Världens bästa film

Ja, det måste det väl vara, så många priser som den har fått. Jag har sett den koreanska filmen "Parasit" i eftermiddag.

En roande, välspelad och välproducerad, tragisk, hemsk skräckfilm. Så går det väl att karaktärisera den. Lång var den också, så man får mycket för pengarna.

Den handlar om den lilla familjen, som lider av arbetslöshet och allra värst - inget WiFi, och annat elände. Men de blir via en kompis till sonen, uppfinningsrika och kommer sig upp i smöret. Åtminstone på ytan. Men sedan undrar man hur det går. Det finns två alternativ och vi får inte veta vilket.

Salongen var fullsatt och andlöst tyst för det mesta. Några små fniss, ett och annat skratt. Jo, den var sevärd, överraskande, och hemsk.

Men "världens bästa". Nja ...



*****

Så fick jag ...

.. lite att fundera över, under tisdagskvällen. Har man löst palmemordet?

Ja, det vet jag inte. Särskilt inte med de lätt kryptiska intervjuer vi fick oss till livs under kvällen. Men det blev onekligen fart på spekulationerna.

Min egen framtidsspaning säger att det blir ett antiklimax någon gång i sommar, då Palmegruppen väntas komma med en slutsats. 

 - Det kan bli ett åtal, säger någon. 

 - Konstigt, säger jag. Då har ju den skyldige nu ett par månader på sig för att gå under jorden. Nu har ju en varningsklocka ringt för en gärningsman.

Alltså tror jag på någon form av pannkaka.

Vi får se.

*****

Så var det dags för final ...

.. i säsongens orkidématch. Nu har den fjärde och sista börjat slå ut sina blommor. Små som tvåkronor (om jag nu kommer ihåg hur pass stora sådana är; jag använder inte kontanter), men med fina detaljer.

Vi får väl se om min cymbidium, som står ute på balkongen har börjat planera någon knoppsättning så småningom. Än syns inget på den.

Här hittar du fler (men långt ifrån alla) av mina orkidémöten. Både hemma och i den norrbottniska naturen.

*****

I flera år ...

.. har jag efterlyst lite mer eftertanke, när det gäller vår plasthysteri. På senare år har det ju ändå blivit bättre och bättre. Nu planeras plastkassarna bli ännu dyrare. Det är bra.

Och titta nu vad jag hittade i fruktdisken på min lokala konsumaffär. Papperspåsar till frukt och grönt! Det har jag också efterlyst. Vilken framgång; logik.

Visserligen har jag alltid med mig nätpåsar till frukten. De ligger förstås beredda i mina flergångskassar, som alltid finns med till affären. Annars skäms jag. Och trots att dessa papperspåsar har ett genomskinligt fönster på baksidan, så är det ändå papper och ska som sådant återvinnas.

Grattis!

"Titta vad bra!"

*****

Lunch på stan

Äter på nyöppnad lunchkrog, som ägs av en kompis. Det blev kycklingfilé med torkad skinka och rostad potatis. Undrar varifrån han fått receptet? Hm... !

Kan han möjligen ha blandat ihop receptet med mitt?

Nåja. Gott var det i vilket fall.

*****

Fler fåglar

Den här bilden har jag inte tagit själv. Tyvärr. Den kom i ett mejl från min korrespondent i Kanada, närmare bestämt Cambridge i Torontotrakten. Marta har upptäckt min blogg för många år sedan och vi har haft sporadiska kontakter sedan 2017.

Nu tyckte hon om min hare och ville uttrycka sin tacksamhet för den bilden. Samtidigt skickar hon en bild som hennes syster har tagit. Det är en Blue Jay. Finns inte i Sverige, men har ett namn; blåskrika. Släkt med t.ex. nötskrikan.

Fantastisk bild! Tack för den, Marta.

Foto: Rita Davidson ©

*****

Och här sitter ...

.. ett gäng sidensvansar och rapar, efter att ha fyndat bland bärresterna på gården i stan. Vinbär, körsbär, krusbär med mera.

(Mobilbild på 60 meters avstånd. Därav kvalitén.)

*****

Och därute ...

.. regnar det förstås, som så ofta denna vinter. "Efter snö kommer tö" säger en gammal vän. Och det stämmer till 100 procent.

Det är så trist!

Säg vad du vill. Men snö är vackrare än regn i februari.

*****

Berätta

Jag är inte teknikfientlig. I alla fall inte för det mesta. Hänger med i it-svängen så gott det går, efter att ha jobbat med dator i någon form sedan 1971. (!!!) De sista arbetsåren jobbade jag också mera med rena it-frågor, uppdatering och uppbyggnad av hemsidor etc.

Men en del fenomen i anslutning till datasfären kan jag fundera lite extra över. Och då handlar det ofta om hur människan anpassar sig. Sväljer dumheter ibland, eller bara ignorerar.

Har du till exempel tänkt på att även gamla pålitliga P1 i radion, numera sänder färre och färre program.
 - Va, säger du. Det gör de väl inte?
 - Jo - för nu sänder de poddar istället.
Senast har nu Vetenskapsradions sändningar vid tolvtiden på vardagarna blivit en podd istället för ett program. Nu låter det som förr hette Vetenskapsradions veckomagasin mera som ett lite pladdrigt samtal kring ett fikabord. Vad är det för fördel med det?


Jag vet att man kan lyssna på poddar närsomhelst, eftersom de finns tillgängliga via dator på Sveriges Radio Play, eller "där poddar finns". Det är ju bra när man missat ett program eller inte haft tid att lyssna när det sänds. Men herregud - det har man ju kunnat göra i många år, utan att någon har prata om poddar.

Så nu vill jag veta; vad är skillnaden mellan podd och program?

*****

Nej, det fick vara

Denna märkliga vinter förnekar sig inte. Vi åkte hem till stan redan idag, eftersom väderprognoserna hotar med upp till 40 cm snö och regn, med start redan söndag förmiddag. Vi har väl aldrig varit med om hafsigare och slafsigare uppträdande av någon av de 17 vintrar vi ägt stället.

 - Men ni kunde väl stanna kvar till måndag, föreslår du. Lediga som ni är.

Jo, egentligen. Vi skulle ju praktiskt taget flytta ut för gott. Men nu är det ju så att om man sitter i styrelsen för bostadsrättsföreningen Mörten, bör man vara med på årsmötet på måndag. 

Och då väntas underkylt regn med känd effekt på trafiksituationen.

Så det fick bli hemmakväll i stan. Med god middag. Gurpi, mangosallad och broccoloccolo med mera.

Det går an.

*****

Där nere ...

949 hPa blev det.

.. har den mörka visaren stått i måndags, då vi hade rekordlågtryck. Det har jag, mig veterligen, aldrig upplevt förr. Och som jag berättade då hade man sex steg lägre i nordnorge samma dag, vilket stoppade flygtrafik. Planen får inte tillräcklig lyftkraft.

Det känns som att vädret inte ännu har hittat på alla hyss. Vi får se hur det blir.

*****

Morgon med ...

.. Ring så spelar vi i radion. Undrar vad programledaren Sarit Monastyrski tycker om att bli kallad "älskade gumman" sisådär 14 gånger av en inringare från Sydney.

Ute snöar det. Vi har ju haft sol en hel dag nu, så det får ju vara nå'n måtta. 

OBS! Färgbild.

*****

Haren ...

.. tar sig en funderare i rampljuset, men drar sig snart ut i mörkret.

*****

Skymning ...

.. i sällskap med Venus, som strålar starkt.

*****

Hänger ut ...

.. flaggan så att grannarna ser att vi är här. Solen skiner, men det är 13 minusgrader.

Därför sitter vi inomhus och fikar. 

En och annan bit grisunderhudsfett med socker och rödfärg (E210), slinker ner.

*****

Tar tag i't ...

.. igen. Det har varit ett tag sedan sist. Jag tror det var José Saramago förra gången. 

Det handlar alltså om Nobelpristagare. Den litterära höjden vågar jag mig sällan upp på. Tror att jag i mina dagar varit uppe på högre fysiska höjder än de flesta av dem, så det får kompensera.

Men nu tar jag itu med Olga. Vi får se hur det går. Hon lovordas ju hos många kritiker. Men kritiker låtsas ju ibland vara på just den där litterära höjden. Samma som författarna. Och därför fattar jag inget av det de skriver.

Har du läst Olga Tokarczuk?

Berätta!

*****

Kommentarer

Hörde av Elisabet i Halland att hon hade problem med kommentarsfunktionen.

Därför ber jag dig: Har du problem med att kommentera här, så mejla mig din kommentar, så lägger jag in den.

bert.bodin@telia.com

*****

Oefterhärmligt

Jag har sett  Roy Anderssons senaste film i eftermiddag. Som vanligt väldigt speciell. Det vet man ju på förhand att det ska bli, när man slår sig ner i biofåtöljen.

Fotot excellent. Beige. Inga kameraåkningar - jo, en oändligt saktelig panorering över en krigshärjad stad. Inga närbilder. Kameran står bara och registrerar på lite avstånd. Dråpligt ibland. Man skrattar till i några scener. Inget hänger ihop. Det finns ingen handling. Men man får lite att fundera över, emellanåt.

Filmen var kort. En timme och en kvart.

Nja - jag tycker nog att jag sett bättre filmer av honom. En duva satt på en gren och funderade över tillvaron förblir min favorit.

Hittills.

*****

Någonting ...

.. verkar vara på gång i stan.

Undrar vad.

*****

Undergången är nära II (På riktigt!)

Nås av oroande nyheter. Jag gillar ju kryp. Inte så att jag älskar varenda mygga, förstås, men jag tycker att insekter och många andra djur i vår natur är intressanta och att de till 99,9% är oäckliga.

Dessutom har jag på något sätt genom livet lärt mig deras betydelse i den stora väv, som vår omgivning är. Hur allt hänger ihop. Hur viktig balansen är. Hur fascinerande naturen är när den ibland lyckas fixa till det vi förstört. Ofta utan att få ett enda tack för hjälpen.

Men idag kom kanske den slutliga domen. Vi har sedan länge nått en kritisk punkt. Till fara för hela mänskligheten.

Ingen vidare kul läsning. I alla fall inte för kommande generationer.

Men nödvändig.

Ytterst oäcklig typ. Förmodligen nyttig - för dig.

*****