Räddare i nöden

De har det inte så himla kul, mina f.d. kolleger på resebyrån. Mest avbokningar. Det känns inte konstruktivt.

Men visst kan man känna tillfredsställelse också. Ibland. När man hjälper någon i "nöd". 

Alla kommer vi ihåg kampen mot det isländska askmolnet för tio år sedan. Nu är det ett virusmoln som ställer till det. Folk fastnar på avlägsna platser i världen. Men mina duktiga kolleger klarar mycket.

Det uppskattas.

*****

Jo'rå

Ba'så'ru'vet.

*****

Lite sur

Där kom domen. I brevlådan, tillsammans med morgontidningen. Så nu gäller det att hålla sig i skinnet ordentligt. Som om jag inte har gjort det hittills!

Men jag måste också få protestera lite. Vad får unga och medelålders för information? Det togs upp i ett telefonväkteri också under morgonen i P1. Läser ungdomar tidningar. Ser de på Rapport och Aktuellt, eller de presskonferenser som dagligen sköljer över oss? Jag tvivlar.

Vem säger åt dem att visa hänsyn och hålla sig från alltför täta sociala kontakter. Många vittnar om att det är dåligt ställt på den fronten. Så skärpning efterlyses.

Tills jag ser resultat - hur jag nu ska kunna det - förbehåller jag mig rätten att offentligt vara sur (OBS! Jag skrev "offentligt".)

Kanske ska jag också ta till ett tips från en god väns syster, som i sin tidiga ungdom blev "kränkt" av någon förälder som bannade henne för något hon gjort.
Hon muttrade surt:

 - Ja, ja, ja. Då ser'ja'väl inte på teve heller.

*****

Som sagt

Varför denna brådska? Varför har våren, eller vad det nu är, bestämt sig för att anfalla oss så grovt, när vi knappt haft något som kan kallas vinter. Som jag sa igår - midsommarafton kan vara lika varm, som idag. Det är heller inte så uppskattat.

Det blev en runda. Jag hade mina tvivel. De besannades. De populäraste promenadstråken var i stort sett oframkomliga, om man inte hade gummistövlar. Och det hade vi inte. Men vi kämpade på.

 - Men är det inte sådär varje år, när snön smälter, frågar du som inte är så van vid materialet.

Nej - det är det inte. Förr - innan klimatet fått psykbryt - så sjönk snötäcket ihop i lite lagom takt. Visst kunde det uppstå pölar. Men inte träskmarker och skärgårdar!

Det är så trist, så trist.

Vi kom hem utan större incidenter.

En sjö i museiparken! Den har jag aldrig sett förr.

• Och du, som är så kallad klimatförnekare - tänk om ett varv till, om du har några.

*****

Fick ett tips ...

.. via Elisabet i Halland. Det är en text från tidningen VI, som Martin Schibbye har skrivit om solidaritet och eftertanke.

Läs den här!

*****

Sån't här ...

.. händer aldrig på landet!

Jo. Jag menar inte att det inte finns sol och blå himmel vid stugan i skogen vid havet. Men allt det där andra.

*****

Stan igen

Ja, så sitter man då här och skäms. För ut kan man ju inte gå utan att få sneda blickar.
 - Den där borde väl hålla sig hemma. Har han inget omdöme?

Nej - jag skojar. Men visst sitter jag här, vid min vanliga gamla dator. Den som är så bekväm att skriva på. Där fingersättningen sitter som den ska - inlärd sedan minst 55 år, eftersom man gick en bra linje i gymnasiet. Föga kunde man väl då ana vilken användning man skulle få av de kunskaperna. Jobbat med dator har jag ju gjort i en eller annan form sedan 1971. När började du?

Kanske skulle man ta upp sina stenografikunskaper också. De finns nog där någonstans i en hjärnvindling. Jag har ju till och med undervisat i "konsten", när jag jobbade som lärare.

Jo, jag tillhörde ju den så kallade räddningskåren ett tag. Det var mellan lumpartiden och min resebyråkarriär. Räddningskåren var alltså den inofficiella benämningen på lärarvikarierna. Jag hann med en hel del på den ganska korta tiden. Lärare i kontorsteknik på yrkesskola. Det var där jag undervisade i maskinskrivning, stenografi och redovisning och lite annat.

Eller på högstadiet i Råneå. Engelska, tyska och franska blev min uppgift där. Det var kul, men av någon anledning beslöt jag mig för att inte fortsätta min karriär i det spåret. Jag har en aning om att jag tyckte mig ana att det skulle bli rätt enformigt. Såg mig själv i rollen av en nära-pensionen-lärare. Hur jag skulle sitta där bakom katedern och för sjuttielfte gången tuta i eleverna samma kunskaper en gång till. Börja om med nya elever vart tredje år. Nej - det kändes inte lockande.

Så nu sitter jag här, alltså. Och ondgör mig över sakernas tillstånd. Virushot och skitvinter. Ständiga rapporter i radion. Det är nästan så att man börjar bli lite nonchalant. Men tyvärr lockar ju inte skitvintern därute heller.

Varför denna brådska? Innan vi åkte in till stan idag hann termometern svinga sig upp till nivåer, som ibland inträffar på midsommarafton. Den snö som finns blir till sjö. Massor av sjöar. Den snabba avsmältningen gör att gatubrunnar och diken inte hinner med att "ta hand" om vattnet. Det får istället ligga kvar på vägbanor och gator.

Vi som är vana vid vinter åtminstone över påsken, med härlig skidåkning i både backe och på platten. Det blir inte mycket av det i år.

Som sagt; skitvinter.



*****

Det blir nog ...

.. stan idag. Massiv snösmältning idag och minusgrader imorgon. Om man nu kan lita på prognoserna. 

Det kan resultera i knepiga skogsvägar. Och vi måste hem till stan till på fredag.

Så får det bli.

*****

Skam

Det skulle räcka till 600000 kronor i avgångsvederlag till var och en av de 20000 permitterade anställda som skrapat ihop pengarna.


Skamligt, Volvo!

*****
Uppdatering: Med skammens rodnad på sina kinder funderar de nu på att skjuta upp årets stämma och därmed beslutet om hur de kommer att göra med utdelningen. Borde inte kapitalistiska bolag måna om att klara sig själva.

Måndag

En vanlig måndag. Eller ovanlig. Jag gör en utflykt till stan. Kanske blir det då en inflykt. Bara för att titta till brevlådan därhemma och tömma den. Vattna blommor. Hämta lite varor som blivit kvar i kylen och något ärende på stan, som är lugn, trots lunchtid.

Men jag vänder snart kosan tillbaka mot stugan i skogen vid havet. Vår tillflykt!

Väl där serveras lunch och sedan promenad på tysta skogsvägar. Jag går ensam och filosoferar. Ensam och ensam - nej, jag är bevakad. Tre älgar försöker verka osynliga en bit inne i skogen. Att få en bra bild på någon av dem är hopplöst. Ibland passerar de en lite öppnare yta, men jag hinner inte med, innan de gömmer sig i något snår. Där har de sin tillflykt.

- Jag ser dig nog, sa jag.
- Och jag ser dig, sa älgen

Utflykt, inflykt och tillflykt. Det blir en vanlig måndag. Eller ovanlig.

*****

Känner du igen dig

Att det som nu sker har betydelse för både det ena och det andra är tydligt. Det är exempelvis nu ett fantastiskt tillfälle att studera hur du klarar en kris. 

I dagens DN finns följande tänkvärda spalt:

-----

Känner du igen dig?

*****

Lite humor ...

.. skadar inte. Det messar en god vän till mig.

Jag håller med.

*****

Tidsbild

Idag bröt vi mot "utegångsförbudet" och körde in till Råneå för att handla och fylla på förråden. Vi blir ju kvar i stugan i skogen vid havet ett par dagar till.

På hemvägen  fick vi ett erbjudande på Messenger: 

Tänk att få hjälp från Nya Zeeland! 

Nej - Robbie med familj bor ju här i stan och har sina svärföräldrar i en stuga inte långt ifrån vår.

Vi tackade för omtanken, förstås. Men vi klarar oss. Man är väl "prepper".

Här brukar det normalt vara rätt knepigt att få P-plats.

*****

Om kunskap, rykten och åsikter

Visst är det bra med information i dessa tider. Man vill ju veta. Men börjar det inte gå dig lite på nerverna snart? Det är TV. Det är radio och tidningar, poddar och program (vad nu skillnaden är). Inte minst NÄÄÄTET!

Är allt bra?

Här har Mats Knutsson skrivit bra om det.

------
Dagens nyheter och en del andra tidningar låser upp för alla i dessa dagar. Du behöver inte vara prenumerant för att läsa digitalt.

Här ett litet tips. Det gäller en sak som jag förfäktat länge. Sjukvården borde förstatligas.

(Pst! Det tycker jag borde gälla skolan också.)

*****

Vaknar och lyssnar ...

.. på nyheterna klockan åtta.

" .. och Norrland får mulet i eftermiddag." 

Punkt!

Oj! Har jag sovit så länge.

*****

En favorit

Gråsiskan är en av mina favoriter bland småfåglarna. Så liten, vacker och pigg. Kommer ofta i stora sällsksp såhär på vårvintern. De ratar fröautomaterna och plockar hellre fröspill som hamnar på marken.

De varierar lite i utseendet. En del gör verkligen skäl för namnledet "grå-", men så finns det några som stoltserar med fint rött bröst.

Sitter och njuter i solen.
(Bilden tagen med mobilen genom köksfönstret. Därav kvaliten.)

*****

Ut på havet vida

Dagens utflykt blev förstås en färd ut på isarna. Ut på vidderna. Ett privilegium är det att ha den möjligheten. Strålande skidföre på skare. Inga skidspår behövs. Det är fritt att åka varsomhelst och hursomhelst. Nu är jag inte den som skejtar på skidorna. Nej, jag kör klassiskt. Dels för att skidorna är av den mer klassiska sorten, och för att pjäxorna är ett par bekväma "icke-plast"- varianer, utan ett par, minst 25 år gamla rejäla läderditon.

Vår färd går till den lilla fina raststugan längst ut på udden, således kallad Uddstugan. Såhär en fredag är vi faktiskt ensamma där. Att närma sig stugan en helgdag, lördag eller söndag är omöjligt, då den fullständigt proppas av snöskotersällskap. Ingen frid och ro där då.

Men vi kan sätta oss vid den soliga väggen och njuta tystnad. 

Det är fritt fram att gå in i stugan. Här kan man mysa om det är dåligt väder. Ved finns om man vill elda.

Utsikten är fin.

Precis när vi är redo att lämna vår solplats, kommer ett par skidåkare och tar vid. Tyvärr har det då blivit lite skugga på den lilla terassen. Vi växlar några ord innan vi drar iväg hemåt.

*****

Bara en bild

Vita vidder. Blå himmel. Sol. Vindstilla. Minus 11. 

*****

Tiden går

Så blev det evakuering till stugan i skogen vid havet. Då stör man ingen med sin blotta närvaro och Smittskyddsmyndigheten hurrar.

Ut till landet och ut till fåglarne, heter det ju. Nu är vi installerade och har fått eftermiddagskaffe. 

Installerat en liten pippi har vi också gjort. Vårt köksur har beslutat tacka för sig, och vi ville gärna behålla den "servicen" att snabbt kunna slänga en blick för att vara i fas med tiden. Nytt ur införskaffat.

Inte trodde jag att jag skulle hitta ett gökur. Men när jag fick syn på denna pippi var jag såld. Det blev pippin också.

Så nu hänger den här och påminner oss om tiden. Varje heltimma.

*****

Därute kämpar ...

.. kommunens entreprenörer med att skrapa ihop säsongens sista snö. (Helt obehövligt!)

*****