I kvarteren

Från morgonrundan.

*****

Oaktuellt aktuellt

Så har manlig omskärelse hamnat i hetluften igen. Trodde det var förpassat till glömskans träsk. Men så är inte fallet.

Nu har det tagits upp på Centerns stämma. Ska det förbjudas, eller inte.

Jag har noll förståelse för religiösa yttringar som för det första inte har något somhelst berättigande. Särskilt inte när det innebär kirurgiska ingrepp. Helt huvudlöst enligt mig.

Men frågan dyker upp då och då. Måste ens religiösa drift manifesteras fysiskt. Vad är det för gud, som missat den lilla detaljen i skapelsen?
 - Jösses [Fast det sa han nog inte för Jesus var ju inte född. (Min anm.)]. Jag glömde ta bort den där hudfliken runt ollonet. Nåja. Det får de fixa själva. För bort ska den.

Själv skrev jag om det 2007. Trodde utvecklingen gått framåt.


*****

Loj

Funderingar frodas bäst när man inte gör något annat. I alla fall är det så för mig. Idag har inte gjorts särskilt många knop. Lite frukost. Lite lunch. Lite läsning, korsord, soffläge och så småningom middag.

Vädret har inte varit inbjudande. Grått och regn.

Men lite luft hann jag få innan regnet släppte loss på allvar. Det var då en av dagens första funderingar tog form: Vad är det som är så lockande med mobilen?

Vid åtminstone tre tillfällen idag råkade jag på människor, som till synes helt isolerade från omvärlden stod och stirrade ner i mobilen utan att ens märka att jag närmade mig och gick förbi, på pin kiv, på högst en halvmeters avstånd. Inte en blick, inte en reaktion. Det här var på ställen som i övrigt var folktomma. De här människorna kommer förmodligen att råka ut för något hemskt någon gång. Rånade, påkörda, eller helt bortglömda, när alla andra flytt en annalkande eldsvåda eller något annat.

Visst - det fanns förstås de där vanliga mobilskådarna också. Du vet, de där som bekymmerslösa går gatan fram (eller till och med cyklar), med blicken någon helt annanstans än omgivningen. Gud, vad trist det måste vara att komma hem från en dag på stan, utan att ha sett vad som hänt omkring en.

Jag är alldeles för nyfiken. Jag vill se medmänniskor i ögonen. Jag vill se vad som händer.

Kanske får jag svar imorgon. Då sänds det andra programmet om vår hjärna. SVT1 klockan 20.00. Det här avsnittet handlar just om mobilens påverkan på hjärnan.

Spännande.

*****

Ren och citrus

Av någon anledning passar vissa citrusaromer ihop med renkött. Lite lime i färsen till biffarna ger fin smak tillsammans med övrig kryddning.

Varför då inte testa lite nytt. Till exempel kumquat. Särskilt bra lär det ju bli med egenodlad. Därför gick jag ut på balkongen och plockade årets första.

Inte dumt.

Gissa vad det blir till middag.


*****

Det där med mjölk

Någonstans, någongång läste jag att vi som vuxit upp med mjölk och mjölkprodukter och som nu vuxit färdigt, inte har så stort behov av koprodukter längre. Särskilt inte om vi t.ex. äter ost, eller inte lider av benskörhet.

Därför började vi istället dricka havredryck. I alla fall då vi istället skulle ha druckit mjölk. Till gröten blir det vanlig ekologisk kosaft, förstås.

Naturligtvis gick vi på reklamen. Det blev Oatly. Den ekologiska varianten. Vi tyckte det var ett bra alternativ, smakade nästan som mjölk och kändes nyttig. Produkten presenterades också på ett rätt kul sätt på sina förpackningar. "No cow". Det där sista var väl i och för sig lite samvetsväckande. Vi vill ju helst också att korna ska få finnas.

Men för några veckor sedan fick jag veta att Oatly inte är några oskyldiga samhällsvärnande idealister. Bolaget ägs nämligen av ett stort kinesiskt, statligt bolag! Där blev det stopp för mig. Jag är så'n.

Alternativ behövdes. Vi provade ICA:s variant. Lite tunn. Men av en slump fick jag så syn på en finsk produkt. Mjölk heter "maito" på finska. Den här drycken heter Aito. Rätt vitsigt, tycker jag. Idag har vi testat den. Och den får det bli i fortsättningen. Fazer är tillverkare. De har visserligen  en produktgrupp som heter Kina, men det är den enda kopplingen jag kan finna. I övrigt är företaget helfinskt.

Man måste vara om sig och kring sig.

Och blir det färre kor på grund av mig, så kanske en ny havreåker har uppstått istället.

Balansen återställd.

Och samvetet.


*****

Och så blev det ...

.. releasefest. Förmodligen känner du inte till Bo Selinder. Han är en lokal förmåga, som kan fängsla och framförallt roa med sina svängiga låtar och roliga texter. Han plockar upp vardagliga händelser och fixar till dem till något kul. Gärna olika kategorier. Det är samba, punk, ballad, med mera.

Sånger från balkongen ovanför heter hans nyaste album, som vi fick höra låtar från. Naturligtvis hade han också med sig kören Accja. Där ingår även min arbetskompis Anki Sandström, som ibland även hörs i solosång. Full fart. Medryckande.

Mycket folk. Trevligt. En och annan bekant. Till bordet fick vi en av Benkes gamla skolkamrater, med fru. Det var kul att träffa dem.

Sen kväll. Trött. Sovmorgon imorgon hoppas jag.

Anki, tvåa från höger. Oskarp, men skarp.

Bo Selinder vid ett mer stillsamt tillfälle.

Smakprov:


*****

Höstrunda

Bara några bilder från Luleå idag. Hösten är här, med mildväder. 10-12 grader, efter några frostnätter.

Storgatans slut - eller början.

Blodbjörken har fått höstfärg. Bytt sitt mörkt vinröda bladverk mot en ljusare variant.

Trädgårdsnävan ger sig inte.

Vid Gula paviljongen kommer vi när dagens klimat-/Gretamöte håller på att avslutas. Mycket välbesökt.

*****

Näe, Jan Guillou, ...

.. nu fick det vara nog. Jag har uppskattat ditt 1900-talsepos. Särskilt de första böckerna i serien. Men nu tog det stopp. De som dödar drömmar sover aldrig blev för trälig. Vissa avsnitt skummade jag bara. Det var mera facklitteratur än skön dito.

Och på sidan 368 tog jag beslutet. Jag lämnar dig. Jag gör slut. Åtminstone för den här gången. Sedan får vi se.

Kanske rycker du upp dig.

*****

Helt sjukt

 - Ja, sa killen på ICA, som körde fram ett helt "höghus" med julmust. Det här är ju helt sjukt.
 - Precis, sa jag. Därför köper jag ingen.
Han skrattade.

På tisdag kommer julskinkorna och på tisdag semlor.

Glöm inte att boka din midsommarsill!

*****

Idag hade jag ...

.. hyrt hela gymet för min egen räkning. Man måste ju unna sig. Nå'n gång.

Nej, så var det förstås inte. Men som pensionär kan man ju pricka in den där tiden, när jobbarskrået klarat av sitt morgonpass och lunchtränarna inte har hunnit kvalificera sig ännu.

Och visst blev vi några till av min kategori en stund efter att den där bilden togs. Men rätt lugnt ändå.

*****

Oscarskandidat

Om förbjudna känslor handlar filmen And then we danced, som jag såg ikväll. Den handlar om en dansensemble i Tbilisi, Georgien, och vad som händer när en ny deltagare ansluts till gruppen. Leder gör en superauktoritär lärare. Här gäller disciplin och hårt arbete. Georgisk dans har starka traditioner. Särskilt den manliga dansen, verkar det som.

Men här finns alltså också känslor av förbjuden sort. Georgien är inte ett liberalt land. Homosexualitet är inte att tänka på. Men oavsett det, så finns den. Och det är den nye i gruppen som utlöser känslorna. Filmens huvudperson blir, nästan ofrivilligt, kär i nykomlingen. Det ställer förstås till problem, som läggs ovanpå alla andra problem som finns. Trångboddhet, dåligt med slantar, hyckleri ... Livet är inte särskilt enkelt i det stora hela.

Hur det går i den här filmen, som är Sveriges bidrag till Oscarsnomineringar i år, tänker jag inte tala om. Man sitter där och hoppas, men inget är givet.

Klart sevärd.

*****

Fynd

Här står jag och letar efter en plastficka i det obskyra underskåpet i sekretären. Där längst ner ligger de.

Men ... plötsligt glimtar något annat till där. Underst i högen.
 - Va?! Vad är det för bild.
Där uppenbarar sig en något yngre Bodin på ett foto taget i mitt chefsrum på Nyman&Schultz här i Luleå. Ett stiligt rum, med utsikt åt flera håll, eftersom det var ett hörnrum.

Iklädd 80-talsmode, med för stor tröja, skjorta och slips. Ett yvigt hår och för den tiden supertrendiga glasögon. Lite nonchalant uttryck. Jag hade ju blivit boss över två resebyråkontor i stan och hade nu uppgift att fusionera två företagskulturer. SJResebyrå och Nyman&Schultz slogs samman 1989. Nu var jag plötsligt överhuvud för 23 medarbetare.

På omvägar fick jag senare höra att vårt kontor var den arbetsplats där sammanslagningen fungerat bäst. Jo - man fick ju inget beröm direkt på den tiden.

Och jag har absolut inget minne av att bilden tagits. Än mindre att jag hade lagt den underst i ett skåp.
Det är bra med lite påminnelse ibland.

Ja - glasögon har jag bytt. Och kläder. Men annars så .......... Nä - ingen skillnad.

*****

Varför finns det ...

.. så mycket fult?

Nej - det är inte en smakfråga.

*****

I övrigt ...

.. har det varit en trivial vardag idag, där inget särskilt hänt. Vackert väder. Träning, där jag träffade BC Luleås team manager. Det blev samtal om både ditten och datten. Vi känner varandra från min tid som reseanordnare för lagets alla färder Sverige och Europa runt. Nu var det han som gav mig restips och visade bilder från sommarens eskapader. Ja - och så om sömnvanor också. Där hade vi mycket gemensamt.

Lunch på bistron. Vegetariskt idag.

En slummer på soffan. En sväng till Coop. En eftermiddagspromenad. Middag. TV.

Pensionärsvardag.

12671 steg.

Ja, det var väl det.

*****

Fattar noll

Hur i herrans namn kan KD-ledaren Ebba Busch-Thor ligga etta i förtroendeligan bland partiledarna? Och Jimmy Åkesson på andra plats - lika populär som Stefan Löfvén. Detta enligt en Novus-undersökning som offentliggjorts idag.

Det övergår mitt förstånd. KD och SD är i och för sig rätt lika i sina åsikter (Och (m) är på väg åt samma håll.). Men KD har ju som parti tappat stöd sedan i maj månad.

Vad är det som gör henne så populär, så förtroendeingivande? Och vem vågar lita på Jimmy?

Berätta!

*****

Och nu blir det ...

.. bojkott. Svenska äpplen, som är bäst i världen, kommer tills vidare att undvikas att få hamna i korgen på ICA eller Coop.

Anledningen är priset. Hutlöst, är en bra beskrivning. Nästan 45 kronor kilot. Och eftersom jag ogärna handlar äpplen från Nya Zeeland, eller Colombia, så blir det äppellöst här i hushållet till det rätar upp sig på marknaden. Redan 39 spänn, som de kostade i fjol var gränsfall.

Så får det bli.

*****

Bara en bild

Strand.

*****

Ack, nu är det vinter ...

.. och skidan den slinter..... Nej, så har det inte blivit ännu. Men förberedelserna för den är liksom igång.

Golvvärmen i badrummet påslagen. Liksom i hallen. El-elementen likaså, även om de inte slår på, eftersom stugan håller hög energiklass och en brasa räcker för  drygt 20 graders govärme. Men man vill ju liksom kolla att allt är i sin ordning. Imorgon är det höstdagjämning, och vips är det jul.

Vattnet ser onekligen kallt ut.

Där gick vi igång. Skönt.

Sedan gjorde vi slag i saken och skiftade från samfällighetens sommarvatten till vårt eget vinterdito. Vis av erfarenheten. Vi vill inte komma hit och upptäcka att sommarvattenledningen är stängd, om det nu skulle vara fallet. Bättre då att köra igång den egna anläggningen, se att den funkar och känna sig förberedd.

Skidorna väntar vi med.

*****

Småjobb

Inte hade vi väl tänkt göra några större arbetsinsatser idag. Så blev det heller inte. Solsken och kallt. Lite småpyssel och en promenad.

Adirondackarna höstpaketerades med framgång. Vi har inte plats för dem i förrådet, så de slås in i ett gigantiskt paket och får stå i ett hörn på terassen.

Växthuset kläddes av. De små broccoliplantorna stod där i sina resliga två centimeter och vägrar växa. Det får bli nya tag nästa sommar.

Regnvattentunnan tömdes. Räknar inte med att ha vattningsbehov mer den här säsongen.

Trädgårdsslangen tömdes och stuvades undan. Fågelbadet likaså. Risken att det fryser blir mer och mer påtaglig, förstås.

Matar fåglarna, som tömmer lilla fröautomaten på ett par timmar. Talltita, blåmes, talgoxe, svartmes, nötskrika, bofink, grönfink, domherre och massor med bergfink bland gästerna. Rödhake och koltrast likaså. Och just nu svärmar av sidensvans som svirrar omkring i träden, dock ointresserade av solrosfröna i automaten.

Det är höst.

En ängsklocka gör ett sista försök.

*****

Det höll sig

Den här septembermånaden liknar mer oktober. Det blev inte minusgrader i natt. Inte ens markfrost.  Och vad det ska bli för väder vet vi inte. För SMHI glömde oss i morgonens rapporter.

Det har de minsann fått veta:

*****

Uppdatering: Det tog skruv. I lunchrapporten var det korrigerat.

En kvinna som ringde in till Ring P1 i morse ifrågasatte meningen med att man efter varje program räknade upp namnen på alla medarbetare i programmet. Även de som inte hörs i etern.

Jag har tänkt på samma sak. Tänk om Elisabet i Halland skulle sitta i kassan och när varje kund är avklarad repa upp:

Tack för mig. Jag heter Elisabet Nilsson. Ansvarig för kyldiskarna har varit Magnus Svensson. Mejerivarorna: Lisbeth Orvarsson. Tidningshyllan: Praktikant Jens Hultgren. Tack för idag. Välkommen åter imorgon.

Eller i en föddeannons.

Födde. En flicka. Producent: Lena Donsundborg. Inseminatör Mikael Donsundborg. Medhjälpare barnmorskorna Doris Jonsson och Vera Klamsén. 

*****

Och har man inget ...

.. annat för sig en fredageftermiddag i september, kan man ju alltid bränna ris från fjolårshöstens trädfällningar.

Jo.

*****

Jag kan inte låta bli ...

.. att tro att (m)oderaterna är desperata.

Nu vill de sänka bensinpriset också, vilket lär bli poppis i folklagren. Lägg till söndagsöppet på Systemet också.

Det kallas populism och brukar tillämpas av sammanslutningar ännu längre högerut på den politiska skalan. Där finns bl.a. Sverigedemokraterna.

*****

Nog kom hösten ...

.. lite för snabbt och utan tillvänjning i år. Jösses - nästan minusgrader på nätterna. Det hör inte till september här vid kusten.

Men luften är klar och frisk. Och tittar man ut över vattnet kan man fortfarande låtsas att det är sommar.

*****

Om en dröm

En något störd och mycket plikttrogen lantbrevbärare, har jag fått följa ikväll. Socialt handikappad skulle jag kalla honom.

Brevbäraren som byggde ett palats. Så heter filmen av Nils Tavernier. Lågmäld, vacker och sevärd. Lite störd blev väl jag av huvudrollens bångstyriga sätt. Han måste ha haft någon diagnos, gränsande till autism.

Södra Frankrike 1879. Ferdinand Cheval är en tystlåten lantbrevbärare som få ens lägger märke till. Under sina milslånga rundor dagdrömmer han om en värld full av sköna landskap och byggnader som han bara sett på vykorten som han delar ut. Under en av rundorna möter han änkan Philomène och när han får dottern Alice med henne vet han med ens vad han ska göra av sitt enkla liv. Han ska bygga ett stort palats åt henne. Alldeles själv.

 Det är när jag läser sluttexterna som jag förstår att den här filmen bygger på verklighet. Ferdinand Cheval har funnits. Och det palats han bygger finns också att beskåda i Hauterives som ligger i sydöstra Frankrike.

Annorlunda film om en annorlunda man. Publiken var andlöst tyst.

*****

Än så länge ...

.. har inget anmärkningsvärt hänt hittills idag. Dagen har varit solig, kall och lugn, med bullbakning och tvätt som enda aktiviteter. Jo, en sväng till CO också. Det är ju ett måste nästan varje dag. Hur klarade man sig utan, förr i tiden?

Hunnit lura en del "ungdomar" i 40 - 50-årsåldern har jag också gjort. Nedanstående bild lade jag ut på Instagram och frågade om någon annan träffat chokladpalt på lunchen. Det verkar som att de har gått på det. Fått förfrågning om hur det smakade. Någon annan trodde det var en dessert. Och jag blev lite förbluffad.

För dig som inte är initierad vill jag berätta att det som serverades på lunchen hemma var blodpalt. Gott, men rätt ovanligt.

Och dagen går vidare.

Blodpalt, smör, lingonsylt. Mums!

*****

Kväll med Helena

Kontext är en serie litteraturkvällar som ikväll hade säsongspremiär. Jag har inte varit särskilt flitig besökare, men ibland så slår jag till.

Kvällens författare på scenen var Helena von Zweigbergk. Intervjuare som vanligt Kerstin Wixe, känd radioprofil bland annat.

Resonemanget rörde sig om två av Helenas senaste böcker, nämligen romanen Totalskada och "betraktelsen" Grejen med saker. Båda böckerna kan vävas samman på sätt och vis.

Romanen handlar om en familj, som råkar ut för att deras hus, deras hem bränns ner till aska, mer eller mindre. Detta på grund av en kvarglömd gryta på spisen. Grytan innehöll en kokande hare, som mannen skjutit, och som han liksom vill skryta med. Frun i familjen tar delvis på sig skulden för det som hänt, eftersom branden startade när hon tog en rökpaus ute på tomten.

Vad händer med relationerna inom familjen, när alla saker som man samlat på sig och som kan vara en form av identitet plötsligt är borta. Börjar man omvärdera också förhållandet? Lägger man skuld på varandra. Ska man börja om på nytt tillsammans, eller gör en händelse som den här att man till och med omvärderar sitt äktenskap.

Den andra boken handlar helt enkelt om vårt förhållande till prylar. Varför skaffar vi dem? Är det bara för att vi tycker om dem, eller är det för att imponera på andra.

Helena berättar om sitt eget förhållande till saker hon har hemma. Hur hon också införde ett inköpsfritt år, och märkte förändringar i sitt eget förhållningssätt till prylar.



Det blev en underhållande kväll inför fullsatt salong.

*****

Mot ljusare tider ...

.. eller ........

 
*****

Dags igen

Moderater är roliga. Eller inte. Men fullständigt skiträdda för sådant som är allmänägt. Skolor ska vara privata. Gärna sjukhusen också, liksom äldreboenden. De exempel som finns fungerar ju så rasande bra. Och vinsterna rasar ner i utlandet någonstans. Helst.

Nu tänker man ge sig på SVT och SR också. "Smalna av uppdraget", som de säger. Och gärna med reklaminslag.

Jo, där har vi ju också en hel del goda exempel, eller hur. Finns det något som kan kallas kvalitet i tevekanalerna 3 - sjuttielva? Jag bara undrar.

Inspirationen får de väl från exempelvis Danmark. Men Polen och Ungern verkar också vara föredömen för dem i det här sammanhanget.

Det finns ett annat parti som resonerar likartat. Sverigedemokraterna.
De närmar sig.

*****

Och vad väntar ...

.. i brevlådan hemma? Jo, paket. Vinster från postkodlotteriet. Minsann.

Örngott, handdukar och disktrasor. Fyra stycken av varje. Allt i ekologisk bomull.

Man får vara glad åt det. Men helst hade jag sett 25000 i månaden i 25 år.



*****

Uselt

Jag är en känslig typ. I alla fall i vissa sammanhang.

Igår redovisades i SVT sommarens maxtemperaturer. Markusvinsa i mitt län toppar statistiken. Landets högsta temperatur i år.

Det illustreras med den här kartan. Eller, gör det?

 - Äh. Det ligger väl där uppåt Norrland. Åt Sundsvall kanske .....

Norrbotten syns inte på kartan över "Sverige".

Jag tycker det är skamligt, rent ut sagt. Men inte alltför ovanligt i liknande sammanhang. Det händer då och då när stockholmsperspektivet får råda.

Men kul för de som bor i polska Bydgoszcz.

*****

Ny vår

Såhär en höstruskdag förvånas jag över en av våra lupiner, som blommat sedan i juni och fortfarande håller på.

Det ser ut som att den tänker konkurrera med granarna, björkarna och tallarna i bakgrunden.

Den här sorten är inte av den invasiva sorten. Den har hållit till där vid vår grillplats i många år och breder inte ut sig.

Men nu tycker jag att den skulle kunna ta igen sig och vila. Det kommer ju en ny vår.
*****

Kvart i fem

Vissa klockslag är lite "heliga" för mig. Det beror väl delvis på vana och tradition. Man visste när skoldagen började. Skolk var det inte tal om på den tiden. Och sen ankomst var skämmigt.

Men i nutid gäller det förstås andra saker. Även som pensionär gäller tider. Rapport halv åtta, till exempel. Dett är lisom en fast punkt då kvällen anländer på allvar.

Men den senaste tiden har kroppen liksom bestämt sig för en annan tidpunkt som också ska uppmärksammas av mig. Automatiskt. Jag vaknar nämligen alltsomoftast mellan halvfem och fem på morgnarna. Tittar på klockan, och somnar om - utan problem. Men vem väcker mig? Och varför.

Samma sak hände i natt. Jag vaknade 04.37 och tittade på klockan på sängbordet. Vände mig sedan om för att stuka till kudden och somna om. Så skönt.
 - Ska du inte slå på radion, så att vi får höra vädret?
En röst från ett annat hörn av rummet.
 - Klockan är ju tio i sju.
 - Va, sa jag lätt förvirrad. Min klocka är ju tju'fem'i'fem.

Det visade sig vid närmare inspektion att jag så att säga försovit mig. Men det ville tydligen klockan manifestera, genom att stanna.

Visst var klockan tio i sju. Radion slogs på. Dagen började.

Och kvart i fem i eftermiddag är det eko-sändning.
Viktigt!

*****

Dagens designpris

En blomfluga av arten gul glasvingeblomfluga njuter nektar från ölandstoken.

*****

Efter en sväng ...

.. till marknaden, där vi köper rökt regnbågsforell, jättebroccoli och vaniljbullar, åker vi ut till stugan i skogen vid havet.

Strålande sol och vindstilla. En riktigt fin höstdag.

Fisken och broccolin åker in i kylen, innan kaffet fixas. Det serveras - med vaniljbullar - på patio syd. Gott med dagens första kopp.

Älgen Magnus är mäkta imponerad över den fina norrbottniska broccolin.

*****

För första gången ...

.. serverades ikväll ett georgiskt vin på Bistro Stationsgatan. Rkasiteli Qvevri överraskar. Den första klunken smakar vatten i några sekunder. Ingenting, alltså. Men sedan växer en härlig smak i munhålan. Inte särskilt snällt och medhårsstrykande. Men gott. Finns på Systemet.

Det passade bra till den mangobakade laxen.

*****

Ibland ...

.. behöver man inte mer avancerade  nöjen, än att sitta och titta på gatulivet. En kopp kaffe. Och spanarna i P1.

Där ovan lyser solen, trots regn.

*****

Utveckling

Det cyklas och sparkcyklas helt utan reflektioner om trafikregler i större och större utsträckning. Förmodligen på grund av inkompetens på området.

Idag fick jag även se denna kreativa lösning på parkering. Så fiffigt. Man står inte i vägen för annan fordonstrafik.

Ja, möjligen rullatorer och rullstolar då.

Fram för nyuppkörning inför varje körkortsbyte och trafikkunskap i skolorna från tidig ålder. Lär ut vad som är vänster och höger. Vad som är menat för gångtrafikanter med mera med mera.

*****

Viktigt

(m) funderar på att föreslå söndagsöppet på Systemet.

Vilken viktig fråga!

Kanske skulle de istället intressera sig för bankernas öppettider, kundservice, kontanthantering med mera.

- Men oooooh nej, nej, nej. Det skulle ju drabba ägarna. Då får de gå från hus och hem.

*****

Fler tips

Ser dokumentären om Malmberget som sändes i SVT2, när jag var på konsert. Men den finns ju på SVT Play.

Lite sorglig, men med framtidstro. Vi följer ett antal malmbergsbor, som blir tvungna att flytta, eftersom hela samhället håller på att försvinna ner i gruvan.

Sevärd, trevlig, upplysande.

*****

Skön kväll

Nej - det där första verket var inte i min smak. Andrea Tarrodis Zephyros for Orchestra gav mig inget. Du vet ett sådant där modernt stycke, atonalt, som låter ungefär likadant som när orkestern stämmer sina instrument före konserten. Hade någon spelat fel hade ingen märkt det.

Jag har alltså varit på konsert ikväll. Norrbottens 35-hövdade kammarorkester under ledning av Okko
Kamu, och med cellosolist Amalie Stalheim i ett av numren. Båda två prisbelönta kändisar i musikvärlden, får jag lära mig.

Pjotr Tjajkovskis rokokovariation opus 33, och Felix Mendelssohns Symfoni nr 1, opus 11 blev kvällens räddning. Vackert och imponerande. Jag är rätt bred i min musiksmak. Klassiskt har intresserat mig sedan ungdomen, parallellt med Beatles på den tiden. Och sedan har det bara fortsatt. Gillar det mesta som spelas i radions olika kanaler. P2 på lördagseftermiddagarna med världsmusik man inte hör någon annanstans. Fräsch pop i t.ex. Mix Megapol går också bra. Man måste vara öppen för nya ut- och intryck. Och som omväxling till ovanstående stycken tycker jag du ska lyssna till detta isländska stycke.

*****

Prylarnas pris

Prylarnas pris är ett nytt program i SR P1. Första programmet idag. Där pratas det om att tekniska prylar förmodligen "programmeras" att hålla ett begränsat antal år. Det handlade om allt från platt-TV:ar, till dammsugare och kaffebryggare.

En person berättade att han hade köpt en kaffebryggare från Electrolux. Den pajade efter drygt ett år. Garantin hade gått ut. Han köpte en ny. Tro det eller ej - den gick samma öde tillmötes något år senare.

 - Kaffebryggare, tänkte jag. Vad ska man med en sådan till? De är ju både bängliga och dyra. Vi är kaffeälskare. Och vi har i massor av år haft samma kaffebryggare utan problem. Flera stycken, både här i stan och i stugan. Snabbt fixar man kaffe. Det tar 4-5 minuter, max. Lätta att rengöra och tar liten plats. Och inte behöver man uppmuntra prylkrämare heller.

Rekommenderas!

Snabba, hygieniska, billiga.

*****
Här finns ännu mer om kaffebryggare.

Hur går det till

Nog uppstår en del frågetecken, när jag hör en av morgonens nyheter. Ett förskolebarn hade med sig en skarpladdad handgranat till förskolan, för att visa sina kamrater. Förskolan !!!?

Den lär barnet ha hittat på ett militärt övnings-/skjutfält under sommaren. 

1. Vad har ett förskolebarn för möjligheter att besöka ett militärt skjutfält utanför Kristianstad? Var hen ensam där?
2. Hur kan ett förskolebarn bära hem ett främmande föremål och förvara det hemma under en, eller ett par månader, utan att någon vuxen reagerar? Varje vuxen person bör väl vara såpass allmänbildad att man känner igen en handgranat.
3. Har den, som följer barnet till förskolan ingen koll på vad det lilla barnet har med sig i sin ryggsäck eller väska?

Som sagt; några frågor, som jag tycker är mycket berättigade. Observera att jag inte lägger någon skuld på barnet.

Nu hörde jag en intervju med någon ledande kontaktperson inom polisen och på henne lät det som att "nu är handgranaten oskadliggjord. Det gick lugnt tillväga. Ingen kom till skada". Och sedan lät det som en stor punkt. Inga frågor restes. Ingen utredning verkar vara aktuell.

Hur står det till, egentligen?

*****

Här kan du läsa om händelsen.

Så är det igång

Nu gäller det att kavla upp ärmarna och förverkliga de punkter som Stefan Löfven berättade om i regeringsförklaringen idag.

Jag lyssnade lite förstrött, kanske. Men det var lite mycket jämn smet över talet. Det fanns inte mycket som överraskade. Å andra sidan kanske en beige målsättning är enklare att genomföra, så då kanske något blir gjort, trots allt. Det blir väl lätt så, när det ska samarbetas över "blockgränser".

Två saker som lät riktigt bra. 1) Ett cybersäkerhetscentrum ska inrättas. Något som saknats i Sverige, men som funnits i Finland ett tag. Det behövs samordning istället för att varje myndighet ska jobba enskilt med säkerhetsfrågor. Då kan rätt kompetens användas över hela linjen.

2) Sedan en överraskning: "Vi ska införa mobilförbud i skolorna". Jösses! Att han vågar. Vilket ramaskri det ska bli blanda ung-arna/-domarna. Men säkert också hos föräldrarna, som ju "måste kunna nå våra barn". Min mamma kontaktade aldrig mig under skoltiden på 12 år. Inte ringde hon heller när jag gick på universitetskurser. Men visst måste något göras åt ungas medievanor. Mobilen har fått alldeles för stort utrymme.

Statens medieråd presenterade idag en undersökning, som visar att endast 11% av ungdomar läser något utanför skoltid. Dagstidning, bok, nyhetssändning ... Nej - man sitter över mobilen och hänger med på sociala medier istället.

Det behövs lite upprensning och upprättning. Jag säger lycka till till regeringen. 

*****

Säsongspremiär

Så var det dags för gymträning igen, efter sommaruppehållet. Vi pensionärer har förmånen att ställa gymkortet på vila tre månader per år. Juni, juli och augusti för min del, då vi bor i stugan och ägnar oss åt andra kroppsövningar. Åla på branta tak, till exempel.

När man går sisådär kring halv-, kvart-i- niotiden har morgonrusningen gått över i stort lugn.

Där kan man i godan ro värma upp eller ta en jogg på löpbandet, medan man håller koll på teveskärmarna som bara visar skräpteve från kanal 3 och uppåt. Då har man fyllt den kvoten för lång tid framåt. Samtidigt som man vet att kvoten fylls på torsdag morgon, då det är dags för nästa pass.

Annars är det socialt givande också. Idag fem bekanta att slänga några ord till mellan andetagen och svettdroppandet. Nisse, Roger, Jan, Yvonne och Anne.

Nöjd går jag hemåt.

*****

Dagens designpris

Här behövs ingen motivering.

Alflikmätaren får dagens pris.
Eller vad tycker du?

*****

Svindlande höjder

Här skulle jag plocka blåbär. Men det blev inget med det. Istället tog vi itu med ett litet projekt som hamnat lite i bakgrunden under sommaren. Vindbrädorna!

Det tog ungefär en hundradels sekund att ändra sig. Det var bara att gå till grannen och låna extralånga stegen, leta rätt på rött färgburk och pensel och börja klättra.

Men stegen räckte ändå inte till. Jag fick på darrande ben och ålning medelst hasning längs takåsen, lägga mig längst ut och måla det sista. Det funkade.

Vårt tak är svindlande brant när man är däruppe. Man klänger inte omkring hursomhelst. Lätt att få svindel. Alltså vågade jag inte vända, när jag skulle tillbaka till marken. Ålat baklänges nån gång? Det kräver sin man, och förmodligen också sin kvinna.

Nu är det gjort.

Det blev lunch när jag kom ner.

Foto: Benke

*****

Dagens designpris

Förutom den läckra tranbärskakan, tilldelas denna vackra spindel, av arten Araneus marmoreus, marmorspindel, dagens designpris.

*****

Jodå

Nu är åkerbärslikören grundad, åkerbärssylten kokt och tranbärskakan just tagen ur ugnen.

Då har vi gjort vårt för en stund, och hoppas nu på att solen gör sitt; det vill säga att den tittar fram ur molnen.

Vi får väl se.

*****

Skörderapport

Måste man vara registrerad jordbrukare för att kunna begära skördeersättning vid dåligt resultat? Eller ska jag göra ett försök.

Årets broccoliskörd är usel. Det finns inget annat ord. Två omgångar försökte jag så. Den första åts upp av den lilla fjärilen kålmal, som tydligen ställt till det lite här och där i landet i år. Den andra omgången vägrade helt enkelt att växa. De små hjärtbladen står fortfarande kvar efter snart två månader. De växer inte en millimeter. Men de dör heller inte.

Däremot satte jag en liten mängd frön i kanten på en rabatt. Det var en slump som hade blivit kvar i en fröpåse från 2017. De växte snabbt upp, angreps av kålmal, men klarade sig med ett nödrop.

Idag har jag skördat. Det blev tre stjälkar. De pryder nu sin plats på matbordet. I en vas. Ja, ett snapsglas.

Så var det med det.

*****

Så går det ...

.. när man tjafsar med Bodin. Jag har både Facebook och Instagram. Där kommer ibland konstiga förfrågningar från sådana som vill bli vän. Och det är ofta lättklädda kvinnor, eller välpolerade män. De förstnämda vill sälja sig själva. De sistnämnda vill lura mig på pengar; "Investera i Bitcoin, Bert".

Jag anmäler de här försöken. Det är så enkelt. Och ibland får man rapport om vad som händer:

Bodin tjafsar man inte med.

*****

Sedan mitten av april ...

.. har jag noterat ett ovanligt rikt fjärilsår. Då tänker jag både på antal och antal arter.

Tistelfjärilarnas invasion i landet har förstås även noterats här i norr. Amiralfjärilen har jag också sett fladdra förbi utom kamerahåll.

Tills idag. Då besökte oss en ovanligt sällskaplig individ. Jag fick den att gå upp i min hand flera gånger. Den gillade något på mina fingrar. Kanske något sött från bullen jag nyss ätit. Fjärilstungan for flitigt över min hud.

Vi umgicks en god stund, innan Vanessa med efternamnet Atalanta beslutade att fladdra vidare.

Ännu är det sommar på Rånlandet.

*****

Trist

Nog blev det allt en mindre chock, när jag nyss fick höra, att Margot Wallström avgår.

Det är en stor förlust.

*****

Välkomnad

Jag hinner inte ens 

kliva in genom dörren, när en alflikmätare kommer emot mig och ger mig en kram. Så hastigt blev det att jag inte hann få rätt skärpa. Men jag kände mig välkommen till Rånlandet.

Snart har vi kommit i ordning och vi får vårt elvakaffe i solen på öfre balkongen.

Stughelgen invigd.

*****