En dov och kraftig ...

.. duns, ja mer en smäll fick mig vaken vid sjutiden i morse. Det lät nästan som en "köldknäpp", som man brukar höra när man är i stugan på vintern och temperaturen sjunker ner under -25 (vilket den i och för sig inte gjort särskilt ofta nuförtiden).

Men smällen fick mig att vakna till lite extra och jag var förstås tvungen att ta på mig morgonrocken för att göra en inspektion.

Och där låg den, under köksfönstret, och himlade mot mig, med det enda öga som jag kunde se. Den såg "halvdöd" ut. Blicken slocknade emellanåt. Näbben öppnades i flämtningar. Den ena vingen låg utbredd.

Ambulans, dvs. akutlåda och extra personal beordrades till platsen för nedslaget. Det såg ju rätt illa ut. Oron för att denna fågel skulle få rum i akutsalen. Kliniken har ju mest erfarenhet av småfåglar.

Jag gick lugnt fram - pratade lugnande med låg röst och sänkte mina handskbeklädda händer mot patienten. Enkelt kunde jag ta upp den, vika vingarna mot kroppen, hålla om den unga nötskrikan. Den reagerade knappt först. Men bara några sekunder senare öppnade den näbben och gav till ett gällt skrik. Jo, nötskrikor kan. Men jag höll den kvar tills den lugnade sig.

Slutligen satte jag den på en sten, där vi lagt några överblivna körsbär. Jag tänkte att den kanske ville smaka. Men den satt kvar och tittade på mig bara. Så jag gick fram till den och pratade en stund inför utskrivningen från mottagningen. Klappade den på huvudet.

Då blev det plötsligt fart. Ett par gälla nötskrikeskrik och en snabb flygtur upp i närmsta gran. Till synes helt utan problem.

Något tack för hjälpen fick jag inte.
Eller ???

*****

Dagen går ...

.. med en serie åskväder på rad. Det dundrar på rätt ordentligt ibland. Men riktigt nära kommer den inte. Regnet når i alla fall hit.

Det blir mycket soffläge. Man har ju en del att läsa. Man kan ta en slummerstund utan dåligt samvete. Det har jag i och för sig sällan, i det sammanhanget.
Alert får man vara någon annan gång.

Efter åskan.

*****

Kanske skulle skvallra

Genom köksfönstret ser jag en unge av större hackspett som sitter och äter från talgbollarna med god aptit. Hann dock inte få någon bild på den, eftersom den satt delvis skymd.

En stund senare ser jag ungen bli bortskämd. Mamma har dykt upp och hämtar mat från samma talgbollar, medan spolingen sitter och tigger. Kanke mamman inte har sett att lillpojken blivit stor och skulle klara sig själv. 

*****

Vad smakar bättre ...

.. en lördagskväll i solskenet på terrassen än muurikkastekt suovas, med grillad halloumi och nektariner?

Till rökt mat (mycket lättrökt i det här fallet) passar ett Cabernet-Syrah bra.

*****

Fixat

Så kom årsmötesdagen. Vi donade med förberdelser i god tid. Mötet skulle ju vara klockan 11. Tjugotalet sittplatser ordnades.

Vi lyckades bra med möbleringen. Så Coronaanpassat som möjligt. Jag tror faktiskt att deltagarna blev lite smått imponerade av organisationen.

Här valdes ny ordförande för de båda samfälligheterna. Efter 32 år på posten, hade Bengt avsagt sig omval. Jag förstår honom.

Ny ekonomiansvarig valdes också, eftersom Benke hade sagt att han inte ville bli omvald. Jag själv, däremot, står kvar som sekreterare.

Ett par nya arbetsgrupper bildades också. Med nya engagerade.

Foto: Benke
Själv sitter jag ju där och redovisar verksamhetsberättelser.

Sedan blev det kafferep. Och surr. Ett antal kanelbullar åkte ner i magarna. Vi bekantade oss med två nya stugägare, som också ville gå husesyn hos oss. Trevligt folk.

Snart skingrades alla och vi fick jobba med att återställa tillvaron till normalläge. Några regndroppar föll också. Men de var lätt räknade.

*****

Hur organiserar man ...

.. ett årsmöte i Coronatider?

Det är dags för en träff i samfälligheterna imorgon. Och mötet ska ske hos oss. Det har ju aldrig varit problem förr, men nu råder ju lite annorlunda förhållanden med krav på fysisk distans. Det betyder att vi måste sitta utomhus på terrassen. Men den är ju heller inte så stor.

Vördsamt har jag i kallelsen bett deltagarna att bara komma en person från varje hushåll. Det är ju lite trist, förstås. Men nödvändigt.

Nåja - det ska nog lösa sig. 

Bara vi nu kan lösa fikaserveringen, som är tradition efter mötet. Buffé - nej. Vi får agera servitörer. Miljövänliga engångskaffekoppar. Kaffeskedar tillverkade av returprodukter.

Och jag vill inte höra några klagomål.

*****

Någon form ...

.. av UFO landade på förmiddagen i centrala Luleå. En varelse sågs springa därifrån. Det var ingen grön marsian. Artbestämning oklar.

*****

Denna regniga dag ...

.. (Obs! Stark ironi riktad mot SMHI.) åker vi in till stan, för en del olika angelägenheter. Håret växer ju, till exempel. Och så passar jag ju på att hälsa på hos mina gamla arbetskamrater. De som blivit permitterade med 80 procent, och nu har hälften av dem blivit uppsagda. Visserligen har de flesta 6 månaders uppsägningstid, så det kanske hinner bli lite mildare konsekvenser framöver.

En av dem har dock drabbats extra hårt. Uppsagd från jobbet blev hon också av med sin bostad. Den brann upp tillsammans med fem andra lägenheter i huset. Helt bortom räddning. Inte en grej hann hon rädda. Inga möbler, kläder eller det värsta, inga minnen. Hon har nu fått flytta till sin mamma. Sönerna till sin far. Hemsk historia. Tur att hon är en positivt lagd person.

Jag känner mig priviligierad som inte behöver bekymra mig; fast inkomst, två bostäder och rätt frisk. Jag strosar vidare, tillbaka in mot stan i solen.

Vägkanterna blommar friskt. Folk är lediga. Uteserveringarna håller rätt standard, dvs. med rätta avståndet mellan gästerna. En grekisk taverna har uppstått i nere i södra hamnen.

Där ligger lyxbåtarna på rad i gästhamnen.

Sommarluleå är rätt fint.

Strandskator hittar mat i järnvägsparken

*****

Det där med ...

.. lupiner är ju rätt kontroversiellt.  Invasiva. Förstör växtsamhällen. Främmande art.

Jo, vi har lupiner. Men de är tydligen av en art som håller sig på mattan. De som syns här, har stått där åtminstone 15 år, utan att ta för sig särskilt mycket. Hörde begreppet ädellupiner en gång, men har inte stött på begreppet sedan.

Men snygga är de. Och färgerna skiftar från år till år. I år har en gulaktig och en lila variant dykt upp.

Hur har du det med lupinerna?

*****

Dagen kräver ...

.. förstärkt frukost.

*****

Flexibel

 - Nä, men då åker vi till stan, istället. 

Gårdagskvällens SMHI-prognos målade upp regn, regn och risk för kraftigt regn. Då kunde vi göra ärenden i stan istället.

Inte en droppe har fallit. Det är vindstilla och molnigt, men med solglimtar. 18 grader varmt.

 - Men va? Då stannar vi här.

Så fick det bli. Nu har vi klippt gräs och trimmat kanter, varit i Råneå för att handla, skött om broccoliodlingen och andra utesysslor.  

Tror att jag ska börja bojkotta SMHI.

*****

Dagens designpris ...

.. går till den mindre igelkottspinnaren. Snyggt mönstrad. Den här var också väldigt samarbetsvillig, som lät mig arrangera om vingarna, för att jag ville visa de orangemönstrade bakvingarna. Det gick inte helt, men lite blygsamt i alla fall.

*****

Rekommendation

Dagens Sommar med Betlehem Isaak. Det borde alla lyssna på. Inte bara för att hon är dotter till fängslade pappa Dawit i Eritrea. Utan också för att hon blottlägger så kallade kärnsvenskars bristande intelligens.

Dessutom spännande annorlunda och bra musik.

*****

Det gäller att passa på ...

.. gå och hämta tidningen så tidigt som möjligt idag. För här väntas gråväder och regn.

Det är bara 10 grader och frisk nordostvind över fjärden när vi går iväg. Väl en bit inne i skogen blir det lä och solen gör sitt bästa genom tjockt dis. Den värmer faktiskt lite ibland. 

På hemvägen piper telefonen till. Det är en supportförfrågan. Datafrågor. Jag ber att få återkomma. Jag är ju upptagen med att fotografera linnea i vägkanten. Sedan tänkte jag äta frukost också.

*****

Vid kvällsronden ...

.. kan jag konstatera att sammanlagt fyra gäster checkat in på hotellet ikväll.

Suck! Det är inte lätt i besöksbranschen i dessa tider. Jag hoppas på bättre beläggning inom kort.

*****

Vi tar oss ...

.. i kragen och åker ut till stugan i skogen vid havet, som vi vilat från i några dagar. Skyllt på vädret har vi gjort, när någon har frågat.
 - Va.! Är ni i stan?
Jo. Kyligt och regn. Då kan vi lika gärna ligga på soffan hemma, istället för soffan på Rånlandet. Kul att se lite folk också. Vi har ju en fin balkong med utsikt över stadsliv. Omväxling förnöjer. Särskilt i dessa tider när man ändå inte känner sig fri.

17 millimeter regn hade passat på att ramla ner under de dagar vi varit härifrån. Och nu har SMHI lovat att "solen kommer att lysa i eftermiddag". Jo, kanske någonstans i "hela norra Norrland". Ett område stort som Göta- och Svealand tillsammans. De två områdena delas ju upp i sydvästra, nordöstra, ölands inland (jo, det har faktiskt hörts), eller Skånes östkust. Detajerat så det förslår.

Nåväl. Nu ligger jag här på soffan. Klockan är halvtre och jag väntar på solen.

*****

Det var precis när ...

.. jag knölade ihop gårdagens kalenderblad som jag lade märke till fredagens namnsdagsbarn. (Varför heter det -barn, förresten? Namnsdags- och födelsedags-.)

Den Aurora jag känner till var definitivt vuxen. Inte för att jag vet hur gammal hon var, när hon tog hand om nioåringarna i klass 3 i Lövskataskolan 1958. Men vi säger väl övre medelåldern.

Aurora Strömberg hette hon. En bestämd, elegant dam med stor integritet. Med mild, men ändå järnhand styrde hon både i klassrummet som utanför. Hon var respekterad.

Vi hade vårt klassrum i ett hörn. Dörren ut till korridoren fanns på kortväggen, bakom klassen. Dåtidens disciplin krävde lydnad. Inte bara av oss. Fröken (fast hon var gift) var ju också tvungen att följa regler.

Det ringer till rast vid ett tillfälle, när det blev lite fel.

 - Stå upp! Marsch!

Här blev det lite virrigt i klassen. Hon glömde ju "helt om". Alla tog i alla fall beslutet att vända sig mot dörren.

Utom jag, som gick baklänges.

Det uppmärksammades av fru Strömberg.

 - Bert stannar här! Ingen kräftgång, tack.

Och så ådömdes jag raststraff, vilket betydde att jag inte fick gå ut. (Nuförtiden skulle det väl ses som en förmån.)

I vilket fall, trots min trots, kom jag under terminen att röstas fram som "Lövskataskolans artigaste elev" av mina kamrater. För det blev jag vederbörligen diplomerad vid skolavslutningen. Det var Lions club som stod för det initiativet. Vet inte vad jag kände. Stolthet - njae. Generad - snarare. 

Men man ställde ju upp för Aurora. Hon var nog stolt.

Där står jag och rodnar. 

*****

En så'n dag

Visst blev jag lite bortskämd när slutet av juni blev en riktigt fin sommar. Tänkte att nu är det väl såhär det ska vara till i oktober nå'n gång. Sol, svaga vindar till lätt bris. Shortsväder. Alla dessa middagar ute på terrassen (som vi haft rekordmånga av, känns det som).

Urban ställde alltså upp. Men löftet från Vilhelmina och Blenda får vi se om det håller. Just idag verkar det då rakt inte så. Störtregn. 11 grader. Och det ostadiga vädret tänker tydligen hålla i sig.

Jag skulle gärna skänka detta till sydsverige, som rapporterar torka. Här har vi inte det, utan rätt normala vattentillgångar, trots att juni bara visade upp 31 mm regn. Detta jämfört med de 70 mm som dråsade ner i juni i fjol.

Det ser inte bra ut för den närmsta perioden.

Vi som hade tänkt vinna Solligan i år. Hm!??

(Uppdatering: Och hittills leder vi.!!! Tjohooo!)

*****

Alternativ

Bland insekterna har jag några favoriter. Fjärilar till exempel. Men humlorna ligger också bra till, liksom sländor. En stor familj, blomflugorna, är också en favorit som jag skulle välja om jag var tvungen att välja just ett insektsliv som mitt nästa.

Visst är humlor gulliga. Men de verkar lite stressade där de far omkring och letar nektar. 

Blomflugorna, däremot, verkar fridsamma och nyfikna. Kan stå stilla i luften och betrakta omgivningen, innan de bestämmer sig för en blomma att besöka. Eller också kan de hälsa på någon trevlig människa som låter dem spatsera omkring och slicka i sig salter från huden. Det uppskattas, både av blomflugan och människan - ja, om hen är trevlig, alltså.

Men vilken av de 340 olika modellerna av blomflugor vi har i Sverige skulle jag då välja? Det blir en knepigare fråga. Kanske fönsterblomflugan - den största av dem. Den är ju lite humlelik också. Två "flugor" i en smäll.

Den får det bli.

*****

Inte ...

.. ett moln.

*****