Trappar ner ...

.. efter den, minst sagt, internationella vecksn här i stan. Belägringen är hävd. Men ännu ses inslag av främmande trupp på stan. Stor internationell flygövning med 14 deltagande länder märks.

Vi slinker in i lobbybaren på det hotell som varit högkvarter i veckan. Här minglas det. Något festaktigt är på gång. Galaklädda människor omger oss där vi sitter med ett glas vin. 

Så småningom droppar många iväg till något evenemang, och vi går hem mot en väntande fiskmiddag.

*****

Oj!

Det har nog inte många hortensior upplevt förr. I alla fall inte min.

*****

Upptäckte just ...

.. att en person som betytt mycket för mig, utan att jag ens har träffat henne, har namnsdag idag. Petronella hette hon. Augusta Petronella, för att vara exakt. Gift med Johan Anton.

Tyvärr gick hon bort 13 år innan jag föddes. Hon var min mormor. Men egentligen är det det enda jag vet om henne. Och det är väl ganska trist att det aldrig blev mera tal om vem hon var. Nu kan ingen berätta.

Hade hon inte funnits, så hade heller inte jag gjort det. 

Grattis på namnsdagen, Petronella.

*****

Dyr punka

4160 spänn fattigare. Jäkla vassa sten!

Som jag berättade häromdagen hade vi ett punkterat däck, när vi skulle iväg på ett ärende. Som tur var, stod bilen i garaget. Så det vara bara att montera på ett reservdäck (Som vi sedan fick mycket beröm för, eftersom det var ett ovanligt sådant. Ett som inte behöver pumpas.), ringa däckfirman och boka tid.

Det blev idag.

Tänkt var, att däcket skulle kunna repareras. Jag var lite tveksam - är det verkligen pålitligt? 

 - Det beror lite på skadan, sa specialisten, som sedan insåg att det inte gick. 

Vi fick köpa nytt. Och då måste man köpa två av säkerhetsskäl. Tur att vi inte har fyrhjulsdrift, för då hade vi måst byta alla fyra.

 

Räkningen blev nog saftig ändå. Men allt för trygghet och säkerhet. 

*****

Och högt ...

.. över vårt kvarter hovrar en helikopter länge. På andra sidan huset har en drönare  samma uppgift. Den har hängt där i en timme nu.

Möte pågår i kvarteret intill.

*****

Jaha - ...

.. här skulle vi ställa upp för bostadsrättsföreningen. Två grannar hade fyndat bord och stolar på återvinningsmarknaden. Möbler som skulle placeras i husets fina övernattningsrum. De var tvungna att hämtas just i eftermiddag.

 - Ja, vi kan ställa upp.

Så blev det. Nästan!

Nere i garaget ser vi detta. 

Platt som en pannkaka.

En annan granne fick kallas in för möbeltransporten, och vi fick ägna oss att fixa nytt däck. 

Kul!

Nä, inte ett dugg.

Det var lite knepigt, eftersom vi inte gjort detta på den här bilen någonsin. Däckbyte mellan säsongerna sköter vårt däckhotell med de äran.

*****

Under belägring

Luleå i blickpunkt. Ja, så är det i dagarna tre. EU och USA ska träffas för diskussioner. Regeringsrepresentanter, EU-delegater, USA:s utrikesminister. Alla är här. Och det märks. 

Här brukar det vara bussar, bussar, bussar och folk.

Eftersom vi bor där vi gör, så ser vi hela cirkusen på nära håll. Det är avspärrningar, hänvisningspilar för hur man kan röra sig i centrum, m.m. Den stora lokaltrafikshållplatsen står tom. Den har flyttat och ställer därmed till lite trassel på en mindre gata, där all trafik måste gå.

 På stan ser vi poliser, poliser och poliser. Inte mindre än 100 polisbilar har "importerats" från övriga Sverige. Säkerhetsfolk ser man lite här och där. När vi satt på ett fik passerade plötsligt en skock 40-50 uniformerade (vet inte vad det var för folk) förbi utanför fönstret. Det såg ut som att de inspekterade omgivningarna. 

Och USA kräver också att få vara på plats med egen personal. Amerikanska soldater går omkring i folklivet. 

Och ändå har inte själva mötet satt igång, ännu. Förutom att vi råkade på en kortege i ilfart, som med tjutande blåljus körde förbi oss när vi var ute och tog en promenad på eftermiddagen. 

Kanske var det svenska regeringen, eller USA-ministern Antony Blinken, som svischade förbi oss. 

Vi får väl se hur stämningen blir imorgon, när allvaret börjar.

Här svischar kortegen förbi oss med blinkande blåljus med gasen i botten.

Allt får vi inte se.

 

Nej - här får du inte gå. Vik åt sidan, eller backa!

*****

Utan saknad

Satanskäftarna av Mons Kallentoft får nu gå in i glömskans arkiv. Den boken utvecklades inte alls. Men jag kämpade igenom den.

Handlingen var mycket konstruerad, och sanningen att säga så förstod jag nog inte hela sammanhanget.

Nej - jag fick ju en "varning" från Babsan. Hon hade heller inget till övers för denne herre. 

*****

Nej - inte Skuld

 Vi har en liten tradition. Den innebär att vi en gång per år bestiger ett berg i närheten. Det finns en skogsväg uppför berget. Ganska brant och väckte minnen från vår vandringsvecka i Portugal i slutet av april.

Vägen går genom hemlighetsfull skog. Vacker och fantasieggande. Här bor nog trollen. Men vi har inget emot att träffa dem, om så skulle ske. Det var ju växlande molnighet och ibland alltså stark sol. Sådant undviker de ju.

Varför skulle vi hit, då? Jo, det här är ett ställe känt för sina vackra orkidéer. Såhär i slutet av maj är det bara en sort, som vaknat till liv efter vintern. Den är exklusiv. Den finns nämligen bara här i norr. Svealänningar och götalänningar göre sig ej besvär. 

Men oj vad vi fick spana. Vi hittade inte en enda. En f.d. kollega till Benke hade dagarna innan lagt ut bild på den lilla orkidén. 

 

Jag tyckte att det var lite tidigt på säsongen. Vi brukar vanligtvis träffa på den första veckan i juni. Så jag blev lite misstänksam på om hon hade tagit bilden i år, eller vid något annat tillfälle. 

Vi gick runt i det område där vi brukar träffa på dem, men det var tji. Tji ända tills vi gjorde en liten utvikning längre bort efter stigen. 

 - Oj - här är dom, sa Benke.

Plötsligt verkade det vimla av dem bland tuvorna. Hur många som helst. 

 

Där stod hon, Nornan, och lät sig beundras. En liten art, men oj så vacker.

Urd, Verdandi och Skuld. Vet inte vilken av nornorna det här var.

Nöjda efter en stund, återvände vi till bilen, och färden in till stan. 

*****

Brytningstid

Den här tiden på året får man vara beredd på allt, när man tittar sig omkring på bostället i stugan i skogen vid havet. 

*****

Oro

Jag räknar mig som tomtskådare. Nej - inga mäklarambitioner. Det handlar om något som gäller fåglar.

Ingen sädesärla, ingen rödhake, ingen gök ....

Jag noterar varje år alla gäster jag ser, eller hör på, eller från tomten härute vid stugan. Det är intressant att se hur regelbundna vanor våra vänner har. Flyttfåglar som visar sig för flrsta gången på våren exakt samma datum som tidigare år. Det har varit flera sådana fall i år.

Men vad som oroar är att antalet arter hittills i vår, ja gränsen till sommar, är så skralt. 24 arter har jag fått syn på. I fjol och förfjol var antalet mellan. 35 och 40 fram till slutet av maj.

Jag märker det även på hur lite fågelsång jag hör. Det är väldigt trist.

Kanske repar det sig framöver, men hittills ser det inte bra ut. 

*****

Det är väl bara att konstatera ...

.. att den första delen av sommaren blir sådär. Lite halvrisig. Inget regn, men heller inte överdrivet mycket sol. Blåsigt blir det, däremot. Kraftiga västvindar piskade upp vita gäss på norra stadsfjärden. Den som brukar vara så lugn och fin. 

Det är alltså Urban som har varit på lite halvdant humör.

Nu återstår Vilhelmina och Blenda för resten av sommaren. Och som meteorologerna förutspått, så är inte heller de på något glänsande humör. 

Hm!

*****

Vår tur

Att landet är långt råder ingen tvekan om. Årstiderna kommer inte samtidigt hos oss som hos dig, som lever längre söderut.

Men nu har det satt igång rätt ordentligt, och med hjälp av ljuset kan vi snart vara mer eller mindre ikapp.

Att det nu är vår tur, kunde jag konstatera under dagens vårtur. (Häpp!)

Vitsippa, kabbeleka och förmodligen dvärvårlök (Är inte så bekant med den.) dök upp här och där längs vår väg ut mot Östermalm.

*****

Geografispråkkurs

Nu ska vi lära oss om svenska floder. Speciellt de där utomordentligt komplicerade älvarna som finns i norra Sverige.

Varje gång jag hör väderleksrapporten i dessa dagar, väntar jag med spänning på de varningar som utfärdas. Det gäller högt vattenstånd. Som du vet är det mer allvarligt än vanligt detta år på grund av att det funnits mycket snö, ordentlig värme, och kraftigt regn. Det ger en del vatten, som sedan ska transporteras ner mot kusten.

Spännande trakter.

Torne älv är nog relativt känd för de flesta. Gäller som gräns mot Finland. Det fick man lära sig i skolan. Men Torneälven går inte hela vägen längs gränsen, utan Muonio älv ansluter i Pajalatrakten. Den går längs resten av gränsen, ändå upp till Treriksröset. 

Denna älv är ett problem.  M U O N I O. Väderrapportörerna får denna bokstavskombination till häpnadsväckande varianter. Mujno. Eller Miuno. Och senast idag Miunio. 

Alltså ... Vad är det som är så svårt? M uttalas m. U uttalas i många språk som slutet O. Och O uttalas istället som Å. MOÅ, alltså. 

Och lägg därtill siffran nio. Lätt som en plätt. 

På köpet lärde du dig nu att uttala den tyska staden Wolfsburg också. Ett namn som så gott som i 98 fall av hundra uttalas fel i framförallt sportsändningar. Vålfsborg, alltså. Prova sedan den finska staden Oulo, som ofta får heta Åjlo.

Sedan har vi ju förstås Lainio älv också. Den slutar också med en nia. Och LAI borde väl inte vara komplicerat. Härom dagen hörde jag Laonio. Det var programledaren i Ring så spelar vi, som utmärkte sig.

Lycka till, säger jag. 

Sedan kan du ta itu med dikena Vischan, Leigan, Nishan och Ättran.

*****

Sååå ...

.. tyyyyypiskt! Igår tvättade jag inglasningen på balkongen. Och idag ...hm!

Sååå tyyyypiskt!

*****

En så'n dag ...

.. då jag inte gjorde annat, än putsade balkongens inglasning på utsidan, käkade lunch, fikade på stan i solskenet och lagade middag på rester från helgen, innan jag gick på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen  för att vädra min idé om hur vi skulle kunna vara lite mer progressiva vad gäller mångfald i miljön på innergården, vilket fick en puff vidare och därmed ett uppdrag för mig att ta upp det med fastighetsförvaltaren, varefter jag tog kvällspromenad runt innerstan.

*****

Så var det dags ...

.. för terminsavslutning i vinprovning. 11 personer samlades den här gången ute på gården i solen, även om den utlovade värmen höll sig på avstånd.

Den här gången var det vita viner som gällde. Denna gång från Frankrike (2 olika sorter) ,  USA, Chile, och Nya Zeeland.

Återigen kunde jag konstatera att vin nummer ett, Chablis Domaine Thierry Mothe, från början smakade bra. Men det höll inte, när vi gick vidare. De 229 kronorna kan du satsa på något annat. 

Till exempel Chateau Ste Michelle Chardonnay. Gott, prisvärt. 139 kronor kostar detta amerikanska vin.

Vin nummer tre kan vi glömma.  En chilenare. Viña Maipo Chardonnay. Pris 65:-.

Launois Blanc de Blancs Grand Cru Réserve. Champagne. Mycket gott till högt pris: 339:-

Observera att bedömningarna görs innan vi får veta priserna. Det gör det hela mer spännande och lärorikt. 

Sista vinet för denna dag, Church Road McDonald Series Chardonnay. Nya Zeeland. 

Nej - det gick inte hem. 139 kronor.

Mycket trevligt surr och prat, innan vi skålade ett tack till Åke och Marita som står för det praktiska kring dessa träffar. Nu tar vi sommarlov.

*****

Bara en bild

Klockan är 21.12. Solen skiner på andra sidan en spegelblank fjärd.

Det är 18 grader. Är sommaren här nu?

*****

Vårflod

Inte på 50 år har de stora älvarna här i norr haft så mycket vatten. Torneälven, Muonioälven, Lainioälven, Kalixälven och i någon mån Piteälven breder ut sig långt över sina bräddar. Byar isoleras. En f.d. kollega som befinner sig i sitt fritidshus i Tornedalen, funderar över hur han ska kunna ta sig hem och till jobbet imorgon.

Benke får mms, med bilder som visar den stuga som en systerson tagit över efter honom. Stugan ligger på hög och relativt brant strandbrink cirka 4 meter ovan normalvattenstånd. Vägen är under vatten, och båt krävs för att ta sig dit.

Fem stora länsvägar är avstängda i trakterna och kulmen väntas inte vara nådd ännu.

Benkes f.d. stuga. Foto A. Westerberg.

*****

Årets första ...

... grönsnabbvinge besöker en krokus hos oss. Det där med 'snabb' passar bra. Det där var det enda foto jag fick.

Desto villigare var sorgmanteln. Men den var inte vårens första. Den har vi sett förr.

*****