Okunnighet eller ren cynism

Vad är det som gör att en tidning, som riktar sig till unga kvinnor, läses av tonåringar, lottar ut en läppförstoring?

Chefredaktören för Vecko Revyn har visserligen tagit sitt förnuft tillfånga och dragit in tävlingen, eller möjligen det utlovade priset.

Men varför behövs en stor opinion för att denna person skall vakna? Är det ren okunnighet, eller är man förblindad av sin position.

Grundkurs i etik - den sprang hon förbi. Och förmodligen har hon missat en del andra grundkurser också.

Plötsligt slog det mig...

... när jag stod där och vattnade mina orkidéer. Göran Persson kommer att avgå före maj månads utgång. Det stod helt klart för mig. Han vill själv, och har genom sitt förvirrade och snirkliga agerande i diverse sammanhang den senaste tiden, börjat putta sig själv utför rutschbanan.

Kom ihåg var du läste det först.

Kylor?

Av Bert Bodin



-Hoppa i nu. Det är jätteskööööönt!
Känns det igen? Man står där med vatten till knäna och tvekar. Det är kallt. Fötterna domnar sakta men säkert. Går ut lite längre, samtidigt som jag vet att det bara blir värre ju längre upp mot de ädla delarna och därovan, som isvattnet stiger.- Ni killar är så sjåpiga. Ni har inget underhudsfett. Badkrukor allihop!Till slut tar jag sats, och snart ligger jag där i junihavet, hisnar och hyperventilerar. Kroppen försöker försvara sig, utan framgång, läpparna blånar och det är inte skönt. Det är kyla, in i märgen.

När jag tänker efter… Kyla – hur definerar man det? Efter att ha kollat de uppslagsverk jag har till hands, hittar jag till slut en ordbok, som i alla fall innehåller ordet. Den konstaterar helt kallt; Kyla – frånvaro av värme. Så där kan man ju hålla på, om man vill göra det enkelt för sig. Sex – frånvaro av celibat, Snyggt – frånvaro av fult, Vitt – frånvaro av svart. Inte ett enda spår av en riktig, adekvat och vetenskaplig definition kunde återfinnas. Så här kan vi inte ha det. Min utmaning blir förstås att bidra med ett antal sanningar att disponeras fritt av nationalencyclopedins redaktion, om dom vill. Kyla är brett, kyla är svårt, kyla är mycket. Varsågod. Jag tar inte betalt. Nå’t får man väl offra för folkbildningen!

Januarikväll. Fullmåne. Miljoner stjärnor. Vintergatan med stjärnstoff som damm på en svart spegel. Oändlighet. Jag har krupit in i min dunjacka. Snön knarrar under fötterna, och andedräkten kristalliseras i ögonfransar och skäggstubb. Det känns som att näsan håller på att frysa ihop. Det luktar kallt! Ett norrskensdraperi flämtar till i öster, grönt, lila, rosa och sprider sig över hela himlen. Och sedan – borta. Så vackert att jag blir stum.Det är kyla, som värmer.

En februarimorgon för några år sedan vaknar jag och anar, inte känner, nej anar att det är kallt ute. På något sätt hörs det. Svårförklarligt. Igår kväll sjönk temperaturen kontinuerligt. 24, 25, 26. Varje gång man tittade hade siffrorna snäppt upp ett steg eller två; 28, 29. Vid minus 34 gick jag och lade mig.Och jag anar rätt. Frukosten intas med en fast blick på digitaltermometern. –42,6 !!! Det är kyla, som fascinerar.

Nyhetssändningarna fylls av rapporter från Götaland om hur termometrarna krupit ner mot arton, tjugo minusgrader. Och…?Det är kyla att le lite åt.

Att krypa ner under täcket i en varm säng. En kamin fylld med sprakande ved. Resten är tystnad. Den timrade stugan mitt i skogen, står där och trotsar. Kylan försöker tränga in mellan stockarna. Huset knäpper och knakar, när den extremt torra luften drar ur den sista mikroskopiska fukten ur virket. Du känner dig trygg.Det är kyla för mysproppar.

Militärövning. Vi tältar. Kamrater som hunnit före in i tältet har tagit de bästa platserna, längst in, så långt från tältöppningen som möjligt. Alla försöker sova, några sover redan. Det luktar surt ylle från ett par sockar som någon hängt ovanför kaminen, som står och stånkar i mitten av tältet. Den glöder rött i tältdunklet. Försöker komma till rätta och somna. Fötterna närmast kaminen bränner, men huvudet fryser. När vi väcks är det fortfarande mörkt. Trött, kall och less går jag ut till min uppgift. Startar bandkanonvagnen. Den tvekar inte ens. Tack och lov. Gasturbinen sänder gnistor upp genom avgasgallret. Jag längtar hem. Så får vi besked. Övningen avbryts av hänsyn till kylan. ”Det frestar för hårt på materielen. Och i fredstid är det onödigt”. Den mänskliga materielen var det ingen som reflekterade över. Det var minus 44. Mitt personliga köldrekord. Vi fick åka hem.Det är lyckad kyla..

En dag på kontoret:
- Fasen vad det är kallt här jämt.
- Vad menar du?
- Jamen jag fryser. Det måste vara nåt fel på elementen, dom är ju alldeles kalla.
- Jovisst. Men termometern står på 22 grader. Plus! Det gör den alltid. Vi har faktist termostater här och dom funkar så. När det är tillräckligt varmt stänger dom av.
- Men skall man behöva sitta med vantarna på, för att få fart på tangenterna.
- Nej, men du som är tjej kan väl ta fram det där underhudsfettet du skröt med i somras.
Jag får en blick.
Kyla!