Likt Rapport

SVT:s Rapport har på senare tid börjat ha en stund med lite positiva nyheter i slutet på sina sändningar. Kanske tycker de att vi behöver det i dessa tider. De kallar det 'ljuspunkter'. Och jag har verkligen inget emot det.

Idag nåddes jag av en trevlig nyhet, även om det inte var från just SVT, utan via Sveriges Radio.

Marine le Pen blir åtalad för att ha använt EU-pengar till sitt eget parti. Det får man inte göra. Hon åkte dit, vilket förmodligen kostar henne att kunna ställa upp i Frankrikes nästa presidentval. 

Det är verkligen en positiv nyhet.

Samtidigt verkar det få återverkningar bland flera medarbetare i det bruna partiet, så någon fler kandidat blir förmodligen svår att få fram. Detta är nog det bästa hon gjort. Jag har aldrig gillat varken hennes pappas, eller hennes idéer.

Heja, heja!

*****

Det trodde jag inte

Vet du vad? Jo - min blogg Ögonblick i norr fyller inte mindre än 20 år, just idag. 

Hur ska man fira det? Det blir nog rätt diskret. Det är ju bara måndag. Fyrverkeri är det inte heller tal om. Det blir ingen särskild mat till middag - rester.

 

När jag började blogga hade jag inga planer på att jag skulle hålla på i 20 år. Men nu ser det ut som att jag går in på mitt 21:a. Och vem vet - om fem år kanske det blir tjugofemårsjubileum. Visst har det varit svajigt ibland. Men jag lärde mig snart att inspirationen går i vågor. Och det tillkom ju en dimension, när man så småningom kunde lägga in bilder. Det inspirerade, förstås.

 

Här är mitt första inlägg. 

Tur att jag inte väntade ytterligare en dag. Då hade det ju blivit ett aprilskämt.

 

Under hela april 2005 lade jag bara in 3 inlägg. Exklusivt, eller hur? I maj, samma år lossnade det ordentligt. 

 

Sedan har det flutit på

*****

Udda ...

.. viner blev det på månadens vinträff i kvarteret. Vår 'vinprovning' alltså - numera kallad vinavsmakning.

Tre slovenska och ett kroatiskt, blev det.

T.I.L.I.A Estate. Nostra 2021 blev först i raden. Vitt vin. Och rätt menlöst tyckte jag. Särskilt när det kostade 194 kronor.

T.I.L.I.A Estate El Brut Nature 2021 blev näst i tur. Ett bubbelvin. Kraftig smak. Benämndes som rosévin, men jag tyckte det var mer orange. Inte riktigt i min smak heller. I alla fall inte som man normalt betraktar mousserande viner. Möjligen kan det passa till mat. Pris 256 kronor.

T.I.L.I.A Estate. Pinot Noir Estate, 2020. Ett smakrikt och gott rött vin. Men kanske lite dyrt. Det kostade 228 kronor.

The Dalmatian Dog var sist ut. Rött, kryddigt och mustigt. Och nu blev det kroatiskt. För tretton år sedan, då jag besökte landet, sas det att deras viner inte exporterades. Främst för att det odlades för lite vin där. Tydligen har det förändrats. Det här var prisvärt - 139 kronor.

En trevlig kvällsstund med grannarna blev det, som vanligt. 

 

*****

Sluttamp

Vi går en runda i solen. Som så ofta blir det 'Södrahamnrundan'. Den är bra, eftersom den kan expanderas eller på andra sätt varieras, ja till och med förkortas. Fast det sistnämnda är lite förbjudet.

Isen är i vanlig ordning välbesökt. Direktflyget från Paris har upphört för säsongen. Men linjen från Tyskland verkar vara på gång ännu en tid. Man hör språket här och där i stan.

Isarna är intakta. Kommunen testar och rapporterar 60-70 cm tjocklek. Det håller. Problemet är de ideliga plusgraderna alldeles för tidigt på säsongen, som skapar glashalt och till och med vatten på ytan. 

Men nu har någon minusgrad fått ytorna att stabiliseras och gör dem gångbara. Inte ens broddar behövs.

Vi tar iland och fortsätter runt Gültzauudden. Skön tur. Det blir nästan 7 km till kaffet. Solen övertogs av molnbanken från sydost. Det blev grått när vi kom hem.

Det får gå.

Våfflorna på närmsta ön lockar många.

*****

Du missade väl ...

.. inte dagens solförmörkelse?

Den var på intet sätt total, men en liten 'tugga', tog månen vid lunchtid.

*****

Inspirationen tryter

Ibland har man inget att berätta. Då har jag fått lära mig att man ska sätta sig vid datorn ändå och skriva. Alltid blir det nå't. Kanske.

 

Det är ju så att man ofta gör mycket mer än man tror på en dag. Saker man inte tänker på. Och så kan man ju lyssna till Spanarna i P1 en stund, och få lite insikter i diverse ämnen. 

 

Andra spännande saker är att man går och handlar. Två kassar släpas hem, tvärs över gatan från vår närmaste butik och fyller på förråden. 

 

Eftersom vi båda ingår i bostadsrättsföreningens styrelse (Ja, jag är bara suppleant.), har vi fått vissa ansvarsområden. På vår lott står soprummen. Inte så att vi ska städa upp och göra snyggt, men ibland måste man fixa lite. Idag blev det nya skyltar, för att folk ska veta var olika saker ska läggas. Konstigt nog verkar en del ändå inte begripa vad som står på skyltarna, utan chansar vilt. Vet inte vad det är för folk, eftersom de allra flesta här verkar normalbegåvade och förmodligen läskunniga. 

 

Men ibland krävs insatser från vår sida.

 

I övrigt lugnt. 

 

Man kan stirra ut genom köksfönstret också.

  *****

Det går ...

.. utför,  utför och utför med demokratin här och där.

Har vi börjat vänja oss? 

*****

Ovanligt öde ...

.. på gymet idag. 

Men så slog det mig - dom är hemma och vispar våffelsmet.

*****

En sån där dag ...

.. då man inte gör nå't vettigt. Eller också är det det man gör - dvs ingenting. De dagarna är säkert också värdefulla på något vis. Det är bara lite svårare att upptäcka vilka fördelar de har.

Nåja - lite promenad blev det i alla fall. I blåst. Det var jobbigt att vara flagga idag. Eller också kanske det är kul, pirrar i 'magen' ...

Men går man sönder av vindarna kan det inte vara så roligt, tror jag. 

Själv drar jag mig tillbaka på eftermiddagen. Det får bli en stund med boken, som jag har lite svårt att komma in i. Började tänka på den tidigare idag och det slog mig då att jag inte kan berätta vad den handlar om. En del böcker är så, och det brukar ju reda ut sig. Den får hundra sidor. Har inget hänt då, så får den åka in i hyllan och stanna där.

Dagen går vidare.

*****

2025 ...

.. marsvinter. 

Jojo!

*****

I kvarteret intill ...

.. vårt, här i stan bjuds en gång per år norrbottenskonst i en gigantisk utställning i tre våningar. Det är Länsförsäkringar som öppnar sitt kontor för allmänheten. Och den kommer. I mängder. Det blir trångt i korridorer och kontorsrum, som är konstverkens plats.

Här blandas många olika tekniker och genrer. Britta Marakatt Labba, numera med världsrykte för sitt broderande.

Sven Teglund, som brukar kommentera här i bloggen ibland. 

Erling Johansson, en annan kändis.

Nils Nilsson-Skum

Statyetter, foto, oljor och akvareller. Som sagt - stor variation. Vi orkade inte riktigt med allt,  tyvärr. Det blir övermäktigt med 142 alster. 

Men skönt med det man ser.

*****

Och alla ni ...

.. som viftat undan mina teorier om att ungar/ungdomar som spelar dataspel, påverkas, avtrubbas av våldsskildringar ...

Ni kan ju börja läsa här.

Eller lyssna till Konflikt.

Och du som jobbar med att skapa våldsamma  dataspel, sök terapeut!

*****

Så körde vi om

Vårdagjämning idag, liksom internationella groddagen. Och säkert är det någon som fyller år också. 

Denna dag, den 19 mars, är Luleådagen 12 timmar och 19 minuter lång. Malmö orkar bara 12 timmar och 14 minuter. Stackars er i Sydsverige! I ett halvår kommer det att vara längre dagar hos oss.

Att grodorna fått en dag har jag fått lära mig idag. 20 mars är nämligen World frog day. I alla fall i år. Men lägg inte datumet på minnet, för det verkar variera. 2017 var det nämligen den 29 april som grodorna firade. 

Nu får man ju ta till lite vadsomhelst för att fira något kul. Det skadar inte. Tråkig omvärld. Trist vinter.

Apropå vinter så har jag hävdat att den gångna (Fast egentligen ska den vara kvar ännu, i våra trakter.) vintern har varit exceptionellt tråkig. Jojo-vinter. Kallt, varmt, kallt, varmt, regn ibland, snö emellanåt. Inbillning verkar många andra hävda. Men igår fick jag medhåll från SVT:s meteorolog med det lockiga håret (kommer inte ihåg vad han heter), som också hävdade att vintern i norra Sverige har varit heltokig. Han valde inte just det ordet, men han menade det. 

Idag bevittnade jag klimatförändring under promenaden, där havsisen nu, på grund av 8 plusgrader härom dagen är spolierad på sätt och vis. Det är ingen fara med hållbarheten. 60-70 cm tjock, lär den hålla ett bra tag. Men ytan! Där hjälper knappt broddar ens, nu när det varit minusgrader (Vad sa jag om jojo?) igår kväll och i natt. 

Minst hela mars månad ska den vara intakt. Ifjol var isvägarna officiellt öppna till slutet av april.

Låt oss få se fram emot en bättre vinter nästa år.

Vattensjukt

*****

Repris

Vi gjorde ett återbesök till Anders Sunnas utställning på konsthallen här i stan. Det gav en hel del extra till det förra besöket.

Onsdagar klockan 12.30 blir det nämligen guidad visning av en duktig, ung konstpedagog. Han berättade saker om de gigantiska målningarna som åtminstone jag hade förbisett.

Mycket värdefullt.

*****

Här ligger jag ...

.. på akuten sedan igårkväll. Blod i urinen ska undersökas.

Jag mår egentligen inte dåligt. Men det är så trist.

*****

Ny bok

Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren, hamnade på mitt sängbord från och med idag. Jag har tidigare sagt att jag gärna läser spänningsromaner, men försöker undvika 'polisångest', dvs böcker där någon avdankad utredare ska ta tag i något som hänt. Blir så less på sånt.

Nu är den här boken inte helt befriad från sådant, men jag har hört talas om den så pass mycket att jag ger den en chans.

Vi får se hur det går.

*****

Inte hittar vi på ...

.. något mera kreativt än att ge oss ut på isvidderna. Ja - det ska i så fall vara att vi gick i en omvänd riktning, jämfört med vår vanliga. Men det gick bra det också. Anledningen var att försöka gå i medvind, eftersom den var både frisk och iskall. Det gick sådär.

Skönt att komma hem till en kopp kaffe, eller två, och skidåkare på teve.

Många traskar ut till våfflorna på Gråsjälören i medvind. Undrar vad de tycker om hemvägen?

*****

Rapport från ...

.. en annan verklighet. Eller i varje fall en vinkel av ett annat liv. Nämligen militärtjänstgöringen - eller lumpen, som det för det mesta hette.

Jag var lite 'skakis' för att göra lumpen. Egentligen hade jag väl helst velat slippa. Men inkallningen kom och jag tog mig i kragen och ställde upp. Det fanns inget val.

Min lott var att bli artillerist i Boden. Och jag blev utbildad till bandkanonförare. En bamsemaskin på 52 ton som kunde skjuta stora bomber så långt som 26 kilometer, om jag minns rätt. Jag, som inte var ett dugg motorintresserad hade plötsligt till uppgift att tryggt och säkert föra fram denna pjäs med hjälp av, inta bara en, utan två motorer. En kolvmotor från Rolls Royce och en gasturbinmotor från Boeing, fanns under luckorna framför mig, där jag satt nedsänkt i en 'brunn' med möjlighet att antingen sitta med huvudet ovanför kanten, eller att använda sig av periskop nedsjunken med stängda luckor ovanför.

Det blev en lärorik tid, med goda kamrater ur olika samhällsskikt från alla delar av landet. Det blev helt enkelt kul. Sommaren var varm. Mycket varm. Och den efterkommande vintern rekordkall, då jag fick uppleva en tältnatt i minus 44 grader.

Hem fick man inte åka så ofta. Så för att föräldrarna skulle ha lite koll, fick jag helt enkelt skicka brev och berätta. Man kunde ju skriva för hand på den tiden. 90 öre kostade det att skicka, så det hade man råd med.

Klicka på bilderna för bättre läsbarhet.

Brev till mamma på stuga-adressen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 *****

Undrar hur det känns ...

Klipp från NSD

.. att bli akterseglad. Att man missar en buss eller ett tåg, är barnlekar i det sammanhang som gäller här - i rymden, alltså.

Två astronauter sitter isolerade sedan drygt ett halvår (Ja, de skulle ha kommit hem efter tre månader, men det sket sig. Nu blir det alltså minst nio.)
i sin lilla kapsel, utan chans att ta sig hem till jorden. De fick i somras veta att de skulle tas om hand i februari i år. Men nu har det också gått åt pipan, sedan det visar sig att den farkost som skulle hämta hem dem har problem och inte kan användas ännu. 

Men hur mår de två, undrar jag? Hur räcker maten? Vad får de för annan stimulans. Är de goda vänner hela tiden? 

Och hur i herrans namn vågar nya astronauter avlösa de de två. Det är nämligen avsikten. Den farkost som ska hämta hem dem, har fyra nya besättningsmänniskor som ska ta vid.

*****

UPPDATERING: Idag 15 mars på morgonen, rapporteras att hjälp är på väg. På söndag lär de få hjälp.

UPPDATERING 2: Jag har tydligen missat något i sammanhanget.  De två har tydligen inte varit ensamma däruppe. Men när har övriga kommit dit? Och varför har då inte de två strandade kunnat tas hem? Hm?

Måste man ...

.. anpassa sig? Att fixa en kopp kaffe eller två, har aldrig varit något problem i det här hushållet. Vi har alltid avhållit oss från krångliga kaffebryggare och har aldrig investerat i någon espressomaskin, eller liknande. 

Dels tar såna mackapärer plats, är fula, och tar tid för att framställa några koppar. Nej - här har enkelheten fått råda. Så kallade bistrobryggare är vad som gäller. En kanna, en 'sil'. Två delar. Idealiskt. 

Men nu fick man en käftsmäll i dagens nyhetsflöde. Det visar sig nämligen att kaffet inte filtreras ordentligt i våra 'apparater'. Det kaffe som serveras innehåller beståndsdelar som kan orsaka ohälsa i hjärta och kärl. Det låter ju jättefarligt.

Nu rekommenderas bryggtratt med filter; dvs det som gällde förr i tiden, innan bistrobryggaren dök upp.

Vår konsumtion är inte så stor. Tre koppar om dagen är det vanliga. Kanske kan man fortsätta med sina snygga tvådelarskannor. Gott blir det i vilket fall.

*****