onsdag, oktober 21, 2020

Dagens rätt ...

.. blev en god bakad lax på quinoa och bulgurbädd.

Dagens utsikt blev såhär:
*****

EU bråkar ...

.. om benämning av vegetarisk mat. Vegokorv eller vegoburgare anses fult. Förmodligen i köttuppfödarkretsar. 

Jag är inte vegetarian, men äter gärna vegetariska rätter med stor behållning. Förstår inte mångas invändningar. 

Jag kan ju också tycka att de som vänder sig emot att man kan få en kikärtsbiff på tallriken, utan att biffen innehåller ett gram kött trots namnet, kan komma med en idé om hur den ska benämnas, istället för att gnälla.

Korv, biff, burgare säger väl en del om formen på maten. Oavsett vad den är gjord av. Hur gör vi med korvsjöar? 

Förresten ... harpalt? Vilken skymf. För haren, alltså. Eller?

Jag trodde "välutbildade" EU-delegater och -tjänstemän hade viktigare saker för sig. T.ex. frågan om pendlandet Bryssel - Strasbourg.

Förresten! Hur gör vi med bajskorv?

*****
Förtydligande: Jag är inte anti-EU.Tvärtom.

tisdag, oktober 20, 2020

Jodå

Det blev en runda idag också. 
Förstås!



Hoppsan!


*****

Jag förstår inte

Nu diskuteras återigen en digital valuta, e-krona, som någon vill införa i Sverige. Kina sägs ligga i framkant och tillämpar redan sin variant. 

Och jag fattar nada. Jag använder så gott som inga kontanter alls, sedan många år. Det är kort och swish som gäller. Digitalt så det räcker. Inte heller springer jag till banken med mina räkningar och betalar. Jag får ju nästan inga springbara räkningar. De kommer digitalt i min e-post. 

Så varför ska jag ha en extra valuta, undrar jag.
Någon i radion sa att det vi har nu, nämligen kort kopplade till någon bank, bara föder bankerna. Så vem föder vi med en extravaluta? Någon är det väl. Kommer vi att ha prislappar på varorna som säger
Swish och kort: 780 kronor

 E-krona: 23

Jag bara undrar.

Och vem kan förklara. 

Du?

*****

måndag, oktober 19, 2020

Hälsotecken

Pengarna från plastpåsskatten blir inte den kassako som var förväntad. Bara några hundra miljoner. Flera miljarder var det tänkt.

Folk har alltså börjat skärpa sig.

Bra!

*****

Smockan hänger ...


.. inte i luften längre.
Snösmockan, -chocken, -tsunamin eller kanske supertjottablängsnön.

Nej - den drog vidare söderut under tidig morgon och släppte fram bleka solstrålar genom diset. Givetvis gick vi ut och tittade på den nypyntade staden. För man kan inte förneka att det är vackert. Rent och snyggt. Som en nystruken vitskjorta.

Frisk och relativt stilla luft att dra in i lungorna. En D-vitamindusch fick vi förstås också.

En fika på stan, blir det också innan vi går hemåt och möter starar i flock, som konkurrerar med likaledes flockar av sidensvansar, om de vinbär som blivit kvar i buskarna på gården.



*****

Väntan

Lobbyn på däckhotellet är populär dagar som denna.

Vi tog oss hit på moddiga vägar. Det gick bra om man var ytterst försiktig ... eeh skicklig.

Hemåt ska det väl gå säkrare.

*****

söndag, oktober 18, 2020

Sommelierer, munskänkar, eller bara ....

.. folk som tycker om vin. På eftermiddagen hade vi blivit inbjudna till vinprovning. En grupp i bostadsrättsföreningen hade tyckt att vi vore lämpliga att delta. Träff en gång i månaden i styrelsens rum. 

Den här gången var vi 7 personer som hade tackat ja till en Syrah-/Shirazträff. Hur trevligt som helst. Coronaanpassat, förstås. 

Fyra viner stod på "menyn". 



Och snart var våra glas fyllda. 
 
Vi började med en chilenare; 1850 Premier. God och prisvärd. 85:-

Man blir lite förvånad över att den är så god. Egentligen var det lite tokigt att vi fick reda på priset redan innan vi provat. Det ger vissa "fördomar".

Vin nummer 2 var en australiensare. Betydligt kärvare än ettan. Men den vinner i längden. Skulle passa till veganska, eller vegetariska rätter. Logan Weemala. Pris 119:-

Nummer 3, J. Lohr. Mmmm. Men tyvärr amerikansk. Okej. Det får väl gå för den här gången. Priset stiger. Det blir 170:- kronor för flaskan. Men mycket god. 

Sedan har vi den fjärde aspiranten. Pierre Gaillard Cornas. Det blev juryns favorit. Och här märker man klar skillnad, genom att vi hade kvar de tre föregående vinerna och kunde jämföra doft och smak. Intressant. Men smakar det, så kostar det. Denna franska höjdare får man slänga upp nästan 400 spänn för att få avnjuta. Ja, 399, då!

-----

Vi fortsatte, eller mellansnackade förstås också en hel del. Berättade om egna erfarenheter. Här fanns ju bland andra en nyiflyttad dam, som vi inte kände. Hon var munskänksutbildad och visste förstås en hel del. Hon rekommenderade även ett "vardagsvin" som heter Palazzo Mio Rosso. Det kände jag inte till. Facilt pris -  74 kronor.
 
Vi pratade Parador och Beyaz, vår ungdoms viner. De som en gång lärde oss vindrickandet till priser som verkar rena fantasierna idag. 5,75 betalade man för turkiska Beyaz. Parador var väl inte mycket dyrare kan jag tänka.  

Efter dryga tre timmar blev det dags att avrunda. Vi fick veta när de framtida träffarna skulle äga rum. En gång i månaden fram till maj 2021. Vet inte om jag kan vara med på alla. Men det får vi se.

Trevligt var det!

*****

Säsongens första snöfall ...

.. brukar normalt vara lite lätt puder, som snabbt smälter när det hamnar på marken, eftersom det ofta sker i någon plusgrad.

I år verkar vädret använda en annan metod. Trots 8 plusgrader igår har en decimeter snö ramlat ner under natten och stannat kvar. Och termometern visar minus. Också det säsongspremiär.

Men snöröjarna står på tårna, även en söndag i oktober.

*****

En tidig ...

... blick ut genom köksfönstret.

Jamen .... GOD JUL, då!


*****

lördag, oktober 17, 2020

Klasskamp

Nu får vi nog snart införa utegångsförbud för en "överklass" som tar sig friheter. 

Läs Erik Helmerssons ledarstick i dagens DN.

*****

Jag fick rätt

Inte fasen hade vi behövt åka hem till stan igår, för att rädda oss från snö och drivbildning. Som SMHI varnade för.

7 plusgrader brukar hålla vatten flytande.  Det visste jag nog redan innan skolans fysiklektioner fick chans att göra intryck.

Ser att sydsverige har frost. Sån't har vi inte sett ett spår av i mina trakter.

Som sagt; ska man lita på SMHI?
Nu varnas för snö. Imorgon!

*****

fredag, oktober 16, 2020

Vi gjorde ...

.. kanske rätt. Redan tidigt i morse varnades för kraftigt snöfall för lördagen.
 - Va?! Det skulle ju inte komma förrän på söndag. Hon måste ha sagt fel, tänkte jag.
Men lunchsändningen i P1 hävdade samma scenario. 
 - Hoppsan. Vad gör vi nu? Sommardäck på bilen. Och vi som måste vara hemma på söndag.

Dessutom ska det jobbas med vägunderhåll i vägsamfälligheten under lördagen. Vi hade i och för sig inte anmält oss tillgängliga, utan skulle bara dyka upp med nödvändiga redskap. Det fanns flera som redan sagt ja.

Men vi gjorde nog rätt, som sagt. Vi åkte hem. Och när jag satt lugnt och tryggt hemma vid köksbordet kom det en pushnyhet från SVT i mobilen.

Ska man lita på SMHI? Jag är ju inte känd för det. Det blir en spännande lördag. Vem får rätt? 

*****

Hips vips ...

.. var det gjort. Alla höstsysslor som var tänkta gick som en dans, och var klara till elvakaffet (Som alltid serveras 12.30. Men det visste du ju.).

Det var rensning av perennrabatten. Solrosorna pensionerades från krukan vid gärsgården. Aronian och djävulsspirean fick älg- och harmumsningsskydd. Grillplatsen blev inpaketerad i pressenning. Syrenens fallna löv fyllde en skottkärra med råge. Några vattenrännor rensades från björklöv. Och slutligen:  Snökäppar sattes ut inför kommande snöröjning.

Nu är vi beredda!



*****

torsdag, oktober 15, 2020

Kvällens ...

.. säng står i stugan på Rånlandet. Nu är det riktig höst. Bara två plusgrader ute nu ikväll. Snö väntas på söndag, men då är vi i stan igen. Det blir en rätt kort vistelse här denna gång.

Gonatt.



*****

Skavsår

Jag och skor har ett rätt komplicerat förhållande. Inte för att jag har någon konstig storlek, eller så. 42 är väl rätt normalt.

Men jag är rätt ointresserad av skor. Visst tycker jag att de ska vara snygga. Men jag kan inte, och har inte intresset för att avgöra vad som är funktionellt och snyggt. 

Men det är dags
att ta tag i frustrationen. Det inser jag när jag ser ett par av mina favoriter. De som i tio år (minst) följt mig i den här mellansäsongen då vi väntar på snön, men inte vill, eller behöver anlita vinterskorna. 

De har börjat visa tecken på att de har ledsnat på husse. Redan i fjol, faktiskt. Limmade har de också blivit. Men nu är det palliativt skede som inträtt.

Alltså ger jag mig ut på jakt. Och det är inte enkelt. Det finns massor med skor. Massor med skoaffärer. Och ändå finns inget som duger. Vita sulor - nej, hör sommaren till. Mocka går bort. Kängor - för tidigt. Gruvarbetarmodell - nejtack.

Det blir inget den här första räden. Helt förväntat resultat.

Jag får kanske ta fram kontaktlimmet igen.




*****
Jag har kämpat förr. Men också upplevt ljuspunkter.

onsdag, oktober 14, 2020

Himmel

Märklig halo i eftermiddag
. De brukar ju uppträda runt solen. Den här vände sig tvärtom. Tidvis kunde även en halo runt solen ses. Den är bakom huset till vänster.

En variant av bilden skickad till programmet Sverige idag. Vi får se om den dyker upp där imorgon. 



*****

Man tager ...

.. vad man haver när man inte får som man vill.

Jag längtar efter att få resa. Det har blivit en vana att förlänga sommaren med en utlandsvistelse. Och jag vet att det är omoraliskt. Men eftersom jag är mycket moralisk i andra sammanhang, så unnar jag mig. 

Men i dessa dagar och detta år är det annorlunda, och jag får anpassa mig. En fika på stan lite oftare får det bli. 

Idag satt en kvinna vid bordet intill. Ensam med sin macka, och studerade gatulivet utanför glasväggarna. Precis som vi också gjorde. Det är ofta intressant.

Någon kvart senare dök en herre upp och anslöt sig vid hennes bord. Bekanta, uppenbarligen. De hade nog inte setts på ett tag. De började prata glatt. Och jag började längta ännu mer. Eller kanske satt jag bara och njöt. De talade grekiska! 

 Inte för att jag behärskar det språket mer än vissa fraser. Men jag kände igen många ord. Zimera, avrio, parakalo, ti káneis - ja, det var fler än så. 

Så småningom var det dags för oss att lämna fiket och jag kunde förstås inte låta bli att gå förbi och säga kalispera och antío. 

De sken glatt upp och hälsade detsamma. Det blev höstens utlandssemester. 

*****

Man kanske skulle ...

.. ta upp en gammal specialitet igen. En specialitet som pappa på sin tid tillämpade dagligen. Och han imponerade på mig. 

I handelsgymnasiet fick också jag lära mig behärska samma sak. Så till den milda grad att jag till och med började undervisa andra, när jag vikarierade som lärare. Det ingick i yrkesskolornas kontorstekniska linjer. Stenografi.

Astrid Lindgren skrev tydligen sina originalmanus med stenografi. Eller "krumelunser" som hon kallade konsten. 

Nu vill man anlita kunniga, framförallt pensionärer, som ska ta sig an att översätta hennes manus. Kanske dyker det upp intressanta detaljer där.

Ja, ja - man kanske skulle börja träna igen, hälsar:


*****

tisdag, oktober 13, 2020

Ibland blir det ...

.. bara såhär. Det vill säga tomt. En dag utan profil, utan berättansvärda punkter eller märkbara händelser.

Träning, lunch med vänner (Lite menlös pocherad flundra för mig. Andra åt supergod bringa.) bara för att sedan åka en sväng till Rånlandet på eftermiddagen för att titta till huset. 

Resten av dagen i lättjans tecken. Det blev bara 5855 steg.


*****