Det var bara att ...

.. dra på sig kläderna och traska iväg i snöyran. Ja, efter att jag noggrant skottat och sopat loftgången utanför vårt kök, och Thorilds hörna. Vi som brukar hjälpas åt med det. Men sedan var det bara att ge sig av en bit utanför centrum, en halvtimme bort för att proviantera. Det var bra motion, eftersom alla gångbanor inte var plogade.

Men fram kom vi. Till Sapmi ren och vilt, en ambulerande kött- och fiskmarknad. Mest kött - det handlar om ren och älg. Souvasrökt innanlår, renfärs, älgdito, vanligt reninnanlår med mera. Nu finns det mycket att hämta i frysen här hemma.

Ikväll blir det dock lamm. Från Ängdalsro.

Man är ju mångsidig.

Inget "naturkött" från Brasilien här, inte. Här gäller lokalproducerat. Annars får det vara.

*****

Gomorron

Någon har skottat!

*****

Återigen ...

.. en vanlig torsdag. Återigen utan ärtsoppa. Men som vanligt ett gymbesök på morgonen, lunch med god vän och ..... nej, sedan blev det lite variation, trots allt.

I mysig snöyra promenerade jag iväg den 35-minuterslånga promenaden till min frisörs Siv, för en tillklippning. Men sedan tillbaka till vanorna igen, med besök på ett av våra kontor, som ligger i huset intill. Träffar gamla kolleger. Fikar. Precis som jag brukar, efter hårkaperiet.

Och sedan blev det förstås en lika lång promenad hem. Nu i tilltagande snöfall och vind. Det känns så genuint att vi nu fått en normal snövinter. Var hälsad.

Härifrån till evigheten. Min utsikt på promenaden hemåt på vägbanken över Norra stadsfjärden.

Snart skymtar jag innerstaden, med domkyrkan, Elite Stadshotellet, stadshuset och Norrbottensteatern med teaterhögskolan. Skymtar även en skridskoåkare.

*****

Det finns få saker ...

.. som kan göra mig så arg som dataspelsindustrins oförmåga att inse, att många av dess anställda behöver akut psykisk vård.

I dagens nyhetsflöde har vi hört om en tolvåring, som sedan länge (det har man nu konstaterat) ägnat sig åt planering av mord. Och han höll också på att lyckas. Två skolkamrater råkade ut för hans knivangrepp, som tack och lov blev rätt lindriga.

Men planerna för detta hade han lagt ut på en chatt anknuten till dataspel. Där hade han också fått stöd för sina tankar.

Våldsamma dataspel suddar ut gränsen mellan fantasi och verklighet. Det säger väl sunda förnuftet och logiskt tänkande. Ungar som kanske dagligen sitter framför scener där de själva deltar i våldsamheterna inspirerar. Kanske omedvetet, men ändå. I ett dataspel kan man ju bara trycka "reset" och börja om. Det kanske man inte kan i verkligheten. Men då är det försent.

Men då kommer mothuggen från de som försvarar industrin.
 - Nejdå - inte är det någon fara. Oooooh nej. Inte påverkas man.

Nähä!? Men hur är det med vanlig reklam, då?

Skicka spelindustrin till psyket. Omedelbart.
Gäller även föräldrar, som ofta finansierar skräpet (och kanske spelar själva).

*****

Normalt

Luleå 29 jan kl. 08.03

*****

Svar

Jepp - jag fick respons på mina funderingar härom dagen. Det var det som handlade om mitt ordpolisarbete och där jag påpekade ett, i mitt tycke felaktigt användande av ordet "epicentrum". Ett allvarligt fall, eftersom skribenten i det här fallet till och med gjort om det till "epicenter" - ett ord som inte ens finns i svenskan.

Nu har den anklagade kommit in med en försvarsskrivelse. Inte själv, men genom ombud.

Hej, Bert!

Tack för ditt mejl angående reportaget om Costa Rica. Jag heter Anna Falk och är redaktör för ressidorna och vidarebefordrade ditt mejl till skribenten. Här nedan är Jörgen Ulvsgärds svar.

Önskar dig en fin vecka!

/Anna Falk

Costa Rica är ett epicenter för biologisk mångfald. Fem procent av världens flora och fauna finns här.

Jag använder det engelska ordet som har en långt mer omfattande betydelse än kopplingen till jordbävningar.

Synonyms of  epicenter

axis, base, capital, center, central, core, cynosure, eye, focus, ground zero, heart, hub, locus, mecca, navel, nerve center, nexus, nucleus, omphalos, seat.

Ett exempel: Vermont was soon to become the  epicenter of the modern dance world.

Med andra ord:

Det jag menar är att Costa Rica är en centralplats för biologisk mångfald, själva hjärtpunkten där världens flora och fauna koncentrerats.

-----

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Kanske är det så kallad "konstnärlig frihet" att plötsligt börja använda engelska ord. Men jag tycker det är lite tunt och lite bedrägligt. Han hade kunnat markera ordet med 'epicenter', så hade jag kanske reagerat på ett annat sätt.

I sak har han rätt. Men nej - det blev inte godkänt.
Men fallet läggs nu ned.

*****

Äntligen

Men tänk - vi har fått vinter! Äntligen mysväder med snö. Vi har officiellt snödjup 33 cm nu. Det var på tiden.

Nu kan turisterna få valuta för sina pengar, när de kommer hit för att uppleva arktis. Nu behöver inte slalombacken tillverka konstsnö. Och gator och trottoarer är inte halkiga längre.

Ljust och fräscht.

*****

På vakt

Jag är ordpolis. Så är det bara. Ständigt "en garde", upptäckte jag i ett resereportage i dagens DN ett ord, som börjat dyka upp mer och mer i journalistiska sammanhang. Både i tidningar, radio och TV.
Epicentrum är den punkt som ligger på jordytan direkt ovanför en jordbävning. Inget annat. Men nu har det tydligen blivit en beteckning för ett centrum som är ännu mera centrum än centrum. Hur det nu kan gå till.

Men i dagens tidning togs ännu ett steg. "Epicenter". Ett ord som inte existerar ens i ordböcker.

Givetvis var jag tvungen att agera. Ett mejl till tidningen, eller egentligen till Bonnier News, som hade publicerat detta i DN:s resereportageavdelning.

Hej!

Läser Jörgen Ulvsgärds resereportage om Costa Rica i dagens DN.

Där skriver han att landet är "... ett epicenter för biologisk mångfald".

Vad är ett epicenter? Finns inte i någon ordbok.

Epicentrum, däremot - det finns. Det är den plats på jordytan som ligger precis ovanpå en jordbävnings mittpunkt.

Om hans ord är en felskrivning och skulle ha varit epicentrum, skulle jag vilja ha en förklaring till hans text. Hur hänger mångfalden ihop med ett epicentrum?

Med vänlig nyfikenhet.

Bert Bodin 

Luleå.

Som sagt; väntar nyfiket på svar. Eller kanske du har det. Meddela mig i så fall.

*****

Jag hade gärna ...

.. stannat kvar längre ute på Rånlandet. Men dels kom prognosen från SMHI att få oss att tänka till. Måndagen skulle innebära mycket snö. Mycket snö. Fan tro't. Men dessutom kommer vi inte att ha ström under delar av måndagen, då vår elleverantör förvarnat om underhållsarbete på elnätet under stor del av dagen. Visserligen har vi varit med förr och har alternativ värme och ett gaskök att ta till; vi är ju preppade för eventuella kriser, förstås. Vi föredrar ändå att åka hem redan idag.

Nära naturen kommer vi ju lätt ändå, genom att gå ut på den av luleborna älskade isbanan, som nu är perfekt. Perfekt för skridskor. Perfekt för sparkåkning. Perfekt för promenader. Vi blir inte ensamma. Som vanligt mycket folk i farten. En sak är säker: Sedan isbanan blev verklighet varje vinter för massor av år sedan har nog folkhälsan i stan förstärkts. Jag kan inte tänka mig att alla som rör sig härute var ute och sportade någon annanstans tidigare. Isbanan har lockat fler och fler till aktiviteter.

Tur att luleåskylten står där. Hur skulle man annars hitta hem?

Nu väntar vi på den utlovade snön.

*****

Ännu ett ...

.. finbesök idag när jag plötsligt fick se en grå "palt" i fågelmatarträdet. Benke såg sedan att besökaren flög in i en av våra holkar.

Ett runt litet ansikte uppenbarade sig där efter en liten stund. Två gula ögon betraktade omgivningarna. Det var en sparvuggla. Vår minsta i den familjen. Stor som en domherre ungefär.

Tyvärr för oåtkomlig för att kunna fångas på bild. Men den har ju varit här förr.

*****

Det här ...

.. har jag saknat en tid, nu. Det här att betrakta annat än bilar och folk på väg till ICA, när jag tittar ut under frukostförberedelserna. Vi har ju varit rekordlite ute på Rånlandet på grund av det icke inbjudande klimat som rått. Ingen vinter alltså.

Nu har den repat sig lite.

Två älgar drar iväg uppåt skogen efter att förmodligen ha ätit frukost nere vid stranden.

Och på talgbollarna knaprar ( om nu fåglar gör det) skogens minsta tuffing, tofsmesen, efter att bryskt ha kört bort alla andra arter.

*****

Tillbaka till ordningen

Fredagkväll i stugan i skogen vid havet, dvs. Rånlandet. Skön avkoppling med sprakande brasa och en whisky före middagen.

Trevlig helg!

*****

Betingad reflex

På väg hem från affären möter jag en grupp kinesiska turister, som går och spanar på stan.
Och jag hinner tänka; ska jag gå en omväg, byta trottoar?
Och jag skäms.

Möter dem precis som jag möter alla andra.

*****

Du missar väl inte ...

.. serien Snowhow - den nordiska vintern i SVT2. Klart sevärt. Vackert och lärorikt.

Serien går också i Kunskapskanalen. Och givetvis finns den på play.

*****

Inget ovanligt

Det går nästan slentrian i vissa dagar. Som torsdagar. Det är gym på morgonen. Det är lunch med vänner och det är lösning av DN:s svåra torsdagskryss. Sistnämnda drar ofta över till fredag, för det är svårt.

Men framåt kvart i fyra blir jag lite rastlös. Det ymniga snöfall som vi (tacksamt) blivit utlovade, kom av sig. Som vanligt hamnade ett par centimeter på backen. Visst - det lyser upp, men någon riktig vinter är det inte. Men detta innebar ju att molnen skingrades och skymningen blev vacker och blå.

Jag gick en runda.

Och, nej - det blir inte ärtsoppa till middag.

Södra hamnen vid 16-tiden. (Klicka gärna för bättre närvarokänsla.)

*****

Sluta. Nu!

Jag lyssnar på det bra programmet Plånboken i P1, som sänds varje onsdagförmiddag (men naturligtivis också på Sveriges Radio Play). I dagens program talas om farliga elektronikprylar. Du vet, sådana där som dagligen i hundratusentals väller in från exempelvis Kina. Det kan gälla allt från eltandborstar till mobilladdare.

Och just det sistnämnda är särskilt värt att se upp med. Du kan nämligen inte förutsätta att grejerna är godkända, eller ens gjorda för svenska förhållanden och säkerhetskrav. De ska t.ex. tåla 230V. Och även om det står så på apparaten (OBS! Det räcker inte att det står i bruksanvisningen!), så förekommer falskmärkning.

I programmet berättade en ung kvinna hur hon hade blivit skadad av en mobilladdare, som var inkopplad i hennes telefon. En elström gick plötsligt genom henne, telefonen fastnade i handen, och ena foten fastnade i ett element, nära sängen där hon sov. Hon "var ju tvungen" att kolla Facebook, Twitter, Youtube och andra sociala media, när hon egentligen skulle kolla vad klockan  i telefonen var. Hon fick åka till akuten. Blev opererad för diverse saker och har efter flera år fortfarande men av olyckan.

För tidvisning och väckning finns andra möjligheter. Väckarklocka är ett av dem.  

Klassiska fel:

• Både telefon och laddare var begagnade. Köpta på Blocket. 
• Hon laddade sin telefon på natten, vilket avråds på det bestämdaste. Man bör ha viss uppsikt över laddningsstället. 

Sedan får du här några bra tips för att din telefon ska fungera bättre.

Bild från appen Telia min mobil.

Dessutom håller den längre om du stänger av den på natten. Det ger förstås längre batteritid och dessutom är det bra att den får starta om. Uppdateringar fungerar bättre då.

Kyla gör att den aktuella laddningen tar slut snabbare. Men det påverkar inte batteriets livslängd. Snarare tvärtom. Kyla är bra för datorer. Det är bl.a. därför som Facebook valde Luleå som etableringsort för sina datorhallar.

Slut på meddelandet.

*****

Om denna dag ...

.. finns egentligen inget att berätta. Den började med gym, fortsatte med vänlunch på stan, veckohandling och avkoppling. I kubik.

Lyssnar på rapporter från Davos, där Greta läxar upp och Trump gör sig löjlig, som vanligt. Måtte han få en rejäl näsbränna när han ställs inför riksrätt när han kommer hem.

En from förhoppning. Men det är på hopp man lever. Så känns det allt oftare nuförtiden.

Vi får se.

*****

Nattens ...

.. temperatur. Det börjar bli en vana.

*****

Majblomma i januari

 - Årets majblomma är rosa, orange och gul, hörde jag när saken offentliggjordes i förra veckan.

 - Hm, tänkte jag. Passar de färgerna verkligen ihop?

Idag slog den tredje sorten av våra orkidéer för säsongen ut, i ett av våra fönster. Den minsta. Stor som en ...just det, majblomma. Och färgerna? Rosa, (orange) och gult.

Jo, de passar rätt bra ihop.

*****

Jag har en app ...

.. ja, inte bara en. Men jag försöker begränsa mig till sådana som jag har, eller kan tänka mig ha behov av.

En av dessa är krisinformation.se. Där är det menat att snabbt och enkelt ska kunna hämta information om läget i tillvaron, när det krisar. Appen är gjord av MSB Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Jag tyckte att den skulle vara ett bra komplement till den info som P4 ska stå för om något allvarligt händer. 

Igår läste jag en ledarkolumn i DN, som jag mycket väl skulle ha kunnat skriva själv. För den uttrycker exakt vad jag upplever, när jag någon gång går in i appen och kollar av intresse, när jag först hört något om t.ex. en jättelik skogsbrand, eller en allvarlig storm. Kort sagt. Det verkar lite taffligt. 

Läs kolumnen här. (Hoppas den är öppen för andra än prenumeranter.)

*****

Oj så uppskattat ...

.. det blev, att jag kom med ny mat i fröautomaten. Det blev ett väldigt kvittrande så fort jag visade mig där, trots att det fanns frön kvar. Saken var den att det växlande vädret med plus- och minusgrader, regn och snö och därtill friska vindar, hade gjort att fröna frusit ihop och vägrade vara tillgängliga i matningshålen. Det var bara att tömma ut allt, rensa den nedre skålen från is med idogt hackande med morakniv, och sedan fylla på nytt. Börja om från början, kort sagt.

Det har alltså kommit lite snö. Mer härute på Rånlandet än inne i stan. Nu syns inte blåbärsriset längre och solen sken vackert i någon timme. Sedan blev det grått. De sju minusgraderna väntas bli många plus imorgon och på tisdag. 

Vi som från början tänkt stanna några dagar, ändrade oss redan innan vi åkte hit idag. Det blev en kort vända, bara. Sedan åter till stan.

Skitvinter!

*****

Inte så illa

Visserligen går det inte så bra för Sverige och svenskarna i snögrenarna ute i världen. Det är oftast lite mediokert nuförtiden.

Men själva landet är tydligen rätt bra ändå. Kanske tycker vi inte det själva. Det kveruleras ju en del på olika sätt. Själv är jag väl också den typen. Men även om vi är bra, kan man ju alltid förbättra sig. Så varför inte?

Den ansedda tidskriften Forbes gör årligen en stor undersökning, där man tillfrågar 58000 personer i Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA, om vilka länder de har störst förtroende för.  

Det går bra för oss. Vi blev etta. För andra året i rad, till och med. Tätt följda av Schweiz och övriga nordiska länder. 

Så nå't bra har vi.

*****

Underbart är kort

Äntligen lite vinterkänsla. Hela fem (5) centimeter har dråååsat ner i en snösmocka. Hur ska vi klara oss?

Jo. På måndag och tisdag säger prognoserna att vi ska få 6 plusgrader.

Så det reder sig nog, tyvärr.

*****

Tillåter mig ...

.. en lugn förmiddag med soffläge framför Vinterstudion. Det går lite sisådär för Sverige i de olika grenarna.

*****

Ingenting har hänt

Idag kan jag konstatera att tinnitus återgått till sitt vanliga jag. Tyvärr. Men man vänjer sig. Ingenting har alltså hänt, egentligen.

Jo, det är klart - jag vandrade ju iväg till tvättstugan vid sjutiden i morse. Såg de mörka fönstren ut mot loftgången och tänkte att jag är morgonpiggast i huset. Ingen annan tassar omkring i sitt kök och fixar frukost. Vilket jag gjorde, när maskinerna var laddade.

Men efter frukosten hände ingenting - igen. Mer än en tidig lättlunch, eftersom vi hade tid för däckbyte på bilen klockan 12.
 - Däckbyte, tänker du. Är det dags för sommardäcken redan?
Som vintern ser ut skulle man ju nästan tro det. Men sanningen är att däckbytet sker för att de gamla däcken blivit gamla - för gamla! Och den så kallade vinter vi har med ständiga regnskvättar, som gärna fryser på kalla vägbanor, så behöver man mer än någonsin, fräscha däck.

Så blev det.

Och nu händer ingenting annat än att vi ska gå iväg på så kallad after work. En företeelse som är rätt vanligt är i stan. Det finns många ställen att välja på. Idag blir det legendariska Tallkotten.
 - Men du jobbar väl inte, säger du.
 - Nä, just det säger jag. After work.

Gokväll!

*****

Någonting har hänt II

Märkte något ovanligt när jag slog upp ögonen i morse. Det var tyst. Helt tyst. Lite omtumlande, faktiskt. Och jag undrade vad det kunde bero på. 

Låg en stund och funderade över fenomenet. Jag visste inte om det var riktigt sant. Men det var det. Min tinnitus var borta!

Sedan minst 25 år har jag haft symptomet som är ett envist, högfrekvent tjut i öronen. Jag har lärt mig leva med det. Det går nämligen inte att bota. Sedan i höstas har det varit värre än någonsin.

Men i morse var det tyst. Märkligt tyst. Men nu i eftermiddag har det återkommit. Dock mycket lindrigare än tidigare. Hoppas det håller sig på den här nivån.

*****

Någonting har hänt ...

.. men jag avvaktar med att berätta.

Morgonen är vacker.

*****

Öde

Nog märks det att julhandeln har tagit sin tribut ur svenskarnas plånböcker. Nytt rekord. 80 miljarder kronor, varav 23 miljarder till julklappar.

Januari blir som det blir. Tomt.

En sväng genom galleriorna i stan vittnar om frosseriet i december. Kaféerna har plötsligt plats över. Trängsel obefintlig. Även på gatorna i centrum märker man att de som arbetar samlas vid busshållplatserna för att åka hem, efter jobbet. Inga extrasvängar, inga shoppingpåsar. En, säger en kassa, öppen på Apoteket och ändå ingen kö. Samma sak på Clas O.

Baksmälla, kanske man kan kalla det.
Och ännu är det  minst10 dagar kvar, till panodilen verkar. Ja, lönen alltså.

Hur är det hos dig?

*****
Julhandeln 2019

Luleå, januari 2020

• Gültzauudden 15 januari.

Vinter???

*****

Utvald

Ibland blir man hedrad av att bli vald till något. Ett uppdrag. Det hände Benke, som blivit utsedd till att representera "svensken" i gemen. Han fick ett varningsbrev för en tid sedan och igår dök materialet upp. Från SIFO kom ett tjockt kuvert.
 - Oj, oj, sa han, när han öppnade brevet.
 - Ja, oj, oj, oj, sa jag, när jag insåg vad det skulle innebära att svara på undersökningen.
Nu var det ju inte jag, som skulle sitta där och fylla i svar på alla frågor. Jag kunde istället börja baka matbröd. Nå'n måste ju se till att vi får mat på bordet.

Benke, däremot, började med de 15 första sidorna. F-e-m-t-o-n första. På varje sida ska minst 100 alternativ kryssas i. Och vet du vad; det är 44 sidor i formuläret. Det blir 4400 frågor att ta ställning till. Pust!

Vad det handlar om? Det handlar om allt mellan himmel och jord. Här gäller det att undersöka hur genomsnittssvensken lever sitt liv. Vilka tidningar prenumererar man på. Träningsvanor. Renovering hemma. Politik. Mat. Ja - det mesta.

Han tragglar sig vidare i etapper. Det kommer att ta någon timme eller mer per dag den här veckan.

Förhoppningsvis leder det till något gott.

*****

Jobbigt ...

.. på gymmet, när alla envisas med att vilja ta självisar tillsammans med mig, bara för att jag har ny och snygg träningströja.

*****

Vad kallas ...

.. den här sortens tulpaner. På tredje dagen fick fem av tio stycken "gamnacke". Har de suttit för mycket med mobilen, eller...?

*****

Jag bara måste

Den tragiska nedskjutningen av det ukrainska flygplanet utanför Teheran sätter igång tankar hos mig. Tankar vid sidan av de, som går till de drabbade anhöriga, förstås.

Men hur ska ansvariga (om det nu finns några sådana) för Irans försvarsmakt tolka sin egen förmåga att anställa rätt folk. Hur kan en operativ enhet i det Iranska luftförsvaret misstolka ett flygplan som kommer i riktning från Teherans flygplats och flyger på en kurs  mot nordväst och förmodligen ut hur landet, och bestämma sig för att det är ett fientligt flyg. Hade planet flugit in mot flygplatsen skulle jag ha större förståelse, med tanke på att beredskapen var höjd.
-----

Liknande funderingar har jag kring DN:s avslöjanden om en falsk officer, som jobbat med högt säkerhetsklassade verksamheter både inom och utom landet och haft tillgång till säkerhetsrutiner, kryptokoder etc. Och han har gjort det i 20 år, utan att bli avslöjad.

Som så många gånger förr konstaterar jag (jag bara måste):

Grundkurs saknas.

*****

Jag får massor ...

Klicka på bilden för läsbarhet.

.. med skräppost nuförtiden. Irriterande! Det är reklam för allt mellan himmel och jord. Men mest handlar det om Viagra, viktproblem, Bitcoininvesteringar, eller pengalån. Som det här mejlet som kom i förrgår, där man tycker att jag ska låna pengar "för jul". Ett år i förväg, nästan.

Här ulovas jag enkel hantering för att hitta det bästa "jullånet".

"Ansök nu".

Helst skulle jag ju vilja klicka på den där länken "to unsubscribe" och befria mig från den här typen av påtryckningar.

Men det aktar jag mig noga för. Det som då händer är att avsändaren märker att just min e-postadress är en aktiv och fungerande väg för information till mig.


Jag markerar nämligen alla dessa mejl (säkert tio per dag) som skräppost. Den avsändaren kan då inte komma in i min låda, utan sorteras till skräppost.

Avsändare, förresten! Det är antagligen en robot av något slag. En robot, som skapar nya avsändare i ett nafs. Alltså ser min lista över skräppostadresser nu ut såhär:

Detta är bara ett litet utsnitt. Mobilen tillåter ca 200 skräppostadresser i registret. Sedan måste man rensa.

Men jag lägger också in filter. Skapar spärrar. Det kan man göra i sitt e-postsystem. Som du kan se i listan ovan, kommer många mejl från .fi.ch. det vill säga Schweiz med ett litet finskt (???) inslag. Alltså har jag lagt in just den där bokstavskombinationen i mitt filter. Och vips, så slutar de att komma. Jo, de kommer ändå, men jag har ställt in att e-postsystemet ska ta bort dessa mejl omedelbart. Jag ser dem aldrig. Idog får man vara, för som jag sagt så sitter det en robot någonstans och skapar nytt, med någon annan kreativ slutkläm i adressen. Turkiet (tk) har varit rätt populärt ett tag.

Det här problemet började i höstas. Tyvärr är det väl så att någon app, där man registrerat sig med sin e-postadress har läckt, eller kanske sålt kontaktuppgiften till någon, som är villig att betala. Vem vet.

Jag vet i alla fall att jag aldrig klickar på en länk i ett sådant mejl. Hur nyfiken jag än är.

*****

Så beslutade ännu en ...

.. av våra orkidéer att slå ut en blomma idag. Det här var den planta som i fjol blommade på en och samma stängel från december till juni (eller var det till och med juli). Tror inte den blir lika uthållig i år.

I december började den första orkidén för säsongen att blomma.

*****

I pauserna ...

.. mellan Vinterstudions attraktioner hinner vi ut och gå en runda. Det går fint. Till och med utan spikskor. Igår föll nämligen ca 1 cm blöt snö, som frös fast ovanpå isen och skapade grepp. I alla fall någotsånär.

Rutten blir (som brukligt) den här tiden på året, ut mot solen och isarna i Södra stadsfjärden. Det blåser lite snålt, men temperaturen ligger vid noll, så det är ändå rätt skönt. Mycket folk på fjärden. Ser att fiket ute på närmsta ön Gråsjälören flaggar. Det är alltså öppet. Vi håller oss dock på land.

Träffar Kerstin och Lasse, Marjo med kompis (som jag glömde presentera mig för. Oartigt!), Anette, flera före detta kolleger och studiekamrater till Benke, och en och annan okänd som glatt hejar. Det vimlar alltså av tysta och molokna nårrrrlänningar.

Tycker man att det är trist att fotvandra, så kan man ju alltid grilla, eller grädda tunnpannkakor, som ett sällskap på stranden ägnade sig åt. Picnic i januari.

Annars så har vintern utmärkt sig på fel sätt hittills. Konstiga fenomen. På ett ställe har havsnivån svajat så att en stor spricka bildats över den kilometerbreda älven, med små isberg som följd. Undrar hur kommunen kan fixa till det, så att de holländska skridskomästerskapen ska kunna köra sina lopp längre fram i vinter. Sprickan bryter ju banan. (På bilden nedan ses ett pyttebrott i sammanhanget. I strandkanten.)

Kan vi få lite snö, tack!

*****

Ligger kvar ...

.. i sängen. Väntar på frukost. Stök hörs från köket.

*****

Det gäller ...

.. att vara välutrustad. Speciellt denna märkliga "vinter". Aldrig någonsin har sålts så mycket broddar som i år. Broddar som man förr förknippade med tanter och farbröder i åttioårsåldern. Och då inte ens särskilt vanligt.

Kanske är vi lite mer rörliga upp i åldrarna nuförtiden. För broddar av något slag sitter på mångas fötter. Det hörs. Det blir ett speciellt "knarr" under skorna på broddister. Igår under vår promenad hörde vi en broddutrustad ung dam som gick på andra sidan av Skurholmsfjärden. Taktfast promenerande på den motsatta stranden till vår.

Själv köpte jag, - inte broddar, men väl så kallade Icebugsskor för flera år sedan. De kommer allt oftare till användning. Det ger fördelen att hela undersidan på skon är försedd med nabbar. Det finns lösa broddar att köpa, som bara täcker hälen, vilket inte är lika bra.

Men nackdelen är förstås, att man inte kan gå in varsomhelst, när man är ute och går. Det uppskattas inte på trägolv. Och på stengolv blir det nästan halkigare om man är spikförsedd. Därför var jag idag tvungen att köpa "överskor" för andra gången i mitt liv. Jag har haft sådana hela tiden som jag haft nabbade skor, men härom dagen brast ett av skydden, när jag skulle ta på det.
 - Ja det är jul så att gummi kan bli gammalt, sa killen i affären som sålde mina nya.
Skydden är som en slags galosch, som täcker spikarna.

Så nu är det bara att traska på. Med raska steg, både ute och inne. Och så slipper man gå som en pingvin.

Fast helst skulle jag ju vilja ha riktig vinter förstås. Den är oftast, jo faktiskt, oftast halkfri.

*****
Här kan du läsa om fler aspekter på det speciella läge som råder i år.

Säsongens första ...

.. tulpaner inköpta.

 - Jaha. Du vill ha lite vår hemma, sa tjejen bakom disken.

 - Nja, sa jag. Helst skulle jag vilja ha lite vinter först.

Två damer som stod och väntade på sin tur, skrattade och höll med. 

Det finns riktigt folk.

*****

Sale Sale Sale Sale Sale

Gräsmatta Luleå, modell 2020 utförsäljes med 99% rabatt.

Modell 2020 är en lättskött modell som inte kräver något underhåll.

 Skynda att fynda!

  *****

Ibland önskar jag ...

.. att jag vore en lika god "faktapolis" som ordpolis. Men det är inte lika enkelt att för sig själv inse att allt man läser i tidningar och andra medier kanske inte är korrekt. För det är det inte. Många, många felaktigheter passerar troligen, utan att man märker det. Oftast för att man inte känner till detaljer i det som berättas.

Men ibland är jag sakkunnig. Nu senast läste jag ett resereportage i söndagens DN, där jag inte hade hunnit långt, innan jag fastnade. Det handlar bland annat om en tågresa med olika stopp i norra Lappland, dvs. i trakter där jag har varit, och är rätt hemma. Skribenten, däremot var nog amatör i sammanhanget.

"... tåget tuffar fram med Torneträsk på höger sida. Torneträsk slingrar sig fram genom landskapet i över sju mil, och där älven slutar tar bergen vid."

Alltså; Torneträsk slingrar sig inte. Det är en sjö. Sju mil lång, det stämmer, men den är på flera ställen mer än en mil bred. Även om vi har större älvar än de som folk känner till mest; Viskan, Ätran, Nissan, Lagan, så betraktar vi nog inte milsbreda vatten som älvar. Och dessutom hade hon sett att "bergen tar vid" på vänster sida, långt, långt innan man överhuvudtaget siktar Torneträsk på färden mot Abisko, som är första etappmålet i reportaget.

Där spänner hon på sig "... snöskorna för att ta en sväng förbi det frusna vattenfallet i älven Abiskojåkka ...".

Abiskojåkka är, som namnet säger en jokk (bäck) - inte en älv.

Skribenten måste ha något märkligt förhållande till just vatten. För när hon nästa dag tar tåget till Narvik upplever hon något unikt. Jag har åkt sträckan massor av gånger, men aldrig upplevt att "Vid gränsen till Norge kör tåget längs en bergsvägg vid Rombaksbotn, där fjorden stupar rakt ner nära tågrälsen". (???)

Det måste bli en jäkla fors. Dessutom händer detta enligt henne vid "gränsen till Norge". Saken är den att man vid bergsstupet mot Rombaksbotn är en bra bit in på norskt område. Gränsen har passerats för någon mil sedan.

Sedan får vi veta att här fraktas malm till en isfri hamn vid Atlanten. Jo, det stämmer att malmtågen står för den verksamheten. "I Narvik vänder tåget och kör samma väg tillbaka." Det var ju tur det. Jag var så orolig att de körde utför kajkanten.

Jag orkar genom hela reportaget, men stannar till vid hennes besök i Kiruna där " ... det nya stadshuset Kristallen med den gamla klockstapeln i rostat järn .. (???). Rätta mig om jag har fel, men man rostar väl inte järn. Tornet är naturligt rostigt.

Men nu orkar jag inte mer.

Det är ett hårt liv att vara faktapolis. Och tänk då på hur jobbigt det måste vara för mig och dig att veta att allt du läser är sant.

*****

På väg ...

.. ut, ser vi närmaste grannen genom loftgångsfönstret. Hon håller på att rensa från julgrejer. Vi vinkar och går förbi. Men så öppnas hennes dörr och hon ropar fast oss.

 - Hörni grabbar! Har ni smakat det där nya brödet 100?

 - Näe. Vad är det för nå't?

 - Vänta!

Hon försvinner in och kommer ut med ett hårdbrödpaket. Turkosfärgat och med siffran 100 över hela framsidan.

 - Ja, jag har då blivit helfrälst, säger hon. Här, smaka! 

Vi får varsin bit. Jo, det är verkligen gott.

 - Tack för tipset. 

Och så återgår vi till våra vanliga sysslor.

Så går det till i vårt hus.

*****

Syskonträff

En av mina syrror bor i Stockholm med man och, sedan länge utflugna barn. Men de har också tillgång till ett fint litet hus här i luleåtrakten. En stuga som ingår i den gård som är min svågers föräldrahem. Gården går i arv till nya generationer. En vacker norrbottenslänga står intill stugan. Flera besök här blir det varje år.

Idag var vi bjudna på lunch. Benke, jag, min luleåsyster och svåger bänkade oss i det trivsamma köket, efter en spännande broddgång från bilen över en fullständigt isbelagd gårdsplan.

 - Vi tränar på att se ut som nittifyraåringar, sa jag till Inger, som stod på bron och bevakade vandringen.

Att sanda hade inte haft någon effekt. Det skulle bara rinna bort. Gården sluttar lite.

Nu serverades vi svåger Leifs goda och mustiga fisksoppa, följt av kaffe och godbitar av olika slag.

Under tiden avhandlades minnen, språkfrågor, public service, balansträning, matlagning, minnen igen, skolfrågor, pubtips, blinkersanvändning, Clark Olofsson, roliga historier, hunduppfostran ... ja, massor av världsproblem i drygt fyra timmar. Tyvärr skrevs inget protokoll som hade kunnat berätta om alla lösningar, så vi får väl göra om allt en annan gång.

Det ser jag fram emot.

*****

Klokheter

I fjol inträffade ett förmodat mord på en kvinna i Kalix. Rättegång pågår, där en "pojkvän" står anklagad.

Händelsen har nu väckt debatt angående polisbemanning. Det tog nämligen mer än en timme innan någon patrull hade kommit fram till platsen.

I riksmedia talas om polisbrist i glesbygden!

En klok man från Älvsbyn ringde in till Ring P1 och påpekade att Kalix minsann inte är någon glesbygd. Han irriterade sig på att Sörlandsjournalister ofta är dåliga på hur verkligheten ser ut norr om tullarna. Han påpekade också att Kalix är en ort med stor pappers- och verkstadsindustri, eget sjukhus med 400 anställda, med mera.
 - Orten kan jämföras med Eksjö, Sölvesborg, sa han.
Söderköping, Vimmerby, Leksand och andra sydsvenska städer, kan jag lägga till.
Ja - Kalix är faktiskt större än t.ex. Arboga eller Oxelösund, mer än dubbelt så stort som Orsa, och en hel del andra orter som aldrig skulle benämnas som "glesbygd". Kalix ligger ca 8 mil från Luleå och 5 mil från Haparanda/Tornio. E4 leder rakt in i centrum.

Det är som vanligt från "det där hållet", alltså.
-----

En annan klok man ringde och påpekade att man minsann inte borde stå och skölja ur yoghurtförpackningar innan man lägger dem till återvinning. Det kunde göras gemensamt i större anläggningar.
 - Så sparar vi vatten, sa han

Det finns en myt:

Förpackningarna behöver rengöras noggrant

Det räcker med att tömma förpackningarna. De behöver inte vara rengjorda. Skälet till att förpackningarna ska vara tömda är dels en hygienfråga och dels att det kan påverka återvinningen eftersom den automatiska sorteringsprocessen för vissa materialslag sorterar förpackningarna efter vikt.

(Klipp från Fti, förpacknings- och tidningsinsamlingen.)

Mannen som ringde in bråkade en del med pappa i denna fråga. Med mamma var han överens.

Han var 9 år!

*****

Återigen ...

.. en så'n där händelselös dag. Som det blir ibland. Ja, förutom en träningssession på gymet och en lunch med god vän.

Teknikjakt också. Byter man till ny mobil så kan man ju ge sig katten på att gamla laddsladdar inte göre sig besvär längre. Nu är det usb-c i den ände som ska in i telefonen. Så heter den nya kontakten, har jag lärt mig. Och vi är vana att på strategiska ställen ha laddsladdar utplacerade, så att man slipper tänka på att komma ihåg att ta med sig utrustning i alla lägen. Stugan. Och  bilen. Idag var det inte sladdarna som var problemet, egentligen, utan den mojäng som sladden skulle kopplas in i, i bilen. Lyckades slutligen hitta en lämplig "cigarettändaruttagsadapter" med två usb-a-uttag. Så nu kan vi båda ladda våra leksaker, när vi är ute på  vägarna.

Lugnet infann sig igen och eftermiddagen ägnades  bland annat av ett avsnitt av Elena Ferrantes Min fantastiska väninna som vi ligger efter med, och får lita till SVT-play. Vet inte vad jag tycker om den. Miljöerna är fantastiska, men jag tycker Linù är lite för "stel" i sin framtoning. För mesig. 

Ja det var väl vad som hände. Förutom en rätt läskig engelsk skräckis sent på kvällen. 

Ute regnar det.

*****

Kalla oss gärna fegisar

Dunjacka och morgonrock; förmiddagens outfit. 9 minusgrader.
Foto: Benke

Det blev en kort sejour i stugan. Ett dygn. Vi hade planerat en längre vistelse. Åtminstone två nätter.

Men vad  händer; jo ett mysigt litet snöfall är inget problem. Inte heller att trettondagen förgylls av sol.

Så kommer domen:
 - I fjällen regn, med inslag av snö. (?!!! Min anm.) Vid kusten regn från i eftermiddag. Även underkylt.

Jaha. Så var det med det. Vi packar ihop mitt på dagen. När vi kommer till stan är det mulet.

Ett par koppar kaffe till tröst, medan vi ser termometern gå över till plusgrader.

Skitvinter!

*****

Rånlandet trettondagsafton

Skymningen kryper på vid 14-tiden.

*****

Finbesök

När jag går ut för att fylla på i fröautomaterna ser jag en domherrehona på marken under syrenen. Den beter sig lite underligt, den inte verkar bry sig om mig. Domherrarna jag är van vid brukar ge sig iväg så fort man kommer inom synhåll för dem.

Jag går närmare. Fågeln bevakar mig, men flyttar sig inte nämnvärt, utan äter av syrenens frön som fallit till marken.

Plötsligt inser jag; det är ingen hona av domherre. Hona är det enda som stämmer. Men det här är en tallbit. En välkommen premiärbesökare. Visserligen har jag sett den förr, även om det är decennier sedan. Det är ju en nordlig art. Men här på vår tomt har den aldrig siktats.

Bilden blev väl sådär. Men den duger.

Tallbit kallas i folkmun dumsnut eftersom den är relativt oskygg.

*****

Vi klarade det

En låg sol ledsagade oss ut till stugan i skogen vid havet.

 - Bättre idag mer krispig is och bättre fäste, rapporterade grannen, när han höll sitt löfte.

De stora vägarna erbjöd fint före. Även milen från Råneå till vår by, var snyggt hyvlad is. Det är spårig väg som är hemskast.

Spänningen ökade dock på vägen genom byn och på skogsvägen. Men vi klarade brantaste backen och tog mod till oss och rullade sakta nerför vår egen backe. Till och från med ena hjulparet ute i dikeskanten där gräs och ris bjöd på grepp.

Så nu är vi här. 

Nu gäller det bara att ta sig härifrån.

Nå'n gång.

*****

Imorgon ...

.. ska vi försöka göra ett besök i stugan. Varför vi är tveksamma? Jo, det beror på att jag har en (kanske överdriven) respekt för glashala vägar. Som jag skrivit förr, inför nyårshelgen, så är det förmodligen ingen fara på E4, men sedan har vi en mil på mindre och kurvigare vägar, som inte prioriteras särskilt mycket, vad gäller halkbekämpning. Och vädret beter sig ju onekligen inte på något snällt sätt.

Men nu har en granne erbjudit sig att rapportera aktuellt läge, när han kommer hem. Det är en av de "bofasta" därute, som jag litar på.

Det känns så konstigt att inte ha varit där ordentligt på snart två månader. En natts vistelse den 07 december och dessförinnan en hel månad tidigare. I början av november, alltså. Det är olikt oss, som brukar vara där mest varje helg om vi inte har några andra evenemang inplanerade. Det innebär att det här blir den värsta förvintern som vi upplevt under vår 17-åriga stugkarriär. Undrar om det är något vi får vänja oss vid i dessa klimatförändringstider.

Vi får se.

*****

Näe

Ingenting har hänt.

Gonatt!

*****

Så börjar det ...

.. bli vardag igen. Inte för att det är någon skillnad nuförtiden, om man ska vara uppriktig. Alla dagar är ju lediga dagar. Skönt!

Men lite vardag blir det ju, trots allt. Då alla affärer är öppna, folk på plats på myndigheter och andra arbetsplatser, och radio och TV återgår till de gamla vanliga programmen. (Fast det sistnämnda sker inte i full utsträckning ännu, vad jag vet.)

Nu har i alla fall  firande av olika slag upphört. Vår gäst meddelade nyss att hon kommit hem i god ordning. De lokala nyårsfirargästerna har återgått till sina jobb, och vardagen tar vid, som sagt.

Fast inte riktigt, ändå.
Det är ju fredag imorgon.
Lite helgkänsla får det nog bli.

En av mina systersöner passerar, tillsammans med sin busiga hund. Det var på nyårsdagens morgon, då vi hade fått ett tunt snölager. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Har tappat räkningen. Och idag är det lagret definitivt borta! Trist.

Varm natt

Jo - det är januari! Nattens temperatur visar snarare en dålig julimorgon. Men så är det inte. Bilden är tagen idag.

(Skulle bara ha dammtorkat termometern först, märker jag.)

*****
Uppdatering: Hör i senaste nyhetssändningen att Norge haft temperaturrekord idag. Plus 19 grader!!! Norska väderinstitutet förutspår också att den milda vintern kommer att hålla i sig till någon gång i mars.

Hemska tanke!

20-talet ...

.. inleds med att bärga det sista av 10-talets skörd från kumquatbusken. Två hela och mogna frukter ligger snart i köket och väntar på vidare öden.

Kanske ska jag koka marmelad ... eller, nä - det kanske är lite för stor ansträngning i proportion till mängden frukt.

*****

Härlig kväll ...

.. övergick till inte bara en ny dag, utan till ett nytt decennium. Med pompa och ståt. Som vanligt här i Luleå, som alltid bjuder på ett hejdundrande fyrverkeri. Tusentals åskådare.

Ätit gott, och umgåtts med goda vänner. Det hör också till. 

Skål för nytt år!

*****