Snittar och champagne

Idag skedde det. Det jobb som jag gjort i tre veckor var klart. Allt slutkollat, framåt och bakåt. Men det var på håret att det blev godkänt. Hittade nämligen en liten detalj, som jag var tvungen att göra om. En felaktig länk. En felaktig text. Och dessutom en översättning till engelska. Det blev lite bråttom, men gick finfint.

Men sjösättning (eller vad det nu kallas i detta sammanhang) gjordes. Vi släppte de två nyfödda webbsajterna till kunden. Exakt på det datum då deras gamla  enligt plan skulle sluta gälla. Hurrarop och applåder.

Nä - Det blev ingen champagne och inte heller några snittar. Så märkvärdigt är det inte. Men kul ändå, att få göra något, som jag aldrig, eller i mycket liten utsträckning jobbat med förr. Blodad tand? Tja - vem vet. Nu har vi själva på företaget en egen hemsida, som också ska göras om. I grunden. Gissa vem som får det uppdraget!

Skål!
I alla fall en virtuell.

*****

Något lurt

Vaknar fem i sex. En dryg halvtimme före  väckaren. Försöker somna om. Det går inte.

Klockan ringer. Trycker snooze. Somnar djupt. Drömmer. Vaknar med ett ryck när klockan ringer för andra gången.

Stiger upp. Sparkar smalbenet i sänggaveln när jag ska ta på tofflorna. Ajjjjjj!

Frukost. Läser tidningen samtidigt som jag greppar ett litet glas och dricker jos  ... tror jag. Det var stark ingefärashot ... flämt!

.... hur ska dagen fortsätta. Törs jag gå till jobbet?

Jag provar.

*****

Nu kvider ...

.. bankerna under "hotet" av högre beskattning. Bankerna skulle behöva punga ut med någon procent mer än idag.

Så man förstår ju att "det förmodligen kommer att gå ut över våra kunder", som någon tjomme i Bankföreningen darrläppat meddelade.

För de där 100 miljarderna som bankerna gjorde i vinst förra året, räcker ju ingenstans.

Det är humor.
Svart.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Bank, Swedbank, Nordea, SEB, Handelsbanken, Kapitalism, Socialfall, Hybris, Vinster, Hyckleri

Gympaläraren

Programmet om gympaläraren på Vanstaskolan i Ösmo fascinerar mig. (SVT1). Där slåss Kalle, som kommer utifrån och ser eländestillståndet som råder.

Ungarna är helt passiva, och sitter hela rasterna böjda med gamnacke över sina surfplattor (som de förmodligen fått av skolan) och spelar spel, eller surfar, surfar, surfar och spelar spel. Idrottslektionerna är katastrof. Många väljer bort dem. (D.v.s. skolkar. Och ingen vuxen bryr sig.)

Kalle kommer med en ny idé. En spelfri vecka. Presenterar den för skolans ledningsgrupp. Oj, vilken entusiasm! Fast tvärtom. En håglös samling lärare sitter mest och säger:
 - Det går inte! Vi kan inte gå runt och hindra eleverna från att spela.
Redan tidigare hade Kalle pratat med rektor och försökt få till en "låsning" av surfplattorna i likhet med vad man gjort med stor framgång på en skola i Huddinge, med mycket positivt resultat. Den lösningen skulle enligt Vanstaskolans rektor "kväva kreativiteten". Han var helt emot, att spärra ut vissa appar från surfplattorna.

Den spelfria veckan fick till slut gehör.
 - Men jag tänker inte gå runt och kolla, sa en lärare.
Sällan har jag sett något så håglöst som denna ledningsgrupp. I ett vanligt företag skulle de bli avsatta direkt.

Nu blev det succé. Ungarna började leka. Det behövdes bara att lägga ut ett långt rep i en korridor, så var dragkampstävling igång. Några pingisbord blev väldigt populära. Ett par roddapparater ställdes upp och det blev tävling mellan årsgrupperna. Och hör och häpna; även lärarna var med!
Dataspelet Counterstrike möblerades upp IRL i gympasalen. Succé igen. Till och med en elev som aldrig ville göra något fysiskt, blev "frälst".

När veckan var slut, och de lånade maskinerna och bordtennisborden var på väg bort, ville eleverna ha mer.
 - Vi har inte de ekonomiska möjligheterna, sa rektorn.

Nu vet jag inte riktigt hur det blev med det. Men jag blir fullt övertygad om att med de rätta åtgärderna av driftiga och idérika skolledare och lärare, så kommer våra unga att börja må bättre. Inför detta program visade det sig att eleverna tillbringade sin tid mer stillasittande än "kvinnor som väntar på att få bli opererade för fetma", enligt en forskare som är med i programmet!!! Det sas rakt ut att ungarna skulle ha lägre levnadslängd än sina föräldrar.

Jag gillar att bli häpen.
Men jag gillar inte varför jag blir det, i just detta fall.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Motion, Skolan, Håglöshet, Rektorer, Skolledare, Gymnastik, Idrott, Passivitet

Varför är det ...

.. alltid jag som råkar ut för att öppna nytt kaffepaket?

Idel beröm

- Ååh ... den är så snygg den här modellen, sa besiktningsmannen.

- Jovisst, sa jag.
- Å inte verkar den dra nå' bränsle heller.
- Nä, det tycker jag är onödigt, sa jag.

Sen var det klart!

*****

Synd att alla ...

.. är lika smarta som jag. Tänkte tvätta bilen lite extra inför den årliga besiktningen imorgon. Tänkte också vara smart och åka till tvätten mitt på dagen.
- Då är det nog inte så många som vill tvätta, tänkte jag.

Aldrig har jag varit med om att det är 6 bilar i kön. Att alla andra också är lika smarta som jag.

Det tänkte jag inte på.

*****

Sverigeresan

Det där hysteriska ringprogrammet som alltid dyker upp, när det är lite udda helgdagar under året, kan inte vara någon succé.

Programmet går ut på en sorts telefonkedja där man får en utgångsort och ett resmål. Sedan ska någon på startplatsen tipsa om någon som kan finnas närmare den ort man söker. Eller bäst, förstås någon som befinner på orten.

Det går inte så himla bra. Idag tror jag inte att någon som blivit uppringd lyssnar på programmet. Än mindre verkar de känna till det, överhuvudtaget!

Det blir alltså en del trassel, frågor och undringar från den som yrvaket blir uppringd och får veta att man är i direktsändning.

Att dessutom programledaren för detta program var uppenbart underkänd i geografi och har i övrigt mycken dålig kunskap om Sverige gör inte saken bättre. Han borde kanske plugga den där kartboken han så generöst skickar ut till dem, som i någon mån kan hjälpa honom på traven med programidén.

Lycka till!

Jag kommer nog att sluta lyssna i fortsättningen.

Å andra sidan. Kanske de flesta lyssnare istället lyssnar på P1. Kanske är det Sverigeresans förtjänst.

Bra där!

*****

Ingen har tagit på sig skulden ...

.. för bombattentatet i Lahore där 68 människor fått sätta livet till idag.

Men ett är säkert. De som gjort det har haft religion som grund. Detta gift för mänskligheten.

Jo, jag tycker faktiskt det.

Du får gärna ha vilken religiös livsåskådning du vill. Det har du rätt till. Men kom aldrig och hävda att fantasierna är sanna. Det är en tro. Själva ordet betyder just det. Tro. Du tror. Du vet inte!

Ska det vara så svårt?

*****

Uppdatering 28 mars: Talibaner har uppgett att det är de som är livsfientliga. 

Idag tog vi skogen

Idag valde vi skogen. Den tysta och kuperade skogen. Skaren lite lös, eftersom vi har 5-6 plusgrader. Men det var ingen risk att bära igenom.

Turen blev rätt tuff. Obanat. Improviserat. Svettigt. Korsar rävars, harars, och älgars spår. En och annan hermelin såg vi också spår av. Men, som sagt, det var den tysta skogen. Några vårfåglar har vi ju inte sett till, mer än de sångsvanar som kom svepande över oss för två veckor sedan. Påsken är ju rätt tidig i år, så jag kanske missbedömer läget.

Inte heller i dag tog vi något fika med oss. Det här blev en ren och skön motionsrunda. Men en clementin per person fick vi ändå med oss. Den passade bra i en solig glänta, innan vi vände skidspetsarna hemåt igen. Där blev det fika, med min suveränt bästa äppelsockerkaka.

Och ta mig sjutton dök det inte upp en vårfågel trots allt. Lite tidigare än vanligt. Den vackra ringduvan landade vid fågelmatningen.

*****

Yeti ???

Eller bara en jätteälg. (Yettiälg!!!)

*****

Påskaftonsmiddag

Efter bastun är det dags att jobba med middagen. 

Det blir löjrom på finskt lövtunt rågtunnbröd. Till det serverades Prosecco.

Sedan följer en rosmarinstekt lammfilé med vitlökssky och en västerbottenostpotatisgratäng.

Ett Amaronevin därtill.

Gudomligt.

*****

Heja vintern

Världen försvunnen

Inte var det såhär vi hade väntat oss påskafton. Sol utlovad. Men världen bortom tallarna på väg mot stranden hade upplösts och ångat bort. Helt. Här hade vi bespetsat oss på en trevlig skidtur ut till vår favoritklippa i yttersta havsbandet. Med en termos och goda mackor. Vi skrinlade den planen.

Någon timme senare hade scenen helt förändrats. Inte ett moln syntes. Men då hade SMHI lagt ut varning för kuling. Hm! Det lät ju heller inte så kul. Men nu tog vi chansen ändå. Dessutom hade nya moln utlovats "efterhand". 

Det fick bli en kortare tur, tänkte vi och struntade i matsäck. Vi fikar när vi kommer hem igen. Så fick det bli.

Havet låg vitt och vackert. Helt vindstilla och en obarmhärtig sol krävde mörka, mörka solglasögon. Ett tunt men rätt kompakt snötäcke gjorde färden njutbar. Dessutom hade vi vallat rätt. Mötte en äldre herre med vacker stor spetshund i lina.

 - Det där är fusk, sa jag.

Han skrattade.

 - Nej hon drar inte, egentligen. Men nu vill hon hälsa. 

Och så hade vi en glad och yster hund kring benen, som ville hälsa ordentligt. Så fin, så fin.

Vi pratade vidare en stund. Han hade startat när det var dimma och fått sol på hemvägen mot Kängsön. Vi skildes åt och drog vidare åt varsitt håll.

 

Och tro det eller ej. Snart var vi ute vid favoritklippan i alla fall. Vi slog oss ner. Klippan var faktiskt lite varm; nåja, den var i alla fall ljummen av den starka solen. Där blev vi sittande en stund och båda två tänkte på det där fikat som vi naturligtvis skulle ha haft med oss. Inte ens en frukt, eller lite choklad hade vi med oss.

 

 

 När vi så småningom bröt upp och började ge oss hemåt, hade en kall vind börjat dra utifrån havet. Inte stark, men vi förstod att detta kanske var barnet till den kuling som prognoserna hade förutspått. Men nu hade vi medvind och kände inte av den så mycket.

Väl hemma vid stugan igen stod gott fika på bordet rätt snabbt. Och eftersom vi inte är av typen ångestridna på grund av den sommartid som väntar imorgon, tog vi oss modet att ställa ut trädgårdsmöblerna redan idag. Hur törs vi!? Det är kanske hädelse.

Här var det lä och skönt och D-vitaminerna flödade.

Heja vintern!

Foto: Benke

Sedan drog dimman in igen. Men då kröp vi in i bastun.

*****

Noll

Långfredag. Den där dagen när man inte fick göra någonting. Egentligen.  Vill inte minnas att det var särskilt strängt med att hålla på den regeln när jag var barn. Men nog kändes den lite annorlunda.

Idag har jag levt upp till den där gamla regeln. Noll och intet har hänt. En lugn förmiddag, långa rundan. Det var väl allt. Ja, jag bakade en sockerkaka också. Min specialare, som alltid blir så god, och aldrig blir sig lik från gång till gång.

Middagsfixandet låg på min lott idag. Improviserade. Stekt lax. Ugnsbakad fänkål gratinerad med lime och Västerbottenost, torrköttsnurror och dragonpotatis. Det blev väldigt gott.

Fåglarna fick förstås sitt redan igår, då jag fyllde automaterna. Trots att det är två veckor sedan sist var de inte tomma. Det är bekymmersamt lite fåglar. Jag blir lite betänksam. Vad är det som hänt. Jag lovar - Inte fler än 10-12 individer sammanlagt har visat sig under dagen. Märkligt och skrämmande. Tråkigt också, förstås. Det har varit likadant hela vintern. Här som vi normalt haft ett fullständigt svirrande av fågelmassor som ätit oss ur huset, mer eller mindre. Tjugokilossäckarna med solrosfrön har gått åt i rasande takt. I år tror jag att det är tredje säcken sedan långt före jul, som jag är inne på.

Nu stundar resten av helgen.

Noll fåglar

 Humusfärgat smältvatten över isen i ett dike.
Ett ägg .... eller är det en nolla?

*****

Tänk på ...

.. Våffeldagen, så att du helgar den.

*****

Alltså ...

.. närhelst jag slår på P1 ....

- Och nu STIL.

Det programmet måste sändas 13 gånger i veckan.

Eller nå't.

*****

Och vi har tydligen flyttat ...

.. under natten.

- Södra Norrland får några solglimtar. I övrigt mulet.

Det konstaterades i radion fyra första vädersammanfattningar.

Gomorron.

*****

Bättre förr

Jag är ingen godisätare. Fjolårets påskgodisburk hittades i ett skåp i stugan för snart två veckor sedan. Oöppnad!

Kanske hade den blivit kvar, för att jag vet att den inte innehåller min favorit. Var tog de vägen, påskäggen? De där rätt stora (2cm långa), färgglada, fläckiga och lätt transparenta äggen, som var hårda utanpå och mjuka inuti. Så mjuka att det till och med var lite vätska i kärnan. Kändes lite som gamla punschpraliner.

Här finns inget att hämta, tro mig!

De verkar inte finnas nuförtiden. En av mina f.d. kolleger, nu pensionerad, kom in på jobbet häromdagen och förärade oss med två stora skålar med påskkarameller. Jag frågade henne om hon hittat några av den sorten jag beskriver ovan.
 - Näe! Dom har jag inte sett på decennier. Och det var mina favoriter också, sa hon.

Någon som spanat in sådana?
Å du .... Jag betalar gärna extra sockerskatt. Mycket gärna!


*****

Allt svänger

Alltid lär man sig något nytt. Eller gammalt. Fast gammalt är ju sällan något som ses som gott. "Det var inte bättre förr", får jag ofta höra, när jag tar upp saker från forntiden på 50- och 60-talen. Och givetvis så är det så. Allt var inte bättre förr. Men definitivt är det så, att allt inte heller var sämre!

Det mesta går i cykler. Det kan gälla kost. Tänker på alla modedieter som florerar, så att man numera knappt vågar bjuda folk på middag, med resultat att man får laga individuella menyer för varje gäst. Och jag tänker att mycket är inbillning och tjafs. Jo, jag säger det rent ut: Tjafs!

Annat som flyger omkring som fyrverkeripjäser är alla råd om träning och välbefinnande.  Visst ska vi vara aktiva. Vardagsmotion som betyder att man kanske tar trappan istället för rullbandet (Man kan ju börja med nedåt!), eller öppna dörrar själv så länge du har ork och möjlighet, istället för att trycka på en knapp för att få porten att svänga upp. Men det kommer väl ett bakslag för den sortens aktiviteter också.

Nu är det dags för nästa huvudstående. 

Se här!

Panta rei, som Herakleitos sa.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Dieter, Mode, Tjafs, Mat, Träning

Som vanligt

Så är jag då hemma igen. Ja, det hände redan igår. Idag har jag jobbat. Heltid, vilket det nu ser ut att bli månaden ut. Arbetet i projektet med byggandet av webbsidor går bra. Men man hittar alltid små förbättringar att fila på. Onsdag efter påsk är det i alla fall meningen att vi ska ha generalrepetition.

Den här veckan blir ju förstås lite märklig, för imorgon är det ju skärtorsdag och halvdag. Sedan blir det våffeldagen (fredag) och därefter kulminerar helgen med en av svenska folkets största fasor; det blir sommartid på söndag. Hugaligen! Strunt, säger jag. Det är väl inget att fundera över, ens. Ställ om klockan, när du går och lägger dig på lördag. Stig upp på söndag. Du kommer inte att märka ett dugg.

Själv hoppas jag på en fin, vit, solig påskhelg, med skidåkning igen. Men den här gången på "platten", det vill säga på havsisen, ut till någon ö med termos och mackor. En apelsin att skala och en röd näsa att beundra, när jag kommer hem igen.

Vi får väl se hur det blir med det.

*****

Godmorgon

*****

Oj

En kylslagen morgon här i Levi. Såhär ser displayen på min mobil ut när jag vaknade.

(Sirkka är kommuncentrum en bit bort)

*****

Kvällen avslutas ...

.. med god mat, som vanligt. Men nu på restaurang Valkea vaadin. Det betyder Den vita renkalven.

Samisk touch. Vi började med en gravad sik med ärtpuré och picklade grönsaker. Sedan en renskavsliknande anrättning, men av högre kvalitet, då köttet var skuret av en finare del av renen. Mycket gott. Desserten blev björksavsparfait, med tjära (!!!) Och blåbärssås med krasseblommor.

Mycket trevligt ställe.

*****

Tro det eller ej ...

.. men vi har haft ännu en strålande vinterdag här i Levi. Klarblå himmel. Så klarblå som bara den i arktis kan erbjuda.

Benen som trötta får vila ut, efter en hård dag i pisterna. Det är mycket som kan avverkas under en dag. 27 liftar och minst två nerfarter per lift .... ja, då kan du ju räkna ut själv. Och man bara måååste ju åka överallt. Bara måste.

Ikväll är det utemiddag som väntar. Bord bokat på Valkea vaadin.

Ser fram emot att besöka den restaurangen igen. Bara mat inspirerat av den samiska kulturen. Det blir gott.

*****

Vad är väl en bal på slottet ...

.. mot en dag i Levi? Ännu en dag med sol, lagom kyla och härliga aktiviteter. Från morgon till kväll.

Berget bjuder idag på vindstilla och frisk kyla, och ger D-vitaminer och rödfärg åt ovana nunor. Kämpandet ger också ömma länder som måste tänjas och sträckas under jämmer, när vi återsamlats i lägenheten.

Dusch och avkoppling. Någon läser en tidning. Andra kollar nätet. Själv uppdaterar jag jobbets interna blogg. Kollegerna som jobbar imorgon måste ju få det senaste.

Middagsbordet börjar dukas. Från köket kommer redan angenäma dofter. Det ryktas om anka. Verkar avancerat. Våningens alla köksfaciliteter verkar bli nyttjade.

Och jag har förmånen att bara vänta.

Herr Bodin i farten

Utsikt från öfre etage

Kocken för dagen heter Mats

*****

Ligger och tittar ...

.. i taket, när jag precis vaknat. Vårdagjämningens sol skickar reflexer genom fönstret.

Hör om det värsta jordskalvet på 100 år som skakade hemtrakterna igårkväll. Upp till 4,1 på Richterskalan.

Tur att man inte var hemma!

*****

Sol och snö

Vad kan man mer begära. En blåblå himmel. En gul sol. Och vit snö. 12 minusgrader och 10 sekundmeter känns ju lite kärvt till en början förstås. Men vi drar över fjället till de södra pisterna där det är mer lä från nordvindarna.

Långa härliga åk. Många härliga åk. Det här kan jag hålla på med i timme efter timme. Med avbrott för en fika på Savikka och en lättlunch på Draivi, kan man hålla igång länge. Ett par svarta åk blir det också. Den backe där oftast Världscupen i utförsåkning har sin premiär varje höst är en hårresare. Likaså bitar av en av pisterna ner mot vårt boställe kräver koncentration och starka ben. Ben som sedan mjukas upp med stretchning med påföljande bastu. Jo, en sådan har vi förstås också i vår lägenhet.

Middagen behöver jag inte bekymra mig för. Den sköter Elisabet och Håkan ikväll. Det som läckt ut av kökssnacket borgar för en höjdarstund vid bordet. Ceviche. Älg. Parfait .... Några av de ord som snurrar i luften.

Imorgon blir det hårt jobb i pisterna igen.

*****

Nya äventyr

Utsikt från balkongen. Ja, en av dem, alltså.

*****

Och där uppe ...

.. på berget skymtar den ryske tsarens utsiktstorn på jaktstugan.

*****

Ögonblick - På väg

*****

Full fart ...

.. på lunchkrogen. Den duktiga personalen gör allt för att placera de horder som strömmar in genom dörren. Ibland är det kö ut genom dörren till gatan.
- Hej. Vi är sju personer.
- Hej, har ni inget glutenfritt?
- Hej. Har du ett bord för tre?

Och många får vända om. För det är fullt, fullt och fullt.

Tacka vet jag att få gå på lunch vid elvatiden.

Aldrig problem.

*****

Här är ett exempel ...

.. på en sådan där PutinTrump-individ, som jag nämnde i inlägget igår kväll.

De finns närmare än man tror. 

*****

Så har ännu ...

.. en dag gått i harmonins och den fullständiga lyckans tecken.

Jobb. Som vanligt. Ja - åtminstone de senaste nio dagarna. Idag lite mer på rutin, om jag jämför med gårdagen. En upphakning i systemet låste mig lite för länge. Byggandet fick vila, tills jag fick hjälp av ett proffs. Men man har ju alltid andra arbetsuppgifter. Sysslolös blir man inte. Om inte annat kan man ju sitta och tänka. På jobbet.

Mer bekymrad kan jag ju bli, när jag tänker på sakernas tillstånd utanför arbetet, förstås. Flyktingsituationen, krig, annat elände. Idioterna Putin och Trump. Märkliga SD:are, där många kan räkna in sig i samma kategori som nyss nämnda idioter.

Klimatet står på huvudet. Eller åtminstone vädret. Luleå har idag haft den varmaste marsdagen sedan mätningarna startade. En rad vinteraktiviteter har fått upphöra. Isborgen, som glatt så många barn och vuxna, är nu stängd. Fem veckor blev dess liv. En inbyggd räknare slutade på en kvarts miljon åk!

En kompis, som jobbar i besöksnäringen har betydelsefullt besök från utlandet, som vill uppleva vinteräventyr. De har fastnat inregnade i Riksgränsen. Inte vad som var planerat.
 - Hur är det hemma, frågar han i hopp om att vi ska kunna meddela spännande aktiviteter, som han kan ta med sina gäster till här vid kusten. Isäventyr i skärgården, till exempel.
 - Lite varmare än på Kreta, sade vi.

Nåväl - Det kan tyckas vara småsaker. Men på lång sikt får det betydelse.

Så för ögonblicket är dagen passerad i harmonins och den fullständiga lyckans tecken.


Om man bortser från det mesta.

*****

Idag känner jag mig ...

.. riktigt stolt över mig själv. Som jag berättat gör jag just nu en heltidsinsats på jobbet. Jag bygger webbsidor. Visst - Jag har jobbat med uppdatering av befintliga sidor tidigare i flera år, men aldrig konstruerat.

Idag var jag lite smått irriterad. Verktyget funkade inte riktigt som jag ville. Dessutom fick jag ingen snabb hjälp från webbyrån, vilket låste mig vid några tillfällen. Jag skrev ett mejl, för att få någon att reagera, men inget hände. De hade tydligen fullt upp med annat, vilket jag i och för sig kan förstå.

Men då for fasen i mig. Ska jag verkligen inte kunna fixa det där själv? Började treva, hittade en tråd, nystade upp den .... fick napp. Va!? Funkade det! .... Men då kanske man kan göra såhär, tänkte jag och fiskade vidare. Och det kunde man. Plötsligt satt jag där med en färdig grund, med rätt logga, rätta färger och de rätta nivåerna.

Kul var det att mejla tillbaka till webbyrån och säga: Du behöver inte svara. Jag fixade allt själv. Du har fått en konkurrent. Jag satte dit en smajly också. För säkerhets skull.

Det blev så kul att jag inte märkte att klockan passerat hemgång.

------
Efter jobbet hade jag dejt. Litet planeringsmöte inför helgen, över en lätt måltid med lax och ett glas vitt. Allt gick bra - uppgifterna fördelade. Nu är det bara två arbetsdagar kvar den här veckan. För jag är ledig på fredag.


*****

Vi tar väl ...

.. en repris, va. 

Precis som i fjol. Bara en dag försenad.

Huvudlöst i vilket fall.

Bilden tagen 14 mars i fjol

Uppdatering kl 14: Vi nöjde oss inte med det.

Och Chania på Kreta hade bara 11 vid samma tidpunkt.

Någon som undrar om något är fel?

*****

Som folk

I morse hörde jag en lärare som talade om sin arbetssituation, och hur han kunde gå från skola till skola och få högre lön. Det har på grund av lärarbristen blivit så att skolor och kommuner övertrumfar varandra med goda löneförmåner. Ja, vi har ju en avreglerad marknad, så vi har väl själva bäddat för det, tycker jag.

En sak som nämndes i sammanhanget var risken för att elever får byta lärare oftare än förr.
 - Mina barn orkar inte med förändringar.
En förälder curlar. Som vanligt. Och tycker förstås att hen själv heller aldrig ska byta jobb, för "arbetskamraterna orkar inte med förändringar". Eller???

Fröken Hjärtstrand med ungskock

Jag började i första klass 1956. Gunnel Hjertstrand hette min fröken. Hon blev sjuk vid ett tillfälle och vi fick en vikarie, fröken Åkerström, eller Åkerlund. Mitt bestående minne av henne var att vi fick för första gången i mitt liv fingermåla. Vilken chock. Vi behövde inte använda pensel! I andra klass fick vi fröken Rånlund. Henne hade vi respekt för, även om hon var oändligt snäll och rar. Men hon var gift med den tandläkare vi hade på barntandvården. Man vet ju aldrig vad som kan hända om man misskötte sig i skolan.

Fröken Hjertstrand blev visserligen frisk, men flyttade från Luleå. Så henne såg vi inte röken av. Å andra sidan blev det skolbyte till klass 3. Eleverna i det kvarter där jag bodde fick flytta från Norra Örnässkolan till Lövskataskolan.

Herr Bodin får diplom som skolans artigaste pojke. Fröken Strömberg övervakar

Och givetvis fick vi en ny lärare. Den här gången en bestämd och hårdsminkad dam vid namn Aurora Strömberg. Nära pensionsåldern. Hon var väldigt speciell och höll ordning och reda. Vårt klassrum hade dörr ut till korridoren bakom ryggen på oss.
En gång glömde Aurora att säga "Helt om", när vi skulle marschera ut för rast. Så jag backade ut. Det sågs inte milt, och jag fick raststraff. Det betydde att jag inte fick gå ut på rasten, utan fick stå i korridoren och skämmas. Det gjorde jag inte.

Examen i fyran. Jag blev tillbakakallad till fröken Melander, eftersom
jag glömde att ta i hand, när jag fick mitt betyg. Därav de muntra minerna.

Sedan kom fjärde klass. Fru Strömberg pensionerades och vi fick fröken Melander, som vi, hör och häpna fick behålla även i femman. Ung och förmodligen nyutexaminerad. Men snäll och duktig.

Nya äventyr. Klass sex hade jag Gerd Fredriksson. I ny skola. I ny stad!!! Kiruna. Hjälp. Det gick finfint förstås. Jag fann mig genast tillrätta och gick så småningom vidare till Realskolan (dåtidens högstadium), där vi fick ämneslärare. I stort sett en lärare för varenda ämne vi hade. 7-8-9 stycken, säkert. Gick ut med höga betyg.

Tänk - Jag minns min skoltid som rätt trevlig, även om man ibland längtade ut till andra aktiviteter än att sitta där och träla med matte, eller kristendom.

Trots alla förändringar jag var med om under de sammanlagt nio åren, som avslutades med att hela klassen fick åka tåg från Kiruna till Berlin på skolresa, kan jag heller inte tycka att det inte blev folk av mig ändå. Man fick vara med om en hel del. Mångfald är väl bra. Kanske är det därför jag nu, i vuxen ålder är rätt öppen mot än det ena och än det andra.

Men curlande föräldrar har jag svårt för.

Eller vad tror du?

*****

Långa rundan

Vi skippar havet och skidorna också idag. Vädret bjuder inte in riktigt. Men det här gråblåvita är inte så fult heller, egentligen. Lika stilla och lugnt idag, som igår.

Men en liten, fast ganska stor överraskning hörs över skogen. Två ståtliga sångsvanar stävar framåt på låg höjd ivrigt tutande på sångsvanars vis. De är nog de första flyttfåglar som kommer hit. Frågan är bara var de ska hitta öppet vatten. Havet är ju fruset, liksom alla sjöar. Men kanske finns några vakar närmare Råne älvs utlopp.

Paret ville dock förbli anonymt och inte vara med på bild, tyvärr.

*****

Som spöken ...

.. nästan, står träden utanför sovrumsfönstret.

Nu har det utlovats viss lättnad i dimman. Spännande att se om det stämmer.

Men nu blir det frukost.

Gomorron!

*****

Det blev improviserat

Citronsnabbrimmad röding med mandelpotatisstomp, rödcoleslaw sweet and sour och isad mango.

Så blev det. Och det blev gott.
Väldigt gott.

*****

Maken ...

.. till händelslös lördag, var det längesedan sist. Vi åke ut till stugan i skogen vid havet. Dimma, dimma, dimma och åter dimma. Allt är stilla och helvitt. Marken, skogen, luften. Allt är vitt. Fullständigt vindstilla. Vi har ju högtryck. Det va ju det. Då konserveras det väder som råkar befinna sig på plats.

Skidturen ut på havet skippade vi. Det fick bli en lite håglös promenad istället. Knappt ens en fågel såg vi. Än mindre några andra djur. Det var helt stilla.

Skottade av havskajakerna, för att lätta på tyngden av snö över dem. Utfodrade fåglarna, som är ovanligt fåtaliga även vid matningen. Det känns inte bra.

Nä - Det är väl bara att börja fundera över middagsbestyren. Röding i någon form blir det. Men hur ska den tillredas. Hur skall den monteras och serveras.

Ja, händer det inte något så får man väl krångla till tillvaron lite extra. Då hamnar man ju åtminstone i händelsernas centrum. De händelser som händer, alltså.

*****

Reafynd

En bok om närhet. Det låter väl lockande och intressant, eller hur.

Och närmare än såhär kommer man sällan. I alla fall inte så tydligt och detaljrikt.

Ett stort praktverk med fantastiska bilder och tillhörande små berättelser. Lärorikt och läge för ytterligare nyfikenhet från min sida.

90 kronor fick jag betala för det sista exemplaret på min närmaste bokhandel. Det blir 47 öre per sida. Definitivt ett fynd.

*****

Genom dimma ...

.. och vackert frostade skogar åker vi ut till stugan och finner att ladan skaffat pagefrisyr.

*****

En salt fråga

Upptäckte vid frukostbordet att saltströaren av glas såg lite beige ut. Hm??

Vi studerade det hela tills vi kom överens om att slänga saltet. Ströaren var nyfylld. För jämförelsens skull hällde jag upp salt direkt från samma paket för att jämföra.

Som du ser är det skillnad. Högra halvan är gulbeige. Vänstra vit.

Har du en förklaring? Kan Seltin missfärgas av ljus?

*****

Som florsocker ...

.. över snödrivorna har nattens dimma gått till ro.

*****

Representation och självrisk ...

.. är inte särskilt enkla ord, när de ska översättas till engelska. Det kan tyckas enkelt, men försök själv! Representationen handlar alltså om regler för att bjuda kunder på restaurang. "Räppräsäntäjjsjön" duger föga och "sällfrisk" är inte heller framgångsrikt, när det gäller försäkringsfrågor..

Jag har ändå hunnit med en hel del idag, trots hakningarna. Arbetet med de hemsidor jag håller på att bygga går framåt. Men så mycket det är kvar! Hur ska jag hinna. Det finns en deadline, förstås.

Men nu stundar fredagsmys. Hemma i stan. Och middagen kommer på bordet utan min hjälp.

Det känns bra.

Man kan ju ...

.. alltid ta en pubmiddag, om det blir för tråkigt med gröt.

*****

Det här med att ...

.. jobba heltid går ju bra de också. Inte alltför ansträngande.
- Men är du här idag igen?
- Jobbar du över?
- Varför är du här?
Kollegerna har inte riktigt förstått att mina 20 procent arbetstid har blivit 100.

Vad gör jag då? Jo, jag bygger portaler.
- Har du gått och blivit byggarbetare, Bert?
Det handlar om webbsidor. Portaler, skräddarsydda webbsidor för ett par av våra största kunder. Det är hantverk. Dessutom med ett nytt verktyg, som jag inte är helt bekant med. Men nu på tredje dagen, har det lossnat. Och det är kul.

Att skriva informativa texter är också en utmaning. Man får ju inte bladdra på lite hursomhelst, även om det privata bloggskrivandet förstås har varit en god hjälp.

Första kundens portal nästan klar för besiktning. Allt ska kollas och dubbelkollas. Länkar ska fungera och bildmaterial kompletteras. Dessutom ska jag försöka lära ut konsten till en efterträdare.

Dagarna går.

*****

Uppryckning - eller....... ?

Bettittade just ett av de mer deppiga program jag sett på länge i TV. Gympaläraren. Vilket mörker!

Grunden är att programledaren Kalle, kommer till en skola i Ösmo och får bevittna förfallet. Ja, så känns det. Förfall.

En trist skola, ett urtrött lärarrum, lata elever, men en någotsånär alert idrottslärare. Han kämpar på, verkar det som.

Eleverna däremot, verkar håglösa (undantag finns), och verkar tycka att "om man inte vill vara med på lektionen, så är det bara att låta bli". Och ingen reagerar!??? Vad är detta?

Kalle ska tydligen nu försöka få fart på ungarna (de går i nian, så de är faktiskt ungdomar). Det blir inte någon lätt uppgift. Visst hänger en del elever med på idrottslektionen. Men 17 elever saknas, när lektionen börjar.
 - Nä. Det där är inget för mig.
 - Vi är väl inga treåringar, säger en tjej, som inte vill ha regnkläder på sig för att de är fula.

Det blir en del träning för ett fåtal. Situationen är den att svenska skolor erbjuder väldigt lite röra-på-sig-aktiviteter, jämfört med andra länder i Europa. Vi ligger någonstans på 24-25 plats av 30 länder. Vad det kommer att innebära på sikt, kan man bara sia om. Men spådomen är nog rätt realistisk, när man säger att artrosen sätter in, när ungarna uppnått 35 års ålder.

Kalle jobbar på så gott han kan. Inbjuder till föräldramöte också och förbereder med fika.
 - Det kan ju komma 100 personer, säger han och öser upp kanelbullar i brödkorgarna.

Tio personer dök upp. Kanske representerade de 5-6 elever. Stämningen var entusiast ....
Nä - Det var stendött. Kalle fick inte ens ett tack, efter mötet, när han i sin tur tackade de närvarande. Han fick försöka dra igång en liten applåd själv. Den följdes av kanske två personer. Håglöst!

Men vi får väl se. Första avsnittet slutar med att Kalle fixar lånekläder för träningsändamål. Och rektor fixar en tvättmaskin, där kläderna kan tvättas. Skor kommer också för utlåning. En liten ljusning. Hoppet stiger. Några elever tycker att kläderna är snygga och hoppar med på studsmattorna i gympasalen.

Men summa summarum.
Det går utför.
Tyvärr.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Motion, Skola, Gymnastik

Först manlig dans i ...

.. programmet Bastubaletten i SVT.

Och nu detta!!...

Hur känns det att stå på huvudet?

Dessutom är min egen högsta chef kvinna.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Norrbotten, Fördomar, Bastubalett, Internationella kvinnodagen

Hm ...!!?

Är det detta som kallas damsadel???

*****

Har ingenting hänt - eller - Ingenting har hänt

Det finns förmodligen ingen vidareutbildning för en kategori formgivare (jag vägrar kalla dem designers), som många av oss är drabbade av. Drabbade på grund av att de formger en av de mest vardagliga hushållshjälpmedel (efterledet i detta ord ifrågasätter jag) som svenska hem använder. Nämligen kaffebryggare. Själv är jag befriad, eftersom jag gillar enkelhet.

Jag har ondgjort mig över dem förr. Det blev ett mycket läst och uppskattat inlägg. (Ledsamt nog är alla kommentarer borta.) Tyvärr nådde det inte avsedd läsekrets, nämligen formgivarna. Eller också valde de att ignorera och tog istället fram sin psykopatiska läggning. Ingenting har nämligen blivit bättre vad gäller kaffebryggarformgivarambitionerna.

Till helgens hyrda bostad hörde ett dylikt plastmonster, vilken jag beordrades använda vid ett tillfälle. Oskuldsfull som jag är, tog jag mig an uppgiften, fullt förvissad om att såhär 6 år efter det förra tillfället bör väl utvecklingen ha gått framåt på något område, även om jag för det mesta upplever det motsatta.

Här följer en steg-för-stegbeskrivning av händelseförloppet.

Försök träffa rätt, om du kan.

Att fylla på vatten är en kamp. Om man vill ha vattnet i behållaren alltså. Egentligen skulle det behövas en separat kanna för att det ska fungera smärtfritt.

Här används kaffekannan. En bullig sak, som måste vändas uppochner för att man ska få ut allt vatten.

Lägg därtill den anorektiska påfyllnings-tanken, samt det faktum att det över hela mojängen finns ett uppfällbart lock, som kan ställas i upprätt läge, men inte mer, och som effektivt hindrar att kannan kan föras närmare, eftersom även kannan är försedd med ett lock som stöter i det tidigare nämnda. Bryggarens lock kan heller inte fällas upp förrän man flyttat hela apparaten långt fram på kanten av arbetsbänken, med risk för att den hamnar utanför. Locket skulle annars vara helt omöjligt att fälla upp mer än 4,7 cm, eftersom det därefter stöter i porslinsskåpet ovanför.

Det är nära att man i vrede bryter av det förbenade locket. Bryggaren skulle då få ett närmare 76-procentigt påslag i tillgänglighet.



Bilden till vänster visar den skala där det är meningen att man ska se hur mycket vatten man fyller i. Och som varje normalseende människa kan notera, så är det fullständigt omöjligt att avläsa något resultat.

Så förutom en extra kanna, skulle formgivaren ha skickat med en stark ficklampa, som skulle kunna användas till att lysa in i schaktet och där konstatera vid vilket skalstreck den lilla grå kulan har hamnat.


Slutligen har jag, för att i viss mån lindra formgivarens arbete med att namnge katastrofen, redan hjälp till med att sätta ett mer adekvat namn på skapelsen.


Hör du nu till den stora skara som drabbats av de sadistiska psykopaterna, tycker jag att du ska lämna den till  återvinningen för destruktion, eller nedsmältning till ny plastmassa att användas till t.ex. våtrumsmatta, eller dylikt. Helst bör du också ge den säljare som sålt skräpet till dig en käftsmäll.

Jag har talat med jurister, som intygar att det är fritt fram, eftersom de förmildrande omständigheterna är kolossala.

Ovanstående åtgärder kommer att leda till ett hälsosammare hemmaklimat.

Köp en tvådelars bistrobryggare. Problemfritt och enkelt. Gott kaffe blir det också. Snabbt.


Här finns det gamla inlägget som jämförelse. Har utvecklingen gått framåt?

*****