måndag, april 19, 2021

Ingen rast - ingen ro

Tur man har en loftgång att hålla till på.
Det blev ju förstås mer jobb här hemma. Vår ståtliga hibiskus, med sin historia, har vuxit ur sin kruka. Ja, den skulle duga, men om jag vattnar den med två literskannor så räcker det i tre dagar innan bladen börjar sloka igen. En större kruka gör att vattnet räcker längre. 

"Sin historia" skrev jag. Denna hibiskus är i och för sig producerad här hemma hos oss. Men ursprunget är ett stulet skott. På Kreta. För minst tjugo år sedan, kanske 30, eller till och med mer. Minns inte så noga. Men då fick ett skott från hotellets trädgård åka med oss hem. Den tog sig och blev ett träd, som plötsligt beslöt sig för att dö en vinter.

Då hade en kollega till Benke fått ett skott några år tidigare. Av hennes exemplar fick vi ett nytt skott för bara tre år sedan. 

Det är det som nu vuxit till sig en aning och ger lummighet till vår balkong. 



Fem liter vatten var inga problem att få ner i krukan. Det räcker lite längre.

*****

Lider hellre

På vår vandring idag kom vi att gå i närheten av en nyöppnad mataffär, som vi aldrig provat förr. Den är nybörjare här i stan. Du känner säkert till den. Det är den där som tycker att det är olidligt att handla hos någon av konkurrenterna. Jag har haft mina tvivel om ställets kvaliteter. 

Vi gick in där bara för att kompletteringshandla. Stort, nytt, luftigt - jo, det var väl bra. Massor, säger massor med varor, till och med klädesplagg. Jag är skeptisk till en mataffär som säljer kalsonger. 

Vi försökte leta oss fram längs de långa gångarna för att köpa mjölk och fil. Jo, längst in - där följer denna kedja andras exempel. Låt kunderna passera så mycket som möjligt innan de kommer till det de ska ha.

Mejerihyllan var liten, för att vara i en så stor hall. Så liten att där inte ens fanns ekologisk mellanmjölk av närproducerad sort. Några förskrämda litrar stod på en hylla, men de var inte ekologiska. Men av Norrmejerier som finns här i stan bara några kilometer bort. 

Filmjölk av samma kända närproducerade sort - där gick vi helt bet. Så nu står det ett främmande, långtifrånfil i vår kyl. 

Nej - denna liderliga affär får nog räkna bort oss som kunder.

*****

Långt, eller ...

.. inte? Det är frågan. Jo, det blev en rätt lång vandring idag. En dryg mil blev det i det absolut strålande vädret. Vi är alltså i stan. Som omväxling gör vi utflykter hit hem ibland, när abstinensen blir för stark. Längtan efter att få se lite folkliv. När inte tiderna är som de är, så längtar vi oftast från stan istället. Då vill man slippa folk, för det har man fått nog av.

Vi går söderut efter stranden, eller rättare sagt kajerna. Ut mot stadsdelen Svartöstan. En gammal arbetarstadsdel med mestadels fin trähusbebyggelse. Längs vägen passerar vi också statsisbrytarna, som får mindre och mindre att göra, förstås. Även om isarna ligger, så klarar de flesta stora handelsfartygen att forcera dem själva. 

 

En bit längre bort har vinterbadarna gett upp. Det är för varmt! 

Här finns flera små sandstränder, som brukar vara rätt välfrekventerade sommartid. Kanske inte så att man åker hit från andra delar av stan för att ta ett dopp. Det finns gott om stränder lite varstans.

Så småningom drar vi oss upp mot land, för att vända hemåt. Meningen var att gå förbi Aronstorpviken för att kolla om det kommit några fina sjöfåglar. Det var helt tomt. Här brukar annars en del lite ovanliga arter observeras. En av mina favoriter är salskraken. Den är nog den vackraste andfågeln jag känner till. Men tji fick vi. Kanske var vi för tidiga. I Skurholmsfjärden helt nära stans centrum låg några gräsänder, en knipa och en sothöna och skvalpade i strandkanten. Allt flankerade av måsar och trutar som satt på iskanterna runt omkring den öppna vattenytan. 

Snart hemma igen.

*****

söndag, april 18, 2021

Första ...


.. grovrensningen av perennrabatten
vid stugans entré fixad. Här låg 60 cm snö för bara någon månad sedan.

Jag är lika fascinerad av att det blir något av den varje år. Men det blir ju så småningom rent överdådigt. Och visst har det börjat spira. Dagliljorna är först.

Den lilla aroniabusken får behålla sitt nät ett tag till. Den är en favorit hos haren, när det inte finns så mycket annat att äta i naturen.

*****

Så kan jag konstatera ...

.. att koltrasten, efter att ha anlänt för några veckor sedan, har börjat sjunga.

Detsamma gäller bofinken. Men jag måste säga att koltrasten vinner. Snyggare, renare toner och större variation.

1 - 0 till Kolis, alltså.

Att orrarna spelade på havsisen i skymningen igår, handlar om en annan division. Vackert, men knappast sång.

*****

lördag, april 17, 2021

För att förtjäna ...


.. halvettfika, blir vi tvungna
att genomföra en långpromenad. Denna gång på havsisen, som ännu ligger fast. Vi hade kunnat göra just denna tur även om havet skulle ligga öppet. Det som kallas landkalle finns kvar länge. Det är alltså is som ligger på botten i grunt vatten. Ingen risk att dratta i sjön, alltså.

Det blir sju kilometer, med stopp längst ut på terrassen till den så kallade Uddstugan, med vidsträckt utsikt över havet och några pimpelfiskare. 


D-vitaminerna flödar och efter en stund går vi vidare hemåt. Nu på skogsvägar. 

Sen blev det fika.

*****

Allvarligt oroad

Jag har under mina snart 20 år, här på Rånlandet, aldrig upplevt maken till ödsliga fågelmatningar. Idag har jag sett summa summarum en grönfink, en koltrast och en blåmes. Det var allt på två timmar!

Jag är med i ett par fågelgrupper på Facebook och där finns liknande noteringar. Det hänvisas ibland till fågelinfluensa, men den har jag hört grasserar i tamfågelsammanhang och mest i södra delarna av landet.

Har du något att berätta?

Har pippifåglarna "lockdown" tro?

*****

fredag, april 16, 2021

Näe

Inget hände idag. Solen sken. Vind obefintlig. Somnade i en stol på terassen. Lagade god mat. Såg på TV. Varför måste Luuk skrika när han pratar?

Gonatt!
 
*****

torsdag, april 15, 2021

Finbesök

Det finns fåglar, och så finns det fåglar. Idag seglade en lappuggla in över tomten och satte sig i ett träd bredvid ladan.

Eftersom jag känner till att de är rätt oskygga, skyndade jag mig med mobilen, för att titta närmare på den. Den brydde sig föga; fortsatte bara att spana efter möss (men inte människor) och slänger bara i förbifarten en blick åt mitt håll. 

Respektingivande och imponerande fågel.

Tack för besöket, säger jag.

Vem är du, undrar den.

Så småningom byter den utkik.

*****

Oj vad det gnälls ...

.. över den vårbudget som Magdalena Andersson presenterade idag. 45 miljarder satsas på att få Sverige på rätt köl efter pandemin. 

Sverigedemokraterna gnäller förstås mest över biståndsbudgeten. En tusendel, 45 miljoner går till bistånd. 

En tusendel av budgeten, alltså. En promille!

Hur var det nu, sverigedemokrater - skulle vi inte hjälpa på plats?

*****

Puh, så jobbigt ...

.. att jobba i trädgården i denna hetta.


Praktiskt  att det finns snö att bruka, när man ska rengöra fågelbadet från alger. Nu ska fru koltrast och andra få sitt spa öppnat.

Foto: Benke

*****

- Men alltså ...

.. förra året fanns det ju en utmärkt spa-anläggning här. Vart har den tagit vägen? Är det den där pandemins fel. 

Fru koltrast tillbringade någon timme där och idkade självputsning, medan maken intog frukost på det närbelägna haket.

Bild rätt dassig från oputsat köksfönster.

*****

onsdag, april 14, 2021

Klockan ...

.. är några minuter över 23, när jag tittar ut genom sovrumsfönstret.

I nordväst dröjer ännu lite ljus kvar från solen där på andra sidan Atlanten.

Den ljusa tiden börjar anas.



*****

Tiotusenåttahundra ...

.. penséplantor hade vi att välja bland, när vi stannade till vid Rutviks handelsträdgård på väg ut till Rånlandet. Det bekräftade mannen som jobbade där.

Det räckte mer än väl för oss, och vi valde såklart de snyggaste. Penséer blir som en vårblomma för oss i den här änden av landet. De tål en hel del minusgrader och räds heller inte att hamna under nysnö. Det betyder förstås inte att krokus eller scilla saknas här och där i stans grönområden. Men hos oss ute i skogen är det lite för tidigt, för djup snö för att de ska titta upp.

Men kritvit snö är också snyggt.

En hare satt och tog igen sig vid patio syd, tills jag kom ut och störde.

*****

Allt förberett

Uppkliven, frukosterad, duschad, tandborstad och klädd. Blommor vattnade, jalusier neddragna mot den skarpa solen i söderlägena. Väskor packade. Snart lunch.

Och sedan ...  tjohoooo!

*****

tisdag, april 13, 2021

Det händer saker ...

.. på stan. Trots blötväder, slask, snöregn och nära nollgradigt, så satsar krogar och kaféer i år på uteserveringar. Detta lite tidigare på säsongen än vanligt. Normalt brukar de stora serveringarna inte komma igång förrän i maj. Eller de får inte förrän efter Valborg, eftersom de inte ska vara ivägen för kommunens snö- och grusröjning. 

Men i år går det bra. Dels har t.ex. Storgatan varit snöfri hela vintern i stort sett och dels har kommunen varit snäll, för att det ska vara enklare och bidra till att näringsställena ska finnas kvar. Pandemin regerar ju ännu inomhus. 

Några serveringar har redan varit igång ett tag, men den här - en av de största - har börjat synas från och med idag. 

Kul att folklivet kommer igång lite mer. Från och med imorgon ska solen skina igen. Sägs det!

*****

obäddat

Jag såg säsongens första Vem bor här i SVT igårkväll. Lite intresserad av heminredning är jag från och till. Det där programmet är intressant på en del sätt. Framförallt fascineras jag över hur folk kan gå in 347 procent för sitt hem. Minst!

Det är genomtänkt till minsta detalj. Och det är för det mesta prylar, prylar och prylar. Min fundering stannar ofta vid "vem städar"?

Men en annan sak som jag reagerade över igår var sovrummen. Stora "herrskapssängar" (Fast man måste väl säga "fruskapssängar" nuförtiden, eller kanske "henskapssängar" så att man inte får me too på halsen.), ibland med sänghimmel till och med. Men vad jag mest reagerar över är, att sängarna ska se mer eller mindre obäddade ut. Eller i alla fall nästan färdigbäddade. Det är minst sagt rufsigt i en del av dem. 
Vad är det för trend?

En annan som gjort lumpen, är ju van vid att sängen ska bäddas stramt. Så stramt att en enkrona (om ni nu vet vad det är) ska studsa på sängen om man släpper den från en halvmeters höjd. Skulle man göra det i de sängar som visades i programmet, skulle enkronan vara borta för evigt bland bolstren. 

Såhär såg det ut, nästan i varje sovrum.

Sån´t kan man fundera över en tisdagsförmiddag.

En annan sak som man också kan grubbla på är varför den nya innesporten padel ska uttalas på samma sätt som kanotverktyget paddel?

Eller varför alla radiopratare uttalar ljudteknikern Sebastian Ahokas efternamn Ahókas (gärna med ett jäääättelångt å-ljud) när han heter Áhokas, ett inte alltför ovanligt finskt efternamn.

*****

Tidig morgon



*****

måndag, april 12, 2021

Man undrar ju

Nu har det gått några dagar sedan vi fick vårt efterlängtade första skott med vaccin. Inte kände vi något då, men inte heller några efterverkningar. Och det gäller fortfarande. 

Det enda vi reagerade över var att vi dagen efter kände oss piggare än vanligt.  Vi sov också osedvanligt gott den där första natten. Det symptomet har dessutom fortsatt. 
 
Saken är den att vi sedan i somras känt oss lite ämliga då och då. Inget allvarligt, men ändå. Lite huvudvärk lite för ofta. Lite hes en dag eller två. Småyrslig någon timme eller två. Jag har väl tillskrivit åldern dessa små avvikelser och inte brytt mig så mycket.

Så nu undrar vi om det var något uppåttjack i sprutan.

I vilket fall hoppas jag att det tillstånd vi är i nu fortsätter.

Det som sedan hände var, att i lördags (tror jag det var) visades ett inslag i Rapport som berättade att forskare upptäckt att vaccinet hade viss behandlande effekt på Covid.
 

Hm!?? Är det Covid vi har "lidit" av sedan i somras, eller vadå?

*****

söndag, april 11, 2021

Vissa dagar ...

.. blir såhär: Vaknar, äter frukost, borstar tänder, duschar, går ut en sväng, borstar tänder, går och lägger mig.

Så var det idag. 

*****