ingenting!
(Och några mutor är det inte tal om. Personalen sponsrar själv med 269 kronor per huvud.)
*****
Sedan vet vi ingenting!
(Och några mutor är det inte tal om. Personalen sponsrar själv med 269 kronor per huvud.)
*****
onsdag, mars 16, 2011
Nog var det lite tamt ...
.. det nya reseprogrammet i SVT, med det föga fantasifulla namnet Resebyrån. Premiär var det ikväll.
Men det ska du veta: På en resebyrå är det betydligt mer spännande än så. Varje dag!
Programmet var alldeles för snuttifierat. Små splittrade intryck från världen.
Nä - Programmet Go'kväll brukar ha bättre resereportage, gjorda av eldsjälar med lite mer känsla.
Tyvärr, Resebyrån. Ni behöver hjälp.
*****
Men det ska du veta: På en resebyrå är det betydligt mer spännande än så. Varje dag!
Programmet var alldeles för snuttifierat. Små splittrade intryck från världen.
Nä - Programmet Go'kväll brukar ha bättre resereportage, gjorda av eldsjälar med lite mer känsla.
Tyvärr, Resebyrån. Ni behöver hjälp.
*****
Tänk lite längre
Jag vet inte hur mycket av Japans energi, som nu faller bort i och med att kärnkraftverk havererar.
Men det måste vara rätt mycket, eftersom elektriciteten ransoneras.
Ett kärnkraftverk byggs inte på en dag, eller ens ett år. En trasig reaktor är heller inte särskilt lättreparerad. Frågan är om det ens låter sig göra.
Nu håller kärnkraftkramare på att försöka skyla över farorna med det som händer. "Det är inte så mycket strålning, som kommer ut" och så vidare.
Men hur ska de skyla över att si och så många procent av elektriciteten försvinner i x antal år? Ska Tokyo ha elransonering till nya reaktorer byggs?
Finns det alternativa energikällor att ta till i en hast.
Sverige är en kärnkraftsnation. En stor del av vår energi kommer från farlig kärnkraft. I fjol klagades det mycket över att många av våra reaktorer stod stilla. På grund av fel, men också på grund av underhållsarbete. Vi fick elbrist, även om vi inte hade ransonering.
Låt säga att vi råkar ut för allvarligare tillbud och kärnkraftverk måste stänga. Är svensk allmänhet då beredd på att leva utan den energin. I åratal. Är industrin beredd om något sådant skulle hända.
Nej - Kärnkraft är stordrift. Stordrift passar inte i alla sammanhang.
Men förmodligen skakar vi bara av oss och tänker att "det får bara inte hända".
Så har de nog tänkt i Japan också.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Korttänkt
Men det måste vara rätt mycket, eftersom elektriciteten ransoneras.
Ett kärnkraftverk byggs inte på en dag, eller ens ett år. En trasig reaktor är heller inte särskilt lättreparerad. Frågan är om det ens låter sig göra.
Nu håller kärnkraftkramare på att försöka skyla över farorna med det som händer. "Det är inte så mycket strålning, som kommer ut" och så vidare.
Men hur ska de skyla över att si och så många procent av elektriciteten försvinner i x antal år? Ska Tokyo ha elransonering till nya reaktorer byggs?
Finns det alternativa energikällor att ta till i en hast.
Sverige är en kärnkraftsnation. En stor del av vår energi kommer från farlig kärnkraft. I fjol klagades det mycket över att många av våra reaktorer stod stilla. På grund av fel, men också på grund av underhållsarbete. Vi fick elbrist, även om vi inte hade ransonering.
Låt säga att vi råkar ut för allvarligare tillbud och kärnkraftverk måste stänga. Är svensk allmänhet då beredd på att leva utan den energin. I åratal. Är industrin beredd om något sådant skulle hända.
Nej - Kärnkraft är stordrift. Stordrift passar inte i alla sammanhang.
Men förmodligen skakar vi bara av oss och tänker att "det får bara inte hända".
Så har de nog tänkt i Japan också.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Korttänkt
tisdag, mars 15, 2011
måndag, mars 14, 2011
Erbjudande
På Blekinge Läns Tidning har man gjort häpnadsväckande upptäckter. Vilken himla tur att vi på våra nordliga breddgrader får läsa det i vår lokaltidning, så att även vår mellanmänskliga tillvaro kan berikas.
Stämningen blir bättre på arbetsplatser där man hejar på varandra! Äntligen kommer vi att lösa massor med problem på mitt jobb. För jag tänker nog införa denna sydsvenska sed. I alla fall på prov. Man ska ju vara försiktig med nymodigheter. Det kan ju bära rakt åt helsicke om det vill sig illa.
Men det där som de infört på Blekinge Läns Tidning verkar ju rätt väl genomfört. Ja, kanske till och med lite vetenskapligt. En Hälsaprofil.
Guuuuuuu så smart! Jag häpnar.
Nä - blekingar. Det där måste väl vara ett alltför tidigt aprilskämt. Själv började jag heja på mina arbetskamrater redan för 42 år sedan, då jag tog mina första kliv ut i arbetslivet. Och sedan har det bara fortsatt. Det vete sjutton om jag inte hade börjat ännu tidigare. I skolan till och med. Inte visste jag att det var så revolutionerande.
Jag vet ju förstås att ni där nere i södern inte så gärna blickar norrut för att inhämta kunskaper. Vi anses ju allmänt lite efterblivna vi här i Sveriges topp.
Ett extra tips ska ni också få: I vår bostadsrättsförening hejar vi på varandra, när vi träffas i trapphusen - ja, till och med när vi ses utomhus. På gården!!!
Och när vi lika är igång kan jag tipsa om en helt annan sak. Ni har ju också haft en riktig vinter för en gångs skull. Kanske har ni frusit händerna blå, trots att det finns utmärkta hjälpmedel. Läs bara den här artikeln från DN. Den förekom även i exakt kopia i en del lokaltidningar.
En smart handvärmare. De'du!
Stackars er i Sverige!
Jag köpte min första för 20-25 år sedan.
I Luleå.
Välkommen till Norrbotten med dina funderingar.
Det du alltid drömt om kanske finns.
*****
Stämningen blir bättre på arbetsplatser där man hejar på varandra! Äntligen kommer vi att lösa massor med problem på mitt jobb. För jag tänker nog införa denna sydsvenska sed. I alla fall på prov. Man ska ju vara försiktig med nymodigheter. Det kan ju bära rakt åt helsicke om det vill sig illa.
Men det där som de infört på Blekinge Läns Tidning verkar ju rätt väl genomfört. Ja, kanske till och med lite vetenskapligt. En Hälsaprofil.
Guuuuuuu så smart! Jag häpnar.
Nä - blekingar. Det där måste väl vara ett alltför tidigt aprilskämt. Själv började jag heja på mina arbetskamrater redan för 42 år sedan, då jag tog mina första kliv ut i arbetslivet. Och sedan har det bara fortsatt. Det vete sjutton om jag inte hade börjat ännu tidigare. I skolan till och med. Inte visste jag att det var så revolutionerande.
Jag vet ju förstås att ni där nere i södern inte så gärna blickar norrut för att inhämta kunskaper. Vi anses ju allmänt lite efterblivna vi här i Sveriges topp.
Ett extra tips ska ni också få: I vår bostadsrättsförening hejar vi på varandra, när vi träffas i trapphusen - ja, till och med när vi ses utomhus. På gården!!!
Och när vi lika är igång kan jag tipsa om en helt annan sak. Ni har ju också haft en riktig vinter för en gångs skull. Kanske har ni frusit händerna blå, trots att det finns utmärkta hjälpmedel. Läs bara den här artikeln från DN. Den förekom även i exakt kopia i en del lokaltidningar.
En smart handvärmare. De'du!
"– Det har funnits massor med år i USA och Japan, men kom till Sverige först för några år sedan"
Stackars er i Sverige!
Jag köpte min första för 20-25 år sedan.
I Luleå.
Välkommen till Norrbotten med dina funderingar.
Det du alltid drömt om kanske finns.
*****
Och likväl
Så har vi glömt Tunisien.
Egypten likaså.
Libyen tonar bort.
Japan står fram.
Men snart traskar vi vidare.
Obekymrade.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Miljö, Liv, Energipolitik
Egypten likaså.
Libyen tonar bort.
Japan står fram.
Men snart traskar vi vidare.
Obekymrade.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Miljö, Liv, Energipolitik
söndag, mars 13, 2011
Vad är det för fel ...
.. på dieselgeneratortillverkare?
Jag tänker förstås på kärnkraftskatastrofen i Japan, som trots att landet räknas till ett under av säkerhetstänkande, råkar ut för det oförutsedda.
Och då tänker jag inte på jordbävningen och den följande tsunamin, som båda har funnits i japaners och andra länders medvetande i generationer. Det kommer att hända. Igen och igen och igen. Naturen bestämmer.
Jag tänker heller inte på den skenheliga och totalt oskuldsfulla kärnkraftsindustrin, som i alla lägen hävdar sin förträfflighet i alla led, från råvara till skräp. Det kan inte hända trots att det händer igen och igen och igen. Skrattretande. Men det fastnar förstås i halsen. Kärnkraft är en livsfarlig energiform. Så är det.
Nej - Det som slår mig är de där dieselgeneratorerna, som aldrig verkar fungera som de ska. De startar inte. Inte i kärnkraftsanläggningar. Inte heller på sjukhus, som plötsligt blir strömlösa och då litar på kraft från dessa tingestar.
Nu byggs det kärnkraft som aldrig förr runt hela vår jord. I Finland håller ett projekt på att helt haverera innan det ens är färdigt. Av ekonomiska skäl. Ändå tänker man bygga ytterligare ett verk bara kilometer från den svenska gränsen. Nu får väl Finland räknas som ett högteknologiskt land utan större risker för naturkatastrofer.
Med det finns länder av olika slag. Och eftersom Japan tillhör de länder som satsar mest och tydligen är bäst på kärnkraftssäkerhet, innebär det att den säkerheten förmodligen är sämre i alla andra länder som försöker sig på att bygga reaktorer! Inklusive Finland. Och Sverige!
Men det är klart ...
Vi kanske har bättre dieselgeneratorer.
Fan tro't.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Japan, Dieselgeneratorer, Reservkraft,
Jag tänker förstås på kärnkraftskatastrofen i Japan, som trots att landet räknas till ett under av säkerhetstänkande, råkar ut för det oförutsedda.
Och då tänker jag inte på jordbävningen och den följande tsunamin, som båda har funnits i japaners och andra länders medvetande i generationer. Det kommer att hända. Igen och igen och igen. Naturen bestämmer.
Jag tänker heller inte på den skenheliga och totalt oskuldsfulla kärnkraftsindustrin, som i alla lägen hävdar sin förträfflighet i alla led, från råvara till skräp. Det kan inte hända trots att det händer igen och igen och igen. Skrattretande. Men det fastnar förstås i halsen. Kärnkraft är en livsfarlig energiform. Så är det.
Nej - Det som slår mig är de där dieselgeneratorerna, som aldrig verkar fungera som de ska. De startar inte. Inte i kärnkraftsanläggningar. Inte heller på sjukhus, som plötsligt blir strömlösa och då litar på kraft från dessa tingestar.
Nu byggs det kärnkraft som aldrig förr runt hela vår jord. I Finland håller ett projekt på att helt haverera innan det ens är färdigt. Av ekonomiska skäl. Ändå tänker man bygga ytterligare ett verk bara kilometer från den svenska gränsen. Nu får väl Finland räknas som ett högteknologiskt land utan större risker för naturkatastrofer.
Med det finns länder av olika slag. Och eftersom Japan tillhör de länder som satsar mest och tydligen är bäst på kärnkraftssäkerhet, innebär det att den säkerheten förmodligen är sämre i alla andra länder som försöker sig på att bygga reaktorer! Inklusive Finland. Och Sverige!
Men det är klart ...
Vi kanske har bättre dieselgeneratorer.
Fan tro't.
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Japan, Dieselgeneratorer, Reservkraft,
lördag, mars 12, 2011
Enkla middagstipset
Ljuvliga vinter
fredag, mars 11, 2011
Att vara människa II
Eva Dahlgren utan musik. Kan det va' nå't?
I en och en halv timme!
Jo!
Vilken artist.
Och visst sjöng hon också.
Lite.
Men mest berättade hon.
Så att alla kände igen sig.
Eller ...
Så att alla borde känna igen sig.
*****
Andra bloggar om: Eva Dahlgren, Luleå, Kulturens Hus
I en och en halv timme!
Jo!
Vilken artist.
Och visst sjöng hon också.
Lite.
Men mest berättade hon.
Så att alla kände igen sig.
Eller ...
Så att alla borde känna igen sig.
*****
Andra bloggar om: Eva Dahlgren, Luleå, Kulturens Hus
Å hoppsan
Nu verkar alla sossar vääääääääääldigt överraskade över att Håkan Juholt lanseras som kandidat till ledarposten i partiet.
Vääääääääääldigt överraskade.
Men snälla nån! Har ni inte tjafsat länge nog om vem som ska bli chef nu? Jag bara undrar.
Och är det så att ni är tagna helt på sängen, så får ni väl ställa upp själva och kandidera. Det finns chans på kongressen.
Istället för att stå i varsitt hörn och säga nej.
Mesproppar!
Tur att det finns andra partier att lägga rösten på.
*****
Andra bloggar om:
Håkan Juholt,
Demokrati,
Socialdemokraterna
Vääääääääääldigt överraskade.
Men snälla nån! Har ni inte tjafsat länge nog om vem som ska bli chef nu? Jag bara undrar.
Och är det så att ni är tagna helt på sängen, så får ni väl ställa upp själva och kandidera. Det finns chans på kongressen.
Istället för att stå i varsitt hörn och säga nej.
Mesproppar!
Tur att det finns andra partier att lägga rösten på.
*****
Andra bloggar om:
Håkan Juholt,
Demokrati,
Socialdemokraterna
torsdag, mars 10, 2011
När jobbet tar över ...
.. som det gör ibland, så blir det inte så mycket tid över till bloggeriet. Vilket märks. Det har varit en intensiv sova-vakna-jobba-äta-sova-period de senaste veckorna. Det går väl bra under en begränsad period.
Torsdagar är min speciella dag. Då är det meningen att jag ska ägna den absolut största delen till personalfrågor. Det har fungerat. Men idag blev det lite si och så med det.
Började dagen med att vara portvakt. När den övriga personalen informerades om roliga nyheter, fick vi som har ansvarstjänster sitta kvar på våra platser och sköta den vanliga ruljansen mot kunderna en stund på morgonen. Vi hade fått informationen redan igår och lyckats hålla tyst.
Halv tio drog jag iväg med en kollega. Kundbesök. Träff med en VD och genomgång av samarbetet. Klart strax före elva, då det var dags för min lunch. Grönpepparbiff. Alldeles för salt, men god ändå.
Så klockan tolv kunde jag "dra mig tillbaka" till mitt rum och ta itu med de upppgifter jag egentligen skulle göra. Svarar på mejl som hamnat i den speciella "personallådan". Det var 22 stycken. Delegerade (hm!) en del småsaker till ekonomichefen. Började titta på schemat för den kommande treveckorsperioden för min säljgrupp, men fick snart bryta upp.
13.30 dags för möte hos vår webbyrå. Genomgång av användargränssnittet. Det såg bra ut. Tillbaka på jobbet till eftermiddagsfikat. Så lämpligt! Tog rätt på anteckningarna från mötet och mejlade ut en liten remiss till ett annat av våra kontor. Frågor jag behövde ha svar på för att utvecklingen av den nya hemsidan ska gå rätt.
Sedan dags för schemat igen. Pussel, pussel, pussel. Emellanåt var jag tvungen att återgå i säljarrollen. Sådant som runnit över från igår. Plus uppdatering av vår facebooksida. Och internbloggen.
Tiden gick och gick och efter stängningsdags fick jag ta ett kort medarbetarsamtal, som gick bra.
Schemat blev klart och jag distribuerade det. Fick bråkdelen av en sekund senare den första reaktionen av en annan övertidsjobbande medarbetare.
- Nej!!!
- Jaha, sa jag. Jag ändrar då ingenting nu. Vi får ta det sen.
Hemåt vid kvart-i-sjutiden, efter att ha mejlat förslag till två kunder som otåligt väntat på besked.
Trött.
Men jag är här. Och jag är där (hos dig alltså) och kollar.
Bara så du vet.
*****
Torsdagar är min speciella dag. Då är det meningen att jag ska ägna den absolut största delen till personalfrågor. Det har fungerat. Men idag blev det lite si och så med det.
Började dagen med att vara portvakt. När den övriga personalen informerades om roliga nyheter, fick vi som har ansvarstjänster sitta kvar på våra platser och sköta den vanliga ruljansen mot kunderna en stund på morgonen. Vi hade fått informationen redan igår och lyckats hålla tyst.
Halv tio drog jag iväg med en kollega. Kundbesök. Träff med en VD och genomgång av samarbetet. Klart strax före elva, då det var dags för min lunch. Grönpepparbiff. Alldeles för salt, men god ändå.
Så klockan tolv kunde jag "dra mig tillbaka" till mitt rum och ta itu med de upppgifter jag egentligen skulle göra. Svarar på mejl som hamnat i den speciella "personallådan". Det var 22 stycken. Delegerade (hm!) en del småsaker till ekonomichefen. Började titta på schemat för den kommande treveckorsperioden för min säljgrupp, men fick snart bryta upp.
13.30 dags för möte hos vår webbyrå. Genomgång av användargränssnittet. Det såg bra ut. Tillbaka på jobbet till eftermiddagsfikat. Så lämpligt! Tog rätt på anteckningarna från mötet och mejlade ut en liten remiss till ett annat av våra kontor. Frågor jag behövde ha svar på för att utvecklingen av den nya hemsidan ska gå rätt.
Sedan dags för schemat igen. Pussel, pussel, pussel. Emellanåt var jag tvungen att återgå i säljarrollen. Sådant som runnit över från igår. Plus uppdatering av vår facebooksida. Och internbloggen.
Tiden gick och gick och efter stängningsdags fick jag ta ett kort medarbetarsamtal, som gick bra.
Schemat blev klart och jag distribuerade det. Fick bråkdelen av en sekund senare den första reaktionen av en annan övertidsjobbande medarbetare.
- Nej!!!
- Jaha, sa jag. Jag ändrar då ingenting nu. Vi får ta det sen.
Hemåt vid kvart-i-sjutiden, efter att ha mejlat förslag till två kunder som otåligt väntat på besked.
Trött.
Men jag är här. Och jag är där (hos dig alltså) och kollar.
Bara så du vet.
*****
onsdag, mars 09, 2011
Grattis machosverige
En fotbollsspelare, Anton Hysén, sprungen ur fotbollsadeln, har kommit ut som homosexuell.
Och världen häpnar. CNN, BBC, kvällspressen .... Alla har hört av sig till Anton och vill höra hans historia.
Starkt av Anton. Han blir förstås en bra förebild.
Samtidigt ställs frågan: Var är alla andra? (Jo, jag vet; Anton har själv ställt den.)
Så nu krävs det att alla andra aktiva homosexuella idrottare ska träda fram och berätta.
Varför det?
*****
Andra bloggar om: Anton Hysén, Fotboll, Idrott
Och världen häpnar. CNN, BBC, kvällspressen .... Alla har hört av sig till Anton och vill höra hans historia.
Starkt av Anton. Han blir förstås en bra förebild.
Samtidigt ställs frågan: Var är alla andra? (Jo, jag vet; Anton har själv ställt den.)
Så nu krävs det att alla andra aktiva homosexuella idrottare ska träda fram och berätta.
Varför det?
*****
Andra bloggar om: Anton Hysén, Fotboll, Idrott
Det går bra att byta också
tisdag, mars 08, 2011
Att vara människa
Ikväll hade vi tillfälle att få ta del av Karl-Ove Knausgårds författarskap vid en författarafton på Kulturens Hus. Nästan fullsatt.
Den första delen av hans mäktiga romansvit på 6 volymer kom ut i Sverige i höstas och väckte stor uppståndelse. Men det är tydligen inget mot vad böckerna orsakar i Norge. Mer eller mindre skandal, verkar det som.
Och ändå skriver han, som han själv säger, bara om livet. Den här första delen "Min Kamp" bygger till stor del på honom själv och hans liv.
- Men det är en roman, säger han.
Visserligen berättar han om människor han mött och människor han haft, eller har relationer till. Men de är aldrig namngivna.
- Är det bara de själva som känner igen sig, frågar jag över ett glas vin på Invit.
Vi gick dit tillsammans med honom och träffens arrangörer. De skulle bjuda honom på middag och han var glad att träffa oss efter 19 år, sedan vi senast träffades i Reykjavik.
- Ja, förmodligen, svarar han. Ingen annan än de själva kan peka ut någon direkt.
I Norge har drevet gått, och han besöker ogärna hemlandet sedan han flyttat till Malmö.
Bokens titel väcker förstås en del obehagliga associationer. Min kamp.
- Han hade sin kamp på ett högt och farligt plan. Jag har min kamp här nere, säger Karl-Ove och syftar på det vanliga livet. Det som levs varje stund, varje dag och lägger dag till dag.
- Och nu har jag blivit 40.
Kontakt återknuten. Det var trevligt.
Jag har själv ännu inte läst boken, men nu blir det nog snart dags för det.
*****
Den första delen av hans mäktiga romansvit på 6 volymer kom ut i Sverige i höstas och väckte stor uppståndelse. Men det är tydligen inget mot vad böckerna orsakar i Norge. Mer eller mindre skandal, verkar det som.
Och ändå skriver han, som han själv säger, bara om livet. Den här första delen "Min Kamp" bygger till stor del på honom själv och hans liv.
- Men det är en roman, säger han.
Visserligen berättar han om människor han mött och människor han haft, eller har relationer till. Men de är aldrig namngivna.
- Är det bara de själva som känner igen sig, frågar jag över ett glas vin på Invit.
Vi gick dit tillsammans med honom och träffens arrangörer. De skulle bjuda honom på middag och han var glad att träffa oss efter 19 år, sedan vi senast träffades i Reykjavik.
- Ja, förmodligen, svarar han. Ingen annan än de själva kan peka ut någon direkt.
I Norge har drevet gått, och han besöker ogärna hemlandet sedan han flyttat till Malmö.
Bokens titel väcker förstås en del obehagliga associationer. Min kamp.
- Han hade sin kamp på ett högt och farligt plan. Jag har min kamp här nere, säger Karl-Ove och syftar på det vanliga livet. Det som levs varje stund, varje dag och lägger dag till dag.
- Och nu har jag blivit 40.
Kontakt återknuten. Det var trevligt.
Jag har själv ännu inte läst boken, men nu blir det nog snart dags för det.
*****
Om man möts av ...
.. en glatt krökt rygg och ett par pigga små ögon när man närmar sig ruccolasallden som serverades till kycklinglasagnen idag, kan man väl anse att det som serveras är färskt och obesprutat.
Eller hur?
Tyvärr slutade det väl inte så bra för den lilla blivande fjärilen, kan jag tro. Den nöjde sig inte med att bli lyft från tallriken tillsammans med sitt blad, utan kröp över bordskanten och hoppade ner på golvet.
Vidare öde ej känt.
*****
PS. Salladen smakade i alla fall utmärkt.
Eller hur?
Tyvärr slutade det väl inte så bra för den lilla blivande fjärilen, kan jag tro. Den nöjde sig inte med att bli lyft från tallriken tillsammans med sitt blad, utan kröp över bordskanten och hoppade ner på golvet.
Vidare öde ej känt.
*****
PS. Salladen smakade i alla fall utmärkt.
söndag, mars 06, 2011
lördag, mars 05, 2011
En rejäl köttbit ...
- Jag är inte klädd ...
.. för snöstorm, sa den unga tjejen som i panik sprang före sina kompisar till en väntande bil. Jag hade varit och handlat inför kvällens middag och var förstås föredömligt utrustad för årstiden.
Den fina vinter vi haft, med temperaturer under det normala i flera månader, har nu ändra sig. Nu är det varmare än normalt för mars, sedan någon vecka. Kan ingen berätta om "lagom" för vädergudarna?
På ett par dagar har nästan all snö i stan försvunnit. Nu är gatorna istället dammiga och grå, som så många många många verkar vilja ha det.
Det har förstås också fört med sig att en del tror att detta är våren, ja snudd på sommaren, som står för dörren. Därför har de lättat på klädseln betänkligt.
Den springande tjejen hade en kjol, kort som ett brett skärp, blommiga strumpor passande för en midsommardans, och en tunn, till synes nästan ofodrad jacka som inte räckte ner till midjan.
En solig dag förvandlades på några minuter till ett rykande inferno för henne, när en för årstiden mycket typisk snöby svepte in och påminde om vilken tid på året det är. Någon "snöstorm" var det inte tal om. Men tiominutersyran lekte tafatt med både det ena och det andra.
Kul tyckte jag.
Katastrof, tyckte andra.
*****
Den fina vinter vi haft, med temperaturer under det normala i flera månader, har nu ändra sig. Nu är det varmare än normalt för mars, sedan någon vecka. Kan ingen berätta om "lagom" för vädergudarna?
På ett par dagar har nästan all snö i stan försvunnit. Nu är gatorna istället dammiga och grå, som så många många många verkar vilja ha det.
Det har förstås också fört med sig att en del tror att detta är våren, ja snudd på sommaren, som står för dörren. Därför har de lättat på klädseln betänkligt.
Den springande tjejen hade en kjol, kort som ett brett skärp, blommiga strumpor passande för en midsommardans, och en tunn, till synes nästan ofodrad jacka som inte räckte ner till midjan.
En solig dag förvandlades på några minuter till ett rykande inferno för henne, när en för årstiden mycket typisk snöby svepte in och påminde om vilken tid på året det är. Någon "snöstorm" var det inte tal om. Men tiominutersyran lekte tafatt med både det ena och det andra.
Kul tyckte jag.
Katastrof, tyckte andra.
*****
fredag, mars 04, 2011
Inget - Allt
Det händer ju inget. Inget att berätta om i varje fall. Det är bara dagar som går. Och går. Och går. Massor att göra på jobbet. Folk har ju sportlov!(???) Och som varje karriärsinriktad människa sitter man ju då i fjällstugan och planerar sina tjänsteresor till världens alla hörn, medan ungarna slinter i backen.
Waterloo (i Kanada alltså), Calgary (också i Kanada), Cuzco (Peru), förutom de vanliga ställena Amsterdam, Stockholm, Unnaryd, Tammerfors, Oslo, Tromsö, Kiruna, Wien, Cardiff, Leksand och några till, som svirrat förbi i huvudet. Jo - Det var något om Nashville också. Inte i På Spåret, utan i verkligheten. Eller virtuellt, eller hur man nu kan kalla det.
Så såg min dag ut.
Fullt upp alltså, fastän inget har hänt.
Jo, förresten. Det kom ju ett MMS.
Så livet verkar gå vidare.
Som om inget har hänt.
*****
Waterloo (i Kanada alltså), Calgary (också i Kanada), Cuzco (Peru), förutom de vanliga ställena Amsterdam, Stockholm, Unnaryd, Tammerfors, Oslo, Tromsö, Kiruna, Wien, Cardiff, Leksand och några till, som svirrat förbi i huvudet. Jo - Det var något om Nashville också. Inte i På Spåret, utan i verkligheten. Eller virtuellt, eller hur man nu kan kalla det.
Så såg min dag ut.
Fullt upp alltså, fastän inget har hänt.
Jo, förresten. Det kom ju ett MMS.
Så livet verkar gå vidare.
Som om inget har hänt.
*****
torsdag, mars 03, 2011
Anställ folk ...
.. istället för datorväxlar med 13 knappval.
Det skulle skapa många arbetstillfällen.
Och spara humör.
*****
Det skulle skapa många arbetstillfällen.
Och spara humör.
*****
tisdag, mars 01, 2011
Igår var det ...
.. Musarmens dag, enligt flera tidningar. Inget att fira, tycker jag. Det är ett stort problem på många arbetsplatser. Inte minst min egen, där jag ständigt propagerar för att medarbetarna ska lära sig använda kortkommandon.
Nu läser jag i dagens DN om att vi inom en nära framtid kommer att kunna styra datorerna med våra ögon.
Musögon!??
Små pliriga, röda.
*****
Nu läser jag i dagens DN om att vi inom en nära framtid kommer att kunna styra datorerna med våra ögon.
Musögon!??
Små pliriga, röda.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)