Luleå, Stationsgatan kl. 23.

Trots molnig kväll tänds ännu ingen gatubelysning.

Men jag tycker det känns mörkt.

*****

Juli

Skrämmande fort har juli månad svischat iväg mot augusti. Det är inte utan att jag känner mig lite snuvad på sommaren. De senaste dagarna har i och för sig fått sommarkänslan att spira, med varma och soliga dagar. Men månaden i övrigt har varit mer eller mindre höstlik. Ostadigt och blåsigt. Vi har till exempel inte varit ute en endaste minut med havskajakerna. Skamligt, men sant.

Låt oss innerligt hoppas att augusti upprättar ryktet om den soliga och somriga norrbottenskusten.

Svartbrunt gräsmott. Crambus heringiellus 

*****

Dagens designpris

Redan nu, mitt på eftermiddagen, tar jag mig friheten att utse dagens vinnare.

Det blir denna Glasvinge. Närmare bestämt en Myrlik glasvinge. 

Det är första gången någonsin som jag ser denna fjäril. För det är en sådan. Ja, det gäller förstås alla arter glasvingar. Visste knappt att de fanns här i norr.

Nu får man läsa på.

*****

Fräscht

Jösses vilken lättjans dag detta blev.  I stort sett inget är gjort på hela dagen. Inte förrän det var dags att laga middag. Det blev färsktinad suovas som stektes snabbt tillsammans med färskpotatis, färskplockad broccoli och nya zeeländsk spenat, med färskplockad kumquat (ja, färskplockad i måndags hemma i stan). Givetvis också färskplockade kantareller med färskhackad rödlök.

Till det drack vi färsktappat vin från kartong.

Mycket fräscht!




*****

Norrbotten blommar

Älgörten blommar i oanade mängder just nu. Bilden visar bara en liten liten bit av ett stort fält.

Och de stora gräddfärgade fälten är många.

*****

Plötsligt fick vi ...

.. finfrämmande, när en av grannens katter (den sociala) beslutar att göra vårt territorium till del av sitt revir.

Det fick jag lära mig i ett tv-program på SVT1 igår och som handlade om katternas hemliga liv.

Elvis, som katten heter, är här en gång några veckor på somrarna.  Normalt residerar han i Stockholm.

*****

Tystnad

Nu vet "hela världen" att känsliga uppgifter om Sverige och svenskarna eventuellt finns att hämta hos främmande makt, eller i kriminella kretsar.

Kanske hade tystnaden hade varit bättre?

Jag tycker att det har gått alldeles för långt, eller åtminstone åt helt fel håll med den så kallade IT-skandalen. 

*****

Murare

Att det är lite insekter i år är omvittnat. Och oroande. För insekter spelar en större roll än man tror i våra liv. Kanske kommer de att spela ännu större roll framöver. Som mat till exempel. 

För några år sedan fick jag ett insektshotell i födelsedagspresent. Det hängde där och några individer checkade in. 

I år verkar det populärare än någonsin. Idag fick jag till och med bevittna hur några takvedgetningar (eller aspvedgetningar) jobbade med att mura igen sina barnkammare efter att ha lagt sina ägg. En guldstekel funderade också på att hyra in sig, men avvaktade.  

Nu är elva rum upptagna. Det är en beläggningsökning från i fjol med 110%. Vilken framgång!

*****

Liten odyssé

 - Vi åker, sa vi när vi hade vaknat till på morgonen och funderade över dagen.
Vädret lika underbart som igår. Varmt, vindstilla och en slösande sol.
 - Måste vi ringa, eller ska vi bara överraska, frågade Benke.

Vi valde det senare och drog iväg österut. Mot den vackra Tornedalen. Genom ett blommande Norrbotten, där älgörten breder ut sig i stora fält, vid sidan av den cerise mjölkörten (rallarrosen, almöken, eller vad du nu vill kalla den) och renfana i mängder.

I Kattilakoski två mil norr om Övertorneå stannar vi för att äta lunch. Där fanns en gång en mycket känd krog, som fick pris i flera sammanhang. Sedan gav krögaren upp och flyttade verksamheten till Luleå och den vackra byggnaden på älvens strand stod övergiven några år. Men nu är det full rulle igen.

Vi åt dragen älg (pulled pork, men med älgkött), om du förstår vad jag menar. Vansinnigt gott. Serverades på rieska, kryddad med sting.

Liten promenad på klipporna vid forsen efteråt. Sedan vidare några kilometer till Benkes födelseort Juoksengi, där vi hälsade på hans systerson, som tagit över B:s stuga på älvstranden. Det var dem vi skulle överraska. Men vi blev lika överraskade, för där fanns inte bara värdfamiljen, utan även en bror till B med fru, och en syster till B med man. Rena släktkalaset, även om det finns ett antal syskon ytterligare. (De har varit 11 sammanlagt.)

Flera timmar blev vi kvar innan vi åkte vidare till en av de vackraste byar jag känner till. Svanstein och B:s föräldrars grav, som vi tittade till.

Men sedan fick det bli slut på besöken och vi styrde hemåt i sommarvärmen. Tack och lov för AC i bilen.

Utsikt från Benkes gamla stuga på stranden av Torne älv. På andra sidan ligger Finland.

*****

Älven ...

.. rinner bred och lugn genom landskapet.  

Dagen är varm.

Kalix älv

*****

Tjäbbel

Kunde man tänka sig att samtliga partier kunde hjälpa till med att reda ut "it-haveriet" som enligt alliansen är en skandal av största mått, istället för att gnälla över frågor om vem som blev informerad om vad, och när.

Det gäller ju tydligen frågor om rikets säkerhet.

Samling och sans vore klädsamt.

*****

Och broccolin ...

.. till dagens middag hämtar jag i närmaste pallkrage.

Förstås!

*****

Efter tidningspromenaden ...

.. plockade jag lite kantareller, innan jag fortsatte med den framdukade frukostbuffén.

*****

Morden i Midsomer ...

..är det inte, men nog börjar vi undra, när vi passerar längs Rånlandsvägen på väg från stan, och snart vid stugan.

Blodet har flödat och oidentifierade kroppslämningar över vägen. Någonting hade hänt. Det var tydligt.

Detektiv Bodin snuddade ett kort ögonblick vid tanken att någon bärpockares hink blivit massakrerad och någon stackare nu blir utan sylt. Så sorgligt! Men så mycket bär finns ännu inte att plocka denna märkliga sommar. Den teorin lades åt sidan rätt snart.

Genast när jag kom hem och till sans i stugan, lade jag ut bilderna i vår hemliga facebookgrupp Rånlandet med en fråga om någon visste vad som hänt.

Svaret kom pronto.
 - Det är renägaren som varit tvungen att skjuta en av renarna som håller till här.

Där hade vi förklaringen.

Det var en ren (häpp) djurhållningsangelägenhet.

*****

Succé direkt

Igår invigde vi en ny spafacilitet på Rånlandet. Fågelbadet är ju etablerat sedan länge, men nu tyckte Benke att det var dags för fjärilarna att få sitt.
- Ja, var ska dom annars träna fjärilssim, undrade jag.

Det blev nästan trängsel. Här nedan ses tre blåvingar av arten violett blåvinge. (Plebejus optilete.)

Ännu har de inte tagit en enda längd. Kanske är de förbryllade över att bassängen är rund. Det blir svårt med att få rätt mått på banorna och därmed tidtagningen.

Men vattnet går ju att dricka. Förstås.

*****

Plötsligt ...

.. kom sommaren med en ljum kväll, då vi sitter ute och tittar på allt. Och inget. Havet. Blommorna.

Och en jättesnygg gran.

*****

På morgonen ...

.. sken solen. Hör och häpna! Det var så förvånande att goda vänner skickade en bild från sitt ställe.

Foto: Anders

Vad hände ! Solen skiner

Varpå jag gick ut med följande maning:

 Lugn. Felavhjälpning pågår.

Solen återkom dock med en ny attack.















Ny varning utgick förstås: 

Vi beklagar. Men felet går för närvarande inte att avhjälpa. Var försiktig. Använd solglasögon, skärmmössa och en bra solkräm med SPF 50 eller högre. Alternativt; håll er inomhus och stäng dörrar, fönster och ventilation. Vi hänvisar till Sveriges radio P4 för vidare lägesinformation. Ge även akt på eventuella VMA-signaler. Information finns även på krisinformation.se.

 Men givetvis fanns det en lösning.

 Felet avhjälpt. Ordningen återställd.  Undantagstillstånd hävs. Men ge akt på eventuella förändringar. 

 Och så fortsatte dagen. Det var i och för sig varmt. Över 20 grader, så det var väldigt behagligt, trots att solen var inställd. Det är acceptabelt, även om den rätta sommarkänslan inte infinner sig.

Vi fortsatte dock med att vara lata. Det är ju söndag. Det blev fika, det blev lunch, det blev radio, det blev joggning och jag lyckades pricka in justeringsmännen som skulle skriva på samfällighetens protokoll. Alltid något.

En brun mosaikslända förärade oss ett besök. Den placerade sig lämpligt på vår hopfällda parasoll. (Har inte varit uppfällt särskilt många gånger i sommar. Kanske två.)

 *****

Två vilsna ...

.. renar fick vi sällskap med på vår långa runda idag. Det är sammanlagt fyra stycken som blivit kvar här vid kusten efter att alla andra kompisar flyttat till fjälls efter vintern. Renägaren har försökt fånga in dem, har lyckats med en, så nu är de bara tre kvar.

De två vi såg, var måttligt imponerade av vår framfart och vände ändorna till och släntrade före oss en bit på vägen innan de ledsnade och drog iväg till skogs.

Två ovilsna damer fick vi också sällskap av på eftermiddagen. De rullade in på vår infart så elegant, trots att de aldrig varit hit förr. Och vägarna till oss är omvittnat kluriga. Vi visste att dessa två skulle komma och tänkte
 - Ja, ja. Dom ringer väl, när dom vill ha orienteringshjälp.
Men se - det behövdes inte.

Vi hade inte setts på ett par år. Inte så konstigt då en av dem normalt bor i Pakistan och den andra i Rutvik. Magda (Vi kan kalla henne så. Självdöpt.) har bott i Luleå, jobbat med Benke på den där tiden när han snuvade en tjänst framför näsan på Maud. Ja, Olofsson, alltså. Inger, hon från Rutvik har också funnits i det gänget om än lite vid sidan om.

Hembakt tunnbröd från egen härd förärades oss. Vi förärade dem hembakt smörbulla, citronrån och kaffe ute på terrassen. Det gick faktiskt att sitta ute. Snack och berättelser om än det ena, än det andra tills de var tvungna att ta sig vidare. Det var snack om något bröllop, som de skulle bevista senare på eftermiddagen.

Vi tog det lugnt resten av dagen, men fixade lite med samfällighetens angelägenheter tillsammans med ordföranden.

Kan tyvärr konstatera att kvällarna börjar bli lite skumma. Man måste tända lampor. Huvva!

*****

Jaha

Den där solen som glödde så fint igårkväll  på molnfri himmel efter en helmulen dag ...

Inte ställer den upp idag, inte. Grå förmiddag. Och inga direkta löften om annat. Blygsamma temperaturer.

Jo. Jag erkänner. Jag blir less.

*****

Dagen

Äntligen har regnet gett med sig, även om molnen envist blir kvar. Det sägs att detta är den kallaste julimånaden på 40 år här i norr.

Men då passar det bra att jobba lite på tomten. Eller till och med utanför. Sly växer snabbt mer än meterhögt på en sommar. Att ta fram röjsågen är ett måste, åtminstone vartannat år, om inte sikten ska skymmas utöver allmänning, eller granntomter. Därför har vi som bor här rätt att ansa.

Till grannen därborta i den vita stugan skrev jag i ett mess med fotot nedan: 

Snart har man full koll på grannen. ....

Och tvärtom.Ooops!

Tänkte inte på det.

Det blev rätt mycket gjort, och trots vädret blir det rätt svettigt, vilket berättigar till dusch och avkoppling resten av dagen. Ja, förutom att det är jag, som ska stå för middagsbestyren. Men det är en baggis. Kumquatspäckad kycklingfilé, gratinerad med västerbottensost och serverad med ungsbakade rotsaker, renkorv och sallad. Ett gott vin därtill. Mas Irene, inget System-vin. Inköpt från vingård utanför Barcelona.

Desserten blev päron-chokladglass. Köpt.

Kvällen går vidare. Solen gör ett försök innan den går ner, och färgar himmel och hav bakom träden i norr. Allt medan jag lyssnar på dagens sommarvärd Johan Kuylenstierna. Bra prat! Behövligt. Och bra musik.
(Men hur kommer det sig att man uttalar hans namn "tjylenstjärna"?)

*****

Tur att vi har ...

.. fjolårsblåbär i frysen, för några nya finns ännu inte att hämta.

*****

En snövit ...

.. streckmätare har slagit sig till ro på ett av våra fönster.

Inte oss emot.

*****

Men tack ...

.. trädgårdsmästar'n som jobbat så flitigt med våra prästkragar i natt.

Men du skulle väl ha kunnat rensa undan avfallet, när du hade tagit rätt på stjälkarna.

*****

Och ikväll ...

.. kunde jag konstatera att det var en hona av Tvärbandad fältmätare (Martania taeniata), som satt på en fönsterspröjs och väntade på parningssällskap.

För att du ska få en uppfattning om storleken, kan jag berätta att spröjsen är 14 mm bred.

Det finns många små smycken bland nattfjärilarna.

*****

Om det nu ...

.. förbigått någon .... Jo det har regnat. Och det regnar!

*****

Hets

För två och ett halvt år sedan var det senast dags att byta mobiltelefon. Jag är medveten om att jag i många kretsar då gränsar till att vara stenåldersmänniska, eller kanske till och med neanderthalare. Men jag trivs med min lur. Den fungerar utmärkt. Har inte pajat, eller kraschat. Har heller aldrig spräckt glaset på skärmen och en massa annat, som folk verkar råka ut för. Ändå använder jag den mycket. Inte så att jag sitter och bladdrar med någon i andra änden hela dagarna, men jag hämtar mycket information från den. Har en del praktiska appar, och bloggar från den ibland. Dessutom är den en utomförträfflig kamera av god kvalitet, och får ofta frågan om just det.
 - Vad har du för kamera, Bert?
Insektsbilder, sländor, fjärilar och annat som läggs ut här är till 95 procent fotograferade med mobilen. Och de bilderna får jag rätt ofta beröm för.

Idag lyssnade jag på programmet Plånboken i P1, som tog upp det faktum att många byter mobil varje år, ja allra minst varannat. Man vill ha "det senaste". Där intervjuas människor på gatan som alla verkar använda mobilen till annat än vad en är gjord, eller lämpad för, med tanke på att de har bytt batteri, lagat glaset, tappat i toaletten m.m.

Sedan vill de naturligtvis ha den snyggaste, hottaste, senaste, snabbaste (tror de) modellen. För det är ju status inblandat också.

Och där går jag med min uråldriga mackapär och är nöjd. Fungerar utmärkt. Är snygg. Och kanske två gånger per år kommer ett litet meddelande från Samsung.
 - Dags för programuppdatering, säger den. Vill du göra den nu, eller vänta till natten?
Ibland låter jag den fixa det på en gång. Det tar en kvart högst. Jag behöver inte ingripa alls. Telefonen sköter allt själv, och vaknar till som ny, även om jag ibland inte märker vad som är nytt.

Så går det till hos mig. Dessutom har jag förstås satt mig in i alla funktioner som finns att nyttja, och det är många. Där tror jag att flertalet teknikhetsare är lata. De litar på att guld eller platinaversionen har lösningen på allt. Och byter. Utan tanke på framtid och miljö.

Och i förlängningen vårt klot.

*****

En slags ...

.. vardag igen, efter att ha haft besök i sex dagar. Då blir det förstås lite annorlunda. Utflykter hit och dit. Restaurangbesök. Samtal, skoj och stoj. 

Nu avvaktar vi en smula för att se om också denna dag tänker dränka oss i vatten och nordvindar, eller om vi ska dra iväg till stugan i skogen vid havet. Vi får se.

Och just nu kommer nya droppar.

*****

Hörrö sommarn!

Tycker nog att du ska ta och ändra stil nu, om jag ska fortsätta att ha något förtroende för dig.

Det här liknar mer eller mindre oktober. Och den månaden är bättre lämpad för mörker och höstrusk.

Seså! Nya tag, tack.

*****

Äntligen ...

.. tillbaka i fosterlandet igen.

*****

Så fick jag den ...

.. på bild, den nordiska kärrtrollsländan som gäckade mig för en tid sedan, när jag inte fick fram kameran i tid. Nu fick jag gott om möjligheter att porträttera detta samarbetsvilliga exemplar. Visserligen bytte den pose och placering, men höll sig hela tiden i min närhet. Satte sig vid ett tillfälle till och med på mitt huvud i två sekunder.

Kul med en förstagångsobservation av en ny art för mig. Visst är den snygg?

*****

Längtar till påsk

Det händer att jag hamnar på loppis. Idag till exempel, i Niemisel, en by i Råneälvens vackra dalgång.

Ännu mera sällan händer det att jag hittar något jag vill ha.

Men idag slog lyckan till. En utsökt pjäs stod där bland en del skräp och bara bad att få bli omhändertagen. Tacka vet jag Swish, och så var det gjort. 25 kronor och påskpyntet är räddat.

*****

Trakten ...

.. kring vårt fritidshus är orkidérik. Här finns norna i början av juni. De följs av guckusko i mängder en bit härifrån. Nattviolerna står lite här och där i skogen och i vägkanterna.

Men sedan är det dags för fläcknycklarna (Jungru Marie nycklar, Fläckigt nyckelblomster, Skogsnycklar.) som finns i stora antal lite överallt.

Utom på vår tomt. Vi har, såvitt vi vet, ett exemplar. Det upptäckte vi vid vår infart i fjol. Nu blommar det för andra året.

Vi hoppas förstås på barn.

*****

Mot Ängdalsro

Bjudna på lunch hos goda vänner vid havet. Sill i flera varianter och en varmrätt med stekt abborre med gudomlig sås.

God rabarberpaj avslutar.

Allt under blå himmel och sol, även om en och annan mindre molntuss passerade.

Och för att inte tappa stilen fortsätter vi med suovasmiddag hemma på Rånlandet.

*****

Turist

En trevlig bieffekt av att få besök från annan ort, är att man blir som en turist i sin egen stad och hembygd.

Så idag har vi bland annat besökt vårt världsarv Gammelstad. Promenerat i gränderna. Beundrat konsthantverk. Tittat på andra turister. Vet inte hur många språk jag snappade upp utanför den så kallade sockenstugan när jag stod och njöt av att solen började bryta igenom förmiddagens strilregnsmoln.

En fika på Hägnan blev det också, innan vi drog vidare på fler små äventyr.

*****

Träffade en langare ...

.. igår, så nu är problemet löst.

*****

En promenad i Södra hamn ...

.. för att kolla en excentrisk miljardärs segelyacht, som har lagt till vid kajen.

Tydligen är den på jordenruntseglats och har lockats hit för solens skull. Hemma i Australien är det ju vinter.

*****

Gråvarm ...

.. morgon. Redan 19 grader. Känns som åska i luften och prognosen för kommande dygn ser inte bra ut. Kul för vår gäst som anländer idag.

Vi som tänkte göra en hel del utflykter. Undrar hur det blir med det.

*****

Oroad

Vart har våra insekter tagit vägen?  Vi har nyss suttit ute i den ljumma kvällen (18 grader nu kl. 22.) och konstaterar att vi knappt sett en enda mygga, trots fullständigt vindstilla. Inte för att vi brukar ha speciellt mycket mygg, men det här är rekordlite.

Det är generellt sett mycket lugnt på insektsfronten i sommar. I alla fall hittills. Och det bekymrar mig. Vi är beroende av de små rackarna på flera sätt. Inte bara för att blåbär, lingon, åkerbär och andra läckerheter måste befruktas. Det är också matbrist för fåglarna. Inte en enda trastunge har siktats i år. Flugsnapparna lyckades, men jag vet i och för sig inte hur många ungar "våra" snappare fick på vingarna. Dessutom bara i en holk. Den andra har övergivits utan resultat.

Däremot har vi sett grönfinks- och talgoxungar. Men de är också fröätare, så de klarar sig nog. Vår matare fylls på med jämna mellanrum och uppskattas.

Jag är med i gruppen Norrbottens fåglar på Facebook, och där har insektsfrågan också diskuterats. Främst med utgångspunkt av en artikel som jag läste häromdagen.

Hur har du det hos dig? Har du lagt märke till något ovanligt i sommar?

Läs gärna artikeln som jag länkar till. Den får en att tänka till.

*****

En kopp kaffe ...

.. ett knepigt korsord och en fin utsikt mot en stilla fjärd är inte dumt.

*****

Snalla Skatteverket

Tack for erbjudandet om aterbaring pa skatten med 6120 kronor. Bara jag klickar pa lanken i ditt mejl.

Nu ar det ju sa att jag egentligen har en restskatt pa ungefar 11000, sa ert erbjudande ar forstas valdigt lockande. Men jag foredrar att dra mitt stra till stacken och avsta fran er generosa aterbaring.

Med vanlig halsning
Bert Bodin

P.S. Jag hoppas att jag lyckats göra mitt budskap klart. Jag ar inte sa van att skriva ert sprak.

*****

Uppdatering: Ovanstående p.g.a. fejkmejl i min e-post

Återfunnen

Så fick jag då koll på min premiär i Aftonbladet, som jag berättade  om för någon vecka sedan. Här är bilden. Den är tagen i trakten av Katterjokk i Kirunafjällen (Nära Riksgränsen) som vi besökte någon vecka varje augusti. Mamma kokar kaffe i kaffeburk (!). Vad är väl naturligare? Jag längst till vänster, stöttar Kristina, medan hennes bror Thomas tittar på och mamma Elsa hjälper till med vattenmuggen. De tre sistnämnda familjen Claeson. Pappa Henry var kollega till min pappa.

Och nu till det stora avslöjandet. Hur oseriös pressen kan vara. Hur de kan lura oss på viktiga fakta, när vi inte känner till sakförhållandena. Hur mycket har vi gått på. Hur mycket går vi på??? Kanske dagligen.

Bilden ovan är tagen av Arne Bodén. Så står det. Arne Bodin var namnet. Bilden nedan är tagen av samma fotograf, men där står det Arkiv. Vi blir förda bakom ljuset. Kolla nu datum för bilderna. Båda skildrar den 19 juni 1960! Enligt tidningen. Vilken kullerbytta!

Skulle vi ha kunnat vara på dessa två platser under dagen. Det är 50 mil emellan, så fysiskt kunde det kanske funka. Men vi hade ingen bil och ingen gillade att stressa.

Och det värsta av allt: Vi blir förnedrade offentligt. Bilden nedan visar badliv.
Bildtexten i bilden ovan säger "Strandliv är för mesar".

Hm!? Aftonsladdret förblir oköpt även i fortsättningen.

*****

150

Det blev nästan midnatt innan vi kom oss för att bryta upp, tacka för oss och köra hem i den ljusa norrbottenssommaren med älvdans på ängarna.

Min "lillasyster" och hennes man firar 75 levnadsår var i dagarna och vi var förstås med, tillsammans med min "storasyster" och min andra svåger.

Så trevligt, så god mat, så roliga samtal och minnen från alla år. En mycket minnesvärd kväll.

*****

Då var det ...

.. kanske dags för flugsnapparbarnen att våga sig ut i vida världen. Lite yrvaket tittar man ut. Gäspar och ser sig förundrat omkring.

Och där står en fotograf och glor hela tiden.
Nä - jag väntar nog till imorgon.

Pappa kommer med näbben full av smaskiga insekter

*****