söndag, november 30, 2014

Ibland går det undan

Klockan 11.35 lämnade vi vår tillfälliga hemvist i Stockholm. Tio minuter senare klev vi på flygbussen och hamnade förstås på Arlanda, där vi fick vänta en timme till vår plan skulle gå.

Nu, har jag kommit till Luleå, suttit 25 minuter på Luleå Airport och väntat på lokalbussen, kommit hem, varit och handlat, packat upp, gått med kabinväskan till förrådet, satt upp adventsstjärnan och en annan julbelysning, lagat middag, ätit och diskat undan.

Jo - och så har jag uppdaterat jobbets hemsida också. Och skrivit det här inlägget med redigerat foto.

Exakt sex timmar och tio minuter senare.

Effektiv är bara förnamnet.
Ibland.

*****

Rosa skimmer ...

.. i huvudstadsgryningen.

*****

lördag, november 29, 2014

I hipstertrakter

En välfylld lördag med långpromenad från yttertsta Vasastan till Moderna muséet. Tyvärr genom det kaos som Stockholms city är i dessa pre-christmas-dagar. (Jag skriver på engelska bara för att smälta in i allt de coooooola.) Fullständigt vidrigt med folk. Att gå genom en folkmassa ungefär som den där som man ser på bilderna från muslimernas rundgång kring Kaban i Mecka. Men här går hälften av alla åt andra hållet.

Men till slut kommer vi fram. Trängseln är där shoppingen finns. Det är ju vår motsats till dyrkandet kring Kaban.

Kvällen vikt för en mysig liten söderkrog. Matboden på Folkungagatan. Ljuvlig lammytterfilé perfekt tillagad och serverad av trevlig och naturlig personal. En chokladfondant av hög klass. Stället har också en imponerande vinlista. Bordsbeställning ett måste. De har bara ett trettiotal platser. Rekommenderas.

*****

Träffade en vovve idag ...

.. på långpromenaden, när vi råkade slinka in på ett ställe.

*****

torsdag, november 27, 2014

Dimmig november

Föredöme?

Sportfånar förnekar sig aldrig. Nu vill Magnus Wernblom, tränare för juniorer i MODO att straffen för slagsmål på isen ska bli mildare.

 - Jag tror det skulle locka mer publik med fler slagsmål, säger han. Spelarna är ju arga på varandra.

Underkänt till tränaren. Och underkänt till den publik, som kan tänkas lockas av slagsmålen.

Något är fel!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Här finns intervjun.

onsdag, november 26, 2014

Spöken

 - Jaha, nu har det börja läcka i kökskranen.
Det sipprar lite från "kronan" eller vad det heter, när man tar vatten. Det har hänt en gång förut och då hade vi en händig granne som kunde fixa det, bara vi köpte reservdelarna. Den grannen finns inte kvar.

 - Gör en felanmälan.
Det rådet fick jag, och gick in på bostadsrättsföreningens webbsida och rapporterade. Fick ett svar rätt omgående att det skulle fixas inom 24 timmar. Och så har det blivit!

Inte för att jag vet hur det gick till. Visserligen hade jag kryssat i att reparatören får använda huvudnyckel, men jag kan inte se ett enda spår av att någon varit här. Och jag har bara varit utanför dörren i sammanlagt ett par timmar (högst) idag. Uppdelat på flera tillfällen. Så jag kan inte tro annat än att ett godhjärtat andeväsen gjort jobbet. För nu kommer inte en endaste droppe ens om jag försöker provocera på olika sätt.

Nu har ytterdörren börjat gnälla alldeles ohyggligt. Inte i de smörjningsbara gångjärnen, utan uppe i en dörrbroms, som har till uppgift att man inte ska kunna slänga upp dörren för hårt av misstag, eller att vind ska ta tag i den och vräka sönder den. Den är lite mer komplicerad att förstå sig på.

Ska jag felanmäla, eller ska jag bara vänta på anden?

*****

Luleå 26 november klockan 12.09

Det var länge sedan jag såg ett stort fartyg ligga på redden i Södra Stadsfjärden.
Den stora hamnen ligger en bra bit längre ut bortom isbrytarna.
 
Klicka på bilden för bättre närvarokänsla.
Snö? - Njae.
 
*****

Utför

Hos Annika Bryn läser jag ett inlägg, som jag kan instämma i fullt och fast. Här följer min kommentar:

Bra skrivet om tankar som också jag har. I de flesta organisationer där jag arbetat under snart 45 år, har vi haft stenhårda kvalitetskrav, som måste följas. Oberoende inspektioner från certifieringsföretag med jämna mellanrum, och uppföljning av att felaktigheter rättas till. Direkt!
Och då har vi ändå inte liv på vårt ansvar.

Hennes inlägg handlar om slarv. Inom Trafikverket, socialtjänsten och migrationsverket.

Jag blir alldeles häpen och skrämd, när jag märker hur vår standard sjunker på punkt efter punkt. Vi som haft en internationellt sett hög ranking på område efter område, får snart se oss omsprungna av länder, som vi tidigare nästan "fnyst" åt. Alla våra nordiska grannar har passerat oss på många sätt. I september konstaterades att Sverige klättrat från trettonde till tionde plats på värstalistan när det gäller miljö. Och när det gäller klyftan mellan rika och fattiga, har vi på ett år sjunkit från fjärde bästa plats till den tionde.

Idag på morgonen kom nästa nyhet. Vår personuppgiftslag (PUL) gäller inte utanför EU. Det betyder att alla offentliga register som vi figurerar i, kan begäras ut av främmande makt. Alltså, främmande makt utanför EU. Ett norskt bemanningsföretag begärde för en tid sedan ut alla personuppgifter om svenska sjuksköterskor. Norge är ju inte med i den europeiska unionen, så vi har ingen "rätt" att neka dem uppgifterna. Det är ett kryphål i lagen. USA, Kina, Ryssland eller andra diktaturer kan förstås göra samma sak. Heja, heja ....   Skulle däremot ett svenskt företag vilja ha ut uppgifter om dig från ett offentligt myndighetsregister så blir det nej! 

Tyvärr så tror jag i likhet med Annika, att de som nu börjar komma upp och ut i arbetslivet, oavsett position är produkter av en skola, där ansvar och konsekvenser är något som någon annan får ta. Curling började nog tidigare än vi inser.

Glad onsdag!

*****
Läs Annikas syn på saken.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag, november 24, 2014

Lätt som en plätt

Hur funkar det egentligen? Det där med läxhjälp. Igår hörde jag en panel mediamänniskor som diskuterade att Läx-Rut tydligen ska försvinna. Det vill säga att köpt läxhjälp till sina telningar inte ska ha någon subvention från staten i form av skatteavdrag. (Jfr. Rot-avdrag)

Jag vet inte hur vi klarade oss förr, men vi hade alltid läxor. Mer eller mindre, förstås. Men dagligen. Vi tog hem våra böcker och läste på det vi blivit anmodade. Vid nästa lektion i ämnet så diskuterade man innehållet eller hade ett förhör,
  • för att öka förståelsen för det man läst
  • för att få andra infallsvinklar på det som kanske var ett frågetecken
  • för att säkerställa att jobbet hemma har blivit gjort
  • för att kunskaperna ska "sätta sig". (Känt pedagogiskt grepp.)
Okomplicerat och fullständigt logiskt.

Nu är det tydligen inte så, vilket jag tycker verkar märkligt. Men jag kanske är ute och trampar på okänd mark. Jag har fått intrycket att man visserligen har läxor, men att det inte görs någon uppföljning mer än möjligen ett prov, som inte sker in anslutning till inlärandet, utan någon sorts samlings-/nationellt dito.

För det krävs tydligen att man måste ha hjälp att läsa läxorna hemma. Och har man inte någon som kan hjälpa, får man ta till en extern konsult, för pengar. (!!!) Det gäller alltså för dem som har råd oavsett skattesubvention eller inte.

Det har nu blivit så brännbart att man hellre vill ta bort läxläsningen helt. Okej - det låter ju lika huvudlöst med tanke på vad som händer när eleverna önskar gå vidare på högskola eller universitet. Studievanan är obefintlig.

Min fråga gäller alltså:
  • Har man läxförhör?
  • Vem har bestämt att det är en dålig pedagogisk princip, om det inte sker?
Sedan är det väl självklart att i den mån läxhjälp anses behövas, så ska det ske inom skolan och givetvis utan att segregera genom att samtliga elever får del av det. Inte bara de som har rika föräldrar.

Som sagt: Så okomplicerat och fullständigt logiskt.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lästips - förmodligen

Låt mig ta din hand. Så heter Sveriges bästa deckare i år. Den är skriven av en f.d. luleåtjej, Tove Alsterdal.

Kul. Jag läste hennes förra I tystnaden begravd, med behållning.

*****

- Å ni däruppe, ...

.. som har så mörkt. Där skulle jag aldrig kunna bo.

*****

Jaha, tänkte jag ...

.. då förlorar vi den lilla snö vi har fått, då.

Jag sade det också till Benke. Ville ju förankra min "prognos". Synd bara att jag inte spred den viralt och överskuggade SMHI:s oputsade kristallkula.

De hade ju i sin "visdom" förutsagt att ett "kraftigt snöområde kommer från sydväst att passera hela Norrland. I de södra delarna och i södra Västerbottenskusten övergår snön till regn." Kartorna var fullprickade med nollor, förutsägandes temperaturen som kunde tänkas bli aktuell. Det så kallade snövädret skulle börja under söndagskvällen.

 - Bah, tänkte jag. Det blir bara regn, även här i Norrbotten. Och minst en plusgrad!

Den där söndagskvällen vet jag inte när den inträdde. Jag gick till sängs strax före midnatt igår och då hade då inget hänt.

Utsikten från vår balkong visar min insikt.
Men i natt brakade det lös. Ja - inte snö alltså. Men regn. I floder, kaskader, duschar, mot fönstren. Jag vaknade ett par gånger av oljudet. Och morgonen möter med snöfritt, regn, och inte en, utan tre (3) plusgrader. Där slog min prognos fel, och jag medger att jag med mångårig erfarenhet borde ha insett att man aldrig ska vara blygsam, när det gäller att justera vädertjänstens prognoser.

För dagen spår nämnda institut att snöandet ska fortsätta.

Fan och jag prognostiserar inte.
Vi vet!
Att det blir regn.

*****
(Ibland tänker jag också att den där norrköpingska institutionen kanske har missat att Norrbotten skiljdes från Västerbotten år 1810, och att man därför tror sig ha rätt om regnets utbredning.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag, november 23, 2014

Hittepåmiddag

Benke överraskar med en varm belugalinssallad med gröna ärter, toppad med kotlettbacon, halstrat torkat renkött, oliver, och rödbetssallad. Senaps- crèmefraiche. Blandade rester till en del.

Ett "restvin" blev det också. Den sista tredje- delen av fredags- kvällens  Italian Zinfandel. Bra val.








*****

Novemberghelg

En gång i tiden gillade jag inte november. Den månaden och början av maj (brunvåren) var de årstider jag gott kunde vara utan. Men jag har ändrat mig. Tror det beror på att vi för 12 år sedan beslöt att skaffa fritidshus. Då är det lättare att se det vackra som även november kan bjuda. Det dunkla ljuset; de pastelltonade färgerna. Den där brunvåren mellan snösmältning och grönska i början av maj, kan jag dock vara utan.

I helgen fick vi besök av Mikkel/Mikkelina. Bra, tycker jag. En till synes välmående räv med vacker päls jagar möss på vår tomt. Hen har också insett att man kan lura på mössen under fågelmatningen, eftersom de gärna besöker och äter upp det eventuella spill som fåglarna river ner.

Skogsmöss verkar det finnas gott om även i vinter. Andra året i rad. Men man vet ju aldrig. Rätt vad det är, så kraschar beståndet. De flesta år ser vi inte en enda.

Så på Rånlandet står vi till tjänst med ett brett utbud. Vi matar fåglarna, som matar mössen som tas om hand av räven.

Det är så det funkar.


 
*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag, november 22, 2014

Schlapp lördakväll

Och där ...

.. raskar räven. Oskarp, jag vet. Men ändå. Ramen är ju skarp!



<<<>>>

Han får IG ...

.. i sverigekunskaper, vikarien för fru Syrén.
- Och nu ett samtal från Harads i Norrbotten.

Efter lite introduktion får han plötsligt för sig att göra någon association till Umeå!!!?

Undrar om han kopplar ihop Örkelljunga med Linköping också.
Jag menar de ligger ju till och med närmare varandra.

*****

fredag, november 21, 2014

Fredagkväll ...

.. och Benkes kollega Anna i final i Vem vet mest i SVT2.

*****

Från stadens larm ...

.. till rena landet åker vi efter lunch. Det är elva minusgrader, klar himmel och stilla luft.

Hos närmaste grannarna har en lite renhjord på 13-14 djur tagit logi och tittar lojt på oss där de ligger och ser oss passera med bilen.


Vi installerar oss och jag tar en promenad i skymningsljuset för att ta en bild, eller fler. Det går sådär med mobilkameran. Men jag tar ett par på de vackra djuren när de motvilligt lämnar platsen för att dra sig utom synhåll.

Jag går hem. Njuter en kopp kaffe och redigerar den bästa bilden med hjälp av det program som finns i mobilen.

Det blev rätt bra ändå.

*****

torsdag, november 20, 2014

Individens val - Individens värld

Så gott som dagligen hör jag om hur "offer" tas om hand på diverse vårdinrättningar, främst akutditon, för att de experimenterat med drogen Spice. Och missbruket sprider sig ohejdat, eftersom det inte finns möjlighet i lagen att förbjuda substansen.

Jag har väldigt svårt att förstå hur folk (För det är tydligen inte bara ungdomar.) vågar prova röka okända kemikalier efter att ha hört hur det kan gå, redan efter ett bloss ibland. Näradödenupplevelser vittnas det om. Vilket hörs i tidningar, radio och TV, gång på gång på gång.

Men så slår det mig ...  Många, oavsett ålder lyssnar aldrig på nyheter, läser aldrig tidningar, ser inte Rapport, Aktuellt eller TV4-nyheterna. Ett faktum som för mig är obegripligt. Inte heller tror jag att så många är beredda att betala för att läsa journalistiska alster på nätet, dvs prenumerera på en daglig tidning. "Nyhetsundvikare" har blivit ett nytt begrepp, enligt bl.a. Dagens Nyheter häromdagen. "Den stora klyftan" heter en artikel som handlar om just detta.

Denna ökande kategori människor får istället sitt nyhetsflöde från sociala medier och andra nätsajter av varierande sort och (förstås) kvalitet. Ofta hämtar de också sina kunskaper från sfärer beroende på det egna intresset. Det blir alltså en rätt begränsad omvärldsbevakning. Värdet av den information de får blir naturligtvis också därefter.

Det får mig att undra hur demokratin kommer att fungera i en framtid, som inte ligger så väldigt långt borta. Ska vi få all information från Facebook, Instragram, Twitter, Viralt etc etc så får vi nog vänja oss vid ett förändrat samhällsskick.

Statsminister Jamson tillträdde  efter den lyckade gillakampanjen år 2022

Eller vad tror du?

















*****
Foto: Wikimedia commons http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cat_%283562052373%29.jpg?uselang=sv

onsdag, november 19, 2014

María Möller ...

.. och ett glas på Clarion.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
*****

Luleå 19 november kl 13.47



*****

Å däääär ...

.. åkte Berts världsberömda lasagne ut ur ugnen. Rykande het.

Recept finns inte.

Jag gjorde bara som förra gången. För fem år sedan, eller mer. Det har bara inte blivit av. Och så glömde jag de krossade tomaterna. Fick krossa några själv. Säkert var det också något annat som fattades. Därför lade jag till lite hipp som happ.

Så jag garanterar inte annat än äktheten.

Den är min!
Den världsberömda.




*****

Medelmåtta

Det verkar som att jag blir mer och mer slätstruken med åren. Här har man argumenterat för både det ena och det andra. Saker som många i stort sett bara fnyst åt.

Det ibland omdiskuterade forumet Ring P1 har jag förstås större möjlighet att lyssna på nuförtiden då jag disponerar tiden själv, i stor sett. Där ringer kreti och pleti in om hött och mött, om man säger så.
En del tjafs, förstås, men förmodligen viktigt för den som ringer in.

Men det finns också guldkorn. Och nu har jag börjat märka att idéer som jag skrivit om här i bloggen under åren, börjar bli comme il faut.

Den senaste tiden har jag faktiskt hört flera inringare som efterlyser värnplikt. Tack för det. En välgärning vore det, om det infördes igen. Eller någon form av samhällsplikts-/krispliktsutbildning. Obligatorisk.

Sedan har vi det där med okunniga bilförare också. Idag hörde jag två inringare, som i likhet med mig tyckte att fortbildning skulle vara obligatorisk för att man ska kunna få sitt körkort förnyat vart tionde år.
 - Åh, då skulle jag inte ha något körkort, är en reaktion jag fått.
Nä - just det! Du kanske inte borde ha något.

Tänk att vi finns, vi som nu börjar bli så många, som tycker lika.
Riktiga dussinmänniskor.

Heja!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Suck!

Fira elfte advent!???
Med Rusta
*****

måndag, november 17, 2014

Många funderingar blir det

Idag var det ovanligt mycket att fundera över. Till exempel det här med dataövervakning. EU:s datalagringsdirektiv (Ett direktiv är en uppmaning till medlemsländerna att anpassa sina befintliga, eller instifta nya lagar.) säger att dataleverantörer, bredbandsoperatörer och telebolag måste spara allt som användarna pysslar med på nätet eller över telefonen (inte talet) i sex månader.

Jag vet inte vad jag tycker om det, men lagstiftarna tycker det är ett bra material för att stävja allvarliga brott, eller åtminstone försöka undvika att de sker. Hur det är med det vet jag inte, men jag inser att SÄPO kan ha en viss poäng där.

Men visst hänger den personliga integriteten löst. Det måste jag också hålla med om.

Å andra sidan ... De som vänder sig starkt emot datalagringsdirektivet måste väl i herrans namn vara medvetna om att allt du gör på nätet sparas i en eller annan form. Hos Google. Hos Facebook. Hos Instagram, med flera sajter.
  • Att du får annonser presenterade för dig som handlar om områden du är intresserad av.
  • Att du vid sökning på Google ofta kan se vad du senast sökte på, oavsett om du använder jobbdatorn, hemmadatorn eller mobilen.
  • Att din position med god precision pekas ut med en blå liten bil i Google Maps, när du slår upp sajten.
Det är allt ett verk av att information om dig samlats in och sparats vid något tillfälle.

Och där stannar det nog inte i bara sex månader!

Så vad har du att sätta emot. Datalagringsdirektiv, eller ej.

*****

Vi håller ställningarna - Mera skryt

Jag som tycker vi har haft en usel november, kanske inte ska klaga ändå. Vi håller nämligen tredjeplatsen ännu en vecka.

Nåväl - Vi vann ju hela sommaren, så varför ska vi inte fortsätta i god stil?

























*****

Begriper inte ...

.. varför jag hela tiden glömmer att man kan hålla ner Ctrl och  trycka + för att öka textstorleken på skärmen. Om det är nödvändigt.

Där sitter jag istället i obekväm "gamställning" och läser.

Det är väl samma fenomen som att jag går krokig som en märla när jag dammsuger. Som om jag inte skulle nå ner till golvet annars.

Tröttsamt!

*****

Självskryt

Jag blir nog aldrig någon kroppsbyggare.
Många på gymmet dricker proteindrinkar och
annat jox efter träningen. Jag tar en kaffe
hemma vid köksbordet.
 - Hej. Det var länge sedan, säger E och hälsar i hand på gymmet.
 - Seså, sätt fart nu, säger jag och skrattar.
E är precis på väg att kliva på uppvärmningscykeln.
 - Det är som att gå in på ett helt annat företag nu, när du inte är där, fortsätter han.
 - Jaså.
Jag är lite överraskad. E jobbar med ett av våra två elitlag i basket och är kontaktperson, vilket innebär att han ansvarar för att via oss ordna lagets alla resor. Men det sköter Therese, min bordsgranne på jobbet till 130 procent. Vi hade egentligen inte så mycket att göra med varandra till vardags. Men han gillar att skoja lite den gode E.
 - Du borde flytta söderut nu, när du är pensionär, säger han. Tänk 20 25 grader varmt och sol. Vore inte det skönt? E är inflyttad chilenare sedan många år.
 - Jo, men jag gillar vinter och skidåkning också, vet du väl. Jag opponerar mig.
 - Du är sjuk!

Kul att man är uppskattad.

*****

söndag, november 16, 2014

Många gånger har jag försökt ...

.. att få bra bilder på skogens absolut fegaste fågel. Oftast utan framgång. Eller rättare sagt alltid utan större framgång.

Man får nämligen inte på något sätt röra sig, vistas närmare än femtio meter, eller tappa en knappnål i mossan, förrän den i panik sätter iväg in i skogen.

Vi får dock ofta besök av fågeln vid vår fågelmatning, där det glupskt kastar i sig solrosfrön. Otuggade, så att säga. Eller också hackar den i sig stora bitar av talgbollarna, som försvinner i rasande takt.

På kökssidan av vårt fritidshus fick jag idag se en nötskrika, som kalasade på en avancerad form av talgboll, (Orkar inte förklara vad det innebär, men den ser ut som en cheesecake.) som jag lagt ut på en stor sten. Det är den utsikt jag har från diskhon. Hämtar kameran. Det är dagsljus, så inga lampor är tända inomhus. Ändå ser gynnaren mig genom fönstret och drar. Men inte så långt den här gången, så jag står kvar med kameran. Fågeln kommer tillbaka och genom fönsterrutan kan jag ta ett par bilder på den. Den är vacker, med sin rostbrunrosa fjäderdräkt kryddad med svarta och vita strimmor på vingarna och, inte att förglömma, ett turkosblått, rutigt färgfält.

Men bilderna blir som de blir genom fönstret. Beslutar därför att bearbeta dem lite. Eller egentligen rätt mycket. Rätt nöjd med resultatet. En av bilderna fick bli vinjett. Den andra ser du här.

Jag tycker jag fick till en "akvarellkänsla".


Kanske en Bertbruno Liljebodinfors


*****

fredag, november 14, 2014

När jag i Rapport ...

.. ikväll fick se hur folk åker charterflyg från Skellefteå för att shoppa i Ullared började jag oroa mig för den mentala hälsan. Inte min, utan resenärernas.

Så fruktansvärt!

Det är inte underligt att  världen ser ut som den gör.

*****
Nedan ser du den replikväxling som skedde när jag la ut samma text på Facebook.

Gunilla Jansson. Ja "folk" åker buss miltals till ett stort varuhus, som är blått och gult, för att köpa värmeljus och servetter.
Vad säger detta om Svenskars shoppingberoende?

10 tim · Gilla · 1

Ragna Boman Oj oj

4 tim · Gilla

Ragna Boman Tänk så mycket pengar man sparar! 

4 tim · Gilla

Barbro Gustavsson Bert visst är det skrämmande?

2 tim · Gilla

Elisabet Nilsson Jag som aldrig handlar annars, tycker Ullared är pest och pina och bara köpte tre dubbelvikta kort under besöket i London, åker gärna tio mil enkel väg till det blågula varuhuset, just för att jag tycker att det är att härligt ställe att handla på  Jag tycker helt enkelt om det. Allt är ju en fråga om vad man prioriterar. Somliga semestrar i Thailand eller köper en snöskoter eller två eller åker på skidsemester till Alperna. Det den ena tycker är roligt, avskyr den andre. Skulle det vara värre att åka till Ullared än att ta flyget till London eller Köpenhamn och julhandla?

1 tim · Har redigerats · Gilla · 6

Gunilla Jansson Helt rätt Elisabet. Alla är vi olika, och som delats på FB; Vilken tur att vi är olika, annars skulle man ju inte se vem som är vem"

1 tim · Gilla · 1

Elisabet Nilsson Gunilla Jansson: jag tänkte precis som Bert när jag såg inslaget på nyheterna igår, men sen tänkte jag lite till .., att det är väl en "grej" dom gör .., väninnor som åker tillsammans och shoppar och om människor lägger pengar på flygresor kors och tvärs över världen, det köper vi (många av oss), men Ullared är liksom för "bonnigt" och "dumt", tycker många och jag tror att det är mycket därför som det blir sånt löje över det. Hemma i Malå åker folk tretton mil till Skellefteå och handlar .., det går bussresor till Ikea från olika håll i vårt avlånga land .., ja, men vad är skillnaden? 

1 tim · Gilla · 3

Bert Bodin Elisabet och Gunilla. Jag har inget emot att man reser och ser sig om här i världen. Tvärtom, bara det inte går till överdrift. Det jag tycker är så besynnerligt och rent av skämmigt, är att de som reser till IKEA, Ullared m.fl. sådana inrättningar, oftast verkar göra det utan någon anledning annat än att shoppa grejer, som de överhuvudtaget inte visste att de hade behov av, förrän de råkade se den där kristallkronan i plast, eller vad det nu kan tänkas vara. De som har råd att åka över dagen från Skellefteå till Götaland har förmodligen övermåttans mycket saker hemmavid redan. Förmodlingen, med till visshet gränsande sannnolikhet, skulle jag kunna säga. Och jag undrar vart vi är på väg.

1 tim · Gilla · 1

Gunnar Rindå En av de stora skillnaderna mellan bussresor och flygresor är miljöskälen.

1 tim · Gilla

Barbro Gustavsson Jag hatar att shoppa och skulle inte ens åka till Ullared om jag fick allt betalt

1 tim · Gilla

Gunilla Jansson Ja Bert, det finns mycket tokigheter i världen. Vissa tycker det är mysigt "fynda" krafs, vissa älskar att äta gott och dyrt på restaurang, vissa reser över halva jordklotet för att åka skidor...
Olikheterna är ju fantastiska 😀

1 tim · Gilla · 2

Elisabet Nilsson Jag tycker att det blir en slags besserwisser-attityd .., om dom här kvinnorna hade satt sig på flyget för att gå på Dramaten och se en teater .., hade reaktionerna blivit likadana då? Jag är nästan övertygad om att det tar ut varandra det här. Någon tar flyget till Kanarieöarna eller London - det är helt okej - men om en hel drös västerbottenskvinnor vill testa det här med Ullared, ja, men är det så farligt? Det är ju inte fråga om veckovisa resor, kanske en gång per år? Låt dom åka och ha roligt! Jag tycker att det är småaktigt tänkt av oss. Och ja, miljömässigt är det inte det bästa, men hur många av oss som läser här har inte tagit flyget utomlands och åkt på semester?

51 min · Har redigerats · Gilla · 2

Bert Bodin Precis, Gunilla. Skidåkning ger frisk luft, sol, motion, vackra vyer och andra bra intryck. Vad ger "krafs"?

52 min · Gilla

Elisabet Nilsson Och benbrott. 

52 min · Gilla · 2

Elisabeth Nilsson Säger bara.... Jag håller med tjejerna!

49 min · Gilla · 1

Björn Hellström Hur får dom med sig all skit de köper på planet?

47 min · Gilla

Gunilla Jansson Arbetstillfällen Bert 

44 min · Gilla

Bert Bodin Ja, Elisabet. Det jag alltså vänder mig mot är den fullständigt huvudlösa konsumtionshysterin. Jag undrar vilka nödvändighetsartiklar de där damerna hade fyllt sina gigantiska kassar med. De höll inte på att få in dem i bilen vid hemkomsten. Jag är inte ett dugg förvånad över att svensken bränner närmare ett halvt ton skräp varje år. Per person!!! Spädbarn. Ungdomar. Medelålders. Åldringar. Det betyder att några förmodligen bränner betydligt närmare ett helt ton. Andra gör det inte.

41 min · Gilla

Bert Bodin Tänk - Jag trodde kvinnorna var de som var kloka här i världen. 

40 min · Gilla · 1

Elisabet Nilsson Bert Bodin ja, det håller jag med om, helt och fullt. Men jag tycker ändå att det är småaktigt av oss .., och lite av von-oben-tyckande mot dom här kvinnorna (för det är väl ändå mest kvinnor).

40 min · Gilla · 2

Elisabeth Holmqvist Så småningom kommer Ullaredsgrejerna in i andra andningen och då tar vi tacksamt emot dem på t,ex, Secondhand Piraten i Sorele och ökar utbudet på ortens magra affärsgata!

23 min · Gilla

Bert Bodin Ja, Elisabeth. Men det är väl endast någon promille av grejorna som överhuvudtaget orkar andas en gång till. Och den affär du nämner satsar ju bara på ett kvalitetssortiment, om jag minns rätt.

11 min · Gilla





Vilken himla tur ...

.. att man hittar lärdom genom hela livet. För i skolan fick vi inte läsa närhistoria i någon större utsträckning. Ja - Inte i någon som helst omfattning.

För vi var helt upptagna med att få Hallands, så kallade floder i rätt ordning.

Jag har gått förbi den här skylten massor av gånger, men aldrig riktigt läst.
Och tänkt efter!

*****

torsdag, november 13, 2014

Hoppas det var trevlig läsning

Åtta minuter över ett i natt klickade någon in sig på min blogg. Och läste och läste. I alla fall en halvtimme.

Sedan somnade hen, men hade tydligen ställt väckaren på tjugo över sex, för att inte missa något. Läste och läste till klockan sju.

Men sedan var det dags att duscha och gå till jobbet.
Eller nå't.




07:02




81.237.254.79




81-237-254-79-no116.tbcn.telia.com
     



http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..
 
06:5981.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:5981.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:5981.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:5981.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:5281.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ 
06:5081.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:4781.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:4781.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:4281.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:4181.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:4081.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:4081.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:3981.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:3481.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:3381.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:3181.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:3081.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:2781.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:2681.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
06:2481.237.254.7981-237-254-79-no116.tbcn.telia.com 

 
01:34213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com
 
01:25213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
01:24213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
01:23213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
01:22213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
01:21213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com http://ogonblickinorr.blogspot.se/ ..  
01:08213.64.252.29213-64-252-29-no116.tbcn.telia.com http://www.google.se/url?sa=t&rct=j 

 
  
*****

Nu ska jag ut ...

.. och spana i solen och de elva minusgraderna. Ungefär så skrev jag i ett mess till Elisabet för ungefär 40 minuter sedan.

Jo!

Minusgraderna är kvar

*****

Premiär

En duva satt på en gren och funderade över tillvaron. Jo - jag var på premiären av Roy Anderssons senaste film igår kväll.

Det var inte utan att jag kände mig som den där duvan. Om man nu kan veta hur det känns. Men jag kan föreställa mig.

En film utan direkt synbar handling är väl en beskrivning. Korta och längre "tablåer". Alltid med helt stillastående kamera. Inte en enda närbild. Inte en enda kameraåkning. Och det mesta är lika beiget som i den där reklamfilmen av samma regissör: Nu får det vara nog. Ja - det får det. Du minns den säkert. Den där mannen som lamt slår näven i bordet. Minns inte vad det egentligen handlade om.

Vissa av sekvenserna är helt burleska. Där förflyttas man mitt i nuet till ett sjuttonhundratal, med Karl den XII som dundrar in på en nutida förortssylta i ett lätt öde landskap och kräver att den unge vackre bartendern ska dela tält med kungen under kriget mot Ryssland, som han är på väg mot. (Undrar vad den kungens nuvarande fans tycker om den scenen?) Eller den korta scen där en mamma sitter på en parkbänk och gullar med sitt spädbarn som ligger i sin vagn. Bara det! En duva kuttrar i bakgrunden.

Det enda genomgående är försäljarparet som är ute på en mindre lyckad kampanj "för att folk ska få det lite roligt". De säljer skämtartiklar av det sämre slaget. Lycka gör de inte.

Men jag tyckte om filmen.

Jag småkuttrade mest hela tiden åt den avskalade mänsklighet som skildras.

*****

onsdag, november 12, 2014

Det var ju inte meningen att ...

.. min tillverkning av grönkålschips skulle leda till vräkning. Men det får man ta. Köper jag ekologisk grönkål och hittar en liten pigg larv, när jag börjar skölja den, så vaknar förstås mitt sociala och empatiska system.

De sociala myndigheterna (som i detta fall består av mig) anvisade ny bostad i en hortensia på balkongen. Allt är frid och fröjd.

 - Men, säger du. Blir det inte kallt där?
 - Jo, men det var det i kylen där jag plockade upp kålen också.

Chipsen blev bra, kan jag rapportera. Och jag gjorde som Mari lärde mig på Facebook för en tid sedan. Repade av bladen. Gned in dem med olja och salt och ställde in i 200 grader i tio minuter.

Maris recept
 
Mitt resultat

 















*****

måndag, november 10, 2014

Arv och miljö

Ur tidningen trillade idag en skräckupplevelse. Riktad till barn och därmed barnens föräldrar. En katalog på 48 sidor fyllda av en stor del rent skräp. Rent skräp! Jag roade mig med att titta igenom publikationen och dela den för att visa dig vad den innehåller. Det blev rätt mycket, som synes. Vet också att några sidor inte fick plats på bordet. Och jag lovar .... Vänd på varenda blad och du finner precis lika mycket till. Naturligtvis sitter flickorna med dockor i handen och pojkarna poserar i hockeyprylar. Tjejerna förväntas sjunga i en rosa leksaksmikrofon och pojkarna i ett svart.
 
leklust heter hemskheten, som jag hoppas att varje vuxen person snarast förpassar till returpapperscontainern i närheten. Låt inte barnen "imponeras" av gryllet. Låt dem istället få veta att inget i den där katalogen förmodligen går att återvinna. Att många av grejerna troligen innehåller gifter, hormonstörande substanser. Ett undantag hittar jag. Ett trätåg från Brio.
 
Farliga för deras kommande värld.
Ska vi ge dem den?

 

Nej - Kräkvarning!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Är hösten mörk och tråkig?

Flytta!

*****

Förr, förrare, först

Det slog mig plötsligt att jag varit här förr. Inte så konstigt kanske. Det var ju på gymet. Satt där i godan ro, så godan den nu kan vara på en uppvärmningsrunda på en så'n där "elektronisk" cykel, som spottar fram det ena värdet efter det andra. Nåja - hjärtverksamheten är det väl bra att hålla koll på.

Men det var inte det jag skulle tjata om. Utan det var det som slog mig. Jag började fundera över vad detta hus hade för historia. Insåg att jag egentligen satt på gamla Domus Interiör. På övre våningen. I och för sig där gardinavdelningen fanns, så det hände kanske inte så ofta att jag befann mig på just denna fläck. Men trappan ner till den nedre våningen där till höger; jo den har man traskat i några gånger på väg efter någon inredningsdetalj.

Sedan började jag fundera över om det inte hette Möbelkonsum en gång i tiden också. Hm! Och när jag lika är igång inser jag att gymets reception och omklädningsrummen.... Där har jag också varit förr. På sextiotalet. Oj!

Just det. Där fanns ju Konsum Storköp från 1961. Där man handlade billigare än på sin vanliga konsumbutik, av någon anledning. Vi brukade cykla hit någon gång då och då, med ganska långa mellanrum. Vi bodde på Krongårdsringen och att ta sig in till stan för att "storhandla" för en bilfri familj krävde välpumpade cyklar. På vintern var det nog inte tal om att åka in.

På Konsum Storköp var det meningen att man skulle köpa på sig råvaror eller rättare sagt basvaror. Det fanns ett villkor för att man skulle få rabatt. Inköpssumman var tvungen att överstiga hela 120 kronor. Jag minns hur mamma snodde runt för att hitta något behövligt, för att vi skulle kvalificera oss. Annars vore ju hela trippen förgäves. Då hade vi lika gärna kunnat handla därhemma, på "vårt" konsum.

När jag nu sitter här och trampar utan att komma någon vart fick jag en idé. Jag borde ju få träna gratis här.

För jag var ju här först!


*****
Här finns ett annat liknande tillfälle. (Jag har ju varit på så många ställen.)

Kanske har du själv något liknande att berätta?

Skönt att vara här ...

.. när ingen annan är det.
 
 
 
***** 

söndag, november 09, 2014

När jag hör ...

.. om sakernas tillstånd i världen med ryska separatister i Ukraina, som [likt ISIS-intelligentia(??)] vill arrestera alla kvinnor som sitter på kaféer och barer, för att de ska hålla sig hemma och brodera, eller hur knarkmaffior i Mexico mördar 43 studenter med (förmodade) samhällsbärares goda minne, undrar jag om det inte vore bättre att likt myrorna dra sig tillbaka ett tag.


*****

lördag, november 08, 2014

Kvällens middag ...

.. blev ett experiment. Behöver förfinas. Men jag berättar ändå vad det är.

Ugnsbakad torskrygg på gräddkokt vitkål med tomat, och rostad torkad norrbottensskinka. Torsken bakades med furikake och rostade kokosflarn.

*****

Slutbadat

Havet har nu beslutat gå i ide. Nu får vi hoppas att vintern står på vår sida och att vi slipper sydliga vindar som pressar sönder isen gång på gång.

I vintras, var det i stort sett omöjligt att komma ut på isvidderna. Stora murar av sönderbruten is spärrade effektivt vägen ut.

Låt oss hoppas på bättring.




*****

fredag, november 07, 2014

Ibland lönar det sig ...

.. att klaga. Vilket jag gjorde i början av veckan.

Bakgrunden är att det ibland är stört omöjligt att få in Sveriges Radio P1 (Den bästa kanalen, alltså.) på radion i köket och den i badrummet. I övrigt har vi radio via kabel, bara för att mottagningsförhållandena i Luleå centrum är knepiga. Det har man förklarat för mig för många år sedan.

Men nu blev jag irriterad och beslöt mig för att skriva till Teracom, som ansvarar för utsändningarna. Till saken hör att alla andra Sveriges radios kanaler hörs klockrent i båda de aktuella apparaterna. Liksom alla skräpkanaler. Klart och tydligt och inga störningar.

Igår fick jag svar.

------
Hej,

Tack för din rapport angående P1.

Det finns inget konstaterat fel.

Du anger inte vilka frekvenser du försöker lyssna på, vi har en frekvens på
din adress som ska funka (90,6).

Prova gärna den och återkom gärna om problemet kvarstår.


Med vänlig hälsning
Elias Engel
Teracom Kundtjänst

Vänligen behåll tidigare svar från oss i mejlet om du svarar på det.
På så sätt kan vi enklare följa ditt ärende och ge dig bättre service.


Teracom AB
E-post: kundtjanst@teracom.se
Tel: 0771-91 00 85
http://www.teracom.se
-------

Så var det med det. Och det är just den där frekvensen som funkar så illa.

Där ska P1 rakt inte finnas.
Säger Teracom.
Men så hände något. Två dagar efter att jag mejlat, upptäckte jag av en slump en kristallklar P1-röst. På en helt annan frekvens. Det fungerade på båda apparaterna och nu var 90,6  (som Teracom hänvisar till) helt omöjligt att få in.

Nu har jag berättat det för sändaransvariga och vill ha en förklaring till det.

Intressant om de svarar.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Psykbryt

Det kommer då och då rapporter som berättar om att ungdomar mår så dåligt nuförtiden. Det är så många krav på både det ena och det andra.

Själv vet jag inte om jag upplevde ungdomsåren och skolan särskilt jobbig. Nästan aldrig, faktiskt. Jag gick förstås i lågstadiet (som då hette småskolan), mellanstadiet (som bara fanns, utan att heta något) och högstadiet (som då hette realskolan). Punkt.

Sedan var det dags att söka till gymnasiet. Vid femton års ålder hade jag inte en aning om vad jag ville bli, eller vad jag skulle jobba med som vuxen. Skulle jag välja samhälls-, latin- eller humanistlinjen? Det blev handelsgymnasium. Treårigt. Och andra året kunde man specialisera sig. Det blev språk. Fyra grundalternativ, alltså. Och en "specialisering.

Igår trillade DN:s Gymnasieguiden ur tidningen. Den kommer varje år. Och jag blir lika avundsjuk i år, som förr om åren när jag ser alla möjligheter som finns idag.
 - Bortskämda ungar, tänker jag.
Nä, det gör jag inte. Jag lyckönskar dem och hoppas att de är glada över alternativen.

Men sedan börjar jag tänka efter. Skulle jag själv ha kunnat "bestämma" fortsättningen av mitt liv, eller åtminstone en bit av det när jag var femton år? För nuförtiden ställer man tydligen in kompassen på ett yrke vid den åldern. Eller ....

Jag inser att jag med mina nuvarande erfarenheter, efter ett långt yrkesliv, lätt hade kunnat välja bland alla de där inriktningarna. Mitt val - Handels med språklig inriktning gav å andra sidan många möjligheter. Yrkeslivet trasslade sig via värnplikten och några år som lärarvikarie, via slumpen in på resebyråbranschen. Där har jag jobbat i en mängd olika roller och inriktningar, alltifrån filialer, till huvudkontor och specialenheter. Och för det mesta trivts i 44 år.

Ungdomar mår så dåligt nuförtiden.
Jag förstår dem.

Jisses! Här gäller det att kalibrera kompassen.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ideal

Tänk om man alltid kunde hålla e-postlådan på den nivån.











*****