Människan genomgår förmodligen flera olika skeden under sin livstid. Förmodligen också utan att märka det. Det gäller i alla fall rätt många av oss, säkert mig själv också. Men jag tror också att vi utvecklas olika, tack och lov.
Jag är rätt fascinerad över människors beteende, och försöker spana efter likartade beteenden hos många jag möter, eller ser ute i stadslivet. Oftast gäller det tyvärr lite negativt laddade mönster. Sådana som jag ibland kan reta mig på, till den grad att jag vill påpeka det för den jag ser. Men hittills har jag hållit mig.
Mobilzombien är en människotyp som blivit vanlig de senaste åren. Du har säkert upplevt dem också. Du kanske till och med tillhör gruppen. Aja baja!
Dessa människor är sådana som går och stirrar ner i sin mobil - ofta traskande framåt, förutsättande att alla som kommer i motsatt riktning väjer undan för att undvika krock. Detta oavsett hur trångt det är vid passagen.
Sedan finns det de, som plötsligt stannar upp och läser inlägg fastnaglade i marken precis där de råkade stå. Oftast mitt i en gång, eller mitt på trottoaren, helt omedvetna om omgivningen. Man står i vägen, helt enkelt.
Själv är jag av den människotypen att jag går åt sidan - ställer mig vid en vägg, eller ett hörn om jag måste ta fram mobilen för att kolla något. För mig är det naturligt. Rannsaka gärna dig själv. Hur gör du?
-----
Ett annat beteende som stör mig är högpratarna. De som går med hörlurar inkopplade och som därför inte hör sin egen röst, vilket får till följd att de höjer rösten och avslöjar allt i sitt samtal. Lägg därtill att de kanske har högtalarfunktionen inkopplad, vilket får till följd att även den de pratar med sprids ut i omgivningen. Är mottagaren medveten om det? Jag betvivlar.
Fast egentligen är benämningen zombie lite felaktigt, för en zombie är nog rätt nyfiken på omgivningen, när de klivit upp ur sin grav, eller var de nu tillbringat den senaste tiden.
Nej - vi får helt enkelt kalla den här människotypen för egocentriker. Inte så smickrande, tycker jag.
*****
